Tänkte först att jag skulle hitta tråden åt dig, men där har vi ett problem med att vi så ofta hamnar OT (beror väl på att vi gillar att höfta till livet) så det var ju omöjligt att hitta! Det var iaf när vi pratade om våra män tror jag, vet att Crinalinas man är 12-stegare. Själv har jag svårt för konceptet (jobbar ju med missbruk, men inte 12-steg utan KBT och MI) - vet även att ofta så tar de som har blivit rena med 12-steg återfall då de släpper programmet…

Men nu var det inte det vi skulle prata om! Vad va det nu du ville veta? (kollar #0)

Vi kunde nog enas om att så länge som man ser sig själv som missbrukare så kommer man att förbli missbrukare om än en ren sådan. Är ju ganska logiskt då vi ÄR vad vi tänker - så tänker jag att jag är en fd missbrukare så är jag missbrukare.

Det gäller att hitta andra ord och benämningar för vad man är som står för det man är NU inte det man var innan med ett "fd" eller ett "inte" före.

Det jag tänker direkt på är att så länge man identifierar sig själv som missbrukare så är det nog svårt att lägga tyngdpunkten av sitt fokus på det friska. Man har ju så många delar som människa, och det vi fokuserar på får ju vår uppmärksamhet, såklart. Och då växer den sidan. Även om intentionen är att få mer kunskap om och förändra sitt beteende med hjälp av olika hjälpgrupper, som FAA, så kan det få motsatt effekt, eftersom man börjar tänka "så här är jag".

Man behöver gå bakom beteendet och se orsaken och också kunna se att det bara är EN sida av sig själv, det är inte den JAG ÄR.

#1 jag läste nånstans  - aaah, ska försöka hitta det, minns inte alls vilken bok nu - att just dessa olika grupper ( AA etc)  kan göra att man går från ett missbruk till ett annat, nämligen att ständigt behöva stöd och bekräftelse. Dessa grupper har ju egentligen som tanke att finnas där som stöd tills man hittar en egen platå att stå på, sin inre trygghet och sen behöver man inte det stödet längre. Men många blir kvar livet ut, det blir ett beroende. OCH en stark identitet i det hela såklart. Jag tycker att det är väldigt intressant…

Här har ju terapeuter en jätteviktig roll! Det bästa är ju om deras önskan är att man inte ska behöva dem mer

Nu ska jag inte snacka skit om 12-steg för det har hjälp otroligt många människor! Men jag måste få berätta en rolig grej som en killa jag jobbar med sa. Han är själv fd missbrukare och kriminell men har inte mkt till övers för 12-steg efter att ha sett hur flera av hans polare har fallit tillbaka i missbruk efter 10-15-20 år.

Han sa "NA (och alla andra 12-stegs-ställen) säger att så länge som du håller dig till programmet så lovar vi att du är drogfri. Det är som att säga att så länges om du håller en tåra i var hand kommer du att vara drogfri", m.a.o det är OMÖJLIGT att missbruka OCH hålla sig till programmet.

Men det kan nog bli svårt för många om de vill kombinera missbruksfri och programfri…

Vad schysst att ni svarade så snabbt, tjejer  Ja jag har som sagt skummat igenom ett par trådar om hälsa och vikt men det var tydligen inte där vi hade pratat om det. Och det är mycket OT och mycket prat över huvud taget här inne 

Jag är helt inne på vad ni redan har sagt också. Och när man identifierar sig som beroende, en addict, så är det något man dras med för resten av sitt liv. En sjukdom. Som påverkar alla ens val. Särskilt när det gäller socker är det så himla mycket fokus för socker (och stärkelse) finns överallt och är på det sättet inte lika lätt att komma undan som alkohol, cigaretter och andra droger. När man börjar identifiera sig som missbrukare så är det som att det är den man är. Och då har man placerat sig i ett fack och hur ska man då kunna ändra på det?

Förra sommaren gick jag på några NA-möten, tills de en gång hade med sig smulpajer…. då insåg jag att detta var inte stället för mig. Jag gick på ett OA-möte (anonyma överätare) och kände att dit ville jag tillbaka efter semestern, men så blev det aldrig. Och nu vill jag inte för allt i världen tillbaka till den världen. Det tar för mycket plats. Allt cirkulerar kring abstinens och det betyder fokus på drogen!!

Mitt fokus vill jag ha på att må bra och på allt det goda i livet, som jag älskar, allt som jag är tacksam över och uppskattar.

Så för mig… går det inte att förena ett beroende-tänk med LoA. Jag har fått göra ett val. Men jag skulle väldigt gärna vilja höra om det finns andra tankar kring det, någon som tror annorlunda?

Ja, min sambo är ju då nykter alkoholist, och ja det är precis det han är. Han kommer alltid att vara en alkoholist då han har ett fysiskt beroende som gör att om han tar en endaste liten klunk alkohol så startar det en process i hans hjärna och kropp som talar om för honom att han behöver mer av detta underbara livselixir. Men han är nykter sedan 8 och ett halvt år tillbaka, och han är det tack vare Anonyma Alkoholister, liksom miljontals och åter miljontals av andra människor runt om i världen. Och ja, det finns dem som faller tillbaka, och det finns dem som faller tillbaka och går tillbaka till nykterhet igen. Och det finns dem som faller tillbaka en gång och dör pga det. Men det finns också dem som aldrig faller tillbaka.

12-stegsprogram inom AA är så mycket mer komplexa än någon som aldrig har behövt använda sig av dem för att fortsätta vara vid liv förstår. Det handlar inte om ett val om att använda sig av det eller inte, det handlar om ett val att leva eller dö. För det är det handlar om, och det är där som de flesta som tar sig AA är. På väg mot döden.

Min sambo hade med största sannolikhet varit död senast ett år efter han blev nykter om han inte blivit nykter. Och han blev nykter tack vare två saker, en plötsligt tanke att han måste och Anonyma Alkoholisters 12-stegsprogram. Det handlar inte om livsvilja, eller rädsla för att dö. Allt sånt var redan bortsupet för länge sedan, det handlar enbart om en plötslig tanke, och stöttning av likasinnade.

Jag som lever ihop med en nykter alkoholist, och som lever mitt liv enligt LoA, har ibland haft svårt att se och förstå tankegången i det hela. Det som jag har fått inse och förstå är att jag kommer aldrig att kunna förstå, och det är helt okej. Det går inte att förstå, och man kan inte veta hur det är och vad det gör med en, både att vara alkoholist och att bli nykter, om man inte har varit det.

Anonyma Alkoholister är inte en sekt, eller något konstigt, det är bara en grupp av människor som finner stöd och styrka av varandras med- och motgångar. Ungefär på samma sätt som vi gör här. Man finner sin inspiration bland likasinnade. Det är ett ställe man går till för att få en skjuts uppåt i sin energi, inte för att dras ner till en lägre nivå än man är. Det finns många, många som tappar sitt LoA-fokus som inte ständigt går in på forum som detta, eller läser om det.

Men min sambo känner sig själv och vet hur han fungerar bättre än de allra flesta, och det vet han tack vare AA och 12-stegsprogrammet. Han jobbar med sitt förflutna men vet att det är det som format honom, är tacksam för det och han vet att det inte tar bort från den han är och där han är idag.

Efter alla diskussioner jag har haft med nonom om detta ämne så ser jag att det finns väldigt mycket LoA-tänk inom AA. Men de, precis som vi, söker sig till personer som förstår dem.

Med detta sagt så kommer jag då till det som du faktiskt frågar om MissI 

Jag kan ju då inte uttala mig utifrån mitt eget perspektiv utan bara från samtal med och erfarenheter av hur min sambo tänker och agerar. Och jag tror att till en viss del så kan man hindras i ett LoA-tänk av ett 12-stegsprogram så till vida att de ofta uppmuntras att inte tänka på framtiden. Detta för att det blir för stort och för svårt att hantera. Däremot så har de alltid fokus på nuet. De lever bara i dag, bara just nu, och det är just nu som är viktigt. Om jag frågar min sambo om hur han tänker i vissa saker så svarar han efter AA-tänket om han tänker efter, men om jag råkar få honom off guard så blir det ofta LoA-tänk. Han tänker på framtiden på ett LoA-sätt, men utan att vara medveten om. Detta omedvetna LoA-tänk har han fått från AA.

Man kan mycket väl kombinera de båda, men det gäller ju att ha fokuset på att man är NYKTER alkoholist, eller missbrukare. Att man lägger fokuset på att man inte längre är i missbruket.

Jag är tex en rökfri rökare. Jag var periodrökare i 20 års tid. Rökte under ett halvår, höll uppe ett år, rökte ett år, höll upp 3 år, rökte, höll uppe, osv osv osv. Jag vet att jag inte kan ta ett bloss och sedan vara nöjd med det. Jag vet att om jag tar ett bloss så åker jag dit och börjar röka mer och mer igen. Och jag har provat så jag vet. Jag kommer alltid att vara en rökare, men en rökfri rökare.

En sak till jag kan säga i ämnet är att min sambo och jag kan diskutera LoA enbart under förutsättningen att han inte känner det som att jag försöker påverka hans tankesätt och hur det fungerar för honom. Han behöver tryggheten och vetskapen i att AA och deras 12-stegsprogram fungerar, för han har inte råd att chansa. Om han skulle chansa och börja tänka om så finns det en risk att han slinter, och om han slinter så kommer han att dö. Av den anledningen så har AA ett väldigt starkt grepp om de som går dit. Men det handlar inte om att de utövar någon sorts makt över dem som är där, utan det handlar om att det handlar om att leva eller dö. och har man lyckats hitta ett sätt att leva så tar man inte onödiga risker för att passa in i andras normer.

Tack crinalina, för ditt svar också  Jag hoppas att min vän läser det här och att hon får ut något av det. Jag har ju ingen aning om hur hon tänker och känner och vilken väg hon vill gå.

Jag vill inte skriva mer för tillfället, för detta är fortfarande ett hett ämne för mig, och jag vill inte rota i det för egen del, om ni förstår