Humlan det här med sorg är ju nåt som tar tid….hrmmm, för vissa tar det längre tid 😇 Det är ju en process som är olika för olika människor. 

Du kan ladda ned en liten gratis e bok här.

Jag har även beställt deras bok. Jag vet att det finns andra här som är med i grupper om sorg och förlust.

För grejen är den att vi pratar oftast om sorg när någon människa går bort, men att förlora ett arbete, ett äktenskap ett husdjur, en vänskaps relation är också sorg. 

Jag har inte varit med om just det du varit med om - men jag känner igen det här med skuldkänslan från andra som brutit upp. Att man kanske varit gift sig och där lovat att man skulle leva i nöd och lust. Det har vi också någon tråd om tror jag 🤔 det här med att det är viktigt att släppa gamla löften vi gett till oss själva. Att släppa oss själva fria är lika viktigt det. Jag ska leta lite. 

Att komma till acceptans  genom förlåtelse - där ligger processen tror jag - då har man klarat sig genom svackan. 

Jag tror att det är viktigt att bara ta saker för vad dom är. Låta känslorna passera. Stundtals mår du bra och leva i nuet. Mindfullnes några gånger per dag. Bara vara i nuet. Njuta av våren, en blomma osv. Ta rast från det jobbiga. 

Du får säkert andra fina råd här 🤗

Jag är i samma situation som du sedan några månader tillbaka.
Till råga på allt, bor exet och jag fortfarande under samma tak så allt är lite krångligt och konstigt, främst för barnen.
Exet och jag är på det bestämdaste klara med att vi är färdiga med varandra. Vi har över 16 års förhållande men jag känner inte att jag vacklar i frågan om mina känslor för honom, däremot har jag dåligt samvete gentemot hela situationen och mot barnen som inte förstår eller inser att det är så illa som det är. Det är också ett stort misslyckande, detta som skulle vara för resten av mitt liv.

Jag förstår att det är en sorgeprocess som man ska gå igenom men är ledsen och känner mig misslyckad för det.
Till råga på detta, har jag gått igenom tre nära dödsfall och drabbats av kronisk sjukdom inom loppet av tre år.

Jag gör som du och försöker vänta ut tiden så gott jag kan, för det är ju en process som tar slut.
Jag tänker att det kanske är bra, detta, för när jag kommit en bit på denna väg kommer jag ha lättare att ta hand om barnens sorgeprocess när den kommer, vilket hjälper mig.

Kram till dig. 
Och tänk på "att känna är att finnas" ❤️

Nu sörjde jag inte mitt äktenskap för två sekunder, men det är med detta som med allt annat. Låt det ta sin tid! Men framför allt sätt dig själv först! Något vi alltid ska göra. 😉Du skilde dig för att det var vad du vet att du behövde göra. Gott nog! Du var där för din skull och du nådde en gräns där det inte var vad du skulle göra. Just som vi bör leva livet. 

Allt är precis som det ska vara, du behöver detta för att kunna titta på vad du kan göra i morgon för att inte göra samma sak igen, sätta andra före dig själv. 

Visst saknar man sin barn, men låt det ta lite tid så kommer du att kunna se fördelarna med att vara deltids mamma. Man orkar vara mamma till 100% en vecka åt gången (eller hur ni nu har det) - men inte vecka, efter vecka, efter vecka. Att vara deltidsförälder ger oss möjligheten att klara att vara den där super föräldern som vi innan inte orkade med.

Att vara själv ger dig utrymme att ta hand om dig själv i första hand! Fundera över vad du behöver här och nu för att må bra utan att det står en massa familje-måsten i vägen.

Det ger dig en naturlig möjlighet att träna på att tillåta andra att leva sina liv, i tillit till att människor kan. Det finns många fördelar med att vara skild, det gäller bara att hitta dem och fokusera på det istället för på att saker inte blev som vi trodde innan vi gick in i dem. För de blir de sällan.

Tack så mycket för era kloka och stöttande ord. Ska ta dem till mig. Sabina. Vill du prata mer och ha någon att dela allt med så pm:a. Jag har levt som du över ett halvårs tid.

#4 Tack Skogshumblan, jag hör gärna av mig. Så skönt att få prata med någon som förstår en. ❤️ 🙂