OT - Off Topic

LoA och sorg.

2013-05-10 14:02 #0 av: Skogshumblan

Tänkte höra med er hur ni som LoAr hanterar de svåra stunder, motiga och tunga stunder vi alla råkar ut för ibland.
Hur hanterar ni när saker ni Loat inte blir som ni tänkt/ Loat?

Jag menar allt från liten ynka till värsta scenariot. Välj själv vad du vill dela:)

Anmäl
2013-05-10 14:07 #1 av: Skogshumblan

Jag har inre hållt på så medvetet med LOA mer än en månad eller så, men jag hanterar sorgen som jag gjort innan.
Den får komma ut, jag vill gärna förstå varför jag känner som jag gör och benar ur känslor. (Har jobbat mycket med the work innan så det blir så automatiskt).

Men jag har svårt att låta det pågå för länge, eller att låta saker bli för orimliga.

Men det är en svår konst att hantera sorg, framförallt om man loar och det inte blir som man löst. Är svårt för mig att inte grubbla ihjäl mig på ex" vad jag gjort för fel. Eller inte gjorde fast jag borde". Eller borde jag känna så? Ja ni fattar;)

Anmäl
2013-05-10 14:27 #2 av: SHIAWASE

Sorg~~ Vad ar det egentligen,,

Jag VET,, Jag kan lata alltfor "kall" eller "okanslig" det ar jag inte,, och jag har heller inte blivit utsatt for en "sorg" situation,,

MEN,,,,,

Nar man har upptackt hur var existens fungerar ,, sa vet man ocksa att vi inte ar bara denna fysiska exsitens,, vi har storre syfte och andamal,, och da blir det svarare att tanka i "sorg" -termer,,

Hmmm,,,,,,,formodligen ett hopplost svar, men det ar sa jag kanner just nu:)

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Anmäl
2013-05-10 14:50 #3 av: Skogshumblan

Shia ( får jag korta ner ditt nick så?)

Både ja och nej, det ger samtidigt hopp om att jag om jag utvecklas kommer komma dit också;)

Anmäl
2013-05-10 15:00 #4 av: szirius

SkogshumblanHjärta, jag har nog väldigt många tankar kring detta, men funderar på om jag kanske hellre vill ta mig tid och skriva en artikel om det...jag tar lite nu.

Min dotter dog för 9 månader sedan och sorg är ett tema jag verkligen intresserat mig för sedan dess, på djupet, med öppet sinne att vilja lära mer...jag tycker att det är spännande och intressant och jag lär mig mer och mer, genom att dels iaktta mig själv men även andra. Hur förlösande det är att faktiskt bara tillåta sig att känna det man känner, utan att döma. Sorgen gör bara ont när man önskar att den inte var där.

Jag läste nyss om Esther ( A-H) som berättar hur hon går igenom sorg, ilska och alla möjliga känslor efter att hennes make Jerry dog, fastän hon ser, förstår och vet att det tar henne ur vortex. Hon har alltså jobbat och levt LoA i över 30 år! Det är inte så att mindre sköna känslor bara försvinner, även om man mentalt kan förstå att de inte skapar flow....allt har sin tid, och även att vara utanför vortex ibland gör att man kan förstå ännu mer när man hittar tillbaks in igen. Helst behöver man inte ens tänka att det är nån skillnad på i och utanför vortex, allt bara ÄR. Detta är LIVET.

Vad betyder "svårt att hantera min sorg" för dig? Hur tänker du att man SKA hantera sorg? Finns det bra och dåliga sätt? Vad är dina föreställningar? Tänker du att om man lever LoA så är man 100% energi, 100% positivitet, 100% glädje hela tiden? Ska det vara målet? Gör man "fel" om man inte lyckas med det? Jag bara kastar ut frågor här som kan vara givande att fundera på...

Anmäl
2013-05-10 15:40 #5 av: Skogshumblan

Jag tänker att alla känslor vi har finns av en orsak, vilken? Processen dit är spännande.
Tack för dina frågor Sziriuz. Jag kom en bra bit på vägen.

Sorg eller andra negativa känslor kan aldrig vara farligt ä, men man får inte fastna i dem. Ex min pappa dog för 11 år sen, hade jag fortfarande sörjt honom så intensivt som då han nyss dött hade jag enligt mitt sätt fastnat i det och det ser jag som negativt.

Att låta sorgen komma ut, vrida och vända på dess känslor, nyanser och smaker är mitt sätt.
Men jag har svårt att tillåta mig att älta och fastna i saker, känner mig begränsad om jag inte bearbetar det som händer mig oavsett om det är bra eller jobbiga saker. Vill inte bli bitter och hamna i den fällan igen.

Det som är nu är besvikelse över att jag inte fick jobba kvar till hösten. Jag förstår med mitt förnuft orsakerna och "spelets regler" med budget och las.
Men jag är samtidigt besviken, jag har Loat och önskat men ändå blev det inte så.
Just drömmen som inte blev sann gör ont. Men den får göra ont, ta sin plats och tid,för det behöver jag. Av någon orsak.

Anmäl
2013-05-10 15:53 #6 av: Otroulig

Liksom Szirius är även jag fascinerad av sorg, hur vi hanterar den och hur olika vi fungerar. Att inte acceptera de känslor man har gör att de lever kvar. Så acceptansen tror jag är viktig. Känslor är! Det finns inga bra eller dåliga, dom bara är. När jag insåg att jag inte är mina känslor tog jag ett stort steg.
Ett sätt att gå igenom och ur känslan är att verkligen möta och gå in i den.
Acceptera att den finns där. Just nu.

Det fantastiska tycker jag är ( nu är vi ju lite olika här) men jag kan känna att även om man mår skit, så kan man komma dit att man känner, ok jag mår skit, det gör jätteont nu. Men jag VET att det kommer att bli bättre.
Jag har lättare för detta nu. Det är jag tacksam för. Men det är ju så som jag fungerar.

Jag kan berätta att jag har tidigare varit specialist på att fastna i känslor och framför allt i sorg. Jag sörjde allt. Precis som om det var min livsuppgift. (Hmm här fick jag en liten jaha upplevelse, tackar) men efter att ha gått en riktig dust med sorgen i några år, så inbillar jag mig nu att jag aldrig kommer att fastna riktigt på samma sätt som förut. Men det får väl framtiden utvisa.

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2013-05-10 16:03 #7 av: Skogshumblan

otroulig, ja lite så är jag också.

Anmäl
2013-05-10 16:59 #8 av: Otroulig

Nu när jag läste lite noggrannare ditt första inlägg så frågar du ju efter hur vi hanterar " förlusterna" haha, det borde jag vara specialist på:)

Grejen är ju den att vi ofta inte ser vad som verkligen är bäst för oss. Vi kan tro att t.ex DEN mannen är rätt för mig, DET jobbet är rätt för mig. MEN universum vet bättre. Därför ska man alltid gå efter känslan man vill ha, go general, som vi säger. Jag har många gånger trott att NU har jag hittat rätt jobb, men Näe. Jag har just nu bara en vecka kvar på min arbetsplats och vet inte vad som händer sen. MEN jag har haft minst 3 eller 4 såna där OIIII känslor, att det HÄR är nåt för mig, men Näe..
Detta har alltså hänt mig de senaste månaderna och jag har fått sån fiiiiin ❤❤❤❤❤❤❤ stöttning härifrån. Det dyker upp nya saker fortfarande och jag har lärt mig att bara följa med. Go with the Flow. Lita på att det kommer att lösa sig. Jag har haft flera drömmar om vad jag ska pyssla med och har den sista tiden fått chanser och tagit dom - men det har inte fungerat. Så tänk bara vilket fantastiskt jobb som verkligen ligger klart för mig därute!!!

Så tänker jag :)

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2013-05-10 18:51 #9 av: szirius

Jag tänker mkt som Otroulig, jag har en stor tillit till att om saker inte sker som jag tänkt, så är det någonting annat som är menat, även om jag inte ser "den stora bilden" just då. Det här kan ju låta som motsatsen till LoA, som ju menar att vi skapar våra liv, men jag tror på att vi är fria att skapa vår ATTITYD till det som sker ,och sen även mkt i det som sker i livet också såklart...men inte allt.

Sen är det verkligen inte hela världen att ta sig några dagar,eller veckor om du behöver, och sedan stunder då och då till att sörjaBlomma. Man är ju bara människa. Och det är gott nog.Hjärta

Besvikelse är dessutom bara EN känsla...utav alla andra som kommer och går i dig, eller hur?Glad

Om man kan uppleva detta, så ser man att man aldrig sitter fast, det rör sig hela tiden.

Anmäl
2013-05-10 20:01 #10 av: Skogshumblan

Ja det är sant, några dagar men nu är det bra:)

Anmäl
2013-05-10 20:43 #11 av: crinalina

Du har ju fått jättefina svar redan, som väntat. Och jag håller med om precis allting som redan skrivits. 

Jag menar att man kan vända precis allting som man upplever till någonting positivt. Om det sedan är en förlust av en närstående eller att man förlorar ett jobb spelar bara den rollen att det ena oftast innebär djupare och starkare känslor. 

Min pappa gick bort för 4,5 år sedan och det var det jobbigaste jag varit med om. Då var jag ännu inte medveten om LoA, jag hade bara hört jättelite om det. Idag så VÄLJER jag att se min pappas död som något som var bra för mig, för att om inte det hade hänt så hade inte jag tagit steget att förändra mitt liv och flyttat från Sverige. Det bästa jag har gjort. Tack vare att jag upplevt den svåra sorgen så var jag inte längre rädd för det okända. 

När jag för 2,5 år sedan förlorade mitt dåvarande jobb så blev jag både ledsen och lättad, eftersom jag ändå hade tänkt att säga upp mig relativt snart. Men jag blev chockad. Då var jag dock lite mer hemma på medvetet skapande och någonstans mitt i all ledsamhet så visste jag att det var för mitt eget bästa. 

För det är så det fungerar. Även om vi inte kan se det, och förstå det, just där och då så är det som sker ALLTID till vårt bästa. Vi har bara inte alla svaren på vad det är vi egentligen vill. Vi tror att vi vet vad vi vill, och vad vi behöver, men vi bara en bråkdel av det. Det vill säga, vi vet bara en bråkdel av det i vårt medvetande, i vårt innersta inre, i vår Source, så är allt vi vill så mycket större och bättre än vi ens kan drömma ihop. Så vad som än händer oss, så gör det det för att det för oss närmare våra innersta drömmar. 

Och det är DET som man behöver våga lita på. Och när man gör det, så förstår man mer, fast man inte vet svaren. 

Och då kan man lugnt luta sig tillbaka och tillåta sig vara ledsen om man känner för det, men snart så känner man att det inte leder någonstans och ger någonting och det är ju faktiskt inte ett dugg roligt och givande att gå runt och deppa, och så vänder man fokuset mot något roligare och bättre istället. 

Anmäl
2013-05-10 21:10 #12 av: retep

Har varit i sorg nu i 12 år.
Och för mig har sorg inte så mycket med känsla att göra.
Vet ändå hur sorg också kan vara akut och fylld av känslor.
Känslor som alla tillhör sin egen sfär och betydelse.

Anmäl
2013-05-10 21:12 #13 av: [Kathja]1

En nyfiken fråga - vad har din sorg med att göra om den inte är känslor?

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2013-05-11 01:29 #14 av: retep

Upplever det mer som ett tillstånd nu.
Sorg som mognat med tid och av erfarenhet.
Känslor och tankar som transformerats.

Definierar oftast inte heller glädje och lycka som en känsla utan mer som ett tillstånd jag befinner mig i.

För mig är känslor allt för ombytliga och oberäkneliga, förlitar mig mer på livets olika medvetandetillstånd.

Anmäl
2013-05-11 07:41 #15 av: [Kathja]1

Okej, bara olika innebörd och vikt vid orden m.a.o.

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2013-05-11 10:20 #16 av: retep

Ja... men kanske inte så mycket vikt vid orden som vid upplevelsen och medvetenheten bakom.

Anmäl
2013-05-11 10:45 #17 av: Skogshumblan

Nja jag uppfattar nog snarare reteps mening som att endel saker bär man med sig och de finns där, man vet varför men man kan inte ändra orsakerna
Om jag fattar retep rätt så är ex förlust av en nära ett exempel eller sorg som pågått en tid, man hunnit bearbeta och kommit en bit på väg med så att säga, eller har jag missuppfattat dig retep?

Anmäl
2013-05-11 12:15 #18 av: retep

Skogshumblan!
Ja, det är ju också så som du beskriver, även om jag för min del aldrig kom i eller var i någon akut känslomässig sorg.

Med tillbakablick kan jag också se att mitt förhållningssätt, efter min frus bortgång, ganska meddetsamma mer var av saknad och förändring.
Det var egentligen aldrig mörkt och tungt, utan mest fyllt av Kärlek, ljus och harmoni.
Ingen av de ibland många inblandade känslorna fick båten i någon större gungning eller oro.

Anmäl
2013-05-11 12:30 #19 av: szirius

#18 retepGlad, jag skrev om detta i nån annan tråd...att det som jag kanske i första hand tänker är saknad inte alls är saknad, utan helt enkelt kärlek jag känner...bara det att personen kanske inte finns i det fysiska livet så betyder det ju inte att personens inte finnsRegnbåge....därför övergår min "tanke" av saknad till insikt att jag rätt och slätt känner kärlekHjärta. Och man kan vara "ovan" att inte kunna visa sin kärlek rent fysiskt, med pussar o kramar tex....men man kan hitta sätt att ge den kärleken rakt ut i universum i form av tankar stället.

Det var egentligen aldrig mörkt och tungt, utan mest fyllt av Kärlek, ljus och harmoni.

Mörkt och tungt har jag bara upplevt som sekvenser när jag fastnat i att VILJA HA DET ANNORLUNDA ÄN VAD DET ÄR, dvs brist på acceptans och ett tillåtande av varandet. Det är verkligen befriande att se att det är där det sitter...och då är det lättare att frigöra sig från det också...


Anmäl
2013-05-11 12:39 #20 av: Skogshumblan

Retep, tack då förstår jag dig rätt.

Jag tror min lilla "Depp" är över. Känner mig som vanligt igen, full av tillit till livet. Visst, det är tråkigt att det blev såhär men jag är fri att hamna,i något som för mig är bättre. Rätt go känsla. ;)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.