Annons:
Etikettuniversum-och-andlighet
Läst 1367 ggr
Mandra
2014-02-22 04:37

I-synk eller ur-synk - det är frågan?

Ok, vi kan diskutera det här med att vara i synk eller ur synk med omvärlden ett tag. Saxar lite ur tidigare tråd om detta.

http://lawofattraction.ifokus.se/discussions/530200b68e0e744c4e001ea8-ar-karleken-allt-bestar-kallan-av-enbart-karlek?discussions-2

Mandra:

Jag och tiden, tidsandan (eller vad jag ska kalla det) är helt enkelt alltid ur synk. Det bara är så och inget att göra något åt. Ibland hoppas jag för det är fasligt ensamt, men jag blir bara ledsen och besviken - så det är bättre att låta det vara.

#32 av linnease 

AhaaaaAAAAAAAA!!! Nu förstår äntligen JAG dig i alla fall Mandra. Din grundvibb är ju att du känner dig ensam, utanför, besviken och ledsen ihop med andra människor.. och det är DÄRFÖR du dragit till dig och hittat en sån filosofi som är helt omöjlig för andra att förstå och förlika sig med.. så du kan fortsätta hålla uppe det. Som en skyddsmur, som du alltid kan ta till om någon utmanar dig i att hitta en enklare väg, en bättre väg, en väg som skulle få dig att må bättre och dessutom komma in i gemenskapen. COOOOOL! 

Ok, ska svara lite på det då. Du har rätt i att min grundvibb att jag känner mig ensam och utanför och förr trodde jag det berodde bl a på en totalt ointresserad mamma som dessutom är jäkligt självisk. Men så gjorde jag en resa tillbaks till när jag låg i hennes mage, som foster och känslan fanns redan då. Förstod då att den härrör ifrån tidigare liv. Förstod att jag "dragit till mig" henne som mor för att se just detta.

Jag har alltid varit lite på tvärs med omgivningen lite grand - dock inte som nu - och gått mina egna vägar. Jag hade också en alkoholiserad styvfar och som många alkoholister var han väldigt ombytlig, ena dagen skulle man göra si och nästa så och det var omöjligt att göra honom nöjd. Vad man än gjorde blev det aldrig rätt. Till sist beslutade jag mig för att bestämma själv. Därutöver en biologisk pappa som jag sällan såg och som också är totalt ointresserad och självisk som min morsa (har idag inte träffat honom på 45 år).

Människan är ett flockdjur och behöver andra människor, men eftersom jag inte hade det lärde jag mig att överleva utan support från omgivningen. Och det kan ju tyckas vara väldigt eländigt, men jag ser det inte riktigt så.

Att vara i en grupp/flock kräver också ett visst beteende, att man följer vissa givna regler, att man beter sig på visst, av flocken godtagbart sätt - annars blir man utstött.

Jag känner själv att den här uppväxten faktiskt banat vägen för min andliga utveckling och gjort att jag kunnat ta mig mkt, mkt längre än jag skulle ha kunnat utan den och i en flockgemenskap.

jag har inte dragit till mig de två andliga vägar jag går på idag som en skyddsmur utan:

1) För att de tillsammans räddat mitt liv rent bokstavligt.

2) För att de tillsammans är min/a rätta Ödesvägar, vilket innebär att de kommer att föra mig längst rent utvecklingsmässigt.

Jag har dock inte helt medvetet valt allt det här - utan jag har hamnat där genom att stå på egna ben och vara mig själv.

Allting här i världen har ett pris - så också att vara i-synk med mänskligheten och jag är inte beredd att betala det priset. :)

Sen må jag vara hur ur-synk som helst med människor - men jag är desto mer i-synk med resten av Skapelsen, dvs med allting annat i Universum/Skapelsen/Naturen, betydligt mer än de flesta. Och det är heller inget jag är beredd att ge upp. Jag ser t ex att jag skulle behöva göra det i mitt förhållande till djur om jag hellre vill vara i-synk med människor på det området - och det vill jag inte, KAN jag inte.

Så numer är allt det här ett medvetet val - är ensamt på ett sätt ja - men oerhört givande på många andra.

OM det gick att vara i-synk med mänskligheten också, skulle jag inte ha något emot det. Men isf måste det ske utan att jag måste tumma på något annat och den lösningen finns inte, anser jag.

Men tyck gärna till! :)

Annons:
[rore]
2014-02-22 08:45
#1

Tassar in vill hitta tillbaka igen. Nu bubblar min inre kittel av tankar. Måste iväg nu…*vinkar*

Gahella
2014-02-22 10:02
#2

Tack för att du delar och berättar Mandra, och jag förstår precis vad du menar, och jag är inte heller redo att betala ett högt pris på bekostnad av min personliga frihet. Har gjort det som ung och tackar för erfarenheten den gav då. För mig är sann och ömsesidig vänskap det enda alternativet, annars är jag hellre med mig själv.

Att erfara motsatser som känna sig ensam och vara ur synk tror jag är viktiga erfarenheter att känna på, i alla fall för min egen del då det har gett mig mycket viktiga insikter. Och nu för tiden känner jag aldrig eller väldigt sällan någon ensamhet, men jobbar fortfarande med känslan då och då av att vara ur synk Skämtar

Otroulig
2014-02-22 10:04
#3

Tack för att du delar Mandra. Så givande att läsa om människors vägar.

Nu ser jag ju så mycket mer av dig och förstår så mycket mer ❤️

Själv ser jag ju inte riktigt min väg lika tydlig som din - förutom att jag tror att jag i det här livet skulle lära mig att bearbeta sorg. Förlåta och kunna gå vidare. Så jag lallar vidare  och ser vad som dyker upp. 

Det jag inte förstår är att din nuvarande synk utesluter synk med mänskligheten… varför det är det ena eller det andra liksom 🤔

Kan du ge nåt exempel?

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Mandra
2014-02-22 12:03
#4

#3 av Otroulig 

Som jag nämnde ovan så innebär att vara i synk med mänskligheten,
även bara en liten grupp eller t o m en enda människa att det ställs
vissa krav. Det finns både skrivna och oskrivna regler för hur man ska
bete sig för att få den andres/gruppens gillande och acceptans. Det här
 finns där oavsett om man vet om det eller inte (den här gruppen är
ovanligt fri från oskrivna regler och därför dröjer jag mig kvar här trots
allt). Och dem måste man hålla sig till för att vara i-synk med gruppen.

Och jag kan oftast inte ställa upp på de kraven för då måste jag vara något
som jag inte är och det är ett värre alternativ än att vara ur-synk. Jag är ju Tal 10 så det här är kanske extra viktigt för mig. Måste verka i det gränslösa! Inga regler! Jag tummar på detta ändå genom att i viss mån ha arbetstider om jag också skulle börja kompromissa med vilken andlig lära jag väljer - för att den skulle vara mer begriplig för andra - då skulle jag vara väldigt illa ute. 

Den sits jag hade som barn och även senare lärde mig att klara av
utanförskapet och det ser jag nu som en styrka. Jag var redan utanför
i mångt och mycket - annars hade jag troligen inte hittat rätt andligt.
Men visst ibland blir man lite ledsen och trött - men, som sagt,
alternativet är värre.

Dessutom tror jag att mina klienter skulle skrika i högan sky om jag
försökte anpassa mig till något mer strömlinje formad och mer populär 
andlighet. De tycker att just det här att jag klarar att stå utanför och
gå mina egna vägar är min allra starkaste sida. De skulle INTE
uppskatta om jag slutade med det. :)

Jag har provat på det här rejält en gång i 20-års-åldern - att helt och
hållet anpassa mig efter en grupps normer och regler.
Jag träffade då en kille som arbetade politiskt väldigt långt ut på
vänsterkanten och jag gillade ideologin, men inte de oskrivna reglerna.
Trots det så anpassade jag mig till dem. Jag är uppvuxen i över- och
medelklass - vilket man givetvis inte fick vara, så jag blev tvungen att
förneka detta helt. Lixom fler av mina intressen som inte heller dög i
ett extremt vänsterparti.
Det hela slutade med att jag blev rent fysiskt sjuk.  

Linnease skriver att hon tror att jag valt en sån konstig andlig inriktning
 för att "gömma mig", för att jag redan känner mig ensam - men så är
inte fallet. Jag har valt den för att den passar mig och förutsättningen
för att välja något så udda redan fanns där - jag klarade detta
utanförskap.

Jag kan ju då passa på att säga att min forna Lärare i Elden mer eller
mindre har lämnat Läran för något annat, med större gruppkänsla -
kanske det beror just på det.
Hon klarade kanske inte ensamheten, jag vet inte.

Men möjligen ska det finnas något sätt att komma runt detta - min karmadikt i Akashaska arkivet antyder det. Ni vet väl att man har en sån där som berättar om ens mest övergripande öde/karma i innevarande liv. Ska se om jag hittar den.

Det här är något som skiljer sig från de Ödesdikter som finns i Elden.

Mandra
2014-02-22 12:15
#5

Ok, hittade mina dikter i Arkivet. Den första handlar om vad jag bör jobba (yrke) med (mer specialinriktat än vad som står i mina Elden-dikter) och den andra handlar om det som jag mest behöver jobba med mig själv med (fick de här dikterna för över 20 år sedan). Tar bara den andra. 

”Känslan av att vara avskuren ifrån omvärlden,
att vara avskuren ifrån andra människor,
att vara avskuren ifrån andra liv.
Att vara avskuren på alla sätt och vis, ifrån allt och alla.
Överbygg denna känsla av avskildhet.
Res dig över denna känsla -
för i andra änden på total avskildhet,
finns total gemenskap.”

Ok, men det står "överbygg", "res dig över den" - vilket inte nödvändigtvis betyder att man måste "ingå gemenskap" som jag tolkar det. Det kan lika gärna betyda något annat - men jag vet inte exakt vad. Men idag känner jag total gemenskap med allting förutom mänskligheten.

[Kathja]1
2014-02-22 12:22
#6

Så intressant! Jag tänker som så att meningen med att leva är att uppleva, och förstå, hur stora vi är och att vi alla är en del av allt som är. Sedan väljer vi (våra själar) olika liv som människor utifrån vårt behov/önskemål om vad vill/behöver uppleva för att helt och fullt känna detta. Så när du säger att "utanför känslan" har funnit sedan innan du föddes tänker jag att du är här inte för att uppleva utanför utan för att uppleva vara ett med allt som är. Med andra ord att höra till.

Annons:
szirius
2014-02-22 14:08
#7

Tack för ditt delande Mandra. Tankar sätter igång…kring det här med flockdjur och att det alltid innefattar regler och krav av olika slag…🤔

Jag vill inte heller behöva tumma på att vara den jag ÄR. Och vill påstå att det går att ha nära relationer ändå - och känna gemenskap med mänskligheten.

 Jag anser ju att vi människor kan nå längre än detta. Att vi kan höja oss ovanför. Vi kan söka villkorslöshet…även om vi inte kan leva det 100%, så kan vi vara medvetna och vakna inför när vi går utanför…och hela tiden justera, expandera, utveckla oss…det är ju det som är spänningen med relationer - de rör sig ständigt!

Själv upplever jag att min barndom( liknande din) gjort mig fri i den bemärkelsen att jag kom till slutsatsen att jag själv behöver välja vilka jag vill ska ingå i min flock…och jag upplever att jag, genom att själv vara tydlig i mina behov, funnit både vänner och make där kärlek och vänskapen ligger ovanför krav, där just frihet, acceptans och respekt är självklara grundstenar i vår relation❤️Man får bara sålla bra😉

#4 Jag kan ju då passa på att säga att min forna Lärare i Elden mer eller mindre har lämnat Läran för något annat, med större gruppkänsla - kanske det beror just på det. Hon klarade kanske inte ensamheten, jag vet inte.

Eller så var hon klar med vad den kunde ge, och gick vidare🙂. Att det finns en styrka i att "klara av ensamhet" är ett synsätt jag inte delar, längre. Jag fick en väldigt stark aha-upplevelse kring detta tema nån gång i höstas, för jag har känt att detta skavt i mig, det har inte känts medströms helt enkelt. Fick svaret iom Abe´s ord om att ensamhet existerar inte i Vortex, där VILL vi medskapa med andra, det är i gemenskap vi får igång momentum på en helt annan nivå✨ - och det kändes totalt klockrent för mig.

Också att vi naturligt drar oss undan gemenskap när vi är ur Vortex för att inte skapa för mkt momentum…och det är ju också helt ok! Jag är lättpåverkad och faller lätt ur bland folk, så jag drar mig undan o vibbar upp mig igen…övar, försöker hitta ett fungerande sätt för MIG. Är övertygad om att när jag fått stabilare kontakt med source så faller jag inte ur lika lätt.

Men att det andligaste är just gemenskap- det upplever jag gång på gång. I sanna möten, wow, det är nåt annat -hur starka upplevelser jag än kan ha i min inre värld, så när man är många tillsammans som öppnar upp för denna inre värld…oj🌈.

Jag funderar också hur du ser på "mänskligheten". Vad ingår där egentligen? Tänker du på det på ett rent fysiskt plan bara? Jag kan känna en underbar kontakt med mänskligheten🤗 genom att se på den som ett gäng själar, samlade på denna jord. En ständigt expanderande energi✨.

Att inte känna gemenskap med mänskligheten är för mig att sakna en gemenskap med mig själv…för vi alla hör ihop…och jag är en del av mänskligheten.

Otroulig
2014-02-22 15:44
#8

Tänker lite som Szirius.

Jag tror också att gemenskap och samskapande är det vi egentligen vill ha…men att det kanske finns vissa rädslor som står i vägen för att vara helt i synk.

Jag kan nog känna att det kanske på nåt vis ibland krävs att man ska omfamna ensamheten och isolering för att verkligen hitta till sig själv. Så har det varit för mig. 

Sen när jag står där stabil i mig själv, fri och i all min glans ✨ DÅ kommer bonusen att DELA och att känna gemenskap och SKAPANDE. För jag verkligen ääääälskar det, ett gemensamt skapande ❤️ Precis vad vi håller på med härinne.

Samtidigt som jag är totalt fri att göra och tycka vad jag vill. Jag ser liksom ingen motsägelse i att verkligen vara i mig själv och att skapa i gemenskap.

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Mandra
2014-02-22 17:09
#9

#7 av szirius 

Jag vill inte heller behöva tumma på att vara den jag ÄR. Och vill påstå att det går att ha nära relationer ändå - och känna gemenskap med mänskligheten.

Jag har nära relationer - men bara med ett fåtal personer. Ok. Jag har ju sagt det. 😉

_Själv upplever jag att min barndom( liknande din) gjort mig fri i den bemärkelsen att jag kom till slutsatsen att jag själv behöver välja vilka jag vill ska ingå i min flock…och jag upplever att jag, genom att själv vara tydlig i mina behov, funnit både vänner och make där kärlek och vänskapen ligger ovanför krav, där just frihet, acceptans och respekt är självklara grundstenar i vår relationHjärtaMan får bara sålla bra.
_

Ja jag har också gjort detta. Vad fick dig att tro att jag inte hade det? Det jag beskrev om min barndom var min utgångspunkt - inget jag är kvar i idag. Jag har t ex, helt medvetet valt bort min biologiska far helt och hållet. Inte för att han sårat mig - utan för att han inte betyder någonting för mig.

Dessutom har jag också en sambo som står över det här med krav. Jag har vidare områden i livet där jag inte känner mig ur-synk - som t ex i en hel del skapande jag gör.

Jag sa att det här ur-synk-känslan finns mest inom det andliga (och det är vad jag ägnar dagarna åt, så det är en stor del) och när det gäller djur. Jag sa inte att det var en generell känsla.

Eller så var hon klar med vad den kunde ge, och gick vidare

Nej, jag vet att det inte är så, men jag känner mig fullständigt förhindrad att tala om varför.

Det finns vissa saker jag känner att jag inte kan säga rent ut, inte ens här inne, där det ändå är väldigt högt i tak. 😐

 Att det finns en styrka i att "klara av ensamhet" är ett synsätt jag inte delar, längre.

Var kanske inte riktigt vad jag menade? sa? Vad jag menar är att om man klarat sig utan flock är man också mer beredd att söka mindre använda stigar (eftersom man inte längre är så beroende av hur flocken ska reagera) och att tänka mer fritt och självständigt. Du är inte rädd att förlora något, eftersom du ivf inte har det.

Att bli utstött var det grymmaste straffet som fanns hos många av nordamerikas indianer - värre än döden. Och det är det nog också om man har en gemenskap med en grupp - men om man inte har det så känns det inte särskilt mkt. På det viset är man mer fri.

Jag vet att många av de saker jag gjort här i livet, har jag varit i stånd att göra p g a mitt utanförskap. Det vet jag och jag skulle för allt i världen inte byta bort det.

Fick svaret iom Abe´s ord om att ensamhet existerar inte i Vortex, där VILL vi medskapa med andra, det är i gemenskap vi får igång momentum på en helt annan nivåStjärnor - och det kändes totalt klockrent för mig.

Och så är det inte för mig - ju mer jag är i det ni kallar vortex, desto mer främmande känner jag mig från människorna. Dock känner jag mig mkt närmare alla andra väsen och resten av Skapelsen.

Forts följer. Måste äta.

[Kathja]1
2014-02-22 18:25
#10

Intressant det du skriver om att ju mer du befinner dig i Vortex desto mer främmande känner du dig från människor  - för mig är det tvärt om! Ju mer jag är i Vortex desto starkare blir insikten och känslan om att alla är där, att vi alla är ett med allt som är. Så ju mer jag befinner mig i Vortex desto större tolerans och mer kärlek får jag till andra.

Mandra
2014-02-22 18:40
#11

Jag märker att jag hela tiden skriver att jag är i-synk med resten av Skapelsen - och kanske är det där det klämmer. För mig är nämligen mänskligheten ur-synk med resten av Skapelsen (som shaman brukar jag mest använda ordet Naturen, men här menas samma sak). Och om jag blir mer i-synk med mänskligheten så innebär det att jag blir mer ur-synk med resten av Skapelsen.

Det finns ett "talesätt" eller mer allmänt utbredd föreställning att shamaner är lite asociala. Och till viss den stämmer det, om man med social bara menar människor.

En person har bara tid, ork, plats för ett visst antal sociala relationer. som shaman byter du ut många av dina mänskliga relationer mot relationer med hjälpandar - så ur den synvinkeln blir man asocial.

Får jag fråga: När ni känner mer kärlek och tolerans till andra - vilka inbegrips i det? Bara människor? Djur? Träd? Molnen? Osv. Bara undrar.🙂

[Kathja]1
2014-02-22 18:54
#12

För mig inbegriper det allt, utan tvekan allt. Även om jag i första hand ser mig som människa eftersom jag just nu har valt att vara just det, så är jag, och känner jag, allt det andra med.

SHIAWASE
2014-02-22 22:32
#13

Jag följer era tankar❤️

När det gäller umgänge tex. så har jag inte särskilt brett "nära vänner " umgänge, och inget behov av det heller.

Kan tänka mig Mandra när det handlar om att vara ur synk, menar du kanske? att i och att med du har valt den shamanska vägen, som  du är förankrad och trygg i, och som är ditt liv så att säga. Och i och med att förmodligen, många (kanske särskilt i Sverige) anses den vara udda och konstig, så är det inte många som kan förstå eller relatera till vad du gör (förutom då dina nära vänner, sambo och självklart klienter) . Och du själv är heller inte beredd på att anpassa dig för att "passa in" i den "vanliga världen.

Tycker jag låter helt rätt! För det är ju vad som känns rätt för dig.

Jag upplever ju ändå att förändringar sker, och när man lever i sanning mot sig själv och är trygg och harmonisk i den väg man har valt, så dyker det upp fler och fler som man finner sig i synk med.

Jag personligen har ju ett brett umgänge i både jobb och annat jag sysslar med och jag är väldigt social och tycker om människor.

För några år sedan var det endast en eller två, som jag kunde prata om sådant som vi gör här inne. Men jag har upptäckt hur många fler som är intresserade och nyfikna, inte på det djupa planet men nyfikna på livet och av att må bra.

Så,, de flesta som dyker upp nuförtiden har jag ändå mycket gemensamt med.

Sedan finns det en klick personer, som jag inte har mycket gemensamt med,, men som jag kan trivas med i kortare stunder så att säga,,,,

När man har i fas med sig själv,, då tror jag inte man känner sig ensam,, trots att många kan tro att man borde vara det för att man inte har tex. ett brett umgänge, eller för att man har valt den väg man går.

Däremot kan man ju tex. sakna människor som delar samma synsätt som en själv, och som man kan utbyta tankar med. 

Ensamhet är ju inte detsamma som att känna sig ensam. Och du tex. Mandra verkar ju inte känna dig ensam.

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Annons:
Mandra
2014-02-23 08:32
#14

#10 av Kathja 

Intressant det du skriver om att ju mer du befinner dig i Vortex desto mer främmande känner du dig från människor  - för mig är det tvärt om! Ju mer jag är i Vortex desto starkare blir insikten och känslan om att alla är där, att vi alla är ett med allt som är. Så ju mer jag befinner mig i Vortex desto större tolerans och mer kärlek får jag till andra.

Ja jag såg att jag skrev så där. just nu vet jag inte vad jag menade alls. :) Jag jobbar ju inte med det ni kallar vortex tror jag. Försökte nog bara uttrycka mig på ert sätt. :)

Jag menade nog rent allmänt och särskilt när jag jobbar andligt - är uppkopplad shamanskt (vilket jag inte tror är vad ni menar med vortex), men också ständigt och jämnt i vardagslivet känner jag mig mer i-synk med resten av Skapelsen.

Hur känner du när du inte är i vortex?

[Kathja]1
2014-02-23 11:58
#15

Ja du, då känner jag mig inte som ett med allt som är, utan då känner jag mig som en MÄNNISKA, en enhet, skild från allt annat på ett helt annat sätt.

szirius
2014-02-23 17:34
#16

Jag tänker också som dig Shia # 13 Jag upplever ju ändå att förändringar sker, och när man lever i sanning mot sig själv och är trygg och harmonisk i den väg man har valt, så dyker det upp fler och fler som man finner sig i synk med.

, att ju mer jag är i synk med mig själv desto fler likasinnade människor attraherar jag som jag kan vara i synk med…LoA helt enkelt😉…så det är väl här våra åsikter går lite isär…

På svar på din fråga Mandra, gemenskapen känner jag absolut till allt när jag är i vortex, natur o alla dess väsen, djur, olika dimensioner o människan bortom personligheten på nåt sätt🤔….jag förstår vad du menar med att "majoriteten är ur synk med naturen/skapelsen"…men jag ser något annat när jag är i detta upplyfta tillstånd…jag ser hur varje själ är här för att uppleva…även kontrasterna…och fylls bara av kärlek över det…hmmm lite såhär: när jag själv är i synk så kan jag inte uppleva att något är ur synk☝️! Jag ser hur allt är som det ÄR✨.

linnease
2014-02-23 18:46
#17

Wow, bra formulerat Szirius!

Ja jag fattar vad du menar Mandra, många människor som inte är i fas med sig själva eller är där du vill vara och trivs bäst. Men känns ändå som en gammal tanke, kanske är dags för något nytt ny, något har ändrats, och därför du blev sugen på att prova att gå in på diverse forum och sånt nu?

[rore]
2014-02-25 08:45
#18

Hmm I eller ur synk?

Jösses Backflasch så det smalar om det.

Motstånd eller acceptans! *undrar om det är samma eller om jag svävar i väg nu. Hämtar ett gammalt inlägg som jag gjort tidigare:

Acceptans.

Ett ord som bär på lösningen till de allra flesta inneboende problem och tankeblockeringar.

Men ett ord som också kan få oss att vilja sparka bakut i trots beroende på hur vi tolkar ordet.

Att acceptera något som vi inombords känner starkt motstånd mot är en utmaning.

Att acceptera handlar inte om att godtyckligt rycka på axlarna och kliva in i ett tillstånd av likgiltighet.

Det handlar inte heller om att gilla en händelse eller situation.

Det handlar om att se händelser och att tillåta sig själv att känna det vi känner. Som det för stunden är.

Varken mer eller mindre än så.

Att för en liten stund kliva ut ur värderandet utav det som sker/ skett och se det för vad det är och tillåta sig själv att känna de känslor som dyker upp.

Utan att slå ner på sig själv eller andra. Det löser upp många knutar inombords och släpper livsflödet fritt.

Den inre synen vi bär på gentemot andra människor klarnar och vi inser att människorna runt omkring oss är våra med vandrare här på jorden.

De är våra egna speglingar. Var och en av oss på olika nivåer i livets trappa.

Kärleken till oss själva, andra och livets själv flödar när motståndet och kampen givit vika.

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Tänker att när vi är ur synk så är vi i motstånd över det som sker

i livet .

[Kathja]1
2014-02-25 09:30
#19

rore ~ Jag tror absolut att du är något på spåret där "när vi är ur synk är vi i motstånd till det som sker". Jag tycker att jag får en massa bekräftelse på vikten av att vara i synk just nu för varje gång jag halkar ur Vortex så märks det med besked. Samtidigt som jag kan se att när jag är ur Vortex så får jag testa "ilska" för det händer alltid något som gör att jag blixtar till och så har det varit sedan jag hittade till den känslan härom veckan. Så på något sätt tror jag att jag behöver halka ur för att få uppleva just det tills jag har kläm på det med. Hm, har inte sett på det så men det känns rätt.

Mandra
2014-02-25 10:10
#20

#16 av szirius 

 att ju mer jag är i synk med mig själv desto fler likasinnade människor attraherar jag som jag kan vara i synk med…LoA helt enkeltSkämtar…så det är väl här våra åsikter går lite isär…

Detta stämmer till en viss gräns och jag upplevde det som så förut. När jag började med TM i början på 80-talet var det inte så utbrett - och man kände sig lite udda och ur-synk (men definitivt inte som nu) - men det bättrade på sig ju mer TM bredde ut sig. Och detta hände för att det blev fler och fler TM:are att dra till sig.

Men finns det inga att dra till sig så blir det svårare lixom. Tesen att man attraherar likasinnade håller inte längre. Låt mig ta ett ex. Den mest avancerade Läran inom PK heter Gnistornas Lära. Det finns ca 20-tal utövare av denna Lära i hela världen och ingen i Sverige. Man får lixom lite svårt att dra till sig någon då - om du förstår vad jag menar. Det finns helt enkelt ingen. 

Så våra åsikter går inte alls isär egentligen.

Annons:
retep
2014-02-25 20:06
#21

Min erfarenhet är en annan! Ser det så att ur synk, det är en personlighetsgrej! Även om jag under många år varit nära TM rörelsen och under några år bott och levt samman med många TMare. Så är det likväl så att jag utvecklas både personligt och andligt med och utifrån mig själv! Visst kan det ha en betydelse om man är i eller ur synk, beroende av om man har likasinnade omkring sig. Men för mig handlar det om hur jag förhåller sig till det andliga livet och det personliga. Om jag utgår från det andliga eller det personliga! Skrev någonstans om vikten av att vara uppmärksam på att utvecklingen sker inifrån och ut och inte utifrån och in! Att det är kontakt med det andliga som jag utgår ifrån…och att det personliga…blir en spegel som jag genom att utvecklas putsar ren och klar…så att de båda blir Ett.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

szirius
2014-02-25 22:53
#22

# 21 tror jag förstår vad du menar🤔…

När jag är i mig själv sas, så kan jag se glimret i andra oavsett.. hur olika vi än är, kan det flöda - för att det finns en öppenhet. Alltså…man kan vara i synk även med andra som inte är likasinnade..jaaoo nåt sånt🤪. Jag har många helt oliksinnade vänner, som jag ändå trivs förträffligt med! För att vi kan tycka olika utan att det stör. Vi har högt i tak och grunden är acceptans o respekt❤️.

Kanske för att det helt enkelt inte är lika viktigt för mig längre att känna mig förstådd. Wow🌊. Det kändes skönt.🎁

Du menar att när man är ur synk så har det med personligheten att göra…men när man är i synk så har man "lagt bort" personligheten? Jaa det tar jag absolut till mig.🙂

Ah, Adyashantis ord dök upp: Varje gång du lider så är det för att du inte ser på saken på samma sätt som källan gör.🌺

_Att det är kontakt med det andliga som jag utgår ifrån…och att det personliga…blir en spegel som jag genom att utvecklas putsar ren och klar…så att de båda blir Ett. _

Hahaha, ja jämarns vad här putsas😇😛Tjurar fast i personligheten iband, jag gör…

Mandra
2014-02-25 23:52
#23

Jag tycker att ni mest babblar. 

#21 av retep 

Så är det likväl så att jag utvecklas både personligt och andligt med och utifrån mig själv!

Jag har inte talat om ifall jag utvecklas eller inte - självklart gör jag det. Jag talar om ensamhet. Och jag är lika ensam (i det andliga) oavsett vilket jag utgår ifrån. Och det är detta som är att vara ur-synk för mig.

#22 av szirius 

 Alltså…man kan vara i synk även med andra som inte är likasinnade..jaaoo nåt sånt_Galen. Jag har många helt oliksinnade vänner, som jag ändå trivs förträffligt med! 
_

Återigen - jovisst kan man det och dessutom trivas med dem - men återigen jag talar inte om det. Fortfarande talar jag om att vara ensam.

Och igen talar jag om jobbet (det andliga), det jag jobbar med varje dag. Där är jag ensam - för det finns ingen att tala med om jobbet.

Föreställ dig att du arbetar på en arbetsplats där det inte finns någon annan än du själv. Dag ut och dag in. Månad ut och månad in. År ut och år in.  Finns ingen du kan tala med om jobbet, utbyta idéer med, samarbeta med osv. Du är där helt ensam helt enkelt.

Och inte heller ha någon att tala med om ditt jobb när du kommer hem. DET är vad jag talar om och som jag kallar att vara ur-synk. Och jag kallar det att vara ur-synk för ensamheten uppstår därför att det helt enkelt inte finns någon som är på samma linje/nivå.

Faktiskt är jag mer illa ute än de här 20-talet Gnistgardister jag talade om - för de är ivf 20 st. :) Jag är bara en, eftersom jag troligen är den enda person i världen som jobbar med en kombination av PK och shamanism. Så jag kan inte tala med andra shamaner om mitt fullständiga arbete (fläckvis går det) för de förstår inte detta med PK och jag kan inte tala om shamanism med anhängare till Elden, de förstår inte den shamanska biten.

Möjligen uttryckte jag mig inte tillräckligt klart, men jag talar inte om ifall jag utvecklas eller inte, inte heller om att inte trivas med människor som inte är lika, eller om jag kan se glimret i andra osv. Spelar lixom ingen roll för jag kan ivf inte tala med dem om mitt arbete. Det är i arbetet jag är ur-synk - inte i största allmänhet. Men, skit samma.

[Kathja]1
2014-02-26 08:34
#24

Mandra ~ Så du känner dig fasligt ensam för att andra inte förstår ditt jobb och det du gör där. Logiskt, och viktigt, speciellt när man vill bli förstådd. Det är viktigt för dig att förstå och bli förstådd. Vad tror du själv att det kan bero på att du känner att andra inte förstår, eller kan relatera till det du gör? Har du själv några tankar kring vad som skulle kunna hjälpa till så du slipper känna dig fasligt ensam?

linnease
2014-02-26 08:34
#25

Hm, dyker upp tankar om att på det sättet du beskriver här så är ju alla helt unika.. Finns ju ingen mer samma erfarenheter, inga som gör exakt samma saker likadant från samma utgångspunkt.. Så ingen skillnad på dig och alla andra egentligen..?

Man hittar delar här och där man kan dela med andra, olika delar med olika andra dessutom.. Men aldrig nån som förstår helt vad man gör.. (bara spånar på)

[Kathja]1
2014-02-26 08:37
#26

Visst är det så Linn ~ det som skiljer är inte hur det faktiskt är utan känslan av hur det är.

Mandra
2014-02-26 08:49
#27

Jag ger nog upp faktiskt. 😕

Annons:
[Kathja]1
2014-02-26 08:59
#28

Varför ger du upp? Har du inte högre tankar om oss än att du tror att vi inte kan förstå? Eller trivs du egentligen med det som är? Eller kanske rädslan är större? Jag spånar bara fritt här! Jag har haft så många samtal på jobbet kring just detta ska du veta! Och de går precis så här, om killarna själva får bestämma. ;) Detta handlar inte om att vi ska förstå, det handlar om dig och att du ska förstå. Du slänger ut en önskan och den svarar vi upp på. Sedan är det självklart ditt val att bestämma om du ska våga syna det vi erbjuder, eller dissa det osynat. Men du ska veta att vi gör det av kärlek och för att du bad om det. ♡ ♥ ♡

SHIAWASE
2014-02-26 09:03
#29

EN liten paus från mitt ensamma jobb,,, jag har så mycket nu,, och jag är defintivt ensam,, tror inte att jag har pratat med någon på hela daaagen!!☀️

Men , Mandra jag förstår!!!faktiskt, tror jag😉

Jag själv har aldrig upplevt det,, dels för att jag är så anpasslig till allt och alla, och njuter av alla möjliga miljöer, samt även njuter jag av min ensamhet.

Tex. en parantes,, min man är totalt ointresserad av mitt jobb, ( mitt jobb som inte går att beskriva eftersom jag gör massor av olika saker) ,, inte ointresserad som i ointresserad, men som att det är av inget intresse ( innehållet) för honom. Så vi pratar aldrig om det här hemma. Vi diskuterar aldrig mina kanon intressanta projekt,, dessa diskuterar jag med mig själv😂 och njuter av det, samt andra som är involverade.

När det gäller ensamheten runt dig och ditt jobb,, så har jag aldrig upplevt det, men jag tror (vet inte) att det kan vara samma som min man upplevde för några år sedan,,, Jag tror nämligen att om man verkligen har hittat hem till sig själv, kan man inte uppleva ensamhet.

Så jag tror (igen,, tror) och av vad jag har sett, så även om man är säker på sin väg, och sitt val, så är det NÅGOT där som är ur-synk med en själv. Därför upplever man ensamheten.

Jag ser det på min man , som alltid har varit tvärsäker på sin väg, sin andlighet och även den icke-andliga sidan. Men han var TOTALT ursynk. Och det fanns ingen som förstod.

MEN !!! så kom vändningen,, han hittade pusselbitarna som fattades,, han ändrade inte väg, (så det var inget "fel" på den) MEN han utvidgare, OCH han har hittat såååå många likasinnande ,, och han som alltid har varit en person som har setts som lite "osocial, inte prata mycket etc".

Så jag tror och tänker Mandra att du är på rätt väg, för det känner du ju så själv tydligt, MEN jag tror och tänker att det är en liten bit av dig som är ur fas med dig själv,, och när den lilla biten klickar till dåååå,,,, kommer förändringar!!
OCH jag tror att det är så för oss alla,, inte bara för dig,, vi tror och tänker och känner att vi har hittat rätt, men sedan faller en liten pusselbit på plats,, och VIPS så kommer stora förändringar och vi känner att vi ÄNTLIGEN är i fas med oss själva och med livet.❤️

(Som ni märker har jag inte prata med någon på över tolv timmar,,haha

bara jag och datorn i tystnad,,hihi)

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Gahella
2014-02-26 09:38
#30

Om jag förstått dig rätt Mandra så beror din ensamhet på att du erfarit och upplevt livet från andra plan som andra inte kan relatera till? För när jag läser dina inlägg tänker jag mycket på böckerna av Castaneda.

För enkelhetens skull klipper jag ut en bit från Wikipedia:

Böckerna om Don Juan beskriver dennes läror som en ny väg till kunskap. Castaneda fick en stor skara läsare och beundrare över hela världen, som såg böckerna om Don Juan som vägledning i ett sätt att leva i samklang med naturen och med de andliga makter som styr jorden. Don Juans läror brukar ofta benämnas nagualism, efter toltekernas kunskaper som man menar att dessa härstammar från. De första böckerna är skrivna mera neutralt, halvjournalistiskt eller med en lätt akademisk ton. De senare böckerna är mera uttalat skönlitterära, med stark inlevelse i en annorlunda världsbild och ett specifikt livsmönster. Även figuren Don Juan ändrar karaktär under bokseriens gång, efterhand som Carlos erfar ny kunskap. Don Juan tar hjälp av Genaro Flores (Mazatek) för att bryta Carlos motstånd och slutligen lära sig seendets insikt

Mandra
2014-02-26 09:39
#31

#29 av SHIAWASE 

Jag hoppas att du har rätt. Det gör jag faktiskt.

Mandra
2014-02-26 09:43
#32

#30 av Gahella 

Om jag förstått dig rätt Mandra så beror din ensamhet på att du erfarit och upplevt livet från andra plan som andra inte kan relatera till? 

Precis, korrekt. Det finns verkligen ingen som kan relatera till dem. Så är det och för det mesta accepterar jag det, men ibland är det körigt. Men innerst inne så vet jag att det är så och att det troligen alltid kommer att vara så.

Gahella
2014-02-26 09:47
#33

Och för att beskriva min ur synk-känsla tycker jag hela världen är ur synk. Kolla hur vi behandlar djuren, vi använder dem som produkter för allehanda ting som att testa smink på eller små tofsar som ska sitta på våra mössor, eller fruktansvärda miljöer de ska leva i väntan på hemska transporter till avlivningen där de så småningom ska bli till mat. Vi hugger ner regnskogen i höghastighetsfart, vi använder oss av GMO som manipulerar med våra DNA förutom den förödelse den ställer till med ute i naturen och hur bin och insekter försvinner alltmer.

Vi använder oss av barn som slavar i klädesindustrin, som soldater och som prostituerade. Och vi utsätter dem för mobilstrålning ända nere från dagis därför att näringslivet tjänar pengar på det och det utan att öppet berätta om riskerna med det.

Detta var bara ett axplock på varför jag själv känner mig helt ur synk med en stor del av världen, för jag tycker den på många sätt är helt sinnessjuk :(

Gahella
2014-02-26 09:59
#34

Glömde säga det att de där små tofsarna och pälskragarna folk har på sig är från piskade hundar för att pälsen ska stå upp. På min mormors tid hade alla persianpäls som fick sin krullighet av att tackan piskades ihjäl och födde lammet för tidigt.

Ledsen om ni fick morgonkaffet i fel strupe, men så ser det faktiskt ut inom vissa delar inom djurindustrin, och ska varken plåga er eller mig själv med någon mer info från den vidriga djurhanteringen.

Annons:
[Kathja]1
2014-02-26 10:09
#35

Kan du själv se att det handlar om viken inställning och känsla du har till det? Att hitta till insikten om att "det är som det är och det är bra". Och att inse att där ligger vägen till tillit och harmoni. Men det handlar även om att lyfta blicken och se att de flest "kämpar" med liknande känslor och tankar inom olika områden i deras liv. Med andra ord du är långt ifrån ensam i känslan du har.

Mandra
2014-02-26 12:36
#36

#35 av Kathja 

vem talar du med?

[Kathja]1
2014-02-26 12:42
#37

Med dig Mandra, det är ju din tråd. 😉

Mandra
2014-02-26 13:00
#38

#28 av Kathja 

Har du inte högre tankar om oss än att du tror att vi inte kan förstå?

Gahella använde ordet relatera - vilket jag tycker är bättre.

Men prova själv då om du tror att du kan relatera till mitt arbete. Relatera till det här:

"I slutet av den epok som enligt rörelseboken motsvarar talet fyra betingas medvetandet till den grad att även Ljusets Kvalitet delvis betingas. Förebilden för Deras nivå fortsätter att gälla bortom Tomheten. Denna förebild har vi tidigare kallat för Ljusets Ärkekvalitet. Existensen av detta koncept, som i normala fall är ouppnåeligt, ger hela Universum en chans att övergå från fyrans epok till tvåans epok, det vill säga övergå från destruktionens tidsålder till tillbyggnadens tidsålder.

Samtidigt som Ljusets Kvalitet lämnar bakom sig konceptet reinkarnerar de sig som fyra relativa väsen. Dessa fyra väsen kallas ofta med ett gemensamt namn enligt PK;s terminologi för : Den Store Fursten. Ur det relativa medvetandets synvinkel är den Store Fursten inte ett, utan fyra väsen. Ur det upplysta medvetendetandets synvinkel är den Store Fursten en, men är sammansatt av fyra Fjärdedelar:

huvudets högra del,
huvudets vänstra del,
kroppens högra del och
kroppens vänstra del.

Ur det relativa medvetandets synvinkel fungerar inte den Stora Fursten vare sig som väsen, personalitet eller fysisk kropp. Den Store Fursten är således av rent terminologisk karaktär. Han är en ren abstraktion och betecknar endast en epoks tillstånd. Ur den upplystes synvinkel är den Store fursten ett väsen som har som mål att snarast realisera sig som en personalitet, eftersom det är i den allomfattande Tillvarons intresse."

Ok, här är uppgiften; förstå detta, var i stånd att diskutera och undersöka detta, vara i stånd att kombinera detta med shamanskt utövande, samt vara i stånd att resa och undersöka/uppleva detta.

Ni menar att om jag ändrar något inom mig själv, så dyker sådana personer upp på något magiskt sätt???

Ok, Kathja, antar att grabbarna du talar om lider av samma problem på sina jobb??

Jag tror inte att ni förstår mig/kan relatera till mitt arbete? Ja, säg själv.

[Kathja]1
2014-02-26 13:18
#39

Det där är helt irrelevant i relation till det jag talade om! Din ensamhetskänsla är en känsla och har inget med ifall människor förstår bakomliggande fakta då det kommer till ditt jobb -  och det var det jag frågade om du kunde förstå. Det är där du kan hitta vägen till att inte känna sig ensam, eller oförstådd. 

Och JA självklart kommer det att dyka upp människor som förstår det där om du bara förstår det andra. Det är ju vad hela denna sajten handlar om. 😉

Men jag har noll intressant av att relatera till ditt arbete, däremot är det väldigt intressant att relatera till dig som person -  och det är vad jag gör.

Mandra
2014-02-26 17:53
#40

#39 av Kathja 

Det är faktiskt inte alls irrelevant - eftersom ni påstår att om jag ändrar mig så kommer jag att attrahera rätt personer, personer som kan relatera till mitt jobb. Det baserar ni på en slags inre ensamhetskänsla som inte har något med verkligheten att göra, utan bara sitter i mig. Eller hur? Du säger:

Och JA självklart kommer det att dyka upp människor som förstår det där om du bara förstår det andra. Det är ju vad hela denna sajten handlar om.

Vad du inte förstår är att min ensamhetskänsla inte är baserad på det inre, utan på yttre fakta. Spelar ingen roll hur mkt jag förändrar mig - jag kommer inte attrahera någon som kan relatera till mitt jobb. För det finns ingen och det vet jag - det är inget som jag bara tror, bara upplever inuti.

Men jag har, tack vare den här diskussionen, ändå förstått vad jag måste göra - och det är inte att dra till mig arbetskamrater (för dom finns helt enkelt inte) - utan något helt annat.

Det är inte så att jag lider av det här jämt och samt, utan det faller på mig ibland bara. För det mesta går det bra och i de flesta andra sammanhang känner jag inte av detta - vilket ju också tyder på att det hela inte är baserat på en inre upplevelse.

[Kathja]1
2014-02-26 18:01
#41

Jag förstår att du inte riktigt kan relatera till det jag (vi) säger men det viktigaste är att du är nöjd. ❤️

Annons:
linnease
2014-02-26 18:02
#42

Om det verkligen finns en inre önskan, drivkraft att ha personer att dela det här jobbet med, att kunna prata med det om, ja då kommer de dyka upp, oavsett hur mycket du vet att de inte finns där nu :) Finns mycket mer i unviersum än vi vet om ;)

Och är vi helt SÄKRA på att de inte finns, då kan vi inte se dem.. fast de kanske finns där!

Mandra
2014-02-26 18:31
#43

#42 av linnease 

ja, det skulle i så fall vara om de dök upp någon från någon annan del av Universum - eller ännu hellre från något annat Universum. Jag sa ovan i ett inlägg att jag hoppas att det är så - men jag är tämligen säker på att ingen finns (ivf till 99%). Som jag sa - jag är ensam om att arbeta med en kombination 

av PK och shamanism. Och jag har önskat mig någon i åratal, eftersom mina känslor vill att det ska finnas någon, även om min hjärna vet att det inte gör det - så det är inte alls så att jag är helt stängd för detta som ni tycks tro (det kanske låter så, men det är jag inte). Jag är inte stängd för något vad jag vet. De flesta tror att jag har svårt att ändra mig därför att jag är så självsäker och har så starka övertygelser - men det stämmer inte alls. Om någon övertygar mig om att jag har fel så blir jag själaglad - för det betyder att jag utvecklat mig. Men ni har inte lyckats med det här. Men jag ändrar mig mer än gärna.

Mandra
2014-02-26 18:33
#44

#41 av Kathja 

Det är du som inte kan relatera till det jag säger faktiskt.

Otroulig
2014-02-26 21:54
#45

Jag får nästan känslan Mandra att du vill ha en 100% match, nästan som en klon av dig. Du är ju unik. 

Jag har förstått att ditt arbeta betyder väldigt mycket för dig och förmodligen är kombinationen av dina grenar hoplänkade på ett väldigt speciellt sätt. Är det det du skulle vilja kunna dela med någon?

Annars så kan jag tänka mig att du kanske kan hitta gemenskap inom shamanismen t.ex där finns det ju rätt många aktiva om jag förstått det rätt. Sen att du har en annan vinkling, ytterligare en dimension, det är ju inget hinder, tänker jag. Du kan ju hitta gemenskap i delar av det du gör. 

Jag tänker också på att ingen människa har ju exakt samma uppfattning av verkligheten eller andligheten som en annan…Då vore det ju tråkigt! Då skulle vi inte heller utvecklas och lära oss nya sätt att se på saker eller hitta nya mål att nå.

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Mandra
2014-02-27 03:21
#46

#45 av Otroulig 

Självklart vill jag inte ha en klon av mig själv. Vet inte var ni får allt ifrån. 🙂

Och inte heller är jag rädd för att dra till mig någon. Faktum är att jag hade en "arbetskamrat" i nästan 6 år, fram tills i januari 2012, då det hela "tog slut" med en BANG. Han var varken skolad i PK eller jobbade med shamanism som jag (inte med shamanism på något sätt jag känner igen egentligen). Och det funkade bra. Han bodde i annat land, men vi talade i telefonen ca 3-4 kvällar i veckan i flera timmar och jag kunde bolla saker med honom, be om hjälp ibland osv.

Sen flyttade han till Sverige i dec 2009 och bodde hos oss ett tag. Han köpte en gård ca 4 mil ifrån oss som inte var beboelig och behövde renoveras och lånade och bodde i vår husvagn (som vi har som gäststuga). Men, som sagt, det slutade i rena katastrofen och idag talar vi inte ens med varandra, trots att han bor 200 m från min mamma.

Jag vet inte vad som gick snett - eller snarare, varför jag inte såg saker och ting tidigare. Enligt mina andra elever är jag otroligt blåögd och det stämmer. Jag tror faktiskt alltid gott om folk (trots att mina erfarenheter säger mig, sen barndomen t ex, att jag inte borde) och har svårt att se annat.

Tyvärr gick det lika illa för hans flickvän sen 2-3 år tillbaks. Det tog också slut för ca 1 månad sen med en BANG. Jag kunde ha varnat henne när jag själv upptäckte vad han gick för, men det gör man ju inte. Särskilt inte som de blev med barn (som föddes för drygt ett år sen). så nu står hon där, i ett främmande land, och också undrar vad som hände egentligen.

Och dra nu inte slutsatsen att jag är rädd för att dra till mig någon ny arbetskamrat sedan dess, för det är jag inte.

Andra shamaner? Visst. Under flera år drev jag en mejlinglista för de mest erfarna shamanerna i Sverige och vi kunde utbyta en hel del erfarenheter och kunskaper - men på det stora hela fann jag ingen som jag egentligen kunde jobba mer nära ihop med. Det är inte så likt som man tror, även om det heter shamanism.

Jag har egentligen bara två stora krav som jag inte vill tumma på och ingen av dem har egentligen med vare sig PK eller shamanism att göra.

Den ena har med respekt att göra och det andra med "andlig säkerhet". Killen ovan visade sig fallera på båda punkter. Många som sysslar med shamanism i Sverige idag fallerar på punkt ett och nästan alla på punkt 2. Annat än det har jag inga större krav, mer än en viss erfarenhet förstås. Ex jag gav ovan på vad personen skulle kunna - behöver inte alls vara ur min synvinkel. Jag diskuterar ur vilken synvinkel som helst - bara det finns en viss kunskap och erfarenhet att förstå det hela - ur vilken synvinkel som helst.

Upp till toppen
Annons: