Jag fick 63 poäng av max 80 och är en "

The Rainbow Goddess Empath"

Hel utan att göra testet svara jag Nej på frågan (ska göra den senare) men jag har varit. 🤪

Har varit? Tror du inte att du snarare har lärt dig att hantera din energier?

Om nu empat är att man tar in andras eneriger så gör jag sällan det nu för tiden, där av mitt svar. Och testet visade det samma. 😎 Eller är det som när man är missbrukare? En gång empat, alltid empat men en som har koll på energierna? Har ingen koll på det där faktiskt, vet bara att jag ytterst sällan påverkas. 🤔

ok.

Jag gjorde testet två gånger, första gången utifrån hur jag har varit, och då fick jag 78 av 80 poäng. Andra gången fick jag "bara" 63 och är ju då fortfarande en. 

Jag tror absolut att jag kan lära mig att blockera ut ännu mer än jag redan gör, men jag vet också att jag oftast är på min vakt och är mer eller mindre medveten om att jag gör det. Jag vet ju tex med mig att jag absolut inte trivs i stora folkmängder en längre tid för att det blir för jobbigt att hålla emot. Så jag tror att om man är en empat så är man det alltid, men man kan lära sig att hantera det. Men det är bara min tro.

Här är en lista med 30 olika attribut en empat kan ha (det finns fler dock). Jag har, eller har haft nästan alla. 

Jag tycker det är spännande eftersom det förklarar så väldigt mycket om hur jag är.

Intressant läsning. Ja det stämmer ju också in på mig.

Funderade ltie på det där när jag hade gått och lagt mig… För min del handlar det inte om att jag har lärt mig att blocka något utan i och med att jag har skaffat ett helt annat fokus i livet så har det där försvunnit. Känns skönt att inte ha behövt stänga saker ute utan att de har hållit sig ute i alla fall. 😎

JO då visst var jag det 70 av 80,, visste jag ju redan i och för sig. Behöver lära mig att känna min egen energi.🤔

Det är tur att vi utvecklas. 😎

Ja visst är det det ;)

Jag fick 60 av 80. Jag är inte alls känslig för vibbar och sånt. Jag är inte den som snabbt läser av stämningen i ett rum. Däremot är jag hyperkänslig för negativitet. När andra är sura, arga och negativa så suger jag åt mig som en svamp. Jag kan riktigt känna hur min egen energi tokdyker. Det är något jag jobbar hårt och medvetet med. Speciellt en person på mitt jobb som jag arbetar nära med klagar och klagar och klagar….Där har jag faktiskt börjat gå undan en snabbis in på toan när det blir för mycket och göra övningen som någon tipsade om. Att borsta bort negativiteten från kroppen. Det funkar faktiskt väldigt bra. På det sättet kan jag hålla mig utanför den andres känsla bättre.

Visst är den bra, och tänk så enkel att det nästan låter löjligt. 😎

Härligt! Skönt att du hittat något som funkar, Håbe! Och skönt att det "vuxit" bort för dig, Kathja! ❤️

Det finns ju olika grader av empati såklart, med olika fokus på olika delar. För mig är det ju inte så enkelt. Människor som jag har i min omedelbara närhet har jag lärt mig att hantera, och stänga ute. Men är jag trött tex så fungerar inte det heller. Det har ingenting med mitt fokus att göra, det är ingenting jag enkelt kan styra. 

För några månader sedan så började jag lyssna på musik när jag tar bussen till och från jobbet eftersom jag märkte att jag föll rejält i energi annars, om jag inte medvetet hela resan fokuserade och blockerade ut alla andras energier. Vilket tar väääääääldigt mycket energi att göra. Jag har märkt att musik med hög energi hjälper mig, det är därför jag gillar Bruno Mars så mycket. Han har en hög energi i sin röst.

När jag sitter på ett fik så väljer jag alltid ett bord så långt bort från alla andra, i den lugnaste delen, för att jag ska kunna fokusera på min bok utan att bli störd av andras energier. Det funkar inte alltid. 

På jobbet så är det betydligt svårare. Där kan jag inte ha hörlurar på mig, och jag kan inte alltid gömma mig i ett hörn. Och inte heller kan jag hela tiden medvetet fokusera på att hålla dessa energier borta från mig. 

Jag har ju däremot vuxit massor under de senaste åren, men det hjälper inte så länge jag inte är medveten om det. 

Detta är med största sannolikhet också en av anledningarna till att jag mår såååååå mycket bättre här i Spanien en i Sverige. Det är en högre energi här. Jag minns sist jag var till Sverige hur jag medvetet fick blockera ut den negativa energin som kom krypande mot mig när jag under en kort stund släppte på mitt fokus. 

Visst, när jag själv är på en väldigt hög nivå, och har en hög energi så påverkas jag inte lika mycket och lika lätt, under en kortare stund. Men när man timme efter timme måste hålla det ifrån sig så sjunker energin, och ju mer energin sjunker desto mer mottaglig blir jag.

Detta är alltså inte BARA negativitet som jag känner av, utan även om folk mår dåligt tex, eller är trötta, eller ledsna, eller grubblar på något. Och det är inte för att folk pratar negativt till mig för det är sällan det händer. 

Men, nu har jag ju blivit medveten om detta så nu kan jag börja träna mig själv i att blockera på olika vis. Vilket jag har gjort idag, och det har fungerat relativt bra (men det var en ganska lugn dag också och då är det ju lättare). Min mage känns inte alls lika uppblåst och tung idag som den brukar göra efter en arbetsdag. Däremot är jag rejält trött och har redan hunnit sova en timme efter jobbet, något jag väldigt sällan gör.

En fråga - kan man inte få ordning på de genom att fokusera annorlunda, måste man blockera energier? Frågar eftersom  jag själv har "växt ifrån det" i och med att jag började med att sträva efter att alltid ha ett vettigt fokus. Det känns iaf så. 🤔

Jag tror att till en viss del så kan man få ordning på det, om man ligger lågt på skalan, genom att fokusera annorlunda. Men för tex mig så hjälper det inte med att "bara" fokusera annorlunda. Om det var så så hade jag ju inte haft några "problem" med det idag. För mig spelar det ingen roll om jag går hemifrån på ett absolut strålande humör, med superhög energi, innan jag har kommit till jobbet så har jag dalat halvvägs ner om jag inte tex lyssnar på musik på bussen. Och detta trots att jag kan sitta och göra tacksamhetsövningar på varenda människa på bussen och varenda sak jag ser tex, eller även om jag sänder kärlek till alla osv. 

För mig så förklarar det här som sagt såååå mycket. Varför jag är stressad när jag slutar jobbet, varför jag känner att jag mår bättre när jag lyssnar på musik eller läser när jag är bland folk, varför jag mådde bra av att jobba i barer men inte på caféet. Varför jag helst inte går utanför dörren alls mina lediga dagar. Varför jag är så enormt energilös bara jag har varit till affären om det är mycket folk. Varför jag får bristtankar när jag är på mataffären även fast jag absolut inte behöver oroa mig, och inte heller gör det, för att pengarna ska räcka. Osv osv osv. 

Och jag har rätt fokus, men det räcker ju inte. Och nu vet jag ju varför!! Så nu kan jag ju göra något åt det! 😃

Och det är ju kanon!👍

Jag fick btw 32 av 80 då jag svarade som det är nu, och 70 av 80 som det var förr… Säger mig iaf att det har gått åt rätt håll. 😃

Nyfiken bara- vad var skillnaden i att jobba i barer jämfört mot att jobba på caféet? Båda kräver ju möten med väldigt mycket olika människor.

Skillnaden ligger i att i en bar är de allra flesta glada och på bra humör, på caféet är folk för det första nyktra (och mer tillknäppta) men framförallt så har vi mestadels pensionärer som gäster, som är betydligt gladare och piggare än dem troligtvis varit om de bott i Storbrittanien (de flesta är britter) och som ofta har krämpor och är oroliga för pengar eller annat elände, och lunchgäster som fokuserar på sina jobb som de många gånger inte gillar speciellt mycket. 

Om jag däremot själv är på fest eller i en bar, och alltså inte jobbar, så märker jag av det negativa på ett annat sätt. Då blir jag mer påverkad, men den biten har jag varit medveten om länge så det kan jag styra nu.

Jag är iaf tacksam över att jag fixar det för det mesta nu för tiden, med tanke på vad jag jobbar med. 🤪

Ja, det är mycket bra gjort! Jag har märkt att det är lättare med människor man lär känna eftersom man lär sig deras energier. Det är jag ju väldans tacksam för! 😉

crinalina Först vill jag säga att vad jag vet så är empati, empat något annat! Se bara här vilka fina egenskaper och styrkor som ligger i empati http://sv.wikipedia.org/wiki/Empati När jag tidigare läst dina olika inlägg så har jag lagt märke till hur du ofta nämner ordet fokusera, att du fokuserar. Men jag har inte kunnat koppla det till något. Nu när jag läste ditt inlägg #14, så föll några bitar på plats. Nu vill jag gärna dela dem med dig. Jag antar att du redan medvetet använder dig av LoA i ditt arbete med att stärka dig mot din överkänslighet. Som du vet så ger LoA direkt respons, något som också gäller för våra handlingar! Även om vi inte är medvetna om och uppmärksammar dem. Tänker att du indirekt och oavsiktligt motarbetar en gynnsam utveckling och normalisering av obalansen du brottas med. Genom ditt aktiva undvikande av stressande situationer och din ständiga uppmärksamhet att inte exponera dig, får du motsatt effekt från LOA. Med andra ord…Du får det dina handlingar attraherar! Hoppas att du kan se möjligheter i detta och sätt att gå vidare. -Jag har visst fler tankar och funderingar kring detta, även om jag inte kan sätta ord på dem än.

Att vara empatisk är bara en bråkdel av hur det är att vara empat. Att vara empatisk är att känna med sina medmänniskor, att vara empat är att lida med sina medmänniskor. En MYCKET stor skillnad. En empat är extremt empatisk och kan inte särskilja sina och andras känslor. 

Jag vet inte var du har fått det ifrån att jag undviker stressande situationer och att jag ständigt försöker att inte exponera mig för så är verkligen inte fallet. Och så har aldrig varit fallet. Jag jobbar som bäst i stressande situationer, jag älskar att jobba i en superstressig barmiljö tex med ett ordentligt högtryck på baren. Det är bland det roligaste jag vet. Att jag inte gör det längre beror helt och hållet på att med de arbetstider man har inom det yrket så finns ingen tid för ett socialt liv alls. 

Mina handlingar Fram till för ett par månader sedan så lyssnade jag aldrig på musik på bussen till och från jobbet, och var helt slut redan innan jag kommit till jobbet för att jag tagit in så mycket energier från alla andra på bussen. 

Detta kan absolut vara något som jag kan ha stor nytta av i framtiden, men inte förrän jag lär mig att hantera det. Och det är för mig helt omöjligt att lära mig det genom att medvetet utsätta mig för dessa situationer i överflöd innan jag fått ett grepp om det. 

Detta är absolut ingenting som är enkelt att leva med, och det är ingenting som är det minsta roligt heller. Däremot så, tack vare att jag alltid vill utvecklas och förbättra mig själv, så kan jag lära mig att utnyttja det till min fördel, och lära mig att hantera det. 

Vad gäller ordet fokusera så är ju det ett ord som alla ofta använder oss av här inne, ett ord som betyder just att det är där vi lägger vårt fokus. Jag lägger ALLTID, i varenda minut, medvetet mitt fokus på min inre kärlek och harmoni, omedvetet finns det oftast också där. 

Att vi alla påverkas av energierna runtomkring oss vet vi ju redan, eller hur?! Att vissa är känsligare än andra vet vi också redan. Därutöver finns det som är mindre känsliga, och så finns det som är som mig, överkänsliga. När jag kliver in i bussen på morgonen så är det en vägg som slår emot mig av alla andras energier. I dessa energier finns allt ifrån kärlek till hat, och allt det drar jag in om jag inte passar. Inte för att jag vill, utan för att det är så. 

Och ja, naturligtvis så använder jag mig av LoA, jag använder mig altlid av LoA. Från jag vaknar på morgonen och tackar för den sömn jag fått till jag somnar på kvällen. I allt jag gör är LoA med och leker. 

Naturligtvis så är detta en del av mig, och jag är säker på att jag kommer att lära mig att utnyttja det på ett för mig ulitmat sätt.

Jag tror också, att som med så mycket annat, att om man inte själv är eller har någon i sin närhet som är tydlig empat, så förstår man inte.

har inte kollat in länken än, men tänker att det är samma som att vara HSP, high sensitive person? Det är jag definitivt och ser det inte som en svaghet, då jag lärt mig någorlunda hur jag behöver leva för att må bra. Vi är alla olika och det är ju underbart. 

Visst kan det vara en överkänslighet, men kanske man inte kan - eller VILL "jobba bort" allt allt allt jämt. Vi är alla olika och behöver få vara det. Mkt i samhället går på högvarv nu, allt ska vara supereffektivt och gå snabbt och alla är inte gjorda för den farten. Själv känner jag att varför jag reagerar är rent intuitivt, det känns som att det viktiga, tex tid för MÖTEN (skola och sjukvård i mitt fall) försvinner iom all effektivisering och fart och DET är vad som gör mig känslig. Min själ protesterar och jag tror att det ganska ofta är människans själar som protesterar , fast inte alla förstått det ännu. Jag är övertygad om att ju mer känt och accepterat det blir med HSP, och vi själva/ samhället slutar pressa oss kring att passa in i en ram så kommer utbrändhet mm mm minska drastiskt. Ännu är de flesta arbetsplatser inte byggda för att passa denna personlighet…det kommer nog🌊.

crinalina! Hoppsan som det kan bli! Min fru var empat, om det nu heter så, överkänslig på samma sätt som du. Så jag känner väl igen allt du beskriver. Att fokusera på att inte låta sig påverkas är också en handling, som attraherar…attraherar det du vill undvika. Menar att allt vi gör för att undvika olika situationer bidrar till att det är det vi attraherar. När du t.ex. lyssnar på musik för att stänga ute, attraheras den situation som är stressande, att andras känslor, energier blir påträngande, just det du vill undvika. (Med det sagt menar jag inte att du skall sluta lyssna på musik). När du jämnt måste vara uppmärksam och fokusera på det du vill undvika, då attraheras det. När du undviker att gå ut eller gömmer dig ? bakom en bok, kanske annat också, om du tänker efter, har också det den verkan att det attraherar det du försöker undgå. Att jag påpekar detta är enbart för att göra dig uppmärksam på något som du kanske tidigare inte sett. Tänker bara ett det kan vara till hjälp…att bli och göra dig medveten om det.

Szirius - tror absolut att du har en viktig poäng där - att sluta se det som något negativt, något man vill bli av med, något man inte kan ha nytta av. Och om jag inte är helt ute och snurra är det väl det du är ute efter också retep?

Var iaf det jag var ute efter när jag fiskade efter ifall man måste "blocka det" eftersom det i sig är att exkludera, vilket rimmar illa med att vi är ETT och i det ska vi leva för att vara i ettet i kärlek och harmoni.

Ja, Peter,,, jag kanner att du ar inne pa nagot som mina tankar har figurerat runt pa sista tiden, men jag har liksom inte haft tid att formulera dem till tankar som man kan omsatta till ord.

Detta har inte med Crinalina att gora nu,, vill bara papeka det.😉

Men jag har ju aldrig varit en sadan som gatt in och analyserat eller "jobbat bort" problem,, har nog inte haft nagra att jobba bort heller (alltsa inte pa det sattet, inget djup trauma etc.) och jag har nog alltid sedan barnsben varit bra pa att bara slappa saker helt enkelt.

Och jag tror att det ar darfor som jag har kant lite motstand till tex. EFT,, jag blir nyfiken for att alla verkar fa jatteskjutsar av det, men samtidigt sa kanns det bara NEJ!

Nu ar vi ju alla olika, sa jag kan tanka mig att tex. EFT betyder att du accepterar och sedan slapper det,, helt enkelt.  Att det fungerar bevisar ju att de som sysslar med EFT INTE fastnar i "problemet" utan slapper det och fortsatter framat,, 🎈

Men jag tror nog att jag kor den processen i huvudet pa nagot satt, ,,, haha,

som ni ser sa har ju mina tankar inte omformats till forstaeliga ord och meningar annu,,,, men  for att generalisera sa tror jag att manga som borjar jobba med sig sjalv och aven med LoA, sarskilt i borjan, blir ivriga och borjar fokusera pa att slappa motstand, pa ett sadant satt att  motstandet istallet okar, vilket gor att man sedan kanske tvivlar pa att "det verkligen fungerar" ,, Sa just att sakta ner,, och bara lata saker och ting vara,, sluta Kampa och jobba tror jag ar viktigt❤️

Och en sak till!!
Tack vare Crinalinas papekande ,, sa har jag ju nu insett en sak.

Jag ar INTE empat.

Men jag ar empatisk.

MEN,,,, det ar nagot som sallan forstas (sarskilt tidigare) av omgivning.

Vad ar ren empati~~~ vad ar egentligen att kanna med sin omgivning.

Jag som, alltid har slappt saker, handelser latt, gar vidare etc.

Har i manga sammanhang setts som lite "kall" och okanslig, SARSKILT av manniskor som ligger at empat hallet.

Fast det ar nog ocksa for att jag har nog levt (som jag namnt tidigare) vadligt nara LoA pa ett omedvetet  fast medvetet, alltsa pa gransen till medvetet, fast anda inte ,,haha forran nu☀️

Nar det galler att kanna av folks energier, tillstand, sa kanner jag nog igen det valdigt latt, pa en gang, Men det ar inget som kan na in till mig.

Och absolut inte nu,,,,

Sa ofta sa ses medlidande, medjamkande  som empati,,,

medan sann medkansla som kylighet, fast det kanske ar det som ar den egentliga empatin ~~

Haha, ni far ursakt mitt svammel, men jag har suttit i tolv timmar pa raken, utan rast,, wow! och jobbat,,, med massa kemiska , tekniska termer, sa tyldigare resonemang an sa har kommer inte ur mig just nu🌊

- Det är naturligt så att vi alla påverkas och reagerar på vår omgivning, på situationer och händelser i livet. Det sker för det är därigenom vi utvecklas! Vår person, vår andlighet, genom ökad medvetenhet. Vår uppmärksamhet, vårt förhållningssätt är båda nycklar för att öppna dörrar till att minnas. Till att kunna Vara, det vi Är och leva fullt och helt med det vi gör och personen vi är. Tänker på hur det är att vi reagerar på energier vi känner av från människor och omgivning. Som jag ser på det så är energier i sig neutrala! Det är vi som uppfattar dem på olika sätt. Vi som aktiverar dem i vårt sinne i våra nervsystem och kroppar. Att i sig själv hitta och öppna för Medvetenheten, om hur Att Förhålla sig, (MAF) till alla de oändligt olika energivibbar som omger oss. Det är att öppna för dörrar vi inte vi inte sett, dörrar vi inte visste fans.

Jag tackar er alla för er input i ämnet, jag har dock bestämt mig för att efter detta inlägg dra mig ur denna "diskussion" eftersom det är väldigt tydligt för mig att ingen annan som deltagit aktivt i denna tråd är ens i närheten av att förstå hur det faktskt är när man är en empat. Jag har pratat med min sambo om detta, och med ett par stycken av mina real life vänner, och med ett par stycken i min familj och alla har nästan skrikit rakt ut att det förklarar så mycket om mig. 

Jag kan bara säga att ni ska vara otroligt tacksamma för att ni inte är lika energikänsliga som jag är. Men, jag är också tacksam för att jag är det eftersom det betyder, att när jag lär mig hantera det, att jag har en stor tillgång som långt ifrån alla har. Detta är min guldgruva för framtiden. Inte än, jag har en bra bit innan jag är där så jag kan nyttja det till min fördel, men nu har jag åtminstone en chans att komma dit. 

Vad gäller energiers negativitet, postivitet eller netutralitet så vill jag bara säga att det finns alldeles fullgoda studier som bevisar att energier ligger på helt olika frekvenser beroende på om de påverkar oss positivt eller negativt. Energier som får oss att må bra har en högre frekvens och energier som har en negativ effekt på oss har en lägre frekvens. Detta betyder alltså att om en person har negativa tankar och känslor av någon anledning så sänder denna person ut frekvenser på den lägre skalan (det är väl det som vi "jobbar" med här inne, det är väl en del av LoA), och det är dessa energier som jag plockar upp och som omvandlas till mina egna energier utan att jag varit medveten om det. Var jag själv i enerignivå spelar absolut ingen roll, mer än att om jag själv ligger på en hög frekvens kan jämna ut det på en högre frekvensnivå än när jag ligger på en redan låg frekvens. 

Att i sig själv ligga på en hög frekvens och sen ständigt bli neddragen på en lägre frekvens kräver en hel del energi för att jag ska kunna fortsätta ligga på en högre frekvens. Det är faktiskt totalt utmattande många gånger. Min egna energi är nästan alltid otroligt hög, men uppblandad med omvärldens blir den bara medel. Det är därför så lite händer i mitt liv, för att jag aldrig får vara kvar på den höga nivån som är jag tillräckligt länge för att saker ska hinna befästas. 

Fortsätt som sagt gärna diskutera ämnet, men lämna mig utanför. 

Kram

Tack Crina för att du har delat med dig. 🤗

 Jag är också empat och blir ofta trött av att träffa andra människor. Jag förstår hur det känns. Efter en tur på stan brukar jag sova en stund när jag kommer hem. Föruto att jag helt "plötsligt" kan vara arg eller sur fastän jag inte var det för bara några minuter sedan.

Min familj sa ofta till mig när jag var liten att : "Äsch, lägg utav sluta grina, sura, vara så arg. " Jag plockade ju bara upp deras känslor. Nu vet jag bättre, men de har ju inte förstått, än…

Erkänner att jag var medveten om att det jag skrev skulle bli provocerande! Nu vill jag i all ödmjukhet be crinalina om ursäkt för det. Så också till andra som känt obehag. _Peter

Tack Tora! Skönt att någon mer faktiskt förstår! ❤️

retep, och jag kände det som att det var provocerande och reagerade utifrån det (det ber jag om ursäkt till dig för!), även om jag vet att du inte menar illa. Tack för ursäkten, den uppskattas varmt! ❤️

Jag vill tillägga att jag väljer att dra mig ur denna diskussion för att jag mår dåligt av den, och inte för att jag inte ser och tar till mig alla era råd. Jag känner nämligen av frustration, provokation, oförstående och annat även här inne, likväl som jag naturligtvis känner av välmenandet bakom det. Men jag har aldrig förstått att gör det förut. 

Jag har fått det påpekat för mig i ett privat meddelande att jag tydligen har ett mönster i diskussioner där jag tenderar att dra mig ur diskussioner för att "ingen förstår mig och jag känner mig påhoppad". Och tydligen så var det också fler än den personen som skrev detta meddelande till mig som uppfattat det så. Jag vill bara klargöra hur det faktiskt är. Jag drar mig ur diskussioner för att de får mig att må både fysiskt, psykiskt och känslomässigt dåligt. Det har ingenting att göra med att jag någon påpekar något som jag inte har tänkt på eller inte håller med om. 

Tydligen så är det något i denna diskussion som JAG inte förstår och inte ser, enligt denna person. I verkligheten så är det snarare så att det är något som denna person inte förstår. 

Jag skriver detta här eftersom det tydligen är flera som har reagerat på samma sak, och diskuterat detta bakom min rygg eftersom denna person vet om det. Eftersom jag är empat, och om det nu är så att flera är av denna åsikt och diskuterar detta vid sidan om mig, så är det ju inte så konstigt att jag mår dåligt av dem och "drar mig ur" diskussioner. 

Förutom det så vill jag också säga att vi på det här forumet alla gör vårt bästa för att förbättra oss själva och våra liv, de flesta av oss i alla fall, och om det är något som får oss att må dåligt så försöker vi eliminera det ur våra liv, förändra det till något bättre eller så lär vi oss att tycka om det. Eftersom jag mår dåligt av att fortsätta denna diskussion, och andra diskussioner tidigare tydligen, så väljer jag att eliminera den ur mitt liv, för jag kan inte förändra den till någonting bättre och jag kan inte lära mig tycka om känslan jag får i den. 

Jag är glad att någon, några?, känner tacksamhet för att jag öppnat upp mig och delat med mig av detta som för mig har varit, och kommer att vara, avgörande för hur mitt liv utformat och utformar sig. 

Jag vet också att ni ALLA menar väl, och det är jag väldigt tacksam för! ❤️

Jag uppfattar dig inte som att du drar dig ur diskussioner hela tiden. Jag tackar igen för att du delar med dig. Du behöver inte kommentera detta eftersom du satt punkt. ❤️

Jag har inte heller lagt märke till att du drar dig ur, kände inte till din belägenhet innan du skrev och exponerade dig i den här tråden. Till övriga som vill fortsätta ta del av denna tråd vill jag säga att det var aldrig min avsikt att provocera eller röra upp känslor. Den energinivå jag hade när jag skrev var hög och kärleksfull, så som den i regel är. När jag tänker på hur alla energier från de finaste till de grövsta ständigt finns runt om oss hela tiden. I vår närhet, i samhället, i Värden, förblir min uppfattning fortfarande att energier i sig är neutrala. Det är vi som är känsliga för dem. Min erfarenhet efter de 18 år jag fick tillsammans med Birgit, (samt några andra med människor jag mött) var att det inte bara var låga negativa energier som påverkade. Minns att även de mest glädjefyllda, höga och positiva energierna kunde få hennes känslor i gungning och ur balans även om känsloreaktionerna var olika, visade sig olika, var det detsamma. Nervsystemet blev överexponerat av de starka känslointrycken. Även att Birgit var så här sensibel kunde hon under gynnsamma förhållanden fungera balanserat och normalt. I en omgivning med människor hon kände, hade förtroende för och var trygg med, kunde hon må bra, vara öppen och exponera sig fritt utan att ta skada eller må dåligt efteråt. För mig som såg detta blev det efterhand tydligt, att det berodde på hennes eget förhållningssätt till det hon upplevde. Till det hon kände och tänkte i de olika situationer hon kom i , eller själv försatt sig i. Att jag sen inte kunde förmedla det till henne och aldrig riktigt nå fram till och ge henne stöd på det sättet. Det låg nog mest i min egen oförmåga. Som ni vet så vibrerar hela skapelsens energi, hela livets puls oavbrutet och evigt med och i oändliga frekvenser. Från de andra finaste till de grövsta. Dessa finns alltid runt om oss, nära eller fjärran. De som är fjärran mig är nära någon annan. Hotet kan vara in på dörren, i ett krigsområde med våld och död. Den stress lever människor i, tvingas leva i! Hur förhåller de sig till det, till alla intryck, alla dessa starka känslor? På något vis finner de styrkan, stödet i gemenskapen, i sig själva. Det är där i den egna upplevelsen av situationen med alla känslorna och tankarna, de finner ett sätt att förhålla sig. Den inre styrkan, ljuset inom, är det som tränger igenom. Intuitionen den som ligger före och bortom känslan. Den som ligger nära mitt Jag, nära Själen. Den är det som ger impulsen till intuitionen som säger mig att allt är som det ska, livet är evigt, inget kan egentligen skada mig. Det är så jag förhåller mig.

retep, jag ser ju att du har en insikt och förståelse i hur det fungerar till en stor del. En del av det du beskriver går direkt in till mig, och sätter ord på mina egna upplevelser. Jag har ju dock aldrig tidigare varit medveten om att det är på det här viset för mig, mer i vissa utsatta situationer. Jag har aldrig tidigare förstått att jag fungerar på detta vis. 

Men sen så är det inte riktigt så rakt och enkelt som att jag försätter mig i situationer där jag känner av det. Att inte hamna i sådana situationer vore att totalt isolera mig från omvärlden, inkl sajter som denna, gå till mataffären och jobbet. 

Att jag fungerar olika på mitt nuvarande jobb jämfört med andra jobb inom, mer eller mindre, samma branch är något som jag inte alls har förstått varför fram tills nu. Däremot så har jag förundrats av det just för att jag inte alls kunnat se vad det berott på, eftersom det har varit så tydligt. 

Nu, när jag förstår att jag är empat, så kan jag gå tillbaka och se att jag agerat på vissa sätt, som tex genom att börja lyssna på musik på bussen, för att skydda mig mot något jag inte ens har vetat om att jag behövt skydda mig mot. 

Dessa situationer är inte några speciella situationer, utan helt vardagliga situationer, det är inte något som jag har kunnat undvika utan som jag bara har försökt att handskas med på det bästa sättet jag har kunnat, omedvetet. 

Nu däremot, så hamnar det ju i en helt annan situation eftersom jag ser problemet. NU kan jag förändra det, lära mig att nyttja det. Men innan, då hade jag ju inte en chans eftersom jag inte ens var medveten om det. Nu kan jag lära mig att stänga ute andras energier om jag inte vill ha dem, eftersom jag nu vet att det är inte är mina energier jag känner. Tidigare, förstod ju absolut inte var de kom ifrån. 

Det är ju mitt inre ljus som gjort att jag är där jag är idag, men jag är på en helt annan plats idag än jag borde vara om jag bara burit omkring på min egen energi. Men, jag inser också att det lär mig något som jag kommer att ha mycket nytta av. Och jag inser också att jag har en förmåga som relativt få människor har glädjen att ha. Jag ska bara lära mig att förstå och hantera det. 

Jag är ju inte den typen av person som bara vänder bort blicken från det som inte är bra, jag tar tag i det och blir starkare, och visare, av det. Jag kan inte vända bort blicken, då ligger ju energierna från det kvar och det funkar inte för mig. 

Tack för att du delar med dig, Peter!

Tack till dig crinalina, det var du som skapade detta skeende. 💞

Frågan i tråden var ju: är du empat? Mitt spontana svar var nej, visst känner jag av energier men jag mår inte dåligt av dom. När jag sen gjorde testet så hamnade jag på 60 nånting och när jag läste de 30 symptomen så var det bara några få som inte stämde. Men jag tar inte andras energier och gör de till mina, som jag ser det så borde det vara en besvärlig och oönskad effekt. Visst, jag har i vissa situationer "tagit" andras åkommor, t. ex mått extremt illa och det visade sig att kvinnan mittemot var ursprunget. Det har hänt några gånger till. Det mönstret jag ser var att jag då var dåligt grundad i mig själv. Jag är tacksam för att jag slipper uppleva detta dagligen. Jag har nog blivit mer som Shia, har blivit mycket bättre på att släppa andras energier. Att se dom och känna av dom men sedan inse att dom är inte mina. Faktiskt så är det ju så att går man in i andras energier och måenden så är det svårt att hålla sig neutral och vill man hjälpa eller guida den andra människan man möter så är det viktigt att vara neutral och grundad i sig själv.

För mig så är det känslor jag tar in, inte så mycket fysiska åkommor. Tack och lov för det iaf. Däremot så är jag väldigt grundad i mig själv sedan en lång tid tillbaka, det var mycket värre förr. Och förr så attraherade jag definitivt både förhållanden och situationer som utsatte mig för det. Det var ju därför jag kraschade. För att det bara växte och växte. Och det var ju också då som jag började lära mig att hantera en del av det, och förstå det. Men då trodde jag att det "bara" handlade om  personer som jag hade omkring mig mycket och som mådde psykiskt och känslomässigt dåligt. Jag förstod inte att det handlade om ALLA. 

Jag insåg ju för ett tag sedan, som ni kanske minns, att jag aldrig har litat på någon helt och fullt, och jag inser ju nu att det beror på detta. Jag har ju varit tvungen att stänga mig för andra. Och trots detta så är jag en av de absolut mest känslofyllda personerna jag vet. 

Haha, min kompis skrek rakt ut idag när jag berättade för henne vad jag kommit på; "jamen ja, det är ju därför du alltid är så känslosam när vi kollar på film, för att du är där och verkligen känner allt som sker". Och, ja, precis så är det. 

Det är ju en fördel när man tittar på filmer som ger mig bra känslor om tex kärlek, förhållanden och pengar, eller annat som jag vill ha in mer av i mitt liv. Inte så bra när det handlar om förluster, brist och andra känslor jag inte vill ha in mer av i mitt liv. 

Jag vill förresten inte säga tar in, för jag gör det inte medvetet, det är mer som att de tar sig in. 

Och, ja, jag vet. Nu är jag med i diskussionen igen, men just nu är den på en känslonivå som jag inte mår dåligt av. 😃

Glömde ju gratulera till insikten Crina, för bara den är ju en gåva. ❤ Nu kan du ju på ett helt annat sätt möta detta. Det måste kännas som en stor pusselbit trillar på plats:) och nu kanske du BLIR medveten när det " tar sig in" Vi är ju som sagt olika:) som jag tidigare berättat så tittar jag nästan aldrig på TV och har slutat läsa deckare, det kanske har med det här att göra. Fiint att du är med i diskussionen igen ❤

Jag har svanger det,,, harligt att det har svangt upp igen❤️🎈

Detta handlar inte om empat, direkt, men som otroulig sager, sa har vi nog alla blivit kansligare energimassigt, och valjer mera medvetet nu an tidigare. Jag har ju ocksa slutat med tv och valjer helt enkelt bort saker pa ett satt som jag tidigare inte gjorde. var medvetenhet okar, och vi soker oss allt mer och mer till personer, handelser , situationer som far oss att ma bra….Kan tanka mig att detta blir annu tydligare for den som ar empat

Det här var en intressant tråd🙂 Jag började av någon anledning läsa lite nerifrån och sedan uppifrån, haha, men jag har iaf läst allt nu. Även gjort testet och titta på de 30 karaktärsdragen-sidan. Oj vad jag känner igen mig, det är nästan pinsamt. Och jag skrattade gott åt vissa påståenden för det var så slående. Hade en total score på 79 av 80 på testet. Men är inte förvånad. Och jag känner mig själv hyfsat bra och även om det många gånger tar på krafterna så känner jag mig stolt och lyckligt lottad, och ser det som en gåva och en tillgång. 

Om du läser det här, Crinalina, så undrar jag…. hur kan jag avvärja energier, så att säga? Jag ser framför mig att jag föreställer mig energierna i särskilda färger, och så "ser" jag hur energin rör sig runt omkring, och samtidigt sätter jag upp en sköld runt mig. Som en liten energibubbla ungefär… min egen positiva energi där inne men allt utanför bara studsar… haha… är det nåt sånt du menar att du gör? 🙂

Tänkte också på det som du retep skrev om fokus. Det beror väl på hur man fokuserar? Exempelvis "nu ska jag lyssna på skön musik" och "nu ska jag göra det här" och man har en bra känsla. Jämfört med "nu ska jag stänga ute folk" eller "nu måste jag värja mig mot den här situationen som kommer uppstå". Det är ju en himla skillnad i energi i de olika tankarna, känslorna och handlingarna, eller hur?

Ja jag tänker också när jag läser om det här att det påminner om HSP, och många av karaktärsdragen är också vanliga bland aspergare och hos det som brukar beskrivas som indigobarn. Är nog många egenskaper bland dessa som kan ha att göra med den tid vi lever i, eller vad tror ni? Eller så är det vi som skapar "tiden vi lever i"? Hönan eller ägget… 😛 

Det här blev lite långt och kanske lite osammanhängande. Men det kliade liksom i fingrarna när jag läste 😇

Jag tror att alla de där benämningarna är samma - Empat, HSP, Indigobarn, Aspberger, ADD osv - de har bara fått olika namn beroende på i vilken värld man talar om det. Sedan är det ju alltid en "risk" med att sätta en stämpel på sig själv "sån här är jag därför att jag är en XXX". När det egentligen, precis som många redan har varit inne på, handlar om att hitta ett förhållningsätt till sitt varande som gör att man mår bra.

Jag funderar även på ifall det inte kan vara som så att ingen är mer känslig än någon annan, om vi alla är ETT och lika varandra borde vi alla ju besitta samma förmågor tänker jag. 🤔

Sedan har vissa av oss lärt oss att stänga av medan andra inte har gjort det. Och då menar jag redan som väldigt små, innan vi var medvetna om oss själva som individer. Precis som att alla kan lära sig att öppna upp.

Varför kan vi inte vara olika känsliga? Vi är ju olika musikaliska, språkbegåvade, ekonomiska, olika långa m.m.

Jag håller med om att man inte ska fastna i sin diagnos som ADHD, Asperger, empat eller vad det kan vara. JAG är jag med alla mina egenskaper. Däremot kan en diagnos hjälpa till att hitta verktyg så att jag kan underlätta min vardag och växa andligt.

Var bara en tanke, det kan säkert vara som så att vi är olika känsliga för en mängd saker, det beror kanske lite på vilken sorts känslighet man talar om. Hittade en intressant text här. Det är ju samtidigt väligt vanligt, vad jag kan förstå så är det 20-25% av befolkningen som är mer känsliga an andra. Det blir ju ett gäng.

En annan som jobbar med folk med diagnoser kan iaf säga att ja det kan underlätta för att man ska kunna få en förståelse för sig själv, men verktygen kan du hitta i alla fall. Eller ett förhållingssätt som gör att det är som det är och vare sig bra eller dåligt, som flera har varit inne på här.

Det är lätt att fastna (nu säger jag inte att någon här inne gör det!) i ett tänk och ett sätt att vara som utgår ifrån tänket "jag gör så här därför att jag har/är XXX" istället för att man tittar på VAD man gör och reglera sitt varande utifrån det. Att man tex tittar på när man mår dåligt, eller inte kan hantera en situation, och så justerar man sitt varande så att man mår bättre och kan hantera situationen.

Så tänker jag. 🤔

Bra tänkt.

Just det, jag tänkte ju att jag skulle flika in att om crinalina läser, så får du om du vill gärna svara till mig i pm eller på FB om du orkar och har lust… om hur du gör för att blocka så att du inte tar in alla energier från andra. 

Jag tror att jag förstår hur du menar, Kathja. Fast jag ser ingen motsägelse i att tänka precis så och samtidigt relatera till eller definiera sig till/som en viss typ av personlighet/karaktärsdrag. Det förklarar ju bara väldigt mycket om en som person och det kan vara skönt, för en själv, att bara veta. Och det verkar som att folk i alla kulturer har haft behov av att definiera sina känslor och beteenden och kategorisera och förklara. Var det behovet kommer ifrån, vet jag inte, men jag tycker att det är helt naturligt och inget fel i det. 
Men nu talar jag förstås för mig själv…

MissI - Förstår helt din poäng, och visst är det så, men är man inte så öppen och insiktsfull som vi här inne 😉så är det en risk att man identifierar sig med sin "typ" och det gör att man lättare vidmakthåller skeendet. Lite det retep var inne på tror jag. 🤔

Kathja, intressant läsning, men den tar inte alls upp det som är "problemet" för de flesta empater. I expemplet med att chefen är på dåligt humör så skulle nog de allra flesta märka att något är fel, men det är inte där som empatens problem ligger. Empatens problem ligger i att alla dessa andra som märker av chefens dåliga humör påverkas av detta och sänder i sin tur ut energier av att något inte är "bra", en person som är empat av hög gra (som tex jag är) reagerar på den sammanlagda energin som kommer från ALLA dem andra. Detta vare sig det är bra eller dålig energi, och även om det är bra energi så kan man reagera på ett negativt vist. 

Att empati är en del dessa diagnoser tror jag absolut, men att de alla är samma sak tror jag inte alls på. Vi är alla olika, och vi är det av en anledning. Vi har alla olika vägar att gå här i livet, rent fysiskt men framförallt inombords. Varendaste människa som någonsin har gått, går eller kommer att gå kommer att ha sin alldeles egna, unika väg att gå och sina egna olika val att göra. 

Jag tror att vi som är här inne har en stor fördel för att vi har en öppenhet för att man kan förändra sitt sätt att se på saker och därigenom göra det bästa av allt. Men, jag tror också att det för de allra flesta människor är skönt att få förståelse för varför och hur man fungerar och reagerar i olika situationer. Men jag kan också säga av min egen erfarenhet att det är en sak att ha en massa verktyg att använda, men det är mycket svårt att använda dessa verktyg på rätt sätt om man inte vet på vad man ska använda dem. Att använda allt som jag har använt under mitt liv, och framför allt under de senaste åren, har absolut hjälpt mig utan att jag vetat om det, men bara till en viss gräns. 

Inte förräns nu, när jag vet om att jag är empat, kan jag börja tillämpa alla dessa verktyg på ett sätt som faktiskt har en verklig och förhoppnngsvis bestående effekt.

Till dig från mig crinalina💞⭐💐🌞💎🌺🍒👍💞

Igår hade jag ett totalt nedbryt. Det var läääääääääääääänge sedan jag hade det. Men jag kände att jag behövde det så jag släppte allt och tillbringade dagen med att ömsom sova, ömsom fundera och ömsom gråta. Allt kändes helt hopplöst. Här har jag under hela mitt vuxna liv, och framför allt då de senaste åren, gjort så mycket för att må bra och jag blir ändå neddragen på en nivå som är så mycket lägre än min egen bara av gå in i en matbutik eller kliva på en buss. 

Jag visste ju naturligtvis att jag skulle komma på fötter tills idag eller senast imorgon igen, och redan i går kväll så började det lätta. 

Inatt kom en dröm till mig, av ett hus. Detta hus var ganska stort och hade en massa vidöppna fönster. Atmosfären och känslan i huset var ren kärlek och harmoni, en underbar plats att vara och bo på. Men sedan började det blåsa, hårt och från alla håll samtidigt. Huset fylldes av starka vindar som svepte hit och dit, saker i huset flög runt. Huset försökte stänga alla fönster, men det gick inte. Så mojnade vinden och dog bort. Kvar var ett kaos i huset. Man kunde fortfarande känna en viss kärlek och en viss harmoni därinne, men det var uppblandat med större delar av kaos och oreda, avblåsta tapeter och brädor, skräp och löv och grenar och annat utifrån som vinden dragit med sig in. Det tog ett tag för huset att städa rent sig och komma tillbaka till den kärlek och harmoni som egentligen hörde hemma där, men det gick. Och sen kom vindarna tillbaka igen. 

Så är det för mig. Huset är jag. Vindarna med allt vad det för med sig är energierna utifrån. 

Att jag märker av det så kraftigt nu beror ju naturligtvis på att jag har nått en högre nivå i mig själv, så det blir tydligare när energier som är lägre än min egen kommer in i min kropp. Min kropp reagerar med att det är en fiende som kommer in och hotar, eftersom det inte är där jag är. 

Fönstren som inte gick att stänga stannade kvar i mina tankar efter drömmen. Det kändes viktigt. Under min morgonmedtiation så kom det till mig. Det är inte meningen att jag ska stänga fönstren. Det är meningen att vindarna ska komma in, jag ska bygga upp mitt hus så att det får fördel av vindarna istället för att rivas ner av dem. 

Nu ska jag bara komma på hur det är. ☝️

Crinalina! Betydelsen av din dröm kan framstå ganska annorlunda, om du i stället är den som betraktar huset.

Så kan det kanske vara, retep, men hus i drömmar sägs vara en själv och det var så det kändes. 😉

Fin insikt Crina!

Jag har ju en son med adhd-diagnos. Vi diskuterade en del kring hur öppna vi skulle vara med det. Får han en stämpel som "den där adhd-ungen", kommer folk att tänka "han ska inte tro att han får bete sig hur som helst bara för att han har adhd" och därför bli mycket mer intoleranta mot honom än vad de skulle ha varit annars?  Eller kommer de tänka "stackarn, han har ju adhd, han kan inte hjälpa det"? Och vilken bild får han av sig själv? Att det inte är någon idé för han har sin diagnos som sätter käppar i hjulet för honom? Att han inte behöver ta konsekvenser för det han gör just därför?

Vi kom fram till att vi pratar öppet om det. Dels för att visa honom att vi inte skäms för hans adhd. Vi gömmer den inte utan tvärtom, den gör honom till den väldigt speciella person han är. I alla fall en del av den personen. Dels för att han själv ska förstå, inte skylla på, hur han fungerar. Om man kan förstå varför humöret far iväg och varför det är så himla svårt att få saker gjorda när de ska m.m, m.m så tar det bort lite skuld. Om han förstår hur han fungerar och varför, så kan han bli trygg i det och fokusera på sina styrkor istället. "Ok, jag är inte bäst i världen på att hålla reda på kläder, läxor och andra grejor men behöver du någon som har total överblick av varje liten nyans i en situation så är jag den du ska fråga". Det är väldigt lätt att uppfatta sig själv som lat, korkad, oduglig när hjärnan inte funkar som andras om man förstår adhd:s inverkan så är det lättare att släppa såna tankar.

När det gäller andras syn så möts vi väl lite av alla delarna. Vår tanke är att om den som möter honom förstår att han inte sätter sig på tvären av ren jäkelskap, så kan den möta honom på ett helt annat sätt. Med krav, självklart, men också med förståelse. Och visst är det ju egentligen självklart att ingen diagnos ska behövas för att man ska kunna bli bemött med respekt för den man är, men så ser inte riktigt världen ut. Jag har jobbat inom barnomsorgen i 28 år. Jag kan säga att toleransen för "bråkstakarna" inte ofta är särskilt hög. " Hur många gånger ska man behöva säga…, varför kan han aldrig lyssna…., det är ju inte så att han inte vet reglerna han skiter i dem……, föräldrarna sätter säkert inga gränser, han får antagligen göra precis som han vill…." Då vill jag bara skrika "ja, du har sagt till honom 100 gånger och om det är så att han har den diagnos vi tror, så kommer du få säga till honom 100 gånger till och han kommer ändå att ha glömt det i stundens ingivelse! Du skulle aldrig skälla på ett barn med en synskada för att den inte ser sig för ordentligt. Då skulle du se över miljön och försöka underlätta för det barnet så att det klarar att vara på förskolan utan att behöva slå i något varje gång det rör sig!"

De personer som är närmast kring honom är väldigt bra däremot. Skolan, fitids, bästa kompisens mamma, de flesta tränarna… De uppmuntrar, förbereder förändringar i tid, ställer krav och har vett att backa undan när han blixtrar till och behöver lugna ner sig ifred för att sen prata med honom efteråt. OCH de behandlar honom som vilken unge som helst. Viktigast av allt.

Men jag har också fått höra att det är jag som har skapat hans adhd. För det har han ju inte egentligen….

Tänker att det är så även med att vara empat eller vad som helst som gör att man behöver göra saker på ett annat sätt än vad normen säger att man borde eller ska. När man själv förstår varför så kan man släppa det och börja leva positivt utifrån det.

Jag tvivlar inte en sekund på att en ganska stor procent av de män och kvinnor som gjort de stora och viktiga upptäckterna i historien är personer som skulle diagnostiserats på något vis idag. De flesta av oss andra orkar inte hålla energin och fokus på en enda sak under så oändligt många timmar som det krävdes för att nå resultat.

Kanske kommer vi bort från trådämnet en aning men, men vill bara berätta att det finns hjälp att få, för alla!

När jag skrev att "alla var samma" menade jag inte att alla människor var samma, självklart har vi alla våra vägar att vandra. Jag menade att de alla har denna "känslighet" denna mottaglighet för energier. Jag känner igen det från min man som har en, eller fler, outredda diagnoser och jag känner igen det från killarna på jobbet. Det är bland missbrukare väldigt vanligt att man är tex HSP, och att många som får diagnosen psykos faktiskt "bara" talar med Gud/andar/träd/änglar. Så menade jag. 🤦‍♂️

Och självklart kan det skapa en förståelse för sig själv att få en diagnos eller stämpel, men det gäller att man, just som Håbe skriver, är öppen och för en dialog kring vad det innebär, hur man kan förhålla sig till den, vad man behöver jobba med osc. Precis som med allt annat i livet.

Crinalina du skriver "Här har jag under hela mitt vuxna liv, och framför allt då de senaste åren, gjort så mycket för att må bra och jag blir ändå neddragen på en nivå som är så mycket lägre än min egen bara av gå in i en matbutik eller kliva på en buss." Men jag fattade det som att detta inte var något nytt för dig utan att du alltid hade varit sådan här. Var det inte då något positivt att få reda på varför?🤔 

(Är nyfiken idag🤐)

Hmm, det är inte helt enkelt att förklara det där, men jag ska göra mitt bästa. 

Först och främst så tycker ju jag att allting jag får reda på och får lära mig om själv är positivt, även om saken i sig inte känns särskilt positiv alla gånger. Inte till en början iaf, men jag har ju tack och lov förmågan att alltid hitta en positiv vinkel med allting.

Jag har alltid varit så här. Det vill säga överemotionell, vetat hur andra har mått, känt andras känslor osv. Jag har också alltid varit väldigt "trött", inte på så vis att jag sovit mycket utan på så vis att jag inte har haft den mentala och/eller fysiska energin att göra saker som jag vill göra. När jag kommer hem från jobbet så är jag totalt slut och har inte ork eller lust att göra någonting alls. Speciellt i vissa perioder, som jag nu kan se sammanfaller med tex vissa jobb eller att jag varit mycket i sociala sammanhang. Men jag har aldrig någonsin lagt något fokus på det, jag har aldrig gått till läkare för att ta reda på varför osv. Det har helt enkelt alltid bara varit så som jag är, en naturlig del av mig. 

Sen kom ju min krasch och då började jag få en insyn i en djupare del av det när min läkare förklarade det där om fönster, som jag skrev om högre upp någonstans, och att jag tar in massor och släpper ut nästan ingenting. Men då kopplade jag det aldrig till allt det andra utan trodde att det bara hade att göra med sjuka och andra som inte mår bra att göra. Så det har jag undvikit att göra så mycket som möjligt. 

Under de senaste åren så har jag ju dock höjt min energi rejält, och kommit närmare min kärna. Detta gör att det har blivit jobbigare när jag är i situationer där energierna inte är lika höga, vilket de ju sällan är eftersom min är högre än de allra flesta andras är. Det blir alltså en större glapp nu än det har varit förr och påverkar mig således mer idag än det gjort förr. Förr var jag ju på samma nivå som allra andra, då spelade det inte så stor roll, då blev jag bara trött. Nu faller jag ner från min högre energinivå till en nivå där jag var förr. 

Och det var därför det igår kändes hopplöst, men det var ju också bara en naturlig del av en bearbetningsprocess. Ingenting konstigt alls. 😃

Men vad är det som gör att du tillåter dig att falla dit ner tror du? Om vi nu utgår ifrån att inget sker som vi inte tillåter. 😉

Jag faller för att jag fylls av energier som är lägre än min egna energi var innan jag klev på bussen, eller in i matbutiken. Om jag har en energinivå i mig själv som är på, säg, 500 och den kollektiva samlade energin på tex bussen är på 200 och denna energi fyller upp mig så dras ju min energinivå ner på en lägre nivå. Kanske inte ända ner till 200, men definitivt till en betydligt lägre nivå än där jag egentligen är. 

Detta skapar kaos i min kropp, som inte förstår vad det är som sker, och reagerar genom att börja spruta ut tex kortisol för att den känner sig hotad. Det är ju något som inkräktar på MIG.

Jag vill inte säga att ingenting sker som vi inte tillåter, jag tror att massor sker utan att vi tillåter det. Däremot så tror jag att vi har det fria valet, och möjligheten, att lära oss att hantera och använda oss av det som vi vet sker till vår fördel. Men det vi inte vet om att det sker kan vi inte heller ge tillstånd till att det ska ske. En massa människor har tex Asperger, och ADHD utan att tillåta det. Det är som de är, och de symptom som det medför finns där utan tillstånd. Det bara är så. Det betyder ju dock inte att man inte, om man har kunskapen och viljan, kan göra det bästa av det.

Själva den där energibiten är jag med på, men som Irina säger "Vartenda medvetande i universum skapar sin egen upplevelse genom sin fokusering och eftersom ingen annan kan tänka någon annans tankar kan ingen heller skapa i någon annans erfarenhet" 

Så blir det ju det vi så ofta talar om här inne, att inget som är i ditt liv, oavsätt om det är en tanke, känsla, skeende, människa eller annat - är där om du inte har skapat det, och därmed bjudit in det.

Det är ju därför vi alltid behöver ställa oss frågan "vad hände nu?" då vi ställs inför något i vårt liv som vi kanske hade kunnat klara oss utan. Saker sker av en andledning och vi får alltid det vi behöver utifrån syftet med livet, även om vi inte alltid ser det själva just där och då. Är väl det som är livets utmaningar, att fatta VARFÖR, så att vi med hjälp av svaret kan expandera vidare. 😎

"Större delen av dig befinner sig alltid i perfekt balans med den bästa versionen av allting som kontrasten fått dig att varsebli och utgör därmed en referenspunkt för av du anser perfektion är" (från samma text av Irina)

Med andra ord, saker som vi gärna hade varit utan behövs för att vi ska kunna justera våra liv mot perfektion. Sedan vet vi inte alltid, eller väldigt sällan, vårt inres önskemål annat än i små fragment åt gången tänker jag. Det är som att lägga ett puzzel och vi får bara en bit åt gången, och de första 40 åren i våra liv är det nog mest blå bitar av himmel vi får. Och det gör ju att det inte är helt enkelt alltid att fatta svaret på "varför?". Därför får vissa ADHD och andra tappa en arm. 🤪

Men om vi bara är lugna i att allt sker av en anledning, alltings syfte är att vara i harmoni och så hittar vi hur vi ska flyta med så löser sig ju allt till slut.

Så tänker jag och därav min fråga. 😎

#57
Förvirrande, det står ADHD men de pratar om ADD…

Det låter helt sunt, det du skriver Håbe… önskar att fler tänkte igenom noga just de där grejerna 🙂

Jisses Kathja, jag tror faktiskt att jag fattar #62 😮 alltså att jag kan relatera det till ämnet i tråden. Fast det lär nog ta sin lilla tid för mig att få ihop trådarna ordentligt så att det går att använda i praktiken.

Strålande Missi! Och allt har sin tid. 😉

MissInAction! ADHD är den vedertagna benämningen inom psykiatrin i USA. Både för ADHD och ADD.

#64
Yes det har väl det 😃

#65
Meh. Förvirrande! Då borde han ju verkligen mena ADD då han säger det 🤦‍♂️

ADHD eller ADD eller PTSD, HSP, eller vilken annan bokstavskombination som helst, TM är en välfungerande behandlingsform.

Självklart retep! 😉Det är bara trist att inte "alla" fattar det.

Kathja! Jag räknar inte riktigt med att "alla" skall fatta det, innan man provat och använder sig av det.😉

Haha, Kathja, jag ställer "samma" fråga till dig som du ställde till mig i tillåtande-tråden: varför är det synd att inte "alla" fattar det? 

Som jag ser det så har vi alla våra vägar att gå, precis som du själv skriver också, det finns inget synd eller tyvärr i det. 😉 Lätt att uttrycka sig på det viset, eller hur?

Sedan tror jag absolut att ALLA faktiskt kan bli hjälpta av meditation, inte specifikt just TM bara dock, och jag tror också att fler och fler blir öppna för att meditera. 

Men, det är en mycket stor skillnad mellan att bli hjälpt och att bli "botad". Att man får hjälp att hantera någonting tar inte bort det, det betyder helt enkelt att man hittat sätt att hantera det som finns där. Det kommer dock alltid att finnas kvar eftersom det är en del av den person man är, och ska vara. Iaf när det handlar om saker som ADHD, empati och Asperger.

Kathja, jag vet inte riktigt vilken fråga det är du syftar tillbaka på i ditt inlägg #62? Den fråga du ställde i #60 svarade jag på i #61. Om det däremot är så att du vill ha svar på varför jag är empat till att börja med så får du inget. Jag vet svaret, jag har bara ingen lust att dela med mig av det just nu. Men, jag är helt på det klara med att det finns en anledning och en orsak. Det betyder inte att jag har tillåtit detta att komma in mitt liv, inte mitt medvetande jag i detta nu. Däremot har jag absolut skapat det, och jag har skapat det av en anledning. Anledningen och varför finns fortfarande i min framtid, det ligger inte i mitt förflutna, och därav är jag i dagsläget inte intresserad av uttrycka mig om det. Jag är inte heller särskilt intresserad i dagsläget att fundera djupare på vad anledningen och mitt varför är. Var sak har sin tid, som vi brukar säga. Finns ingen som helst mening med att forcera fram någonting, allting kommer till mig när jag är redo för det. När det är rätt tid för det. Precis som att detta kommit till mig nu. I bitar utspridda över många år. Precis som allting alltid har gjort, och altlid gör för alla.

# 68 Var bara en kommentar, ett skämt, till retep med tanke på att han, som han förklarat innan gärna vill "frälsa" (mitt ord) alla med TM. Därav mitt ordval, inget annat. Även om det hade varit coolt ifall man i högre grad i alla fall ville prova lite alternativa vägar. Men då hade jag ju varit utan jobb. 🤪

Och # 61 Det var bara en utveckling av mitt "inget sker utan att du har bjudit in det" av efter din kommentar "Jag vill inte säga att ingenting sker som vi inte tillåter, jag tror att massor sker utan att vi tillåter det." Uttryckte mig kanske lite luddigt…

Bäst att släppa detta innan vi krånglar in oss mer tror jag, vi ser på det lite olika tror jag men det spelar ju mindre roll, nu fattar jag (nog) hur de tänker…🤪🤔

Kathja! Hur menar du att du skulle varit utan jobb?

Jag jobbar som behandlingsassistent på ett behandlingshem för kriminella, missbrukande män med neuropsykiatriskafunktionshinder. That's why. 😎

Hoppas det är okey om jag utökar tråden litet… Kathja! jag förstår inte ditt argument eller förklaring. Varför skulle du inte kunna ägna dig åt meditation bara för att du jobbar på ett behandlingshem? När jag nämner TM här i tråden som en behandlingsform så omfattar det också behandling av kriminella, missbrukande män med neuropsykiatriskafunktionshinder, inklusive personal. Men kanske inte just under deras mest kritiska fas. Personalen däremot kan ju alltid lära sig och använda sig av meditation, privat och kanske också i jobbet.

Nu missförstod du mig  - om alla mår bra med TM behövs ju inte jag. Så menade jag. Klarnade det nu?

(Tror jag ska sluta att skämta, blir visst väldigt underligt…🤦‍♂️🤐)

Kanske det Katja! Man skulle ju kunna tro att du inte tar mig på alvar…

Men det gör jag! Annars hade jag ju inte trott att jag skulle bli utan jobb om alla lärde sig det du kan, hade ju inte gått ihop alls. Jag menade ju att jag blev utan jobb för att våra killar skulle må bra genom att använda det du kan, och gör.

Crinalina - jag trillade in på häxor ifokus av någon anledning, där fanns en tråd med tips om hur man stänger av sin input när man är empat, kanske något för dig…