Att föregå med gott exempel, ge trygghet och att ha tillit till lagen om attraktion, att den vägleder dig och dina barn. Att finna och göra sig medveten om hur lagen verkar och hur att förhålla sig till skeenden i barnens egna liv och deras utvecklingsväg. Ev väg som vi kan visa och göra dem uppmärksamma på, men också en väg som är deras och som de själva skall få välja och ta ansvar för. Konkret kan det vara att göra dem uppmärksamma på att…om du sitter vid datorn i stället för att…då måste du kanske senare ta igen och inhämta det du kan ha missat. Konkret kan det vara att inte laga mat och städa, att du är ett gott exempel genom att låta de ta del av matlagningen, disken och städandet…

OK   tack för dina ideer

så hur får tex jag 6-åringen att vilja gå på middagsbjudning till en släkting   när det e så trååååkit    mycket roligare hemma vid en skärm

…idag tror jag att det händer något skojigt, kanske en överraskning på släkt middagen.Du får gärna stanna hemma vid datorn…men tror inte också du att det skulle vara spännande att följa med och se vad för skojig överaskning det kan bli?! om han då inte vill, så låt honom få tid, att till en annan gång göra det valet. Om han fortfarande efter middagen skulle fråga efter vad det var för överaskning…då får du ha något i beredskap åt honom…en kram…något du kom på, som bara ni två vet och skall göra tillsammans o.s.v.

Ha ha, det tror jag är omöjligt!! 

Jag skulle låtit henne/honom vara hemma.. :) Och gjort ett stort äventyr av det, fixat nån mat i förväg ihop, typ en picknickorg som h*n kan packa upp själv och äta när h*n vill… Ladda mobilen med snabbnummer om de e nåt och ge henne/honom det där spelet/filmen/datorprogrammet h*n sååå gärna velat ha ett tag nu.

Jag kan verka lite radikal kanske :), eftersom jag vet hur allt funkar och att kidsen oxå har sin kopplig till universell intelligens, att de är mycket mycket robustare än vad man kan tro och har mycket bättre vägledning än vi vuxna (helt enkelt eftersom de inte hunnit snappa upp lika många tankemönster som motsäger dem själva än) och är mycket mycket bättre på att hålla sig i vortex och vara perfekt guidade. OCH att om de vill nåt är det i deras Vortex och rätt för dem! Varför ta ifrån dem deras utveckling och utforskning av världen?

(Och för att jag fortfarande minns hur SPÄNNANDE såna grejor var när jag var liten och hur mycket mina föräldrar litade på och lät mig klara nästan allt jag ville själv!! :) )

Jag tror inte på att lirka med dem och få dem att vilja vad jag vill. Istället, kolla på varför JAG vill det som jag vill för dem - är det inspirerat och känns inspirerat och riktigt bra i magen när jag tänker på det, eller är jag utanför vortex och försöker hålla grannar, släkt, dagispersonal nöjda, inte se ut som en dåligförälder enligt normerna i vårt samhälle, är jag bara trött och orkar inte med i deras inpsirerade tempo..

Det bästa man kan göra för att coacha barn eller vem som helst är att veta hur universum funkar och lita på att "all is well" och bara vibba det i allt man gör :)  Och sedan bara göra det man blir inspirerad att göra.

Vad många bra trådar du startar förresten!! :) :) ♥♥♥

Linnaese! Jag trodde inte att det för dig fanns något som var omöjligt!? För övrigt håller jag med dig om det du säger. Men självklart finns det olika sätt att göra…och hur man vet hur kidsen funkar. ett råd kan vara medvetet anpassat till den som får det och innehålla en betydelse som visar sig på sikt…då den nya verkligheten för personen har mognat.

#7   Inte för MIG, haha ;)

Men att få kids att göra tråkiga vuxengrejor…nää :D Jag har bara power i min egen verklighet, liksom alla andra :)

linnaese! Min tanke var mer riktad till dem som ännu inte hittat och kunnat levandegöra "Power" och bibehålla den i sin verklighet.

Vilka bra ideer ni har

hur har ni gjort med vardagligheter  som tex ordningen i hemmet

Rätt bra tycker jag ändå att det går  hemma hos oss    och jag har slappnat av mer  med åren     liksom kan ta det lugnare  för varje barn jag fått      släppt på krav  och framförallt oro

Har ansett att   Barn gör som vi GÖR inte som vi SÄGER

och   att alltid MENA o stå för det jag sagt        

Lockat o pockat  haft belöningar o vissa straff        

  vi föräldrar  har  jobbat på att ALLTID vara överens    (har vi varit oense så har vi diskuterat oss fram till en lösning när vi varit utom hörhåll för barnen)     

Men nu har jag fått inblick  i LoA   och borde kanske försöka ändra på vissa saker i uppfostringsteknik

Man behöver nog inte dölja något! Inte ens för barnen. Jag skulle inte ha oroat mig om det var så att jag från början hade undvikit att inte tala sanning. Ingen vill väl växa upp och inse att ens föräldrar var så annorlunda än vad de sagt.

Som tidigare skrivet föds barn med stark visdom, och de ser genom det mesta…

Annars kan det sluta med att barnet slänger allt man gjort och går sin väg. Vem vill det som förälder?

#12    Hur menar du    jag förstår inte riktigt

#13: Att ingen vägleder barnet bättre än sanningen, man kan överlämna vägledandet i sanningens/guds/universums händer genom att vara sanningen själv. 

Så rent konkret  hur ska man lära barnen att leva efter kraften

eller ungdomar    om man nu börjar "sent"

Jag skulle nog ha visat deras egen kraft, den kraft som finns i mig, och alla och manifesteras genom visdom och kärlek. Vad är sent för dig? Jag tror att du har visat dina barn kraften utan att vara medveten om det fullt ut.

Mooji (http://www.youtube.com/user/Moojiji och http://www.mooji.org/) berättade om en kvinna som fann friden. När det blev tyst och fridfullt…då oron släppt var det enda hon sade "fullständig kraft". Berättelsen pekar på kraften i tystnaden, en vibrerande källa till styrka, energi, kärlek, och visdom.

Jesus sade till kvinnan vid brunnen: ”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” http://www.bibeln.se/las/2k/joh#q=Joh+4%3A13f

Bara det, att dela med sig av kraften ur källan visar dina barn var att finna den.

Föräldrar är flockledare och låter man barnet helt bestämma vad denne vill göra blir det i bland fel. Jag har dragit med mina barn på släktträffar vare sig de vill eller inte. De har de inte dött av.

Under jullovet var min son (14 år) hemma hos mig och jag satte upp ett mobilförbud under våra promenader och utflykter då han sms:ar flitigt med en flicka. Han förstod inte att vi hade trevligare tillsammans utan den där mobilen förrän efter förbudet uppstått. Vi skrattade och njöt under promenaden och han fick sen sms:a hur mycket han ville när vi kom hem. Att låta en unge jämt få som han/hon vill bäddar för megastora problem i framtiden.

/Lena

Bra inlägg från dig Seerina.

Det gäller att hitta sig själv i hur att hantera sina barn i olika situationer.

För att vara konkret behöver man först själv veta vad man vill!

#17 - hur grundar du det här i Law of Attraction?

#17: Finner man källan betyder inte det att man gör som man vill, och låta andra finna samma sak betyder inte att de får göra som de vill. Förbud och bestämmelser gör sitt…tills dagen då barnet/what ever får friheten att bestämma.

#19

Jag visualiserade att mina barn skulle få en fin kontakt med sina släktningar och kunna glädjas åt detta även i vuxen ålder. För att bygga grunden behövs en förändring där jag är medskapare och låter så ske genom att jag tar med dem på släktträffar mot deras egen vilja. Ett barn har inte en vuxens förstånd och kan därför inte se till sitt eget bästa, jag hjälper mitt barn framåt i livet genom att slå hål på dennes illusioner om vad som anses rätt och riktigt. Den fria viljan får mitt barn full tillgång till vid vuxen ålder och kan där själv bestämma vad som är rätt och fel.

När det gäller sonen så blev han så uppslukad av flickan att hon tog över all hans vakna tid. (Mer än 100 sms per dag). Jag ville lära min son att kvalitetstid kommer av uppmärksamhet och närvaro. Jag skapade här en bra förutsättning för min önskan om lärdom genom att delvis förbjuda hans sms:ande.

LoA behvöer inte alltid användas som en religion eller regelbok att leva efter. Ett sunt bondförnuft går utmärkt att integrera i alla trossatser.

+ för den förklaringen!

#21 Jag vet flera med olika förhållanden och alla slutar olika trots förbud. Vet också att man inte måste börja gilla släkten för att man blir medtvingad på släktträffar.

Jag själv har inte så bra relation till flera i min släkt även om jag varje sommar åkt med på resor till släkt. Nej, jag blev inte medtvingad. Min kusin har en annan situation…hennes föräldrar är bestämmande med regler. Hur tror du att min kusin ser på släkten?

Jag håller med Seerina, man kan inte alltid låta barnen få styra. Vi har valt att vara föräldrar och det är vår uppgift och skyldighet att inte bara ge barnen kärlek utan att även leda in dem på vägar de inte skulle välja själva för att de inte har mognaden att förstå hela situationen. Sedan betyder inte det att man inte kan och bör lära barnen att följa sitt hjärta i viktiga frågor. Jag har tex alltid, även innan LoA-insikten, peppat min son att göra det han brinner för (musik). När det var dags att välja till gymnasiet så sa jag till honom att sluta lyssna på vad alla andra sa att han borde välja och istället känna efter vad han ville i sitt hjärta, vilket jag ju visste var musik men han hade inte insett det ännu. Han insåg det då och studerar fortfarande musik och jobbar mot sin dröm.

Idag är han 22 år och jag får fortfarande vägleda honom ibland. Ibland krävs ett praktiskt tänkande där man lägger fram alternativen och därifrån låter hjärtat styra, men alternativen är praktiska utifrån den situation man befinner sig i.

En förälders uppgift är att lära barnen om livet, både gott och ont, det är vår självpåtagna roll att vara vägvisare. Och ibland, när de är små, innebär det att sätta ner foten och tala om för dem att så här är det och så här gör vi.

Sedan är det alltid lättare att få mindre barn att göra någonting som man är positivt inställd till, om inte annat så för att "mamma skulle bli så glad om du…." :D

Min son spelade mycket tv-spel ett tag när han var barn och till slut så satte jag upp regeln att han fick spela tre dagar i veckan. Han blev sur och arg först, men redan efter första veckan så insåg han hur skönt det var och när han ibland hade kompisar över en dag då han inte fick spela så kunde han fråga om han fick byta dagar. Inte en gång ville han ha en dag extra att spela på. Hade jag låtit honom få välja själv så hade han spelat varje vaken stund, för han hade inte mognaden att se vad det gjorde med honom.

Hmm, lite svamligt men jag hoppas jag gör mig förstådd. :D

Oj här var det många olika åsikter    intressant

Fast enligt A Hicks  så ska vi enl vad jag har uppfattat  låta barnen o ungdomarna få spela/sitta vid skärmar precis hur mycket de vill  ! ?

Tom DROGER ska tydligen barnen /ungdomarna få upptäcka osv efter eget huvud

Jag har ingen erfarenhet av A Hicks, håller precis på att lyssna in mig lite på det, så jag kan inte uttala mig om att det är så de säger. Låter livsfarligt däremot. Min sambo är idag nykter alkoholist, alkoholist för att han fick göra som han ville, och nykter för att han var smart nog att inse att han var döende och tvungen att sluta. Han förlorade dock nästan 20 år av sitt liv på det och kämpar varje dag fast han varit nykter i 7 år. Han såg många av sina vänner dö pga av alkoholen.

Däremot så tror jag på frihet med ansvar. Dvs, visst du får gå ut och dricka, MEN jag vill inte att du blir full, jag vill att du ska vara hemma i tid och du ska vara duschad och klar för morgondagens händelser i tid, pigg och glad. Är du inte ansvarsfull och följer dessa regler så medför det konsekvenser, följ ditt hjärta och inte andras åsikter.

Att låta barn få bestämma helt själva och få göra precis som de vill utan vägledning är att förstöra barnen. Med rätt vägledning blir det en annan sak. Barn har inte den mentala förmågan att förstå orsak och konsekvens och varför saker sker. Det gäller för oss som vuxna att visa dem vägen, men hjälp av den goda känslan och LoA naturligtvis.. :D

Jag har aldrig lyssnat på A Hicks…sett filmen The Secret en gång och bläddrat litet i boken…så enligt mig är det först och främst sig själv och sitt eget omdömme man skall lyssna på, när man väl har grunderna och förstått principen…och sen kanske bara ta litet råd och tips här…och där!

Jag har alltid uppfattat det som att man ska använda LoA för att skapa den framtid och det liv man vill ha, inte för att falla för minsta frestelse eller snabba belöningar. Om jag skulle lyda varje önskan hos mig skulle jag väl ligga på soffan och äta ostbågar varje dag. Vilket kortsiktigt vore väldigt skönt och kanske precis det jag ville göra just då. Men det är inte ett sådant liv jag vill ha i längden och då försöker jag använda LoA för att dra till mig det livet jag vill ha.

#28  det e väl lite så som många ungdomar  tyvvär gör   tiden bara går   de liggerdär framför sina skärmar o äter snacks

#28 du har så rätt och det är väl en av de saker som vi som vuxna och föräldrar har till uppgift att påvisa skillnaden mellan tillfälligt bra känsla och långsiktigt bra känsla.

Som det blev för mig började jag styrketräna i slutet av högstadiet. Sedan dess har jag tränat, och när jag inte tränar så mår jag betydligt sämre. Det förstod jag redan då som ung, konsekvenserna…

Träning blir grunden för att äta bra, sova bra. Att vara aktiv på dagen, och sova på natten, lugn i meditationen.

Den gnista som ger barnen förståelsen kan komma från det yttre, och flamma upp inom till en stor eld!

Crinalina: Ja, exakt så menade jag! Såg att mitt inlägg blev svävande lite i luften och saknade slutkläm. :)

Jag tycker många unga är väldigt målinriktade. Det var även jag i tonåren, mer målinriktad än jag någonsin varit. Men just då var målen ganska tydliga och utstakade och förutsägbara för min del: bra betyg, resa, komma in på drömutbildningen, skaffa DET jobbet.

Nu är det betydligt svårare tycker jag.

Jag har alltid känt en avund för unga, eller äldre, som har ett passionerat mål i sikte. Jag har alltid trott att jag aldrig har haft det, något som jag idag vet inte är sant. Mitt mål har alltid funnits där framför men jag blev uppfostrad att välja någonting mer praktiskt än att bli författare. Det var väl en av anledningarna till att jag alltid uppmuntrat min son till att följa sin passion. Det är något som man som jag tror är viktigt. Att lära barnen att stå för det dem vill, att följa sin passion oavsett vad andra säger. Det är därför man behöver lära dem att skilja på det de tror är det de vill, eller som är det de vill enbart tillfälligt men tar bort dem från målet.Jag är precis tvärtom, jag ser mitt mål tydligare idag.

Jag säger till min son än idag att även om det han har att välja på idag kanske inte är exakt det som han tänkt sig så är det en del av vägen dit han är på väg, så länge han håller sitt mål och sin passion i klart sikte…

Jag har också get mina pojkar den möjligheten att följa sin väg. Min äldsta son var tidigt målmedveten, fukuserade arbetade sig framåt, utan att riktigt veta vad han skulle möta på vägen. Det han möte var precis det han behövde för att öppna dörrarna för det han arbetar med idag. Min yngre son har också ett slags målmedvetenhet även om han inte riktigt vet hur det skall kunna bli möjligt…inte jag heller! Själv var min väg och konstnärsbana kringelkrokig och ledde mig in på många tillfälliga jobb…som alla bidrog till att dagen kom då mitt drömjobb blev till.

Ni verkar ha lyckats rätt bra med era avkommor verkar det som  

roligt tycker jag

Det beror på att vi har följt våra hjärtan och lärt våra barn att göra detsamma! :D Det kan du också göra!

Smeo! Det är de som lyckas! Det viktigaste vi kan ge dem är uppmuntran, kärlek och trygghet. För det behöver man känna sig trygg själv och ha tillit till livet.

He he, jag har inga erfarenheter av att ha barn, eller ens ta hand om något.