Viktiga tankar kring ett viktigt ämne!

Jag kom själv in på detta med Medvetet Skapande för snart fem år sedan tror jag, men jag kan ju se att jag började min resa för cirka tio år sedan då jag skilde mig från pappan till mina barn.

Mina ungar är idag 18, 20 och 21 och de har till största delen av sina liv levt med en "omedveten" mamma, men trots det kan jag tydligt se att när jag började ändra mitt sätt att tänka och resonera, så ändrade sig vårt liv och så ändrade sig de.

Eftersom de började sina liv med två osäkra föräldrar den ena för det mesta ororlig och ångestfylld (utan att fatta att det inte var normalt) och den andra osäker med tendensen att dämpa oro och osäkerhet med öl så har de ju lagt en grund i det. Men dem mesta oron, ångesten som de själva har haft som mindre är nu borta, och de lever väldigt mycket ut sina drömmar, de lever sina liv som de vill leva dem utana tt bry sig o vad man borde göra eller inte göra - de gör det som får dem att må bra.

Jag har alltid berättat för dem att man kan allt bara man vill, att det enbart är vi själva som begränsar våra liv, inget annat. De vet att allt alltid ordnar sig på ett eller annat sätt, bara man inte tappar tron. Och de vet att kärlek till sig själv och till andra är det viktigaste i livet. Och efter det lever de, var och en på sitt sätt, och på sitt håll i världen.

Så många gånger som jag tänkte att jag/vi kommer att skada dem för livet med vårt sätt att vara (utan att då ännu veta hur jag skulle kunna vara annorlunda!) och så bra det blev i alla fall. Jag är så ofantligt stolt över mina barn och jag är stolt över mig själv som tog oss genom detta och gjorde något bra av det.

Men det är viktigt hur vi förhåller oss till oss själva, till barnen, till livet och allt där i. Hur vi uttrycker oss kring saker och ting just som shiawase säger, därför att det är det som de lär sig. Men framför allt så tar de till sig vad vi gör och hur vi mår.

Eftersom jag inte kan skriva prickar sa blev ju rubriken lite lustig:)

Mina underbara tva aldsta dottrar sov borta igar, ,,, och vi hade det sa trevligt,, jag , min man och minsta:) NU ar dessa tva starka, gnistrande individer tillbaka:)

Ingen i var familj tycker om att bli tillsagd att gora nagot pa ett speciellt satt, men ofta vill ju storasystrar saga till de mindre,,, sa har exploderas det, och mycket energi gnistrar och sprakar:) men det ar val bara att vara tacksam for det ocksa De brakade in precis i middagen, nar vi hade en valdigt trevlig och givande diskussion,,, men man kan ju inget annat an skratta at situationen!! Lugnet, friden, ,,,och sedan kommer askan och blixtarna!!!

Men aven dessa ar ju underbara barn, som har bestamt sig for att leva sina egna liv!!

En sak till, kanske Crinalina eller Kathja kan satta dit en prick over a , i Vara , i rubriken??

Min son var ju redan vuxen och jag hade redan flyttat till Spanien när jag började att medvetet skapa och förändra mitt liv. Däremot så har jag uppmuntrat honom till att gå den väg som han känner är rätt, vilket han också alltid har gjort.

Jag märker dock hur han ständigt blir påverkad av den "allmänna samhällsåsikten" av hur saker och ting ska ske. Där försöker jag nu påverka honom att följa sitt inre. Och han manifesterar för fullt, men han är ju inte medveten om att det är det han gör. Han tror på att mirakel sker, men han är inte medveten om det.

Som nu tex, han väntar på besked om han kommit in, andra urvalet kommer om några dagar, på den utbildning som han vill gå. Och även om han börjat tvivla pga av vad alla andra säger och tror och så vidare, så har han ännu inte ens börjat planera eller fundera på vad som händer om han inte kommer in. För inom sig så existerar inte den möjligheten helt enkelt. Andra talar ju om för honom att han borde söka jobb osv. Jag säger vänta tills du vet och skulle du då inte komma in så är det dags att titta på andra lösningar. Tex distanskurser, det finns ju så många andra möjligheter än jobb. Sådant kan jag se, men få andra i hans närhet ser det.

Han har tagit mer och mer avstånd från bla sin styvpappa, som han växt upp med, delvis pga av den negativa och svåra livsattityden.

Jag tycker att det är skönt att jag har en son som är stark och som följer sin väg och är sig själv i alla lägen. Jag tycker också det är skönt att han lyssnar på mig när hans omgivining säger motsatsen. Det är väl förmodligen för att han dels litar på mig och för att han dels har lärt sig redan vid 23 års ålder att mirakel sker, bara man tror på dem. 

Den här dök upp på FB o jag grät så snoren rann…från TOKYO dessutom

Enjoy:

http://www.youtube.com/watch?v=armP8TfS9Is

Tack Szirius! Fint klipp

Eller hur, man såg hur tjejen verkligen släppt något och kunde gå från instängd sorg till stolthet o glädje på slutet! Såååå fint. Och alla klasskompisars empati o kärlek…ja, underbart är det.

Får åter en sån stark känsla att jag verkligen valt rätt yrke(är lärare)

Tankte att dagens citat fran Abraham-Hicks passar in har De ar underbara vara barn,,, harligt inspirerande, provocerande !!! De ar vara basta larare, inte bara vara egna barn, utan alla barn i var omgivning:)

Your children are genius creators who have just arrived from Nonphysical, who are feeling empowered. And if they would be left to their own devices, they would not go astray. They would maintain worthiness; they would maintain their feeling of Well-Being. They would thrive, unless it was taught otherwise to them. In other words, if others don't do something to change their vibration, they are in a vibration of thriving.

När man ser det på det viset så borde ju jag vara rysligt klok och förståndig som umgås med ett 20-tal barn varje dag, sen 27 år tillbaks .

Fast jag måste erkänna att sen jag bytte från de äldre barnen på förskolan till de allra yngsta för lite drygt ett halvår sen så har jag blivit bättre på att stanna upp och ta in världen med deras ögon. Med små ettåringar blir det mycket mer "här och nu". Det blir många små magiska ögonblick. Tex ska det en liten människa till att bli totalt hänförd över en tejpbit som inte går att bli av med. Eller för att stanna upp och fascineras över tövattnet som rinner i en spricka i snön och ner i en brunn. Och myror ska vi bara inte prata om. DET är spännande saker det…

Hm, det kanske var så att min plötsliga känsla av att det är de små barnen jag ska jobba med, och det perfekt timade läget att det blev ett bra läge att byta mitt i en pågående termin, inte var en slump ändå….

För när jag kom dit så var det SÅ rätt. Det är där jag ska vara.

Inget sker av en slump håbe.

Nej jag har börjat inse det .