Du säger "hur lyssnar man på sitt hjärta eller magkänsla när de inte pratar särskilt tydligt" -  men jag tycker att det låter som att det iaf pratar så du hör och det är högt nog. Ofta är det ju så att det man vill göra börjar i en känsla av vad man INTE vill och utifrån den kan man komma fram till vad man vill.

Jag är själv inte mycket för listor man det kanske hade varit läge här… Att du sätter dig och skriver en lista med "detta tycker jag om göra saker" och då menar jag inte vilka jobb utan typ "pyssla om blommorna" "läsa för barn" osv. Och utåfrån den listan kanske det går att se vad nästa steg ska vara…

Men framför allt så borde där framgå vilken KÄNSLA det är du saknar och vill ha, för det är ju känslan du ska önska dig.

Är inne på lite samma grej som Kathja i det här, Håbe. 
Skriv upp vad du tycker om att göra och vad som utmanar och inspirerar dig!

Och…om du inte vet vad du VILL, kanske du kan börja rabbla/skriva upp allt som du spontant känner att du INTE vill. Så har vi åtminstone börjat där och begränsat oss lite. 

Så det är inte aktuellt att arbeta som förskolechef? Specialpedagog? Byta förskola? Det finns ju ur och skur, waldorf, montessori… alla möjliga och omöjliga med olika arbetssätt och tänk 

Det finns även jobb som inte kräver någon särskild utbildning eller yrkeserfarenhet, men där du kan dra nytta av dina erfarenheter. Om du fortfarande vill jobba med människor. 

Arbetsförmedlingen har intressetest som man kan göra, tror att det är på ett par hundra frågor om man väljer att göra alla. Och de har yrkestest. 

Det skadar ju inte att hålla ögon och öron öppna för vad som finns, och drömma 

Börja supergenerellt och spåna?

Gillar du mer fysiska grejor eller mer mentala grejor?

Gillar du snabba grejor eller långsamma grejor?

Vill du ha mer av hemmamys eller mer av ute och röra dig runt i världen?

Gillar du att skapa ihop med andra eller skulle du hellre vilja utforska att göra nåt helt själv?

Vad attraherade dig när du var liten? Vad för slags grejor får dig inspirerad och intresserad?

Intressant…Kunde varit jag som ställt frågan om man bara bytt ut själva arbetsuppgifterna!! :)

Känns som att det är en hel drös här inne som känner att det är dags för nåt nytt

#5 Tror att det faller sig naturligt som ett led i ens utveckling. Själv ser jag absolut fram emot nästa uppdrag i livet.

Kathja, när jag säger att magkänslan inte är så tydlig så menar jag mer att "jo för all del, jag vill inte göra det jag gör nu, jag vill något annat" den känslan är stark. Men den räcker inte som grund för att helt enkelt göra slag i sak. Jag har lite för mycket att ta hänsyn till där. Jag hade önskat att den där magkänslan talade om vad jag faktiskt vill göra. Att jag hade någon sorts dröm. Så jag får ett fokus mot något, inte ifrån. Åtminstone någon sort fingervisning om åt vilket håll jag ska titta.

Linnease "vad attraherade dig när du var liten"
 Ha ha, då drömde jag om att jobba i en godisaffär. Så jag kunde äta hur mycket godis jag ville .

Men jag skulle vilja jobba mer kreativt. Och kanske inte alltid vara så bunden av att samarbeta med andra. Att inte vara ett arbetslag hela tiden. Jag vill ha kontakt med människor men ändå kunna jobba mer självständigt. Kunna jobba helt ensam vissa dagar och möta massor med folk andra.

Annan förskola går bort i det här läget. Jag har bytt några gånger nu, och det är jättenyttigt och jag har lärt mig massor varje gång. Men när det kommer till kritan så är det ändå samma vardag.

Specialpedagog har jag funderat på. Men jag känner inte tillräckligt stark övertygelse om att det är det jag vill för att sätta mig 3 år i skolbänken igen. Så antagligen är det inte det jag ska bli heller.

Jag förstod det, men som jag ser det är det viktigaste att de vet att det är dax att göra annat. Och någon stans, när du har klurat klart, kommer du att hitta vad som kan bli ditt nästa steg.

Något som ploppade upp i huvudet på mig är lekterapeut, du vet (klart du gör ni var ju nyss där) de där som pysslar och fixar med ungar på sjukhus.

Håller med Håbe, man vet att man vill göra nåt annat, men tyvärr har man ingen "dröm". Jag vet att jag vill jobba med människor, att på nåt vis kunna hjälpa människor. Jag har nyligen gått en kurs i reiki-healing, o det kanske är min väg! Men knappast nåt jag säger upp en fast anställning för..

Skit i drömmen! De flesta människorna har nog inget "drömjobb" eller "kall" - men det man har, eller i alla fall kan skaffa sig är en insikt i vilken KÄNSLA man vill ha när man är på jobbet och vilka saker som ger en den, eller de, känslorna.

Jo men man kan ju inte bara säga upp sig på grund av en vag känsla. Eller det kanske man kan ;) men det vågar iaf inte jag! Jag vet bara att mitt jobb inte ger mig nånting längre, bara tar energi.

Nar det galler jobb,,, sa tror jag att det ar viktigt att magkanslan far "rota" sig….Nar det verkligen a dags,, da agerar man , vare sig man har nagot annat eller inte.

SOm nar Habe, sa fortsatt att "spana" titta pa olika mojligheter,,, dagdrom,  etc. etc. lat det ta sin tid, sa kommer det sa smaningom en dag nar "nej NU!!! ar det dags" eller "Det ar det HAR jag vill gora", etc.

Lika med KIAH,, fortsatt med ditt jobb,, finns det en osakerhet att bara gora nagot anna,, sa lat det vara som det ar. Fokusera INTE pa det i ditt jobb du INTE vill ha,, utan fortsatt att jobba och njuta av det, men samtidigt, forska uta lite andra saker,, DU har gatt reiki-kurs,, fortsatt med sadant vid sidan om ,

Nar man kollar runt, pratar med folk om andra mojligheter, dagdrommer, kollar upp vad for kurser som finns, vilka jobb mojligheter det finns, kanske tittar pa jobb-annonser inom potentiellt intressanta omraden. DA fokuserar man pa dettta,, och da kommer saker till dig som gor att magkanslan rotar sig och du fattar ett beslut.

Helt sakert,,, stressa inte, ta det lugnt forska lite och dagdrom i forskandet!!! Det ar mitt rad.
Det ar ju vad tex Kathja ar gjort lange, men NU borjar ju hon agera,, det ar for att ratt saker borjar lajna upp , magkanslan borjar bli rotad och "NU AR DET DAGS" kanslan har innfunnit sig.

Det handlar inte om att ha allt planerat,, det infinner sig allat eftersom, det handlar om att se till att ens egna energi, vibration hamnar i linje med det man drommer om att gora !!

Godisaffär!! Och mer kreativt? Du kanske ska bli konditor? Baka grejor? 

Kul, jag när jag var liten listade jag ut att jag skulle bli godisavsmakare och sängtestare när jag blev stor, tyckte jag var riktigt smart :)

Konditor. Jaa! Jag älskar att baka tårtor. Har gjort två nu på morgonen faktiskt :-) Men fatta hur TJOCK jag skulle bli

# 11 Nej det kan ju vara väl vågat att säga upp sig, MEN det är i känslan av att jag vill göra något annat som resan mot något annat börjar.

# 14 Du skulle inte ÄTA tårtorna, du skulle sälja dem!

Vill bara lägga in att om man verkligen, verkligen har hittat tilliten så GÅR det att säga upp sig utan nån som helst aning om vad som komma skall. Jag fick nytt jobberbjudande dagen efter min sista jobbdag på mitt förra jobb! Som en total skänk från ovan då inga dörrar setts öppna, men jag bara gick på hjärtat och tilliten när jag sade upp mig.Pendlade mellan skräck och frid i känslorna väldigt mkt, men hjärtat sa hela tiden att detta var rätt steg att ta. Fast jag var i en annan situation och blev illa behandlad…

För mig var det INTE-känslan som fanns, jag visste inte vad jag hellre ville göra, bara att jag absolut INTE ville jobba kvar.

Jag tänker som Shia, det är dags först när du känner i hela dig att NUUU! Och där är du nog inte än, så ta det bara lugnt, nosa dig fram, känn på känslan att göra annat, allt är som det ska.

Håbe, gissar att du förstår att jag är i samma sits. Så jag har tyvärr inga goda råd att ge. Jag har bara " halkat in på ett bananskal" med det jag gör nu. Så det jag gör helt enkelt är att söka jobb som jag tycker att jag passar för. Jag har ju en dröm, men den är inte praktiskt genomförbar. Jag ser i alla fall inte det. Att börja utbilda mej till agronom nu vid 50 års ålder och inte ha någon större erfarenhet känns orealistiskt. Sen köpa gård för flera miljoner, njaa. Så jag håller sinnet öppet och letar i annonser och litar på att det på nåt vis kommer att trilla på mig, som mitt förra jobb.

Man behöver inte äta så mycket sötsaker även om man är konditor, och förhoppningsvis så tröttnar man på allt sött om man nu skulle äta det  Konditor ska det vara brist på har jag för mig, eller om det var bagare. Jag har förresten prakiserat i ett bageri och det var ett av de roligaste jobben jag varit på! Där får man verkligen vara kreativ i bakverk, samtidigt som man jobbar i team, men man jobbar ändå med sina individuella arbetsuppgifter.

Men iaf, jag tycker du ska gå på din magkänsla som de andra säger här :) Försök känn efter vad du vill utan att ta hänsyn till alla yttre faktorer och andra människors åsikter. Släpp loss fantasin helt och hållet och låt den få spelrum. Då tror jag de mest underliga och roliga ideerna kommer fram som kanske kan ge dig ett hum vad det faktiskt är du vill hålla på med. 

Jag började förskollärarprogrammet förra terminen, men jag känner allt mer att det inte är min grej och funderar varför jag valde det. Jag har andra planer att söka en annan utbildning. Ett yrke som inte är lika lätt att få jobb inom, men som är mycket mer jag. Och jag tror jag ska satsa på det. 

Förresten om du ska börja en ny utbildning så är ansökningen till utbildningarna nu i vår. Det kan vara bra att ha koll på :)

Kathja och Luneri-nu är jag ju sockergrisarnas sockergris nummer 1. Drottningen av Sockergrisien .  Jag har ibland tänkt att man borde börja jobba på något kondis bara för att bli så jäkla less på det så jag inte vill äta en smula till .

Och Szirius, den tilliten har jag inte än. Jag tror inte med sån övertygelse så jag vågar göra några livsavgörande beslut utifrån det. Men helt klart är det läge att börja fokusera på vad jag tycker om att göra. Vad gör mig glad? När trivs jag? Rätt som det är kanske det bara faller på plats. Men fram tills dess måste jag försöka hitta glädjen i jobbet som är nu. För jag tycker ju egentligen att jag har världens bästa jobb. Men jag behöver något nytt.

Lekterapeut hade jag också tankar kring. Tyckte det var otroligt intressant att se vad de gjorde och hur stor skillnad det var för min son när han var där. Men samtidigt känner jag mina svagheter väldigt väl och jag är inte bra på att snabbt knyta kontakt med folk. Jag är inte den som kliver in i ett rum och har allas uppmärksamhet eller som snabbt har alla barn runt omkring mig. Jag tycker till exempel att inskolningarna brukar vara ganska jobbiga. Jag är däremot den som har barnen omkring mig efter ett tag. Jag tror jag är lugn och trygg, men inte särskilt utåtriktad och som lekterapeut så ska man kunna kliva in i rummet och fånga ett barns intresse och gillande ganska snabbt. Man har inte riktigt tiden att bygga förtroenden. Därför tror jag inte på jobb som talpedagog, lekterapeut och liknande fast arbetsuppgifterna i sig är väldigt intressanta.

Otroulig- Bonde söker fru? De kommer säkert med en säsong till . Gården fixad och agronomutbildningen kan du ta lite på plats. 

Håbe  - Det där är ju något du kan ändra på, ifall du vill.  

Men Otroulig då! Jag trodde du visste bättre än så. INGET är omöjligt, vi kan ALLT, ALLT, ALLT - om vi tror och har tilliten. Så självklart kan du få din gård om du tror. Dröm STORT vännen! Du är värd det bästa.

Men kan man det då? Jag är mycket bättre på det idag mot för bara 10 år sen. Men jag är inte bekväm med att träffa nya människor. Är det här med personlighet och läggning egentligen bara struntprat? För vi har väl alla saker som faller naturligt för oss och annat som är svårare. Vissa har det bara i sig- vad det nu än gäller. Fotboll? Ta Zlatan tex. Kan vem som helst bli så bra med rätt inställning? Eller är det så att han är en kombination av rättiställning och naturbegåvning? Och min naturbegåvning ligger i så fall inte i att vara social och utåtriktad. Men jag har helt klart övat upp det så jag är betydligt bättre på det än vad jag var.

Tänkte bara lägga till en länk till en sida som jag är inne och dräglar lite över då och då. Och då menar jag inte dräglar som i att jag vill äta det utan för att det kliar i fingrarna när jag ser det. Så himla fina tårtor.

http://metrobloggen.se/sockersott/

Otroulig, vet du vad jag fick för tanke? jag har en vän som bodde 2 år på en gård som fungerade som ett slags kollektiv, det kom och gick människor från olika delar av världen. Man bodde och åt gratis och fick lära sig allt om ekologisk odling. (Du kan säkert hyra ut huset). Hon lärde sig iaf otroligt mkt och har sedan kunna odla och vara nästan helt självförsörjande efter det.  Finns säkert liknande med djurhållning också. Det ger ingen utbildning men massor med kunskap och att få testa på det livet! Bara en tanke

Håbe, man kan visst öva upp sin sociala förmåga. Det har jag gjort. Du har ju oxå övat lite på det eller hur :). För mej var det framför allt min egen rädsla och otrygghet som försvann. Sen är ändå frågan om du VILL, om det är du innerst inne. Att vara den som kommer in och lyckas fånga all uppmärksamhet på en gång. Du har ju redan underbara gåvor, det känns som att det är dom som ska få komma fram ändå mer❤ Ibland får jag en känsla av att vi låser oss, när vi tänker på det här med jobb/ sysselsättning. Man känner att det finns en ovilja i det man gör eller kanske önskan om nåt nytt, men vi SER inte riktigt vad det är. Det kanske skulle lösas med att man t. ex gjorde nåt nytt, gick en kvällsskurs i nåt. Jag kan i alla fall känna att jag låser mig och inte ser alla möjligheter. En känsla jag har bara. Ni är så söta! Satte faktiskt ut en kontakt annons på nätet" fru söker bonde" haha, men det var många år sen och nätdejting var helt fel för mig då. Brrrr ryser fortfarande. Visst drömmer jag vidare, ibland kommer känslan så starkt att det verkligen kommer att bli så som mina drömmar är. Hur fattar jag inte och det är ju inte min business :). Bra tanke Szirius, fast tror faktiskt inte min kropp skulle palla med sån hårdkörning. Och….jag är nog lite feg ska erkännas.

Håbe, nåt som slog mej. Du är bra på att ge trygghet till mindre barn. Det måste ju finnas massor med barn som står i ett stort behov av detta, tänker på nyanlända barn, tänker på barn som förlorat sin trygghet, familj etc. Barn som har mammor som varit tvungna att lämna sina män pg.a misshandel. Jag vet att kvinnojourerna inte har möjlighet att ta hand om behoven hos dessa barn och saknar erfarenhet.

åååååh vi ar sa fina har allihopa!! ♥♥♥♥

Jag har fatt en ny kansla av tidloshet sista dagarna, borjade med nat Nicke sa, att vi ar tidlosa nu. Och jag bara kande att det stammer!

Vi pratade om det pa FB, att det kanns mer som tiden ar ett horisontellt helt plan nu, inte en linje langre.

Som att jag kan expandera i alla riktningar, olika riktningar ar olika amnen. Alla amnan ar dar dom ar liksom, och sa kan man expandera lite har eller lite dar, vad som ar kul i stunden.

Och då är det inget bråttom längre!

Inklusive fysik och alder.. finns liksom inga begransningar dar heller, vi kan komma tillbaka i form och halla oss friska och stark sa lange vi har lust!

Sa vi kan byta karriar, gora vad vi vill, vi har all tid i varlden, bade att komma pa det, att skifta over, och att utfora det ♥♥♥

(Ta Zlatan tex. Kan vem som helst bli så bra med rätt inställning? Eller är det så att han är en kombination av rättiställning och naturbegåvning?
Absolut, jag ar helt overtygad om att naturbegavning bara ar samma sak som installning, fokus, forvantningar.. att flowa universell intelligens i det man gor. Vem som helst kan gora det pa vilket omrade som helst, bara man vet eller lar sig hur.)

Kan inte annat än hålla med de andra ~ Självklart! kan du träna upp det där.

Vilken tur Linn!! Det känns oerhört bra! Jag hade nog lite ångest förut för jag kände att tiden bara gick. För fyra år sen slog jag näven i bordet och uttalade min dröm. I början hade jag panik, för det hände inget. Men nu, trots all kaos på jobbet och fortfarande inte närmare min dröm vad jag kan se, är jag lugnare än nånsin. Till de som blivit uppsagda efter nästan 40 år i firman så förmedlar jag hopp! Jag VET verkligen att det här kommer att ge dom någonting… Skumt!

Skumt, men coolt!!! ♥♥♥

Håbe,
I september startar en yrkesutbildning, Bagare och Konditor, i Stockholm! Och ansökan öppnar under februari
Den här utbildningsformen, YH (tidigare KY) kan jag verkligen rekommendera. En tredjedel av utbildningen är förlagd till arbetsplatser, och utbildningar startas när man ser ett behov i branschen.
YH-utbildningar är studiemedelsberättigade. 

Medborgarskolan har en konditorutbildning på deltid. Den får man betala själv. 

Jag har också jobbat och praktiserat på bageri och det är verkligen mycket roligt att göra! Sen kan man ju ha olika inriktningar också! 

Den här tjejen gör superfina tårtor, och tar jättefina bilder av dem också ♥ Hon är rätt så ny på foto men hon har utvecklats snabbt!
Hennes blogg bakministeriet

Otroulig,
ja, snart kommer väl presentation av årets bönder så att man kan söka! Tänk vad perfekt! Kärlek, romantik, miljöombyte och chans till nystart… nytt jobb osv.

linnease,
vad häftigt det där med att se tiden som ett horisontellt helt plan! 

Hm jag tänkte på det där med talang och kunskap. Savanter har ju en oerhört stor fömåga/talang inom ett eller flera områden och ofta är det autistiska personer som kan ha stora svårigheter med att knyta skorna eller värma mat… väldigt ojämna förmågor alltså. På vilket sätt har de tänkt sig fram till detta, kan jag undra… om det nu är så att det handlar om inställning. Jag vet ju att det finns skillnader, bland annat i den grå  massan i hjärnan, mellan neurotypiska och autistiska.

Bonde söker fru, jag säger en gång för alla…NEJ tack, vill inte vara med i nåt tv program och som vinklas hit och dit:)

Oj vilken tartinspiration!!! Sa fina!

Hm, jag undrar om jag kan gora nat sant, fast med mindre socker och mera… nat annat?!?

Far sa mycket mera energi av rakost, gronsaker, frukt.. Hm…. *kanner ideer formas har*

Äh skit i programmet! Det är ju gubben du vill ha - eller gården 
Jag trodde vi hade kommit överens om att inte bry oss om hur andra vinklar och tolkar och tänker om saker 

Tack för länkarna MissI. Inte för att jag vet om jag vill bli konditor egentligen. Men jag skulle helt klart kunna tänka mig att bli så pass duktig, bara hemma, så jag kunde jobba lite vid sidan om med att göra tårtor på beställning.

Puss Miss❤

Håbe,

Nää, du måste inte veta! Jag bara presenterade några alternativ  

Otroulig,

Mycket intressant diskussion även för mig. När jag tittar tillbaka på arbetsliv så inser jag att det längsta jag har varit på ett och samma jobb, med samma arbetsuppifter är… det jobb jag har nu. Och jag har inte varit där i två år ens. 

Jag tror att de flesta behöver byta jobb emellanåt, byta yrke, inriktning, plats, arbetsuppgifter osv. Jag har provat på många olika typer av jobb,  hemtjänst, skoförsäljare, bokföringsassistent, biträde i en presentbutik, kassörska på både stormarknad och matbutik, golvpersonal i matbutik, lagerarbetare, städat lägenheter åt ett fastighetsbolag, restauranger med servering, barjobb med cocktailblandning, caféjobb med diskning och viss "mat"lagning, fritids- och skolassisten, fritidsgårdsassistent, telefonförsäljare, magasinsskribent/översättare/redigerare, personlig assistent, bar- och restaurangchef. Pust. Det är dem jag kommer på just nu. 

Och nu står jag lite still känns det som. Vilket ju inte är så konstigt med tanke på att jag gjort samma sak ovanligt länge nu. Men jag vet också att när det är dags för mig att röra mig vidare så vet jag det, eller så ger Universum mig en spark i baken på ett eller annat sätt. Så jag stressar inte. Jag tar det lungt. 

Vad det gäller att träna upp förmågor så tror jag att man kan göra det till en viss del. Jag var väldigt osocial som barn. Så blyg så jag tom skrev så smått så jag fick tillsägelse i skolan. Jag kunde börja gråta om något annat barn sa hej till mig utan förvarning. Sedan har jag växt mer och mer till att kunna vara en väldigt social människa. Barjobbet förändrade mig mycket på den fronten. Det kändes som att en del av mig släpptes fri. Idag så kan jag välja om jag vill vara social eller inte. 

Däremot så tror jag att vi alla har olika talanger som vi är bra på. Jag tror inte att alla kan bli lika bra på allting. Jag tror att det finns en mening med att vi är olika bra på olika saker. Våra kärnor, våra själar har valt de liv vi har av en anledning. Vi har alla olika saker som vi behöver erfara. Och även om jag tror att man till viss del kan träna upp sig inom olika områden, så tror jag också att man måste lyssna på sitt inre, för det är där som svaret finns. Svaret finns inte i att helt förändra sig, och jobba för att bli någon man inte är. Svaret finns i att hitta den man är. (Jag har förresten aldrig varit en barnmänniska, men barn brukar älska mig. De knyter an till mig, troligen för att de ser mitt inre bättre än vad vuxna gör.)

Jag tänker lite som Crinis.

Jag tänker att vi alla har personliga, individuella talanger och gåvor som vi har fått och vår livsuppgift är att finna ut vad det är. Och det är där vi finner vår känsla av syfte, ett syfte i att vara den man ÄR. Och där finns inte massa motstånd, utan det är där det bara flyter, där saker bara sker helt naturligt.

Sedan om det tex handlar om en blyghet som är plågsam och är ett rent handikapp, så kan man ju hitta vägar att arbeta bort det. Men jag tror inte att meningen är att man ska ha som mål då att bli supersocial om man känner att det inte är en del av sig själv. Vissa älskar att stå i centrum för att det är naturligt för dem, andra trivs bäst att sitta under en korkek och iaktta för att det är naturligt för dem. Allt är som det ska