Jag drog till mig nåt igår som fick mig att inse att jag kommit en bra bit på väg. Tycker inte att jag var i den vibben alls..men det kanske ligger något dolt..

Jag var på en föreställning med säkert 500 pers. Det var en dansföreställning med elever från en dans skola. Dom hade bett publiken i början av föreställningen att inte använda mobiler eller kameror med blixt eller ljus. 

En bit in i föreställningen lutar sig mannen till höger om mig, över mig och vrålar åt någon ca 7 stolar längre bort till vänster "STÄNG FÖR FAN NED MOBIL, DET ÄR JÄVLIGT IRRITERANDE…LEKA KAN DU GÖRA HEMMA"

Min reaktion var, men jösses, man kan ju be snällt. Tyckte det var oförskämt av honom och ville säga nåt - men tänkte att det bara skulle bli värre och egentligen var det ju hans problem.

Just det här att fastna i en tanke, börja reta upp sig över nåt, känslorna växer och till slut så har de blivit monster. Vi har pratat om det tidigare härinne - Känslomonstret.

Den här mannens vrål är förmodligen förevigat för föreställningen filmades. Lite så är det ju i livet också - ett sagt ord kan aldrig tas tillbaka. 

Jag känner igen mig i själva processen - nu för tiden hamnar jag otroligt sällan här. Men förr…ojoj, ofta. 

I en mellan period lärde jag mig att alltid sova på saken innan jag reagerade och det hjälpte till.

I just det här exemplet var det så tydligt…att mannen istället för att fokusera på scenen framför honom så retade han sig på en svagt lysande telefon som var flera meter bort, helt ur hans synfält om han koncentrerat sig på scenen.  

* Om ni retar er över något - dra fram det i ljuset innan det blivit ett monster, dra fram det när ni är lugna och harmoniska

* Fokusera på det viktiga här i livet och lägg inte ned energi på det oväsentliga.