Har du provat att bara tillåta dig själv att vara nere? För min del så tycker jag tt det hjälper att sånna där dagar/stunder bara säga till mig själv att "det är okej att jag inte är på topp idag och att jag inte orkar (eller har någon lust!) att sträva eftern en bättre känsla, jag respektera mig själv iaf" - eller något likande. Att ge sig själv tillåtelse att vara off brukar lätta på känslan.

Vi behöver vara off, livet behöver vara upp och ner men ofta är vi för tuffa mot oss själva. Speciellt när man har lärt sig att man kan välja känsla - men bara för att man kan en sak så måste man inte vilja eller orka göra det alla gånger!

So give yourself a breake love!

Åh linnease, jag kanske inte har så smart svar att ge dig, men jag skulle verkligen vilja ge dig en kram! En riktig kram!

En liten fråga bara..har du inte fått ngn hjälp sedan du gick i väggen? Läkarhjälp, typ kbt, psykolog eller liknande? Jag fick stora sömnproblem när jag gick i väggen, well, sömnproblemen började förstås innan, de var ju en bidragande faktor till att jag gick i väggen, men genom kbt'n fick jag hjälp med de problemen. Nu ses vi inte mer men min läkare blev nästan sur på mej för att vi inte ses mer för vi skulle ju såklart inte bara fokusera på sömnproblemen, då dessa bara är en del av min "diagnos" så jag ska bara få tummen ur och ringa upp terapeuten igen..

Nog pratat om mig nu! Jag vet inte riktigt vad för smart jag ska säga till dig, eller ge dig för tips, men glöm inte att du får känna dej nere och utanför banan, bara du tillåter dej själv att känna så. Men jag vet precis hur du menar att du känner, man orkar liksom inte lägga energi på att försöka vända rätt det, man skiter liksom i det..i allt. Streta inte emot, det är ju som kvicksand. Du vet ju redan detta, men ibland kan det kanske vara skönt att få höra det igen och bli påmind om att det är okej att vara nere.

Och allt löser sig! Du behöver inte sova på gatan, du har ju en sista nödlösning så att säga! Sådär tänkte jag när utgifterna varit betydligt högre än inkomsten (får sjukpenning för tillfället) och kände panik att jag inte hade pengar etc, men så tänkte jag efter och jag bor ju för guds skull inte på gatan, jag har tak över huvudet, jag har mat på bordet. Jag behöver inte ha flera hundra på kontot som bara ligger där (har alltid varit sån att jag vill ha en summa pengar bara ligga på kontot, typ ett "om-ifall-att-konto) men har nu efter mycket om och men och kloka ord härinne fattat att herregud jag har ju pengar. Jag behöve rinte känna mig fattig.

Så jag tycker att du ska ta det lugnt, låt det ta den tid det tar för dig att hitta dig själv igen! Jag tror inte att du trillar ner utan anledning, jag har alltid haft tänket; "everything happens for a reason" ibland vet man inte av vilken orsak, det ser man kanske inte förrän man kommit ut helt på andra sidan så att säga.

Så kära goa linnease, chilla. Låt allt ha sin tid, tillåt dig att känna dej som du gör. Du vet ju att du kommer tillbaka förr eller senare. Du hade ju inte tänkt gräva igen gropen med dej nere i, eller hur?

Stora varma cyberkramar (hade gärna kunnat ge dig irl-kramar, men måste kanske bli miljonär först?!)

P.S. Jag tackade Universum för dig och de andra fina vänner jag funnit härinne.

Jag säger precis som Kathja-R. Tillåt dig själv att ha några off dagar ibland när de kryper på. Det är både lättare och bättre än att försöka kämpa emot dem. Bara låt det vara där.

Vad du ska göra… Hmmm, har du någon favoritserie? Tittar du på tv/filmer? Jag har upptäckt att slå på en serie jag gillar får mig att glida bort någonstans, var som helst t o m till de dåliga sakerna, men utan att jag skapar motstånd till det. Och när jag inte skapar motstånd så sänder jag inte ut lika mycket desperation och lika mycket negativ energi som om jag försöker att göra allt jag kan för att tankarna och känslorna inte ska vara där.

Vilken serie som helst funkar säkert, personligen gillar jag sådana som ger mig bra känslor, Glee (jag är en tvättäkta och stolt Gleek), How I Met Your Mother, Gilmore Girls, Två och en halv män eller vad du än finner.

Saken när man kollar på en serie är att man behöver inte fokusera på vad som sker på tv:n utan man kan bara vara. Jag brukar spela hjärndöda spel som jag kallar dem på mobilen eller datorn, samtidigt som jag ju faktiskt även chillar och gör någonting som jag tycker om att göra.

Puss på dig och som Kathja.R säger; Give yourself a break love!

Kan du försöka komma ut lite? Jag har själv märkt att när jag mår dåligt stannar jag inne, som för att straffa mig ännu mer…det är då en oerhörd tröskel att ta mig ut, skyller på allt möjligt " jag har för ont, det blåser, jag måste vila" osv. Men VARJE gång jag ändå tvingar mig ut så mår jag bättre. Bara det är att stappla mig ut o landa på rygg på gräsmattan. Och så andas. Djupa andetag…få friskt syre till hjärnan…nåt lossnar…iaf litegrann.

Att hålla vardagssysslorna och rutinerna gående kan också funka för mig..lite det här " hugga ved, hämta vatten" fast i mitt fall blir det " laga mat, vika tvätt…"oavsett sinnesmod liksom, låta det bara vara, pågå.

Lugnande terapi för mig är att sortera lego.Kan bli sittande i sonens rum i timmar o sortera.Bara låta tankarna komma o gå samtidigt som jag plockar.

Och försöök spara " problemlösningstankar" tills en dag då du har flow. Jag vet preciiis hur det är - inte nog med att kroppen är helt slut - då ska man absolut börja älta allt annat också!!!

Det här med boendet är ju nåt som behöver lösas varje år som jag förstår…kanske det går att hitta nån smart lösning på det, så att det inte blir lika " oroligt" nästa sommar? Men som sagt - finurla på det " en bra dag" och låt hjärnan ta paus från det nu.

Om du vet med dig att du alltid hamnar i samma tankebanor när du rasar ner, som tex att " jag har inte kommit nånvart på 6 år" så kanske du kan - även det en BRA dag skriva en lista på allt du faktiskt åstadkommit och förändrat till det bättre på dessa år - för jag är säker på att det finns MASSOR. Att läsa den listan när du " dippar" hjälper dig att minnas och komma i fas igen.

Massa kramar till dig

Har du provat att bara tillåta dig själv att vara nere?

mm, jo, jag vet ju precis att det är det enda som funkar, jag försöker med det.. går liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiite bättre nu än för ett år sedan t.ex, men det gör så jävla ont överallt i kroppen så jag klarar bara inte av det! måste röra på mig, göra grejor, fast jag inte har nån energi.. och så blir det bara värre.. ond cirkel. Klarar liksom inte av att sluta längta bort, hjärnan jagar desperat runt efter lindring och jag klarar inte av att styra den.. så den får hålla på..

tv, dator, bok, promenad, musik, göra te eller ens fixa mat till mig själv.. det är såna grejor försöker göra för att distrahera mig, men de är allihop för långt över min nivå, och tar mer energi än det ger.. Bara ligga på gräsmattan med sol och vind och ljud blir för mycket intryck att processa! Jag provar, men utan undantag blir jag sämre. Har ungefär lika mycket energi som en kombination av riktigt svår infuensa med hög feber och spysjuka.. Enda som verkligen funkar är om jag lyckas meditera eller somna, går ibland. Blir desperat efter ett tag. Fuck. Jaja, förr kunde jag vara där i tre veckor i sträck, nu är det oftast bara max ett par dagar.

Hm, sortera lego lät skönt.. :) Får skaffa mig nåt att sortera.. :D

En liten fråga bara..har du inte fått ngn hjälp sedan du gick i väggen?

ingen den vanliga sjukvårds/försäkringskassevägen, bara mer motstånd där. Höll mest på att ta livet av mig med arbetsträning och krav, så jag friskskrev mig för att slippa och har inte haft nån kontakt med systemet alls de senaste fyra-fem åren.

Hittade istället galet mycket böcker och forum om först hjärnan, relationer och hälsa, sedan om meditation, medvetandet, och ganska snart om hur vi skapar vår egen verklighet; Abraham-Hicks, Samtal med Gud-böckerna och flera andra. Kört på det :)

Jag vet preciiis hur det är - inte nog med att kroppen är helt slut - då ska man absolut börja älta allt annat också!!!

Det här med boendet är ju nåt som behöver lösas varje år som jag förstår…kanske det går att hitta nån smart lösning på det, så att det inte blir lika " oroligt" nästa sommar? Men som sagt - finurla på det " en bra dag" och låt hjärnan ta paus från det nu.

Jag VET, haha! Så onödigt. Idag kom jag på att det är bara en månad tills vi ska va ute ur huset, började tänka på det oxå och från det supertrötta stadiet verkar det helt omöjligt att hitta ett förråd utan pengar, flytta ut grejorna och flyttstäda utan energi och hitta nånstans att va i sommar..

Om du vet med dig att du alltid hamnar i samma tankebanor när du rasar ner, som tex att " jag har inte kommit nånvart på 6 år" så kanske du kan - även det en BRA dag skriva en lista på allt du faktiskt åstadkommit och förändrat till det bättre på dessa år - för jag är säker på att det finns MASSOR. Att läsa den listan när du " dippar" hjälper dig att minnas och komma i fas igen.

liten, gnällig röst i bakhuvudet: men jag har ju inte kommit nånstans på det ämnet!! på alla möjliga andra, men inte på att bli friskare ju!

Haha, ältar lite nu. Gött. Ser mindre och löjligare ut på papper än när det snurrar runt i huvudet.. :)  Ser knappt ut som nåt att bry sig om.. bara andas, hitat nåt att sortera och vänta ett par dar så blir de nog bättre ska jag se.. :D

Kraaaam allihop och tack för kramar och pussar!!!!

Släpp det där med huset - i värsta fall kan ni få bo i vår stuga (övertalar gubben att säga ja). Den ligger på vår tomt, behöver fixas i ordning och den är inte vinterbonad men den har väggar och tak! Men jag är övertygad om att det kommer att lösa sig. *kram*

(Orkar du så kanske vi kan ses nästa vecka för då är jag leeeeeedig? Kollar av hur läget är då vi är där. )

Får jag fråga vad det är för värk du får i kroppen? För det är vad jag förstår inte "bara" något som sitter i ditt huvud? Eller är det det i huvudet som sätter sig på kroppen och ger värk?

Jag vet inte hur pass du är med vad du äter och sådant, men jag har upptäckt att när jag äter kolhydrater så blir jag otroligt mycket mer orolig, känslig och fastnar lättare i negativa tankar och känslor. Det är en av anledningarna till att jag fortsätter äta enligt lchf. Jag har också läst om många andra som upplevt liknande resultat. T o m många som slutat äta div mediciner för depression och andra psykiska problem. Även vad det gäller om det är värk i tex leder och sådant så vittnar många om en klar förbättring med en lågkolhydratkost. Kan ju vara värt ett försök iaf?

Kraaam tillbaka (igen) för jag älskar kramar! :D

Vad tråkigt att läsa linnease att du verkar vara en av alla de som fått dålig erfarenhet av de där systemen. Jag är SÅ otroligt tacksam att jag fått jättebra läkare och jättebra handläggare både på fsk, arbetsförmedlingen och nu även på arbetslivsresurs, så jag är en av de lyckliga få.

Jag sänder dig en styrkekram. Kom precis på att jag kanske skulle hitta en sten att posta till dej, en såndär sten i The Secret-filmen

Fylla den med tillfrisknande, kärlek och goda tankar och sedan sända den till dej!

Blir lite nyfiken (ursäkta OT!) - men är ni alla* sjukskrivna, eller har varit? För det är ju lite intressant faktiskt…

*målle, crinalina och linnease (kanske t.o.m missade någon.?.)

Håller med om vad crinalina just skrev. Vill inte tvinga på någon "lchf-propaganda" men jag själv är oerhört känslig för socker och stärkelse i alla dess former. Både fysiskt; triggar migrän samt värk och extrem trötthet i kroppen, och psykiskt; får humörsvängningar och ångest. Vet även flera som upplevt liknande, och fått en klar förbättring när de uteslutit detta ur kosten.

I vilket fall så önskar jag att du mår bättre snart!!

Just det! Glömde ju helt att fråga - har du provat EFT? Det har hjälpt mig en massa då jag jobbat med blockeringar jag inte kunnat rå på enbart med tanken.

Kathja-R - jag är sjukskriven och har varit det sedan slutet på november 2011, dock har jag nyss börjat ta små steg tillbaka till arbetslivet igen genom arbetslivsresurs.

Målle - små steg är bra!

Jag var sjukskriven under ett år och åt serotoninhöjande medicin, därefter åt jag medicinen under vintertid och om särskilt jobbiga saker hände. Nu mår jag bra. Tack vare solen som ger mig vitamin D, LoA och uteslutande av kolhydrater.

Jag var sjukskriven under ett år och åt serotoninhöjande medicin, därefter åt jag medicinen under vintertid och om särskilt jobbiga saker hände. Nu mår jag bra. Tack vare solen som ger mig vitamin D, LoA och uteslutande av kolhydrater.

Kathja-R - ja jag har ju insett att det tar mkt längre tid än jag trott, hela den här processen. Vilket känns bra. Jag tackar ändå LoA att jag blev sjukskriven, hela önskan var att komma bort från det jobb jag hade då, ville verkligen bara bort därifrån, så slutade det med att jag blev sjukskriven, det var väl i början kanske inte alls det jag tänkt mig, men gud så tacksam jag är för denna sjukskrivning! Jag har hittat mig själv. Haft tid till mig själv och hinner i lugn och ro fundera på vad jag vill göra med mitt liv och jag går heeelt på min magkänsla!

Nu har jag nyss börjat med arbetslivsresurs och mitt första gruppmöte där var i måndags, mkt negativa människor, de har ju råkat ut för att bli utnyttjade av systemen som praktikanter osv, men jag lät inte deras negativitet påverka mig, jag känner precis samma entusiasm inför detta som jag gjorde från början och jag kan lyssna på deras negativa upplevelser men jag är snabb med att konstatera för mig själv att det där är deras uppleveser, det kommer inte att ske med mig!

Och den känslan att jag inte kände mig påverkad, utan jag fortsatte känna min glädje och entusiams var härlig och jag tror verkligen att jag kommer hamna på en underbar praktikplats på ett fantastiskt företag med vänliga trevliga arbetskamrater och chef, och som så småningom, efter min takt, kommer erbjuda mig en fast anställning!

(om jag känner för att jobba då, vill säga..behövs ju inte eftersom jag då är miljonär sedan länge)

crinalina - du har den absolut världsbästa trion där; sol, LoA och inga kolisar! Perfa!

Försök att omfamna det hela omfamna mörkret inse att det är som det är acceptera det vad det än är, detta kan vara väldigt svårt

Men spilld mjölk är spilld mjölk.

Det brukar vara våra TANKAR om Mjölken att den borde ej vara spilld etc som skapar vår på lagda psykiska smärta och drama som kan dra ner oss i vårt egna skapade Helvete/stress/oro/panik/rädsla för framtiden/etc

Det kan vara guld sedan om man har någon fin vän som kommer och tar ut en på en promenad (man kan behöva en ny energi start så att säga, en biltur så ens hjärna kan fockusera på annat (bara få vara?)

ibland kan man även se en film, men jag tror sedan på bra människor runt sig

prata av sig, släppa krav se va de gör för något och häng bara på hjälp dem måla staketet tex.

Städa lägenheten/huset är väldigt energi höjande tycker jag

♥

Tack alla, härnan tog slut och kom inte riktigt tillbaka förrän ikväll ♥♥♥

Jag kör på att bara låta allt vara som det är ett tag, o sluta försöka fixa nåt eller ens styra några tankar hit eller dit. Skönt. Tror det funkar oxå..

Åh tack Kathja för stugerbjundandet, låg och funderade på tält innan du skrev det men kom inte på var jag skulle sätta upp det, lol.. Tak över huvudet är mycket bättre :) Tror nog egentligen jag kanske fixar en surfbuss-semester.. men det känns väldigt bra att möjligheten finns, om än bara för en vecka eller så för att vila upp mig.. Jättegärna fika nästa vecka om huvet funkar som det ska!

Kramar!!

(åh, förresten, intressant att ni postade om LCHF.. Tack! fick mig att inse att jag haft endel motstånd till socker efter att ha läst massa iForm o liknande tidningar förut.. klurade om jag skulle testa era tips, men det kändes inte rätt för mig, så det slutade med att jag slöt fred med socker igen! Och resultatet blev att jag käkade kokosbollar me cola till frukost, stekte en supergod laxbit me grönsaker och drack COLA till (skulle jag aldrig gjort förra veckan, lol) käkat massa godis och choklad och juice och grejor. Ha ha, roligt, ni gav mig rätt ledtråd fast den pekade åt andra hållet än man kunde tro! Lagom dos socker verkar funka bra för min hjärna när den dippar! Har haft motstånd och inte lyssnat på kroppen när jag varit sugen på socker på sistone, försökt äta saker jag bestämt mig är "nyttigt" istället)

Åh vad härligt att du är tillbaka på rätt höjder igen! :D Woohooo!

Jag brukar säga att man ska lära sig att lyssna på sin kropp, vi är uppfostrade med, och inpräntade från myndigheter, sjukvård och dylikt, att det bara finns ett rätt sätt att äta. Jag tror att alla behöver hitta sitt eget sätt, det finns inte bara ett rätt som passar alla men det kanske bara finns ett rätt som passar just dig. Precis som med allting annat vi gör här, med LoA, så gäller samma sak kosten. Lyssna på ditt hjärta, njut och se vad du har framför dig. Fransmännen har ett talesätt som går ut på att när du njuter av maten, av varenda tugga, så mår kroppen bra och du kan äta vad du vill utan att gå upp i vikt. :D

Så njut du av att äta ditt socker och dricka din cola, så njuter jag av mina hamburgare med massa ost på, hemmmagjord chokladmousse gjord på fet grädde och vatten.:D hahaha

Kram på dig och kram på er andra också! :D

Hoppas du har en bra minut just nu.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Igår hade jag en lite låg dag. En kombination av Eurovisionfirande till 4 på morgonen och kolhydrater. Jag blir alltid låg och tjurig när jag ätit kolhydrater. Jag låg i sängen och tittade på How I Met Your Mother till kl åtta på kvällen då jag fixade lite hamburgare för grillning och sedan grillade vi på taket min sambo och jag. Jag var fortfarande tjurig och grining och högg på varenda liten sak min sambo sa, och var irriterad på varenda liten sak han gjorde, eller inte gjorde. Fast usikten var fantastisk som vanligt och den njöt jag av. Stjärnorna, lysena från byn uppe på bergssluttningen, blinkandet från planen som stiger efter take-off från flygplatsen ett par mil bort. Allt mot den mörka bakgrunden av en svart himmel. Underbart! Men till slut sa min sambo att det är nog dags att gå ner och stoppa dig i säng nu. Jag gick och la mig och gick ut här, på mobilen, och fick genast hjälp i mitt tänk och jag bad om ursäkt till min sambo, som helt lätt sa att det är okej du har rätt till off dagar ibland du också. Och så kunde jag somna med ett lätt hjärta, lätt sinne och med glada drömmar. :D

Tack för att ni finns när man som mest behöver det.

Kram på er alla!!

<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

Idag har jag en låg dag. Kände att det var på G då jag inte vill kliva ur sängen varken igår eller förrgår. Igår klev jag upp 11:15. Kände att gråten satt lite smått i halsen och idag klev jag upp strax efter 9, ingen aptit, ingen hunger, var inte ens kaffesugen igår eller idag. Nu mår jag illa, fryser och 2-3 tårar rann över innan. Men jag vet att jag mår såhär ibland och jag vet varför så det finns ingen anledning till att stressa upp sig för det. Dock blir man lite ledsen över att jag kan må såhär ibland, för det gjorde jag ju inte förr, dvs innan jag blev sjukskriven. Jag kan ibland bli lite arg för att jag blivit förstörd. Men jag tror och hoppas att jag så småningom kan komma tillbaka till den jag var innan sjukskrivningen, men som både läkare och handläggade på fsk och af  påpekat för mig kommer det ta sin tid, och det ska få ta sin tid.

Men mellan dessa små dimparna neråt brukar jag må förträffligt, ibland tom alldeles underbart bra. Så jag väntar ut stormen och snart är jag tillbax på toppen igen! Bara jag slapp illamåendet och mattheten!

kraaaaaaaam målle!!  ♥♥

Kraaaaam från mig också Målle!! och jag vet precis hur det känns! Och de där dipparna kommer att bli färre och kortare och lättare ju längre tid som går och ju mer du lär dig om dig själv och om livet och LoA.

Personligen så ser jag nästan fram emot dem dagarna nu då det är ganska skönt att ibland slippa vara glad, och det är skönt att få gråta ibland. Jag är ju en känslomänniska, och ibland mår jag bra av att få gråta lite. Ibland helt utan uppenbar anledning, ibland av sorg eller saknad efter min pappa, och ibland för att jag helt enkelt är trött. Och allt är okej, ibland. :D

Så kraam och försök njut av att vara lite låg. Det är okej. :D <3

Tack för kramarna! Det känns lite bättre nu, har fått i mig lite middag och illamåendet har så smått lagt sej. Jag satte mig en stund inne på bonussonens rum, på hans skrivbordsstol och titta ut genom fönstret. Det är så tyst, lugnt och behagligt på hans rum, iaf var det det idag. Satt där en bra stund och tittade på bilarna som körde förbi och passade på att skänka ut lite önskningar. Det hjälpte för stunden. Men gråten är så nära och det är riktigt jobbigt tycker jag, jag tycker det är jobbigt att gråta, jag blir så utmattad rent psykist. Men det går ju liksom inte hålla inne det ibland och då vill man ju gråta men ändå inte för jag hatar att gråta..ja lite rörigt det där kanske

Det värsta är att jag alltid får för mig att sambon ska lämna mig när jag mår såhär..men paniken över det var/är inte alls så stark som den har varit tidigare och det är för att jag litar på det han säger till mig.

Dock är denna gropen inte lika mörk som sist, och denna gången var det lättare att förstå/acceptera dessa känslor så jag har lättare att släppa fram det glada mellan de "grå molnen". Jag bör vara tillbaka snart, förhoppningsvis redan imgn!

Just nu låter din mening, crinalina, "ganska skönt att ibland slippa vara glad" heeeeltokig i mina ögon Jag vill ju inget annat än må så bra som jag gjorde för bara ett par dagar sedan!

Mne ni ska se att jag snart e tillbaka! Kram tillbax på er och tack för er omtanke!

målle, släpp motståndet till att må dåligt, så släpper det snabbare. För motstånd är energi och när du kämpar mot någonting så får du mer av just det du kämpar mot. Känner du för att gråta så gråt, kämpa inte emot det. Det är ingenting dåligt med att gråta, tårarna finns där av en anledning och vi kan gråta dem av en anledning. Det är för att lätta på känslorna och lättare kunna släppa dem och komma tillbaka till det glada igen. :D

Kram igen! :D <3

Jag låter de komma om de vill ut, men jag tycker inte om det! Det är så jobbigt att gråta! Men idag har jag inte behövt gråta så mkt, det blev bara de 2-3 tårarna innan idag och då öppnade jag kranen så att säga, inget motstånd alls. Jag vet ju hur otroligt jobbigt det är att kämpa emot gråten, hua! Vill inte ens tänka på det!

Jag är snart tillbaka till glädjen igen! För som sagt har denna dimpen varit betydligt lättare än sist!

Tack! Kram!

Crinalina - du är så vis! Visst är det som så att alla känslor fyller någon funktion, vi behöver bara titta på vad de vill förmedla till oss - acceptera det och gå vidare. Det vi inte ska göra är att gå igång, och låta de negativa känslorna få leva sitt eget liv och växa sig större och starkare. Utan välkomna dem och det budskapet de för med sig. Utnyttja dem för att kunna komma vidare, högre och längre! Felet vi ofta gör tror jag är att vi är för hårda emot oss själva, vi ser det som ett misslyckande då vi inte är på topp, istället för att se det som en del av livet. Och visst är det väl så att vi kommer till nya insikter var gång vi krälat runt på botten en vända? Så tack för livet dippar som hjälper oss framåt och uppåt i livet!

Precis Kathja-R, och det lärde jag mig den "hårda" vägen. Genom att vara låg, genom att tillåta mig vara ledsen. Det jag insåg var just att alla känslor har en funktion. Så jag slutade kämpa emot dem när jag märkte att mina vanliga "plockauppmigsjälvtricks" inte funkade och tillät mig att bara var där jag var. Det som hände var att, i och med att jag gav mig själv tillåtelse att vara låg och ledsen, det gick över snabbare än det gjort innan. Och när det gått över så var det… över. Jag kunde släppa det, helt.

Jag får inte längre dåligt samvete, eller ångest, eller tycker att jag borde vara glad när jag är ledsen eller låg. Jag är helt enkelt bara mänsklig, och utan dalar finns det inga berg. :D