Underbart sant! Strunta i alla handlingsplaner med satta datumar då du ska ha uppnått ditten och datten - visst funkar de OM du gillar struktur och att driva dig själv mål dina mål.

Men trivs du bättre utan piskan vinande ovanför ditt huvud så är det bara att inse att du får allt som du rent och starkt fokuserar på utan handlignsplan. Och det händer hela tiden.

Så slappna av och NJUT av livet, le åt det spännande i att inte helt och fullt veta hur, när och med vem. NJUT bara av att veta ATT. Därför att du ber och Universum/Gud levererar. Tack för det!

Tack, tack, tack, tack :))))

Och shit vad jag fattar mer nu - allt flätas in,  har ju varit på kurs och just insett att jag inte uttrycker mina behov!!! ALLA KÄNSLOR HAR ETT BEHOV!! Jag har fastnat i mina känslor. Jag gräver runt där utan att se vad dessa känslor har för behov.

I förlängningen så kommer jag fram till vad mitt behov är och uttrycker det. Använder LOA efter det. OCH har tillit till att allt blir som det ska.

Detta kanske är självklart för er kloka - men för mej så var det en stor jaha upplevelse att gå vidare och se djupare på vad behoven EGENTLIGEN är.

Jag är helt hög. Måste smälta det här

Otroulig, det är ju så det funkar! Våra insikter kommer till oss när vi är redo för dem, inte tidigare. Och man lär sig steg för steg. Ibland får man nya insikter som man hade redan innan. Låter konstigt, men ibland VET man hur saker fungerar, men poletten har liksom ändå inte riktigt trillat ner, och helt plötsligt så läser man något, eller ser eller känner något och så bara FÖRSTÅR man. Alla insikter är fantastiska och underbara och för oss ett steg vidare i vår färd genom livet.

Tack Shia för påminnelsen! Det är alltid bra att bli påmind om just detta. Speciellt när man känner som att man sitter fast och inget händer. Om inget händer är det meningen att inget ska hända, så länge man har sänt ut sin önskan med vad man vill ha och varför man vill ha det.

Då gäller det att bara leva här och nu, att göra det man vill göra där man är.

Jag har känt att jag suttit fast och helt plötsligt häromdagen när jag släppt alla tankar och funderingar på allt och släppt alla önskningar, så kom jag helt plötsligt på att jag ska ju ta upp mitt bloggande igen. Jag älskar ju att blogga, det ger mig en känsla av tillfredsställelse och ger utlopp för mitt skrivande, mitt behov av att råda och hjälpa andra och att andra ska kunna läsa vad jag skriver. Det enda som mitt bloggande än så länge inte uppfyller är pengabiten, men den struntar jag i just nu. Jag har det superbra som jag har det redan nu.

Jag har slutat fundera på planer, och hur jag ska gå till väga, och följer istället mitt hjärta och gör det som får mig att må bra.

Helt underbar påminnelse!!