Det första jag tänker är att du ska försöka ta reda på vad du vill ha i ditt liv. Har du inte det i den relationen du har så har du två val. 

Vill du skapa det du vill ha  i den relationen du har? Om inte så är det väl dags att avveckla den. 

Det verkar ju som att du söker dig bort från relationen. Ett "enkelt" sätt är ju att bli kär i någon annan eller börja söka efter kärlek på annat håll.  Sen är ju frågan om det verkligen bara handlar om att byta partner eller om det är dig själv du ska hitta.

I rent LOA syfte så vet jag inte vad jag ska säga. Du skapar ju redan, frågan är kanske varför du skapar det du gör. Vad ligger bakom? 

Edit: Jag har ju inget hyfs! 

Hej och välkommen hitta Mammasöker!

Det är en stor fråga du ställer… Finns inget rakt ja och nej än på den frågan om jag vill skapa det jag vill ha i nuvarande relation. Jag vet att jag verkligen velat det förut. Jag har varit den som mest försökt vrida ur trasan de sista dropparna för att få det att funka. Om inte jag kämpade skulle det rasat för länge sen tror jag. Kanske att det här med "kär" hände för jag inte orkar kämpa lika mycket längre. Kanske att jag tänker "det får bli som det blir". Jag håller mig nog kvar mycket pga av annat oxå… Min dotter, ekonomin (jag är sjukskriven). Rent krasst skulle jag inte klara mig själv som det ser ut nu. Men samtidigt har man vant in sig vid ett liv tillsammans som funkar helt ok…till ren kaos ibland. Vi är väldigt olika. Det slår verkligen blixtar mellan oss ibland. Sist… Blev det faktiskt t.o.m. Våld involverat. Jag vet att ni nu säkert tänker; Men då blir ju inte bättre med den andre. Saken e den, att skulle det ta slut med nuvarande, så skulle jag vara tvungen att efter bästa förmåga ordna upp det. Det skulle bli tufft, då jag inte kan jobba heltid. Men jag har levt å vänt på korvören förut… Är bara det att förutom min nackskada och migrän, så gick jag oxå in i väggen… Så jag har liksom ingen ork att ordna upp det på egen hand just nu. Kanske oxå därför jag inte vågar säga något till min sjukgymnast. Jag kanskr är rädd för att han ska gilla mig och bli besviken på vilket uselt kort jag är… Sjuk och inga pengar. Jag inser att jag inte har något marknadsvärde på den fronten. Men jag har humor och en ganska stark personlighet. Jag är öppen och jag är Kramgo, de flesta säger att jag ser bra ut oxå. Jag är en lojal kompis och en tjej med stort hjärta. Jag vill både ge och få kärlek. I min nuvarande relation (5år) har jag aldrig fått höra : "Jag älskar dig"… När jag frågar (slutade fråga för två år sen) om han gör det… Så är svaret Nej. Men han säger att han aldrig har älskat någon och att han vet inte om han har den förmågan… Han är snart 49 år. Jag har ju sedan två år "accepterat" detta, genom att jag gjorde ett val att ändå stanna och ha det så. Bestämde mig för att aldrig mer fråga, eftersom jag blev ledsen varje gång. Trodde ju i början att det bara var en tidsfråga.. För han hade känslo-spöken för sitt ex i början av relationen (de var ihop i 20år). Skriver mer sen… Sent nu. Men gärna respons på detta so far. Tack!

Fina mammasöker, 

Som sagt varmt välkommen hit. Ojoj nu finns det massor att skriva. Jag får ta mer sen - ska ju till jobbet snart.

Min vän - du är värd det bästa i livet. Det är att må bra, vara lycklig, känna sig trygg, känna glädje. Ha varma ärliga relationer. 

ALLT detta kan bara du ge dig själv. Du gör det genom att först hitta allt i dig själv. 

Som det är nu så tänker du att du "nöjer dig" att leva i en relation där du  inte får någon kärlek - utan tvärtom där du t.om är lite rädd.

Jag gissar att du kommer att få många fler svar här. 

Det ÄR ett stort steg att ta sig bort ifrån något när man inte ser och känner hur livet kommer att bli. Man vet inte hur allt ska lösa sig, man vet inte hur man ska må. 

Du kan välja att börja att prioritera DIG. Du måste börja agera kärleksfullt och respektera dig och ge dig själv möjlighet att må bra och ha ett underbart liv. Allt utgår ifrån dig.

Jag tror att den här förälskelsen bara är ett sätt att ta nästa steg - och det har inget med snubben att göra. Du har skapat allt det här - för ditt inre vet att nu är det dags att gå vidare - dag att börja leva för DIN skull. Dags att börja respektera dig och agera kärleksfullt mot dig  ❤️

mammasöker!!! Välkommen,,

Och här kan du vända ut och in på dig, ingen dömer någon här.

hmm,, Börja med att tillåta dig själv att känna vad du gör! Det är OK att ha känslor för någon annan ! det är ok att även prata och bekräfta känslor eller ta ännu ett steg längre!!!

Genom att tillåta dig själv att känna det du känner att agera efter dina känslor, så kommer svaren att komma , hur du ska göra i din nuvarande relation.

Tänk inte på hur du skulle klara dig ekonomiskt utan honom, tillåt dig att känna efter, låt ditt inre tala, och kom ihåg att du är värd det bästa, det är vi alla!

Nu har ju du attraherat din nuvarande relation  till dig också,,så var tacksam för det. Är det dags att gå vidare så kommer du att KÄNNA det när du väl börjar vara mera öppen för dina känslor och din intuition och din relation till DIG  (ditt högre jag alltså)

Njut av att du känner pirr! istället för att tycka att du gör något "fel" , du gör inget fel alls!!!!

Och fortsätt att bolla på med oss!! Lösningen kommer från dig själv, men genom inputs från andra öppnar man upp för olika synvinklar,, och tänk att du har kommit hit!!!! YES,,!  beröm dig själv bara för det,,haha

Det ligger så mkt psykologi bakom LoA, att förstå att det man skapar har att göra med vad man själv anser sig vara värd…och att jag tänker att du ska börja med dig själv❤️. Som utomstående låter det oerhört hårt att inte få höra " jag älskar dig" i en kärleksrelation, eller att han tom uttalat att så inte är fallet, men jag dömer inte att du stannat, så enkelt är det inte att bara gå om man djupt nere kanske anser sig inte vara värd bättre. Så det är djupa grejer det här…kan du känna att du tycker om dig själv? Vad du önskar och vill ha, ger du dig själv det? Om du önskar kärlek, ärlighet, respekt, hur kan du ge det till dig själv? Och till andra? Ibland är kärlek att släppa…

Du skriver om dina yttre problem med hälsa och ekonomi, men också att du är kramgo, det är bra, öva på att fokusera på alla sidor du TYCKER OM med dig själv. Det finns många övningar du kan göra, tex skriva tacksamhetslistor över egenskaper du har och är…det viktiga då är att de inte ska kännas krystade eller nåt " att visa upp" utan vad du verkligen kan känna och stå för om dig själv som är positivt. Har man en sträng röst som gått per automatik i mpågna år så kan det vara svårt i början att komma på något öht att skriva. Men ge inte upp. Se det som en övning bara, " hur många saker kan jag komma på idag som jag tycker om med mig själv". Det gör att du skiftar fokus, du letar efter bra saker istället för att låta den gamla negativa skivan rulla.

Du behöver inte ta några beslut bums att lämna honom, lägg honom åt sidan ett tag, och  börja med dig själv from  nu, hitta mer självkänsla, sup in vad mina kära vänner ovanför skrivit, att inse att du är värd det bästa, du är värd att må bra, börja fundera på hur kan du göra det. Vad tycker du om att göra, har du några intressen, ger du dig egentid? Lyssnar du på musik som får dig att må bra, omger du dig med färger du tycker om, är du ute i naturen? Jag tror att du behöver läka från botten, och sen kommer stegen visa sig, ett efter ett, hur du ska gå vidare.

Tack så hemskt mycket för er respons! Blir varm i själen av att få höra era kloka ord å tankar. Tacksam för att ni bryr er. Självklart har min nuvarande kille även bra sidor. Istället för att uttrycka sig i ord gör han ju sina små handlingar… Han kan tex överraska med att laga cykeln, laga mat, ge något man saknat länge osv. Men bekräftelse i ord å ömhet är det sämre med. Inget jag kommer kunna ändra på med honom. Han är ju så här. Jag måste väl ta beslut om jag kan fortsätta leva med det eller inte? Vet ju inte om jag kan få det bättre heller? Haft otur med relationer. Min förra missbrukade både alkohol och sex (otrogen minst två ggr vad jag fick veta, genom att jag fick en könssjukdom ena gången). Jag blev psykiskt misshandlad av honom. Det var jättesvårt att ta sig ur bubblan. Men gjorde det tillslut efter ca 3 svajiga år. Han innan honom (min dotters pappa) lämnade mig en dag med allt själv då hon var ca 1,5. år… Hörde inget på flera veckor. Plötsligt dök han upp igen å ville försöka(mest för han var rädd förlora dottern). Men det höll ju inte, då jag byggde upp en känslomässig mur efter det sveket. När hon var ca 2,5 år tig det slut på bägges initiativ, men jag fick ingenting… Han tog bil, tv mm. Jag studerade och hade inga pengar… Men det var då jag fick köra mig att vända på korvören. Jag hade min dotter själv första två åren, förutom varannan helg, sen begärde han halva tiden, hon mådde jättedåligt de första två åren på 50 %. Hon var ett barn som behövde EN trygg plattform en längre tid uppenbarligen, men det sket han i. Det var även så att under de två åren lämnade han bort henne massa på barnvakt för att vara ute och festa istället. Även till mig … Fast för mig var det ju inte barnvakt, då hon var min dotter. Han gjorde oxå karriär… Så jag tog ofta VAB i hans veckor, eftersom han ofta inte kunde vara hemma pga nytt jobb, möten, resor osv. Fortsättning följer… Skriver från mobilen så är svårt att se vad jag skrivit hittills.

#szirius hade inte sett ditt svar när jag skickade iväg mitt senaste inlägg. Du har nog rätt i det att jag måste läka mig själv. Men litegrann känner jag att det här med å blivit kär har satt igång läkningsprocessen oxå. Jag inser att det är dags att suga åt sig bra saker och få resten av livet att bli bättre än den halvan som varit hittills. Jag har råkat ut för många fler tragedier än dem jag nämnde ovan, både orsakade av mig själv och annat/andra. Jag börjar känna att jag inte orkar med mera skit längre och att för att komma till ett lyckligare liv, måste jag själv bege mig dit. Det var ungefär i början på detta år dessa tankar började komma till mig. Men oxå insikten i vad det innebär… Jag måste ta stegen dit själv. Jag började att se mig själv i ett utifrån perspektiv… Å då insåg jag att kan han, kan hon, kan jag… Varför skulle inte jag kunna ha ett jobb jag trivs med och är bra på? Varför skulle inte jag kunna ha en lycklig relation? Jag började svara Ja på frågor till mig själv, som jag i alla år sagt å tyckt om andra jag beundrat och sett upp till. Vändpunkten kommen tid efter jag jag verkligen var nere på botten å petade… Jag är glad att min dotter finns i mitt liv, för det var tack vare henne jag inte gav upp… I princip. Jag har fått resa mig så många gånger… Men nu känner jag att set får vara nog med sunk-bottnen. Jag vill åtminstone ta mig upp på ytan och ligga kvar där å njuta lite och inte bara tippa efter andan hela tiden. Kanske kan ni här hjälpa mig å komma dit, med era tips, stöd, kärlek å råd. :)

Så klart att vi finns här för dig!

Det känns som att du kommit till en insikt att förändring ska ske. Det känns som att du är redo. 

Precis som Szirius säger. Du kan bygga upp dig själv i det läge där du är.  Så det är ingen panik att agera på den fronten. Sen tror jag att det kan vara lättare att ändra tankar och mönster när man inte är kvar i relationen - men som sagt det här känner egentligen bara du.

Jag vet inte hur mycket du hängt här? Men nåt som är bra att veta är att vi sprutar ur oss våra tankar och åsikter, vi säger inte att det är sanningen och vi tycker olika, så det är upp till dig att känna efter vad som är rätt för dig. En annan sak också, vi är inte så bekväma heller  😃 vi ger ärliga råd/sanningar som vi själva tror på och det är  inte alltid så bekvämt att höra 😉. Men vi vill ALLTID väl, även om det ibland kanske låter lite tufft. 

Så t.ex nu kommer lite tufft 😉 när du läser din historia med taskiga relationer så är det bra om du erkänner att det kanske inte är "otur" utan att det faktiskt ligger något hos dig som göra att du hamnar i dessa situationer. Du har inte gjort något fel, du har gjort så gott du kunnat med det bagage och den kunskap du har.  Jag önskar att du inser att det du ligger i startgropen av (om du väljer) är en resa i att skapa om dig själv och då framför allt att ändra på dina tankemönster. 

Oj det här lät supertungt. Det är inte meningen. Men det kan vara bra att ge dig själv tid och tålamod. 

Precis som Szirius säger - fokusera på positiva saker. Bygg upp din självkänsla. Så började jag min senaste resa, Jag läste en massa också. Mitt första steg var  Mia Törnblom och jag följde hennes råd att skapa en Må bra bok. Där skriver man varje kväll ned tre saker man gjort bra, tre saker man är tacksam över. ..hmm har för mig det var nåt mer ..efter ett tag (3 månader) så kunde man lägga till 3 saker man kunde gjort bättre - men i början var det bara positivt. 

Nånstans här på sidan (hehe, vi är så spontana och följer flödet så vi blir väldigt utanför ämnet (OT) hela tiden) finns boktips. Det finns en massa bra bra böcker att läsa.  

Skriv på, skapa nya trådar, fråga om specifika frågor. Personlig utveckling på iFokus är bra också. Läs böcker om du gillar det! 

Var nyfiken på dig, hur du fungerar och hur du tänker och kanske varför- om du bollar med oss så får du andra tankesätt och sen kan du välja vilket tankesätt som känns bäst. 

Kram🤗

Men vad gör man åt den känslan då varje timme ägnas tankar å en längtan inifrån att få vara med sjukgymnasten? Jag håller på att bli ett freak… Googlar på hans namn för att se vad jag kan finna… Hittar en bild å tittar på den flera gånger… Känner mig som när man gick i skolan å blev kär ☺️

Men vad gör man åt den känslan då varje timme ägnas tankar å en längtan inifrån att få vara med sjukgymnasten? Jag håller på att bli ett freak… Googlar på hans namn för att se vad jag kan finna… Hittar en bild å tittar på den flera gånger… Känner mig som när man gick i skolan å blev kär ☺️

Jag tycker du kan njuta av känslan ja 🙂

Nu pratar jag bara om hur jag varit, du behöver ju inte alls vara likadan. Men jag har varit lite kär i kärleken - jag har alltid varit specialist på att kära ner mig och har haft ooootroligt svårt att släppa taget (hehe, har fortfarande lite att jobba på där) Så mycket energi som gått åt till detta. Istället för att prioritera mig. Att vrida på huvudet och göra andra saker - istället har jag nästan tvångsmässigt tänkt och fantiserat om någon man - alltid en speciell. Jag håller ofta på i flera år och bara suktar 🤪. För min del känner jag nu att det varit en väldig slöseri med tid. Jag tror att det hela hänger ihop med att jag trott att OM jag skulle få det där underbara förhållandet DÅ skulle jag bli lycklig. Nu inser jag att jag måste bli lycklig FÖRST av mig själv.  Jag är på väg att hitta mig själv och lär mig varje dag att vara JAG.  Mitt allra bästa jag. 

Detta gör att ju att om jag nu kommer att attrahera till mig en man så kommer han ju att matcha den där allra bästa mig och det skapar ju en enorm förutsättning för ett underbart och härligt förhållande.

Det är som Otroulig säger, man kan bli kär i kärleken. Det är när allt kommer omkring ett sätt att komma undan "den grå vardagen". Men som de andra har sagt så skapar vi utifrån vad vi fokuserar på, så att snöa in på en man du (antagligen) inte kan få skapar mest frustration och brist känslor.

Försök att hitta andra saker att "piffa livet med". Vad mår du bra av? Vad ger dig pirr? 

Jag fastnade lite i dina tankar i #7… Detta med "varför skulle inte du kunna ha en lycklig relation?" Ja varför inte? Vad tror du själv har gjort att du skapar icke lyckliga relationer? Vad har du som du behöver läka från förr? Eller vad behöver du släppa, eller inse för att komma vidare mot hälsosamma lyckliga relationer?

Lite frågor att fundera över som kan hjälpa dig vidare. 😍

Jag gör ju andra saker än att bara tänka på honom såklart. Tex så stickar å virkat jag en hel del. Träffar vänner osv. Jag träffar även en Coach som ska hjälpa mig tillbaka till arbetslivet på något sätt. Jag har även sökt utbildningar till våren, så det kan hända att det blir lite studier, då jag ska ändra inrikting på jobb och göra något annat än tidigare. Det yrket passar mig inte längre efter skadan å annat. Så jag tar tag i mitt liv på många sätt.. Varit lång väg tillbaka, men det finns lite mer hopp nu än för ett-två år sen. Och allt har varit mina egna intiativ. Jag har jobbat ganska mycket med mig själv och mina tankat. Läst böcker och lyssnat på radioprogram. Det är mycket som uppfyller mitt liv i att hitta min grundtrygghet och självkänsla igen (eller den kanske aldrig funnits så starkt nånsin som nu). Jag har nog aldrig varit mer mentalt stark än vad jag är nu. Jag är inte framme än… Men jag var ju i bottnen förut, så jämfört med det så är det en betydlig skillnad. Därför är jag inte heller helt säker på att denna känsla jag har för sjukgymnasten inte skulle vara något som bara "kär" i kärleken. Han är ju dessutom bara sig själv, jag får väl ingen direkt kärlek från honom, mer än denna enorma varma känsla som känns ända in i magen. En längtan på nåt sätt. Jag håller verkligen med er om att jag borde först ta tag i det jag har här hemma. Det gör jag ju oxå. Eftersom jag är kvar. Jag hade verkligen dock inte för avsikt att då dessa känslor för sjukgymnasten och blev faktiskt väldigt förvånad över att det kom över mig så. Nu när ni läst detta… Vad är det som säger att det nånsin aldrig skulle kunna bli något med honom? Och varför skulle det inte kunna bli bra?

Härligt att höra att du har växt så de senaste åren, det är säkert därför som detta händer dig nu. Det är först när du börjar att må bra som du får tillgång till positiva känslor i större utsträckning.

Det finns inget som säger att det kommer att bli något, men heller inget som säger att det inte kommer att bli något. Skapandet bygger inte på "något eller någon" -  det bygger bara på energier, och vi skapar energier när vi tänker och känner. Någon gång har du önskat dig tex -  trygghet, uppskattning, harmoni -  eller annat. Och sedan matchar skapelsen upp dig med det du har önskat. Men du har kanske även önskat -  otillräcklighet, osäkerhet, att inte duga  -  och universum/Gud matchar upp dig med det med! Det är därför det viktigaste är att skapa det  man vill känna i sitt liv. Vill du ha kärlek och harmoni så hitta det där du befinner dig NU, därför att ju mer av det du skapar av det nu desto mer kommer du att ha det imorgon.

Det handlar alltså inte om honom eller din sambo -  det handlar bara om dig och ditt nu. Därför spelar han egentligen ingen som helst roll! Utan det som spelar roll är att du blir säker på vad du vill ha i ditt liv. Hur du vill känna och må.  Så att du kan skapa det, eller rättare sagt -  du önskar och universum/Gud skapar.

En annan sak jag tänkt på … Det här med att dras till dåliga relationerna… Men vet ju inte hur killen är innan eller under förälskefasen… Ofta är det ju väldigt bra första tiden/året… De sämre sidorna kommer upp senare, såsom missbruk, psykisk terror, otrohet osv… Då är det ju en annan sak att ta sig ur. För visste man om det innan, skulle man ju inte välja det med störta sannolikhet. Eller vad säger ni?

Hur gör jag om jag vill länka denna tråd till ett annat forum?

Du attraherar bara sådant som är inom samma frekvens som din egna  vibration. Medvetet eller Omedvetet. Så det spelar ingen roll om du vet eller inte vet.  Det enda vi behöver fokusera på är vår egna frekvens, vi höjer den genom att må bra, leva sant mot oss själva, känna tacksamhet för livet etc. Det man attraherar visar vilken vibration man sänder ut, har man attraherat saker som man inte önskar, så visar det också på vilken frekvens som man befinner sig på.

Inget kan gå fel, allt bara ÄR,,, men vi har alltid ett val!!!! Vi är fullständigt ansvariga för vårt egna liv och tillvaro.☀️

#15 Jag tror inte att en person bara ändrar på sig och skaffar sig nya egenskaper, de har funnits där hela tiden. En kärleksfull man som visar respekt kommer inte att helt plötsligt börja med missbruk, psykisk terror eller liknande. 

Det är kanske svårt att se i början, man kan ju lätt bli lite förblindad av kärleken.

Nej #18, det tror inte jag heller. Såklart att det finns där i början. Men det är ju inget man ser eller märker då. Oftast är dessa personer experter på att dölja de sjuka sidorna har jag fått erfara. De kan nästan framstå som tvärtom, väldigt sympatiska och trevliga. Men om vi andra hade varit tankeläsare och synska så skulle det ju ha stoppats mer våld, mord och krig osv. Jag tror faktiskt inte vara att man attraherar per egen kraft. Jag tror faktiskt man kan ha otur oxå. Den personen man är tillsammans med har ju oxå hamnat där på sitt sätt… Kanske attraheras de onda till de goda?

Vi behöver inte vara synska, vi behöver bara bli medvetna om vad vi själva är. Vad vi skapar i våra liv, och reglera i oss själva för att få det vi vill. Hela dig själv och du kan bara ha sunda och kärleksfulla relationer. För nej vi har aldrig otur, vi får alltid det vi behöver i våra liv för att skapa kärlek och harmoni -  även om det kanske ibland kan vara svårt att se.

Vill inte låta gnällig. Men jag testar även era tankar litegranna nu ;-). Har jag tolkat det rätt då att du menar att jag behövde dessa dåliga destruktiva relationer? 😳

Mammasöker Ja, allt du varit med om är med om har du helt ensam skapat. Sen om det var medvetet eller inte det är en annan sak. Detta är attraktionslagen. Du drar till dig det du sänder ut. Tanken och känslan. Om du hela dagarna går omkring och tänker på att du inte vill träffa på en misshandlare plus fäster starka känslor till detta kommer du just attrahera misshandlaren. Därför får den misshandlade ofta samma sak om och om igen i nya relationer. Den goda nyheten är att du nu medvetet kan skapa EXAKT den verklighet du vill!

Det är okej att gnälla ibland. Och det är absolut okej att fråga och ifrågasätta! 

Svaret på frågan är JA, dåliga relationer och möten vi har i livet är inte dåliga. Vi väljer att se dem som dåliga för vi har lärt oss att så ska de vara,men egentligen är de neutrala tills du väljer om de är bra eller dåliga. Hade saker och ting haft ett eget värde så hade alla människor tyckt och känt det samma om den saken och så är det inte. Eller hur?

Allt som sker i ditt yttre är en spegling av ditt inre. Så när du har en sk dålig relation så har du den för att du ska se vad du har att korrigera i ditt inre.Vårt yttre är en spegel av vårt inre och allt är en gåva. Skapelsen är gjord på detta sättet därför att meningen med livet är att vi ska må bra, vara i harmoni och leva i kärlek, men ibland halkar vi snett. Men eftersom skapelsen är som ett självreglerande system så blir vi alltid uppmärksammade på att detta händer så att vi kan styra upp oss. Det förutsätter dock att vi förstår att det är vad som sker, inser vad vi ska inse och gör något åt det.

Ni som nu svarat… Är ni komplett lyckliga? Har nu läkt alla sår? Och är ni i en lycklig relation?

Ni som nu svarat… Är ni komplett lyckliga? Har nu läkt alla sår? Och är ni i en lycklig relation?

Nä. Vem är det? Inte ens Jesus var ju det. Han tvivlade. Vi är alla människor. Jag försöker hela tiden läka mig och vara i nuet. Det enda som finns är just nuet.när man fattar det på djupet förändras tillvaron. När man fattar att man har makten över sitt eget liv förändras perspektiven. När jag fattade att allt är ett blev jag förändrad. Jag är lyckligare nu. Jag kämpar och jag njuter samtidigt. Jag är tacksam och skapar min värld mer medvetet. Jag har lite bättre börjat komma ihåg vem jag är. På djupet. Vad jag gillar och vill ha osv. Läs på om attraktionslagen om du vill. Det är för många ett annorlunda sätt att se på tillvaron. För mig handlar det om kontraster. Lycka vet man bara hur det känns om man varit olycklig exv. Dvs jag strävar inte enbart efter lycka i mitt liv. Förutom kontraster önskar jag expansion av tankar, känslor, erfarenheter osv. Jag skapar detta allt mer självständigt. Det är inte lätt, men inte svårt heller. Alla på sin utvecklingsnivå. Alla erfarenheter enl mig lika värdefulla.

Generellt har jag aldrig varit lyckligare än nu. Jag har aldrig mått bättre. Jag har aldrig känt mig så trygg och lugn i mig själv. 

Sen som Älvan säger så svänger man ju lite hit och dit annars vore det ju tråkigt 😉

Jag är i en väldigt lycklig relation till mig 😃 men jag har ingen partner.

Jag anser allt att jag är lycklig för det mesta, och jag har en harmonisk relation där det mest är skratt och harmoni. Kan bara hålla med Otroulig, jag har aldrig mått bättre än nu. Det innebär inte att det aldrig "händer något" men det är väldigt mycket mer sällan nu för tiden och jag tar inte så hårt på det. Livet går ju ut på att utvecklas och växa så det hade kanske blivit lite trist att "vara klar" när man har halva livet kvar.

Instämmer med övriga!!!! Jag är lycklig,, även när kontrasterna svänger som mest, eftersom min lycka inte har något med yttre omständigheter att göra. Sann lycka kommer inifrån ,, och har inte något med yttre händelser, andra personer att göra.

Självklart så är vi fysiska varelser, med olika känslor, och dessa kan variera, men som älvan sa, så ser jag inte saker som positivt och negativt, allt ÄR,, och det är kontraster som vi upplever, dessa kontraster kan inte påverkar mitt inre jag och min lycka om jag inte tillåter det!!!

Härligt att höra era svar. Tack ska ni ha för alla respons! Nu återstår att se vem jag fortsätter min resa med … Förutom mig själv ;-)

Härligt att höra era svar. Tack ska ni ha för alla respons! Nu återstår att se vem jag fortsätter min resa med … Förutom mig själv ;-)

Du själv är alltid i alla lägen viktigast! Den relationen är den vi ska ägna mest tid och kärlek. 🤗

Hej igen! Vet ni om det finns någon bok/litteratur skriven om attraktionslagen på svenska?

Heter helt enkelt "attraktionslagen" (hicks). Fantastisk bok "bortom attraktionslagen" av Love. The secret är ju översatt till svenska. Vacker. För mig är det inte en heltäckande bok. Den har även 2 fortsättningsböcker. Jag började med mitt fösta förslag. Funkade. Vi har en tråd om just böcker. Nånstans……

Om du söker på "boktips"  här inne (det gör du ganska högt upp på sidan, precis ovanför där denna tråd startar) så får du upp flera trådar med tips. 👍

Så! Nu har jag köpt två böcker! En ljudbok och en pocket :)

Bra mamman, jag blir nyfiken - vilka köpte du?

Det blev "Attraktionslagen" av paret Hicks.

samt även en forts.bok av dem, men kom inte ihåg exakt vad den hette.

👍 Kul. Jag har inte läst nåt av dom..men lyssnat massor. Men klippen är ju på engelska.

 Som sagt hrmmmm 😉, det finns ett behov av svenska förespråkare……. (en liten fin kommentar till någon här på siten)

#39  Vem, vad? 😇Jaha, du talar om dig själv! 😃

Det finns allt ett gäng som snackar LoA på svenska, men om de är bra det vet jag inte, har aldrig lyssnat på dem. Bara sök på "attraktionslagen" på Youtube så kommer det ett gäng. 👍

Jodå, den är på svenska. Köpte på adlibris

Kommit igenom halva ena boken. Blir bara mer kär å attraherad av min sjukgymnasten, där det ännu är obesvarat tillbaka (han vet ju inte om min crush heller). Samtidigt hemma har vi hamnat i lite gräl på sistone och vissa saker som är problem mellan oss har kommit upp till ytan igen. Efter jul blir det kanske familjerådgivning. Men det har vi sagt förr oxå och inte blivit av…

Jag är lite deppig för tillfället. Mer för den obesvarade kärleken, än det att våra problem återigen kommer upp till ytan. Jag skulle så gärna vilja vara mer privat med sjukgymnasten (alltså ett samtal vid sidan om yrket räcker). Men det känns som den drömmen tyvärr inte är ömsesidig :(.

Istället för att leta efter lyckan utanför dig så är mitt råd att börja bygga på din egen lycka. Som kommer inifrån dig. 

Ingenting utanför oss kan påverka oss …om vi inte tillåter det. Männen har ingenting med dig att göra, egentligen. 

Du ska vara viktigt som förrätt och huvudrätt. En relation är bara grädde på moset. Desserten.

Absolut…. jag letar lyckan inom mig hela tiden. Det är min kropp ocå som söker. Jag lyssnar till signaler. Det gör en aning ont nu förtiden att inte vara där. Men det känns som en enorm lättnad att få vara nära. Varje möte känns kortare å kortare. tiden flyger iväg. Det är som att man knappt bara hunnit säga hej, sen ska det vara adjö igen. Jag vill bara ha mer tid… mera lära känna honom.