Du kan bara ändra på dig själv. Vad kan du göra för att situationen ska bli bättre? Kan du prata med föräldrarna i den andra familjen till exempel och berätta hur du vill att de gör om barnen ska leka?

Jag vet att jag måste ändra mig. Men hur vet jag inte. Sen jag har pratat med föräldrarna och de vet att jag vill att man bestämmer dagen innan. Men de kör över min vilja varje gång. Tex vi skulle på kalas till min bror sa till min dotter att jag hämtar dig då för vi har lite tid innan vi skall iväg en timme innan ringer de att de tar med sig min dotter på Liseberg för det vill mon dotter istället för att gå på kalas. Så då hämtade jag en gråtande dotter som tyckte att jag var en elak mamma som inte vill att hon får följa med till Liseberg. Idag så skulle vi bestämma tapeter för de skall byta rum mina döttrar så jag sa imorse att vi måste beställa dessa i eftermiddag och ville att båda skall följa med så de får just den tapeten de ville ha. Fick innan jag skrev här ett samtal från dottern att hon skulle med kompisen och när jag sa nej så grät hon så tillslut sa jag att det går bra men hon får inga nya tapeter i sitt rum eftersom hon hellre vill vara med kompisen.

Kan du säga till på fritids också att hon inte får gå med någon annan hem om inte du har sagt det på morgonen?

Tycker det är jättedålig stil av föräldrarna att gå emot dig. Det är du som är förälder till ditt barn, de ska inte köra över dig. Försök ta ett allvarligt samtal med dem och säg att de alltid måste kolla med dig för att det ska fungera.

Förklarade du för henne att hon fick välja mellan att träffa sin kompis eller få tapeter? För i så fall tycker jag det är bra. Då har hon valt, och vet att det blir konsekvenser.

Sen kan det vara bra att säga till dottern på morgonen när du lämnar henne att hon inte får leka med någon efter skolan så att hon har den inställningen hela dagen.

Det hela verkar så otroligt gränslöst på något märkligt sätt. Har du svårt att sätta gränser mot andra än din dotter och granne? Vi har haft samma diskussion om att jag beslutat att om man ska leka med andra kompisar bestämmer man det dagen innan. Sen har jag helt enkelt inte tagit sådana diskussioner och heller inte ruckat på mitt beslut för jag vill inte ha sådana dagliga diskussioner. Dvs för mig är det inte svårt att säga nej till både granne och dotter om sådana diskussioner. Om man inte är konsekvent utan medger undantag försätter man sig i en jobbig sits och får faktiskt skylla sig själv att diskussionerna kommer. Enklast är att säga ordet nej. Sen inga förklaringar. Inga förhandlingar. Endast ett nej. Håller man inte på de gränser man satt upp kommer ingen tycka att du är trovärdig. Därmed förlorar du trovärdighet och kommer kunna bli överkörd gång på gång. Denna gång din dotter och granne. Jag är säker på att du får liknande problem i dina andra relationer som ex jobbet om du fortsätter med detta beteende.

Tack alla Min dotter vet vad jag tycker om detta och det är bara med denna familj som hon gör så här. Hon försöker med andra med då accepterar hon ett nej men med denna tjejen så gråter hon och skriker. Sen vet jag att just så här gör den tjej alltid. Det hjälper inte att säga till föräldrarna. Det är jag som måste ändra mig men jag jag kokar nu när jag tänker på dem.. det är just den biten jag måste börja med. Sen med dottern så får jag vara ännu mer bestämd på att jag bestämmer. Men hur skall jag få relationen att fungera utan att behöva vara den elaka mamman.

Du måste nog acceptera att din dotter och familjen ser dig som elaka mamman. Man kan faktiskt inte göra alla nöjda. Huvudsaken är att du vet varför du gör detta. Det är ju för att vara den snälla mamman. Det är viktigast att du vet det själv. Du gör ju detta för din dotters skull. Att sätta gränser är något barnen önskar och det är ren kärlek om man faktiskt ger dem det. Förvänta dig inte att vara kompismamman hela tiden som vinner priset som populära mamman. Ditt jobb är faktiskt inte att alltid vara populärast. Ditt jobb är att vara mamma. I det ligger naturligt att du blir opopulär ibland. Men du kommer visa din dotter hur man sätter gränser och att man kan leva med att vara obekväm. Det kommer hjälpa henne en vacker dag när hon är vuxen och behöver göra sig obekväm och sätta gränser. Dessutom kommer du se att din egen respekt och andras respekt mot dig ökar. Din dotter kommer känna sig trygg i att du står fast vid det du säger. Och hon kommer testa dig. Det är barnets jobb. Ni två olika jobb i detta. :)

Älvan tack för det du skrev det gick rakt in i hjärtat….

Vargar Jag har många barn… :) Du är den bästa mamman för ditt