Det tror jag absolut!

Jag slängde klockan för många år sedan jag jag tyckte att jag bara blev stressad av att ha den på armen. Brukar vara sjukt pricksäker då jag ska "gissa" vad klockan är så att ha en på armen är bara onödigt.

Jag jobbar med att helt och fult kunna göra vad jag vill med min tid, men kan fortfarnade bli lite stressad då jag tycker att jag inte har hunnit med det jag hade tänkt mig en viss dag. Men där är min man bra, han kan beordra ner mig i soffan för en mysstund - med orden att städningen (eller vad det nu är jag tänkt mig att göra) inte springer sin väg. Och det är ju sant!

Fast när jag tänker på det nu så är det nog inte det faktumet att "tiden rinner iväg" som gör mig stressad utan det faktumet att jag har svårt för när dammråttorna anfaller, och vardagsrumsborder ser ut som ett bombnedslag - blir svårt att slappna av och bara vara då. Så det är det som stressar, inte att jag har slösat min tid på fel saker. Det kändes skönt att konstatera! Tack för den insikten.

Jag ser iaf till att ägna min tid åt sådant som får mig att må bra, det är viktigt, oavsett om det för stunden är att städa eller softa i soffan med gubben. Eller gå ut i solen. Jag känner inte att tiden behövs ta till vara på för den är ju oändligt!

Hurra för insikter! :D

Det där med att gå ut i solen var en stor stressfaktor för mig när jag bodde i Sverige. Och jag märker att många av de mina som fortfarande är i Sverige har samma stress när det gäller solen och tiden. Solen finns ju inte att njuta av under en sådan lång period i Sverige och det leder till att man har en press på sig att utnyttja den tiden som den är tillgänglig. Ta vara på solen säger man, man kan även säga ta vara på tiden man kan vara i solen. Detta gjorde mig stressad om jag hade en dag när jag inte alls kände för att vara ute och bara mysa i soffan tex. Det dåliga samvetet kom krypande och inte blev det bättre om man råkade berätta för någon att man varit inne hela dagen och fick höra att "har du inte varit ute i det fina vädret…".

Sedan jag flyttade hit har den stressen försvunnit, förutom kanske en kort period på vintern. Här har jag ju tillgång till solen ca 330 dagar om året, och speciellt nu när jag har en ordentlig uteplats att nyttja även på vintern. Jag tillbringar många soliga dagar inomhus och jag njuter av det för jag vet att imorgon är det soligt ute och då kan jag vara ute om jag vill.

Med andra ord så kanske det är så att tid stressar när man väljer någonting och känner att man borde välja någonting annat? Hmmm…

Visst är det väl som så - tid stressar då man ger sig själv dåligt samvete för att man väljer något annat än man "borde". M.a.o när man glömmer bort att det viktiga är att man mår bra, inte att man gör ditten eller datten en viss tid. När man glömmer att den inre vägvisaren alltid vet vad vi behöver just här och nu, alltid.

#2 ALLTSÅ, preciiiiis det där har jag stått och tänkt på NUU, när jag har varit ute och rensat i rosenrabatten. Att det är sån stress i Sverige med solen, oavsett vilket humör man är på så MÅSTE man helst åka till stranden om det är varmt och helg - och sen grilla på kvällen. Som en oskriven lag. Annars får folk dåligt samvete!

Här nere har vi så många soliga dagar under så lång tid, så om vi känner för det drar vi för gardinerna och har maraton-filmdag inomhus i stället.

Men som sagt…det har inte med sol eller inte sol att göra egentligen, utan att helt enkelt välja att göra det man mår bra av - och stå för det!

Haha, åh vad jag känner igen det där med solen! Kände mig också alltid otroligt stressad av soligt väder när jag bodde i Sverige. Särskilt som jag ofta inte mådde speciellt bra och saknade energi att gå ut och hitta på något. Och när man gjorde misstaget att säga detta till någon man kände och fick den där fördömande blicken, som om att man var dum i huvudet rent utsagt för att man slösa bort en hel dag på att "bara vara inomhus". (Jag har faktiskt aldrig förut hört om någon som kände likadant som jag angående detta…)

Nu, förutom att jag aldrig behöver känna mig stressad då i princip alla dagar är soliga, så har jag, i och med att jag är mycket lyckligare, även en större längtan att gå ut och njuta av solen och uppskatta det vackra vädret.

Ja, precis så var, och är det för mig också. Jag mådde så dåligt så jag orkade inte ta mig ut. Det var jobbigt både fysiskt och psykiskt. Nu när jag mår superbra så vill jag ut mycket mer, och har ju även tillgången och möjligheten till det. Och jag kan uppskatta det. :D

Jag tror nog att vi alla (åtminstone en stooor majoritet) känner den här sol -och varma dagar-stressen, likaså jag. Men det jag haft mest problem med gärllande tiden, och som tillslut var en bidragande faktor till min nu pågående sjukskrivnin gär, var tiden sömn. Antalet timmar sömn per natt. Jag var så fixerad vid att jag MÅSTE somna NU annars får jag mindre än 6 timmar innan jag måste kliva upp kl 03 på natten (ni kan ju själva räkna ut att jag var tvungen att lägga mig senast kl 21…på sommaren…) Jag kollade klockan exakt en gång i timmen tills klockan tillsut ringde…dvs ingen sömn på hela natten, sedan jobbade jag 04.30-13 (vissa dagar 04.30-15.30) Så när jag tillslut blev sjuksriven pga utbrändhet och kom i kontakt med min kbt-terapeut, sa han att jag skulle ha mobilen avstängd nattetid så jag inte kan kika vad kl är om jag vaknar mitt i natten eller inte kan sova.

Så nu under min sjukskrivning har jag lärt mig att verkligen fånga dagen, jag tar nästan en timme i taget ibland och gör i det stora hela bara det jag känner för att göra. (just därför växer dammråttorna på golvet här hemma)

Så jag kan väl säga att jag använder min tid på samma sätt som du crinalina, en måttstock. Dock har jag en tendens att nästintill överplanera tiden om jag ska vara ngnstans, tex ett möte eller liknande, jag vill nämligen absolut inte komma försent då jag tycker det är pinsamt, respektlöst och irriterande. Som imgn tex, så ska jag vara i stan på ett möte som börjar kl 10, jag har flera ggr om dagen nu sedan i onsdags (då jag fick veta detta om detta möte) planerat hur lång tid det tar att köra hemifrån mig (även om jg VET hur lång tid det tar), lagt till diverse trafikstörningar som KAN uppkomma etc) dock känner jag ingen större oro att jag ska komma försent för jag vet vilken tid jag ska kliva upp imgn så jag hinner duscha och göra mig i ordning utan stress och att jag ska köra 5-10 min tidigare än vanligt för jag kommer till 99% ta en annan väg en normalt då jag sett att ett vägarbete skall påbörjas på min normala vägrutt och tar då det säkra före det osäkra och kör en annan ostörd väg så jag slipper riskera eventuella köer som kommer stressa upp mig i oron att komma försent.

Tid i sig är väldigt stressande om man inte tillåter sig själv att använda den på det sätt man vill.