Fylgja

Det kanns som om Malle skulle kunna ha lite bra rad till dig, och Szirus,, och flera andra ocksa naturligtvis. Det har med barn ar nog ett av det svarast omraden att Slapp taget om och Skifta fokus,,

Men precis som med allt annat sa galler det att skifta fokus, att hitta saker att uppskatt i sin egen vardag,, att vara tacksam for det man har,,, och sa vidare.

Just nu tror jag att det vore bra att vanda bort fokus fran din syster och sambons kusin, jag vet inte om ni traffas ofta eller sa? Men nar du nu befinner dig mitt i detta,, sa ar det battre att inte traffa dem sa mycket tills du kanner att du har lyckats att skifta dina kanslor.

Har man dalig ekonomi, och kanner sig stressad over det, sa kan man kanna en otrolig avundsjuka och missunnsamhet gentemot de som har i overflod. Det tar tid att skifta sadana kanslor men det GAR!! Och nar man lyckas sa upptacker man att man kan titta pa detta som man inte har , men skulle vilja ha och gladjas genuint med de som har det!! Da ar man pa god vag:)

Sa mitt rad just nu, vand fokus fran dem,, och kanske fran hela barnfragan ocksa ett tag,, Forsok att titta pa saker i din vardag som ger dig gladje, som du uppskattar,,, sma, sma saker,, Forsok inte hoppa upp pa kansloskalan utan ta sma pyttesteg, Anklaga inte dig sjalv om kanslor som avundsjuka och liknande dyker upp, acceptera dessa kanslor som en del av dig, acceptera men vand sedan fokus pa annat dar dessa inte kanslor ar inblandade.

Detta ar en borjan,, ingen snabbvandning, men just detta att du ovar upp dig pa vad det ar du uppmarksammar! Ser du nagon med en barnvagn, och kanner att den dar avundsjukan kommer krypandes, gor nagot annat !!! Vand dig bort, tank pa nagot annat,, Fortsatt inte att titta pa barnvagnen och intala dig sjalv att "Jag far inte kanna sa har" , "Dessa kanslor ar inte bra" , "dessa kanslor gor mig till en dalig manniska" etc.  Det ar HELT OK att ha dessa kanslor. MEN lat de inte fatta greppet om dig under en lang stund,,, Vand dig bort,, DET ar ocksa HELT OK!!

Det viktigaste ar DU,, hur DU mar. Sa valj bara att gora det DU mar bra av, traffa bara personer som DU mar bra av att traffa. Fokusera pa dig och ditt valmaende!

KRAM!!

Tack snälla Shia! Jättebra råd. Mitt största problem är nog som du säger, att jag läxar upp mig själv hela tiden, för att jag känner saker som inte är "helt okej". Tyvärr blir det svårt att undvika situationerna. Sambons kusin är lättast, för de bor långt ifrån och kommer bara när det är kalas. Min syster är svårare, eftersom hon hela tiden försöker göra mig delaktig. Vår mamma är också på mig hela tiden och propsar på kontakt och engagemang från min sida. "Hon har det inte så lätt just nu, hon behöver sin storasyster". Det är bara inte så lätt att vara en bra storasyster just nu. En annan känsla som väller över mig är ilska. Ilska över att det alltid ligger ett krav och en förväntan på mig att vara stark. För jag är alltid den som håller ihop familjen, löser problem, stöttar och hjälper. Varför får inte jag vara ledsen och svag? Det verkar som att de andra i familjen mår dåligt av att jag är ledsen, så det bästa vore om jag var glad, så att de slipper ha det jobbigt. Jag blir också arg över att min syster "behöver sin storasyster". Jag har aldrig nån att "behöva", som då per automatik ska ställa upp. Fan vad gnälligt det blev. Jaja, det är så det är just nu bara.

Fylgja,
Hur äter ni? Det finns många studier som visar att socker är boven i mycket, bland annat gör det det svårt för många att få barn.

Här finns ett forum om just det ämnet, bäbisverkstan… jag har inte hängt där inne på väldigt länge just nu, men du kan ju titta runt lite om du vill

Här är en video där det förklaras också.
Det är väl absolut värt att prova! Allt du har att förlora är lite vikt om du skulle behöva det 

Jag har en blogg som handlar om PCOS och många med hormonobalanser har svårigheter att bli gravida. Jag har skrivit om detta där också. Kost är absolut en enkel del att förändra i ens liv, och det reglerar vikten och fertiliteten hormonellt, istället för med läkemedel. Genom att utesluta gifter.

Flyga!

Mammor kan ju vara si och sa:) Kanner till det.

MEN om du kanner att du behovr en paus fran syster, fran familj, fran att vara den Duktiga etc. sa AR DET OK.

JAG tror att det ar det du behover..

Att ta en PAUS betyder inte att du bryter kontakten, utan bara att JUST NU sa behover du en paus, helt enkelt, och om ingen annan forstar det, eller skalen till din paus sa spelar det ingen roll!!!

Lat dig tanka pa dig sjalv,och lat dig vara dig sjalv!!!

Strunta i mammors och andras tankebanor,,

Det viktigaste ar: DU HAR INGA skyldigheter gentom din syster, mamma eller nagon.

ENDAST gentemot dig sjalv.

DU ar en fantastisk Storasyster precis som du ar,, det finns INGENTING som du MASTE gora for att vara en bra storasyster.

Jag VET hur det kanvara(fast jag ar en lillasyster, hihi). Kanner just darfor ibland att " Det var darfor som jag kom anda hit till Japan, for att hitta mig sjalv, och for att vara mig sjalv"

Men ABSOLUT, ditt steg just nu ar att fokusera pa DIG och DITT valmaende,, Mamma, syskon, vanner,, de klarar sig!!! Helt perfekt:)

Du ar en underbar storasyster, vare sig du syns , ar aktiv eller inte!!!!!

KRAMAR i massor till dig:)

Kram

Jag är inte helt insatt i ämnet, men även jag har läst och hört mycket om att det kan vara bra att utesluta socker och snabba, tunga kolhydrater ur kosten för att få en bättre hormonell balans i kroppen.

Jag vet inte hur mycket du kan om attraktionslagen och hur väl insatt du är i hur det fungerar och olika metoder osv, men det finns flera saker som man kan prova. Tex EFT/Tapping.

Jag vet också att Abraham-Hicks har tagit upp ämnet flera gånger. Det finns en del att lyssna på av dem på youtube.

Som med allting annat så handlar det om att förändra sina tankar och lösa upp sina blockeringar inom ett visst område och här inne kan du få mycket hjälp att tänka till.

Det första du kan försöka göra är att acceptera situationen som den är just nu. Det är som det är, och det i sin tur är som det ska vara. Just nu. Men kom ihåg att just nu är just bara just nu, och dina just nu's i framtiden kan komma att se helt annorlunda ut.

Vilka fina råd du har fått!

En sak som jag kom att tänka på direkt är Qi gong! Det kan ju vara värt att testa, bara för den inre fridens skull. För mig fungerar det och man behöver så lite av det, det är kraftfulla grejer:)

Jag vet också att det finns speciella övningar som verkar genom att hålla flödet i bäckenet öppet och till dem använder man affirmationer som löser mentala låsningar och hjälper en att ändra fokus från hopplöshet till att veta att man kommer kunna få barn..

#0 Flygja!

Det är svårt när ledsenhet och avund smyger sig på. Om "man" dessutom är den som vant och troget förväntas vara stark. Då blir ju känslorna "där inom en"  ännu knepigare, och lögnen blir jobbigare att bära för att "man" ska  hålla "skenet" uppe.

Jag vet inte riktigt, kan det vara i det dilemmat som du befinner dig, när du fastnar?

Den här oförmågan att sätta ord på sin sorg, sin saknad, sin smärta. Att inte visa den, utan i stället försöka svälja ner den. Brukar ta sig både konstiga och jobbiga uttryck.

När vi inte förmår vara ärliga mot oss själva och andra, utan luras in i livets "rollspel"

Tanke kramen till dig

Zonterapi!!!! Tro mig, de flesta!!!, av de som har svårt att få barn blir de efter bara några gånger efter de varit hos en zonterapeft! Rekomenderar de superduper mycket!! Läs på blandannat familjeliv.se finns de trådar om zonterapi och jätte positiva resultat!

Flygja, en lite fråga, har du berättat för din syster och din mamma att du är väldigt ledsen för att ni fortfarande är barnfria? Att du känner saknad och lite avundsjuka även om du gläds med din syster? Jag tänker bara att kanske deras sätt att agera och prata skulle bli lite mer nyanserat och mer med hänsyn till dig.

Tack snälla! Många bra råd, och jag ska definitivt fördjupa mig "bäbisverkstan" :) Någon vikt vill jag däremot helst inte tappa, har precis kämpat mig upp 55 kilo. Men jag äter ju varken godis eller snabba kolhydrater i nån större mängd. Det känns lite bättre nu faktiskt, och jag ska verkligen försöka att ta tid för mig själv. Tack igen och åter tack! Ska beta mig igenom alla råden ett efter ett, tills jag hittar dem som passar mig bäst. Gullisar!! Kram!!

#10
Oki Fylgja! Hormonell viktreglering via kosten fungerar åt båda hållen, så du kan lätt äta upp dig i vikt också om du skulle vilja Samma metod. 

Är din sambo lika återhållsam med sockret som du?

Lycka till

#7
Rore, du har helt rätt i det du säger.
Jag är stark, och jag förväntas vara det. Jag är den i familjen som har förmågan att lägga känslor åt sidan och tänka rationellt, göra det som behöver göras, komma på en lösning.

Tyvärr innebär det också att jag ganska ofta måste vara ledsen i smyg, och både förtrycka och förtränga mina egna känslor. Jag vet inte när eler hur det hände, men nånstans på vägen blev jag familjens stöttepelare.

Det tar lång tid för mig att komma till punkten där jag visar mig sårbar. Jag har definitivt sysslat med ett rollspel, ljugit både för mig själv och andra. För jag är inte typen som ställer till med en scen.
Stenansikte. Falska leenden. Falsk lycka. "Fake it ti'l you make it" heter det ju.

#9
Faktum är Otroulig, att jag talade med min mamma om just detta härom dagen. Responsen jag fick var faktiskt inte riktigt vad jag förväntade mig.
Hade förväntat mig nån form av förståelse, eller medlidande.

Allt hon sa var att jag inte var så gammal ännu, och ibland tar det lite tid, det ordnar sig nog ska du se, och läkaren har ju inte sagt att det kört.

Sen sa hon att min syster inte hade det så lätt, för det var inte så lätt att vara mamma som hon hade trott, och hon behöver sin storasyster, att jag skulle ringa min syster och prata med henne och ge henne råd om hur hon skule göra med sin bäbis som har ont i magen, och det är så svårt för henne nu som inte får sova.

Sen sa hon att jag skulle komma ut och hälsa på så att jag fick träffa den lille pojken nu medan han var så liten, för det går ju fort och snart är han stor och då har jag missat det.

Såååå, ja. Jag har pratat med dem. Båda två faktiskt. Det är mest synd om min syster. Eller, det kanske det inte är, men det är i alla fall inte synd om mig, och jag förväntas inta min roll. Som jag brukar.

Försökte prata med min bästa kompis om detta, men det samtalet slutade med att hon sa att hon blev provocerad av att jag så gärna ville ha barn.

Hon har ju faktiskt inte någon alls! Bara en hund. Sen frågade hon mig varför jag ville ha barn. Var nära att svara att det skulle hon skita i, men jag höll mig.

Nu sitter jag här och gnäller igen, ger nog inte så bra "flöde" kanske?

Men det var så skönt att någon frågade hur jag har det för en gångs skull. Att liksom bli erkänd. Sedd.
Att kunna säga allt utan att få höra att någon annan minsann har det värre, och att jag inte har något att vara ledsen över, jag som har sambo och en fin lägenhet och en gullig hund.

Min blockering sitter i att jag tänker att de har rätt. Jag har ju allt! Jag har det fantastiskt och jättebra och underbart. Så jag borde inte gnälla.
Det finns ju massor av människor som har det värre. Min syster och min bästa komis t ex.

Men… Jag är ledsen ändå.

Jag definitivt testa zonterapi i alla fall. Jag gillar fotplågeri å sånt

Tack alla fina! Om ni visste vad jag uppskattar detta

Du skiver "Min blockering sitter i att jag tänker att de har rätt" - men det har jag svårt att tro vännen! Din blockering sitter i att du inte är ärlig mot dig själv. Att gå runt och låtsas vara stark, att stötta andra då man vill bli stöttat, att känna att man behöver gråta i smyg - det är inte att leva sitt liv.

Hela grejen med attraktionslagen är ju att lika attraherar lika. Du tänker att du vill få barn för att det kommer att göra dig glad och lycklig kan jag tro, men hur tänker du att du ska attahera det om du skickar, och lever i, oärlighet, ledsamhet och lögn?

Allt börja i DIG. Att du hittar ditt inre, din drivkaft, dina visioner, dina drömmar, det som få dig att le. Att du lyssna på dig själv och skapar ditt liv utifrån vad som får dig att må bra - INTE utifrån vad du tror att andra vill att du ska göra.

(här är vi raka och ärliga - hoppas att det var okej…)

Ja, här är vi som sagt raka och ärliga, men också kärleksfulla och hjälpsamma, och vi dömmer inte någon annan. Vi kommer alla från en plats som inte var så bra som den vi nu har skapat oss själva, och det enda sättet att komma dit är att vara totalt ärlig mot sig själv, och andra.

Jag tycker att din kompis fråga är intressant: Varför vill du ha barn? För varför vi vill ha någonting, anledningen till varför vi önskar oss vad än det är, är roten och grunden till allt. Och svaret är alltid en känsla. Frågan är vilken känsla det är för just dig. Vad är det för känsla som du vill ha som gör att du vill ha barn? Det är viktigt att veta varför man vill ha saker. Det svarar på frågor och hjälper oss att lära känna oss själva. Och när vi lär känna oss själva så kan vi vara oss själva mer och mer.Vi kan rensa bort det vi inte vill ha, och förstärka det vi vill ha mer av.

Så fundera lite på varför du vill ha barn? Vad gör det så viktigt för dig? För varje fråga du ställer kan du få ett svar som hjälper dig att jobba med ditt inre, och ju mer du känner dig själv desto bättre är det. Både för dig och för ditt barn. 

Jag älskar när människor är raka och ärliga!

Det är det bästa som finns, jag förstår nämligen inte omskrivningar så bra

Men du har delvis rätt Kathja, för ibland måste jag låtsas vara stark. Eller, jag är stark. Men ledsen.
Därför trodde jag också nu, när jag är ledsen, att de skulle fnnas där för mig och att jag skulle få bli tröstad.
Det hände inte. Därför blev min första tanke på en gång att jag egentligen inte har rätt att önska mig någonting.
Framför allt kände jag mig väldigt ensam. För det var inte vikigt hur jag mådde. det var bara viktigt att jag skärpte mig så att jag kunde rädda de andra. Alla som det är synd om, som har det jobbigt.

Sedan jag skrev om det här och fick så mycket respons, så känns det plötsligt mycket bättre. Jag började fundera på varför jag inte skulle ha rätt eller vara värd att önska mig någoning.

Jag tycker jag är jättebra och jag skäms inte för att tycka det! Då tycker jag att det skulle vara en trevlig belöning att få ha något som jag önskat mig så länge.

Ibland tror jag att de inte vill att jag ha en egen familj, bara för att jag skulle bli otillgänglig.

Min bästa kompis vill helst inte att jag får barn, för då kommer jag vara så upptagen och kanske ha lika mycket tid för henne.
Hon sa det. Rakt ut. Men som sagt, hellre det än omskrivningar

Jag vill ju ha barn för att jag har så mycket kärlek att ge. För att förlänga mig själv och min sambo. För att göra familjen "hel". För att få ta del av den glädjen som barn har.

Det betyder ju inte att jag inte har kärlek om jag inte har barn, att jag är kort eller ofärdig utan barn, eller att familjen är trasig utan barn.

Ni vet, när man står och lagar mat, och smakar av. Grytan är god, men om man bara hade i lite av "det där" så skulle den vara fantastisk!

Så känns det! Barn är den sista ingrediensen som gör den goda grytan fantastisk!

Jag är väldigt sugen på den där grytan!

Min hemläxa blir:

• Sluta ljuga för mig själv
• Göra saker jag mår bra av
• Skita i hur andra känner av att jag blir ledsen
• Identifiera alla känslor som dyker upp
• Sluta ta hand om alla andra, orkar jag inte så orkar jag inte

Fi fan! Nu kommer det börja hända grejjer här!

Puss till alla gulisar!

Fylgja!

Ah,, vilken skillnd i energi pa forsa inlagget och detta!!! Fantastiskt:)

Din hemlaxa later ocksa bra!! Kom ihag ocksa pyttsteg ar OK!!  Fixar du inte laxan ibland sa ar det ocksa OK!!  DU har ju tagit ett jatteskutt baa nu, pa ett par dagar!

Kram pa dig,, var tacksa for dina insikter!

Din hemläxa låter verkligen bra  Som Shia säger, pyttesteg är helt okej, allt ska göras i rätt takt för DIG!

Tredje punkten är viktig. Det är inte meningen att vi ska strunta i andra människor eller köra över dem, men att fokusera på våra egna känslor första och främst (det involverar även relationerna till våra närmaste) och det är viktigt att komma ihåg att vi aldrig kan ta ansvar för hur någon annan känner! Så om någon tar illa upp av att du känner dig ledsen, försök inte låtsas som att allt är bra för då kväver du bara dig själv ♥

Jag kom att tänka på att det är vanligt att par som har svårt att få barn ofta blir gravida efter att dom adopterat, förmodligen för att dom då släppt sin önskan och alla hinder som dom byggt upp inför detta.

Det är ju säkert likadant med alla andra delar av livet där man önskar sig nåt väldigt mycket (något för mig att tänka på bl a!!) ;-)

Jag tycker absolut att du ska tänka på dig själv och att du ska må bra, annars är det ju svårt att hjälpa nån annan i alla fall.

Heja dig Fylgja, det är det enda ansvar man har, att ta hand om sig själv, sina känslor och tankar. SEN när det är i ordning kan man hjälpa andra.

Ooooihoo Fylgja! Blev helt knottrig då jag läste ditt inlägg. Snacka om att komma till insikt. Heja dig och välkommen i gänget!

Jag läste hela tråden först nu men Fylgia, det känns som om du har hittat vägen framåt där! Heja!

Wow vilken härlig höjning i energi Fylgja! Bra jobbat! Och som Kathja sa; Välkommen i gänget! 

Tack! Jag känner det verkligen! Har varit här inne och nosat (snokat?) i ett år nu, och för det mesta ligger jag på en hög energinivå. Sen körde jag fast. Allt kändes hopplöst. Men så tänkte jag att ni kanske visste en väg ut. Så jag måste säga att ni är fantastiska! Den energin ni sänder ut gick rakt in i mig och plötsligt känner jag mig sedd och hörd. Det var det som behövdes. Tack! Tack! Tack!

Inte snoka, deltar tyst! Vilket är precis lika viktigt och okej som att delta aktivt. 

Och kom ihåg att tacka dig själv också. Du var den som lyssnade på vad du behövde göra, vilket ledde till att du skrev här och även då lyssnade du på vad vi hade att ge. Och sög i dig den energi vi skickar ut. 

Jaa! Och den energi man inte vill ha låter man passera, bra trick, och ingen tar illa vid sej:)

Tack ocksa Fylgja for att du startade traden!  Alltid roligt och givande nar "tysta deltagare" visare sig har.

Egentligen sa vet man alla svar inom sig,, men just att fa lite feed-back utifran kan gora att man vander sig till sitt JAG dar alla svar finns,, och DA vander kanslan och insikterna trllar in!!!

Kram till dig

Jag dök upp först nu och har läst tråden och instämmer i att man kan TA på energiskiftningen! Härliga sajt

Kan bara berätta att jag själv är klyschornas klyscha, det var först när jag lyckades släppa önskan och känna att allt är bra som det ÄR som jag blev gravid. Då hade jag verkligen försökt "lura mig själv" i många år, jag kan fnissa åt det nu. Typ " hallå, jag har varit jättenöjd och tacksam i flera månader nu - så vart är bebisen?" Funkade INTE. Alltså: så länge man vill släppa en blockering, för att det i sin tur ska ge något, så har man inte nått helt in. Då finns fokuset kvar på brist.

Detta stämmer ju såklart inte alls på alla,människor med bristtänkande kan bli gravida ändå,  men för MIG var det så det fungerade. Jag gav mig inför ödet, jag hann t.om börja känna att jag tyckte att småbarn var rätt jobbiga, jag tror att jag behövde även den processen.

Mitt "släpp" finns kvar inom mig. Jag har fullkomlig tillit till att om det ska komma en till så kommer det en, om inte så är det också som det ska. Allt är som det ska. Jag är vidöppen inför att ta emot fler barn, men om inte, så har jag fullt upp med de barn jag har runt mig i livet ändå. Den känslan är så helande så den önskar jag alla. Det är egot som skriker till ibland och vill HA, men i grunden vilar jag tryggt.

Sa fin trad! Och kul att veta att det finns flera deltagare har pa forumet an dem man ser som skriver mest :) Jag var massor aktiv for for ett tag sedan, men pa sistone har jag mest vart inne och last lite har och dar ibland men inte sagt sa mycket.. som de andra sager, allt ar bra!

Vad söta ni är ^_^

Jag skriver bara om jag har något att säga. Oftast har jag inte det. Men nu kände jag att om det var några som hade koll på det här med blockeringar, så var det ni!

Allt känns så mycket lättare nu, och den tacksamheten jag känner för det smittar av sig på allting annat.

Gullisar! <3

Jag har läst i tråden flera gånger och känt att jag borde skriva något. För jag vet verkligen hur det känns.

Min man och jag gifte oss 2001. Sedan dess har vi försökt få barn. Vid denna tiden kände jag inte till LoA och fokusera helt på det jag inte vill ha, nämligen andras barn, alla andra har barn. Till ochmed frissan hann skaffa tre barn och min syster fyra barn. Och vi var dåliga som inte kunde få barn. Jag var inte värdig att bli mamma.

Vi försökte med IVF och det blev än värre så jag höll på att stryka med… Så förutom pärsen att det inte blev barn så höll jag på att dö. Sjukskrivning pga utbrändhet följde…

Jag kände att jag inte kunde prata med någon. Det är liksom komplicerat att prata om något man inte kan få, än att prata om man hade tex ett sjukt barn. Så kände jag i alla fall. Det var mina begränsande tankar.

Hur har det gått?

Jo, jag och min man har verkligen kommit närmare varandra och vi vet at vi verkligen älskar varandra. 2010 adopterade vi en UNDERBAR dotter från Kina och jag har aldrig känt mig så här lycklig.

Det förlösande var när jag insåg att med adoption blir det barn till 100 procent. Då släpte jag allt och bara var.

Gift dig om du inte redan är gift och ta kontakt med en adoptionsorganisation. Många par får barn under tiden de står i kö (för oss tog det sex år).

Det händer också att par som adopterar får biologiska barn, men det är inte så vanligt. Jag har fått höra detta i all välmening, men faktum är att det sårar mig väldigt för det känns som att jag borde ha kunnat göra något mer. Något jag har missat, för det är ju bara att tänka på något annat. NOT!

Så ta till dig alla fina råd och förbered för ett barn. Börja möblera i barnkammare, köpa saker. Planera för olika namn. Då hamnar fokus rätt.

Jag önskar dig innerligen lycka till med bildande av familj!

Ah Torah!!!! Tack, fint:)KRAM！！

mmm… Samhallet har stallt upp saaaa manga krav, och sjalvklarheter, sa nar vi inte kan uppfylla dessa sa kanner vi oss som otillrackliga.. men alla dessa krav och forvantningar har INGENTING att gora med UNIVERSUM och VARAT JAG..

Det finns INGENTING vi MASTE  gora,,,,, UNIVERSUM STALLER INGA KRAV PA OSS!!! Vi ar FULLKOMLIGA , och TILLRACKLIGA Precis som vi ar!!!

Tack Shia finaste!

Åh, men Torah, jag hoppas innerligt att dessa tankar lämnat dig…att du inte "skulle vara värd att bli mamma" eller " att du var misslyckad". Det finns en STOR mening med allt och jag är 100% övertygad om att just detta var meningen, just denna dotter som ni har nu skulle komma till er och detta var vägen. Allt är som det ska och allt är bra.

Jag vet ju själv hur samhällssynen är, har fått otroligt många plumpa kommentarer under alla de år vi försökte få ett syskon. Att få höra att "det är bara att slappna av, så kommer det" stjälper mer än det hjälper, för det eldar bara på känslan att man själv gör något fel. Jag tror inte att det är så. Barn kommer om det är menat,när det är menat- på ett eller annat sätt. Ibland tar det kanske 15 år, och då är det också meningen.

Jag var rädd att jag skulle "ramla tillbaks" efter Emmas död, i frustration och tvivel, men jag känner att min tillit bara blivit starkare. Jag tar vid där jag var innan jag blev gravid. Att det finns andra vägar till barn om det inte kommer naturligt. Vi är öppna för att bli fosterföräldrar. Vi har små barn i släkten. Jag har mina danstjejer och maken har sina basketgrabbar. Vi kan sprida vår barnkärlek på så många sätt.

Det här var för flera år sedan, men det varade under flera år och var väldigt jobbigt.

För tre år sedan hämtade vi vår dotter. Det känns verkligen förutbestämt att just HON skulle bli VÅR DOTTER. Nu känner jag att allt är som det ska och allt är bra.

Det blir inget syskon för vi är för gamla enligt svensk lagstiftning och vi orkar inte gå igenom detta igen. Och det är OK för oss.

Allt är bra!

Tack Torah, för att du delade din solskenshistoria! Och tack Szirius för din! Min egna inställning håller sakta på att förändras. Räknar dock med bakslag, för jag gillar inte när färändring sker för fort. Knäppt va? Men sån är jag ;) Det jag jobbar mest med för tillfället är att släppa det dåliga samvetet och stå på mig. Har fortfarande en mor och en syster som har fått för sig att de inte klarar det vardagliga livet utan mig. De lägger ut "locktrådar", och försöker "lura" mig att bli involverad. Tyvärr så är jag rätt mycket smartare än vad de är, så det funkar dåligt. Men det känns konstigt att inte tänka på deras känslor. Fastän det är jag som blir ledsen istället, känns det mer naturligt att skydda dem från det. Ganska knäppt när jag tänker på det, för det är ju inget allvarligt de behöver skyddas från. Bara att de får ta hänsyn istället för jag. Blir bara knäppare och knäppare ju mer jag tänker på det. Jag ser det som framsteg! ;)

Fylgja,

Later valdigt sunt och bra.

Vi ar alla bara ansvariga for vara egna kanslor, och vi kan bara kontroller och styra vara egna kanslor.

Aven om man ar en familj, sa ar vi fristaende individer och sjalar.

Vi ager inte varandra.

Jag ser det som om att vi som sjalar har valt just den familj vi har for att den miljon ger oss chans till att vaxa och lara oss just det som vi har valt att i detta liv.

Du far ju nu verkligen vaxa och lara dig att lyssna pa dig sjalv, att proritera dig sjalv, att kunna saga nej, att inse att det ar OK att satta sig sjalv och sin lycka forst eftersom det ar egentligen forst da som man kan sprida genuin lycka och karlek till andra osv!! Tack var att de tror du "maste" vara till hands nar de behover dig,, sa far du jobba pa alla dessa saker, och nar narmare dig sjalv och din inre lycka!!!

Sa smaningom kanske det leder (eller inte,,,) till att aven de nar nya insikter,, MEN det ar inget som hor till ditt ansvarsomrade!!

Tänker säga något nu som kan tyckas elakt.. men de behöver knappast något skydd om de beter sig så fult mot dig.

Jo, Shia, det är den inställningen jag har också, att det är deras tur att lära sig. :) Men det sitter så djupt rotat i mig, att der är svårt att ta bort. Nu är jag åtminstone medveten om det, så nu kan jag göra annorlunda. :) Hehe MissIn, du är hård du ;) De gör bara som de alltid har gjort. Det ligger ingen (aktiv) tanke bakom deras beteende. Så jag klandrar dem inte. Det braiga är att jag numer kan skilja på deras ansvar och mitt ansvar. Börjar känna mig väldigt nöjd ^^, och lite duktig ;)

#38
Det är en stor framgång, att du kan skilja på ditt och andras ansvar

Att man gör som man alltid har gjort är ju faktiskt också ens eget ansvar. Det betyder ju inte att något automatiskt är bra eller rätt. Finns så mycket destruktiva och farliga traditioner och lagar m.m. i världen, och indoktrinerade tankar och föreställningar… om man nu ska vara extrem! Men jag tror att du förstår vad jag menar 

Jag minns såväl när poletten trillade ner för mig och jag förstod vad "björntjänst" betydde. En klok kvinna sa till mig att så länge jag hela tiden fixade saker åt min mamma, så fick hon inte möjlighet att fixa det själv, och på det sättet hindrade jag henne från att växa. Jag kunde då se att jag inte var elak om jag sa nej, utan jag gjorde det för att hon skulle få möjlighet att växa.Vilken skillnad i energi!

Det var där mitt steg ut ur medberoendet började.

Jag tycker att du har en klok inställning, man slösar bara energi om man ska vara arg och klandra andra, man kan i stället försöka hitta ett lugnt, tryggt sätt att dra sina gränser runt sig. Låt det ta tid, och se det som en övning, prova dig fram.

Väldigt bra poäng Szirius. Kollade just mailen innan jag läste här, lite på samma tema:

Don't worry about this world; it is not broken. And don't worry about others. You worry more about them than they do. There are people waging war; there are people on the battlefield who are more alive than they've ever been before. Don't try to protect people from life; just let them have their experience while you focus upon your own experience.

--- Abraham

Den va bra Linnease! Lånar den…