LoA - Personligt

Oro inför nya yrket

2018-02-14 12:46 #0 av: novembre

Hejsan 

Jag känner mig ganska stressad, nervös och undrar om jag hamnat helt fel i mitt yrkesval nu när jag nästan är färdigutbildad... :S Jag vet inte vad jag ska göra, alla omkring mig säger att jag kommer lära mig och det kommer gå bra, men jag känner inte så. Jag vet inte om jag skriver i fel forum, eller om det e med hjälp av LOA som jag kan hitta rätt väg igen. 

Jag står inför ett ganska stort skifte i mitt liv. Jag går en 5-årig utbildning till bildlärare och tar min examen om några månader. Det ska bli jättekul och skönt att äntligen bli klar med studierna och få tjäna lite pengar utan att behöva leva snålt, men jag står samtidigt lite inför ett dilemma i allt detta. Kanske jag kommer trivas jättebra! Kanske det går helt åt helskotta! Just nu känns det väldigt osäkert och att jag har för lite praktisk erfarenhet för att känna mig trygg.

Jag upplever mig ganska stressad inför då jag ska jobba i yrket. Anledningen är att jag har ganska lite erfarenhet av ledarrollen (trots min utbildning, vi har inte gått igenom ledarskap eller tränat i det och haft väldigt lite praktik i min mening). I hela mitt liv har jag alltid varit den som varit lite sådär i bakgrunden och nu känner jag vilken stor omställning det blir för mig i att bara byta roll, vara den där som hörs och syns och leder andra människor.

Jag har jobbat med människor tidigare, men inte på det sättet och jag vet att jag är ödmjuk och inkännande eftersom jag alltid får höra det, men nu undrar jag om jag verkligen kommer passa in i mitt nya yrke på grund av min oförmåga kring att stå i centrum... samtidigt ska jag hålla i presentationer och leda i uppgifter. Jag känner mig ganska stressad över detta för jag har egentligen i hela utbildningen tänkt att det kommer lösa sig, och nu när jag nästan är färdig så känner jag inte alls att den känslan instämmer. 

Jag vet inte vad jag ska göra, det känns bara som att det inte kommer gå bra, alla möjliga tänkbara scenarion spelas upp i mina tankar på hur illa det kan gå.... Jag kan ju bara inte lägga av med utbildningen och jobba med något annat då jag tagit CSN och levt på mina sparpengar den sista tiden. 

Har ni tips på hur jag kan göra i en sådan situation? Eller om ni har liknande erfarenheter, hur hanterade ni dem?

Anmäl
2018-02-14 13:04 #1 av: novembre

Jag vill också säga att jag har en ständigt tung känsla av någonting som hänger över mig och det tynger ner mitt mående precis som att det är en katastrof som väntar mig... Jag har ingen att prata med om detta för jag tror ingen förstår riktigt hur jag upplever det hela och de i klassen har jag ingen jättenära eller bra kontakt med tyvärr heller så det känns lite som att jag är ensam i det hela. 

Anmäl
2018-02-14 15:06 #2 av: retep

Hej novembre!

Jag kan förstå din oro och osäkerhet, men är ganska säker på att det kommer att gå bra för dig.

Vet du om du skall undervisa en stor eller liten grupp människor och vilken ålder de har?

Hursom så kan du bara vara dig själv, alla har vi rätt att vara nybörjare och en bra sak för att skapa förtroende det är att vara öppen och och kanske säga att... Jag är ju  ny här och litet osäker på det här och hur ni har gjort innan, men tänker att vi kan prova mitt sätt och göra så här. Och om ni sen har frågor eller synpunkter på hur vi kan jobba med bild på olika sätt o.s.v. så tycker jag det är bra om vi kan prata om det efterhand.

Genom att skapa förtroende får du gruppen med dig och det stärker ditt självförtroende. DU KAN DET HÄR!

Vill du använda lagen om attraktion så skall du skapa positiva tankar och föreställa dig det allra bästa kring hur du vill att allt skal funka och bli... och sen Let it be!

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2018-02-15 22:27 #3 av: Otroulig

Katastrofkänslor kommer ofta av en rädsla som byggts upp.  Det kan t.om kännas som verklighet bara för att man upprepar tankarna om rädsla. 

Jag pratar från egen erfarenhet - jag har levt i rädsla som varit så stark, så jag misstagit den för verklighet och faktiskt manifesterat just det. 

Hjärnan kan ju inte skilja på verklighet och fantasier. 

Det är ju inget som säger var du kommer att hamna med dina kunskaper - du kanske hamnar på en plats där det är en liten grupp - några få kanske. Du kan ju använda dina kunskaper på många olika sätt.  Lås inte fast i en bild - var öppen - vad som helst kan hända. 

Fokusera i stället på det du gillar med den vägen du har valt.  Om det är glädjen i skapandet eller var det nu är som fått dig att välja detta. Tänk att få förmedla det! 

Det finns ju alla möjligheter! 

Lärare betyder vägledare - för den delen - du ska bara vägleda - guida människor, göra dom nyfikna, inspirera, uppmuntra. 

Då låter dina egenskaper som ödmjukhet och inkännande som ovärderliga egenskaper. 

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2018-02-16 16:21 #4 av: novembre

Jag utbildar mig till gymnasielärare i bild, men kommer få behörighet i alla åldrar. Kanske det är bäst att söka jobb i grundskolan tänker jag. Då är de enkla kunskapsnivåer i uppgifterna och det blir lättare att fokusera på det pedagogiska funderar jag på. 

Tack jag hoppas det! :) Jag har min sista praktik nu och har jobbat med en uppgift jag ska presentera nästa vecka. jag kommer också ha en liten introduktionsföreläsning i ämnet, men nu när jag övar på den går det bara åt helskotta... Jag försöker förtränga mina svårigheter för det är väldigt pinsamt, och jag har aldrig ens nämnt det för någon tidigare. Det blir så uppenbart i dessa sammanhang. 

Det handlar om att  jag verkligen kan ha svårt att formulera mig ibland. Det känns som att det e något fel på mig för att jag inte hittar rätt ord och formuleringar. Det är ofta så.  Antingen  om mitt arbetsminne är otränat eller något annat som gör att jag tappar bort det jag ska säga...   Jag var ofta själv under de två sista åren i högstadiet och funderar om det kan ha påverkat mina kommunikativa förmågor. Jag minns att jag sedan i gymnasiet ibland fick känslan av att jag tappade talförmågan, orden bara försvann ur munnen, sen dess har orden trasslat in sig i varandra. 

Det är en av de orsakerna som gör mig så himla osäker och att jag kanske borde söka till något annat, men jag har ju nästan pluggat 5 år på en utbildning nu :/ 

Anmäl
2018-02-16 17:39 #5 av: retep

#4
Jag kommer tillbaka till tanken om att skapa förtroende. Tänker att om du till att börja med kan få en anställning där du jobbar med en mindre grupp och kanske också litet yngre ålder.
Att du helt enkelt är öppen och berättar att du ibland tappar bort orden när du skall berätta något. Som jag ser det så har du för mycket uppmärksamhet på det som du upplever som svagheter och svårt. Att avdramatisera hjälper dig att vända din uppmärksamhet till det positiva, konstruktiva och kreativa och det du är duktig på. Du behöver inte ursäkta dig, bara kort säga som det är och sen gå igång med det du skall göra.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.