Först skrev jag i den vanliga tacksamnhets-tråden men det kändes alltför OT eller snarare som något som behöver en egen tråd. Och jag tycker det är så värt det att get det en chans! 

Jag tror det här är väldigt bra övning! När jag körde Mia Törnbloms varianten skulle man oxå skriva tacksamheter fast på kvällen, över dagen som varit. Det hjälpte mig otroligt mycket. Nu gör jag detta mer mentalt och skriver i min dagbok ibland. Sen försöker jag alltid starta dagen med tacksamhet. Men om jag skulle plita ner 10 st varje morgon så skulle jag somna om ännu en gång;) snozar 15-60 minuter ändå, hehe. Vissa dagar är det 20 saker jag är tacksam för, andra dagar bara tre jag kan komma på. Det passar för mig.

Mm det här är ju såklart bara en variant! Man kan ju plocka godbitarna av olika metoder och pussla ihop så att det passar en själv 

Ja jag känner igen det där som sagt… ibland bara ramlar tacksamheterna ur mig och ibland får jag hjärnsläpp och det tar verkligen emot att känna något.

För mig är det här lite av en utmaning också, då införande av nya rutiner har varit svårt för mig. Särskilt då de ska ske på någorlunda samma tider, eller tidsmässigt under dagen. Nu har jag ju tur som spenderar mina dagar lite som jag vill, men om jag har ett schema som kräver tidig uppgång så får jag avsätta extra tid till detta… lättjan i mig säger nej tack, jag gör det på kvällen, men en annan del av mig tycker om att göra detta, för att jag mår så mycket bättre av det, och det gör det hela tiden lättare att komma åt känslan av tacksamhet.

Jag har ju gjort denna, och andra liknande övningar, jag förde tacksamhetsdagbok redan för ca 10 år sedan på inrådan av någon jag såg på Oprah (såklart). Då skrev jag under en lång tid ner 3 saker varje dag. Men på den tiden så hade jag svårt att se vad jag kunde vara tacksam för så det blev ofta samma saker och till slut kände jag mig bara ledsen istället och slutade med det.

Idag är det ju en helt annan sak, jag kan hitta saker att vara tacksam för i allt som händer och sker. Iaf så småningom. Men jag skriver inte längre ner det dag för dag. Jag har däremot en rutin då jag utan att tänka på det innan så går jag automatiskt igenom min dag som varit när jag har gått och lagt mig på kvällen och tackar för den och det som fyllt den. Jag plockar ut det bästa med dagen och tackar särskilt för den. Det kan vara allt från en extra mysig stund med min sambo, att jag hade en filmstund med sonen, att katterna var ovanligt gosiga, att jag kunde sola utomhus, att jag kände mig snygg osv. Sedan somnar jag alltid med ett leende på läpparna.

På morgnarna så är det liknande. Utan att tänka på det så tackar jag för en god natts sömn, min sköna säng, att jag vaknar bredvid min sambo och katterna värmer mig under kalla nätter. Sedan tackar jag för dagen jag har framför mig, för att den ska flyta bra och för att jag mår bra, och om det är något speciellt som ske under dagen så tackar jag för en perfekt utgång av den saken.

Utöver det så tackar jag för precis allting nu för tiden. Är det molnigt så tackar jag för att det är molnigt och vi får vila från solen en dag. Är det soligt så tackar jag för solen som värmer och gör oss glada. Regnar det så tackar jag för regnet som fyller våra vattendepåer till sommaren (vi har ju regnfritt i minst 3 månader sommartid). Jag tackar för precis allt. God mat. Mitt goda kaffe, min favoritkaffemugg, mitt fina, härliga hem, mitt jobb, osv osv osv. Det tar aldrig slut. 

Men att skriva är en kanonbra övning, speciellt i början när man börjar "lära sig" att vara tacksam för olika saker så är det superbra att skriva ner det.

Om jag har en dålig dag så kan jag sätta mig att skriva ner det jag är tacksam för. Precis som om jag har bråkat med min sambo, eller är irriterad på honom, så sätter jag mig och skriver ner allt positivt och bra med honom. För att skifta fokuset till rätt känsla och saker.

Jag tycker att det funkar förvånansvärt bra att skifta energi när jag är irriterad på något om jag då sätter mig ner och skriver upp det som är bra. Tidigare lyckades jag inte, det kändes konstgjort, som om jag bara försökte hitta saker jag tyckte var bra fast jag egentligen var supergnällig. Jag hade då ett sånt MOTSTÅND, som om jag VILLE vara kvar i det där arga. Nu vet jag ju att det är så mkt skönare att släppa.

Lösningen för mig har varit, som jag nämnt flera ggr förut, att OM jag sitter helt fast, börjar skriva "som om". Tex om jag haft en tjafsmorgon med sonen och jag märker att jag stör mig på honom i tankarna och gruvar mig för att han ska komma hem och tänker katastroftankar i förväg att det ska bli mer tjafs, så sätter jag mig och skriver en sida i rullande fart i NUTID så som jag VILL att det ska vara. Typ åh, vad det blir härligt när han kommer hem, han är på sitt bästa humör och jag är lugn och tålmodig, vi får en mysig eftermiddag tillsammans där vi pratar och leker och gör saker tillsammans. Det finns harmoni i oss båda och vi njuter av varandras sällskap osv osv. Och jag brukar alltid lyckas skifta. Efter ett tag skriver jag inte längre "som om" utan det känns och är på riktigt det jag skriver.

Nu sist skiftade jag ju helt inför svärmors besök genom att innan de kom, se framför mig hur jag ville att det skulle bli, hur vi alla mådde bra med varandra, hur vi kunde visa varandra kärlek och uppskattning, att vi kunde ha det lugnt och vara oss själva.Det funkade verkligen. Och om det nån gång smög sig på irritation gick jag lätt tillbaks till de tankar jag haft innan, där jag funnit känslan av kärlek till henne, och på så sätt kunde jag låta mkt "rinna av" och bara fokusera på personen "bakom personligeheten".

Jag har en grön tacksamhetsbok där jag skriver allt möjligt, citat, tankar och känslor när jag mår bra, jag skriver upp flow-idéer osv. Den är så positivt laddad så om jag är ur fas kan jag bläddra i den boken och ofta höja mig ett snäpp

Kul att du skriver att tacksamhetsboken är grön, szirius! 
Min är lila, med blommönster i silver och lila nyanser. Samma med min, den är enbart positiv ♥

Jag har väl insett mer och mer tacksamhetens kraft. Det spelar ingen roll hur mycket jag affirmerar och önskar, så länge jag inte känner tacksamhet och kärlek, eller om jag känner avund och andra negativa känslor.

Och det är så enkelt att praktisera! Som du crinalina, på morgonen, på kvällen, när som helst under dagen…. Man kan alltid praktisera tacksamhet vad man än gör och var man än befinner sig. Det kräver verkligen minimal ansträngning. Och det häftiga är att det är omöjligt att känna och tänka något negativt när man känner tacksamhet

#6 Man kan alltid praktisera tacksamhet vad man än gör och var man än befinner sig. Det kräver verkligen minimal ansträngning. Och det häftiga är att det är omöjligt att känna och tänka något negativt när man känner tacksamhet

Jaaa, och det är så ROLIGT! Att se hur man kan sträcka ut det till precis allt. Och man blir bara bättre och bättre ju mer man övar på det.

Det känns som att man bär på en skatt, att gå omkring och tycka om så mkt, eller hur?

Jag mindes idag att när jag flyttade hit så stördes jag av de stora bussarna som åker förbi (det hörs). Men jag älskar att åka buss, då lyssnar jag på musik och tittar ut, njuter av naturen, har en egen stund. Så jag började tänka på den känslan i stället när bussarna kör förbi så nu blir jag varm i magen varenda gång. Dessutom jobbar 2 av sonens kompisars pappor som busschaufförer, så jag tänker " tack, vad bra att de har jobb" när jag hör en buss nu.

Det ÄR ju tacksamheten vi hittar känslan, och övetygelsen, om att det är som det är och det är bra. Där är vi nöjda med vad vi har och därifrån skapar vi harmoni, kärlek och tacksamhet.

Det behövs ju egentligen så lite för att det ska bli så mycket, det gäller bara att inse det och känna skillanden - när man väl ha gjort det så bli det en självklarhet att alltid sträva efter att vara där.