Hej!! Vill bara säga kul med nya här och välkommen hit!!! Du kommer alldeles säkert få jättebra svar av gänget här :) 

Jaaa, det finns många i Sverige! Hittat lite grupper på Facebook oxå :)

Hej Neu, Du kan aldrig förändra någon människa. Du ska hela tiden gå till dig själv. Så hur vill du att relationer skall vara? Den här killen verkar inte kunna ge dig det. Ibland har vi ( och jag har varit specialist på detta) svårt att släppa taget om människor även om dom gör oss olyckliga. Att följa med i förändringar kan vara svårt. Men likväl så är det minst energi krävande att följa med i flödet och acceptera verkligheten som den är. Du är bara 16 och kommer säkert i framtiden art förstå vad det här skulle lära dig. Vi pratar här ibland om vårt JAG som skulle kunna beskrivas som vår själ. Själen är vis och har alla svaren. Tricket är att vi oftast inte har direkt kontakt med själen. Det kan vara så att själen ( som oxå är du, ditt innersta) ville att du skulle möta den här killen för att lära dig nåt som du har nytta av i framtiden. På det viset kan vi ibland dra till oss händelser som vi inte förstår, möten som mest är jobbiga. Det du ska fundera på är vad du vill ha i ditt liv. Du är värd det allra bästa. Om den här killen inte vill vara med dig till 100% släpp honom då. Då är han inte rätt. Tacka för den tid ni fått och för alla fina minnen. Det här låter kanske lite hårt och framför allt vet jag att det är oerhört svårt att släppa en del människor ur sitt liv. Men gör dom dig inte lycklig har dom inget där att göra. Kramar och lycka till!!

Tack för din kommentar Otrulig!

Ja, det är nog så att jag har väldigt svårt att släppa den här personen och många gånger känt tvivel, oro, och rädsla för att bli lämnad. Dessutom känner jag mig dum som sårat honom och fått honom att tro att jag bara ljugit och lekt med känslorna. Jag vill inte vara hans fiende när vi en gång var så goda vänner. Men ja, jag tror att jag mest kände desperation i slutet och tappat kontakten med mig själv.

Jag känner igen mig i din beskrivning, det är jättesvårt att släppa någon man tycker om, även att relationen tärde på en mer än gav näring. Lyssna på dig själv, och följ dina känslor i vad du upplever är positivt för dig, för du ska inte sänka dina krav för att anpassa dig inför någon annan har jag fått lära mig. Dock är det svårt att se den sanningen när man tycker om någon. 

Jag tycker du ska försöka få tid med honom där båda ni kan tala ut, och där du får chans att förklara det du känner för att få fred mellan er om han är mottaglig för det.

 Jag har försökt att glömma och inte tänka på att jag kanske sårat honom, men det är lite svårt. Han tror att jag bara ljög om att jag tyckte om honom därför att jag sa olika saker hela tiden. Jag har hela tiden varit säker på att jag tycker om honom men när jag sa att jag älskade honom reagerade han och började fråga ut mig och sa att det var ett starkt ord osv.

 Eftersom han är mycket äldre än mig har det varit problem därför att vi inte hade blivit accepterade om vi gått ut med att vi var kära. Jag försökte fixa så att jag skulle kunna träffa honom men det dök hela tiden upp hinder och det gjorde honom sur. Jag hade gett honom falska förhoppningar. 

 Från början var det bara tänkt att jag ville umgås med honom spontant och prata lite, men allt eftersom tiden gick blev jag kär. Och han hade större planer än mig. Han sa att han ville ha mig som en partner medan jag tyckte att vi skulle ta en dag i taget och njuta av varandras umgänge, och ville inte låsa mig på det sättet. Jag är ju bara sexton och vill inte direkt gifta mig när jag knappt haft ett enda riktigt förhållande. 

Jag tror att jag gick in i det hela utan att ha ett speciellt, fast mål, och det var väl det som skapade irritation hos honom.

Jag tycker att du verkar ha en sund inställning, Mädchen! Välkommen hit! 🎈

Precis som redan har nämnts så kan vi aldrig försöka förändra någon annan. Vi kan inte heller ta på oss ansvaret för vad någon annan känner, tycker, tänker eller gör. De har sitt ansvar, du har ditt. Ditt ansvar är att se till att du är lycklig, på dina villkor. 

Visst händer det ibland att vi sårar någon, och det är ju aldrig roligt, men det är väldigt sällan någon av oss gör det medvetet eller av illvilja. Det gäller ju även när någon sårar oss. 

LoA fungerar ju på det viset att när vi är i linje med våra önskningar så går saker lätt och faller mer eller mindre på plats av sig självt. När det hela tiden kommer saker emellan, eller dyker hinder av olika sak så gör det det av en anledning. 

Det kan vara att om det tex gäller ett förhållande och det hela tiden kommer saker emellan så kan det vara Unversums sätt att tala om för oss att det förhållandet är fel för oss. Det kan också vara Universums sätt att ge oss mer tid att känna efter om det är vad vi verkligen vill. 

Om du lägger bort de skuldkänslor du har, något som kan vara svårt men det går att göra det, vad finns kvar? I känslor. 

Det du ska fokusera på när det gäller ALLA relationer är hur du vill må i dem. Det är det enda som betyder något. Det är ju hur vi känner i en relation som gör att vi vill ha den relationen. Detta oavsett om det är ett kärleksförhållande, en vänskap eller ett förhållande med en familjemedlem eller en arbets-/skolkamrat. 

Om du blundar och drömmer dig bort till ditt drömförhållande, utan att tänka någon särskild person i rollen som din pojkvän, vad har du för känslor då? Känner du pirret, glädjen och den varma kärleken? Skriv ner alla dessa underbara känslor. Dessa känslor är vad du ska fokusera på. Dessa känslor är vad du alltid ska ha i ditt fokus när du tänker på ett förhållande. 

Det är inte killen i sig vi är ute efter, det är de känslor förhållandet ger oss. Eller de känslor vänskapen ger oss om det handlar om en vän. 

Allt som vi önskar oss handlar om hur det får oss att känna. Precis allt. Det finns ingenting vi vill ha in i våra liv som inte handlar om att det är känslan av att ha det/få det som vi är ute efter. Tänk efter på allt du vill ha, eller har fått. Är det inte känslan som är den viktiga? För vad spelar det för roll om man har tex en pojkvän om man inte känner alla de underbara saker som man vill känna? 

❤️

Tack Crinalina och alla andra som skrivit, för era tips och råd! 🙂

 Jag har tänkt lite på det här nu och förstår att jag behöver lägga honom bakom mig och är tacksam för dem stunderna då allt var perfekt mellan oss och vi fick varandra att skratta även fast att jag vet att han nu mera avskyr mig. Och en viss lättnad känner jag eftersom att jag vet att jag inte var redo att binda mig till honom helt och hållet. 

Det jag nu vill är att träffa folk i min egen ålder, utvecklas och bara njuta av spontana och givande kontakter. Jag vill prata och diskutera mycket mer än vad jag gör idag, engagera mig i någon förening eller liknande, men vet inte riktigt hur det ska gå till än. Ibland känner jag osäkerhet och som att jag inte hör hemma i vissa sociala sammanhang. Speciellt när det är mycket folk. Därför är min vänkrets inte särskilt stor. Och jag tror att det beror på att jag inte alltid låter människor komma mig nära. Dessutom är det väl inte så ofta jag är ute och utför handlingar, utan sitter mest och visualiserar. Men jag vet ju inte riktigt vart jag ska börja. Några tips? 😮

Vad skönt att höra att du känner lättnad. 

Det är viktigt att minnas att man inte ska göra något för någon annans skull om man inte själv är med på det. I en relation är man två som har lika mycket rätt att tycka och känna. Även om man kommer jättebra överrens kan man vara i olika faser i livet som ställer till det. Så det är viktigt att lyssna på sig själv vad som är viktigt för en själv så att man inte bara rättar sig efter någon annan hela tiden utan lyssnar på sin egen vilja. En dag kan man vara trött på det och sakna det liv man egentligen hade önskat.

Det skulle jag också vilja ha tips på. Jag brukar hålla mig till en mindre vänkrets, men när jag tappar kontakten med den jag umgås mest med (som hänt nyligen) Så har jag knappt någon kvar vid min sida. Egentligen hade jag önskat att ha ett lite mer socialt och flexibelt liv, men vart ska man börja…. Jag är inte den som är festens mittpunkt om man säger så.

Ja precis. 😃

 För det mesta så trivs jag rätt så bra med att vara själv och är heller inte den som syns mest. Fester går jag nästan aldrig på och jag tror inte att det riktigt är min grej att bara mingla runt eller dansa. 

Det kanske blir bättre och lättare när jag börjar gymnasiet till hösten och träffar folk som har liknande intressen? Det ser jag fram emot.

Så skönt!! 😃
Nu är han inte min fiende längre och jag kan gå åt ett annat håll utan att känna skuld eller ångest. :) Var det för att jag trodde på att bli förlåten?

Självklart! Du ville ha ett "vänskapligt" avslut, och förväntade dig det utan motstridiga tankar och känslor. Och då blev det ju så också. Det är lagen om attraktion. 🙂 Och grattis till avslutet!

Gör det som du vill så blir det, det bästa, och om du skulle vara öppen för nya intresseområden är det ju bara att testa och se om du gillar det 🙂

När man börjar gymnasiet brukar det bli som en "ny start" och nya möjligheter finns att knyta kontakter osv. Det tror jag absolut du kommer göra. 

När jag började gymnasiet såg jag det som en möjlighet för mig att knyta helt nya kontakter. Jag var utfryst i högstadiet och hade inga vänner då. Jag fick nya vänner i gymnasiet, men vågade inte visa den jag var eftersom jag var rädd att de skulle sluta umgås med mig. Vänskap var ju en viktig grej för mig. Så vad du än gör, var dig själv. De bra vännerna respekterar dig för den du är och tycker om dig som den du är🙂

Vad roligt att höra att det löste sig mellan er! 

Intressant egentligen hur det kan påverka, det som crinalina skriver. Jag har aldrig tänkt det så, men jag ska nog också försöka manifestera ett lite mer fredligt avslut med den killen jag var med senast, även att det förmodligen innebär att jag aldrig kommer träffa den här killen igen, och veta hur han tänker och tycker om mig, men det kommer förmodligen kännas bättre inom mig ändå och det är de viktiga.

Tack! 😃

När det gäller relationer som vänskap tex så får man det man är väldigt mycket. Man brukar säga att om man har bra och härliga vänner så är det för att man är man är en bra och härlig vän själv. Om man har vänner som respekterar en och som är ärliga i alla lägen så har man det för att man själv är en sådan vän. 

Så det man vill ha hos en vän ska man själv vara. Det kan vara bra att tänka på. Detta gäller i alla relationer. Det är därför det är så viktigt hur man själv beter sig för man får tillbaka det man sänder ut. Det är så LoA fungerar. 

När det gäller vänskap så finns det också väldigt många olika typer av vänner. Mina absolut bästa vänner bor i Sverige, jag bor i Spanien. Den allra bästa har jag träffat kanske 20 gånger på lika många år, om ens det. Vi har nästan ingen som helst kontakt, mer än lite grann på facebook. Men vi vet båda två att vi finns där när det behövs, och hon är en av de som jag alltid ser till att ha tid att träffa när jag åker till Sverige. 

Sedan har jag vänner som jag har roligt med, men som jag inte pratar seriösa och allvarliga saker med, och så har jag vänner som jag kan berätta allt för, och andra som jag berättar en del för. Jag har vänner som bor i hela världen, vänner som jag har känt i många år, och vänner som jag aldrig har träffat. Många av tjejerna här inne har blivit väldigt nära och betydelsefulla vänner. 

Det jag vill säga är att man inte ska låsa sig vid hur en vänskap ska se ut, för det kan vara i så många olika varianter. Så var alltid er själva, var respektfulla, ärliga, kärleksfulla och vänliga mot de ni träffar, vare sig de är vänner redan eller inte. En vän kan gömma sig där man minst anar det! 🙂

Ja, Luneri 🙂 Jag tror att det kommer att bli riktigt bra känns det som nu i alla fall! Jag har inte pratat alls mycket med personerna i min klass även fast det är en superbra klass med bra sammanhållning och allting, men jag känner bara att jag inte är redo att prata med just dem. Men när jag möter nya människor utanför skolan eller helt spontant känns det mycket lättare. Och även om jag inte varit så pratig känner jag hur mycket jag har utvecklats i andra delar av mig själv under dessa tre åren i högstadiet. Nu vill jag utveckla min sociala kompetens och ta igen alla de där tysta åren! 🙂

Det låter bra! Kanske du inte kännt ett lika stort behov av det tidigare som nu, och nu är tiden rätt för att utveckla din sociala kompetens. Bara du själv vet vad du vill och fokuserar på det kommer du se möjligheterna 🙂