Jag undrar också lite över just det just nu. Min sambo och jag letar efter ett nytt boende, att köpa (min sambo står för den ekonomiska aspekten i det) och även om vi har i stort sett samma visioner så har vi olika prioteringar. Jag försöker vara ganska öppen för vad jag vill och är mer inställd på känslan jag är ute efter när jag sitter i vårt nya hem. Jag har visionen, känslan, att jag sitter på en uteplats och skriver och känner doften från grillen, gärna med en härlig utsikt över medelhavet (vi bor i Spanien). Min sambo vill också gärna ha en uteplats men prioterar i vilket område det ska ligga. Att vi vill ha så stort som möjligt är vi båda överens om. Vi har letat i några månader nu och totalt har vi hittat två ställen som varit av något intresse. Det ena hade läget och storleken på inneytan. Den andra hade storleken på uteytan och utsikten. Den första försökte vi köpa, men sak efter sak gjorde att det drog ut på tiden och till slut såldes den till någon annan. Naturligtvis så var den inte rätt för oss, speciellt inte för mig.

Naturligtvis så vill vi hitta ett ställe som kombinerar båda våras önskningar, men min sambo är inte inne på LoA så han hamnar i ett "logiskt tänkande" vilket jag tror gör att vi blir låsta. Jag vet att stället för oss finns där och jag är säker på att om min sambo öppnade sig lite mer så skulle det dyka upp på ett litet kick. Nu verkar allting ta omvägar och längre tid.

Hur kan man göra för att det ska bli enkelt för oss?

Universum är ganska så smart.. :D  Det kommer att hitta lösningar så att alla får det de vill - om de kan fokusera på det utan att tänka på vad andra tänker om samma sak.

Om ens partnern inte lyckas tänka på vad han/hon vill ha utan fokuserar på vad de tror är logiskt o möjligt, då kommer de bara hitta det som matchar deras idé av logiskt och möjligt. Men deras vibbar har inget med mina att göra - så länge jag inte funderar på vad de tänker på! Om jag tänker på att min sambo vill nåt annat - då blandar jag in motsägningar i min egen vibb och resultatet kommer bli mixat för mig med. Men om jag lyckas ignorera vad andra runt omkring gör och fokusera rent på min egen vision så kommer jag få min vision.

#0 - om ni båda kunde hålla er egna vision utan att blanda in tvivel eller logik eller ekonomi i det hela, kanske universum skulle leverera BÅDE ett lantligt drömhus och en lägenhet i stan och en ny ekonomi som tillåter bådadera och nya arbets/inkomstmöjligheter som låter er vara där ni vill och åka lite fram och tillbaka och ha varsin bil och och och.. Universum har liksom inga begränsningar på lösningar!

I det andra fallet med regn och sol.. Kanske det börjar regna men din man får ett telefonsamtal från en gammal vän som bor en bit bort om att ta en öl på deras veranda - och där är det sol! Eller, det ösregnar på morgonen och du råkar vakna ovanligt tidigt men ändå utvilad (eftersom du somnade men en sån skön känsla i kroppen från visualiseringen!), och går upp och myser med din bok alldeles för dig själv.. Efter ett par timmar är du riktigt sådär sköööönt nöjd och superutvilad, och mannen kommer upp med en strålande idé om något skönt och avslappnande att göra i solen på eftermiddagen, och ni käkar en mysig brunch just som molnen börjar spricka upp..

Eller, efter att ha visualiserat hur skönt de ska vara att läsa bok i ösregn så får du en insikt om nåt, som får dig att släppa det där samvetet när du kopplar av, och du kommer fram till att egentligen ville du ju inta ha regn, du ville bara ha känslan av avkoppling, och du går ut, tar med dig en kall öl, och slappar med din man i solen :D

Eller.. eller.. eller.. finns säkert massor av lösningar för nästan allt. OM ni verkligen verkligen skulle vilja ha diametralt motsatta saker på för många plan så kanske universum skulle matcha er med nya partners som vill mera samma grejor.

#1 - Jag tror du är helt rätt ute med att fokusera på känslan av huset, visionen, doften vid grillen!! Och sedan försök bara hålla känslan uppe i vardagen, hitta saker att fokusera på som du kan uppskatta och njuta av, tänk bara på folks positiva aspekter, riktigt njut när du dricker ditt kaffe eller te, köp en chokladkaka extra och ta ett bubbelbad (eller vad det nu finns för motsvarigheter i spanien)!! Hitta alla möjligheter att njuta och uppskatta saker! Och när du är inspireread att göra nåt - gör det även om det verkar vara helt ologiskt eller inte har nåt som helst att göra med vad du vill ha - kanske du får lust att gå o köpa ost, och just då är nån i affären som du inte sett på jättelänge, och ni börjat prata och de visar sig just ha köpt ett hus och de känner de här superschyssta mäklarna osv.. Möjligheterna kan levereras lite varsomhelst o hursomhelst, bara man håller sig i en sköööön känsla!

Försök att tänka mindre på vad din sambo tänker på också, han är inget som helst hinder för er så länge inte du tänker på vad han tänker på! :)  Om du kan hålla känslan av vad du vill ha kommer du antagligen dessutom inspirera honom, ni behöver inte ens prata om boende specifikt (för då kommer du börja tänka på vad han tänker om det!) utan ditt goda humör och sköna känsla kommer smitta av sig och bara känslan är där kommer möjligheterna börja dimpa in!!

Lycka till!!  ♥

#2 linnease, jag läste precis ett inlägg som du gjort i en annan tråd och jag tänkte att du alltid har så målande och givande beskrivningar av känslan man ska vara i, och så vips hade du kommenterat lika vist och målande även här.

Jag vet ju att det är så jag ska tänka, på vad jag vill och sen strunta i vad han vill, vilket ju inte alltid är så enkelt då det är samtal med mäklare och visningar hit och dit och man ibland måste. Jag har alldeles nyss skrivit ner känslan av min vision, en metod jag använt mig av förr och det har alltid funkat.

Tack för att du visar mig rätt på vägen och fortsätt med dina underbara och fantastiska inlägg. De får mig alltid att hamna i den sköna känslan och när jag är i den känslan så släpper jag önskan och saker börjar falla på plats. :D

<3

#3   ååååh tack!! ♥♥♥  Kul att du gillar vad jag skriver, tänker ibland att shit det här blir nog för långt.. :D

Hrrmm.. jo jag vet att det inte är så enkelt att bara hitta känslan och stanna där, jag fastnar i verkligheten på tok mycket mer än jag skulle vilja med. Men det är bara att fortsätta träna gissar jag :D

#4 det gör inget om det blir långt så länge det är givande läsning :D

Jag är så glad att du skrev det du skrev tidigare, om att jag ska bara vara i MIN vision och inte alls bry mig om min sambos. Den är ju hans. Nu ska fortsättningsvis jobba (och träna) på att stanna i min vision och i min känsla, och när jag svackar så ska jag minnas det du skrev. Tack igen, du har verkligen hjälpt mig med precis det jag behövde hjälp med just nu! :D <3

♥

#2 Det där var rolig läsning. Det är egentligen inte så att de exempel jag tog upp är sanna. Jag var mest nyfiken och funderade på vad som händer OM två önskningar går precis tvärsemot varandra. Dina svar är kloka och logiska.

Det är en intressant fråga! Jag har en tanke till om det som jag klurar på - antagligen har man redan attraherat dem man umgås med för att man har mycket gemensamt och liknande önskemål om framtida upplevelser, och sannolikheten att man verkligen skulle vilja heeeeeelt olika saker (så olika att de inte går att lösa med all kreativitet och intelligens i hela universum) är kanske inte så stor?

(eller så har man attraherat dem på helt fel grunder, och då är det bara logiskt att man går olika vägar när man väl kommer i fas med vad man verkligen vill ha)

Sen finns det också de som hävdar att det finns oändligt med versioner av allting, oändligt med universum och oändligt med versioner av alla personer.. Och i så fall är möjligheterna verkligen oändliga att navigera genom vad för upplevelser som helst. Men, hm, jag vet inte, känns lite läskigt, då blir det ju som att alla runt mig knappt inte finns? Om alla finns i oändligt många versioner, kan man ens ha en personlighet då?  Var slutar en person och när blir den en annan? Lurigt.. :) Men lite kul att filosofera över ändå! :D

Wow,, Tack så mycket för härlig och inspirerande läsning,, och ,, ja, vet inte vad jag ska skriva,, ville bara visa min uppskattning över det som skrivits här i denna tråd.

Min reflektion är att vi i mångt och mycket, mer eller mindre medvetet håller oss till den…en och samma personlighet vi känner oss hemma vana och trygga med.

En betydande förändring under andligt, medvetet uppvaknande är att vår personlighetsuppfattning vidgas och förändras…med ökade möjligheter att medvetet välja alternativa personlighetsdrag och även personliheter.

Men också möjlighet att börja se och få insikt i hur vi som de själsmedvetna varelser vi i grunden är, använder oss av personlighet, personligheter…i en mer och mer  medveten utveckling…och…

linnease - jag tror att du har helt rätt i det du säger om de människor man har i sitt liv, antingen så har man attraherat dem för att man ligger på samma våglängd, i linje med varandra, och då kommre allt att falla på plats så alla får just sin önskan uppfylld. Eller så är de i ens liv av fel anledning, för att fylla en tillfällig funktion eller för att man har någonting man behöver lära sig och då skiljer sig vägarna åt så småningom iaf. Precis som det är meningen att de ska göra då.

T ex; för några år sedan träffade jag en kille vars mamma var sjuk i cancer, efter ett par månader med honom fick vi veta att min pappa också hade dödlig cancer. Min pappa och min familj hanterade hela situationen på ett helt annat sätt än min sambo och hans familj hanterade deras situation. Jag kunde inte tänka, varför just min pappa eller han är alldeles för ung och livet är orättvist. Min sambo hade det ju lika, fast med sin mamma och hon var yngre än min pappa. Vi valde att se det som att allt handlade om pappa och vår kärlek och vår respekt för honom, pappa valde att acceptera sitt öde och göra det bästa av situationen då det inte gick att göra någonting åt det. Vi utnyttjade tiden till att prata och umgås. Min sambo och hans familj valde att (i mitt tycke) lägga skuld på den sjuka mamman och säga du får inte ge upp, du får inte lämna oss osv (sådant man ofta säger och tänker). Vi sa till pappa,när han kom till stadiet att livet var en pina och inte gav någonting mer (tog ca 2 mån), att när du är redo är vi redo. Han fick somna in med vårt tillstånd, vilket vi vet var skönt för honom. Min sambos mamma gick bort knappa 3 veckor senare, med orden; du får inte ge upp, du får inte lämna mig.

Jag lärde mig väldigt mycket av min pappas sinnestillstånd och närvaro, men framförallt så är jag övertygad om att min dåvarande sambo kom in i mitt liv för att ge just denna motvikt under den jobbigaste perioden i mitt liv. Vi gjorde slut 3 månader senare, när vårt förhållande fyllt sin funktion.

Så jag tror människor kommer in i ens liv av en anledning, och att alla är inte menade att stanna kvar i det.

Jag tror att det där med oändliga versioner av alla stämmer, men jag tror att det är som en butik där man kan välja vad man vill ha. Jag väljer vilka versioner jag vill ha av mig och sedan gör jag de versionerna till min personlighet, jag kombinerar och provar och förkastar och förnyar hela tiden. Det är det som är häftigt, det finns oändliga versioner och oändliga möjligheter och bara jag själv kan begränsa dem och välja dem. :D

Det med världar är spännande. Personen som visualiserar sol kommer att få sol, den som får regn gör det. Visualiserar två människor tillsammans sol, och regn får båda sol, och regn tillsammans…i de olika världarna.

Vill man ha en framtid tillsammans är det bästa nog att vara överrens om framtiden, och jobba gemensamt så gott det går.

I min utveckling har jag inte förlorat personligheten. Jag har förlorat orsaker till smärta. Att komma tillbaka till den man var när man började vad man ville göra.

Niklas

Ha ha, det får mig att tänka på min mamma och min moster och hur de tvistade om nån verkligen varit på månen eller om det var en kalla kriget-bluff.. Båda var helt övertygade om var sin ståndpunkt, och jag tyckte det var kul att följa hur de argumenterade. Och så fick jag värsta insikten - i mosters universum har folk verkligen varit på månen, i mammas har de inte! Båda hade rätt! Men de inser inte att de skapar sina egna verkligheter och att de kan skilja sig åt! (De är två olika personligheter, moster är mer öppen för möjligheter medans mamma är mycket mera skeptisk och 'realistisk'.. - i alla fall så som jag har skapat dem i min verklighet.. )

#13 Det behövdes nog en observerare för att inse det du skriver. Tankar som flödar…och något som ser tankarna.

Niklas