Nu har jag ju inte jag mindre barn längre, men jag tänker mig att jag nog skulle prata med dem som jag pratar annars. För mig är LoA det som gör att allt fungerar som det ska, men det viktiga är ju inte att man vet om LoA utan att man har rätt tänk. Det vill säga att man lär ut och pratar om vikten av att känna sig glad, lycklig och osv. Att man lär ut att allt och alla är lika mycket värda och att det innefattar även en själv. Att man ska lära sig lyssna på sitt inre, sitt hjärta och följa det oavsett vad omvärlden säger. Att man lär ut tacksamhet och uppskattning för allt i livet, och att man själv är i total kontroll över sitt liv.

Sedan är det ju naturligtvis också viktigt att lära ut att man som barn fortfarande har mycket att förstå och lära, och att även vuxna hela tiden behöver lära sig också.

HUR man sedan lär ut de sakerna tror jag att alla får klura ut på egen hand, lyssna på sitt hjärta. Jag lärde ut mycket av detta till min son utan att ens vara medveten om det och utan att veta att LoA finns. Idag ösnkar jag att jag hade vetat mer för att ha kunnat lära honom mer. Idag är det svårare eftersom han är 23 men jag märker att han fortfarande lyssnar och tar till sig till viss del. 

Haha, Håbe, jag skrattar åt din dotter! Hon är för härlig. Jadu, jag har ju inga egna barn, men märker hur mitt sätt att se på världen påverkar mitt sätt att vara med de barn jag har i min närhet. Och det blir inte helt lätt alla gånger. Just det här med att välja känslor har jag tagit upp. Att man faktiskt kan välja dom. Har en systerdotter som är rädd för väldigt mycket. Jag berättade att jag förut varit rädd, för allt möjligt, men att jag inte längre är det. DÄR tror jag att man kan få barnen lättare än vuxna kanske att uppmärksamma sina känslor. Jag vet att Echardt Tolle beskrev det i en av sina böcker. Att man kunde hjälpa barnen känna igen ilska och aggression i tid och förstå att det bara är känslor och inte sig själv dom känner. ( ibland gör man ju saker man ångrar och vid såna tillfällen skulle man ta upp detta) Det är stort ämne… inte lätt. …. Ett bok ämne!!!!!vi har ju så mycket författare här inne!!

Min son är inte så liten längre, men jag tycker att barn kan förstå jättebra. Jag pratar nog mer om att iakktta och försöka välja bra känslor än om att önska sig saker. Att göra honom uppmärksam på skiftningarna i känslor, så att han kan se att de har att göra med hur han tänker.

Häromdagen när vi promenerade på väg till pulkabacken så suckade sonen och berättade om nån klasskompis som skulle till Österrike och åka skidor och hur vi aldrig gjort det…sen skiftade han och sa..".men, vi gör ju massa andra roliga saker! Och vi har ju kul NU!"  Såna saker kan han göra ganska ofta…då vi liksom "övat" det tillsammans.

Han är jättebra på att påminna mig också när jag glömmer bort mig

Jag har ju lite mindre barn och jag brukar vända meningarna. Exempelvis om nån säger jag vill inte komma försent till skolan, då brukar jag förklara att då drar man till sig att komma försent, man ska tänka att man kommer komma i tid.

Min äldsta har tom börjat prata med sina kompisar om det och hörde häromdan att hennes kompis sa att eftersom hon fokuserar på att ramla och alltid pratar om det inför alla, så händer det=)

Visade även den äldste om parkeringsplatsen hur LOA fungerade innan jul, berättade om det i någon annan tråd. Så hon kunde få se att det verkligen fungerar!

#4 ja, den grejen brukar de lätt kunna snappa upp, ofta så mkt lättare än vuxna. De ser fortfarande leken i det hela, medan vi vuxna lätt kan bli så allvarliga med allt…

Och visst är det underbart att tjuvlyssna på deras kloka konversationer

Ja men det är ju så! De är så mkt mer öppna att lära sig med. Inte levt ett halvt liv och sen ska börja lära in sig ett nytt sätt att tänka liksom, fast det går det med såklart!

Grattis till era barn som har er!!❤

Just det där som jag tog upp med henne om man får det man önskar sig handlade ju egentligen inte först och främst om saker. Utan mer situationer. Att tänka att det kommer att gå bra när jag ska lära mig cykla, Att inte fokusera på sånt som man inte gillar och att tänka på att saker och ting kommer att gå dåligt.

Men det där att prata om att man kan välja känslor borde jag faktiskt prata om och låta ta plats. Med tanke på sonens adhd så är det myyycket och stoooooora känslor här hemma mellan varven. Och för honom kommer det att vara svårare att få det att fungera i praktiken.

Att han sen är lika fyrkantig och konkret i sitt tankesätt som sin pappa underlättar ju inte heller :-)

Tjejen skulle jag däremot kunna tuta i vad som helst. Senast idag kom hon på mig när jag sms:ade min man och frågade om han hade en guldpeng eftersom hennes tand hänger på en tråd i munnen. Den lär åka ut när hon sover om inte innan. Hon läste över axeln på mig och undrade vem jag frågade om guldpengen.

" Jag bara skickar till tandfen så hon är beredd"

-"Har du hennes telefonnummer?!?"

"Självklart! Det har alla mammor. Telefonnumret till tandfen, jultomten och påskharen. Det är för att de ska spara tid och slippa åka ut i onödan."

-"Ok"

Så hon kommer inte krångla till något när det gäller LoA. För henne är världen redan magisk. Det är inget konstigt med det.

Puss Håbe, du är för härlig!

:-) en gör så gott en kan!

Hahah, din dotter verkar för härlig, Håbe!  Tack för dessa underbara små berättelser! ♥

Jag tror ni är inne på rätt spår, med att poängtera att vi alla kan välja känsla och fokus. Barn gillar ju lekar och utmaningar, och kan säkert se det som en lek att påminna sig själv och varandra!

Och det bästa är att barn är SÅ mycket i nuet. Och det lär spä på deras känslor också.

Om vi har tillfälle så kan vi ju prata med dem efter något har skett, exempelvis påminna dem om hur de kände och pratade innan de skulle göra en sak, och hur bra det faktiskt gick sedan - och att det hänger ihop! Kanske jämföra med andra händelser där det inte gått lika bra.

Eller hitta på. Berätta hur man vaknar på fel sida, man slår foten i sänggaveln, snubblar i trappan, tappar mackan på golvet, spiller tandkräm på tröjan…. allt detta innan man har kommit iväg till jobbet/skolan/förskolan! Och betona hur sur/arg man varit när man vaknade. Såna saker tror jag att de kan ta till sig faktiskt

haha Habe:)

Vara barn hor sa mycket nar vi pratar sa det borjar bli naturligt for dem. Nar det galler att prata direkt med dem, sa fokuserar jag ocksa pa kanslor,, Att lara sig se det positiva i saker,, som tex. nar de kommer hem fran skolan fragar jag inte "hur var det i skolan idag?" Utan" Vad var det som var roligt i skolan idag?"

Mellan dottern skriver en lapp varje dag och lagger in en burk.

Man behover nog inte prata sa mycket  med barnen, de ser hur vi vuxna lever , gor och sager, och tycker da att det ar sjalvklart.

Som nar ja forsov mig harom-morgonen sa sager min aldsta bara helt naturligt "Ja det var ju for att du hade fokuserat pa att du MASTE vakna tidigt"

Sa de blir naturligt for dem. Sedan maste de ju lista ut sjalva vilken vag ar lattast for dem,,

Men som sagt, att ha en positiv installning, att inte skylla pa andra, att bli medveten om att allt ar ens eget ansvar, Att lara sig vilken kraft ord tanke , att man inte kan forandra en kompis, men genom att andra sig sjalv, sa andrar sig omgivningen,

Jag har ju laddad ner Wayne Dyers bok i min iphone , barnbocker KANONBRA!!! Minsta tycker om den,

Incredible You

Unstoppable ME

https://itunes.apple.com/jp/app/incredible-you!-dr.-wayne/id428532269?mt=8

heter de  DESSA rekommenderar jag for barnfamiljier!!