..oj, oj, oj, va luddigt det blev….

Är du så säker på att det är rädsla du känner? Eller är det kanske en känsla av att ge sig ut på okänd mark, byta ut någonting känt mot något okänt, eller en väldigt hög vibration av nervositet inför det som kommer som du känner? (Nervositet är en bra känsla, det betyder att man är på väg mot sin önskan). Ofta misstolkas känslor man inte känner igen eller känner sig helt bekväm med som rädsla, vilket gör att man ibland kan känna sig osäker på om man faktiskt vill det man trodde att man ville. Som i ditt fall.

Ja, det kan vara en otroligt makalös hög vibration av nervositet

- eller rädsla.

Det skapar i vilket fall tvivel om det är vad jag VILL.

Snubblade över dessa rader strax efter jag väckte frågan här:

Desire greater than resistance = Deliberate creation.

Och frågan är om mitt motstånd/rädsla i detta fall är större än det jag (tror) jag vill? Hur svarar LoA på det?

Jag kan känna så! Jag vill så gärna bli skådis, ändå är jag livrädd för att bli det..

Jag skulle försöka definiera min rädsla och känslor istället. Varför blir jag rädd? Vad är det som gör mig rädd? Är det den nya situationen? Är det rädslan inför att inte klara av det? Är jag rädd för de förändringar det må innebära? Är jag rädd att min dröm ska påverka någon annan på oönskat sätt? etc.
Om man gör på det viset, bör man finna svaren inom sig.

#5

Så när jag klargjort vad det är jag är rädd för - hur går jag då vidare med det? Manifestera MOD? Känn rädslan och gör det ändå?

Det är ju ett steg i rätt riktning i alla fall :) Ja, jag tycker man ska våga. Om du inte gör det kommer du heller aldrig få veta, och då kanske du kommer gå och gräma dig över det vid ett senare skede.
Manifistera mod, om du känner att det är det du behöver. Kanske en dos av självförtroende också- för det är viktigt att tro på sig själv och sina egna förmågor. För en vacklande önskning, blir just ett vacklande reslutat.
Jag blir ju så nyfiken, vad är din dröm om man får fråga? ;)

#6 Det som händer automatiskt när man klargör och definierar rädslor och negativa känslor är att man förstår dem och var de kommer ifrån, detta gör oftast att man inser att rädslan är irrationell och då kan man börja se det för just det. Ofta inser man då att man har mer att förlora på att inte ta chansen och följa drömmen än att göra det. Ett klargörande tar liksom bort okunskapen av vad det är man känner. :D

#7 Det som gör mig så splittrad är väl just blandningen av alla känslor. Men innerst inne vill jag på något vis jobba med rådgivning, coaching. Känns skitjobbigt att sätta det på pränt och jag vill inte riktigt stå för det - för att jag inte tror på mig själv. Jag vill hjälpa till att göra en förändring i andras liv. Jag vill vara en inspiration för andra. Jag vill ironiskt nog hjälpa andra att upptäcka det de redan vet - att vadhelst de vill, kan de göra!

Men som sagt, splittrad. SVårt att manifestera. Ena stunden är jag upprymd, glad och vill agera mot att få coacha, sedan slår jag mig på käften och undrar vem jag tror jag är? Sedan vill jag bara ha ett jobb, vilket som helst, få en fast lön, skita i mina drömmar och bara börja få ordning på vardagen. Trygghet. Sen läser jag en annons från någon som föreläser eller coachar och jag känner avundsjuka och bitterhet för att jag är så feg. Allt detta skapar en enorm frustration.

Det värsta är att jag manifesterade mig ett coachjobb, Med mentor och fast månadslön för ett år sen. Jag tackade nej.

#9
Jag kan förstå din frustation, då du både jobba som detta men ändå ha tryggheten.
Men vad skulle få ordning på din vardag i sådant fall? Låt detta vilket som helst jobb, få vara just din dröm. Du borde tänka att du ska äga verkligheten, och inte verkligheten dig. Det som är så beundransvärt och fantastiskt är just människor som kan leva ut sina drömmar, och så bör du också göra. Den enda som sätter käppar i hjulet för dig, är paradaxalt nog du själv.

Jag tycker att det är i rättan tid med ett sådant här yrke, det finns mycket folk som behöver rådgivning och coachning. Många tror inte på sig själva i dagens läge, och hoppet ligger långt ifrån. Det behövs människor som du, och förhoppningsvis kanske du en dag kan återberätta din egen historia om hur du själv kände dig splittrad inför att leva ut din dröm.

Varför inte starta eget? Hitta din nish så att just ditt företag blir extra bra och speciellt. Våga tänk stort, och ta en bit i sänden. Vill du detta, så kommer du även att klara det!

Det skadar inte att satsa några månader av ditt liv. Jag skulle inte suttit och peppat på dig om jag inte skulle få in känslan av att det är rätt. Jag hoppas du projicerar ut din önskan på riktigt, och börjar jobba för din dröm. Go for it! ;)

Jag undrar lite var din osäkerhet bottnar sig i? Och varifrån kommer din starka dragning till att tala om för dig själv att du inte är bra nog? För som du vet så får du ju mer av det du tänker och känner. Jag har ett tips till dig som garanterat får dig att må bättre och tro mer på dig. Titta in i en spegel, in i dina egan ögon och säg någonting positivt om dig själv, vad som helst som är positivt. Fortsätt genom att säga tack, tack, tack (3 gånger är viktigt för att det är ett tal som är återkommande i vår naturliga värld) för …………. (vad du nu kommer på för positivt att säga, dina vackra ögon, din fina näsa, att du är charmig, att du har en vilja att fullfölja din dröm, att du fullföljer din dröm, att du är snäll, omtänksam, en bra syster, eller dotter eller precis vad som helst du kommer på). Jag lovar att du kommer att börja le och känna en äkta glädje inifrån när du gör detta. varje gång du tittar i en spegel gör denna övning. Kom på nya saker att säga, upprepa samma saker, vad som faller dig in. Säg tack till dig själv för att du HAR drömmen att bli livscoach, säg tack till dig själv för att du är en sådan fantastisk människa så du vill ägna en del av ditt liv och ditt själv till att hjälpa andra. Tacka dig själv för att du hela tiden lär dig nya saker om dig själv och livet. För livet är förändras dagligen och inte alla kan förändras med det, inte alla följer svängningarna och utnyttjar dem. Tacka dig själv för att du gör det.

Jag tror du fattar övningen nu. Den handlar om att du ska börja se dig själv för den du är, att du ska börja uppskatta och älska dig själv för den du är och det du gör, inte bara för dig själv utan även för andra.

Gör övningen och lita på dig själv och på att LoA för dig dit du ska. :D

Lycka till! Kram

Tack Crinalina och Lumine för att NI hjälper mig att påminna mig själv om att VADHELST JAG VILL KAN JAG GÖRA!

Jag vet att jag kan det!

Nu vill jag manifestera det på ett bra och tryggt sätt - förslag?

Ska jag manifestera mig en mentor, en kurs, en praktik i stället för ett jobb, då ett jobb ger mig en "upp- till-bevis-känsla" som snarare ger mig ångestkänslor än upprymdhet?

Crinalina: Jag har börjat mitt arbete framför spegeln….:

http://youtu.be/qR3rK0kZFkg

Hahaha vilket fantastiskt och underbart klipp!!! Tack för att du förgyllde min dag ännu mer.

Hur manifestera det du vill på ett bra sätt.. För mig funkar det sällan att vara detaljrik i hur jag ska nå mitt mål, jag fokuserar helst på själva målet och sedan så slänger universum till mig vägar att ta mig dit på. Mitt jobb är ju att önska mig det jag vill ha och sedan försätta mig i rätt position för att ta emot det. Om jag då blockerar mig genom att försöka tänka och önska mig en speciell väg dit så kan det liksom blockera vägen en del.

Om du tex önskar dig en mentor, så kanske inte det alls är universum "plan" för hur du ska nå ditt mål, det kanske är en kurs du ska gå, eller vice versa. Så mitt råd är att fokusera på målet, på hur du vill MÅ när du är där, Vad har du för uppgifter och hur känns det när du utför de uppgigterna? Hur är känslan av att ha nått dit du ville, känner du glädje, stolthet, tillfredsställelse? Är det några speciella saker du vill göra som är en del av drömmen/målet? Gör dem och känn känslan hur fantastiskt det känns när du gör dem.

Njut av varenda litet steg på vägen dit, ta chanserna när de serveras dig (det är det som många har svårast för eftersom man inte vet var det leder, men saken är den att chansen finns där för att det finns en lärdom i det för dig, det kanske inte är slutmålet men det ger dig en erfarenhet som du kommer att ha nytta av). Var inte rädd utan glädjs åt chanserna, ångra de inte, följ din inre goda känsla och röst, det är din vägledning i vad som är rätt. Och blanda inte ihop rädsla och nervositet med den dåliga känslan, de är bara känslor av okunskap om vad som väntar.

Lycka till! Kram

awesome video!!!!! now that's the way to do it! :D

japp, det är ju den känslan man vill ha, haha!

Tänk hur jag krånglar till allting med att tänka för mycket.
Jag vill gardera varje val jag får med analysera det till tusen bitar. Eftersom
jag snart står utan eller med mindre a-kassa, så har jag nu sökt jobb i massor. Lagt in övre växeln så att säga.

Jobb som jag kan klara av och inte vill ha, jobb som jag inte vet om jag klarar av men vill ha.

I grund och botten vill jag ha trygghet i form av fasta
arbetstider och en lönespec som säger samma sak varje månad. Det VILL jag ha!

Nu har jag attraherat till mig en intervju på ett jobb jag
inte vill ha men klarar av.

De fasta arbetstiderna och lönespecen hägrar och jag känner
stor tacksamhet och glädje för att jag bereds denna möjlighet. Oavsett vad jag vill eller inte.

Men idag insåg jag att det jag inte vill ha, kan visa sig vara
språngbrädan till det jag inte klarar av men vill ha? Jag kommer att lära känna nya människor få ett nytt nätverk och nya perspektiv och vägar att gå. Är inte livet fantastiskt så säg?

Det känns fantastiskt mycket bättre att tänka så. Inget
motstånd. Jag tackar och tar emot. The path of least resistance.