Annons:
Etikettloa-tacksamhet-och-uppskattning
Läst 1290 ggr
[rore]
2013-11-21 12:34

I väntan på förändring

brukar livet allt som oftast trassla till sig, eftersom jag inte fullt ut vågar lita på känslan och dessutom saknar inte bara tålamod, utan även tillit 🤐

 Åjo, det har blivit bättre med inväntandet och i stället för att rasa ut i reaktioner, så känns denna väntan många gånger fortfarande väldigt svallande inombords.

Allt som oftast så vaknar Logiken till liv och den följer allt som oftast givna reaktioner och mönster, som har skapat konflikter inom mig och utanför mig😈. Eftersom jag trott under många år att jag ÄR mina känslor och där igenom känner /känt mig Levande.

Men det livet är/ har varit ett smärtsamt liv, som bygger på allt eller inget tänket. Inramat. inkapslat. isolerat.

Allt det där inlärda försiktighets systemet som blivit in präntat på ett eller annat vis drar igång Larmsystemet inombords. När jag vill/velat göra annorlunda.

 Det är ju först när jag ser det, som jag verkligen kan/ vill/ vågar gå emot. Trots att kroppens alla signaler Larmar om Farligheten i detta.

Det som jag i skrivande stund kan tycka är lite lustigt med denna reaktion, är att Jag inte på ett rimligtvis får ihop Vad det är som skulle vara så farligt?!

Jag förstår ju i dag de underliggande processerna:

Var de kommer ifrån.

Hur de uppstod. osv.

Omedvetenheten om det egna valet, och när insikten landar så vet jag ju självklart och naturligt:

 Att det faktiskt i varje givet ögonblick finns en möjlighet att byta riktning, byta fokus och där i ögonblicket också kunna ta emot Förändringen som väntar på att få ske.

Så härligt och underbart befriande. ❤️

Annons:
[Kathja]1
2013-11-21 13:46
#1

Just den fasen - i väntan på - är nog den som är svårast tror jag. Vad gör man när man nästan är i mål. När det enbart är TILLIT som gäller. Där ÄR det lätt att tappa bort sig. Att börja tänka i vad-ska-jag-göra-termer, istället för att se det för vad det är. Du står utanför dörren, du har ringt på och nu ska personen ifråga ta sig från var de är i huset till dörren för att öppna. Allt du har att göra är att vänta, att vara säker på att personen har hört dig och är på väg. Du ska inte gå och ringa på en annan dörr, eller ge upp och åka hem - du ska bara vänta, i förväntan och tillit vänta.

[rore]
2013-11-21 14:51
#2

Ja!😘

Theleonora
2013-11-21 14:54
#3

Den här kollade jag på tidigare idag, kanske kan vara användbart. Titeln tilltalade mig iaf: 

Impatience is the awareness of resistance that is slowing things down


[rore]
2013-11-21 15:53
#4

Dagliga förväntningar höjer den positiva vibbens strålar,

som öppnar hjärtat med sin längtans sång.

Den låter hoppet och tron omfamna drömmen som sin.

Genom dina drömmars sådd expanderas vägen du går.

Möjligheterna flödar fram. När Du tar Livet i hand.❤️

[Kathja]1
2013-11-21 16:19
#5

Det är därför det är bättre att "ge upp" än att vänta. Att skita i allt, för Gud vet att du vill ha det du vill ha i alla fall, det du skiter i är att vänta. Idag har jag nått min nu skiter jag i detta punkt då det kommer till resultat, ekonomi och framgång. Får väl sitta här på landet och klura på livet för mig själv om det nu är meningen. Får väl göra skillnad i mitt liv, och skita i resten. Får väl ha ett hus med läckande tak, och skita i resten.

Har nu satt mig på verandan tills dörren öppnas, och här sitter jag och lyssnar på fågelsång, kollar på träd och snackar med Gud då och då. 😉

szirius
2013-11-21 16:40
#6

Hmm, ja det är ju det där att inte blanda ihop förväntan med begär…

#1 fin symbolik…och lite…komiskt…för jag kan ju lätt se hur jag själv ibland springer omkring och plingar på en hel radda dörrar🤪🤔 och springer iväg  innan nån hunnit öppna😃😇

Men jag kan också se mig själv stå där, lugn, stora andetag, ett stort leende 🙂och ett stort paket i famnen som jag ska räcka fram när dörren öppnas…sådär pirrigt KUUUL🥳

#5 jag o maken pratade ju häromkvällen och kom fram till "om det nu skulle vara så här för alltid, så är det ju faktiskt helt, helt ok". Kärlek o ljus inombords och till varandra, kärnan.❤️

Annons:
[Kathja]1
2013-11-21 17:52
#7

Där brukar vi landa också, i det viktiga i att vi har oss själva och varandra. 🤗

Otroulig
2013-11-21 21:09
#8

Åh vilken fin tråd och Åh vad jag känner igen mig i alla er. 

Rore - just det här med att tro att man är sina känslor. Ja jösses vad jag varit sån. Jag trodde verkligen att om rädslan var tillräckligt stark så måste den vara sann. Snacka om hur fel jag hade 😃

Och tålamod hrmmm…. bristvara.

Springa runt och plinga på dörrar. Ja du Szirius, jag tänker på allt som kommit det sista året till mig. Alla chanser, kyrkjobbet, drängjobbet, B&B, mitt nuvarande och nu det sista som ligger och väntar. Lustigt verkligen att så många chanser kommit - men dom har inte varit rätt. Eller tjaa, mitt nuvarande är ju rätt just nu därför att jag är där. 

Det ska verkligen bli intressant att se vad det blir till slut. 

Idag har jag fått till mig ordet förväntan - men jag vet inte. Jag känner att jag är lite i Kathjas fas - jag lägger ned tankar om drömmarna för tillfället. Jag tror att för min del har jag blandat ihop förväntan med behov och jag behöver helt enkelt bara vila från drömmarna ett tag. Så känns det idag - i morgon kan känslan vara nåt annat.

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Theleonora
2013-11-21 21:19
#9

Ibland skriver du så djupt Rore så jag inte förstår allt :S. Iofs har jag varit väldigt mycket vid botten och kippat efter andan och kämpat och kämpat…

Men det blev klarare av Otrouligs text. Själv har jag gått från att tro att jag är mina känslor, och att jag håller på att gå sönder av alla känslostormar, till att tro att jag är mina tankar. Och lite där har jag fastnat, jag är en del av mina tankar. Främst de tankar som har med förväntningar att göra. Men som du skriver Otroulig, behoven är ju nåt helt annat än vad jag förväntar mig. 

Vad vet jag egentligen om vad som är bäst för mig, det vet ju Gud/livet/universum. Jag har ju bland annat önskat mig tillit. Och sen när jag råkat ut för situationer att kunna behålla tilliten har jag ju gett efter… Blivit rädd…  Hamnat i fosterställning och bara velat grina och sparka… 

Iaf, nu har det kokat över för min del. Har mått väldigt dåligt idag men nu släpper jag allt. Jag ger efter. Det är bra som det är. Resten får bli som det blir. ❤️


[rore]
2013-11-22 07:15
#10

#9

Theleonora!❤️

Vet inte riktigt vad jag ska svara på detta. Mer än att jag förstår att det jag skriver kan vara fullständigt obegripligt. Framför allt när "man" sitter fast i en låsning.

Och dessa kan sitta olika djupt och hårt inombords.

När jag är i kampen med mig själv (smärta, ilska, avundsjuka, oro, ångest osv)

Så finns inte Lösningen och såna ord och meningar som flyter upp efter kampen, ger mig insikter som gör min Livsresa mer begriplig för mig. Det är precis som om jag får svar från nånstans ifrån.🤔

Ibland måste vi vara på botten och köra slut på oss för att fatta att Vi inte kan/orkar/förmår kämpa mer.

Tillslut ger vi upp eftersom vi är så utmattade. Saker och ting får gå som det går och i allmänhet så löser det sig väldigt lätt där och då.🌊

Sen återkommer kampen, de inlärda strukturerna som styr oss omedvetet, tills polletten faller ner.

Jag brukar kalla det intellektets kamp mot hjärtat,,, där kan avståndet vara väldigt långt ifrån varandra.

Kramar om dig i tanken🤗

SHIAWASE
2013-11-22 07:24
#11

Som alltid sa ar dina ord och meningar sa vackra att lasa~~~ Tack rore,,

Jag tycker om A-H liknelse med att tanka sig att man ar gravid  med sina onskningar,,,,

Dvs. Man gar dar och kanner livet vaxa, ser fram emot,,, men man vet att det tar den tid det tar,,,

Och aven uttrycket Surrender, tycker jag om .

Veta att allt ar gjort,,, det kommer, men jag overlater mig sjalv till Universum~~

Kanna tilliten dar inombords, att utkomsten kommer och ar till det basta for mig,,

Sa slipper man springa runt och ringa pa en massa , massa dorrar och ga omvagar bara for att man inte hade tilliten att vara i nuet och njuta av att ga i vantans tider:)

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

[rore]
2013-11-22 07:27
#12

Denna tycker jag om när jag traskat vilse så påminner den mig om att lämna över

[Kathja]1
2013-11-22 08:54
#13

Let go and let God använder jag mig mycket av - ske din vilja så som i himmelen så och på jorden.

Så fint hur allt bara faller på plats. Jag har så j-a svårt för det här sista då det gäller vissa saker (läs PENGAR och FRAMGÅNG) men i annat så är det lätt som en plätt. Får allt ta och klura lite på var haken sitter. Har ju jobbat med att ta emot och min inställning till pengar och lite där omkring…nu ploppade "att vara värdig" upp i huvudet på mig. BINGO det får bli veckans ämne. Att hitta till - Jag är värdig framgång.

Tack alla fina!!!

Annons:
[rore]
2013-11-22 09:42
#14

En annan skön snubbes livs inställning🥳 Framför allt det sista i filmsnutten🥳

Upp till toppen
Annons: