Jaa! En bambu. Det är det jag är! Det är därför det tar lite tid innan det händer så mycket. Men snart så 💣✨

Haha, vi är ett helt gäng bambusar härinne, 5 år, hehe då är bara nåt år kvar då!!

Paulo Coelho ❤️

Namen!!! Mitt inlagg forsvann!!! Jag som skrev nagot sa bra,, tyckte jag,, 🤔 Skrev alldeles efter Habe:) Har ju glomt bort vad jag skrev nu da,, men de var nagot om det harliga med rotterna, och att vi inte ska forvilla oss bara for att vi inte SER nagot,,Vi borde ju ha tranat upp vara sinnen att kanna, och ha tillit till det som vaxer , aven fast vi inte ser det,, nagot sadant fast mycket battre:)))))

Ännu en underbar tråd! 🙂

Det känns inombords nu att det Är Det som är det rätta att göra. Känna tillit till fröet eller att bamburötterna växer. 

Strålande tillit ☀️

Jaaa, jag med!! ❤️❤️🤗

Åhhh, Bara  ❤️Coehlos.

Åhh jaaa! Och jag känner det ibland väldigt starkt. Just nu är min tid att bida min tid. Jag ska vara här och nu och njuta och låta saker vara som de är. Tids nog är det dags att växa igen. 🙂

När jag läste Shias inlägg om fröet, och hur man ska låta det växa i lugn och ro, i morse så satte en process igång i mig. Och nu när jag läste det här så fortsatte den processen. 

Jag vet ju allt detta sedan innan, men ibland så trillar det liksom till lite extra. I mitt fall så gäller det olika delar av mitt liv. Tex att komma i form. Att komma till det här inspirerade stället, och känslan, som jag är i nu har tagit sin tid. Den började medvetet för två år sedan när jag började ändra och prova min kost fram och tillbaka, och har sedan stegvis gått framåt. I mitten på februari sa jag till min kvinnliga chef (är ett gift par som är mina chefer) att jag har ett delmål till min födelsedag (för två veckor sedan) men jag vet inte vad det är än. Hon tittade på mig som om jag var knäpp. Men jag kände det så starkt att det fanns ett delmål som jag kommer att nå tills min födelsedag, och jag kände att det hade ingenting med vikt eller så att göra. Jag lät det vara så, tänkte att det kommer när det kommer. Och så två dagar före min födelsedag så kom det. Jag kände att jag landat i min kost och i min kropp, och även i min vilja att medvetet förändra min kropp. Det kändes lugnt och skönt helt enkelt. Jag kände att jag är där jag ska vara med maten och med mina Zumbapass. Jag visste också att det kommer mer, men funderade inte mer på det. Och så helt plötsligt då i måndags morse så vaknade och bara visste hur jag ska nå mitt mål. Det skulle ske genom en 10-veckors utmaning. Och det känns ända in i hjärteroten att det är MIN väg att gå. För två år sedan så sådde jag fröet, och sedan dess har det knakat och vuxit sig starkt i rötterna och har nu börjat skjuta i höjden. 

Nu när jag tänker på det här så förstår jag också att det är så det är med mitt skrivande. Jag har sått ett medvetet frö, och det har skjutit upp några sticklingar men rötterna är inte tillräckligt starka och mogna än. Så tills de blir det så får det bero. Jag behöver ju inte fundera och oroa mig (jag tvivlar rätt så ofta på om jag vill skriva, om jag skriva, om det är rätt att jag ska skriva osv osv, men vet att det handlar om blockeringar och hinder som jag och andra har satt upp för mig). Jag har ju en ärlig och innerlig önskan att skriva. Det är ju bara att kolla på mina kommentarer här inne. Det är ju alltid sååååå långa, för att jag inte kan sluta skriva utan det bara rinner på när jag väl börjar. Haha Det får ni stå ut med! 😎

Var precis vad jag behövde läsa idag! Har en inre rastlöshet i kväll som inte går av för hackor. Älskligen är trist, jag är trist, livet är bläk och jag vill att det händer något NUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!!!

Skiter i att ANDAS och skiter i att allt har sin tid. Vaddå allt har sin tid?!?! Tid är ju inget så allt är NU, och då vill jag ha mitt ROLIGA, INPIRERANDE, ASA-RIKA, ASA-SNYGGA NU!

Jag är en bambu, jag är en bambu, jag är en bambu, jag är en bambu.🤦‍♂️

haha.. :) <3

😍

❤️ Jag vet att jag sagt det förut, men det är något så härligt befriande med att ni som alltid är så kloka och förståndiga tappa greppet ibland. Det gör att det inte känns fullt så omöjligt att komma dit där ni är.

Kram på dig 🤗

haha!! Habe,, Vi ( om nu jag ar inkluderad,,hihi) tappar greppet titt som tatt,, MEN Det finns en vetskap djupt inne att ALLT AR SOM DET SKA VARA< och ALLT AR BRA!!

Ha ha, det ni ser är det jag är. 😎 Oooohhhiiiooo!!! Take it or leave it baby. 😍

Men visst är det som Shia säger, den naturliga nivån är såååå mycket högre nu än förr. Och vetskapen om att livet alltid strävar efter BALANS gör ju att man alltid vet att altl är som det ÄR. Bara att andas… Och flyta med… 😉

Ja ni  (du var inräknad Shia) är helt klart på banan igen mycket snabbare än vad tex jag är. Men ibland när det känns så där som du skrev Kathja så undrar man ju "hur tusan göööör ni?" Då känns det lite skönt att inte ni heller har total balans precis hela tiden 😃.

Det är lite samma som när kollegan, värsta bullmamman, sån där som verkligen är "supermamman" berättar om värsta jättekonflikten med sina barn och hur hon själv blir galen och börjar skrika och kastar saker. Då känner man lite "Det är inte mig och mina ungar det är fel på. Det är så här det är att vara förälder ibland helt enkelt"

Tror inte att vi gör så mycket faktiskt, är det som är grejen. Att inte hänga upp sig, att glida med. När man har en bajs-dag så är det bara att tillåta sig själv att ha det och göra det som känns bäst just för stunden (som alltid!). Vara arg, tjura, sova, kolla film, äta… Eller vad det nu kan vara. Men viktigast är nog att tillåta sig själv att var off. Har man grundtryggheten i att allt alltid ordnar sig, att allt bara är och att det är i balans så går det över ganska fort faktiskt. 😃

Och det är aldrig fel på någon, ever. Allt är som det ska vara, ibland behöver vi bara "tappa det" lite. 😈

#10 haha, härliga Kathja!🤗 Förstår dig precis, det är nån slags känsla av stagnation som kan glimma till då och då - som är helt åt fanders, för det händer ju egentligen så himla mkt hela tiden och vi förändras och utvecklas så det står härliga till❤️

Men det är ju så enkelt egentligen! AH säger : om det inte finns i ditt liv ännu, så är du inte redo för det ännu. Hur mkt man än tror det. Det hjälper iaf mig att tänka så. Universum gör inga fel, jag får mer tid att slipa på grejer, göra mig redo, vara i nuet ännu mer, hitta min egen fun factor. Allt är gåvor, även tiden vi får då vi själv kanske anser att det går långsamt… 😇

vi bygger rötter, vi bygger rötter, vi bygger rötter

Men det är bra det också! Jag gick ju ifrån det där till ACTION med besked. Allt har sin tid. 😃Och visst är det så, ALLT kommer när man är redo, för som sagt allt har sin tid. Vi behöver ju alltid tid att förbereda oss så att vi kan hantera det som komma skall.

Jag sällar mig till bambu-skogen ☀️

Puttar upp denna då jag tycker det hör ihop med " allt har sin tid"✨

Bra putt! Haha telefonen ville skriva pitt :) Lyssnade på mooji igår där han pratade om rädsla och i det klippet nämner han lotusblomman. Hur den blommar och kommer upp ur gyttjan.

#22 samlar på lotusblommor😉

Tack för putten, älskar den här liknelsen ❤️

Fortfarande härlig liknelse. 

En tanke: bambu är ju ihåligt i mitten, är det därför jag känner mig lite tom ibland?? 😉