Jag har lite samma sak fast med jobb. Jag är superglad och nöjd med mitt jobb men efter två tre månader så vill jag inte vara kvar, får ångest att fara dit. Jag blir mer och mer tystlåten på jobbet. Vet inte heller vad det är. Och varför runt två tre månader?

#0 kiah, hur ser du på dig själv? Vad har du för självbild? Om man inte kan älska sig själv så är det svårt att dra till sej någon annan som gör det. Det kan ligga nåt där kanske, du måste känna ända in i hjärtat att du är värd att älskas.

# Pelle Långlös, där får du nog känna efter själv, försöka uppmärksamma dina tankar, när din energi sjunker vad tänker du för tankar. Försök lista vad det är du tycker om med ditt jobb, då vet du vad det INTE är.

Ja det är en tanke som det kan ligga ett korn av sanning i. Jag tycker att jag har en god självkänsla men just när det kommer till kärlek så kanske jag har lite svårt att tro att någon kan älska mig helt och fullt. Men hur ska jag göra för att känna så då?

Jag läste en massa böcker, Mia Törnbloms böcker bl.a. Det finns en massa övningar man kan göra. Ställ dej framför spegeln, se dig djupt i ögonen och säg: Jag är värd att älskas! Tufft kan jag säga:) upprepa morgon och kväll, det kan komma upp mycket känslor, gå in i dom och se var de kommer ifrån. Till slut går det, man står där och menar det man säger och det är så häftigt!! Det finns massor att läsa om detta. Har du väl skickat iväg en önskan om att du vill lära dej älska dig själv så kommer det komma ledtrådar till dej. På ett eller annat sätt. Häng gärna här med oss :) Kram

Tack för ditt svar, ja jag kommer att läsa igenom allt på den här hemsidan! :) Kram

KIAH! Har inne finns massor av relationsdiskussioner och tips!!! Forkovra dig, las, och njut och skriv garna. Just for tillfallet kanns det som om Otroulig har gett dig bra svar.

Sedan ar det ju sa att om det har skett flera ganger sa nagonstans inom dig sa "forvantar" du dig att "nu hander det igen" ,,,

Sa en liten resa och titt inom dig sjalv!  Slapp relationstankandet ett tag, och forsok att hitta inspiration till att bryta det vanemonster av tankar och forvantningar som du har byggt upp.

Las har inne , inte bara om relationer utan om andra saker, sa kommer det att oppnas nya dorrar, och knutar kommer att losas upp!

Pelle Langlos

Aven nar det galler jobb,, nar det har hant flera ganger, sa ar det nagot inom dig gor att du "forvantar" dig att du ska kanna sa. Nar kanslan kryper upp,, handlar det om jobbet i sig? relationer till arbetskompisar? Forsok att titta pa vad det ar,, sedan vanda kanslan, genom att kanna uppskattning och tacksamhet for det jobb du har for de arbetskompisar du har etc.

Om du tex. slutar ett jobb i den kanslan, da dyker med all sakerhet samma monster upp vid nasta jobb. Det ar med andra ord nagot dar som du maste klara upp, for att kunna bryta monstret.  Inte bara stanna kvar pa jobbet och "halla ut" ,, utan att hitta uppskattning, tacksamhet for det, och kanna efter var i orsaken ligger.. Nar du har natt dit,,,sa att du kanner att du  garna kan jobba kvar eller sluta, vilket som, da ar det ok att sluta om du vill.

Att"fly" fran nagot , ar det samma som att fly fran sig sjalv, och det gar inte, samma sak dyker upp igen och igen tills du moter det/den (dig sjalv) som du forsoker fly ifran!

Tack för svar. :-)

En till liten kort tanke om just två-tre månaders grejen: I början på ett nytt jobb eller en ny relation så är det ju just nytt, så det finns en massa nytt att upptäcka, och fokusera på.. men efter ett tag börjar även det bli vardag, kanske just efter ett par månader! Och då slutar man fokusera så mycket på nytt och kul och spännande, och ens vanliga gamla tankemönster och förväntningar får större plats och tar över igen.

Behöver inte vara så, men det kan vara en tanke om vad som händer.

Linnease! Precis.Tror ocksa att det ar mycket sa det ar. I borjan behover man inte "anstranga" sig for att hitta allt nytt och intressant, me efter just 2,3 manader, sa borjar man bli van, och kanske dyker det ocksa upp saker som man inte ar saa fortjust i etc.  Det ar da man aktivt maste borja valja vad man lagger sitt fokus pa:)

#9 Det låter vettigt. :-)

Tack för svaren!

Jag har testat tipset med att titta mig i spegeln och säga "Jag är värd att älskas", det är inga problem att utföra det men jag kan inte säga att jag känner så direkt… Jag känner ingenting! Här har vi nog en liten sko som klämmer! Så jag får fortsätta med det och se vad som händer, för jag antar att det är själva känslan som jag ska försöka uppnå?

Jag behöver också öva på att känna mer känslor. Jag känner mig så avstängd. Jag tror jag har stängt ner mig när jag har blivit sårad och haft för lätt att ta åt mig av andras känslor.

Tips på övningar?!?

Tora - jag har ingen gör-så-här-1-2-3 övning MEN jag tror att vara mer medvetet närvarande i alla känslor hjälper till att skapa en medvetenhet kring dem. Stanna till då och då och känn efter hur du känner dig, även de små känslorna är viktiga. Precis som vi genom att vara tacksamma och vara i nuet skapar oss ett lugn och en bas-trygghet ju mer vi gör det, så kommer detta att göra dig mer "känslig" om du förstår.

Fortsätt med den övningen, för det är helt rätt som du säger KIAH att det är känslan du är ute efter.

Kolla också in Veckans Övningar i listmenyn till vänster. Där finns en del matnyttigt. Övningarna kommer att återupptas med start den 7e januari.

För att komma till din ursprungliga fråga så tror jag att det kan bero på flera olika saker. Dels som redan har nämnts att du omedvetet tänker en förändring vid 2-3 månader, dels att när den första nyhetens behag börjar lägga sig så hamnar ditt fokus på vad som är "fel", men jag tror också att det kan vara så att man är så fast i att hålla fast i nyförälskelsen och att man gillar den känslan så mycket så man faktiskt inte ser att personen man är förälskad i inte alls är en person som man vill fortsätta ha ett förhållande med, och då får man lite hjälp på traven av Law of Attraction att gå vidare. Förstår du hur jag menar?

Ska försöka förklara lite tydligare. De flesta av oss tycker otroligt mycket om känslan och tanken på att vara kär  och i ett förhållande, och så träffar vi någon som väcker känslor hos oss. Det är skönt och härligt med dessa känslor och vi vill gärna stanna kvar i dem. Och efersom vi så gärna vill stanna kvar i dem så lyssnar vi inte på alla andra känslor inom oss, de där som tvivlar, de där som inte känns lika bra. Men vi vill så gärna vara förälskade och i en relation att vi medvetet, eller omedvetet, väljer att ignorera dem känslor som inte är bra och positiva istället för att lyssna på dem, förstå dem och acceptera dem. Om vi skulle lyssna på dem känslorna så kanske vi skulle komma fram till att den här personen är inte rätt för mig trots allt. Men det vill vi inte så därför lyssnar vi inte. Då träder Universum in med sina lagar, för vi vill ju egentligen ha någon som är perfekt för oss även när vi lyssnar på alla känslor, och gör att den andra personen istället tar steget ifrån oss.

Så nästa gång du träffar någon är mitt råd att lyssna på alla dina känslor, och försöker förstå varför de finns där. Det behöver ju inte vara så att det leder till att personen är fel, det kan också vara så att man behöver uppmärksamma något och lära sig något.

Att undvika känslor är aldrig bra, det är bättre att öppet titta på dem och möta dem och medvetet välja en annan tankegång så man medvetet väljer andra känslor.

Pelle Långlös, det gäller lite samma sak när det gäller jobb. Jag hade en period då jag var kvar på jobb i 5 månader. 3 jobb på raken varade i 5 månader. Det som hände var att jag inte längre kände mig utmanad på ett positivt sätt, det hade blivit slentrian och tråkigt och jag hade redan inom mig bestämt mig för att söka mig vidare. Vid jobb ett och tre så valde min anställare att låta mig gå, vid jobb 2 så valde jag själv, men jag tror att det bara var en kort tidsfråga innan jag fått gå ändå. Jag ska nämna att jag skötte mina jobb mycket bra och på två av dem hade det varit på tal att jag skulle bli befordrad (något jag för övrigt inte ville).

När jag så började på ytterligare ett jobb och det började närma sig 4-5 månader så började jag bli lite orolig eftersom det här jobbet gillade jag verkligen (eftersom jag justerat min önskan om hur jag ville att ett jobb skulle vara med allt från avstånd, arbetstider, till viss del arbetsuppgifter och hur min chef skulle vara utefter mina tidigare erfarenheter) och då skickade jag ut en önskan om en lösning på mitt 5 månaders problem. Det som hände var att jag fick ett tillfälligt jobb som jag kunde göra samtidigt med det "riktiga" jobbet, det gjorde att jag skakades om lite och det gjorde också att jag började uppskatta mitt jobb som jag redan hade så mycket mer, med arbetstider och arbetsuppgifter osv. Nu har varit på det jobbet i ett år och nio månader och jag kommer att fortsätta jobba där tills det kommer ett tecken på att det är dags att röra sig vidare. Men jag stortrivs fortfarande.

Så nästa det händer för dig, var uppmärksam på vilka tankar och känslor du har inför och på ditt jobb. Varför har du just dem tankarna och känslorna? Se dem, ta på dem och acceptera dem. Ta upp dem till medvetande och förändra ditt sätt att tänka och känna, eller lyssna på känslorna och sök dig vidare. Men gör det isåfall medvetet.

Oavsett vad de bakomliggande orsakerna är till att ni båda har dessa gränser så skapar ni det själva. Att bli medveten om sina tankar och känslor i olika situationer är det bästa sättet att förändra ett upprepat beteende.

Lycka till! 

Intressant Crinalina! Så är det ju, man blir lite "blind" i förälskelsen. Kanske samma sak i jobb och även andra relationer.

Det finns ett uttryck "att vara kär i förälskelsen" Det verkar passa här.

#17
Sån är jag, verkligen. Kär i förälskelsen. Har börjat misstänka att jag är lite av en kärleksnarkoman  söker det där ruset, i allt. 

Mycket bra och tänkvärda råd i den här tråden.

Ok Kiah, så här är det härinne, nu rinner jag väg ifrån ditt ämne kanske:) Men så håller vi på härinne;) Jag har en vän som verkligen manifesterat fram förälskelser. Hon har gått igenom en jobbig separation och kände en längtan efter att vara kär igen. Och det har hon blivit, många gånger, det har inte blivit nåt av det. Men hon har verkligen fått det hon har bett om och jag tror att det var precis vad hon behövde. Själv vill jag nog för första gången i mitt liv nå djupare. Så jag vet att nästa man jag öppnar mitt hjärta för kommer att vara nåt helt annat än det jag tidigare upplevt❤❤

Jag känner igen mig i din beskrivning KIAH.

Jag har önskat, och jag fick exakt min önskan i uppfyllelse, precis som jag ville ha den. men nu har det blivit på ett vis som jag verkligen inte tycker om, och som gör mig orolig hur det kommer bli. Jag vet inte varför, det bara hände bara sådär, och det liknar ett tidigare förhållande jag hade.

Jag ställer mig såklart frågan varför jag återigen dragit till mig en sådan situation när jag önskar mig en perfekt önskan, och jag tror det beror på att jag blev så glad över allt som hänt, och det kändes inte som att det var mitt riktigt ändå, och jag började tvivla på mig själv (jag hade bra självförtroende tidigare).

Så vad jag lägger ner tid på nu är att försöka älska mig själv och mina egenskaper i första hand, men det är svårt när det finns en tvivlan på hur situationen kommer lösa sig. Jag tror att det kommer lösa sig, men när jag tänker att det faktiskt kan bli hursomhelst så blir jag orolig.

Hur får man bort den här oron egentligen? Jag har ett sug i magen, och jag vet att sålänge den finns där, så är oron kvar.

Crinalina: Intressant vinkel, det är ett helt nytt sätt att se det på för mig. Jag har önskat mig ett lyckligt förhållande och då kanske jag har blundat för det som inte känts bra, eftersom jag trott att detta var svaret på min önskan! Men med den senaste killen (som det tog slut med för bara ett par dar sen..) så vet jag att jag tänkt tanken att "är det här verkligen rätt"..men samtidigt tyckte jag mig känna att känslorna växte. Kanske ett önsketänkande!

Otroulig: Men varför manifesteras inte "den rätte" när det är det jag önskar mig? Jag är väl medveten om vad jag vill ha hos en man! ;) Istället kommer det en massa stolpskott ivägen ;) ;)

Luneri: Ja antagligen handlar det om tvivel på sig själv, och att man inte känner sig värd att bli älskad. Jag ska fortsätta med min spegelövning:)

luneri, du måste börja lita på att vad som än händer så är det rätt för dig även om du inte kan se det själv. Universum levererar alltid det som matchar, och/eller leder till, dina innersta önskningar. Men det är ofta så att vi som människor inte riktigt vet själva vad det är vi verkligen innerst inne vill utan vi försvårar det med föreställningar om hur vi vill att det ska vara.

Lita på att det som sker det sker för ditt eget bästa i slutänden. Alltid! Utan undantag! Även svåra och jobbiga situationer är för att vi ska lära oss någonting för att kunna bli och vara där vi ska vara till slut.

Det som är det är och det är som det ska vara. Det som bir det blir och det är som det ska vara.

Det enda du ska göra är att må så bra som möjligt. Att fundera, analysera och känna oro hör inte dit. Må bra, älska dig själv och lita på att det alltid löser sig på ett sätt som är bäst för dig. Inte för ditt ego.

När vi känner oro så är det för att vi låter våra egon komma ivägen för våran inre tillit. Oro är en känsla skapad av en konflikt mellan vad vi föreställer oss (våra egon) och vad som är rätt för oss (våran inre tillit).

Crinalina, jag tar till mig det som du skrev till luneri också! ;)

Jag testade nyss att göra "tack för mig"-övningen, och lustigt nog så kändes det mer "rätt" i maggropen än "jag är värd att älskas"….Har nog lite att jobba med där!!

Naturligtvis ska du ta till dig om du känner att det träffar rätt, KIAH. Det är det som är så härligt med det här forumet. Att någon ställer en fråga som flera kan känna igen sig i och behöva hjälp med, samtidigt som flera kan ge svar. Svaren kan vara lika men formulerade på olika sätt, eller helt olika. Och alla är lika rätt. Det gäller att ta till sig det som känns i maggropen när man läser det. Ibland funkar mina svar för dig, ibland funkar dem inte alls. Och det är lika rätt båda två, och alltid kommer någon med ett svar som hamnar rätt. Vi delar med oss av erfarenheter, inget annat.

Ja, jag hade en känsla av de orden skulle träffa lite bättre. Det är ofta bättre att sikta lågt och jobba sig uppåt istället för att ta ett stort och jobbigt kliv direkt. Du kan också om du känner för det anpassa orden du säger till att kännas ännu bättre om du känner att det fortfarande inte är helt rätt. Det viktiga är att betydelsen finns där och att du gör övningen. Jag hade en period när jag gjorde liknande övningar varenda gång jag var på toaletten. Idag kan jag titta mig själv in i ögonen när som helst och le och tänka och känna djupt inom mig att jag älskar mig själv. Men det har inte alltid varit så. Vi har alla börjat någonstans och utvecklat oss uppåt.

Välkommen in i gänget! 

#22 Tack, för förklaringen, jag förstår precis vad du menar, och det känns bra att läsa. Jag jobbar just nu på att tro på mig själv, och att inte "böja" mig för någon annans vilja som jag sålätt gör. Kanske är det min utmaning.

Jag ska fokusera på vad som är bra för mig, och att inte ägna tid åt de beteenden som faktiskt får mig att må dåligt, oavsett vem det är. Jag har som vana att anpassa mig…

Jag har fått en del insikter tjejer!

Jag förstår nu att jag går igenom "misslyckade" förhållanden för att jag ska lära mig nåt om mig själv och vad jag vill ha ut av en relation. Dom killar jag träffat har faktiskt varit ganska olika varandra men oftast slutat på samma sätt; han "vet inte vad han vill/känner"..

Antagligen för att jag har svårt med min självkärlek! Om jag inte älskar mig själv så gör inte han det heller = han tvekar, vet inte vad han känner..

Så jag måste börja älska mig själv, först. Jag har nu lagt ett hjärta på mitt handfat i badrummet så jag påminns om att varje gång titta mig i spegeln och säga "Jag är värd att älskas!"

Gott nytt år på er, det kan ju bara bli bättre och bättre eller hur!! :)

KIHAH! Vad harligt med en sadan underbart insikt sa har i borjan pa aret!

Alska sig sjalv,ar ju liksom nyckeln till allt! Men manga har svart for det,,

Ett hjarta vid handfatet later ju superbra!!

Affirmera pa. Vi ar alla vard det basta att bli alskade och att alska oss sjalva!

KIAH vilken underbar och härlig insikt! Grattis! Och vilken fantastisk början på detta nya, underbara år! 

Ähum jag känner mig som en enorm glädjedödare och ass**** just nu, men jag har en annan tanke. Att älska sig själv har jag på senare år insett är guld värt, och när man når dit så har man en bra och trygg grund. Men att man måste älska sig själv innan någon annan ska kunna älska en, det tror jag däremot är skitsnack! Dels så är det en känsla jag har, det känns bara så fel, och dels så har jag i mina tidigare förhållanden känt mig älskad av min partner, ända till slutet.. och det har alltid varit jag som tvekat och tappat känslorna och sabbat. Kanske är jag undantaget som bekräftar regeln, men jag tror helt enkelt inte på det där 

Däremot! Så tycker jag det är underbart med insikter av alla de slag. Och så länge det känns rätt, så är det ju rätt! Då är detta rätt för dig, KIAH! Och detta med hjärtat på handfatet låter jättefint, en mjuk påminnelse om att ge dig själv kärlek ♥

MIss! Jag forstar hur du resonerar, tror jag. Och visst, man kan ha karleksforhallanden som ar fantastiska utan att "alska sig sjalv".

Men, jag tror ju att for att man ska kunna TA EMOT karlek och tillgodogora sig den karlek man far, sa maste man vara i harmoni med sig sjalv.

Att vara i harmoni med sig sjalv, ar detsamma som att alska sig sjalv, att acceptera sg sjalv precis som den man ar.

Man kan sakert blir alskad, omtyckt anda, men for att tillgodogora sig till fullo den karlek som finns runtom sa behover man nog hitta in till den karlek som finns inom forst,, sa tanker jag.

Ja det är nog väldigt viktigt! Om man innerst inne anser sig ovärdig att ta emot kärlek så är det nog svårt att ta emot den och verkligen känna sig älskad.. kanske tror man inte att man är älskad på riktigt?

Ja jag har också undrat över det, "alla andra" tycks ju kunna ha förhållanden utan att verka älska sig själva så himla mycket, efter vad det verkar..

Jag har själv haft långa förhållanden men har jag varit lycklig? Och dom har ju uppenbarligen inte hållit..

Jag önskar att jag träffar den man som är precis rätt för mig och som jag blir lycklig tillsammans med! Och det är där jag måste börja med mig själv först, det tror jag iallafall.

Förresten, MissInaction, det där med att man känner att man inte är älskad på riktigt är exakt huvudet på spiken vad jag känt!!!

Det där är något som jag funderat mycket på också. Min erfarenhet är att man kan älska andra, och andra kan älska mig utan att jag älskar mig. Men bara till en viss gräns.

Jag upplever en enorm skillnad i mitt nuvarande förhållande jämfört med mina tidigare förhållanden. De tidigare har lärt om livet, mig och om kärleken. Till en viss gräns. Men efter ett tag så krävs mer. Jag har krävt mer, av mig själv och av min partner. Min partner har också krävt mer. Och det har alltid funnits en tråd av osäkerhet och tvekan med i bilden. Detta är ingenting som jag varit direkt medveten om då. Just då så var det det bästa jag kunde få under de förutsättningar jag hade utifrån mig själv just då.

När jag och min sambo blev tillsammans så älskade jag inte mig själv än, men jag tyckte verkligen jättemycket om mig själv som person och jag jobbade på att utvecklas, växa och lära mig. För att kunna göra det på vissa plan så behövde jag träffa min sambo. Jag hade inte varit där jag varit idag om det inte varit för vårat förhållande. Ju mer jag lär mig, desto mer älskar jag mig själv och desto mer kan jag älska honom, och desto mer kan han älska mig.

Vi lever i symbios, men jag vet också att om vårt förhållande skulle ta slut så står jag stadigt och älskar mig själv ändå. Jag behöver alltså inte honom för att älska mig själv, men jag behöver honom för min resa att fördjupa det.

Ensam kan man bara älska sig själv till en viss gräns, med fel partner kan man bara älska till en viss gräns, men med rätt partner så finns inga gränser. Då utvecklas man och växer tillsammans och var för sig. Det är en resa och inte en destination att vara i ett bra förhållande.