Hej Jerrie och välkommen! En av alla de gånger som varit mest påtaglig för mig var förra sommaren. Jag gjorde en vision board på datorn och av någon anledning fick jag för mig att jag ville ha med en drömbil på den. Till saken hör att jag har inte körkort, har aldrig haft, har inget behov av ett och har ingen önskan att ha ett. Min sambo har inte heller körkort. Hur som helst så hittade jag en modell men inte i rätt färg. I en vecka gick jag och väntade på att få se en bil i rätt färg och en dag var det en bil som hade exakt den rätta djupa himmelsblå färgen jag var ute efter. Men det var inte rätt modell. Efter ytterligare kanske en vecka så skulle min sambo och jag på lägenhetsvisning och vi skulle bli upphämtade av mäklaren. Döm om min glädje när mäklarens bil var exakt rätt modell i exakt rätt färg och jag fick åka i den!! Fantastiskt! :-)

Hej!

Vilken söt sköldpaddshistoria för det första.  Hade också en sköldpadda en gång, han hette (heter) Ior, nu bor han dock hemma hos min systerson.

Jag tror min mest påtagliga LoA historia är den om min katt förra veckan, finns i tråden Dagens tankar. Men annars så är min praktikplats också en sådan. Jag har pluggat mode-design här i Barcelona och min önskan är att kunna jobba inom underklädes/korsett-design, men då min utbildning inte är inriktad på det området så ville jag hitta en praktikplats inom det. Jag minns att jag tänkte vad perfekt det vore om det fanns en underklädes/korsettdesigner här i Barcelona, eftersom jag trivs så bra här, dock hade jag aldrig hört talas om någon och när jag frågade runt så var det ingen annan som visste något heller. I alla fall så gick det några veckor, och jag beslutade mig för att helt enkelt köpa en kosett att dissekera och lära mig hur de är uppbyggda. En dag lade en ytlig bekant till mig, som jobbar som fetish-modell, upp bilder på facebook där hon modellade en korsett, och jag insåg att jag kunde fråga henne var man får tag i korsetter i Barcelona-området eller online. Jag skrev till henne och hon gav mig ett namn på en designer. När jag kollade upp hennes hemsida, visade det sig att hon är från Barcelona, och har sin egen ateljé här. Istället för att beställa en korsett skickade jag iväg ett mail med mitt CV/portfolio och frågade om de tog emot praktikanter, det visade sig hon precis sökte nya praktikanter så hon frågade när jag kunde börja. Så nu har jag världens roligaste och mest kreativa praktikplats. Förutom korsetter så gör hon även väldigt experimentella klännigar, som är i precis samma stil som mina kollektioner jag designat innan i skolan. Superhäftigt! 

Hej Jerrie! Och wow vilka spännande berättelser! Det är så häftigt när man inser att det funkar! Jag har väl egentligen en del berättelser, bla hur jag fick min sambo och min bil, men tänkte berätta om den senaste; mina nya Asics löparskor jag vann förra veckan.

Fick reda på att Fun light kommit ut med nya smaker som är sötade med stevia och eftersom jag försöker hålla lchf-kosten så gott det går bestämde jag mig för att köpa en flaska på prov då jag ibland vill smaksätta kranvattnet. Minns inte hur, men förmodligen genom TV-reklamen fick jag reda på att det fanns en tävling med Fun light där man kan vinna ett par nya Asics löparskor och efter att ha sett reklamen om Stadium och deras Asics-skor som e gryyyyyyymt snygga önskade jag mig ett par nya med lite mer färg på så det liksom känns roligare och finare att springa Jag brukar aldrig tävla i sådana här tävlingar men det var ju så enkelt, allt man behövde göra var att skriva in streckkoden på flaskan, sedan beskriva sin perfekta löptur och sedan svara på en simpel fråga och eftersom flaskan redan var inköpt sedan länge bestämde jag mig för att tävla. När jag satt och beskrev min perfekta löptur, beskrev jag faktiskt den så som den är och jag tyckte texten blev riktigt bra och kunde känna att juryn bara måste tycka detsamma, för den var ju kanon! Hade jag suttit i juryn hade jag lätt tagit med mitt bidrag! Varje vecka kunde man kolla in på sidan för att se veckovinnarna (40 st varje vecka under en 10-veckors period) Varje gång jag kikade in kunde jag föreställa mig mitt namn bland veckovinnarna. Jag visste att de publicerade vinnarna varje tisdag så förra tisdagen kikade jag in och mycket riktigt, där stod ju mitt namn! Jag vart inte ens förvånad! Bara lycklig och otroligt upprymd av att, herregud, nu VET jag (ännu en gång) att det funkar!

Nu väntar jag bara på att få hem mina skor så jag kan testspringa de!

Roligt att läsa era berättelser. :)

Ja, nu är det ju dag igen så jag orkar skriva mer. Jag upptäckte faktiskt en lustig sak härom dagen. Detta insåg jag:

Jag bodde i Göteborg ett antal år och jag brukade hälsa på i Stockholm regelbundet och då bo hos min mamma som bor i en förort söder om stan. Nå, när jag var ute med min hund i det området så brukade jag ofta hamna i ett naturområde med ängar och skog, och runt detta naturområde låg ett villaområde. Där fanns även ett stort flervåningshus, och även en hoper radhus. När jag var på besök hos min mamma och alltså gick i det här området så brukade jag avundsjukt titta på det där bostadsområdet, och speciellt tittade jag på det där våningshuset och de där radhusen. Husen var nybyggda och såg mycket fräscha och… jag vet inte, men lyxiga på något sätt. Det var stiliga hus helt enkelt, och jag utgick från att det rörde sig om bostadsrätter som kostade multum att bo i. Jag beundrade husen och kände någon sorts längtan efter att bo där.

Det gick några år och jag åkte inte till Stockholm lika ofta så de där husen föll i glömska. Slutligen fick jag och sambon äntligen arslet ur vagnen och flyttade tillbaka till vårt älskade Stockholm. Vi ville bo nära min mamma och jag visade henne hyreslägenhetsutbudet eftersom hon känner till området. Vi kunde inte åka på lägenhetsvisningar så hon fick tipsa om vilka lägenheter hon tyckte var bättre än andra, och speciellt en ledig lägenhet lobbade hon mycket för att vi skulle söka. Vi fick den utan problem och flyttade in. Jag var mycket nöjd med boendet eftersom huset var fint och låg nära naturen vilket var bra för hundarna. Runt oss fanns ett villaområde, och utanför huset stod fina radhus. Hyran är dock ganska hög, men må så vara.

Det var inte förrän igår då jag tog en promenad med hunden i naturområdet som jag drog mig något till minnes och hajade till. Gissa var jag faktiskt bor? I det där stiliga våningshuset med radhusen utanför som jag beundrade så mycket tidigare, och som jag var övertygad att man måste ha X antal miljoner kronor för att bo i. :):)

Bumpar upp tråden och hoppas att fler skriver i den. Det skulle vara inspirerande att höra mer om när LoA har fungerat för er alla. :)

Jaa vilken rolig tråd!

Min katthistoria:
Jag hade länge funderat på att skaffa katt eftersom jag är uppväxt med djur, men aldrig riktigt vågat. Så, under en jobbig period i livet blev jag sjukskriven och bestämde mig, nu ska det ske! Skulle vara hemma i en månad ca och tänkte att det passar bra så katten hinner acklimatisera sig osv.

Jag tittade runt på blocket i länet och angränsande län, men döm om min förvåning så hittade jag inga kattungar som kändes rätt.

Så en dag åkte jag helt sonika till en djuraffär och köpte mig en kattleksak och tänkte att nu är jag redo för katten! När jag sen kom hem så kom jag på att jag kunde utöka sökningen på Blocket och där!! Satt helt plötsligt min sööta lilla kisse! Jag ringde, dom hade en kvar, och det var den! Den hade vart tingad flera gånger men folk hade ångrat sig osv.

Jag åkte och hämtade honom, var ca 30 mil men det var det värt!!
Nu är han mitt hjärta och fyller mina ibland tunga dagar med kärlek och glädje :-D

Kul tråd 

Min historia är är rätt lång, och smörig - handlar om min sambo.
Det var våren 2008 som vi började chatta på nätet eftersom vi spelade samma spel online. Såg honom som kompis och så var det inte mer med det. Vi träffade till och med en gång. Men under sommaren insåg jag att - varför inte? Han verkar schysst och vettig och ser bra ut.

Det stod inte på förrän jag hade kärat ner mig totalt. När jag tog mod till mig och berättade, och frågade vad han kände… så blev han konfunderad och ville vara vänner. Mitt hjärta brast. Men! Jag kunde helt enkelt inte acceptera det. I drömmarna och i tankarna varje dag såg jag mig tillsammans med honom. Ingen annan möjlighet fanns. Alltså jag tjatade inte på honom, men jag kunde inte låta det vara.

Vi träffades inte under hösten men lite mer efter nyår och under våren, fast då höll jag mig lite "kall" mot honom, som för att markera att jag förstod att vi var vänner och jag minsann klarar mig själv. Men under våren så började han visa sig mer vänskaplig och vi firade Valborg ihop, mysigt. Och sedan frågade han om jag ville hitta på något till Midsommar. Och visst är väl Midsommar en romantisk dag? 
Det visade sig då, att någonstans under våren hade han fallit för mig också! Jag kunde inte tro att det var sant, och det känns fortfarande overkligt när jag tänker på det, såhär tre år senare

Det var för några dagar sedan som jag insåg att det måste ha med LoA att göra! Så vad jag än har gjort, så var det inte medvetet - men det fungerade!

Hela livet är ju LoA-berättelser, men jag antar att ni vill höra de positiva ;) Själv har jag en massa berätelser av det slaget, har fått diverse lägenheter och jobb bara för att jag har trott till 100% att det kommer att lösa sig. Har aldrig stått utan. Vi fick vårt hus av samma anledning, vi följde den goda känslan och efter 6 månader var det vårat, trots att vi hade alla odds emot oss. Min man kom till mig därför att jag önskade att bli hel, lära mig älska mig själv och växa som människa - trots att jag hade bestämt mig att för att leva själv. Vårt bröllop förra året blev av bara för att jag trodde. Utan pengar bestämde vi datum, bjöd in folk, planerade in i minsta detalj hur vi ville ha det - och 2 veckor innan dagen D fick vi oväntat 50 000kr och bröllopet blev av! För någon vecka sedan önskade jag (och säkert några till här) att detta forum skulle vakna till liv då det hade varit ganska dött under några månader… Och nu händer det grejer iv art hörn här inne. Kanon kul! Så nog funkar det alltid.

Jaa funkar gör det absolut! :-) Nu är jag här, och jag gillar att hålla forum igång kan jag säga ;-)

ja de jag varit medveten om är att jag har dragit till mig nya vänner och har dragit till mig en bättre bostad mm

Minns en liten grej jag började dra till mig i början jag testade med, det var att se en person cykla med en gul tröja, sen dök personen upp samma dag vid samma plats som jag hade visualiserat! och jag minns när jag gick där så förväntade jag mig se en person cykla med gul tröja o vips så såg jag det.

Nu när jag tänker efter tror jag det gick så fort för hade inga blockeringar för en sån sak, eller negativa tankeställningar heller för den delen.

När du nämnde din cyklist kom jag att tänka på att jag brukar roa mig med att få bilen framför mig att svänga av vid nästa avfart.

haha ja det kan vara lönsamt, helst om de kör i snigelfart=P

Kul att tråden tog lite fart igen. Då bidrar jag med ytterligare en historia där jag verkligen känner att LoA var med och hjälpte mig:

Jag hade ett jobb som jag inte ville vara kvar på, och jag bestämde mig helt enkelt för att jag skulle hitta något mycket bättre till hösten. Det var helt enkelt bestämt inom mig på något sätt, men tiden flöt på utan att jag egentligen hade börjat söka eller ens höra mig för. Inte ens i slutet av juli hade jag ens börjat titta på vad Platsbanken hade att erbjuda, vilket var en aning bekymmersamt började jag tycka.

Nå, en dag i slutet av juli hade jag och en vän varit en hel dag på Liseberg och jag hade kört slut på min vän med alla karuseller så han vinglade fram när han gick, stackarn (vi hade åkt non stop i timmar :). På spårvagnen hem så fick vi inte säten bredvid varandra och han satt någon annanstans och höll krampaktigt i sätet framför sig för att hålla balansen medan jag satt bredvid någon okänd person. Trodde jag. Plötsligt började personen titta på mig från sidan och sa: "Men dig känner jag igen ju". Personen visade sig vara en vikarie som endast varit ett par gånger på mitt nuvarande jobb, och vi började prata. Jag nämnde att jag inte ville vara kvar på jobbet, och den här personen lyste upp och sa att hon hade ett klockrent tips till mig på ett jobb där jag bodde. Jag borde ringa till företaget och höra mig för.

För att göra en lång historia kortare: jag ringde och fick jobbet, så till hösten började jag helt enkelt jobba där. Jobbet var för tillfället perfekt för mig. Det låg nära mitt hem, schemat var perfekt, jag tjänade perfekt bra och jag trivdes med livet som aldrig förr och blev kvar där i tre år innan jag blev tvungen att säga upp mig på grund av flytt till annan stad.

Tjejen på spårvagnen hade jag aldrig träffat på spårvagnen tidigare, och under de tre följande åren träffade jag henne aldrig där heller. Det var bara den där enda gången, när hon tipsade om mitt perfekta jobb. Jag saknar det jobbet än idag och ser det som en sorts idealtid i mitt liv. Det var LoA när det är som bäst. :)

Appropå jobb så önskade jag strax innan jul att jag skulle kunna tjäna pengar på att föreläsa och inspirera människor. I samma veva sökte jag ett extra-jobb på ett behandlingshem. Väl där fick jag ett vik där det ingick att hålla föreläsningar och individsamtal med klienterna. Jag fick betalt för att göra just det jag hade önskat. Efter en månad eller så kände jag att jag sakande att ha mer ledig tid, tid för mig själv och min personliga utveckling eftersom allt det hade avstannat nu då jag jobbade måndag-fredag. Då fick vi reda på att vi skulle få nya scheman och jag blev erbjuden en tjänst där jag jobbar dygn, vilket innebär att jag jobbar alla mina timmar under 1,5 vecka och sedan är jag ledig 1,5 vecka. M.a.o gott om tid för mig! Just som jag hade önskat. Att jag sedan har fått till 3 löneförhöjningar på 6 månader gör det ju inte sämre, hi hi. Så även om målet är att ha ännu mer tid att styra över själv, och att kunna tjäna ännu mer på att föreläsa och inpirera så har jag allt fått det jag önskade mig - om än i ett mindre format. Tack för det!

Hej, jag har inte varit inloggad på länge och jag måste säga att det blivit en sån skön energi här. Har suttit och läst i timmar nu med ett leende på läpparna. Detta gör mig så lycklig.

Något fantastiskt har hänt mig också, vi håller på att bygga en ny hall och ska då förstås ha en ny ytterdörr. Den dörren som jag vill ha var det ca 10 veckors leveranstid på när jag ringde runt och kollade. Min sambo säger: då får vi nöja oss med en dörr som finns som lagervara. Oh, det där kändes inte bra, nöja mig med något som jag egentligen inte vill ha? Nej, jag deppade i någon timme och började sedan intala mig att jag kommer att få fatt på den dörren ändå.  När jag hittade tillbaka till känslan att jag skulle få den så skickade jag iväg ett mail till ett företag som svarade mig några timmar senare att de hade en sådan dörr på lager, rätt storlek och gångjärnen åt rätt håll 

Hej Stina, va kul att du lyckades med dörren!! 

Rooliga historier!! Jag har också en jobbhistoria faktiskt. Eller faktiskt två när jag tänker efter.

Förra sommaren så erkände jag för mig själv att min dröm är att skriva och tjäna pengar på det. Jag var dock inte säker på hur det skulle gå till, och jag var inte ens säker på vad jag vill skriva. Jag hade hittat en skribentkurs online som jag tyckte verkade intressent men jag hade egentligen inte råd med den. Helt plötsligt en dag så bestämde jag mig iaf för att jag skulle minsann gå den kursen och jag fick väl helt enkelt se till så att pengarna räckte. En eller två dagar senare så var jag på jobbet och jag hör hur min chef blir tillfrågad om han visste någon som behövde ett tillfälligt jobb. Så fort jag fick chansen så tog jag upp det med chefen och det visade sig att kvinnan som varit in var svensk och har en restaurang här i stan och de behövde någon som kunde jobba. Jag fick kortet och ringde samma kväll, fick komma dit dagen efter på en liten intervju och fick provjobba den närmaste veckan. Jobbet var heltid i två och en halv månad, och det passade ihop med de tider jag redan jobbade. Kanon! Nu fick jag ju pengar till min kurs!! Woohoo!!

Så i två månader jobbade jag en heltid plus ca 15 timmar till i veckan, jag anmälde mig till kursen och började den.

Ungefär en och en halv månad in i allt jobbande så kom en fd arbetskamrat (från en tidigare arbetsplats) in på mitt första jobb och vi började fråga vad gör du nu osv som man gör. Det visade sig att bla jobbade som säljare för ett nytt magasin som skulle startas på kusten, på engelska (jag föredrar att skriva på engelska), och jag sa att jag precis hade börjat en skribentkurs. Min vän tyckte att jag skulle kontakta tjejen som startat magasinet. Så jag fick hennes mailadress och skickade ett mail, och fick tillbaka att adressen var fel. Kontaktade min vän, via mail, och bad om den riktiga mailadressen, och efter kanske en vecka så fick jag den. Jag skickade ett mail till tjejen med magasinet, Maria, och skrev bara lite kort hur jag hört talas om det, att jag drömde om att skriva och att jag precis börjat en kurs. Två dagar senare får jag ett mail tillbaka där Maria föreslår att vi träffas. Några dagar senare sågs vi och det visade sig att hon ville ha någon som kunde skriva, och som kunde edita och korrektura andras artiklar, och hon behövde det nu eftersom tjejen hon hade tagit in för det jobbet inte längre kunde. Det beskedet hade hon fått precis innan hon öppnade och läste mitt mail.

Så, under sista veckan på restaurangen gjorde jag även första veckan på magasinet, plus caféet där jag normalt jobbar. Det blev ca 70-75 timmars jobb den veckan (jag hann ändå gå en födelsedagsfest och såg fantastisk ut).

Så jag skrev ett par artiklar, och korrigerade ett tiotal, och översatte några också och så småningom kom det första numret ut och jag blev en publicerad och betald skribent. Sedan insåg jag att det inte var rätt forum för mig så jag slutade tidningen, restaurangen behöver ingen hjälp i år, och jag är tillbaka nästan på ruta ett (förutom att jag fortfarande har kursen). Men det är ju en annan historia. D

Haha, inte så väldans spännande, men en rolig grej som hände nyss. . Igår tipsade jag om spenatsås i en Facebook-grupp där någon efterlyste tips på vad man kan göra för gott med torsk. 

Jag älskar spenatsoppa med ägghalvor, eller torskfilé med spenatsås, men gör det typ aldrig själv, vet inte varför. Men tänkte att det måste jag göra snart.

Och gissa vad jag fick till lunch i dag på jobbet?? Jag arbetar på en förskola och har specialkost. Under ett år har jag aldrig förut fått något med spenat, men just i dag fick jag det.

Jaha nu verkar det som att jag tänker spamma den här tråden, men det hände precis en fantastiskt rolig grej! 

För två år sedan köpte jag en ny mobil, en HTC Desire, den var ny och häftig och jag har varit jättenöjd. Senaste halvåret har den dock känts lite gammal och börjat sega och krångla lite i programvaran. Så jag har senaste veckorna kommit till beslutet att den bör pensioneras och jag måste se mig om efter en ny.
Och jag fick i samma veva tips av sambon om en tävling i Androidguiden på nätet - några få frågor och en motivering om varför man skulle vinna deras Samsung Galaxy S3.
Och i dag kom mailet som berättade att jag vunnit!

Jag hade ju glömt bort tävlingen, så det var väl ren tur att jag inte hunnit köpa en ny redan!

# 19 grattis till telefonen

Haha, jag hittade nyss ett gammalt kollegieblock med affirmationer från i höstas. Där hade jag skrivit " tack för ett arbete som jag älskar där jag tjänar * kr i månaden"

Jag fick ett superbra vikariat kort därefter, jan-juni, och gissa om inkomsten inte varit precis det jag skrev - trots att jag tyckte att jag drog till med en summa.

……………………………..

Jag märker att jag oroar mig lite över min dansstudio…jag ska ju ta paus första 6 månaderna efter att bebisen kommit…och hoppas att jag inte ska tappa mina elever…försöker visualisera det motsatta, att när jag slår upp dörrarna igen så är elevantalet det dubbla…men ibland suger det till av negativitet…

Jag har dock många idéer , att jag ska satsa på att göra bra reklam innan jag startar igen, trycka proffsiga affischer, kanske betala en liten reklambit i tidningen osv - och fixa en hemsida -gulp…där har jag nåt nytt att lära mig

#20

Tackar! 

Kanske väldigt OT nu men att tänka på vid marknadsföring. Vad vill du uppnå? Vilken är din målgrupp? Anpassa annonsen/affischen därefter, kort och kärnfritt, tilltalande. Tänk också på att välja rätt tidning, rätt veckodag/bilaga osv. så att annonsen slår så bra som möjligt.

För några år sedan, när jag började med hamstrar, var min dröm att få en kull med creme. Sen gick åren och jag började intressera mig för andra färger. Men så fick vi en cremehona och bestämde oss för att ta en kull på henne. Jag kom på för någon månad sen att det var det jag hade tänkt från början!

Det ledde också till att min dröm om att ha ett rum fullt av hamstrar gick i uppfyllelse! Det var inte planerat, vi fick sätta oss i karantän och jag fick inreda ett eget litet rum till hampisarna

Nyss kom syrran hem från biblioteket med en bok som jag länge velat läsa (och tänkte på för bara någon dag sen) - helt utan att jag pratat med henne om den!

Tack för den, det här med att allt bara kommer till en utan att man behöver lämna soffan funkar ju 

#23 Jag kom först i kontakt med LoA och the Secret genom ett Oprah-avsnitt och jag fick enorma aha-upplevelser. Sedan hände en massa saker i mitt liv och jag glömde helt bort det, i mitt medvetande. Någonstans fanns det där och jag använde det lite smått utan att egentligen vara medveten om det. Ca ett år och 9 månader senare så önskade jag mig dock hjälp och inspiration till att få rätsida på mitt förhållande och the Secret dök upp i mitt huvud hux flux igen. Jag sökte på internet och ramlade över filmen. Jag visste ju ingenting alls om det egentligen så jag hade ju ingen aning om vad det var jag laddade hem (jag bor i Spanien och här det lagligt att ladda hem, innan någon säger någonting om det). Hur som helst så älskade jag filmen och jag fick återigen en mängd aha-upplevelser och jag använde LoA till att faktiskt få rätsida på mitt förhållande (2 år senare så är vi sambos och lyckligare för var dag som går). Men jag började känna att jag ville läsa boken, jag älskar ju böcker, däremot så visste jag inte hur jag skulle få tag på boken på engelska (som jag ville ha den i) här i Spanien. Så en dag på jobbet så nämnde helt plötsligt min kollega the Secret, jag hade ingen aning om att hon visste vad det var. Vi började prata om det och jag sa att jag sett dokumentären men jag hade inte läst boken. Då säger hon att hon har två så jag kan få en av henne. Detta var ungefär en vecka efter att jag först tänkt att jag ville ha boken också.

Jag gav min son boken för ett år sedan, så någon dag när han är redo för att läsa den så har han den redan.