hej

jag hade också dethär problemet förut…

tills jag läste ett tips på nätet;

se dig själv i ett förhållande se dig själv kär och se hur glad du är pga att du äntligen fått det du alltid velat :)

prova och kom med svar om det funkade för dig ^^

kram Piixy

Så det funkade för dig? Berätta gärna mer!

jo jag var i samma sits: kände mig sur, ful och ensam alla runt omkring mig fick pojkvänner o var så lyckliga, men jag enligt mig själv som var en mycket bättre person var ensam utan pojkvän. Så jag bästämde mig för att gå ut o leta efter svar och hittade då ;

* vad är det jag egentligen vill?

* föreställa mig när jag befinner mig i  det jag vill

* föreställa mig min lycka när jag är där

* känna lyckan varje dag o aldrig ge upp 

och en dag så kom den här speciella killen och ja jag fick mitt happy ending ^^😂

Fast jag känner mig inte sur, inte ful, absolut inte ensam! Det är därför jag undrar varför det aldrig händer!!

Men jag ska testa ditt tips! :)

ibland kan det vara undermedvetna tankar som finns men som har funnits så länge att vi inte märker av de längre det är de tankarna som vi måste ändra på :)

testa gärna (hoppas du lyckas) all lycka till dig :D

gavran! Ett litet tips till…. Om du i dina tankar har för mycket föreställningar om "den rätte", hur den skall vara, se ut och…och…, då kan det vara ett hinder. Den som kommer in i dit liv är, eller blir den rätte, när ni båda skapar "den rätte" tillsammans och för varandra!

ja jag säger detsamma som trådskaparen skrivit fast talar då ur ett manlig perspektiv.

man kan ju känna samma sak fastän man är man utåt sett iaf😃.

jag menar bara att man kanske inte vet vad man är ute efter/söker hos en individ(man /kvinna).

vet man det då tror jag man har  kommit väldans långt på vägen👍.

men som sagt allt sånt här är ju väldigt indivuellt.

och hur kan man vara säker på vad ens undermedvetna gör för "bra" val inom en…

ja kärlek är nog nåt få förunnat att finna genom hela sitt liv.

alla människor har ju sina ups and downs.

fast nätet  kan ju vara (inte säkert man bör vara lite försiktigt) en hur stor inkörsport  till vem som helst , de är ju den fantastiska biten de här med att man får träffa den inre personen  och inte den yttre om man nu är sån(är på jakt efter personer som har dom sakerna) att man insett att de är de inre kvaliteerna som räknas i långa loppet.

man är ju aldrig låst till orten eller länet eller landet utan kan ju träffa vem som helst i världen och finna sin livspartner som sen kan bli en större del av sitt liv.

så fantastiskt är det ju med internet.👍

Jag har jobbat mycket med mig själv i många år, och har kommit till en harmoni och acceptans av mig själv. Klart man kan ha undermedvetna saker man inte känner till men jag mår bra iallafall.

Jag har inte heller en särskild mall eller lista på hur Han ska vara eller se ut. Jag går på känsla…och därför är nätet uteslutet för mig (har testat). Jag måste få en känsla i verkligheten för någon innan jag vet vad jag känner.

Men det känns som det var så länge sen jag kände nåt sånt, och om det nån gång glimtar till inom mig så är det han som inte är intresserad.

#7 "ja kärlek är nog nåt få förunnat att finna genom hela sitt liv."

okej nu kommer några fula ord. I helvete heller!

Vi har alla en födslorätt att vara älskade och ha ett överflöd av kärlek!!

Men sen kan vi ha vissa vanföreställningar/mönster som hindrar oss. Men går man runt och tror att det är få förunnat att få uppleva kärlek - då lär man få leva i avsaknad av det också. Eller hur - det man skickar ut får vi tillbaka. Så skickar jag ut en tanke om sällsynthet och brist - då får jag precis det. 

Jag väntar på att mannen ska komma in i mitt liv. Jag är nog som du gavran, jag går på känsla och har de sista åren inte känt ett pirr. Då får det vara så.  Jag hade ett oerhört bekräftelse behov som jag behövde jobba bort och det fick jag tillfälle att göra i samband med mitt sista  förhållande. 

Jag har kommit till en punkt …faktiskt fått det ännu mer bekräftat just för några minuter sen. 😃 För att jag ska bli riktigt lycklig i ett förhållande så ska jag ju attrahera in den man som verkligen blir attraherad av MIG. Dvs den jag verkligen är. Den allra bästa sidan av mig. SÅ mitt jobb är att bara gå runt och vara JAG och ALLA mina bästa sidor. DÅ skapar jag förutsättningarna att verkligen dra till mig den man som matchar optimalt. 

Allt detta internet dejtande - det är ju ett sökande. Det är ju så anti LOA det kan vara, så känns det i alla fall för mig. Jag fick panik när jag en kort tid var inne på det. För mig går det bort.

Jag tror helt och fullt på att göra allt annat än leta, vänta och hoppas. Själv var jag ganska nyskild och hade så bestämt mig för att leva själv med mina barn, nöjd och glad med det, MEN jag hade en längtan efter att bli hel och hitta trygghet. Och då dök min man upp… Nu tio år senare kan jag ju se att jag fick allt jag ville ha i mitt liv, jag hade bara inte tänkt att det skulle komma i skepnad av en man.

Så mitt råd är att du ska vara klar över hur du vill må, hur du vill känna dig i livet, nu och sedan. Men bry dig mindre om i vilken form detta sa manifesteras - och så sedan bara vara öppen för Guds/Universums hintar om vad du ska göra. Bara glida med flödet. 🌊

Det är bara det att jag undrar HUR man släpper det när det är det jag så gärna vill. Jag är jäkligt trött på den önskningen, just för att det aldrig blir nåt (inget bra iallafall). Jag mår ju bra för övrigt i mitt liv.

Och jag är inte ute och söker, det har jag lagt ner för längesen. Jag vill att han ska komma in i mitt liv… men det händer inte. Hur mycket LoA jag än försöker leva efter. Och då är jag alltså väl medveten om att jag drar till mig det jag fokuserar på.. därför undrar jag: HUR släpper man den här förbaskade önskningen! 😉

DET är nästan alltid det svåraste. Men det gör du genom att göra annat, genom att fylla ditt liv med saker som får dig att må bra och genom att vara tacksam över det du redan har. Och det brukar ofta löna sig att se över hur du tänker och pratar om detta. Det är ju som så att hjärnan uppfattar allt vi tänker som sanning och det vi tänker är den energin vi skickar ut, den energin som allt annat reagerar på. Nu kanske det bara var här du uttrycker dig lite "negativt" men det kan vara värt att nämna iaf. Man vinner alltid på att vara så positiv som det bara går.

Någon som har många bra tips kring detta, och allt annat, är Abraham Hicks, kolla gärna upp dem på youtub om du inte redan har gjort det.

#9 

Men sen kan vi ha vissa vanföreställningar/mönster som hindrar oss. Men går man runt och tror att det är få förunnat att få uppleva kärlek - då lär man få leva i avsaknad av det också. Eller hur - det man skickar ut får vi tillbaka. Så skickar jag ut en tanke om sällsynthet och brist - då får jag precis det. 

ja jag förstår faktiskt vad du menar men alla är kanske inte på den höga nivå av medvetande som du förmodligen är.

men sök runt och se hur det ser ut i världen överallt så förstår du vad jag menar. de är ju inget angenämt men de är nog för himmelns många deras verklighet hur dom uppfattar det där laddade ordet om kärlek och då menar jag verkligen hela sitt liv de var mig poäng…

"ja kärlek är nog nåt få förunnat att finna genom hela sitt liv."

de kommer garanterat många såna perioder för allt möjligt folk finner kärlek som dom trivs med , det kan handla om typ år, många år, men vad jag menade var att de är få förunnat att finna det genom hela sitt liv. 

och ja självklart är det som du skriver:

Vi har alla en födslorätt att vara älskade och ha ett överflöd av kärlek!!

men verkligheten(dvs en själv, omgivningen, den andra,om det nu är flera intresserad(blir ju komplicerat då😃) som nu verkar vara förtjust i en  individ och sitt sätt att vara, var det jag va ute efter) "brukar" visa sin andra sida om du förstår vad jag menar...

och ja jag förstår precis vad du menar det man speglar för man tillbaks.

"

 SÅ mitt jobb är att bara gå runt och vara JAG och ALLA mina bästa sidor. DÅ skapar jag förutsättningarna att verkligen dra till mig den man som matchar optimalt. "

ja det låter verkligen vackert❤️ och det gör man garanterat, motfrågan direkt som kommer upp i mitt huvud hur vet man då man optimalt funnit den man nu letar efter om man nu verkligen inte vet vad man är ute efter för personlighet , oftast vet man ju vad man inte vill ha😎.

 mänsklighetens svaghet att gallra ut det man inte kanske "vet" vore bäst för en för man gör valet  just i det ögonblick man nu gör det valet.

så livet,  kan säger kan ju bli väldigt invecklat vad man nu accepterar hos en individ och vad man nu inte" köper".

kompromisser måste man ju göra om allt de är ju en del av vad de är med att man "funnit" kärlek till någon.

tycker dock jag iaf!!

men jag vill definitivt inte förkasta nätdejtande om nu båda är ärliga och verkligen ger av sitt inre för att det ska skapa nånting.

fast visst de finns ju oändligt med alias out there skapade(vid nätdejting), och tvetydighet  med det skrivna ordet  dvs den som skriver menar en sak men tycker innerst inne nåt helt annat för att spela ett spel , och missförstånd de är ju de mest otrevliga , missade möjligheter pga  ens egna förutfattade meningar.

de får😇(ska man ju alltid vara kritiskt granskande till) man ju alltid räkna med.

det samma kan ju hända om man nu träffas  på annat sätt , de har man ju sett och vart med om😎 fastän man haft andra tankar om en individ ett långt tag.

du har så sant i vad du skriver🙂:

"

För att jag ska bli riktigt lycklig i ett förhållande så ska jag ju attrahera in den man som verkligen blir attraherad av MIG. Dvs den jag verkligen är

"

ja visst är det fantastiskt då man lyckats🙂 med det, då är man ju verkligen😍, har funnit lycka, hur länge det då håller får ju tiden utvisa, så brukar jag försöka tänka iaf.

min poäng var ju att de inre ju spelar mer roll än det yttre(min erfarenhet iaf…), men givetvis har man ju "extra" lycka om det nu skulle vara en "bra" individ i sitt yttre som verkligen inte tänker på det utan bara är sig själv(spontan) som individ.

de måste finnas såna out there nånstans , lever efter den tron iaf.

de finns ju så mkt annat inbakat i det här med vad kärlek(❤️) till en individ är.

sånt märker man😃.

då väller det bara över då man som mest är i behov av det, fast man inte ens bett om det, det bara kommer naturligt(för den andre "ser" det), utan undanflykter👍✨.

iaf om som du nämnde "otroulig" då man funnit den optimala partnern.

om det vad mig du åsyftade i den här frasen:

"

Jag har kommit till en punkt …faktiskt fått det ännu mer bekräftat just för några minuter sen. 

 "

tror jag du missförstått mig fullständigt.

din beskrivning är enligt min mening väldig bra för alla att tänka på hur man bör/ska(finns ju undantag inom alla områden) agera.

tack för tipsen otroulig.

# 13

Just eftersom det är "vanföreställningar/mönster som hindrar" så är sanningen att vi alla är ämnade att leva i kärlek hela livet. Sedan kan den kärleken se olika ut över tid, men meningen med livet är iaf kärlek. Och då det kommer till det du skriver om att man kan titta på världen och se hur det är ingår just i våra vanföreställningar, det är inte det som ÄR det är bara resultatet av människors prioriteringar och val utifrån deras tankar och känslor.

Och jag kan LOVA dig att du VET när du har hittat din kärlek, den som är rätt där och då, om du slutar att tänka och börjar att känna. När du hittar kärleken som får dig att vilja vara ditt bästa jag, när du hittar kärleken som tillåter dig att vara dig själv och där du är lika dan tillbaka då har du hittat rätt.

Det handlar, som alltid, om att vara inte göra, det handlar om att connecta på ett själsligt plan i första hand.

Tack Kathja-R, jag ska tänka på dina ord :) Mitt dilemma är bara att jag tycker jag har varit så positiv och med glad förväntan länge, men ändå har inget hänt, så nu har jag börjat tappa suget. känner mig lite besviken. Jag förstår väl att det är nåt jag gör eller tänker fel men jag kan inte för mitt liv fatta vad.

Just nu vill jag nog bara strunta i allt,, jag vill inte ha den här längtan längre. Och tyvärr känner jag såhär med en känsla av sorg och besvikelse.

Hur känns den där "längtan"? Kommer den sig av en bristkänsla eller är det en längtan TILL något? Ofta kan det faktiskt vara som så att man behöver komma fram till NU SKITER JAG I DETTA stadiet därför att DÄR släpper man det.

Sedan kan det så klart vara som så att det fortfarande finns något som stoppar flödet TILL dig, att du inte helt och fullt tillåter dig själv att ta emot. Men det känner jag dig för dåligt för att kunna utläsa här.

För mig känns det som en längtan TILL, för jag mår faktiskt bra och tycker inte jag saknar nåt i mitt liv för övrigt.

Men det är kanske nåt med att ta emot, öppna sig..

Jag har nog kommit fram till "jag skiter i detta", för jag är trött på det! :)

Har du provat EFT? Är ett effektivt sätt att släppa på gammal skit och blockeringar. Finns en hel del trådar här inne, om du inte har koll på vad det är. Lägger in en EFT-video på ämnet…

Annars tror jag på att komma till nu-skiter-jag-i-detta och sedan fylla livet med allt som får dig att må bra.

Jag får testa den här sen! :) Men jag vill också komma fram till "skiter i det här" och må bra, men just nu känns det bara trist (men bara kärleksbiten, observera!) 

Det blir säkert bra till slut, jag kände bara att behov av att spy ur mig lite, det känns faktiskt redan bättre! :) 

Så tack!

Klart att det blir bra! Och spy på du - här inne har vi ju t.o.m en FUCK-tråd med sådant man vill spy ur sig. 😃

ur  #14

Och jag kan LOVA dig att du VET när du har hittat din kärlek, den som är rätt där och då, om du slutar att tänka och börjar att känna.

plockar ur det jag skrev i #13 …

"

sånt märker man.

"

ja herregud så mkt folk som lever med: 

"vanföreställningar/mönster som hindrar".

vilken himla tur att de finns den insikten👍 som du skrev katja.

" så är sanningen att vi alla är ämnade att leva i kärlek hela livet"

#13 hehe nä mitt " Jag har kommit till en punkt …faktiskt fått det ännu mer bekräftat just för några minuter sen. " 

handlade om något helt annat.

 Det är så roligt med hur allt hänger ihop härinne. Jag behövde skriva av mig lite i det här ämnet tror jag.

 Och att jag skulle ha något slags högre medvetande …🤪 tjoho, jag är ju en av de som har ett lite knasigt mönster och någonstans djupt inne i mig kanske det ligger någon rest av vanföreställning kvar. Eftersom jag INTE har mitt liv fyllt av kärlek från en partner.

Men allt är som det är och jag har oxå passerat stadiet som gavran nu är i "att jag skiter väl i den där drömmen då"

Bra där Otroulig! 😃 Vi får tro att det blir till det bästa för oss båda till slut!

Inte vi får tro Gavran, vi VET att det blir till det bästa. Men framför allt vet vi att det är som det är och det är just som det ska vara. Och det är ju lite roligt att ha kvar något att jobba med, säger hon som har mött sitt livs kärlek men har PISSIG ekonomi. Det gäller att se det positivt. 😉

Precis haha, jag har pengar som gräs men ingen lööööve 😃😉

Lyssnade lite på Abraham-Hicks nu, det var saker jag behövde bli påmind om. Som t ex att jag hela tiden noterar att jag INTE har det där förhållandet än, eller känslan av att jag inte är VÄRD en perfekt partner, därför att jag inte är perfekt själv…

Ska köra den där EFTn ett tag också och se om saker och ting börjar hända i mitt liv..

Tack Kathja, jag testade nu EFT sejouren, hahaha, jag skrattade 😃 fick tårar i ögonen av ❤️, hjärtchakra brände till, magen blev varm och kurrade. Mkt bra - den ska jag köra fler gånger!!

Härligt flickor, så jobbar jag på med att tillåta pengaflödet in i mitt liv.😉

som tråden namn antyder så finns det nog oändligt med "bevis" om de här ämnet🙂.

tänk vad livet skulle vara annorlunda om folk hade förmågan att bry sig om varandra mer, än vad samhället "prackar" på en daglig dags.

ni som har tänkt till om det här speciella ämnet och upplevt massor av upplevelser genom era liv so far.

de kanske bara är jag som funderat(mest troligt inte 😎)lite därför jag "undrar runt".

men finns det några andra dimensioner i detta lite "känsliga" ämne som det forskas om?

inte så insatt om det görs sånt seriöst alltså på universitet  eller grundforskning inom någon instans(var känslorna uppkommer ifrån).

jag menar då inte de här med alla sorters ställningar(finns ju hur många som helst…), med vilka olika saker upplevs(mellan varandra) och såna där saker.

utan jag menar mer hur bildas , vilka faktorer brukar spela in i bildandet(ursäkta om jag låter teoretisk är inte tanken…) av kärlek(❤️).

jag menar litegrann har ni säkert upplevt🙂, extraordinära dimensioner som ni aldrig trodde ni skulle uppleva nånsin i era vildaste…, de var de lite min fråga handlade om, alltså vad som ligger bakom att man "får"/"kämpar" till sig såna upplevelser.

finns det nån ytterligare "nivå" som det är inom det här med eurofikänslor(lycka, inombords rent allmänt alltså🙂) som man kan få/ge på andra sätt.

man kan ju bli  😍(i ett nafs då man som minst trodde de , de har ju också alla (väldigt många iaf) säkert varit med om) med en sorts lek, men de är ju nåt annat😃.

men vad jag mer vad intresserade vad finns för ytterligare dimensioner i det här med kärlek?

kärlek kan ju va till:

 - materiella saker man uppskattar(finns ju såna fast man egentligen inte nästan behöver nåt😎😃), 

-vänner, 

-till saker man inte upplevt(dvs det man tycker sig ha kvar att få /ge  i upplevelseväg),

-goda gärningar andra gör för andra(och helt spontana är ju den bästa upplevelsen, min åsikt iaf👍😃🌊🌈❤️💋☺️, en sorts världslig finhetskänsla gentemot hela ens omgivning, då man berör på sätt som inte skadar eller nånsin kommer att skada ) utan att förvänta sig att få nåt tillbaka,

 -till musik, 

-till konst,

- till naturen,

- till att det är "fred " och harmoni på en massa ställen i världen, 

-ens föräldrar att dom funnits till och hjälpt en då man har/haft det "jobbigt"

dagens samhälle verkar ju på nåt vis vara för mkt kärlek till en bild,fotografi eller film, de det där med att sex, kärlek ska sälja vare sig vill eller inte, vi  blir ständigt matande ifrån överallt i samhället i all sorts media(då ideerna att få sälja nåt intellektuellt torkat ut…).

de känns på nåt vis som om det genuina äkta(det här samspelet (upplevelsen, magin ,gnistan) mellan vi alla individer som möts i ens vardag, tänkte då rent generellt)  i det här med kärlek har fått stryka på foten på nåt sätt. 

men de kanske bara är jag som tycker de.🤔🤦‍♂️😃

eller mest troligt har jag befunnit i fel sorts forum av individer i större delen av mitt liv.

 kanske bäst  att va  på väg att vakna upp😃 och "matrixhoppa"  i dom fina "drömmarna" av verkligheten.

en dimension som man nog inte vill ens "bäste vän/vänner" är  nog att inte bli 😍 och hamna i svartsjuke-träsket. 

tänk så hemsk den känslan är, vad jag önskar att man aldrig kunde nånsin få känna den känslan av svartsjuka(men de har man ju gjort och gör , de är ju som baksidekraften av skapelseglädjen(av ens brist på otillräcklighet)

men likväl finns den ju överallt och jämt uppkommande i samhället var än man "ser".

de vore höjden av kärlek❤️ att aldrig  nån skulle få  behöva känna den känslan.

den är ju hemsk .

skriv/delge gärna vilka dimensioner ni anser att folk borde få uppleva och genomgå för att utveckla sig som individ inom detta område kärlek().

🥵😊 vad fridens har tagit åt mig🤔(kanske är en sån där längtans period på ingående…) -, att jag fick för mig att skriva en massa sånt här i eftermiddag(inte likt mig jag menar om detta ämne, fast de är praktiskt rätt angenämnt👍😃🥳❤️), men gav det iaf ifrån mig och min tankvärld.

 ha de så bra allihopa

ny dag nya funderingar😎

Vill bara berätta att jag har dejtat en fin kille nu i en månad, och det känns väldigt bra…….. Jag vågar knappt skriva det, ta i trä haha! ;) 

Men jag har verkligen observerat mig själv och mina tankar denna gång, jag märker att jag lätt börjar tänka negativt och då kommer känslorna som ett brev på posten, "nej detta kanske inte är rätt", "nä han är nog inte så intresserad som jag trodde", såna tankar som får mig att må dåligt.

 Men då har jag sagt till mig själv, att om  jag mår dåligt beror det på den där tanken, som jag själv skapade i mitt eget huvud. Och då har det känts bättre :)

Så håll tummarna för mig!! 

Dejt imorron :D

Åh vad spännande Gavran! Tack för uppdateringen, alltid roligt att höra när det går som man vill. ❤️

Ja!! Gavran~~~ njut nu av dejten❤️

Heja Gavran, grattis!!!! Ha roligt och njuuuut!!

de var ett tag sen det skrevs nåt om detta så puffar igen för det här inspirerande samtalsämnet. 🙂

nåt som alla behöver höra massor av .🙂👍..ofta

Funderar mycket över min relation till män. För mycket tror jag. Har ett ständigt upprepande mönster som jag så grymt mycket vill bryta, men har hittills inte fixat det. Tror däremot att jag kommer att göra det, på något sätt. Önskar mig närhet och kärlek och har inte svårt för att träffa män - men när jag gör det får jag samtidigt mycket snabbt en känsla av att det här kommer att gå åt skogen. Och den känslan besannas alltid och jag har inte lyckats hindra den, trots att jag förstår att den inte är sund. Mönstret är att jag träffar en man, vi får snabbt en närmre kontakt och mycket snabbt talar han om för mig att det är så oerhört fantastiskt att prata med mig, ofta med en viss förvåning. Han kan öppna sig som han inte gjort med någon. Och jag tycker inte att jag ställer massa frågor, han bara börjar prata och prata och jag lyssnar och förstår. Och tycker om det, ärligt, jag gör det. Älskar djupa samtal ned människor, att vara ett stöd. . MEN - det är här varningsklockorna kommer, jag blir som en terapeut. Men samtidigt som han pratar så får jag mitt bekräftelsebehov av att vara en fin medmänniska uppfyllt och jag upplever då den närhet jag så väldigt mycket vill ha. Men mitt jag blir bara suddigare och suddigare och jag börjar desperat i tankarna att leta efter det. Det finns en stark attraktion inledningsvis, men på något sätt avtar den och övergår i just de så givande samtalen… Och där blir jag ännu räddare., och de känslor jag själv hade i början försvinner för nu tänker jag bara på om denna relation också ska gå åt skogen (vilket jag då upplever att den redan har gjort) - men då kämpar jag mig kvar just för att jag vill ha en relation. Och mannen har då upptäckt att han har massa saker han behöver ta itu med! Vilket jag då känner att jag har hjälpt till att leda in honom i. Sedan vill mannen inte ha någon kärleksrelation med mig. Man vill vara min vän för jag "är ju så fantastisk att prata med" och man kan även gärna ha en fysisk relation med mig. MEN - inte en vanlig härlig naturlig kärleksrelation. Precis så här har nu hänt ett antal gånger de senaste åren. Känns starkt som att jag styr detta själv. Vill inte göra det. Men har så svårt att komma ur det. Det blev lite långt det här, men skönt att skriva av mig:) Någon som känner igen eller får någon tanke?

Oj Minney vad jag känner igen mig i detta. Skriver på mobilen just nu men ska finurla lite och återkommer.

Minney,

Rent spontant känns det som att du egentligen redan från början hittar män som du vill hjälpa. Det finns ju faktiskt män som är genuint intresserade och har en vilja att vilja ge. 

Kan det vara så att du kanske inte i din egen känsla känner dig "fantastisk, intressant, åtråvärd, värd att avguda"?

Universum är fantastisk! För en timme sen kom jag själv fram till att jag glömt denna känsla, så kanske vara meningen att jag skulle framföra dom även till dig 🙂

För vi får ju det vi har i vår vibration!

Det är fina egenskaper du har: empati, medmänsklighet osv -och jag känner igen mig ditt mönster. 

Så nu är det dags att boosta upp dig själv och komplettera med lite Gudinne power inse att att du är fantastisk, underbar, intressant, åtråvärd och värd att avguda.  Bejaka din egen kraft och stråla ☀️- så ska du se att den rätte mannen kommer med en vilja att möta dig och ge dig kärlek och uppskattning.

Otroulig, det är nog sant att jag inte tror på min egen kraft och just att stråla var ett uttryck jag tar till mig. För jag Strålar nog först när vi träffas, det känner jag. Men sedan slutar jag att stråla, det är så att jag nästan känner exakt när det sker och från den stunden upplever jag det som kört och rädslan kommer. Ska boosta min gudinne power så att jag kan känna att den överträffar rädslan☺️ Måste bara våga att göra det, det invanda tankesättet är trots allt tryggare, även om det gör mig olycklig. Theleonora, vill gärna ta del av dina erfarenheter o tankar!

Det är ju med det där som med allt annat som händer i ditt liv, det speglar DIG och ditt inre, det visar dig vad du skulle behöva jobba med för att komma vidare mot att vara hel och i harmoni.

Ha alltid fokus på dig själv, vilka tankar och känslor som är i ditt jag och ditt nu. Klura på hur du skulle vilja ha det och klura sedan vidare på vad DU behöver göra för att nå dit.

Vad kommer detta mönster ifrån, detta behov av att vara behövd på detta sätt? 

Se i första hand till att du hittar en grund av kärlek, tillit och harmoni till dig själv och ditt nu. 

Det är det ena - det andra är att det skulle funka bättre om du jobbade med dina tankar och din inställning till relationer (vilket såklart hänger ihop med ovan). Hur, och framför allt var, kan du hitta "lättare" tankar och en mer positiv inställning till relationer?

Och till sist inse allt är GOTT, det fyller en funktion och om du ser vilken och lär dig din "läxa" så kommer du att steg för steg skapa dig ett liv i harmoni.

Ännu en liten tanke hos mig som hänger ihop lite med Kathjas ovan samt egna erfarenheter.

Rädslan, det kanske inte är likadant för dig - men för mig handlade rädslan mycket om ett bekräftelse behov. När väl rädslan kom att jag skulle förlora förhållandet - så blev jag otroligt bekräftelse sökande. 

När rädslan väl kom - så försvann tryggheten i mig själv och den åt upp all glädje, hopp och kärlek. 

Så återigen - hamnar man till slut där man brukar hamna. I frågan hur man ser till sig själv, om man uppskattar och älskar sig själv tillräckligt.  OCH som Kathja säger - hur man ser till relationer. Tror man att en relation gör en hel så är man ju lite fel ute. Någon har sagt att "du ska se dig själv som själva huvudrätten - en kärleks relation är som bonus, en liten dessert efter maten. "

Era insikter som ni delar med er av hjälper, bara att ni verkar förstår precis vad jag menar är så skönt. Har en del att komma vidare med. Kan tycka att det är svårt att känna att allt är gott, blir liksom lite arg på mig själv för att jag 'sabbar' med mina tankar - å andra sidan är jag glad för det, för då innebär det ju även att jag kan styra åt andra hållet😄. Men visst, kärleken och tron, min egen bekräftelse, till mig själv måste komma först. Och det går trots allt verkligen bättre och bättre.

Livet är en process, och tänk så trist det skulle vara annars. Alla (nästan iaf) har vi något som vi inte får till sådär som vi önskar. Men det fyller ju sin funktion det också.

Börja med att sluta (😉) att säga/tänka att du "sabbar"  - vi sabbar aldrig, vi tar bara mer eller långa vägar till målet. Men allt är gott. Allt är alltid som det ska vara. Du kan aldrig göra fel.

#1 Piixy….ja, det är så man ska göra. Man ska föreställa sig och gå in i känslan som om man hade ett perfekt förhållande och känna hur härligt det känns och om man strävar efter ekonomiskt oberoende, så känn friheten, t.ex. Allt måste komma från hjärtat.

Det är så som jag har fått lära mig och det är den metoden som jag går efter. Men jag är nästan helt ny i detta, så resultaten har inte kommit ännu….men jag vet ändå att jag har det😉

Åh vad nyfiken jag är. Hur gick det för trådskaparen? :)