Annons:
Etikettloa-personligt
Läst 1886 ggr
novembre
2018-02-14 12:46

Oro inför nya yrket

Hejsan 

Jag känner mig ganska stressad, nervös och undrar om jag hamnat helt fel i mitt yrkesval nu när jag nästan är färdigutbildad… :S Jag vet inte vad jag ska göra, alla omkring mig säger att jag kommer lära mig och det kommer gå bra, men jag känner inte så. Jag vet inte om jag skriver i fel forum, eller om det e med hjälp av LOA som jag kan hitta rätt väg igen. 

Jag står inför ett ganska stort skifte i mitt liv. Jag går en 5-årig utbildning till bildlärare och tar min examen om några månader. Det ska bli jättekul och skönt att äntligen bli klar med studierna och få tjäna lite pengar utan att behöva leva snålt, men jag står samtidigt lite inför ett dilemma i allt detta. Kanske jag kommer trivas jättebra! Kanske det går helt åt helskotta! Just nu känns det väldigt osäkert och att jag har för lite praktisk erfarenhet för att känna mig trygg.

Jag upplever mig ganska stressad inför då jag ska jobba i yrket. Anledningen är att jag har ganska lite erfarenhet av ledarrollen (trots min utbildning, vi har inte gått igenom ledarskap eller tränat i det och haft väldigt lite praktik i min mening). I hela mitt liv har jag alltid varit den som varit lite sådär i bakgrunden och nu känner jag vilken stor omställning det blir för mig i att bara byta roll, vara den där som hörs och syns och leder andra människor.

Jag har jobbat med människor tidigare, men inte på det sättet och jag vet att jag är ödmjuk och inkännande eftersom jag alltid får höra det, men nu undrar jag om jag verkligen kommer passa in i mitt nya yrke på grund av min oförmåga kring att stå i centrum… samtidigt ska jag hålla i presentationer och leda i uppgifter. Jag känner mig ganska stressad över detta för jag har egentligen i hela utbildningen tänkt att det kommer lösa sig, och nu när jag nästan är färdig så känner jag inte alls att den känslan instämmer. 

Jag vet inte vad jag ska göra, det känns bara som att det inte kommer gå bra, alla möjliga tänkbara scenarion spelas upp i mina tankar på hur illa det kan gå…. Jag kan ju bara inte lägga av med utbildningen och jobba med något annat då jag tagit CSN och levt på mina sparpengar den sista tiden. 

Har ni tips på hur jag kan göra i en sådan situation? Eller om ni har liknande erfarenheter, hur hanterade ni dem?

Annons:
novembre
2018-02-14 13:04
#1

Jag vill också säga att jag har en ständigt tung känsla av någonting som hänger över mig och det tynger ner mitt mående precis som att det är en katastrof som väntar mig… Jag har ingen att prata med om detta för jag tror ingen förstår riktigt hur jag upplever det hela och de i klassen har jag ingen jättenära eller bra kontakt med tyvärr heller så det känns lite som att jag är ensam i det hela.

retep
2018-02-14 15:06
#2

Hej novembre!

Jag kan förstå din oro och osäkerhet, men är ganska säker på att det kommer att gå bra för dig.

Vet du om du skall undervisa en stor eller liten grupp människor och vilken ålder de har?

Hursom så kan du bara vara dig själv, alla har vi rätt att vara nybörjare och en bra sak för att skapa förtroende det är att vara öppen och och kanske säga att… Jag är ju  ny här och litet osäker på det här och hur ni har gjort innan, men tänker att vi kan prova mitt sätt och göra så här. Och om ni sen har frågor eller synpunkter på hur vi kan jobba med bild på olika sätt o.s.v. så tycker jag det är bra om vi kan prata om det efterhand.

Genom att skapa förtroende får du gruppen med dig och det stärker ditt självförtroende. DU KAN DET HÄR!

Vill du använda lagen om attraktion så skall du skapa positiva tankar och föreställa dig det allra bästa kring hur du vill att allt skal funka och bli… och sen Let it be!

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Otroulig
2018-02-15 22:27
#3

Katastrofkänslor kommer ofta av en rädsla som byggts upp.  Det kan t.om kännas som verklighet bara för att man upprepar tankarna om rädsla. 

Jag pratar från egen erfarenhet - jag har levt i rädsla som varit så stark, så jag misstagit den för verklighet och faktiskt manifesterat just det. 

Hjärnan kan ju inte skilja på verklighet och fantasier. 

Det är ju inget som säger var du kommer att hamna med dina kunskaper - du kanske hamnar på en plats där det är en liten grupp - några få kanske. Du kan ju använda dina kunskaper på många olika sätt.  Lås inte fast i en bild - var öppen - vad som helst kan hända. 

Fokusera i stället på det du gillar med den vägen du har valt.  Om det är glädjen i skapandet eller var det nu är som fått dig att välja detta. Tänk att få förmedla det! 

Det finns ju alla möjligheter! 

Lärare betyder vägledare - för den delen - du ska bara vägleda - guida människor, göra dom nyfikna, inspirera, uppmuntra. 

Då låter dina egenskaper som ödmjukhet och inkännande som ovärderliga egenskaper.

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

novembre
2018-02-16 16:21
#4

Jag utbildar mig till gymnasielärare i bild, men kommer få behörighet i alla åldrar. Kanske det är bäst att söka jobb i grundskolan tänker jag. Då är de enkla kunskapsnivåer i uppgifterna och det blir lättare att fokusera på det pedagogiska funderar jag på. 

Tack jag hoppas det! :) Jag har min sista praktik nu och har jobbat med en uppgift jag ska presentera nästa vecka. jag kommer också ha en liten introduktionsföreläsning i ämnet, men nu när jag övar på den går det bara åt helskotta… Jag försöker förtränga mina svårigheter för det är väldigt pinsamt, och jag har aldrig ens nämnt det för någon tidigare. Det blir så uppenbart i dessa sammanhang. 

Det handlar om att  jag verkligen kan ha svårt att formulera mig ibland. Det känns som att det e något fel på mig för att jag inte hittar rätt ord och formuleringar. Det är ofta så.  Antingen  om mitt arbetsminne är otränat eller något annat som gör att jag tappar bort det jag ska säga…   Jag var ofta själv under de två sista åren i högstadiet och funderar om det kan ha påverkat mina kommunikativa förmågor. Jag minns att jag sedan i gymnasiet ibland fick känslan av att jag tappade talförmågan, orden bara försvann ur munnen, sen dess har orden trasslat in sig i varandra. 

Det är en av de orsakerna som gör mig så himla osäker och att jag kanske borde söka till något annat, men jag har ju nästan pluggat 5 år på en utbildning nu :/

retep
2018-02-16 17:39
#5

#4 Jag kommer tillbaka till tanken om att skapa förtroende. Tänker att om du till att börja med kan få en anställning där du jobbar med en mindre grupp och kanske också litet yngre ålder. Att du helt enkelt är öppen och berättar att du ibland tappar bort orden när du skall berätta något. Som jag ser det så har du för mycket uppmärksamhet på det som du upplever som svagheter och svårt. Att avdramatisera hjälper dig att vända din uppmärksamhet till det positiva, konstruktiva och kreativa och det du är duktig på. Du behöver inte ursäkta dig, bara kort säga som det är och sen gå igång med det du skall göra.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Otroulig
2018-02-21 21:53
#6

#5 bra svar. Lite vad jag tänkte säga. 

#4 Sen undrar jag lite..om du nu fortfarande är under utbildning - har du tagit upp detta inför vägledare och lärare? Frågat om råd? Berättat som det är? 

Även om det kanske kan vara läskigt att visa sig sårbar så öppnar det oftast upp för ett gensvar av medmänsklighet och medkännande för de man vågar blotta sig för.

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Annons:
SHIAWASE
2018-03-19 02:26
#7

novembre,

Skulle gärna vilja höra om dina styrkor. Vilka egenskaper har du som du känner kan vara en styrka för dig!!! Vi har alla styrkor och svagheter,  ofta kan det vara lättare att hitta sina svagheter, men börja med att göra en lista över dina styrkor. 

Hur skulle din favoritarbetsplats se ut för dig?

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Jenny246
2018-04-21 20:50
#8

Jag befinner mig på samma plats som du nu och känner exakt likadant!

[Hukanson]
2018-05-25 20:21
#9

Jag funderar på om bildlärare lär sig att tolka andras bilder mest och bara kanske problematisera en redan redan färdig bild gentemot en ideal version? Efter fem år av "negativ" utbildning kanske din själ är sorgsen för att du inte får vara skapande och följa din inspiration.  Du behöver kanske återfinna passionen , hitta ditt eget bildskapande och intuitiva mening med bilder? Om du skulle göra det kanske du naturligt blir ledare för  kreativitetsprocessen att tolka bilder på ett nytt sätt. När du hittar din inre konstnär kommer du att växa ut till det som du drömde om när du valde din väg.

novembre
2018-11-05 18:13
#10

Hejsan igen! jag har inte varit aktiv i tråden på länge och tänkte uppdatera hur läget ser ut idag. Tack för alla svar och framförallt för dem som fick dröjt svar från mig.

Jag har gått klart min utbildning nu och börjat att jobba som vikarie på olika skolor först eftersom jag kände sån osäkerhet. På mitt första lite längre vikariat som jag började nyligen på (grund och högstadie) var jag så nervös att jag fick ont i magen och huvudet konstant, men det visade sig gå bättre än jag trodde. Dock är det svårt att få ordning på klasserna. Det är hög ljudnivå och rörigt och min röst räcker inte till. Nästa steg är att förstå hur bedömningen ska gå till och alla de där uppgifterna vid sidan av som jag verkligen inte har koll på så får se hur det löser sig. 

Rent spontant känner jag inte att jag trivs i ledarrollen vilket är dumt att jag då gick en så lång utbildning. Men jag tänker att jag ska testa och se nu hur det kommer gå med vikariatet samtidigt som jag funderar på om det finns andra jobb som jag har möjlighet att jobba inom med en utbildning som bildlärare. Då jag har läst flera år borde ändå något mer vara relevant. Jag vet bara inte vad… 

Med svar till #SHIAWASE så vill jag ändå säga att jag är ganska bra med den enskilda kontakten med människor/elever. Jag gillar att ha koll på saker, så jag ser mig som ganska strukturerad, mest är det egentligen för att mina tankar är så röriga och behöver istället ordning.  Jag är också väldigt lugn av mig och tänker att det kan vara en fördel inom något yrke :) 

#Otroulig Jag har inte tagit upp det för en studievägledare, tanken slog mig, men jag gjorde aldrig det. Jag har lite svårt om att be om hjälp med såna saker. Jag tänker att jag fortfarande kan vara i behov av någon slags vägledning. Arbetsförmedlingen tycker jag inte brukar vara till hjälp av tidigare erfarenheter och jag har ingen lust att skriva in mig där heller. 

#Jenny246 Nu var det ett tag sedan du skrev, men berätta gärna hur du tänker och så. kanske vi kan komma fram till en lösning på som passar både dig och mig :) Jag tänker så det knakar ifall det finns en annan väg att gå. Finns så mycket olika yrken, men man vet bara en bråkdel av dem. Därför tror jag att det säkert finns något om läraryrket inte är ett alternativ längre.

setfree
2018-11-06 15:00
#11

Jag börjar som högstadielärare den 19 november. Det blir en rejäl omställning.

Från konsult i teknik till lärare. Fundera ett tag på lärarjobbet innan du avfärdar det. Om du jobbar några år så vet du bättre. Stökigt är det ofta och det är inte så lätt att styra en klass.

Lona
2018-11-08 16:55
#12

TS, rent spontant känner jag att det nog kan vara lättare med en gymnasieklass. Visserligen svårare och mer komplicerade bitar rent ämnesmässigt men ofta är gymnasieelever lite mer lätthanterliga än högstadieelever. Varierar givetvis mellan olika skolor och inriktningar, men om man skall generalisera.
Så jävliga elever som det kan finnas på högstadiet har jag aldrig stött på på gymnasiet - men det finns ju skötsamma högstadieklasser också.


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

novembre
2018-11-08 17:04
#13

#11 Kan tänka mig att det blir lite bättre på gymnasiet :) 

#12 Den skolan jag hade praktik på hade väldigt lugna klasser, högstadiet som jag är på nu är raka motsatsen. Många är skötsamma så ska inte säga att alla är stökiga, men när några ställer till det går det ut över hela arbetsmiljön. Inte kul att gå hem med nedsatt hörsel och nedstämdhet inför yrket som går ut över hela dagen som det är nu.

Annons:
Upp till toppen
Annons: