Känner så igen mig i det du skriver! Och det är svårt att ändra sig själv när allt annat är som förr, men det går. Själv började jag min föränding i och med att jag skilde mig. Allt var nytt så varför inte passa på att förnya mig själv? Det blir nog lite lättare då…

Men åter till dig - självklart går det och det första du ska göra är att börja tala snällt om dig själv. Man ska alltid vara snäll emot sig själv. Har du en dålig dag så klandra inte dig själv utan ge dig själv tillåtelse att vara på dåligt humör - det lättar upp känslan i sig. Det kan vara bra att ha koll på Känslostegen för att veta vart man befinner sig känslomässigt.

Och sedan handlar det om att sakta men säkert ändra ditt tänkt och ditt fokus till det som är positivt. Börja med att så ofta det bara går tacka för det du har i nuet. Tacka för att du har en tandborste, att solen skiner, att du vaknade, att du har mat i kylen, att du fick en lugn stund bara för dig själv osv. Ju mer du gör detta desto mer kommer du sakta men säkert att ändra ditt sätt att se på livet.

Du kan nämligen inte tänka en positiv och en negativ tanke på en gång!

Börja även att välja bort att göra sådant som du inte mår bra av! Känns det inte bra är det inte bra för dig - och tvärt om. Låt känslan vägleda dig. Och de gångerna du måste göra något som du kanske egentligen inte vill så försök att resonera dig fram till en lättare, mer positiv, känsla. (kolla gärna känslostegen då!)

Och låt det ta tid! Du får tänka på att det har tagit dig hela livet att bli den du är nu, då är det orealistiskt att tänka att man kan ändra sig på en vecka eller en månad. Ta det en sak i taget, en tanke i taget, steg för steg.

Om du inte ger upp så kommer du att fixa det, och vi finns här för glada tillrop, tips och stöttning.

Tack Kathja-R för att du tog dig tid att svara. Det du säger är så klokt och egentligen enkelt. Problemet för mig är oftast att komma ihåg det när jag står mitt i så att säga.

Ibland när jag står mitt i en situation och liksom bara överväldigas av frustration och ilska så kan jag tänka att det är nu jag ska tänka positivt, lugna ner dig andas, försök vända tankarna……men det skiter jag i just nu! Jag är för irriterad för att tänka positivt.

Men jag ska verkligen jobba på att tänka positivt och känna tacksamhet för de små sakerna i vardagen. Ibland, när jag verkligen går in för det, jag verkligen klistrar fast ett stort leende i ansiktet och anstränger mig för att vara mjuk och vänlig, så känns det bra och man kommer in i som på ett annat spår och jag kan gå hem från jobbet den dagen och känna mig riktigt nöjd med mig själv. Det har varit en bra dag. Det fastklistrade leendet byttes snabbt mot ett äkta. Och då tänker jag att det här var ju inte så svårt. Så här ska det alltid vara. Men nästa dag så får jag inte fram det igen. Det är som att jag förbrukat all positiv energi jag hade.

Men jag jobbar på. Och läser vidare i alla trådarna här för då laddas det positiva tänket upp på plus igen.

Även jag känner igen mig i så mycket. Du är absolut inte ensam! 
Du har redan fått flera goda råd

Jag skulle faktiskt vilja visa in dig på en annan iFokussajt - Feng Shui - ifall du inte redan har hittat dit. Och tipsa dig om en bok som alla borde läsa! Den förändrar rätt mycket, den med, precis som The Secret. Och väldigt många som läser den får liksom ändan ur vagnen att börja göra något hemma. Och börjar man, så är det lättare att fortsätta.
Man kan få för sig att sortera i en pappershög på skrivbordet, och rätt vad det är så är man i full färd med att städa hela skrivbordet.. och sedan ser man byrån intill, eller lådan med gamla kort… eller garderoben med bråte… och så är det igång 
Rensa i röran med Feng Shui, heter boken. Finns i de flesta bokaffärer!

Visualisering pratas det ju varmt om i The Secret. Använd dig av det! Ofta. Visualisera ett välstädat och rent hem, ett hem som du trivs i, en kropp som du trivs i. Och så vidare!

Din son har adhd, säger du, Har du också det? Eller sonens pappa? Det är ju ofta ärftligt. Hur som helst, så finns det vissa likheter mellan tänket i LoA och i KBT, kognitiv beteendeterapi. Om du exempelvis tänker att jag är en tråkig människa som ingen vill umgås med, så kan du nästan känna hur ryggen kröker sig och du blir mindre, modet sjunker och hela världen känns liksom gråare. Jämför med att tänka att jag är en stark och rolig människa med mycket vilja och kärlek och jag ska äga den här dagen.. och känn hur du sträcker på ryggen och känner dig friare och mer öppen. Tja.. det kanske är olika hur man känner, men jag tror du förstår. Och jag tar detta enbart som exempel, för att förstå kraften i våra tankar! 

De tankar vi tänker påverkar hur vi känns, och det vi känner påverkar hur vi handlar och beter oss. I det första fallet är det väl mest troligt att du inte gör nånting, du blir passiv. Medan det i andra fallet är troligt att du tar tag i något du vill göra och inspirationen kommer.

Glaset är halvfullt. Mycket bra grej att jämföra med. Tvinga dig själv att se det positiva i allting, vända och vrida på saker och ting för att hitta något som är bra. Till slut så kommer det automatiskt - och bäst av allt är att det påverkar hur du känner inombords, och det är det som är viktigt!

När det gäller hälsa, kost och sockerberoende och LoA så rekommenderar jag varmt den här bloggen, länkar till avsnittet och kost och hälsa Om du scrollar ner lite så kommer ett avsnitt om sockersug där. Ja jag vet att det är skillnad på sockersug och sockerberoende - jag är också sockerberoende. Men det är väl värd läsning. Bokmärk gärna sidan.

Jag kan inte nog poängtera vikten av att faktiskt göra något. Om det så bara är en kökslåda - so what! Då har du gjort det. Nästa dag kan du ta nästa skåp eller låda. Eller så är du en sån som jag, som fortsätter av bara farten när du väl har börjat. Hur som helst, så tillhör det det naturliga att man får energi av att börja röja och rensa och sortera. Finns mycket värdefulla tips i boken jag länkade till.

Tänker avsluta med en klyscha också. Oavsett hur mycket du älskar din familj, så är den viktigaste människan i ditt liv, du. Var rädd om dig, tänk snälla tankar om dig. Vet du vad - ta ett papper och skriv ner alla saker som du är bra på. Cykla, skriva, kramas, laga mat, lyssna, lösa problem, brodera… allt du kan komma på. Det är saker som gör dig till den du är. Och du är värd att tas på allvar (av dig själv) och då förtjänar du positiva tankar <3

#3 :-) jag blir lite tårögd av att läsa det du skriver. För det är så starkt på något sätt. Tack.

Ang det där med städningen    "Man kan få för sig att sortera i en pappershög på skrivbordet, och rätt vad det är så är man i full färd med att städa hela skrivbordet.. och sedan ser man byrån intill, eller lådan med gamla kort… eller garderoben med bråte… och så är det igång " Precis så är det! Ska absolut ta och kika på den där boken.

Ang. adhd-jo jag har helt klart funderingar på om jag inte har det också. Ju mer jag har läst på så har jag kunnat känna igen mig själv. Jag var ju typiskt den duktiga flickan i skolan, bra betyg och tyst och stillsam. Det är nu först jag ser och känner till andra sidor av diagnosen. Det skulle kunna förklara en hel del om att jag har så svårt att strukturera och organisera och även att humöret så lätt far iväg och att jag ganska ofta inte hinner tänka efter före. Även att jag har så svårt att komma igång med saker. Och att jag ibland har ganska svårt att ta in andras känslor. Jag har funderat på om jag ska be om en utredning men jag drar mig för det eftersom det kommer att blanda in min mamma som tycker att sånt där är bara dumheter. "Alla har väl problem med sånt där. Det är bara olika hur man hanterar det…typ"

Ang. sockerberoendet så är jag ganska påläst. Jag vet hur jag funkar och så länge jag håller mig till lchf-kost så mår jag bra. Det är det där med återfallen bara. Då blir jag helt hysterisk i mitt sockerätande. Finns inget stopp. Vikten traskar uppåt igen, jag vantrivs i min kropp, men framförallt så pendlar humöret mycket snabbare. med rätt kost blir jag mycket mer balanserad.

Det är bra råd jag får och jag ska läsa dem många gånger så att de får fäste ordentligt. Bara det jag läst nu idag gör att jag känner mig mer fokuserad på det positiva.

Den där listan ska jag börja på. Det var konkret och bra.

#4
Ja gör det - kanske finns boken att låna på biblioteket, annars tycker jag att det är en väl värd investering!

Vad tråkigt att din mamma har en sån attityd till NPF. Det blir verkligen inget bättre av det. Och ja, de vill ju gärna ha en intervju med någon närstående. Behöver ju inte vara mamma iofs, kan vara syskon eller annan nära också. Det är klart att alla har olika problematik och personlighet, men när det blir till en funktionsnedsättning, då är det inte så bara längre och man kan behöva stöd.

Hehe, då är vi rätt lika i kosten också. Jag käkar också lchf sedan februari förra året.. med oregelbundna återfall Fast jag har hittills inte gått upp särskilt mycket utan mest stått still eller pendlat. 

Jag antar att du känner till Bitten Jonsson? Hennes sida, kurser och föreläsningar.. finns en bra föreläsning på youtube.

Förresten, en sak som jag glömde skriva i mitt första svar. Det påminner lite om mig, och jag har en väldigt skev självbild. Alltså jag ser på mig på ett sätt som inte alls överensstämmer om jag fösöker vara objektiv och se mig själv utifrån, eller om någon annan beskriver mig. Inte att förväxla med självförtroende alltså, utan självbild.. hur jag uppfattar mig själv. Den kan man också ändra på och det tar tid, men om man är medveten om det så är det ju en fördel 
Ta exemplet på kattungen som tittar sig i spegeln och ser en fullvuxen lejonhane, haha… då är nog självbilden också lite skev, men åtminstone åt "rätt" håll. 

Ibland kan dålig självbild vara en del av olika npf, men behöver inte vara så! Kan ju vara så för NT, neurotypiska, också.

Förresten, apropå visualisering. För lite drygt ett år sen var jag utomlands med jobbet en vecka. Hade precis fått The Secret-hemligheten och hade den som kvällslektyr. Det var min första kontakt med LoA. Sista dagen skulle vi ut och shoppa lite presenter till våra barn. Min son, med sin adhd, är världens svåraste att köpa något till. Har alltid varit. Han leker inte och är totalt ointresserad av leksaker. Samma med kläder. Det blir mest sportprylar till honom jämt. Så jag låg i sängen på kvällen och funderade. Hade just läst kapitlet där någon viusaliserade fram en väldigt speciell fjäder tror jag att det var? Så jag tänkte att "varför inte".

Sonen behövde en ny klocka. Tänk om man kunde hitta en med fotbollar på! Vi skulle på marknad så jag tänkte hur jag gick där mellan stånden och så plötsligt får jag syn på en klocka med fotbollar. Grön eller gul skulle den vara för det är hans favoritfärger. Jag kände verkligen efter hur glad jag skulle bli när jag hittade den och såg framför mig hur den skulle se ut.

Nästa dag gick vi till marknaden. Hittade bra saker till övriga men inget till sonen. Tiden började ta slut, vi måste iväg. Började bli lite stressad för nu måste jag ju snabbt hitta något annat. Då i ett hörn står en liten kinesisk gubbe ( det här var i Italien) och sålde en massa krams men i en låda hade han klockor. Tittade i den och till min förvåning låg det där en rad med just fotbollsklockor. Men de var blå. Sonen avskyr blått. Jag tänkte att det funkade ju halvvägs i alla fall. Stod och höll i den och velade om jag skulle köpa den eller inte. Han avskyr blått men älskar fotbollar….. Då fick jag syn på en ensam klocka som låg bland en helt annat typ av motiv. Den var grön med svart/vita fotbollar på. Ganska precis som jag hade tänkt mig den. Hur häftigt som helst :-)

#6
Vad häftigt!
Ja det där är ju ett lysande exempel på LoA! Helt fascinerande egentligen hur världen är funtad.

Inte meningen att röra till det för dig men känns diagnosen adhd rätt för din son? Så han inte i själva verket har AS? Tänker på att han inte leker, och snöar in på ett intresse, i det här fallet fotboll. Nåja jag är ingen psykolog.. bara funderar lite!

Just det där att det är så svårt att få till det när man står mitt i kommer man runt om man börjar träna i andra lägen. Att börja de stunderna då livet är kaos och man har lust att ta den ena ungen och slå den adnra med är inte snällt emot något. Det är som att man skulle börja jobba i ett konditori och bestämma sig för att banta.

Tänk positiva tankar då det är lugnt, innan du kommit ur sängen på morgonen, när du ahr gått och lagt dig, på bussen på väg till jobbet, då du sitter på toa - eller vilka stunder det nu kan vara. Det måste inte vara i samma stund som du är mitt i kaoset, eller mitt i den negativa känslan så här i början, det kan göra att det känns för svårt. Utan träna i det lilla.

Avsluta varje dag med att lyfta fram några bra saker som har varit under dagen, och skänk även nästa dag en tanke. Formulera tankar kring hur du vill att nästa dag ska vara. "Jag ser fram emot att vakna pigg, utvilad och på gott humör. Det ska bli skönt att äta frukost i lugn och ro. Jag är tacksam över att mina barn mår bra och är glada" osv. Och när du vaknar på morgonen så tacka för en god natts sömn, trevliga drömmar eller dyl.

Det handlar mycket om att göra det lättare för sig genom att tänka "lättare" tankar.  Och prova dig fram, låt känslan vägleda dig - känns det bra så är det bra, känns det inte bra då är du fel ute.

Hans diagnos är adhd med autistiska drag. Som förskollärare så har jag ganska bra koll på npf redan innan så jag var helt inställd på en AS diagnos. Blev ganska paff när det blev adhd. Frågade till och med om det men hon hävdade att han inte uppfyller kriterierna. Men helt klart så slår autismdragen igenom väldigt starkt ibland. På sätt och vis tycker jag att autismen kompenserar adhdn ibland. Tex i skolan. Han älskar ju bokstäver och siffror. Ligger långt före sina jämnåriga där. Hans hjärna är som en dator känns det som. Så istället för att vara okoncentrerad och ha svårt att hänga med i skolan så är han superfokuserad och strukturerad istället.

Jag tycker att adhd-diagnosen stämmer nu när jag kan mer, men jag tror att den är ganska lindrig. Jag tror däremot att autism dragen har större plats än vad utredningen visade.

Nu är inte jag heller någon expert på ämnet, men äter din son LCHF? Vet att det finns studier som visar positiva förändringar på ADHD i och med minskat kolhydratsintag (färre blodsockersvängningar samt minskad påverkan på signalsubstanser i hjärnan) och ökat fettintag (då hjärnan behöver fett).

Du kanske redan har koll på detta men det här är vad jag hittade på kostdoktorn om ämnet: http://www.kostdoktorn.se/kategori/sjukdomar/adhd/

Ang dittt beroende, är också sockerberoende så jag vet vilket litet helvete socker kan ställa till med i hjärnan, ibland så går det bara inte att tänka positivt när det känns som att all livslust bara sugs ut ur en och man bara vill ligga under täcket och försvinna från jorden om man inte får sin sockerfix. Dessa dagar låter jag det bara vara som det är, accepterar att jag inte orkar vara på topp idag.

Annars brukar jag (som vi redan diskuterat i en annan tråd här, minns ej vilken dock) ta en stund i taget. Istället för att försöka svänga runt mitt humör helt och hållet och tänka att från och med nu ska jag bara tänka positivt, så brukar jag fokusera på enbart den stund jag befinner mig i just nu. Distrahera dig själv med någonting som lättar upp humöret just nu, t ex sätt på din favoritlåt (och dansa runt, det är omöjligt att vara på dåligt humör när man tokdansar ), ring en vän som du tycker om att prata med, gosa med katten, titta på ett avsnitt av din favorit-komediserie. Ta en timme i taget! Ju fler små stunder av glädje desto lättare blir det att hålla sig kvar på den frekvensen till slut. 

#9
Aha där ser man Ja jag är också övertygad om att olika npf kan vara till fördel både för individen och för samhället. Vad skulle vi gjort utan alla dessa människor utan driv, fantasi och kreativitet! 
Och skönt att han ändå fått diagnos och stöd så tidigt.

#10
Det är sant, kosten påverkar mycket. Även mjölkprotein och gluten kan vara boven, så man kan testa att utesluta dem också och se vad som händer.

Ett annat boktips på temat
Energibarn - våra älskade skitungar, av Anna Hallén handlar om främst barn i skolåldern, olika npf och hur man kan hjälpa dem. Även här kommer kosten in i slutet av boken. En mycket inspirerande bok.

Hm, nu hade jag skrivit ett långt inlägg och svarat på råden jag fick men det försvann på något konstigt vis. Jag började morra lite men ok… ..nu fick jag tid att tänka efter och formulera om mina tankar en gång till. Tack för det :-)

Fast jag har inte riktigt tid att göra det just nu. Återkommer med det.

Iaf så har jag beställt boken som MissInAction rekommenderade i #3.

Tack igen för det tipset. Det ska bli intressant läsning.

Du har fått väldigt bra svar redan men jag vill ändå ge dig lite mer.

Det är inte så att man helt plötsligt bara börjar tänka positivt hela tiden utan det krävs en medvetenhet till att börja med. Precis som redan har sagts så kan det vara lättare att börja i de bra stunderna. Bli uppmärksam på vad som får dig att le. Börjar du tex le och känna glädje av en speciell låt, lägg det på minnet och när du kommer på dig själv med att känna frustration eller negativitet börja nynna på den låten. Den lilla saken kan ändra hela ens tanke och känslotillstånd. Om du läser en mening och den får dig att känna dig levande och glad, lägg den på minnet och plocka fram den när du behöver vända tankar och känslor. Osv, spara på saker i minnet som du kan plocka fram vid behov helt enkelt. Med tiden kanske sakerna byts ut, och med tiden kommer du inte att behöva dem lika ofta längre.

Det ÄR okej att inte alltid vara på topp, att känna frustration över att man är låg ger dig bara mer av just frustration så acceptera att du känner dig låg, eller annan negativ känsla, och så funderar du på varför du känner som du gör och om det blir bättre av att känna så. Nästan alltid kommer du att komma fram till att ingenting blir bättre av en negativ tanke och/eller känsla och då är det dags att plocka fram humörvändarna, som tex den där låten. Därefter kan du börja börja leta efter det som är bra med situationen som nyss fick dig låg, för det finns något bra med den. Ibland är det "enbart" för att du ska få träna på att vända tänket och känslan, men det positiva finns alltid där någonstans.

Så ta det steg för steg:

1. Hitta dina humörvändare

2. I en negativ tanke/känsla, acceptera den utan att känna skuld eller frustration.

3. Varifrån kommer känslan (detta är för att du då kommer lära känna dig själv bättre och i förväg kan stoppa och ändra det i framtiden)

4. Blir det bättre av att tänka eller känna negativt?

5. Använd humörvändare

6. Vilken positiv tanke/känsla/effekt kan situationen ge?

Som du också redan har blivit rådd så är just tacksamhet en väldigt viktig del av LoA. Hitta saker att vara tacksam för i precis allt. Träna dig själv i att se det bra med dig själv och allt som kommer din väg. Jaha, rödljus igen, vad bra då får jag en stund att stanna upp och andas och se mig omkring. Jag får lära mig att sluta stressa. Osv.

En sak som slår mig när jag läser din TS är att du upprepade gånger talar om för oss att du är medveten om att det är du som tänker negativt om dig själv, inte andra. Du måste sluta säga så, sluta ursäkta dig med det och sluta tänka så. För varje gång du "säger" att du tänker negativt om dig själv så sparkar på du på dig själv. Säg till dig själv att från och med nu tänker jag bara positiva tankar om mig själv. Och om du trots det kommer på dig själv med att tänka att du är negativ, eller är negativ om dig själv så gå till en spegel, titta in i dina egna ögon och säg till dig själv att du tänker bara positivt om dig själv. Säg till dig själv allt positivt som du kan komma på. En av de mest positiva sakerna med dig är att du vill utvekclas och bli en glad och positiv människa. Säg tack för att du är på väg åt rätt håll och säg tack för att du är så vis att du har förstått att du vill vara glad och positiv.

Så kommer vi då till adhd:n och diagnoser. Jag har ingen direkt erfarenhet av adhd, men jag har däremot en del erfarenhet av Tourette och av Asperger. Jag var sambo i 4 år med en kille som har Tourette, jag har även jobbat som personlig assistent åt en med Tourette. Min son har troligtvis (vi har aldrig sökt diagnos) en låg grad av Asperger och jag har läst väldigt mycket litteratur om det. Min sambo har troligtvis också en släng av Asperger. När jag var sambo med killen med Tourette så hade vi regelbunden kontakt med en av Sveriges mest kompetenta, erfarna och välutbildade läkare inom adhd, tourette och asperger, och det var också han som ansåg att min son troligtvis har asperger. Jag lärde mig väldigt mycket av den tiden och av honom. En av de saker som han uttryckte var att ca 10 procent av alla människor har någon diagnostiserbar form av någon av dessa, men i stort sett alla människor har en liten släng av det ena eller det andra. Det är en del av människors olika personligheter. Att ha någon av dessa, diagnostiserad eller ej, behöver inte vara någonting som är negativt och det bör inte vara någonting som används som ursäkt ( så länge det inte är grova symptom man har). Det han menar är att många av symptomen kan användas, utnyttjas, när man vet om att man har dem, på ett positivt sätt. Att som vuxen få en diagnos kan vara positivt för en del, men för många så kan det räcka med att man får en förståelse för sig själv och varför man gör vissa saker på vissa sätt och genom den förståelsen så kan man istället för att man kämpar emot sitt sätt istället acceptera att det är så och på så vis utnyttja det som man tidigare kanske sett som svagheter som styrkor.

Min son tex har en stark musikalisk talang och det är också hans specialintresse, han är idag nästan 23 år och han pluggar för att bli kompositör av tvspels- och filmmusik (vilket är hans specialområde inom musik). Jag har aldrig sett hans Asperger symptom som någonting som hindrar honom utan jag har istället lyft fram dem som en viktig del av hans personlighet på ett positivt sätt. Han är annorlunda, han tänker och fungerar annorlunda (mot de flesta andra) men det är också hans styrkor.

Det jag försöker säga är att se det positiva med din sons adhd, lyft fram det snarare än att jobba mot det negativa. Och när det gäller dig själv, fundera på om en diagnos skulle göra ditt liv bättre eller om det kanske räcker med att acceptera att det är en del av dig och lära dig lyfta fram de positva sakerna med det.

Kosten påverkar hjärnan mer än de allra flesta är medvetna om eftersom det vi stoppar i oss påverkar hormonerna i kroppen, inte bara insulinet utan även andra. Det finns många rapporter från personer som bytt till en lchf-kost om stabilare humör, klarare tankar och mindre och färre depressioner. Jag är en av dem. Och många bäckar små….

Att du har bett oss här om hjälp ska du ha en stor eloge för. Tacka dig själv för att du är stark och har en vilja att förbättra både ditt och dina barns välmående. Inte bara för stunden utan för resten av livet. Bra jobbat!!! 

Tack igen alla för att ni tagit er tid att försöka hjälpa mig. Jag känner mig redan mer fokuserad på rätt spår. Lite mer hoppfull.

Det är väldigt mycket att ta in så jag kommer att läsa det många gånger. På samma sätt som jag återkommer till böckerna med jämna mellanrum för att tanka på lite mer. Jag kan liksom inte ta in allt på en gång.

#13 Det här med diagnoser- jag är väldigt bestämd med att det inte ska vara något tycka synd om, eller något man kan skylla på när det inte blir som det ska. Den är en hjälp att förstå varför saker och ting blir som de blir ibland. Vi försöker lyfta fram just de styrkorna han har just tack vare sina diagnoser. Sen innebär det ju rent krasst en hel del krångel i vardagen. Tex när han sitter där och sorterar fotbollskorten på morgonen eller när han blir så totalt överflipprad så syrran åker på stryk i bara farten. Situationer som helt enkelt inte är acceptabla men som vi får försöka hitta lösningar och strategier för. Som jag skrev för några dagar sen i tacksamhetstråden, så är jag enormt stolt över att jag får vara just hans mamma. Han lär mig massor och han är världens underbaraste lille pojke.

Jag ska jobba på mina humörvändare. Och jag ska tänka på hur jag tänker och vad jag säger om mig själv :-)

Härligt att du har tagit steget! Nu vet du vad du vill och att du kan nå dit :) Håller med föregående talare såklart, och Feng Shui-boken är underbar!! Som sagt, börja någonstans så kommer det mer av bara farten.

Och…Fake it until you make it! Hjärnan blir glad även om man fejksmajlar hihi!

Du har redan fått massor med fantastiska råd!

Vill bara upprepa några av de saker som nämnts och som jag själv tänkte på:

1) Att försöka byta ut automatiska tankar till alternativa tankar. Det finns mkt skrivet om hur man gör detta i olika böcker om KBT. Jag tycker själv att jag funnit fantastisk hjälp av detta. En ganska enkel grej är att tex varje gång du kommer på dig själv med att tänka eller säga " jag är i grunden en negativ person" så låt den vara och tänk/säg i stället direkt till dig själv " det där är en GAMMAL tanke som inte längre är giltig för mig, jag förändrar mig och väljer varje dag positivtet"  ( tex, du kan formulera dig på ett sätt som känns bar för dig). det är viktigt att du inte blir arg på dig själv för att du tänkt den första tanken…utan låt det bara vara…se det som att du halkade ner i ett gammalt hjulspår men nu tar du dig upp igen o kör upp nya, bättre hjulspår.

Tids nog blir de nya hjulspåren breda och stadiga och man halkar mer o mer sällan ner i de där gamla

2) Jag tänkte också på feng shui. I den filosofin kan man hitta goda råd att bryta mönster av orkeslöshet där hemmet och att hålla ordning känns övermäktigt, för att man inte vet var man ska börja. Ett rörigt hem tar otorligt mkt energi, så det är en viktig punkt att få ordning på för att kunna få energi över till allt det andra. Det viktiga är att man bara sätter igång. En ynka liten rensad låda skapar energi och lust att ta nästa, för att sedan ha rullat igång i ett positivt flöde. Mitt bästa tips är att ta det varligt! Sätt inte för hög ribba direkt, för då ger man upp innan man ens har börjat. Bestäm dig för att rensa 30 min om dagen tex, eller vad som kan vara möjligt att få till. Och ta en sak i taget, ett rum i taget, då blir framstegen mkt mer tydliga och det ger motivation!

Samma sak här är det viktigt att försöka hitta en bra stämning i det.

Kanske du tom kan se det som dyrbar egentid. Sätt på bra musik och börja sortera en garderob. Jag kan nästan till 100% lova att du kommer att må bättre sedan. Och den känslan vill man ha mer av, så då fortsätter man nästa dag.

Feng shui är också LoA, allt man gör har en symbolik, tar man hand om det yttre så är det en spegel för att man tar hand om det inre.

Hej Habe, tankte bara TACKA DIG for att du startade den ar traden!! Det ar sa manga bra rad har inne som vi alla kan ta till oss av Nu maste jag ju in och kika pa Feng Shui sidan ocksa!!

Kanske det vore fint att länka till Feng Shui iFokus här från sajten, i länklistan? Det är ju som flera uppenbarligen tycker, närbesläktat. Frågan är om Medarbetare kan göra sånt? 

Ja, det ar ju en bra ide,,nar det galler sajtvard mm. Har jag skickat ett PM till Crinalina angaende det, det vore ju trevligt med en Sajtvard har, nu nar det ar sa mycket liv!! En liten OT kommentar bara

#16 Jag gick på kbt för något år sen då jag "gick in i väggen" och blev sjukskriven. Jag tyckte det var bra och jag kom en bit på väg. Tyvärr tappar man lätt bort det när man inte använder det aktivt längre som jag gjorde då. Men jag har ju redskapen för hur jag ska tänka och jag känner ändå att jag kommit en bit på väg sen jag började där. Då "visste" jag hur dålig jag var på det mesta här i världen. Nu finns känslan fortfarande kvar i mig men jag är medveten om att det sitter i mitt huvud och inte är en sanning så det är väl ett framsteg ändå. Nu är det dags för nästa steg. Jag gillar din formulering "att det där är en gammal tanke, så var det förut, men nu tänker jag annorlunda" Den känner jag att jag kan ta till mig och sen blir inte så överväldigande. Det är här och nu liksom.

Och angående Feng Shui-jag har beställt boken och ska läsa på lite om det, men jag känner mig redan inspirerad att köra igång. Tror jag måste börja med den tyngsta delen bara. Att tömma och sortera, slänga, strukturera i förrådet. Det krävs för att jag ska ha någonstans att göra av det som finns inne. Tror det börjar bli dags för det där loppisbordet vi pratat så länge om. Men jag får väl ta en dag, ibörjan på semester, och verkligen TÖMMA förrådet och börja om från början. Får väl ta barnen till hjälp så gör vi en kul grej av det. Ta en picknick-filt och äta lunch på golvet inne i förrådet när vi tömt det, eller något sånt. Ska till IKEA imorgon så jag ska kolla om de har några trevliga lådor att lägga saker i. Det är roligare att städa om man har lite roliga grejor :-)

#17 Tack själv!  Det är ju bra om mina röriga tankar och frustrationer kan bidra med lite nytta för någon annan .

Just nu känner jag mig glad och förväntansfull. Hoppfull! Jag är så glad för att jag bad er om hjälp. Tack igen!

#20
Vad kul att läsa dina inlägg genom tråden, Håbe. Jag blir inspirerad av dina tankar och nu vill jag också ta ett tag och röja lite här igen

Jag fastnade för att om man börjar sortera en hög på skrivbordet så är det lätt att man fortsätter städa hela skrivbordet, och sedan hela rummet. Det är precis så som jag är.

Häromveckan på jobbet så var det ovanligt lugnt så jag torkade av en hylla, och då såg ju genast den andra hyllan skitig ut så då var jag ju tvungen att göra den också, och då såg ju väggen som hyllorna sitter på skitig ut så då var jag tvungen att göra den också. Och innan dagen var slut så hade jag städat varenda liten yta i köket.

Så när jag i helgen läste den raden här ovanför så tänkte jag att hmmm det är ju så jag funkar ju, det är så jag göra här hemma också. Jag hade redan bestämt att jag skulle städa "come Monday", så jag började med det lättaste, gästrummet/mitt "kontor" (som jag ännu inte hade använt som kontor men bestämt mig för att nu börja göra), som min son bott i när han var här. Så jag rev ur sängkläder, plockade undan div som skulle undan, dammade och städade golven. Klart! Det tog 20 minuter.

Eftersom jag också hade bestämt mig för att bli mer organiserad när det kommer till "jobb" hemma och att jag ska göra ett visst antal timmar av det per dag så tänkte jag att jag varvar det med städningen. Eftersom mitt kontor nu var rent och fint så gjorde jag en kopp kaffe och så "gick jag till jobbet"  och jobbade en timme. Därefter så funderade jag på vilket rum jag skulle må bäst av att få rent först. Köket. Så jag städade köket. Tog en halvtimme. Sedan gick jag tillbaka till jobbet en timme. Därefter städade jag vardagsrummet innan jag återigen gick tillbaka till jobbet. 

Jag fortsätter på samma koncept idag, det gjorde ju en jätteskillnad i hur jag kände för både jobbet och städningen. Det kändes helt utan press och stress och det var omväxlande och roligt.

Eftersom jag nu har jobbat en timme så är det nu dags att ta tag i sovrummet. Tjoohoo!! 

Bra jobbat Crinalina! Det är fascinerande hur snabbt det är att få undan saker som tar så mycket energi när det är ogjort!

Håbe, jag känner verkligen igen mig! Jag undrar hur de andra kan uppfatta mig på ett sätt när jag känner mig som något helt annat.

Jag vill också vara mer kärleksfull som mamma och fru. Få ordning på hemmet fast jag kommer liksom inte till skott. Det är hyfsat städat och ordning på sakerna men mysigt? Vår stil? njä, där finns det mer att göra.

Jag kommer på mig med att tänka en massa negativa tankar och fundera på andra som göra dumma saker. Nu håller jag på att komma på hur jag kan vända tankarna och fokusera på underbara mig som lyckas med allt jag vill!

Ha en bra dag alla och tänka goda tankar!

Hur har du det? Och hur går det med allt? 

Jodå, det går nog rätt ok. Är just nu inne i en ganska lugn och med mina mått mätt harmonisk period.  Så just nu går det lite lättare att hålla det positiva tänket i minne. Jag försöker göra mig själv uppmärksam på det som är bra.

Jag har ofta väldigt lätt för att avsluta varje positivt resonemang med någon sorts negativ bortförklaring. Tex så röjde jag ur några skåp i veckan och när jag försöker tänka att jag ska vara nöjd med mig själv och tacksam över hur fint det blev så kommer det snabbt …fast resten av huset ser ju ut som skrutt.  Om någon säger "vad bra du är på att få ordning på saker och ting… så kommer det blixtsnabbt "Då skulle ni se hur det ser ut hemma." Jag gör det liksom både i tanken och i samtal med andra. Försöker tänka mer på det nu. Om jag tex tänker på saker jag är tacksam för- Mina två underbara ungar (dom driver mig till vansinne..) jag ett fint hus (som ser ut som ett slagfält) Jag har tillräckligt med pengar för att aldrig behöva vara orolig (men det skulle ju inte sitta fel med lite mer) …o.s.v. Så har jag försökt väldigt bestämt bromsa. Stopp! Jag har två undebara ungar som jag älskar högt och innerligt, jag har ett hus som snart ska bli ännu bättre och jag har så mycket pengar att vi inte behöver oroa oss. Punkt slut. Inga men.

Så jag jobbar på det :-) Jag har det i medvetande i alla fall.

Nu har jag börjat min semester så nu ska jag ta och sätta mig och skriva ner lite mer utifrån de råden ni har gett mig. Jag tycker oftast att det är lättare att formulera mina tankar när jag skriver ner dem. Det är som att jag får syn på hur jag tänker då.

Boken har iaf kommit idag så jag ska hämta den så fort som möjligt.

Jag vet fortfarande inte hur jag ska komma tillrätta med att jag är så lättirriterad mot barnen. Det är oftast när vi kommer hem på eftermiddagen. Jag har alltid haft ett stort behov av att få vara ensam. Hade eget rum hela min uppväxt, bodde sen själv i 15 år innan jag träffade min man och sen dess är jag egentligen aldrig ensam. Iom barnen så är det alltid någon som pratar med mig och ibland är det som att det kryper under skinnet på mig. När vi kommer hem vill jag liksom bara sätta mig vid datorn eller med en tidning och bara ha det tyst (har ju väldigt mycket ljud i mitt jobb också) men just då vill de bara prata hela tiden. Det är "mamma!" typ 7000 gånger på en timme och jag blir tokig och bara snäser och fräser. Det här är en bit som jag behöver få rätsida på. Jag mår inte bra av att vara irriterad och jag mår definitivt inte bra av att veta att jag påverkar mina barn så negativt. Det blir negativt på så många olika sätt.

Men som sagt jag tänker mer på hur jag tänker nu. Så det kommer säkert att bli bättre sakta men säkert.

Håbe - helt utan att resonera i LoA termer skulle jag vilja råda dig att jobba med ditt eget värde. Du är värd att ha mycket pengar, älska dina barn, ha det lugnt, njuta, skratta - när du slänger in en negativ avslutning efter något som du egentligen är nöjd med signalerar det att du inte helt och fullt värdera dig själv till "full-pris", du ser inte att du är värd att ha det så bra som du har det och då känner du att du har ett behov av att förringa det du har så det passar din känsla. Om du förstår vad jag menar…

Och vad det gäller ditt behov av att vara själv- ta det på allvar!!! Bestäm med din barn (nu vet jag inte hur gamla de är…) att när vi kommer hem så ska mamma ha egentid i 30 minuter. Ni får göra XXXX (vad som nu passar är vi deras ålder) under tiden och sedan är jag bara eran. Anpassa självklart efter deras ålder.

Och med rätt tänk så kommer det absolut att bli bättre!

Håbe, vad det gäller den första biten av det du skriver så är det någonting som du börjar bli medveten om iaf. Och medvetenhet är första steget till att kunna förändra någonting.

När du själv försöker tänka att "vad fint det blev" så försök att specificera dig så mycket som möjligt. "Vad otroligt fint det blev i det där högra skåpet ovanför den lilla bänken i köket när JAG städade ur det. VAd duktig jag är! Jag gjorde ett jättebra jobb med det där skåpet (det högra ovanför den lilla bänken i köket). Jämfört med hur det där högra skåpet ovanför lilla bänken i köket såg ut förut så har jag verkligen gjort en förändring. Bra jobbat!"

Eftersom du faktiskt har städat ur och gjort det där högra skåpet ovanför lilla bänken i köket och gjort det jättefint så kan inte hjärnan komma med några invändningar på JUST DEN SAKEN!

Ett annat sätt är att använda affOrmationer (finns en artikel om det) snarare än affIrmationer som det här ovanför är.

Då kan du tex fråga dig själv "Vad har jag gjort ett jättebra jobb med den här veckan?"

När det kommer till barnen så är det faktiskt helt okej att du sätter dig ner med barnen någon stund när du är lugn och känner dig bra. Du kan förklara för dem att när mamma har jobbat så blir hon väldigt trött så när ni kommer hem de dagarna så innan ni berättar för mamma om era dagar, och innan någonting annat så behöver mamma sätta sig ensam i 10-15 minuter. Mamma behöver det för att må bra och alla måste hjälpa varandra att må bra.

Barn är mer förstående än man tror och barn vill att mamma ska må bra, men man måste vara ärlig med dem och förklara för dem. De kan hantera det, speciellt när de märker att efter du har fått de där 10-15 minutrarna för dig själv så mår du bättre och du skriker inte och är inte alls lika irriterad som du brukar vara.

De där 10-15 minutrarna föreslår jag att du sätter dig på din säng, eller mitt på golvet eller var som helst du känner känns bra, och blundar och andas. 3 långa andetag in, 5 korta ut. När du andas in tänker du tex "energi in", "harmoni in", "kärlek in" dvs något positivt kommer in i din kropp. När du andas ut så tänker du "trötthet ut", "stress ut", "irritation ut". Efter kanske halva tiden så slutar du med det du och bara fortsätter att fokusera på andningen och om du känner att du behöver det bara det positiva vid inandningen. Inte det negativa vid utandningen.

Därefter så kan du låta barnen i tur och ordningen få berätta om sina dagar. Fråga dem vad som var det bästa med just deras dag. berätta det bästa med din dag.

Alla blir lugnare, alla får berätta om sina dagar, och alla blir gladare och framförallt så blir alla lyssnade på.

Var hård att införa det som rutin, påminn om vad ni pratade om än när du berättade varför. Snart nog så har det blivit en vana och kanske till och med en favoritstund, och med en favoritstund blir det lätt fler. 

Jo, som sagt jag jobbar på det :-) Nu är jag i alla fall medveten om ATT jag gör så. Nu ska jag bara få till det i praktiken också. Nu försöker jag ju kapa den där negativa avslutningen.

Det där med egen tid har jag försökt se över förut men jag verkar inte få det att fungera. Det blir som att barnen blir som iglar när jag försöker vara själv. Sonen skulle antagligen garanterat ( med tanke på hans strukturerade och fyrkantiga autismdrag) stå och stampa bredvid mig med ett stoppur i handen :-) Men helt klart behöver jag försöka lösa det på något sätt. För jag tar mig inte tiden ens när jag kan. Det här var något vi pratade mycket om när jag gick på kbt för något år sen. Att jag på något sätt alltid får dåligt samvete när jag gör något för mig själv. Spelar ingen roll om jag gnott på  hela dagen, sätter jag mig, tex med en bok, så kan jag inte koppla av för jag borde egentligen göra något annat. Det är egentligen bara på semestern, när vi åkt bort, som jag koppla av ordentligt för där har jag inga måsten. Jag tror att jag hardet  väldigt mycket med mig från min uppväxt att mina behov och min vilja aldrig någonsin var viktigast.

Men som sagt, iom att jag är medveten om det så kan jag jobba med det.

Sant, att bli medveten är ju det viktigaste, annars vet man inte vad man ska jobba med. Heja dig!

Bra att du börjar känna en förändring!
Bor du med barnens pappa?

Jadå vi bor tillsammans. Men han har under flera år varit sjuk. Allvarligt sjuk alltså-under en period funderade jag på hur jag skulle klara hus och familj om jag blev ensam. Så det har blivit jag som dragit det tyngsta lasset på alla plan hemma. Nu är han frisk och mår jättebra men på många sätt har våra roller blivit fastmålade + att barnen förlitar sig på mig på ett annat sätt. Det är mig de vänder sig till. De kan till och med fråga mig, när han sitter bredvid, "mamma, när ska pappa komma upp och lägga sig?"

Dags att jobba på rollerna då! Han är ju lika mycket förälder som du är, och han kan ju också ge dig möjligheten till mer egentid!

Ett enkelt sätt att bli glad på.
Se vad du har i livet just nu, och inte vad du KAN få, om….
Utan fokusera på att leva i nuet.
Det är inget fel att ha mål, men när du har satt dina mål.
Kan du lägga dem åt sidan, för de kommer inträffa.
Men ju mer du fokuserar på att uppnå dem, desto sämre riskerar du att må, pga press och stress som du sätter på dig själv.

Njut av det liv du har just nu.
Uppskatta alla dina sinnen.
Det är inte självklart att kunna se, kunna skriva, kunna gå med mer.
Ta vara på dina sinnen, njut av dem och livet.

Livet pågår här och nu.

Hej Pappsing 

Ja visst ska vi fokusera på och njuta av nuet. Livet pågår ju här och nu. Det är alltid värt att påminna sig om.

#34 skrivet av MissInAction

Nu kommer du nog se mig här med, en del…:P

#35
Ja men det är väl bra, här inne finns mycket läsvärt

#36 skrivet av MissInAction

Jopp, det gör det verkligen

Hej Pappsing och välkommen till oss här. Vi har en väldigt härlig aktivitet här inne nu och vi är jätteglada för alla som hittar hit.

Du har ju helt rätt i att man ska leva i nuet, och samtidigt drömma. Det är det som är LoA liksom. Var lycklig nu. Det du har nu önskade du dig igår och du ville ha det för att njuta av det.

#38 skrivet av crinalina Medarbetare på sajten" />

Tackar för ditt varma välkomnande!!

#33 Hej! :-)

Jag försöker uppskatta det jag har här och nu och egentligen tycker jag inte jag har så mycket av "om jag bara hade…." Inte när det gäller materiella saker iaf. Visst, det vore ju trevligt att kunna resa mer och så men det är inte där mitt missnöje sitter. Jag vet inte exakt var det sitter. Det är nog mer en känsla i mig själv. Att ha en bild av mig själv som inte bra nog. Som hon som jag gick på kbt hos - "du har så orimligt höga krav på dig själv. Du dömer dig själv till att misslyckas för så där perfekt kan ingen vara". Och det är nog mer där det sitter. Det är som att jag är så trött ända in i själen så att jag bara orkar vara glad korta stunder. Att vända det tänket kräver massor av energi. Jag måste verkligen koncentrera mig på att byta tankar och ibland blir den ansträngningen för mycket. Men jag vill! Och jag jobbar på det. Och jag har fått MASSOR av bra redskap för att komma igång bra i den här tråden. För jag är ännu mera less på att INTE vara glad. För jag har verkligen massor att vara glad över men det når inte fram. Framför allt känns det som att jag aldrig hinner tänka en tanke klart eftersom någon alltid påkallar min uppmärksamhet. Och så kommer irritationen och ilskan som ett brev på posten och numera reagerar jag rent reflexmässigt med att adrenalinet går igång för minsta lilla.

Men som sagt-iom att jag tänker på det så har jag påbörjat en vändning och det känns redan mycket bättre.

Som idag- En pappa här på gården frågade om hans två barn kunde vara hos oss 20 min. medan han åkte iväg och fixade en grej. Vi sa ok men att vi själva skulle vara borta kl.13 så vi skulle åka 12.40 (det här var straxt före 12). Fem i ett har han fortfarande inte kommit. Vi står alla klara och väntar men han dyker inte upp. Jag känner irritationen komma krypande och tänker att det här är så jäkla typiskt honom. Ingen respekt för andra alls…..morr morr… Då bromsade jag och tänkte - ok han är respektlös och han borde ha varit här eller åtminstone ringt, men det är hans misstag. Jag kan inte göra så mycket åt det just nu men jag kan välja hur jag förhåller mig till det. Jag kan välja att morra och bli irriterad och tänka "det är så jäkla typiskt honom!!!" eller så kan jag välja att le åt det och tänka med humor "ha ha, det här är verkligen typiskt honom :-) Det förändrar inte att jag fortfarande tycker att det var dåligt av honom men jag valde att se det med humor och inte låta det stjäla min energi.

# 40

När du berättar mer om dig själv kommer jag att tänka på en tjej jag har hjälpt under en tid med just det du pratar om - släppa på kraven och njuta av livet kort och gott.

Sedan i höstas av vi pratats vid om allt och inget i hennes liv och varje gång har jag sagt samma sak till henne - fokusera på nuet och det du redan har, samt jobba med att se ditt eget värde. Precis som jag sa till dig. Nu efter drygt ett halvår kom vändningen med stort V. Som hon själv beskrev det "jag mår asa-bra". (hon är här inne ibland och läser, därav ordvalet…)

Och visst har det gått upp och ner under denna tiden, och visst har jag tänkt att jag kanske ska råda henne till något mer - kanske är det inte nog, trots att jag vet att just detta hjälpte mig. Men nog "räcker" det med detta till synes enkla!

Med detta vill jag säga till dig att ge inte upp - fortsätt bara med att sträva efter ett så bra fokus som det bara går. Njut av nuet och det du har, och få dig själv att se att du är värd det absout bästa i livet!

Sänd tacksamhet till stort och smått och var snäll emot dig själv. Kanske är tacksamhetsdagbok något för dig? Skriv tre (3) snälla saker om dig själv var dag och du ska se att du snart har ändrat uppfattning om dig själv.

Jag skrev faktiskt tacksamhetsdagbok för många år sedan. Såg det på Oprahs show och tyckte det var kändes tilltalande. Då hade jag lite svårt för det där med just tacksamhet. Tyckte det lät konstigt. Valde att skriva ner några saker varje dag som hade varit bra med just den dagen. Det hjälper verkligen till att fokusera på de bra sakerna. Man kom på sig själv med att tänka att "det där ska jag skriva upp i kväll sen". Nu förstår jag det där med tacksamheten på ett annat sätt och kommer att välja att använda det. För jag hade faktiskt redan plockat fram en liten skrivbok som jag hade i gömmorna för just det ändamålet.

Tacksamhetsdagbok eller positivitetesdagbok eller bara en dagbok där man bara får skriva bra saker som har hänt är jättebra verktyg för att vända hur man ser på sig själv och sitt liv i allmänhet.

Tacksamhet kan låta som ett stort och pampigt ord, och kan ofta vara förknippat med krav. Känner man så kan man helt enkelt tänka på det som "vara-glad-över" till en början.

Ditt medvetna val om hur du reagerade på din grannes brist på respekt är kanonbra. Bra jobbat!! Fortsätt på det viset så ofta du kan så ska du se att orken att göra det kommer att komma oftare. För det tar så otroligt mycket energi att vara negativ medan det ger så otroligt mycket energi och att vara positiv och se saker från den ljusa sidan.

Har börjat gräva i oredan här hemma. Tog det lättaste rummet först, dvs. sonens rum. Nu är där sorterat, rensat och kastat. Dammat och fejat och nybäddat. T.o.m fönstrena fick en omgång när jag ändå var i farten.

Sen råkade min dotter dra ut en låda i vardagsrummet för långt igår så att den åkte ut helt och allt inuti for ut på golvet. Iddes inte ta det då eftersom jag bestämde mig för att inte bara ösa ner allt i lådan igen utan gå igenom den ordentligt när nu ändå alla sakerna var urplockade.  Körde klart sonens rum och sen tog jag lådan av bara farten. Låg bruksanvisningar från gamla tv-apparater och tvättmaskiner m.m. där i som vi inte ägt på många år .

Känner mig väldigt nöjd och motade snabbt och bestämt undan den spontana tanken att "men det här var ju bara en droppe i havet…." Det är bra mycket närmare målet idag än vad det var igår och jag har gjort ett bra jobb som faktiskt tog tag i det. Resten kommer sen och det kommer att bli hur fint som helst.

Gick förresten och funderade lite på det här med sommaren när jag var på väg till affären tidigare idag. Kom på att jag liksom inte njuter av sommaren. Jag älskar verkligen sommaren. Jag vill ha det varmt och mår sällan dåligt när det blir riktigt hett. Men det är som att sommaren bara är på något vis. Jag vet inte hur jag ska förklara hur jag menar riktigt. Alltså på våren, första tussilagon och man går i spinn. Värsta lyckoruset. Man berättar för alla man träffar "jag såg en TUSSILAGO!" och man får tillbaks "Åååååh äntligen!" Och titta en humla! En fjäril! Åh, har ni sett vad mycket knoppar det kommit på träden? Och nu kommer flyttfåglarna!…… Man liksom suger i sig varenda liten skiftning och bara är så lycklig över att våren äntligen är här. Men på sommaren så glömmer man bort det på något vis. Man bara är mitt i det. Jag njuter av värmen och ljuset för all del men inte på samma sätt. Så jag gick där och verkligen tog in sommaren. Träden som är så gröna, hur solen värmde mot huden, fågelungarna i träden som tigger mat av föräldrarna, humlorna som surrar omkring bland blommorna alla människor i tunna, färgglada kläder. Kom in i affären och fortsatte på samma linje. Där- i julas, stod alla julsakerna. Nu är det plats för trädgårdmöbler och grillar. Jordgubbar! Mmmm, vad gott det doftar. Köpte till och med aprikoser till gubben (själv gillar jag dem inte) bara för att det luktade så mycket sommar. Gick om kring där i affären och riktigt fånflinade. Det var riktigt härligt .

Håbe, JAAAAAAAAAAAA!!!  Vad underbart, fantastiskt och härligt bra!

Städningen, kanonbra gjort!!! En fantastisk början och snart har du ju gjort allt och tänk vad skööööööönt det känns då.

Och precis så är det som vi alla gör ibland, och precis som du gjorde är det som man ska göra. SE och känna och uppskatta och älska precis allting som man har runt omkring sig. Alltid och hela tiden!

AMAZING! Du är på så totalt rätt väg och spår nu! Wooohooo! 

Vad underbart det låter och vad duktig du har varit. Och framför allt vad roligt att höra att du mår bra.

Själv blev jag lite inspirerad av ert röjande så jag började idag att röja efter tre utflyttade barn. Vi har ett stort hus och det har inte blivit av att jag har röjt undan deras grejer. Är ju lite speciellt oxå då deras flytt blir så definitiv då grejerna ryker. Men de har ju redan packat det som de vill spara och sedan är det en massa som ska slängs.

Men då jag insåg att vi behöver en kontainer, eller iaf ett ordentligt släp så vi kan åka till tippen sådär 10 vändor så tog jag en "paus". 

#46 

Ja Håbe man får en helt annan känsla av det du skriver nu i jämförelse hur du skrev i början av tråden! Nu är du verkligen igång! Och man känner ju direkt skillnad, livet känns lite lättare.
Det som du sen beskriver med att njuta av sommaren, det är riktigt underbart! Det gör jag typ jämt när jag är ute och det är fint väder :)

Fast nu är det mulet och ganska kallt här, men det kan jag gnälla av mig om i den andra tråden ;)

You go girl!!!

#49 LoAEmma, eller så kan du njuta av att är mulet och ganska kallt just nu för det har ju sin charm det också.

Att gnälla på vädret är ett av de största misstagen som många gör. Vädret kan vi inte styra över (inte så mycket iaf).

If you don't like it, change it. If you can't change it, learn how to like it.

Ja det där har jag tänkt på. Min semester började idag och vädret ser ut att bli lika mest hela veckan. Så jag ställer in mig på innemys, läsa, städa, träna osv… 
Men man kan ju inte låta bli att tänka på vad härligt det är med soool!
Sov mest hela dagen igår för att jag kunde vara riktigt lat! Vilket ledde till att jag har varit seg i huvudet och konstig i magen hela dagen idag, not my plan!

Här har det varit soligt idag i alla fall. Sonen lyckades bränna sig på axlarna och i ansiktet till och med. Jag som brukar vara så noga med solcreme. Men det var ju mulet när vi gick hemifrån på fm.

Wow vilken vändning du har gjort, Håbe! Det är bara en vecka sedan du skrev det första inlägget i den här tråden, och se vilken skillnad det är nu 
Jag säger som crinalina, nu är du på helt rätt väg!! Och vi finns här som bollplank och pepp om du behöver

Du har inspirerat mig också! I dag tog jag ett tag i badrummet igen - bara lämnat golvet och duschen, som sambon ska ta.. hehe..

Utrymmet under trappen klart! Det finns faktiskt ett golv därinne . Var på återvinningen och slängde så mycket skräp så vi knökade bilden full men ändå fick åka två vändor (vi har en kombi). Allt var inte från förrådet så klart. Mycket plankor från altangaveln vi rev för några veckor sen. Men mycket annat var det också. När jag nu ändå hade farten uppe passade jag på att ösa ur ett skåp som jag har bredvid spisen samtidigt som jag lagade mat. Däri var det fullt med plastbyttor som jag bruka frysa in mat i. Men det var väldigt mycket där som jag aldrig använder. Varför har man tex 19 lock till Big Pack-burkar men bara en burk???? Nåja nu är det ekande tomt där i alla fall. Bara de burkar jag faktiskt använder är kvar. Skönt!!!

Jag vill ha tomma ytor!

Underbart, oj vilken fart det blivit på dig? Hur går det med måendet nu då?

#55 Det går nog ganska bra. Just nu känner jag mig hoppfylld och har tro på att det ska bli bra så nu ska jag hålla fast vid den känslan och bygga vidare på den.

Det är ju mycket mer än att huset är rörigt som gör att jag mår dåligt. Men det känns som att röran i huset bara överväldigar hela min person så jag inte orkar något alls. Jag inbillar mig att om jag får rensa ut ordentligt och får det rent ( inte rent från smuts bara utan rent och avskalat från sinnesintryck) så kommer jag må bättre redan där. Det är lättare att vara glad i ett trivsamt hus. Jag vill liksom inte få panik varje gång det ringer på dörren. Som nu för 5 minuter sen när en granne ringde på och frågade om hans son hade glömt en sak hos oss. SÅ pinsamt att han ser rakt in i vår hall! Den känslan ska bort. Det ska vara ok att någon knackar på och jag kan säga "vill du ha en kopp kaffe?" Det underlättar ju att vara social om jag vågar bjuda in någon innanför dörren utan att behöva städa i tre dagar först.

Och nu börjar jag känna mig motiverad att ta tag i maten igen. Jag vill ha ordning där också. Jag mår bra när jag äter lchf, både i kroppen och psyket, men trillar dit på sockret med jämna mellanrum och då kan det ta ett år innan jag samlat tillräckligt mycket motivation för att ta tag i det igen. Socker är verkligen en stark drog.

Jag har en bild i mitt huvud av mig själv som joggar fram, men lätta steg. Tror till och med jag har drömt det någon gång. Jag liksom bara studsar fram hur lätt som helst. Det är som att det är så det är meningen att jag ska kunna  göra. Men när jag väl provar så har jag bly i benen och tappar sugen ganska snabbt. Nu ska jag verkligen gå in för att samla mina tankar kring positiva känslor kring mat och träning.

Jag känner en viss harmoni i kroppen för första gången på länge. Sen hoppas jag att på samma sätt som det ena ger det andra när jag städar- nu fick jag plats över i burkskåpet så jag började plocka ner lite glasburkar från ett annat skåp dit och där började jag samla ihop dotterns alla lösa gummisnoddar som låg utspridda och la dem i en burk och då gick jag upp på övervåningen för att samla ihop ett gäng snoddar som jag visste låg där också…..o.s.v. Jag tänker att det borde funka så med annat också. Det är fortfarande lååångt kvar i hur jag reagerar när barnen blir för mycket på mig. Jag har fortfarande samma reflex att reagera negativt på väldigt mycket och det känns fortfarande svårt att vända på det, men jag hoppas att det blir samma sak där. Att det blir naturligt att ta ett steg till hela tiden när man känner att det blir så bra och så småning om kanske jag kommer att ha hamnat så långt på plussidan så att det väger över :-)

Håbe - Tack för att du påminde mig om burkskåpet! Tänke på mitt häromdagen, men det blev inte av att jag röjde ur där, men det ska jag ta i på måndag då jag är hemma igen. Är helt övertygad om att ävan jag har en burk och 19 lock, eller i alla fall 14.

#54 #56
Vad kul, vi är fler här inne nu som håller på och röjer och gör fint hemma  och jag blir glad av att läsa om hur det går för dig - du verkar ha hittat ny energi!

Haha kul med 19 lock till en burk!

Jag tänkte på det här med att börja jogga. Börja mjukt. När du är ute och promenerar, ta några joggsteg här och där bara - luta dig lite framåt när du går så att du får en skjuts i varje steg, och så "ramlar" du liksom in i joggen. Ta bara några steg. Och sen fortsätter du gå. Och så joggar du några steg. Så länge det känns bra Förr eller senare så kommer nog lusten att öka på. Finns ingen anledning att pressa sig som att "måste köra 100 m eller 1 km eller 5 minuter", utan gör som det känns bra och roligt! Eller kör små intervaller…. jogga mellan 2-3 lyktstolpar längs vägen t.ex. 

Håbe, jag är så himla imponerad av dig! Du har tagit till dig så bra och du gör precis rätt, och det är ju precis så det fungerar. Ett steg i taget, en sak i taget och så småningom så kommer du att helt plötsligt en dag upptäcka att du inte reagerade negativt på barnens prat, och när mamma mår bra så mår ju resten av familjen bra så då blir barnen mindre uppmärksamhetssökande också av bara farten liksom. Det ena leder till andra och helt plötsligt så är man på det 23:e. Bra jobbat och du inspirerar även mig att ta en liten titt i skåp och lådor, trots att jag vet att jag har ordning i det mesta. Vi har ju precis flyttat och vi har rensat bland saker två gånger det senaste året. Men det finns saker jag kan slänga ut också. Tack! 

Jätteroligt att få följa din utveckling och att det har gått så bra för dig att omsätta råden härifrån i praktiken. Och visst är det så att det ena ger det andra! Särskilt vad gäller städningen. Och ett hem med lite "brus", ger ju ett mycket lugnare sinne! 
Hallen förresten, det är det första du möter när du kommer hem och redan där sätts tonen för hur resten av dagen/kvällen kommer att bli känner jag. Får man energi när man kommer in? Eller blir man lugn? Vad behöver man efter en dag på jobbet/skolan?

Ja Habe fantastiskt!! Aven jag har ju som manga andra ett burkskap,, som jag har tankt pa ett antal manader!!!

Steg for steg,, berom dig sjalv for varje steg,, sa kommer , som Crinalina sa, manga av de andra bitarna helt plotsligt vara losta av sig sjalv,,,, utan att du ens har markt det.

Men som sagt, jatteroligt att lasa, och sa har du ju inspirerat sa manga andra!

Ha ha, vi medlemmarna på LoA iFokus kommer ha de mest välstädade burkskåpen.

Tack alla för era uppmuntrande ord. De hjälper verkligen. Jag slår alltid på datorn et första jag gör på morgonen. Tar en kopp te och sitter här och slöar en stund. Förut gick jag alltid in på FB först men nu går jag hit. Ni, i alla trådarna, hjälper mig verkigen att ställa in rätt våglängd direkt på morgonen. Känner man sig muttrig och sur så får man en liten, vänlig, knuff i rätt riktning. "Ja visst ja. Positivt fokus var det ju".

Precis som jag Habe! Forut gick jag in pa FB men nu ALLTID forst hit:) Som du sager man far en sa positiv fokus pa dagen och ar det nagot man behover jobba pa sa finns "svaren" har !!!

Vad glad jag blev av denna tråd. tack Håbe!

Ditt inlägg #45 gjorde mig tårögd, hur du beskrev hur du tog in sommaren. så jäkla inspirerande läsning. Här ser man hur lika vi är egentligen, vilka vardagliga saker vi alla tampas med och hur mycket som känns övermäktigt innan vi liksom får tagit det där första steget, andra, tredje och det börjar rulla på. Ren katarsis när det börjar kännas positivt av sig självt och inte påtvingat.

Läser just nu Mike Dooleys - Oändliga möjligheter - väldigt trevlig läsning och en hel del om visualisering. Han visualiserade bl.a. hur folk gratulerade honom och gav honom grattisar i massor, ryggdunkar mm. Han var noga med att inte specificera för vad utan bara själva känslan av att få alla dessa gratulationer, det gav honom en ordentligt skjuts. Det har jag börjat med idag! Fast som vanligt max 5 minuter i taget

Tack själv .

Förutom att sätta ord på vad som rör sig i huvudet så att jag har kunnat få hjälp att se det utifrån och allt fantastiskt stöd och inspiration jag fått i den här tråden så har det någonstans också varit en lättnad att inse att man inte är så himla udda egentligen. Det verkar som att ganska mångas tampas med samma typ av känslor på ett eller annat sätt och det lyfter bort lite av känslan av att misslyckas.

Ytterligare ett boktips som verkar intressant. Jag skulle behöva ta ett sabbatsår från jobbet och bara stanna hemma och läsa kloka böcker känns det som .

Rotar fram den här gamla tråden igen. Intressant att läsa igenom den för nu ser jag verkligen hur mycket jag har förändrats sen jag skrev det där första inlägget för faktiskt bara lite drygt 2 månader sedan.

Har under en period befunnit mig i en känsla av harmoni och tillförsikt. För första gången på länge (någonsin???) har jag kännt att det faktiskt är riktigt härligt att vara jag.

Men…Så kommer jag hem efter en resa där jag fått vara ensam, tänka och bara lyssna innåt. Där jag bara njöt av mitt eget sällskap. Tyckte jag gick omkring som i ett lyckorus och kände mig nästan lite förälskad. I livet liksom. Och så blir det bara kraschlandning och platt fall. Och just nu känner jag mig inte alls särskilt lyckorusig. Mest ledsen och …uppgiven? Känslan av att "fan jag är verkligen kass på det här när det kommer till kritan!" Stressen hemma och konflikterna med barnen, framför allt sonen, tar energin ur mig. Jag ORKAR inte känna kärlek. Jag hittar den inte. När han skapar konflikter kring allt. Jag vet att mycket av det handlar om hans diagnos, inte allt men en hel del. Han har ingen broms så att säga. Jag försöker vädja, förklara, markera…. inget får stopp på honom. Och det är hans syster som råkar illa ut. Han blir liksom så övertaggad så att han inte vet vad han ska göra av sig och så åker hon på stryk eller han tar hennes saker, retar henne, provocerar henne och är allmänt jäklig mot henne. Hon är 5,5 år och börjar prata om att hon är tjock för det säger brorsan och flinar elakt åt henne. Det är absolut inte sant men hon har lite småbarnsformer kvar. Det är mycket "fjant, tönt, sopa… osv när han pratar med henne" Ok syskon bråkar men jag tycker att han går över gränsen ganska ofta. Han sliter upp dörren när hon är på toa och hånskrattar åt henne för att han ser hennes rumpa. Och han har inget stopp. Vad jag än gör för att få honom att vända. Det är som att alla hans frustrationer ska ut över henne. Och ju mer kraft jag lägger på att försöka stoppa honom desto mer ökar han farten. Och just det provocerar ju mig något fruktansvärt. Att det drabbar henne. Hade han riktad det mot mig hade det varit annorlunda. Och det slutar med att vi är osams VARJE morgon redan innan frukost. Jag blir på dåligt humör. Sur och vresig. Vi kommer försent jämt. Och det är bara kaos ibland.

Så börjar hela dagen jättedåligt. Inte lätt att vända då. Jag försöker verkligen tänka när jag står mitt i och är färdig att bara ta mina skor och gå ut genom dörren att "det här är INTE kärlek! Byt känsla. Tänk på något som gör dig glad." Och jag kan tänka på saker som brukar göra mig glad och känner som ett varmt leende i magen, i två sekunder, och sen tar den där ilskna klumpen över igen.

Det är ju inte mycket att komma med om jag måste vara ensam för att kunna känna kärlek och inre harmoni. Jag VILL ju inte vara ensam. Det är ju tillsammans med min familj jag vill känna det.

Blää, nu gnäller jag och är negativ. Jag vet. I morgon kanske det känns annorlunda men just nu känner jag mig ganska uppgiven.

Håbe,
Ursäkta att jag bara ramlar in här lite snabbt nu, jag har inte riktigt tid att skriva så mycket men jag ville bara flika in en liten klyscha. Fake it til you make it, vet du?
Säg till dig själv, så ofta du kommer ihåg - Livet är gott, eller Livet behandlar mig väl. Och i och med att du säger det, så tvingar du dig att tänka och känna det också. Om du gör det ofta, så kommer det så småningom att kännas naturligt.

Styrkekram till dig Håbe! Du har kommit en lång väg trots allt!

Håbe - ANDAS! Det är HELT OKEJ att inte orka alla dagar. Tillåt dig själv att vara tjurig, tillåt dig själv att vilja fly hemmet eller vilja be dem alla att flyga och fara. Dippar har vi alla, men jag kan trösta dig med att det blir mer och mer sällan ju längre du håller på med detta.

Det som händer är att eftersom du nu har haft en period av harmoni så blir dipparna så brutala - man trillar så långt och hårt - därför att kontrasterna blir så stora.

Glöm inte känslostegen! Du kan omöjligt "hoppa" från arg och frustrerad till harmoni och lycklig i ett kliv - det är för många steg att ta på en gång. Nöj dig med att ta ett litet steg uppåt, om det går.  Eller stanna kvar och gotta dig i det negativa. Säg till dig själv att det är okej att känna sådär just nu, och att i morgon är en annan dag - då du har målet och intentionen att vakna på bättre humör.

Var inte för hård emot dig själv vännen. Och glöm inte att du har gjort JÄTTTE framsteg.

#69 Det som händer är att eftersom du nu har haft en period av harmoni så blir dipparna så brutala - man trillar så långt och hårt - därför att kontrasterna blir så stora.

Så himla skönt med detta forum, jag tittar in och hittar precis de meningar och påminnelser som jag behöver just nu! Tack!

Visst är det underbart hur det funkar - man får alltid det man behöver då man behöver det, bara man är öppen.

Tack Kathja-R. Du har rätt. Såklart :-)

Jag ska försöka andas och hitta tillbaks till den där känslan så småning om. Det blir bara det att man hamnar som i en ond cirkel som man vill ur.

Det är som att man slår på hela larmsystemet såfort man vaknar. Jag ställer klockan en halvtimme tidigare än vad jag behöver bara för att jag är i så stor behov att få vakna till lite själv först innan barnen, men framför allt sonen vaknar. Jag blir en trevligare mamma då. Bara det att golvet mellan våra sovrum låter och det är en liten balansgång för att försöka ta sig förbi det utan att han vaknar. Precis som jag så är han extremt lättväckt. Och de gånger jag inte tar mig ner utan att väcka honom så känner jag riktigt hur mina igelkottstaggar reser sig så fort jag hör hans steg på golvet där uppe. Jag vet att det inte är ovanligt. Vi pratade om det på adhd-föräldrautbildningen och de flesta beskrev ungefär samma sak. Att man slår på varningssystemet, full beredskap, man läser av dagsläget i ett nafs. Så ok det är tydligen ganska normalt i den värld som är vår vardag. Men det betyder inte att jag gillar det. Det är ett riktigt dåligt sätt att starta dagen på. Man startar dagen med en väldigt stark negativ känsla. Och den är väldigt svår att skaka av sig.

Jag gillade kapitlet i The Secret, kraften, om personliga känslotränare. Den tanken är faktiskt riktigt bra att ta till sig och det blir lite humor när man tänker på personer som man stör sig på, på det sättet. Och min son är helt klart en tränare av det tuffare slaget . En sån där med piska och militärkläder.

Habe!!

Jag skrev ett langt inlagg imorse!! men det forsvann tydligen
Jag tyckte det var ratt sa bra,, men det tyckte val inte universum!! Eller sa tyckte universum att du fatt sa bra rad av Kathja,, att dessa inte behovde repeteras igen!!

Kram pa dig i allafall,,,,,, Har har vi ingen diagnos i familjen, men det ar STORA brak VARJE dag, mellan STARKA systrar!!!!

Håbe, du har fått jättebra råd redan, som väntat! Och du har ju verkligen kommit jättelångt, och du är i ett läge när dipparna blir enorma och djupa för att kontrasterna blir så stora. Ju mer du lär dig, ju mer du automatiskt börjar använda dig av LoA i ditt vardagliga tänk, desto högra blir dipparna och desto mer sällan kommer dem att komma för att du lärt dig att hantera dem bättre och se dem snabbare. Men det är en process som inte sker över natten, men du är ju på god väg.

Jag skulle vilja ge dig detta råd; när du är på bra humör och sonen är på bra humör, sätt dig ner och skriv en lista på alla saker du uppskattar och älskar hos honom. Allt du kan komma på. Skriv på dem. Sedan väljer du ut 10-15 av de sakerna (de som du känner starkast för) och skriver en ny lista som ser ut ungefär såhär:

Jag älskar (namnet) för att han är så kärleksfull. Tack för att han är så himla kärleksfull.

Jag älskar (namnet) för att han lär mig så mycket om mig själv. Tack för att han lär mig om mig själv.

Jag älskar (namnet) för att han är min känslotränare. Tack för att han är min känslotränare.

Jag älskar (namnet) för att han får mig att vilja växa och bli en bättre mamma. Tack för att han får mig att vilja växa och bli en bättre mamma.

När du sedan vaknar på morgonen, innan du går upp om du har chansen, så läser du igenom listan och ler (vare sig du känner för det eller inte). Detta sänder ut rätt energier och signaler till Universum.

Vissa morgnar kommer det inte funka, men då tar du ett djupt andetag och så tar du listan med dig in på toaletten (eller något annat rum) och läser igenom den igen. Detta kan du göra varje gång som du känner att du tappar bort dig.

Håbe jag slogs av en tanke då jag läste crinalinas tips ovan utifrån att du har behov av att få starta din dag på ett för dig bra sätt. En grej som funkar bra är att du redan på kvällen tackar för hur din nästa dag kommer att både starta och bli. Planera in en bra start och tacka för att att din dag blir just som du vill, tacka för att du kommer att vakna utvilad och på ett gott humör.

Där lägger du en bra energi-grund för nästa dag!

Crinalina och Kathja-R, jättebra råd från båda två. Jag ska absolut ta dem till mig. Jag måste helt klart hitta sätt att komma in i bättre känsla redan innan sonen vaknar. Tack så mycket för hjälpen.

Tack Kathja-R att du håller koll. Jag brukar ju alltid slå ihop kvällen innan med morgonövningen annars.

Håbe, gör det. Det enda man kan göra är att prova sig fram och så länge man gör det håller man sig på spåret som går åt rätt håll.

Ha ha, och jag brukar ofta köra bara på kvällen.

Jag kör båda när jag är i extra behov av det, men mina dagar flyter oftast så bra ändå så oftast blir det inte alls. Och ibland blir det på kvällen, andra gånger på morgonen. hehe

😃 Skrev i klottertråden att det var så lugnt att jag väl fick leta fram en annan tråd att morgoninspireras av. Så kom jag på att det väl borde vara ganska precis ett år sen jag skrev mitt första inlägg här. Tänkte att det kunde vara roligt att titta på vad jag skrev då. Och jag kunde banne mig inte ha hittat en bättre inspirations-och kom-på-bra-humör-tråd😃.

Det var bra att läsa igenom era råd igen. Det fanns en del här som jag behövde påminnas om men framför allt var det härligt att se hur stor skillnad det är nu mot för ett år sen. Fatta hur ännu mycket längre jag ska ha kommit om ytterligare ett år 😎❤️❤️❤️.

Jag inser hur mycket mer automatiskt jag gör det som var övningar då.

Och så påminde jag mig själv om att njuta av sommaren. Här och nu. ☀️🌺

Kan tro att det borde vara en bra boozt att se hur långt du har kommit! Är alltid så att man "faller tillbaka" in i gamla spår då och då i början, det tar allt några år innan men är ett med sitt nya jag. Men trägen vinner. 😃

Heja Håbe! Man behöver läsa och påminnas om vilken resa man gjort. Jag har en inne på tarot, tankens kraft, som jag läser ibland. Ju mer jag kommer ifrån den skogshumblan jag var då det var som värst, ju mer surrealistiskt känns det att jag faktiskt mått så pissigt. Men,vilken boost det är, herreminskapare vilken resa vi gjort!

Härligt Håbe! 

Oh, blir bara mer och mer ivrig att nå mitt genombrott jag med. Jag kan ju känna det i stunder men sen försvinner det…

Theleonora - Du vill för mycket vännen. Slappana av och njuuuuut av livet istället.

Håller med Kathja, vill för mycket hindrar flödet!

🌺☀️❤️ från mig!

Underbart Habe!  och alla andra !!  Jamfor er/oss med den vi var for ett ar sedan sa ar det nog en stor skillnad, sarksilt nar vi sa medvetet tar kliv framat!

MEN Som kathja sa, det ar viktigt att inte VILJA for mycket, for som vi ocksa pratade i en annan trad, nar vi VILL formycket sa ar det sa latt att vi motarbetar oss sjalva,, LoA fungerar ALLTID,,,, :) viktigt att komma ihag.

OCH viktigt ocksa att vara uppmarksam pa de sma forandringarna,, som tex. for mig och alla mina sma Fun Factors som okar!!! uppskatta dessa!!! Stressa inte over att det STORA inte har andrats,, det komme det ocksa, men om vi glommer bort de sma sakerna sa forsenar vi bara vagen till det stora:)

SA ,, alltid bra att stanna upp, och forundra sig over det fantastiska liv och de fantastiska steg vi tar framat:)

Det är därför det är så viktigt att flyta MED strömmen, alltid. Inta vilja, inte knöla, inte exkludera, inte jobba mot - bara hitta ett sätt att flyta med.

Ja det är helt rätt, hitta flödet och bara flyta med. Låta universums tankar bli dina, universums drömmar bli dina.c

:) Ja tänk vad vi kommit långt allihop

Va kul att höra, Håbe! Heja heja :)

Tack Kathja och skogshumblan. Jag var bra på att motarbeta mig sj igår men så är det ibland. Och det får vara så tills jag lär mig ;)