Annons:
Etikettloa-och-relationer
Läst 3411 ggr
Stella_Polaris
12/17/12, 7:04 PM

Skilsmässa / separation

När vet man att det är dags att släppa taget, sluta försöka och gå vidare?

Ni som brutit upp från långa relationer, hur har ni resonerat och vad var det som till slut fick er att ta steget?

Annons:
[Kathja]1
12/17/12, 8:55 PM
#1

Sitter på jobbet och är trött som attan så jag har inte huvudet med mig riktigt, men känner att jag vill svara något iaf…

För mig var den en känsla av att NU är det nog, jag är värd bättre än det här. Jag är värd att skratta och njuta och vara älskad för den jag är. Men då hade det gått 7 år sedan jag första gången tänkte tanken, så det var ett moget beslut som jag inte har ångrat för en sekund.

När de dåliga stunderna överväger de bra, och när man i princip hela tiden är i ofas. Den ena vill jobba på relationen när den andra skiter i vilket. När man i princip aldrig skrattar tillsammans. När man har tappat bort sina gemensamma mål i livet. När man helst håller sig borta från den andre och när man ryser då h*n tar i en. DÅ tror jag allt att det är dax.

Inget LoA svar kanske utan mer hur det var för mig. Tungan ute

crinalina
12/17/12, 9:39 PM
#2

Jag kan inte annat än att hålla med Kathja, även för mig var det en känsla av att NU är det dags. Jag har varit med om det två gånger och båda gångerna var det år efter att tanken först dök upp hos mig. Men det tog alltså sin tid att mogna och att bli rätt. Jag tror att det är den känslan som är LoA i det hela. Jag har inte heller ångrat mig en endaste sekund. Förmodligen för att jag var redo, jag var mogen, förhållandet kunde inte ge mig mera lärdom och då kom NU-känslan från LoA. Och då blir det ju alltid rätt.

Jag har aldrig, inte ens då, ångrat mina förhållanden och jag har aldrig ångrat att jag väntade eftersom det då också ledde till att jag visste att jag gjort allt som stod i min makt att göra där och då.

Jag tror alltså att du vet om det är dags för dig att gå om du lyssnar på ditt hjärta, på ditt inre, utan att blanda in andra tankar och känslor. Skrattande

Min blogg om livskvalitet och hur man skaffar det; http://qualityinsideandout.com/

Sajtvärd på Law of Attraction

MissInAction
12/17/12, 11:33 PM
#3

Mm jag håller också med! 

För mig var det också den där känslan som jag fick, att NU går det inte längre. Och det fanns heller ingen rädsla, som att hur ska det bli nu.. vart ska vi bo, vad ska hända etc… det fanns bara en trygghet i beslutet.
En känsla av att vi lever olika liv eller att vi strävar åt olika håll. Eller när man känner igen sig i låttexter som handlar om att gå ifrån varandra. Det liksom ramlar in tecken från alla möjliga håll. Man kanske känner sig som att man är främlinga inför varandra.

Men visst kan det vara individuellt, hur man vet!!


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

crinalina
12/17/12, 11:43 PM
#4

Exakt så MissI! Bra att du tog upp det, det fanns ingen rädsla utan bara en trygghet i beslutet. Allt föll på plats av sig själv liksom.

Och naturligtvis så kan det vara väldigt individuellt också.

Min blogg om livskvalitet och hur man skaffar det; http://qualityinsideandout.com/

Sajtvärd på Law of Attraction

Alexandraea
12/18/12, 8:26 AM
#5

Jag håller med övriga här. När man kommer till en tidpunkt då det inte finns något kvar att kämpa för. Man ser sig omkring i relationen och det finns ingenting man vill ha längre. Jag var helt tom på känslor, ingen kärlek, inget hat eller ilska, det fanns hintar av irritation och frustration som funnits ett tag, men på slutet var det som att jag frusit ner alla mina känslor och egenskaper. Jag kände inte igen mig själv längre och det blev av ren självbevarelsedrift som jag bröt mig ur. Jag hade offrat allt som var jag för att försöka få relationen att funka och bli som han ville att jag skulle vara och till slut så gick det inte att andas längre.

Och som Kathja sa; "när man helst håller sig borta från den andre och när man ryser då h*n tar i en." När den fysiska intima relationen tar slut, när man inte känner attraktion och inte vill ha sex med personen längre, det har alltid varit varningstecknen för mig att relationen är på väg mot ett definitivt slut.

Sedan kanske jag är naiv men jag är av den uppfattningen att när det är rätt så behöver man inte kämpa så mycket, de problem man har behöver man inte anstränga så mycket för att lösa, det ordnar sig ändå. Och ordnar det sig inte ändå så är det ändå så bagatellartad i jämförelse med att få vara tillsammans med personen i fråga att det inte spelar någon roll. Glad

Stella_Polaris
12/18/12, 1:50 PM
#6

Tack alla för era fina och tänkvärda svar. Jag ska läsa och begrunda dem under julen. Skriver mer senare. ♥

Annons:
SHIAWASE
12/18/12, 2:38 PM
#7

Stella,, du har fatt bra svar!!!

Relationer, separationer, ar som allt annat,, lyssna pa dig sjalv, dina kanslor.

Nar det verkligen kanns helt ratt, och nar man kanner tydligt att det inte handlar om att "fly fran nagot ouppklarat" utan nar man VET att detta ar "the next logical step" …

Att ta sig ur nagot nar det inte ar "ratt" tidpunkt, gor oftast att man hamnar i ett liknande forhallande senare,,,

MEN,, det viktiga ar ocksa att paminna sig sjalv om att det KAN ALDRIG BLI FEL!!!

Vilket beslut vi an fattar, sa kan man aldrig fatta FEL BESLUT!

Alla ar OK..

Fortsatt garna att "bolla" med oss om du kanner for det:)

Kram pa dig:)

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

[Kathja]1
12/18/12, 5:36 PM
#8

Just det där med rädsla är nog en stor bit, eller rättare sagt brist på rädsla, ett lugn i att det kommer att bli bra för nu är steget taget.

När jag skilde mig, för lite drygt 10 år sedan, var mina barn 8, 10 och 11 år, jag hade ingenstans att bo, inget jobb, jag visste inte vad jag skulle/ville göra bara att jag ville avsluta vårt förhållande.

Jag flyttade in hos min syster i 3 månader sedan hade jag fixat ett förstahandskontrakt på en 3a i Göteborg, stämplade en stund och landade i livet och sedan började jag att plugga. Allt var bara självklart att det skulle ordna sig, det enda jag var rädd för var att jag skulle behöva vara ensam med mig själv. Jag visste ju inte om jag tyckte om mig…

Men det gjorde jag!

[Evigheten]
12/18/12, 6:18 PM
#9

Ja för mig var det lite annorlunda mot er andra här inne…jag var inte känslomässigt redo men det var ett dåligt förhållande jag var i. Men när jag satt där med min dröm, gift och hus. Då märkte jag att det var inte det här jag ville. Det var fel person…jag kunde inte leva där med honom resten av livet. Blev så definitivt då. Det tvingade iväg mig men det var de jobbigaste året jag någonsin haft (fick en depression) och hade en liten på 6 mån och två större barn och flyttade till en helt ny stad utan sociala kontakter eller nåt.

Men idag kan jag säga att det var det bästa jag någonsin gjort! Glad

Stella_Polaris
12/19/12, 11:37 AM
#10

Åh shia, dina ord

MEN,, det viktiga ar ocksa att paminna sig sjalv om att det KAN ALDRIG BLI FEL!!!

Vilket beslut vi an fattar, sa kan man aldrig fatta FEL BESLUT!

Alla ar OK..

fick mig att börja gråta här. Jag behövde höra dem just nu. Tack! ♥

Kathja: du verkar så oerhört modig. Jag blir väldigt inspirerad av att läsa ditt inlägg! :)

Evigheten: jag älskar verkligen din slutkläm på inlägget, underbart! :)

SHIAWASE
12/19/12, 1:24 PM
#11

Ah! Stella,, harligt att nagot landade inom dig:)

Beslut om val i livet kan vi bara fatta sjalva,, men vi ar ratt sa bra har inne pa att hjalpa varandra att hitta kanslan inom oss sjalva, den kansla vi behover for att fatta ett beslut:) Flört

Prioritera dig sjalv! ofta ar vi daliga pa att gora det:)

TItta igenom artikel med kanslostegen, vart finns den nu da??Obestämd Och andra artiklar, uppmarksamma dina kanslor,, sa smaningom kommer svaret:)

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Stella_Polaris
12/19/12, 1:52 PM
#12

Det är väl det som skrämmer mig lite nu. Förut har jag varit galet ledsen, nu känner jag mig bara kallt konstaterande.

Ska kolla efter artikeln, tack!

crinalina
12/19/12, 2:25 PM
#13

Känslostegen finns i artikeln Att Välja Känsla som ligger uppe i vänstra hörnet. Jättebra att ha koll på de olika stegen när man är lite förvirrad och rädd.

Att vara rädd inför ett eventuellt uppbrott är helt normalt, men det är oftast en rädsla man har för att man vet vad man har och inte vad man får. Frågan man behöver ställa sig är då vad som är det värsta som kan hända i båda scenarier.

Artikeln om vad som är normalt för dig kan också vara till hjälp. Fundera över vad som är normalt i ditt liv nu, är det det som du vill ska vara det normala i ditt liv? Om inte, vad behöver du göra för att komma till det du vill ska vara normalt?

Om man lyssnar på sitt hjärta, på sitt innersta, så vet man alltid svaret. Man bär det inom sig tills man är redo att lyssna.

Min blogg om livskvalitet och hur man skaffar det; http://qualityinsideandout.com/

Sajtvärd på Law of Attraction

Annons:
szirius
12/19/12, 2:35 PM
#14

Det jag lärt mig med mig själv är att aldrig ta några beslut när jag själv är i obalans. Det är först när jag är i balans och vän med mig själv som jag kan känna om ett "tack nu räcker det" verkligen är så. Så vänta in känslan av "må bra" och känn efter när du är där. Man hittar så lätt fel utanför sig själv, när knuten sitter inombords…och när den knuten lossnar så känns allt runtom bra igen. Men inte alltid. Och det är DÅ man ska gå in för att förändra och bryta.

Kram!

[Kathja]1
12/19/12, 4:16 PM
#15

Modig vet jag inte, det var nog mer att jag nådde en punkt då det faktiskt inte fanns något annat alterantiv. Lite som skillanden mellan att boka en vända med ett flygplan för att hoppa fallskärm, eller vara i ett flygplan som störtar och vara tvungen att hoppa fallskärm. Tungan ute

[Axia]
12/19/12, 5:23 PM
#16

Oj vad jag känner igen mig i det du skriver szirius! Du beskriver med exkta ord något som jag ganska nyligt insett för mig själv!! Glad

Jag befinner mitt i en break-up nu, och min väg dit, till att komma fram till att DET är vad JAG vill o känner är rätt FÖR MIG, har varit genom att blicka inåt och fokusera ENBART på mig själv. Vilket hjälpte mig att komma i balans. Utesluta yttre faktorer, släppa vad jag tidigare hängt upp mig på. Låta hjärnan vila och följa mitt hjärta.

Jag släppte det jag tidigare grubblat över och beslöt mig för att bara "vara", tänka "det ordnar sig", agera utifrån min intuition och sluta leta efter svar på mina frågor. Jag märkte då att jag inte behöver leta efter svaren, dom kom till mig när jag slutade känna avsaknaden av dom!

Tidigare, när jag kände mig osäker o rädd, var det nog för att jag hela tiden letade efter svar på alla frågor, och fokuserade på honom, vårat hem och allting "vi hade".

Men när jag släppte det och litade på att det skulle lösa sig, då gjorde det också det.. istället för att planera att göra slut så skedde det på ett mer intuitivt plan. Det var..(och är) magiskt.. Skrattande

szirius
12/19/12, 5:39 PM
#17

# 16 ja, det är lika magiskt hur det än blir. Antingen kommer man fram till att man vill fortsätta tillsammans, eller inte. Men insikten får en alltid att må BRAKyss.

Vi har ju varit tillsammans så länge, snart 15 år, och i början var det mkt mer upp och ner. Nu har jag lärt mig se att vi går i cykler…perioder då och då är vi inte synkade, men då behöver vi inte vara det heller, vi sköter oss så bra på egen handSkrattande, sen när vi synkar, "möts igen" så blir det som nyförälskelse. Jag har tidigare "förhastat mig", velat sticka så fort det inte känts bra. Nu kan jag vänta ut mig själv och den känslan…för min kärlek är i grunden total, jag känner att jag fortfarande växer och lär mig av min man, och att jag framförallt TRIVS i hans sällskap. Och jag är fullkomligt trygg i hans kärlek till mig också. Idag kan jag känna att 100% av när jag tvivlar på min kärlek till honom, så sitter knuten i att jag inte älskar mig själv. När jag hittar tillbaks till kärleken till mig själv så känns allt helt bra igen. Det är också magisktFlört

MissInAction
12/19/12, 7:21 PM
#18

#17
Vad bra du beskriver det, szirius!! Du sätter verkligen ord på mina upplevelser också Skrattande Detta med cykler och att tidigare ha varit så rädd för det och sett det som att oj nu kommer det gå utför. Men hela livet är ju fullt av cykler!

Om man har känslan att det handlar om cykler och motgångar och perioder som kommer och går, och att det är helt okej, så ÄR det självklart okej! Om man däremot känner att det aldrig vänder till något positivt så kanske man får fundera på vad man kan göra i situationen.

Jag brukar tänka på att mitt liv är värdefullt och min tid är värdefull. Så om jag har tvivel kring något så utvärderar jag det och sätter det i proportion.. exempelvis, vill jag viga mer tid åt det här/den här personen eller vill jag ge plats för någonting nytt?
För det kan kännas som att man verkligen är färdig med någonting, vare sig det handlar om en relation eller en fritidsaktivitet eller annat, och då VET man att det är rätt. Man känner det så intuitivt. 
Om den där känslan inte finns där naturligt så får man kanske börja resonera sig fram till ett beslut, och hur än argumenten ser ut så är det ändå alltid känslan som till slut avgör Glad


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Upp till toppen
Annons: