Jag tror att eftersom människan följer sina tankar, så funkar det. Tänker man mörka tankar, då följer man oftast dessa tankar in i mörkret. Ljusa tankar, leder en in i ljuset.

Har man distans till tankarna, då styrs man inte av dom. Då tror jag att tankarna mer följer en själv, ljuset inom en.

/ Niklas

Det här är en intressant och bra fråga!

Visst är det optimism och du har rätt i att det som kallas Selektiv perception och att mekanismerna bakom det vi kallar LoA inte har kommit med boken The Secret
Det är en urkunskap (som det också sägs i boken) Även om det var på annat sätt och med andra ord, så kom Jag själv i kontakt med denna kunskap långt innan boken kom ut.

Det är inget fel i att vara skeptisk om man också är villig att fråga sig…Varför är jag optimistisk och inte pessimistisk… Vilken kraft är det som gör att jag väljer att vara optimistisk, tänka optimistiskt? Jag menar att man inte kan bortse ifrån att den kraften är Naturlig Lag, att det är själva det evolutionära livet.
Det är utifrån Dessa grundläggande lagar vi måste utgå om vi alls skall kunna se någon förklaring…att särskilja och urskilja…att motsatser inte är det samma som motsättningar, utan som du också säger…"för att skapa en balans".
Som jag ser det så existerar den balansen redan i själva lagen, motpolerna positivt och negativt är ett flöde i balans! Det är när och hur vi interagerar med kraften som pluspol och minuspol kan förlora sin balans och börja styra åt olika håll.

Dynamiken och balansen mellan plus och minus är naturligt i balans!
Det är upp till oss att upprätthålla den balansen i det vi tänker och gör.

Tänker vi efter så vet vi att LoA ofta attraherar det som är negativt utan att vi vill. Det är då vi kan balansera genom att vara uppmärksamma på vad vi egentligen…

#0

För några år sedan träffade jag en man som var min raka motsats.

Han var lugn och trygg - jag rastlös och speedad.
Han var "äckligt" positiv - jag fruktansvärt negativ.
Hans utseende var frånstötande…
Han var klok och tolerant - jag var en sökare och därmed förvirrad.

Jag HATADE att jag drogs som en MAGNET till honom!
Gjorde så fruktansvärt mycket motstånd att jag blev helt utmattad.
Ändå drogs jag dit… om och om igen.

Fyra år senare var jag klar med honom. Nu var jag mer positiv, starkare, lugnare, tryggare och en stor portion mer tolerant.

Jag behövde hans pluspol till tusen och jag är skitglad för att jag fick den laddningen!

/Lena

Visst kan man tänka tankar kring detta i rent psykologiska banor. Tex kring betingning. Det mesta har med detta att göra, vi förknippar känslor och tankar till olika saker och så blir upplevelser betingade.

Men det går att betinga om, att skapa nya mönster i hjärnan och på det sättet uppleva saker annorlunda. På det sättet går psykologi till pegadogik - vi kan lära oss att förändra vår livssyn. Vi är inte dömda att ständigt vara en pessimist, även om man varit det större delen av sitt liv. Men det gäller att uppmärksamma sina tankar.Så man kan säga att man ÖVAR sig i selektiv preception, via LoA, och då positiv sådan

Kanske drar man till sig motsatser för att det ska finnas en möjlighet för oss att skapa balans, tillsammans? Lära av varandras svagheter och styrkor?

Freudiana, vart tog du vägen?

Hej Szirius och tack alla i som har svarat! :-)

Oavsett vad som händer i livet verkar det finnas en balans mellan bra och dåligt. I relationer dras man ofta, som ni säger, till någon som är olik en själv och som man har något att lära av. Utan olikheter, utan kontraster blir förhållanden lätt statiska -man trampar på samma plats utan att gå  framåt.

Jag ifrågasätter även detta med att "lika attraherar lika", dvs att om man har en positiv inställning så attraherar man positiva saker. Jag tror på en grundläggande positiv syn på livet och sig själv, Med det kan man gå långt och undvika många fallgropar i livet. Trots att jag är ateist inser jag vilken kraft bönen har! För att identifiera problem, hitta lösningar, känna hopp och att affirmera positiva förväntningar.

Men jag ser också att de mest underbara, snälla människorna i världen ofta hamnar i relationer med egoistiska, krävande och hänsynslösa människor. Gång på gång suckar jag och tänker -ännu en? Hon/han förtjänar så mycket bättre! Men väldigt snälla människor behöver kanske sin motsats för att på något sätt få utlopp för sin egen (förträngda) agression och självhävdelse.

Även om jag på det stora hela tycker att Loa är rationell och fungerande, så måste jag ändå säga arr det finns så många avvikelser fron LoA. Människor som säder ut positiva "vibbar  till universum har också en tendens att attrahera trasiga, sargade själar som har stora behov men ingenting att ge. Förstår ni vad jag menar?

# 6 jag förstår vad du menar och har liknande tankegångar. Du är ateist, så det funkar ju inte för dig, men för mig , som tror på karma, så tänker jag att de som du berättar om, de snälla personerna som ändå hamnar i svåra relationer har något att lära av detta…i ett invecklad mönster…

Kanske hamnar de också där för att kunna vara förebilder för de andra? Genom sitt sätt att leva och vara god och positiv kan en förändring ske i omgivningen…dessutom är det inte särskilt svårt att vara snäll och god om alla runt om är det…svårigheten är ju att möta oliksinnade utan att tappa sitt fokus…så kanske är det en slags "själsövning" också?

Så, ja, jag tror också att det finns många avvikelser….

I boken " the secret" tänkte jag tex på att de ofta dömde vad som var "bra" och " dåligt"…vilket för mig går emot hela tanken om att släppa bedömningarna och därigenom bli fri….

Svårt att förklara. Tex var det om någon som bröt benet. "Personen hade dragit till sig olyckan genom fel tankar." Detta skapar lätt bara dåligt samvete, vilken nytta gör det?  I stället för att se att, "ja jag bröt benet nu, för att jag skulle få tid att stanna upp och tänka över saker." Visst, hade man gjort det i tid, så hade man inte behövt bryta benet, men varför älta det?  Det som sker , det sker och då kan man se gåvan/ lärdomen i det utan att bedöma det som att man " misslyckats".Själva tanken att man har fel tankar förstör ju hela grejen…

Den här läran kan vara lite dömande ( som så många läror) så det låter jag helt enkelt vara….

#6

Polletten föll ner för mig när jag läste Anitas ndu som någon annan iFokus medlem så generöst delat med sig.

Länk

Ett litet smakprov från Anita:

Jag anser att det är min dialog med mig själv, som antingen höjer eller minskar den energi jag strålar ut. När min inre dialog vändes mot mig, tömde den med tiden min energi, och förorsakade en nedåtgående spiral inom mina förhållanden i det yttre. Jag var alltid, riktigt, riktigt positiv på utsidan, upprymd, kärleksfull osv. osv. och ändå smulades min värld sönder omkring mig och jag blev mer och mer uttömd, - och sjukare och sjukare.

När vi ser någon som är verkligt positiv och upprymd och vänlig, men ändå smulas deras liv sönder runt omkring dem, kanske vi tänker: "Se där, detta att vara positiv fungerar inte". Men här är poängen, VI KÄNNER INTE TILL den personens inre dialog. Vi vet inte vad de går och pratar om för sig själva, inuti sina egna huvuden, dag in och dag ut.

Kom ihåg att jag inte är någon förespråkare för "att tänka positivt" på ett Pollyanna-aktigt sätt, (en mekanisk utantill-läxa). "Att tänka positivt" kan bli tröttsamt och för en del människor kan det innebära "att trycka ner" negativa saker som sker. Och de blir slutligen alltmer dränerade.

Jag talar om min egen inre mentala dialog med mig själv. Vad talar jag om för mig själv, dag ut och dag in inne i mitt huvud. Jag anser att det är väldigt viktigt att jag inte dömer eller uttrycker rädslor i mina egna mentala dialoger med mig själv. När vår egen inre dialog talar om för oss att vi är trygga, villkorslöst älskade och accepterade, så utstrålar vi den här energin och förändrar vår yttre värld i överensstämmelse med detta.