Universum och andlighet

När själen växer

2014-09-17 11:49 #0 av: MissInAction

Kom att tänka på det igen nu när szirius skrev att genom förändring så växer vi. Något som jag läst i Paulo Coelhos bok Valkyriorna. OBS jag började läsa i somras men har kommit av mig, så har inte läst färdigt boken än! Skämtar Paulo är dock en av mina favoritförfattare och jag älskar boken hittills ♥

Det var ett fenomen som beskrevs, där en ung man som Paulo och hans fru träffade i öknen, som skulle lära honom att tala med änglar. Han gav dem övningar, och mest till frun... bland annat så skulle de notera hur människor som går förbi dem ser ut och det visade sig att de allra flesta går och tittar ner i marken. De fick till uppgift att följande dagar höja blicken, att fästa den på horisonten. Alltså istället för att notera hur marken ser ut, eller kläderna på de människor man möter, så ser man träden bakom husen, bergen i fjärran, himlen...

Och... de kände av en omvälvande förändring! Den här unge mannen använde ett uttryck som jag inte minns just nu, men Paulos fru beskrev det på ett sätt som han tyckte bättre om, och som jag kommer ihåg också, haha.... hon sa att det är som att själen har vuxit.

Jag tyckte det var så häftigt! Och det kändes så självklart. Så jag började också med övningen. Tyvärr så får jag erkänna att jag alltför ofta kommer av mig och glömmer bort att lyfta blicken! Jag ser liksom "allt". Men när jag väl kommer ihåg det, bara då så känner jag ju hur hela jag växer. Jag är inte längre bara här där jag är.. min kropp och vad för slags utrymme jag nu tycker att jag har som "mitt space".  

Så egentligen! Då vi alla är Ett, vi är del i samma Helhet... egentligen så kan vi ju aldrig vara begränsade till våra fysiska kroppar. Men våra tankar och det vi lärt oss gör att det är ju så vi föreställer oss! Vi är en fysisk kropp och inte mycket mer, till och med när vi inser att vi är en själ, så kan vi uppleva oss som små eller som begränsade! Men jag upplevde att det blev ett helt nytt perspektiv på det med detta! ♥

Ville dela detta med er Glad

Någon av er som läst boken? Eller som kanske ändå förstår vad jag pratar om? Kramas


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2014-09-17 12:57 #1 av: Älvan

Boken är helt fantastisk liksom alla hans böcker. Denna är nog mest andligt fördjupad.

Vill bara korrigera min syn på själen. Den kan aldrig växa. Däremot KÄNNS det så då vi upptäcker delar av vår egen själ som tidigare var dolda för oss. Det är när vi lyfter blicke vi får syn på den. :)

Paolo är en inspiration.

Anmäl
2014-09-17 14:47 #2 av: MissInAction

En otrolig inspiration, ja!! Är så tacksam att min mamma gav mig boken Alkemisten en sommar, 2005 kanske det var? Och jag fastnade på en gång. Gråter alltid till hans böcker, förr eller senare!! ♥

Jag tycker fortfarande att det där är lite svårt att få grepp om. Hur stor är själen, egentligen? Borde den inte kunna expandera i evighet? Eller kanske den är elastisk? Jag har ingen aning faktiskt! Men det är väl känslan, som du skriver, som vi alla menar när vi pratar om att själen växer Glad


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2014-09-17 18:21 #3 av: Älvan

Själen är oändlig. Den är ju allting som funnits, finns och kommer finnas. En del kallar själen Gud. Vi är allt och allt är vi. Om man blir totalt upplyst utplånas egot helt. Då inser vi att vi är ingen ting (eller allting). Jag önskar inte bli fullständigt upplyst i detta liv, men expanderar gärna min syn och att kunna se allt mer av migsjälv.

Allkemisten är magisk. :)

Anmäl
2015-03-14 19:45 #4 av: saradormin

#3

Jag tror blir man fullständigt upplyst så kan man inte leva kvar på fysiska.

Anmäl
2015-03-14 20:00 #5 av: szirius

Paolo Coelho är så mkt kärlek för migHjärta! Så många fina minnen, inte bara från innehållet  i sig utan när och hur. Jag och min man högläste " Alkemisten" för varandra när vi seglade i Kroatien. Där fanns inkarnation med och vi pratade om hur vi nog levt liv efter liv med varandra eftersom det alltid från första början för oss båda  funnits en sån stark känsla av att vi känner varandra "från evigheten "...Kär

Anmäl
2015-03-14 20:32 #6 av: retep

Tänker...om inte själen utvecklas...varför väljer själen då att inkarnera i en kropp och uppleva genom ett fysiskt personligt liv?

Anmäl
2015-03-14 20:37 #7 av: saradormin

#6

Jag tror allt utvecklas, gud också.

Anmäl
2015-03-14 20:55 #8 av: retep

Säkert är det så att Gud utvecklas genom alla otaliga gudomliga uttryck...och samtidigt förblir oföränderlig, evigt den samma.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.