Du är absolut något på spåren!

Jag har ansett mig vara relativt fri från fördomar, men ändå har jag gång på gång kommit på mig själv att tycka att ditt och datt är dåligt även om det varken är vetenskapligt bevisat eller egentligen något man kan eller borde döma. Det är iofs en instinkt för att man ska skydda sig från saker som skulle kunna vara skadliga.

Som jag ser det verkar det helt enkelt handla om att lära sig, allt eftersom man lär känna saker och efter varje ny situation, acceptera att saker är på ett eller annat sätt och varken gott eller ont - och ändå ha viss marginal för fel.

Yllhilda!

Visst,, och det ar ju just darfor som det ar sa intressant med nya moten, nar man moter manniskor med olika bakgrund, andra erfarenheter,, da upptacker man just sadant som att man kanske inte var sa fordomsfri som man trodde.  Eller att man inte var sa tillatande som man trodde.

Det blir ju annu mer sa nar man bor i ett annat land an det land som har format de vardegrunder man har!!

Kanonbra och jätteviktigt inlägg, Shia! 

Jag är ju en av de som inte kunde amma och som fick höra en massa negativt som skulle hända om jag inte gjorde det. Jag var ju dessutom bara 19 och ensamstående så jag fick ju höra en massa fördomar om en massa angående det också. Tack och lov så var jag redan då mogen nog, och modig nog, att följa mitt hjärta och gå min egen väg, annars hade min son varit en helt annan person idag (och jag med såklart). 

Detta är ett otroligt viktigt ämne. Det är ju genom att syna och utmana våra värderingar som vi verkligen kan se vilka vi är. Att känna efter när vi tänker på någonting vi tror på, att verkligen känna efter hur vi mår av tanken. Diskutera känsliga ämnen och inte vara rädd för att bli motsagd. oavsett om man kommer fram till att det man redan trodde är det som man känner inom sig är rätt, eller om man inser att man inte alls tror på det, så har man kommit ett bra steg vidare i sitt expanderande. 

Jag tror att fördomar och värderingar är det som håller oss tillbaka i våra liv här och nu. Det är dom som stoppar oss. 

Det du skriver om att det är lätt att stjälpa någon i sin vilja att hjälpa är en mycket viktig sak att ta upp. När man blir fördömande eller dömande mot någon annas val, hur välmenande det än är så kan det slå helt bakut. Skuld är en av de starkaste känslorna, och också en av de svåraste att bli av med, och om man tex har problem med ett beroende och man känner sig skuldbelagd så leder det till tvärtom beteende mot vad man ansåg att det skulle leda till.

#2 Precis så! Jag har mött en flera kvinnor som enligt mitt svenska sätt är bryska, korthuggna och "arga" mot sina barn(det är så man har undrat om de älskat dem). Efter lite insikt har jag förstått att de på detta sätt får "väluppfostrade" barn. Mer eller mindre lyckliga än svenska? Svårt att avgöra, men de verkar i vart fall inte må sämre av det som vuxna.

Och får man då anta att du just i detta nu inte befinner dig på svensk mark då just å, ä och ö saknas? 😛

En absolut viktig diskussion, men det gäller att hålla isär begreppen.

Att inte hålla med är inte att vara fördomsfull. Bara för att du gillar gult och jag har svårt för det, men gillar blått så är jag inte fördomsfull - du får bära gult hur mycket du vill. Jag ser inte dig som sämre än mig för det. Men om du däremot vill sprida gult för världen utan att titta på vem eller vilka som vill ha, och kan hantera gult, ja då kanske du är på glid. Bättre är ju då att var och en får hitta sin färg, sin väg själv.

Att vara fördomsfull innebär att man inte vet vad man talar om, att man har suttit hemma i sin soffa och bildat sig en uppfattning men inte har någon egentlig koll, att vara fördomsfull innebär att man, antagligen, anser att de som gillar gult är sämre på något sätt, eller om jag hade bildat mig min uppfattning utan att ta reda på fakta - ja då kan du få kalla mig fördomsfull.

Men om jag inte kan säga att jag gillar inte gult därför att, utan att bli påhoppad eller kallad fördömande då är det ju du som är fördomsful.

Vi kommer aldrig att komma dit hän att alla tycker samma, och skönt är väl det. Och visst har vi alla fördommar i högre eller mindre utsträckning. Det har ju med våra erfarenheter och det vi lärt oss att göra. Men det är vad vi gör med dem som är det avgörande.

Och frågar du mig vad jag gillar gult så får du ta att jag inte håller med dig om att det är den finaste färgen.

För det viktiga är ju att även om hela världen är fördomsfull och tycker annat än mig så är det upp till mig att kunna ta det alla andra tycker för vad det är, deras åsikter och tyckande, fördomsfulla eller ej, och så får jag bilda mig en egen uppfattning. För när jag börjar tassa i tankar som säger att de "gör fel" som säger det de säger - ja då är det ju jag som är fördomsfull, fördömande och intolerant. Och det är allt annat än vad tanken ALLT är ETT står för. 😎

Yllhilda!

Nej, jag befinner mig ju pa Japansk mark sedan 23 ar tillbaka🙂

Kathja ! Visst ar det sa att det alla kommer att ha olika asikter, olika varderingar ,, och det ar ju darfor man lar sig sa mycket  av moten och diskussioner, med andra☀️

Jag tog som exempel amning, bra for att ett sa typiskt exempel, nar ett helt samhalle foresprakar sa starkt en sak som man tycker ar bast, sa leder det ocksa till att man skuldlagger de som inte kan eller vill amma.
Fast skulle man fraga nagon sa skulle de alla saga att de inte dommer nagon, utan att det ar upp till var och en~ det blir alltsa ett omedvetet skuldbelaggande!

Sedan en sak till som jag har tankt pa ocksa i Sverige,  ar att pa sista aren kan man lasa artiklar att det ar synd om vissa barn for att deras foraldrar inte har rad att resa nagonstans under sommarlovet. Har skapar ocksa samhallet en mall om hur man "bor" , "ska" vara, och dessutom sa skapar samhallet ett "tycka synd om "-tank ,, vilket leder till att manga foraldrar far samvetskval for att barnen far tillbringa sommarlovet i storstaden hela sommaren.
Samhallet vill forespraka att det ar viktigt for barn att fa komma ut i naturen etc.etc. och visst ar det bra, men det ar heller inget synd om barnen om de far stanna i stan en sommar…..

Har i Japan tex. skulle inte nagon foraldrer kanna skuld vare sig nar det galler amning eller sommarlovsaktiviteter, for det laggs inte fokus pa det pa samma satt som i Sverige. (Sedan finns det ju andra exempel i det har landet:)

Det finns hur manga exempel som helst bade i Sverige och Japan och resten av varlden.

Det ar just darfor viktigt att man vidgar sina vyer men samtidigt forankrar sina egna varderingar naturligtvis! Och vi ar alla olika, och det ar ju tur det!! Att ha olika varderingar och tycka olika, det ar ju sjalvklart och en sak som gor livet trevligt!  Men det ar viktigt hur man formedlar sig, bade for oss som individer och samhallet,, Hjalper vi nu? Eller skapar vi tex. skuldkanslor och samvetskval?

Vi utvecklas konstant och det ar harligt att utbyta erfarenheter och asikter runt dessa saker!

Crinalina!

Just det dar med skuld biten ar ju sa viktigt och det ar sa latt att lagga pa folk pa ett omedvetet satt.  Man kan inte hjalpa nagon om man formedlar (vare sig medvetet eller omedvetet) att den personen ar otillracklig och inte vardig. Och detta ar nagot som kan vara svart att marka sjalv ibland ocksa~~ Hmmm viktiga tankar rusar runt i mig☀️

Håller helt och fullt med. Det är ju även en helt annan tyngd i att "samhället " tycker något än att en individ tycker något. Därför är det, tycker jag, viktigt att man ser på vilka mekanismer som driver det allmänna/samhället för att förstå VARFÖR de säger det de säger. Det ansvaret har jag. Men visst är det säkert så att de flesta inte gör det, eller inte kan det, och då blir det lätt fel.

Det är ju som så att vårat samhälle gör allt det kan för att driva oss i rätt riktning, och inte alltid av välvilja utan för att det gagnar samhällsekonomin.  Det handlar bara om politik och då får man ju tycka att det är viktiga att sätta sig in i det för att man ska förstå.

Det är ju samma mekanismer som gör att vi tror att vi måste jobba, träna, vara unga, ägna 40 timmar åt våra barn, 40 timmar åt vårat jobb och 40 timmar åt oss själva i veckan. Vi måste göra en massa när livet egentligen bara går ut på att vara eftersom det är i sitt varande vi skapar oss själva och det är i vårt varande som vi kan välja hur vi ska förhålla oss och känna gentemot "samhället".

Och det är viktigt att se vad det är som gör att så många väljer att villigt följa med denna ström istället för att flyta med i sitt eget liv. Det är också viktigt att förstå vad det är som gör att folk bryr sig mer om snusets varande eller inte varande då vi ska rösta om EU än vad det faktiskt stod för och innebär för oss att gå med. Allt är en taktiskt fint för att få oss åt rätt håll. Så även amning, eller att "alla" åker på semester.

Det är en bra fighting grej, distrahera och sedan slå till. Släng upp något i luften och sedan PAW. 🤦‍♂️

Vi behöver förstå för att kunna undvika och för att kunna hantera - det är iaf min åsikt. 🤐

Jag har senaste månaderna verkligen uppmärksammat mina tankar kring andra och blivit väldigt tillåtande och öppen kring andras sätt att vara och andras vägar att gå i livet. Det är helt otroligt hur befriande det är att välja att vara accepterande och ärligt talat BLUNDA för/ignorera det jag inte vill se, och istället bara fokusera det positiva som finns eller som jag vill se och känna kärlek, villkorslöst.

Jag har insett att man kan aldrig veta vad som är bäst för någon annan. Oavsett hur shitty deras liv kan tyckas vara enligt dom själva eller i nån annans ögon, enligt nån lurig tanke som ploppar upp, så väljer jag att se förbi det. Jag låter inte min bild av andra färgas av negativa eller hopplösa tankar. Jag ignorerar det och fokuserar på allt det underbara och positiva som finns att se och känner kärlek för det. Det finns ingen anledning för mig att se någon på något annat sätt än så som source ser dem.

Jag tycker det är ganska enkelt att vara fördomsfri gentemot andra. Jag kan lätt se och känna kärlek för dem oavsett deras åsikter, livssyn och levnadssätt. Och får jag en olustkänsla inför någon så vet jag att jag är fel ute i det jag tänker om denne.

Jag vet ju att man inte ÄR sina åsikter och beteenden. Så kommer jag ihåg det kan jag lätt älska någon ändå, utan att hålla med om vad som sägs eller tycks, utan att försöka hjälpa, förändra deras åsikt eller påvisa att jag skulle ha rätt i något. 

Håller jag inte med om något brukar jag bara känna acceptans och kärlek inför det, många gånger börja le, skratta, och gärna vilja kramas haha, för det bubblar upp så mycket kärlek genom att acceptera <3

Likaså som att inte alla kan ta till sig det jag säger kan inte jag heller ta till mig allt de säger. Vilket är helt okej, det hindrar oss ju inte från att acceptera och älska varandra ändå. Det känns som att det är där fördomen skulle kunna sitta, i att man inte längre ser bortom åsikter och beteenden utan låter denna "vägg" stå ivägen, för denna i grund och botten kärleksfulla varelse man står inför.

Jag tror helt klart det är lätt att man stjälper när man egentligen vill hjälpa. Man hjälper nog bättre om man slutar anstränga sig och istället fokuserar på det positiva och att känna kärlek för det.

Att inte acceptera betyder motstånd och viljan att förändra någon betyder att de inte skulle duga som de är. Det finns så mycket bra med allt och alla, och alla är vi ju Gud/Kärlek, men ibland ser man kanske inte det och allt det positiva som finns att se, för att man har fokus på fel ställe. 🙂

Jag tycker det är fantastiskt med olika åsikter, för det gör livet intressant, det är ju något man lär och växer av! 🙂

Jag tror… att genom att bara vara så lär vi också andra. Älskar man sig själv fokuserar på det goda och följer sitt hjärta genom livet och visar villkorslös kärlek och acceptans gentemot andra kommer man också att lära andra att göra samma sak 😍

Amen till det! Att inse att vi alla är ETT är att inse att vi behöver ÄLSKA och värna om alla, just som de är därför att de är du. Att inte profitera på andra, eller se ner på andra.❤️

Visst är det som så att man lätt stjälper i sin vilja att hjälpa. Det var länge sedan jag slutade att råda människor som inte har bett om mitt råd, eller yppa min åsikt bara för att jag kan. 🤐

Men när någon frågar efter den är det ju en annan sak. 😎

Det är sant att många har fördomar. Att de anser att "deras sätt" är det bästa. Ur deras erfarenheter i livet. Jag tycker själv att jag är rätt fördomsfri, iallafall om ingen våld sker psykiskt eller fysiskt mot en annan människa eller djur.

Även om jag har ammat mina barn och kanske vet att det är bra att göra det om man kan, så känner jag sympati för de som inte kunnat amma och då blir mjölkersättning minst lika bra för barnet tycker jag.

Det är kul att få uppleva andras kulturer för då får man en mer öppen syn, gentemot en svensk som bara bott i samma stad hela livet och knappt rest runt till andra länder. Sådana tror jag har lättare att bilda fördomar. Tänk bara de som är homosexuella, mkt fördomar finns mot sådana, eller någon som klär sig i en punkig stil med massa percingar. Även om jag själv väljer att vara den jag är, accepterar jag att andra har valt sin väg som kanske inte liknar de val jag skulle göra i livet.

Huvudsaken är att man känner sig glad och lycklig! 🙂

Ofta är det lättare för människor att vara fördomsfria på håll, med andra ord så länge som de kan se att det inte påverkar dem direkt i deras liv.

Då det kommer till att "döma" eller "inte döma" gäller det ju att förstå att alla människor gör det de där och då anser vara det bästa för dem - även om det kanske inte alltid är lätt att se. Förstår man det är det, iaf för mig, lättare att inte döma.

Lannelia!! Underbart inlagg❤️ Precis!!🌺

Sedan ar det ju intressant att se hur det dyker upp nya situationer dar man upptacker att man kanske har svart att tillata,, aven fast man i huvudsak ar tillatande och accepetrande~ det ar ju i sadana situationer som vi expanderar ett snapp till, och far en ny insikt

Och precis som Kathja, sa forsoker jag aldrig "ge nagon rad" eller dylikt om personen ifraga inte har fragat…

Sedan ar det ju en harlig kansla nar man kanner att man har lyckats inspirera nagon till att "ta tag i sitt liv" eller "skapa en forandring"

Och vi inspirerar bäst genom att vara våra äkta, ärliga, bästa JAG. 😇

Här kommer det lite tankar om värderande som jag skrev för nått år sedan.

och visst är det häpnadsväckande hur fördomar och antaganden ligger och lurar inom oss emellanåt och fantastiskt upplyftande även om det stundtals kan göra rackarns ont också när insikten kommer,,,,,

För vad är egentligen att hjälpa eller stjälpa?🤔

Värderande!

I den bästa av världar så skulle vi Lyssna utan att döma. Tillåta oss själva och andra att växa i sig själva Och sluta försöka få andra att vara så, som vi vill att de ska vara.

Vår vandringsfärd ser olika ut.Vi går till stor del på samma vägar, våra vägar ser olika ut, beroende på hur vi upplever dem.

Allt för sällan stannar vi upp och funderar vad vårt egna syfte är. När vi bortförklarar andra människors känslor eller upplevelser.

Motsättningarna ökar och kampen mellan rätt och fel gör sig gällande. Det är där som rädslan gömmer sig.

Den maskerar sig i motsättningen mellan vad vi tror är ”rätt eller fel,”och rädslan kliver in i oss.

Motståndet vaknar och Kampen blir ett faktum.

Var och en lär sig genom sina egna misstag. För om vi inte får pröva oss fram, så blir heller inte lärdomen äkta och sann inom oss.

Hur smärtsamt det än är att göra ”fel” eller se på när någon annan gör ”fel”. Så tror jag att det är den enda sanna vägen till att nå kärnan inom oss, som vi bär med oss.

För det är genom våra känslor som kunskap och lärdom kommer till oss. Om och när vi vågar möta dem och se igenom dem och kanske framför allt slutar reagera efter dem.

Rore vis som alltid. "Var och en lär sig genom sina egna misstag. För om vi inte får pröva oss fram, så blir heller inte lärdomen äkta och sann inom oss." - så viktigt!

Som ni vet vid det här laget så gillar jag projektionstanken väldigt mkt😉, man kan få syn på så himla mkt hos sig själv genom hur man värderar andra. Och jag minns en sån aha-upplevelse väldigt tydligt. Jag hade en i min omgivning som var väldigt bestämd i sina åsikter och alltid gjorde sin röst hörd, på ett övertygande sätt. Och vad jag tänkte då var att hon når inte fram med sina budskap, även om hon hade vettiga saker att säga ibland - för folk stänger sig för henne då det blir obehagligt att hela tiden bli matad med "svar" utan att själv ha frågat om råd! Detta omformulerades inom mig att jag själv inte ville vara på det sättet…vilket jag nog var ganska mkt i min ungdom….utan i stället lyssna och vänta in…och OM/NÄR personer frågar "vad tycker du?" så kan man berätta. Annars inte, för det når ändå inte fram.

Just lyssnandet är många idag inte så bra på. Vilket är just det helande med en terapeut - någon bara finns och lyssnar så att man själv kan komma fram till saker. Lite samma som vi ofta gör härinne, eller hur? Vi skriver för lyssnande, välvilliga medmänniskor, och vi får massa insikter genom vårt eget skrivande!

Detta i sin tur har också fått mig att inse vilka som är goda vänner…det är nämligen de som stannar upp i sitt egna berättande och frågar om mig och mitt. Som faktiskt är intresserad.  Jag blev faktiskt HÄPEN över hur många det fanns som malde på om sitt i oändlighet utan att öht ens fråga hur jag mådde eller hur jag hade det i livet. Själv är jag ju intresserad av att DELA i ett möte, annars blir det ju inte möte! Så detta blev ett uppvaknande, som gjorde ganska ont, men som gjorde att jag kunde sortera. 

Kanske hamnade jag lite OT, men det här var tankar som väcktes av den här tråden.

Shia, jag känner igen det du skriver. Svenskar har en tendens att vilja göra så rätt för barnen så att det slår knut på alltihop och så blir det tyvärr lätt en sörja av dömande dessutom. Det är ju bara att gå in på vilket barnforum som helst så märker man att tonen lätt blir hätsk.

TACK  Shia för att du fick mig att inse en av sakerna jag gillar med detta land🙂, varför jag känner mig tryggare och lugnare här- det är just detta, man blir inte bedömd. Det finns inte en massa mallar kring allt, utan alla gör på sitt sätt och det är bra. Man frågar av nyfikenhet hur man tänker kring uppfostran men man jag känner mig aldrig någonsin bedömd.

För mig var det ju ständigt en stress med syskonfrågan, som dök upp varenda DAG i Sverige, för det är så inbitet där att man SKA skaffa syskon , gärna tätt, och folk tyckte att det var en ok fråga att ta upp med en främling och sen mala på om nackdelarna med ensambarn😮. Det har hänt mig så otaliga gånger så att jag till slut sa rakt ut hur det låg till för oss. Här är det där så himla öppet och fritt! Fler här har bara ett barn…många har 6-7-8 år mellan barnen, ja det finns ingen som helst mall för det där, allt är ok. Här upplever jag mkt mer att man ser ett barn som en gåva, oavsett när det kommer. Svenskar kan vara såna kontrollfreak, det ska passas in med karriären och ekonomin och då är det bäst att ha dem tätt osv osv. Miraklet i det hela försvinner i almanackan. Det är ju säkert inte ett val heller för många, så det är helt enkelt en tråkig utveckling, för det leder till så mkt stress.

Lannelia ❤SÅ önskar jag att jag fungerade!! Jag erkänner att jag har fördomar, jag skäms för det. Eller nja, jag accepterar det förresten. Jag är inte perfekt och det är helt ok.

Otroulig!! Vem av oss ar "perfekt" ,,, eller vi AR PERFEKTA,, men anda inte perfekta~~~~

Det ar ju ocksa det jag menar att det ar saaa harligt att stota pa , mota olika manniskor med olika varderingar och bakgrunder, for da far man en chans att titta pa sina egna forestallningar, och varderingar,

Vi ar INTE perfekta men vi AR PERFEKTA!!❤️

Alla har fördomar, att ha fördomar innebär att man har skaffat sig en uppfattning om något man egentligen inte vet så mycket om. 😉

Och så länge som vi inte prackar på andra våra förutfattade meningar och är beredda att ändra vår uppfattning när vi lär oss mer så kan det väl vara okej. 😎

Oj sa mycket kloka tankar har!!❤️Rore , fint! Tank att nagot som du har skrivit fore ett bra tag sedan passar sa bra in har:) ))) harligt!

Och Szirius! Jag sager YES till alla dina ord:)

Och Kathja ! precis:) Vi har fordomar,, och vi ar aldrig perfekta:)
Men som jag sa tidigare, det ar det som gor oss PERFEKTA!!

Vi kanske borde andra betydelsen av ordet PERFEKT😍

Klart att vi är perfekta vi är som vi är för att det ska vara så - just nu.

Jag såg någonting på facebook för kanske ett halvår sedan eller så, om något om att ingen är perfekt. Då kommenterade jag det med att svara att jo, jag är perfekt. Det utbröt en mindre diskussion kring ämnet, och någon som också sysslar lite grann med personlig utveckling ifrågasatte det. Jag svarade att jag är alltid perfekt, det betyder inte att jag stannar i utveckling. Det betyder inte att man står still resten av livet, utan tvärtom. För mig är man är perfekt om man alltid är villig att vara öppen för förändring, förbättring och expandering på alla plan. Och det är ju precis det vi är här inne. Med kärlek, naturligtvis! Kärlek är ju viktigt! 😃❤️

Kärlek är viktigast. Finns de som påstår att kärlek är allt, och det som ser ut att vara något annat bara är brist på kärlek.❤️ Som att mörker är brist på ljus… ☀️