Mycket intressant, ja!! 
Bor ni långt ifrån varandra? Hur som helst så är det väl inte mer än att man återgår till icke kontakt om det visar sig inte fungera just nu. Men jag tänker väl också att det måste finnas en anledning till detta

Själv har jag fått vänförfrågningar från två av mina tidigare "ovänner" från min ungdom, på FB sedan i somras. Först en och för kanske en-två månader sedan dök en annan upp. Den ena sa upp bekantskapen med några av oss, och den andre var det lite mer ömsesidigt spänt med, men hur som helst så har vi inte varit vänner sedan -96 och -99… och så dyker de båda upp relativt samtidigt! En helt annan sak än din situation, Kathja, ni två är ju syskon. Jag har tänkt att i mitt fall är det nog inte att vi ska bli bästisar igen, utan att jag behöver släppa de starkt negativa känslorna jag haft kring dem. 

Jag har alltid trott att allt händer av en anledning. Och att människor kommer in i våra liv för att vi behöver dem.

Det där med att "ni är ju syskon" har jag faktiskt aldrig förstått mig på. Det beror ju helt och hållet på vad man har haft för relation innan.Och då det kommer till mig och min syster, hon är 3 år yngre, så har vi nog totalt olika bild av vår uppväxt och vi har valt att gå helt olika väga i livet. Men som sagt, det är intressant att se flödet av människor i ens liv, speciellt nu då det känns mer förankrat i mig och mitt mående.

Vanligtvis så växte man ju upp med sina syskon och beroende på hur många år det är mellan, så levde man med dem olika länge. Fast familjebilden ändras ju en del och det ser annorlunda ut idag. Jag har exempelvis två äldre halvsyskon och har således vuxit upp som ensambarn, då de var 16 och 19 när jag föddes. 

Syskongrejen tog jag upp för att det oftast finns flera band kring de relationerna.

Intressant det dar med manniskor ,, upplever liknande:)

Familjerelationer ar ocksa intressant.

Som Miss sager, vi har ju oftast flera band,, och kanske darfor som dessa relationer blir jobbigare an andra.

Sedan, ar det ju sa att vi ar sa inprantade med FAMILJ,, att det ar latt att tanka att bara for att man ar syskon tex. sa maste man ha nagon slags relation.

Men det behover man inte.

Kanske har vi vaxt upp tillsammans, men kanske sa valjer vi att ga separata vagar och aldrig mera traffas,, det ar helt ok,, inget tragiskt alls, som manga ofta kan tycka.

Ocksa, att ta paus fran varandra behover ju inte betyda att man bryter kontakten, nar allt ar ratt sa nar man varandra igen, sa som kanske du Kathja och din syster gor (eller inte:))

Jag har ju ocksa en syster och vi har haft en del sammandrabbningar ,, och inte haft sa mycket kontakt. Mamma har sagt nagon gang att hon tycker det ar synd. Men for mig ar det inte nagot negativ,, Vi har jattmycket gemensamma namnare, hon kanske till och med ar har inne:) vem vet (vi ar alltsa helt i samma linje nar det galler livsfilosofi,pa det djupare planet,,, utat ar vi olika:)). Att vi inte har haft direkt kontakt under nagra ar,, har bara varit bra,, eftersom vi har varit fokuserade pa vara egna liv,,,,,Jag visste ocksa att det ar battre att pausa,, eftersom vi INTE synkade under en tid. Jag bor ju sa langt bort sa det ar ju latt att ta Paus:)  Nu har vi nog bada landat mycket i oss sjalva, sa det skulle nog vara helt ok att traffas nu.

Sa, ofta ar familjerelationer komplicerade eftersom vi vaxer upp tillsammans, men samtidigt sa ar aven dessa relationer precis som vilken annan relation som helt,  Det finnns olika former. Bara for att man ar familj, sa behover man inte vara jattetight tex…

VI moter de vi moter nar vi behover och matchar varandra,,

Och jag har ocksa fantastiska moten nu fortiden,,, vilket kanns harligt:) Det blir liksom en bekraftesle pa att jag ar pa ratt vag:) Min FB sida har forvandlats till en harligt pepp-sida:) till exempel:)

Jag träffade igår en gammal god vän som jag inte sett på flera år. Jag saknade verkligen honom när han försvann. För mig känns det lite som att jag möter gamla vänner med en helt ny syn nuförtiden. Jag är mer neutral. Jag är mer grundad i mig själv och vågar nog vara mej själv mer och bryr mej faktiskt inte om vad tycker om mig. Jag ÄR mer. Det blir helt andra energier i mötet. Coolt!

Jag är på så konstig "plats" nu i mitt sinne…jag känner att jag har mkt jag vill jobba med, så därför blir jag lite skeptisk mot personer som dyker upp nu…jag tänker att då är de på samma nivå som mig  - och det vill jag ju inte. Jag vill ha härliga, positiva människor som kan hjälpa mig att lyfta mig, som ligger några snäpp framför och kan vara mina förbilder, som många här inne.

Om jag går ut nu, i den energi jag är i nu, vad blir det då? Kan det verkligen leda mig framåt? Jag behöver ju börja med mig själv. Men jag kan ju inte bara vänta till " sen, när jag har höjt mig" heller, för allt går i vågor och det finns egentligen ingen tid och ja, allt det där…

För mig känns det som att jag släppt många som inte varit givande, men inte lika många givande har dykt upp…det är lite tomt….

Men tillit. TOMHET är att tillåta sig att FYLLAS PÅ NYTT.

Alla människor vi drar till oss är ju inte på samma nivå som oss själva, allt som oftast möter vi ju människor som är MER än oss själva, människor som hjälper oss att VÄXA.

Och jag tror inte att vi behöver så många människor runt oss, bara det är bra människor de som finns där.

#7jaaaa. ALLT ÄR SOM DET SKA. Amen!

Precis , allt ar som det ska! Din energi Szirius ar ju inte lag, egentligen, Du vibrerar pa hog niva!

Du upplever en liten dipp bara,,,

Vilka vi an traffar nar vi traffar dem, sa ar dessa moten BRA for oss,,, hur det an kan verka pa ytan,,,

Men som Kathja skrev i tradstarten, sa har det harligt nar man kanner att det borjar forandra sig nar nya dyker upp eller "gamla" vanner dyker upp igen..

OCH som Otorulig sager i och man sjalv har landat i sig, sa har man en annan syn, och da blir moten fran forr ocksa annorlunda.

Moten ar intressant!!!bade nya och moten fran forr:)

När människor kommer in i vårt liv, för ett ögonblick, till för evigt. Då är det just så det är, som det sker och som det skall vara! Vi har inte och ser inte hela bilden! Därför kan vi inte och bör inte heller bedöma hur människor är bra eller om de har betydelse för vår utveckling. Alla möten har betydelse på något plan, stor eller liten! Tänker att det mer handlar om…hur vi förhåller oss till det och hur vi kan införliva det i vårt liv.

Precis sa ar det peter! Jag sa tacksam for ALLA moten som jag har , har haft och kommer att fa,,,,

Det är sant Peter  - man skulle kanske säga som så at det är intresant att se hur det, för min del, är färre och färre människor som ger mig, eller väcker, motstånd nu för tiden.

Haller med dig Kathja,,,, valdigt intressant,,just moten med manniskr visar valdigt mycket pa vart man sjalv star och befinner sig…..

Det finns ju inget som ar "fel" utan alla moten ar av betydelse, men just nar man kanner att det blir fler intressanta, givande, lattsammare moten,, nya eller fran forr,,, da blir man sa glad,, som om man far en bekraftelse pa att man har forandrat sin egen vibration:)

Visst är det så. Även om nu alla möten hjälper oss att växa så går det ju inte att komma ifrån att de glada, lättsamma mötena oftast är att föredra framför de som gör en upprörd, eller ledsen, eller arg - även om alla är givande på sitt sätt.

Med min kommentar till det ni skrivit här ville jag mer peka på själva vårt förhållningssätt. På hur vi använder möjligheten att höja vår vibration. Till hur vi mer harmoniskt och medvetet förhåller oss till våra känslor och tankar. Hur vi kan avdramatisera, balansera, bättre införliva och harmonisera händelser och erfarenheter i livet.

Jo, det ar val sa att allt detta sker hand i hand,,, nar man horjer sin vibration, sa forhaller man sig till handelser, andras ageranden pa ett annat satt, och da drar man till sig andra moten. Och ocksa att genom att vara mera uppmarksam pa hur man forhaller sig till sin omgivning och deras agerande, sa hojer man sin vibration och drar da till sig andra moten.

Jag har markt detta valdigt starkt.

Nu kan nog inget fa mig att reagera som jag kunde gora for nagra ar sedan pa andras betteende, eller var relation,, jag befinner mig i ett helt annat stadium, och jag har natt dit genom att ga igenom dessa faser,,  att andra mitt forhallningssatt och darigenom andra relationen och hoja min vibration,, och aven att pa annat satt hoja min vibration och genom det andra mitt forhallningssatt och andra relationen…

Nar vi nar dit sa blir relationer aldrig jobbiga och tunga,, utan som peter sager, vi avdramatiserar och balanserar och inforlivar det pa ett mycket battre satt.

Visst är det ju så att alla möten har en betydelse, även om vi inte alltid ser och förstår på vilket vis.

Syskon har man ju som sagt ofta flera band till, man har minnen och känslor som man inte har med andra människor. Men dessa saker är inte någon anledning att hålla fast vid en syskonrelation mer än man skulle hålla fast vid en "normal" relation. Jag gjorde just det i många år med en av mina bröder. Vår relation har varit allt från favoritsyskon till bästa vänner, för att sedan gå till ingen relation alls (valt av båda) då vi för länge sedan hade slutat matcha varandras vibrationer. Vi växte åt totalt olika håll. Det har gått fyra år sedan vi bröt kontakten och för några månader sedan så talade vår syster om att vår bror hade sagt att han gärna ville ha kontakt med mig. Så telefonnummer utbyttes och vi hade en kort kontakt på WhatsApp. Sedan har vi inte haft någon mer kontakt. Han har en bild av mig från hur jag var då, som inte alls överensstämmer med min verklighet idag. Jag har en bild av honom om hur han var då, som fortfarande stämmer ganska bra men inte helt.

Men precis som Kathja säger så har jag inte saknat honom, och han har inte saknat mig heller. Vår relation har gjort sitt. Det finns ingenting mer att ge och få av varandra. Det sköna nu är att vi vet att vi kan ha kontakt om vi vill, men vi vill inte. Och vi vet att vi kan träffas på familjegrejer och det är ok.

Jag har faktiskt glömt bort hur det är att ha folk i sitt liv som drar ner och inte lyfter. Alla som jag har runt omkring mig lyfter mig. Det är dessutom någonting som jag har valt medvetet under de senaste åren. Jag har önskat mig bara människor som fyller mina positiva behov att vara en del av mitt liv. Sedan dyker andra människor upp, med beteenden eller åsikter som jag inte håller med om, tillfälligt på min väg men jag vet att de gör det för att jag behöver se och lära av det som retar mig, eller det som jag tycker är jobbigt med dem. Därför försvinner de, de fastnar liksom inte kvar i mitt liv.

Kanske får vi tanken att det tar tid, att det är något som blir verkligt först…när vi når dit!? Min erfarenhet är att det inte riktigt är så det går till. Är övertygad om att vi alla här redan har nått så långt…att vi kan praktisera detta med relationer, möten och människor med större framgång. Ser också att "detta" berör mer och fler områden av våra liv. Tekniken…om vi kallar den så, handlar om uppmärksamhet…i stunden då det sker, vad det än är. Själva uppmärksamheten höjer vår vibration och medvetenhet! Reflexionen vi då gör skapar harmoni. Och koordinationen som uppstår ger oss en större överblick. Ökar vår medvetenhet om hur att hantera alla händelser, alla känslor och tankar som följer med. (Slå gärna upp orden jag använder, så förstår ni varför.) http://synonymer.se/

Jag tror nog att vi förstår vad du menar och kan inte annat än hålla med. Visst är det som så att vi i varje möte själva väljer hur just det mötet ska bli för oss, men ju längre vi har hållit på att "öva" desto lättare blir det och när det blir det naturliga att fokusera på det som ger oss något i positiv bemärkelse så känns det ju som att det går av sig själv, som att alla möten är enbart positiva möten.

Ah, tack för hjälpen att komma tillbaks i skönare tankespår igen.

Jag tror att det viktiga är att inse att allt har med en själv att göra…så att man inte blir "högfärdig" och tänker att vissa personer inte har något att ge en…man kan lära sig mkt om sig själv genom andra, för vi speglas ju överallt.

Att välja bort vissa kan å ena sidan kanske bero på att man inte får ut mer av varandra…men ibland kan det vara just där man kan lära sig massor, om man vågar gå ett varv till. Det är tex lätt att döma personer som "ytliga" - men ofta kan de visa sig vara så mkt mer om man själv öppnar upp för andra samtalsämnen. Eller så kan man bara öva sig på att se "bakom deras personlighet" och se att där lyser nåt, trots allt.Det känns skönt, att uppleva att man kan vara i vilka situationer och med vilka människor som helst.

Ja, det är spännande med relationer, om man VERKLIGEN vågar stå kvar i känslan att det jag reagerar på har med MIG att göra.

Slog du oxå upp " uppmärksamhet" ? ;) det gjorde i alla fall jag och fick en jaha upplevelse. Naturligtvis har jag använt ordet uppmärksam för att beskriva någon som lyhörd och artig och se till andras människors behov. Men har inte kopplat till den betydelsen när jag pratat om att uppmärksamma mina tankar, känslor och handlingar. Det gav det hela ett nytt perspektiv :).

Szirius! Jag har varit med om det en del, det du beskriver. Upplevt hur jag kunnat öppna upp och locka fram något djupare och mer givande i en relation. När jag varit modig och ikkedömande i mitt förhållningssätt. Har faktiskt räddat mitt nuvarande förhållande på det sättet. Vet ju hur rädslor kan förklä sig och vara vilseledande för känslor, tankar och handlingar. För ens uppfattning av den andra personen. När självmedvetenheten och uppmärksamheten är alert är det så mycket lättare att genomskåda de olika rädslorna och föreställningar vi bär på. Då kan man också med framgång bygga upp något och utveckla vidare, från det man trodde var slut, trasigt, avklarat, omöjligt…