LoA-generellt

BEHÖVER GODA RÅD (2) - tråden

2012-10-31 20:54 #0 av: [Kathja]1

Nu har vi bollat goda råd så pass mycket att den första tråden börjar bli full, så dax att fortsätta i del 2.

Här kan du fråga om vad du än vill och räkna med att få många visa svar, utifrån Attraktionslagstänk, av allehanda slag.

 

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2012-10-31 21:45 #1 av: MissInAction

Hehe, jag måste bara få säga TACK! för allt pepp och stöd och goda råd här från er SkrattandeKyss

Ja det var ju som sagt ett pirr i magen nästan hela dagen, för mig. Och en positiv känsla - det var absolut inte känslan att jag ville sparka ut honom, utan att jag vill vara med honom och få det att fungera med honom! ♥

Det är väl sådär i förhållanden - ibland är man mer kär och ibland mindre. Just nu är jag lite mer kär. Och det kliar i mina fingrar efter att få göra något! Åka och köpa färg. Måla tak och väggar.

Och ja, det var verkligen skönt att få tala om för honom att jag älskar honom!! Känner mig lite sårbar samtidigt, men mest känns det bra Glad


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-10-31 22:19 #2 av: SHIAWASE

Harlig lasning Miss!! Jattebra jobbat!Glad

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Anmäl
2012-11-01 16:35 #3 av: [Evigheten]

MissInAction: Vad Glad jag är för din skull!! Glad Kärleken blommar ut...hihi

 

 

 

Anmäl
2012-11-01 17:46 #4 av: MissInAction

Flört Tack kära ni! ♥


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-11-04 15:00 #5 av: Theleonora

Nu behöver jag lite hjäp här. Så fort jag tänker på att jag ska ta mig utanför dörren får jag ångest och det gäller nog till viss del att gå till bilen. Nu satt jag och mediterade och då får jag upp parkeringsboten och den här personen som har lappat mig gång på gång. Jag känner mig diskriminerad, och orättvist behandlad. Jag blev så förbannad under meditationen att jag efter att ha försökt fortsätta meditera till slut gav upp och nu sitter jag här... Vad är det som gör mig så flyförbannat arg. Jag skulle vilja träffa personen och se vad han/hon har emot mig. För det känns verkligen personligt. Deet var flera bilar den dagen på gatan som stod felparkerade men ingen annan hade nån lapp. Samt att andra gånger jag har fått lappar så har det också stått flera som var felparkerade och det var bara min bil som var lappad. De andra gångerna var rätt av personen men fortf oschysst, medan den här gången var det både fel och oschysst och så fort jag tänker på hur jag ska gå vidare så blir jag bara så ilsken att jag vill slå saker saker och ting. Känns inte ok. Dessutom blir jag helt slö och apatisk av alla dessa känslor och resultatet blir att jag inte tar tag i saker. För jag vet ju själv att de gånger jag har ringt och klagat på nåt och varit helt lugn och saklig har det löst sig men nu väntar jag bara på att lugna ner mig för att kunna presentera alla sakliga argument jag har, men det lugnet infinner sig inte. Istället blir jag bara så j%&€a förbannad...

Hjälp!! :S

Anmäl
2012-11-04 15:06 #6 av: crinalina

Fundera lite på vad det är som du gör i tankarna för att få böter till att börja med. Alltså, du får ju inte böter av en slump utan du har ju manifesterat det. Är du rädd för att få böter? Tänker du att nu kommer jag att få böter när du parkerar bilen? Vad tänker och känner du? För böterna är ju något som du själv har skapat, och det är en bra sak. För det betyder också att du själv kan välja att vara botfri i framtiden.

Alltså, vilka tankar har du som gör att du får böter?

Roten till din ilska finns inom dig. Det är ju du själv som manifesterat böterna, och det är inom dig själv du får ordning på det.

Anmäl
2012-11-04 15:09 #7 av: SHIAWASE

Kommer med nagot battre sedan,, Men spontant,, det handlarju "bara " om parkeringsboter,, betala, strunta idet! ingen har kritiserat DIG,, DU har inte gjort nagot fel,, Samhallet staller upp regler,, du brot mot samhallets regler, INTE universums regler... Vad andra gor,, ar irrelevant... DU attraherade en parkeringsboter,, SOO WHAT???? Det spelar ingen roll, slapp det,, strunta idet , acceptera  det. Som du vet, sa handlar detta ju INTE om boter och ABSOLUT inte om de andra som parkerade runt omkring och ABSOLUT inte om den som gav dig boter...

Du har INTE brutit mot nagra UNIVERSIELLA REGLER, bara regler som SAMHALLET ar satt upp, som manniskor har satt upp...

Jag personligen, tycker ju OM att bryta mot samhallets regeler ibland, det kanns FRIGORANDE,,BETALA, SKRATTA och HA KUL!!! slosa inte massa energi:)  LE, Skratta ma gott:).

 

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Anmäl
2012-11-04 16:24 #8 av: Theleonora

Ja, efter att ha fått böter 4 gånger på 2 veckor förra året så har jag bara väntat på att jag ska få böter igen. Jag tycker det är jobbigt att bo här eftersom vi inte har några parkeringsplatser i föreningen och det skapar en oro hos mig kring min bil som står på gatan hela tiden. Jag är konstant orolig för vandalisering (trots att jag bor i ett lugnt område) alt att jag ska få böter, eller när jag är borta och ska hem och behöver parkera bilen att jag inte ska få nån parkeringsplats. Ytterligare en anledning att flytta men jag ska försöka flytta till nåt snarare än från nåt.

Anmäl
2012-11-04 16:48 #9 av: Otroulig

Hehe, om det är det som är problemet med området så är det ju bara att ändra ditt fokus.
Inte konstigt att du fått böter om det varit en av rädslorna.

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2012-11-04 16:57 #10 av: crinalina

Bra, det är en bra början.

När jag flyttade ihop med min sambo så flyttade jag in i hans lägenhet, men vi hade redan bestämt att vi skulle flytta snart. Vi visste vart men det hängde på att våra vänner som redan bodde där sålde sin bar först så de kunde flytta hem till England igen.

Hur som helst så drog allt ut på tiden väldigt och jag vantrivdes och gick och väntade och längtade efter större och efter något annat, något som var VÅRT. Tiden gick och frustrationen växte, att vi skulle flytta in i deras lägenhet föll i planerna också. Så började titta efter annat, med frustrationen att komma bort från där vi var. Hur som helst så skedde saker på grund av andra omständigheter och ett år efter att jag flyttat in bodde vi fortfarande kvar. Då bestämde vi oss för att stanna. Vi hade det ju trots allt bra där vi var. Men vi hade ju aldrig brytt om oss om att få det att kännas som VÅRT hem, och det var ju det jag, och min sambo, ville ha. Så vi bestämde oss för att göra om i hemmet. Vi möblerade om helt, köpte nya gardiner, nya översläng till sofforna och nya soffkuddar. Vi köpte ny teve strax efter, eller vi köpte en ny till sovrummet och "fick" en helt ny till vardagsrummet (en annan historia), så hela vardagsrummet blev som ett helt nytt rum. Detta var dessutom strax innan jul och jag köpte julgran och annat för att få julkänsla, och det gav ju även en ordentlig hemmakänsla. Och helt plötsligt så var vi HEMMA. Det kändes bra och vi trivdes, och vi kunde säga att Vi kan stanna här tills rätt lägenhet dyker upp, och det kommer den att göra när det är rätt tid för det. Och det gjorde den några månader senare.

Poängen är, att för att hitta det rätta nya så måste du vårda och uppskatta det du redan har. Se alla positiva saker med där du nu bor, inte det som du inte gillar. Känns det inte bra, gör om saker (möblera om) så att det känns bättre. Hitta din hem-känsla. Den känslan du vill ha med ett nytt hem, hitta den redan nu i det hem du redan har. För det är då som det nya hemmet kommer att komma till dig.

Se inte att du får böter och att du inte har parkeringsplats. Se att det är ett lugnt område och parkeringsvakterna ser till att saker och ting sköts. Oroa dig inte för att du inte ska få en parkeringsplats utan var glad och tacksam för när du får en, och jättetacksam när du får en så nära som möjligt. Var glad att du inte behöver parkera en kilometer bort. Var glad att det finns parkeringsvakter som håller uppsikt över din bil. Och din bil speciellt!! Se till de positiva sidorna med allt.

Anmäl
2012-11-04 17:18 #11 av: [Kathja]1

Nu läste jag inte alla svar du hade fått men jag fick en fråga i huvudet kameleonten då jag läste ditt P-bot problem.

Är du rädd för att vara diskriminerad? Med de menar jag om du är rädd för att vara utpekat, för att inte få samma fördelar som andra, för att vara mindre värd, för att människor ska titta ner på dig?

Du vet jag gillar att ställa frågor. Flört

För som sagt dels så har du manifesterat de där böterna helt själv och dels så handlar det om något djupare än att få en böter - för det är ju egentligen vara pengar. Din reaktion handlar om KÄNSLOR.

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2012-11-04 17:23 #12 av: Theleonora

Är du rädd för att vara diskriminerad? JA Med de menar jag om du är rädd för att vara utpekat JA, för att inte få samma fördelar som andra JA, för att vara mindre värd JA, för att människor ska titta ner på dig?JA

Jag svarar JA på alla frågor ovan. Och nu kommer det upp saker. Jag kände mig ju alltid felaktigt behandlad när vi var små och jag lekte med min kusin. Det kändes som att hon alltid fick alla fördelar för hon var så mycket gapigare och tog med plats än vad jag gjorde medan jag alltid har varit den tysta typen och inte känt samma behov av uppmärksamhet som hon. Gillar inte uppmärksamhet alls.

Du vet att jag älskar dina frågor. Kyss

Anmäl
2012-11-04 17:28 #13 av: [Kathja]1

Då kör vi några till!

Hur är dina föräldrar? (du kan svara i din tråd så fortsätter vi där om du vill...)

Jag frågar därför att av någon/några/någonstans har du lärt dig att det är viktigt att det är rättvist, samtidigt som du inte har hittat den känslan i ditt liv.

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2012-11-04 17:31 #14 av: Theleonora

Svarade i tråden :)

Anmäl
2012-11-06 18:15 #15 av: szirius

Nu åkte jag rakt ner i backen, har försökt samla mig i en halvtimme men hittar inte dit. En danselevs förälder kom hit mitt i en annan lektion och var arg, det hela var ett missförstånd och jag förklarade hur läget låg till och de gick härifrån och verkade nöjda men jag blev kvar med ett stort obehag. Jag har så oerhört svårt för att hålla min balans när andra konfronterar mig, och du uttrycker besvikelse och ilska mot mig, när min önskan alltid är att alla ska må bra runt mig...jag märker att jag känner mig osäker just nu, för annars skulle det inte bli så här jobbigt. Trots att det var de som hade missförstått så blir jag så mån om att det ska bli rätt så jag började fundera på om jag skulle ändra på mina "regler", av ren rädsla! Med dessa darriga känslor kom jen släkting hit som är en riktig besservisser och började gå på om hur vi ska sköta kameleonten, att vi behöver det och det osv. trots att maken har kontakt med uppfödaren och vet vad han gör. Ändå kände jag skam. Att andra påstår att jag missköter mig är en akilleshäl för mig.Jag tycker inte om att känna den här osäkerheten, jag tvivlar så på mig själv hela tiden, svänger hit och dit. Och maken kommer hem först sent ikväll, vill bara ligga i hans famn just nu...

Jag VET ju att även detta är manifestationer från min själ, att så länge jag är så rädd för att bli kritiserad så kommer jag få uppleva det...

lite pepp och goda råd mottages tacksamtKyss

Anmäl
2012-11-06 18:28 #16 av: crinalina

Hur är det med din egen kritik mot dig själv? För ibland kan det vara så att det som andra säger om en handlar om vad man själv tycker någonstans inuti, om sig själv? Det behöver dock inte vara något man är medveten om. Anser du själv att det som föräldern missförstod bör ändras? Är du själv osäker på om maken gör rätt med kameleonten, trots uppfödarens kunskap? Kanske handlar det om en rädsla för att något ska fel?

Om du inte kan komma något sådant så finns det en annan väg, och det handlar helt enkelt om att förstå att andras åsikter inte har med dig att göra utan handlar helt och hållet om dem. De utgår från sina erfarenhet och med sitt bagage och det handlar inte om dig alls. Precis som att komplimanger alltid utgår från den som ger dens smak och tycke, snarare än att handla om den som får komplimangen. Hänger du med?

Skrattande

Anmäl
2012-11-06 18:34 #17 av: [Kathja]1

PEPP! Pepp! Peeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeep! PePp! Peppelipepppepp! Flört

Vad kan jag säga annat än ANDAS och försök att backa lite mentalt.

Den upprörda mamman, ja det är trist för henne att hon inte kan bättre än att uttrycka sin missnöjdsamhet på ett annat sätt än så, och trist för henne (och hennes omgivning om den tillåter det!) att hon tolkar saker så galet så hon blir arg när det egentligen inte finns något att vara arg över.

Och "förstå sig påare" ja vad kan man säga, det är deras sätt att känna sig starka, behövda och trygga.

Skönt för oss andra som inte behöver sätta oss på folk, eller smätta andra på näsan för att må gott.

Men allt det där vet du ju, eller hur? Kanske är det som så att idag behöver du få krypa upp i din mans famn och bli tröstad för att ALLA ÄR DUMMA! ? Så varför inte behålla den känslan tills han är hemma, skicka honom ett sms och info om att när han kommer hem behöver du en KRAAAAAAAM. Och så strunta i att jobba med de negatva känslorna idag?

Se dem för vad de är, Känslor inget annat än känslor. De är inte farliga, de ändrar inte din värld, de ändrar inte det faktumet att ibland råkar man på idioter - de blir vare sig mer eller mindre idioter för att du mår dåligt.

Andas. Gilla läget. Omfamna känslan. Och vänta in din Älskling för lite kärleksterapi är mitt råd.  Kyss

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2012-11-06 18:45 #18 av: MissInAction

Ja där sa du något viktigt, Kathja!
Känslor är bara känslor, och de är enormt subjektiva!! OCH de är tillfälliga. De är en respons på upplevelsen och omgivningen och är alltid föränderliga. De kan svänga. Och känslan i sig kan aldrig skada oss.
De här tankesätten hjälper mig i stunder då jag är rätt - jag har alltid varit extremt mörkrädd - men jag vet inte om de kanske går att applicera i såna här situationer också? Tänka att det är "bara" känslor - även om vi vet hur kraftfulla känslorna är.
Det är ju ändå inte så att du går omkring och är ledsen och frustrerad och osäker större delen av tiden, så det behöver du ju inte oroa dig för.

Se om du kan landa lite i känslan och samtidigt ta det för vad det är - hennes upplevelse och hennes agerande! Och gosa sen med din man ikväll, där du känner trygghet ♥


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-11-06 20:55 #19 av: MathildaF

Goda råd önskas!
Vet inte vad det är med mig:/ senaste tiden så har jag mått dåligt och mår fortfarande ganska dåligt. Förr kunde jag ha någon dålig dag men annars var jag hyfsat glad och positiv, men nu är det tvärtom. Känner mig negativ, arg och ledsen. Jag känner mig frustrerad och besviken på allt. Jag känner till och med ilska, besvikelse och misstro för attraktionslagen. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta. Allting i mitt liv känns hopplöst och det blir en del tankar om att inte vilja leva mer. Vill bara ta mig ur detta. Har jättesvårt att se fram emot saker och vill helst bara vara för mig själv och göra ingenting. De ggr jag faktiskt hittar pÅ något så få jag tvinga mig till de, så ska de inte behöva vara. Har svårt att prata med kompisar eller terapeut för det känns som ingen förstår mig ändå.

Anmäl
2012-11-06 21:14 #20 av: crinalina

MathildaF, först vill jag fråga om du försöker kämpa emot dina negativa känslor? Eller tillåter du dig att vara i dem?

En stor kram skickar jag också såklart Skrattande

Anmäl
2012-11-06 21:17 #21 av: Theleonora

Mathilda, jag tänkte precis samma sak som Crinalina. Jag hade själv en sån vecka förra veckan, mådde dåligt kämpade emot det, skrev här, fick rådet att inte kämpa emot. Slutade kämpa, grät ut, hulkade, skrek (grannarna måste ha undrat vad det var med mig för nu spelar jag jättehög musik istället ;)) trodde jag skulle bli helt bra, sen en dag efter var det dags igen. Hade 3 såna perioder på 4-5 dagar. Sen slutade jag att kämpa emot helt och hållet och hade några dagar mot slutet av veckan då jag var i en dimma och nu har jag bättre koll på läget. :)

Anmäl
2012-11-06 21:41 #22 av: szirius

Tack tack finaGlad

#16 jaadå, Crino, visst finns en kritik mot mig själv, jag har ju säckat ihop rätt rejält i min självkänsla och märker hur jag inte tror mig om något ganska ofta - känslor som jag inte haft problem med på flera år. Med kameleonten finns det också osäkerhetSkrattande, jag googlar och oroar migOskyldig (tankar om att jag inte orkar med en till död spökar...) medan maken är huuur lugn som helst...det är ju HANS ödla så jag behöver hela tiden påminna mig att dra mig tillbaks och lita på att han tar sitt ansvar, men det är svååårt, hon är ju bara en liten beeebis juuuOskyldig

#17 visst vet jag det där, de är lite likadana hela bunten på den sidan släktenTyst de har ett stort behov av att berätta för alla andra hur de ska leva sina liv in i minsta detalj, men jag ser ju att det inte skapar sann glädje för dem precis...nånstans tror jag att de bär på en STOR känsla av att de ifrågasätter sina egna val men i stället för att analysera sig själva så söker man fel hos andra.

 

och TACK för tanken att "Skönt för oss andra som inte behöver sätta oss på folk, eller smätta andra på näsan för att må gott."


Jag tycker ju om dem i alla fall! de ser till så att jag får öva,öva, öva på att stå kvar i min egen kärlekSkrattande Skam den som ger sig, tssssFlört

Har fått en stor kram också och nu ska jag krypa ihop och läsaKyss

Anmäl
2012-11-06 21:46 #23 av: [Kathja]1

Kyss

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2012-11-06 22:01 #24 av: MathildaF

Jag har känt så här i snart 3 veckor:/ har gråtit några gånger så vet inte vad jag mer ska göra för att släppa ut den. Nu har de gått så lÅng tid att jag nästan gett upp om att någonsin bli glad igen. Just tankarna på döden och att jag inte orkar leva skrämmer mig. Ibland känns döden som den enklaste utvägen

Anmäl
2012-11-06 22:10 #25 av: [Kathja]1

Mathilda - Var sak har sin tid vännen! Och det är klart att vi alla vi må tipptopp alla dagar om vi få välja, men det är inte alltid att vi får till den där känslan.

Funderar lite... Med risk för att jag blandar ihop dig med någon annan, var det inte så att du var iväg och fick hjälp med ditt mående och härom veckan mådde riktigt bra? Obestämd

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2012-11-06 22:46 #26 av: Otroulig

Siriuz, jag läste en väldigt liknande artikel i dag på nät tidningen Nära, tidningennara.se. Mitt i prick på vad du upplevde, läs den!

Mathilda, ha tillit, det kommer att bli bra. Lita på det! När jag var i mörkret så fungerade affirmationen, Jag är alltid beskyddad. Jag vet inte om du tror på änglar, Gud eller Universums goda krafter? Men dom finns! Eller lita på oss som säger, det är en fas, det kommer att bli bra!
Kram

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2012-11-06 22:52 #27 av: Theleonora

Finns änglar? Jag vill verkligen veta det :)

Anmäl
2012-11-06 22:58 #28 av: szirius

Kära Mathilda, kan det hjälpa dig med att frossa i youtubeklipp? Jag tycker att det många många gånger hjälper mig att byta fokus, eller bara "vila" från de mörka tankarna genom att få hjälp utifrån genom guidade meditationer, änglamusik osv. När man är sådär låg som du är just nu så är det bästa att försöka sluta grubbla, för man hittar ändå inga kloka lösningar när man är i den energin. Så släpp bara behovet att vilja lösa hela din livssituation och fokusera på en enda sak: att skifta energiläge. Tänker på dig med kärlekKyss

Anmäl
2012-11-06 22:59 #29 av: [Kathja]1

Kameleonten - Klart att det gör!

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2012-11-06 23:00 #30 av: Theleonora

Oki, får vänta på den insikten.

Anmäl
2012-11-06 23:03 #31 av: Otroulig

Kathja ❤❤❤💋👍😍

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2012-11-06 23:08 #32 av: [Kathja]1

Det jag tänkte med min fråga var att ofta då man börjar fatta detta med LoA och att man kan styra sitt mående och sin verklighet så blir det så mycket värre (i känslan!) när man dippar.

Men det ÄR bara en känsla, det är inte ditt liv. Och känslan har ett slut, om du väljer att den ska ha det.

Funderade oxå lite (om jag nu var rätt ute så jag inte blandar ihop er...) på varför du dippar. Ibland när livet har varit tufft under en längre period så är det där man känner sig trygg, denna trygghetskänsla gör att man (omedvetet) väljer att trilla tillbaka till det man kan och känner till när man börjar nosa på att må bra och vara lycklig - m.a.o man börjar må dåligt igen. Då handlar det om att tillåta sig själv att vara lycklig. Att se att man är värd det. Alla är värda det.

Men ett är säkert iaf det är att det kommer att bli bättre "annan dag" om du bara tillåter det.

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2012-11-06 23:11 #33 av: szirius

#26 jamenvisst, precis såGladSkrattande! Vi har en speciell connection du och jag, tror jag, det är så ofta vi snappar upp varandraKyss

Jag känner ju att jag valde helt rätt, jag brusade inte upp själv utan löste missförståndet i lugn, vänlighet och med högsta viljan att det skulle kännas bra för alla parter...glömde bara bort att jag själv ingår i "alla parter"...Tungan ute

Jag hade f.ö krönikans namn uppskrivet på väggen för några år sedan:

Vad skulle kärleken göra nu?

Det är underbart!

 

Och tack för tips om denna tidning, den verkar mkt intressantGlad

Anmäl
2012-11-06 23:37 #34 av: Otroulig

#33❤😘

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2012-11-06 23:45 #35 av: szirius

#27 oh jaaaaaaaaaaaaaaaaaKyssKyssKyss

# 30 du behöver inte vänta, öppna hjärtat och du kommer att kunna uppleva att de finns hos dig precis NU och ALLTID! Älska änglar!Skrattande

Anmäl
2012-11-07 12:15 #36 av: MathildaF

Kathja:Tack för ditt svar. Det kanske stämmer d där med att jag är trygg i att må dåligt eller hur man ska säga:/ Jag vet inte om du blandar ihop mig med någon annan. Det stämmer att jag får hjälp med mitt mående. Behandlas för ätstörningar uppe i Mora. Men sista månaderna där har varit kämpigt också. Allt brukar kännas lite lättare när jag är där men nu sist jag var där så var de ingen skillnad tycker jag:/ sista gången jag minns att jag verkligen va glad och skrattade var ungefär 1 månad sen när en kompis från Oslo var här och hälsade på. Sen kan det vara så att jag känner mig stressad över livet. Känner mig misslyckad, alla andra omkring mig har kommit så långt i sina liv. Nästan alla mina vänner har förlovat sig, har seriösa förhållande och barn. Medan jag inte ens är i närheten av nåt av de.

Otroulig: Jag ska prova me den affirmationen. Jag tror hu egentligen på universums krafter men det är nu den senaste tiden som jag tappat de lite. Känns som att de dåliga aldrig vänder. Det känns som att jag är på väg att ge upp.

Szirius: Tack för dina tips och kärlek. Ska prova att kolla in lite youtube klipp och se om de känns bättre:)

Anmäl
2012-11-07 12:27 #37 av: crinalina

Det är inte alls ovanligt att det blir en falsk trygghet i att må dåligt. Det som är välbekant är alltid tryggare än det okända, och speciellt om man mår dåligt. Det blir dock fel i slutänden att stanna i den falska tryggheten då det ju bara ger mig av det man redan har.

Har du provat våra Veckans Övning, Mathilda? Speciellt den sista övningen tror jag skulle kunna vara bra för dig just nu att börja med. Att fokusera på sig själv och sitt liv och det positiva i det när man mår så dåligt som du gör, kan vara väldigt svårt. Då kan det vara lättare att hitta positiva saker hos andra. Prova iaf. Om du inte går ut så gör det med folk du ser på tv tex.

Du hittar den övningen här.

Apropå tv. Tittar du på tv? Isf vad tittar du på? Lyssnar du på musik? Isf vilken typ av musik?

Anmäl
2012-11-07 13:15 #38 av: [Kathja]1

Mathilda - Då kom jag ihåg rätt. Det var ju skönt.

Jag tror att du skulle må gott av att jobba med att TILLÅTA dig att MÅ BRA. Läs gärna Crinainas inlägg Vad är normalt för dig? Jag tror nämligen att det handlar mycket om just det, vad som är naturligt för DIG.

Så länge som det är normalt att vara SJUK och MÅ DÅLIGT så kommer det att vara din verklighet, du behöver börja se det FRISKA som ditt nya NORMALA.

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2012-11-07 16:48 #39 av: szirius

Själv verkar jag ha nån rejäl utrensning, både igår och idagObestämd. Massa motstånd liksom...en nyckel gick av i låset nyss, jag fick sitta 1 hel timme i ett väntrum fullt med gravida(jag andades som om jag skulle föda haha, för att hålla panikångest borta), jag klarade av det men fick migrän på köpet, av spänningen. Ofta går det bra att möta gravida, men ibland orkar jag inte....Sen hittade jag underliga små larver i taket i vårt matförråd så jag fick storstäda där och kasta alla öppna påsar(mjöl, havregryn etc)...har ingen aning om varifrån de kommer...äckligtTyst.

Det svåra är att inte få panik...att inte falla ner i uppgivenhet och "jag orkar inte meeeeer". Jag behöver bli vän med livet igen...eller det ÄR jag, jag vet ju att det helt enkelt fattas energi hos mig, för det är då jag går igång på såna här små bagateller, som inte ALLS behöver sänka mig såhär mkt. Egentligen.

Kvällarna brukar vara bättre, som att jag ger mig tillåtelse att kokonga här hemma och vara nöjd med bara oss,det lilla livet- som ju är det stora - och inte tänka på att jag inte har nåt jobb osv. Igårkväll mådde jag sååå bra och somnade i total frid. Kanske behöver jag bara sova mer...

Kom igen Mathilda, nu kör vi: JAG TILLÅTER MIG ATT MÅ BRA.JAG TILLÅTER MIG ATT MÅ BRA.JAG TILLÅTER MIG ATT MÅ BRA.JAG TILLÅTER MIG ATT MÅ BRA.Kyss

 

Anmäl
2012-11-07 16:56 #40 av: SHIAWASE

Ja du Szirius, hur du an vander och vride pa dina inlagg, sa finns det ALDRIG nagon negativ kansla/energi i dem.. Kram och kram och energi och karlek till dig.

det lilla livet- som ju ar det stora !!!! YES sager jag till det.

 

Och YES sager jag ocksa till din affirmation.

Jag tillater mig ocksa att ma bra och underbart!!! Jag tillater all lycka att floda in i min tillvaroKyss

Och Mathilda!!! Haka pa underbara Szirius:)

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Anmäl
2012-11-07 17:20 #41 av: szirius

# 40 Upplever du det så?Jag som tycker att jag är så neggoSkrattandeOskyldig. Eller jag är helt enkelt rak och ärlig med vad jag känner, och då kanske energierna blir "rena", även om det är "negativa" känslor?

Men jag kan förstå vad du menar lite...för på nåt sätt så har jag en förmåga att iaktta mina tankar utifrån...jag vet att jag inte ÄR mina tankar, jag ÄR inte min oro eller ångest eller frustation. Inom mig finns alltid en kärna av tillit till det andliga. Kanske är det den kärnan du snappar uppKyss?

Anmäl
2012-11-07 18:07 #42 av: crinalina

Jszirius, ag håller med Shia. Det spelar ingen roll om det du skriver om är negativa känslor och händelser, energin du sänder ut känns ändå alltid positiv och full av hopp och tillit. Skrattande

Jag tillåter mig att må bra! Superbra affirmation! Skrattande

Anmäl
2012-11-07 18:33 #43 av: szirius

Wow...så glad jag blir av det...jag ser inte det där själv och blir alltid lika ödmjuk inför att höra att jag utstrålar nåt helt annat än vad jag själv tror...Oskyldig

Förr när nån påstod det så trodde jag att det var ett skal jag satt upp för att skydda mig, att jag "fejkade" men nu börjar jag ana att det är något högre som lyser igenom, som jag själv inte kan känna eller se alltid, men som uppenbarligen finns, eftersom jag gång på gång får höra detta...mkt intressant...jag kan uppleva mig som så oerhört låg och "ouppkopplad" och ändå få de mest fantastiska komplimanger om hur jag får människor att trivas, att det finns en speciell aura runt mig...Obestämdskulle ju vara HIMLA trevligt om JAG kunde KÄNNA det där strålande, härliga lugna INUTI MIG SJÄLV lite oftare ocksåSkrattandeTungan ute

Jag är redo! jag TILLÅTER mig att må bra! Bring it ooon!

Anmäl
2012-11-07 18:41 #44 av: crinalina

Det kommer vännen!

Jag har upplevt samma sak förr. Jag fick väldigt ofta höra att folk blev glada när jag dök upp, att jag hade en sådan stark utstrålning så jag lyste upp ett helt rum när jag kom in. Då hade jag svårt att tro på det, idag vet jag att det är så och tänker inte på det. Idag behöver jag inte längre höra det och få det bekräftat eftersom jag känner det. Jag får fortfarande höra det, men det har blivit så självklart och normalt för mig så jag registerar det knappt längre. Skrattande

Anmäl
2012-11-07 19:20 #45 av: MathildaF

Crinalina: Jag har läst igenom veckans övningar och tänkt föra dom flera gånger men har inte tagit mig för de. Antar att jag känt mig för "dålig" för att ens göra övningar. Men ska prova iaf, speciellt övning 3. Tack för tipset. Har alltid gillat att lyssna på musik mm de har jag inte heller gjort på senaste tiden. Förr kunde jag ligga och lyssna hela dagarna p h fantisera. Lyssnar på att från ballader till popmusik. Typ de som spelade på radion. Och tv tittar jag inte heller mycket på länge då vi bara ha 1,2 och 4 för tillfället. Blir mest att jag slötittar på det som sänds .

Kathja: Tack föe tipset, ska läsa igenom den tråden när jag har lugn och ro. Åker till Italien imorgon så hinner inte läsa igenom de ordentligt nu.

Szirius: Jag känner mig hemsk som klagar när du faktiskt gått igenom nåt värre än mig. Du verkar så stark i allt det svåra och det beundrar jag hos dig. Vi får försöka tillsammans. Kan du så kan jag:)

JAG TILLÅTER MIG ATT MÅ BRA!!

Anmäl
2012-11-07 19:28 #46 av: Theleonora

Szirius, jag instämmer med dem övriga om dina vibrationer. Jag har sagt det tidigare också att jag tycker att du utstrålar en sån styrka med tanke på det du har varit med om och gått igenom hittills, jag kan inte ens tänka mig hur det är att förlora ett önskvärt barn. Dessutom verkar du ha en grundtrygghet i dig och trots dina vill inte säga negativa inlägg men inlägg där du inte är så nöjd så känner iaf jag av en känsla att det ordnar sig, hos dig. Det kanske har att göra med din tro på änglar mm. För där kan jag känna att jag inte är än iaf.

Kram på dig

Anmäl
2012-11-15 11:56 #47 av: MissInAction

OBS lite långt!! OskyldigKyss

Mitt senaste jobb var en typ av nystartsanställning som barnskötare på en förskola. 1 år var jag där och andra halvan trivdes jag för det mesta inte alls, jag var verkligen inne i ett dåligt tänk där och det blev en negativ spiral. Blev kallad hora och dödshotad av barnen dagligen... jättekul... det är ju bara barn, kan man tänka, men när man ser vansinnet i deras ögon när de hoppar på varandra så blir man rädd. Både pedagoger och föräldrar har fått utstå fysiskt våld.

Så..... jag har känt mig tveksam till att söka mig tillbaka till vikariepoolen på grund av detta. Självförtroendet är i botten vad gäller pedagogik och jag har haft så svårt att hitta inspiration och ta tag i och leda grupper. Med följden att "bråkstakarna" inte lyssnar på mig.

Nu till grejen. I slutet av sommaren fick jag tips om att ringa frun till min sambos farbror, eftersom hon arbetar med personalansvar tror jag på en förskola, en "vanlig" sådan fast privat, och inte den största förskolan i ett kompensatoriskt område. Jag ringde och fick tips om att prata med chefen antingen via telefon eller besök! Naturligtvis gjorde jag aldrig det... hade liksom en knut i magen Obestämd

Idag har sambons pappa talat in på mitt mobilsvar och sambon försökte nå mig när jag sov, och då är det så att den här kvinnan har ringt och frågat efter mig. Så jag ringde upp henne och hon sa att hon vet att de kommer behöva vikarier framöver. Vi kom överens om att jag och sambon åker och hälsar på dem någon kväll, det kändes bättre för mig än att åka dit! För jag har aldrig träffat dem, trots att jag och sambon har varit tillsammans i 3.5 år snart Tungan ute

Nu kanske ni förstår varför jag skriver i den här tråden. Jag känner fortfarande en massa tvivel och rädsla för att inte duga och för att inte tillföra något i ett arbetslag, utan istället bli som ett extra barn som de får ta hand om!!
Senast igår tänkte jag att om jag nånsin hamnar på en förskola igen så vill jag verkligen gå in med inställningen att jag kan och jag är värd att lyssna på och jag får med mig barnen i min entusiasm. 

Tror ni att det här är någon slags spratt? Att det här kommer nu för att "testa mig"? 
Vågar jag ge det en chans om det visar sig att de vill ha mig?
För jag kan se nackdelar med förskolearbetet. Bland annat att man som ny lätt drar på sig alla möjliga sjukor, och jättekul när vikarien blir sjuk! Även om jag älskar barn så vet jag inte om förskola är där jag vill vara. Jag är mer inne på butiksbranschen och allra helst vill jag jobba med hästar.

Ska tillägga att med posten igår kom en platsanvisninng från Arbetsförmedlingen. De säger alltså att jag ska söka den tjänsten. Inredningsbutik. Och visst, den kommer jag söka! Om inte annat så för att få behålla min a-kassa....



Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-11-15 18:38 #48 av: Håbe

MissI- den där barngruppen du var i verkar verkligen ha varit något i hästväg! Jag har ALDRIG varit med om att barn i den åldern använt sånt språk mot mig, eller någon annan heller för den delen.

Annars tänkte jag just när jag läste ditt inlägg att i relationen med barnen blir verkligen LoA tydligt. Det har jag aldrig tänkt på förut. Barn som normalt sett är hur snälla som helst kan blir direkt jävliga med vissa vuxna. Jag har tänkt att det är som att den vuxna lockar fram något hos barnen. En helt annan sida. Och det blir som ett mönster. Just den vuxne lyssnar de inte på hur mycket den än skäller, gormar, tjatar, vädjar...det bara går inte. Och vissa barn har radar när det gäller att hitta de vuxna som de kan få övertaget om.

Ibland kan något barn slå till den vuxne och jag kan tappa hakan då och tänka att så där skulle han/hon aldrig komma på idén att göra mot mig. Och om någon testar så gör de det bara en gång. Inte för att jag är så himla farlig utan för att jag helt enkelt förväntar mig att det är så det är. Jag är så övertygad i det så det blir självklart. När jag säger till någon att "du slår inte mig" så menar jag det med varenda liten cell i kroppen.

Medan den som "tappar greppet" om barngruppen ofta får jättesvårt att ta tillbaks ledarskapet igen. "De lyssnar inte på mig". Jag har faktiskt inte tänkt på det utifrån LoA-perspektiv. För mig har det bara varit så självklart så jag inte ens tänkt att det skulle kunna vara annorlunda.

Så med rätt inställning till dig själv och barnen så borde det inte vara något problem för dig att komma in som vikarie och vara den där glada, engagerade vuxna som vikarier ofta brukar vara, samtidigt som du signalerar att du är en trygg vuxen som inte är en av dem det lönar sig att ge sig på. Det fixar du galant!

Anmäl
2012-11-15 20:17 #49 av: MissInAction

Håbe,
Det hade inte jag heller, inte ens hört talas om! Och det där språket började tydligen när de var 1-2 år och lärde sig prata... nu var det 3-åringar och några 5-åringar som var som värst här. Usch det är riktigt otäckt och vi kan ju alla gissa var språket och beteendet kommer ifrån Rynkar på näsan

Ja men visst är det så som du säger! Det är absolut LoA, hela vägen! Oavsett erfarenhet och personlighet, tror jag, även om dessa borde spela en viss roll också. Jag menar, en person kan sakna pedagogisk utbildning och vara som klippt och skuren för att jobba på förskola, medan en annan har utbildning men inte alls har vad som krävs..

En av mina kollegor, som jobbat där i 40 år, är den som varenda unge där har respekt för och lyssnar på. Och tyvärr också den enda som de lyssnar ordentligt på. Väldigt sorgligt, men så är det. Och hon sa ofta precis som du, att hon förväntar sig inget annat än att de lyssnar på henne och gör som hon säger! "Pondus" kallade hon det... ett ord jag avskyr.
Min teori är att det var ett helt annat klimat i förskolan för 40 år sedan och hon har vuxit in i rollen och skaffat sig stor erfarenhet och därmed trygghet. Medan jag halkade in med 1-årig pedagogisk utbildning och vikariejobb sedan tidigare, på värsta tänkbara ställe för mig. Visst har det gett mig mycket också och jag har haft fina stunder med alla barnen, även de som varit svåra att få den här kontakten med. Och det är ju det som gör att man fortsätter!!

Jag antar att den där säkerheten och tilliten att jag är värd att lyssnas på och respekteras, och jag är en sådan som man känner förtroende för och kan komma till om man vill ha en kram.... jag antar att den inte kommer sådär på en gång. Vissa barn är det inga problem med alls, det har alltid varit något hos mig som har lockat barn att ty sig till mig.

Och visst provade jag vissa dagar när jag skulle jobba, med att peppa mig själv positivt och att allt handlar om inställning. Ibland gick det väl bra men ibland blev det katastrof och jag var förstörd när jag om hem.

Får se om vi kan ta oss iväg och hälsa på dem imorgon kväll eller om det blir i helgen - blir intressant att träffa dem Skrattande


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-11-15 20:59 #50 av: Otroulig

Du Miss är i en helt annan energi nu, jag tror att du kommer att växa enormt när du inser att det fungerar. Hur känns det i magen när du ser framför dig den positiva drömbilden av att umgås med barnen? Om du tar bort alla de negativa minnena.
Du har inget att förlora.
Sök även butiksjobbet om du får napp på båda så ta det då.
Försök att se bortom rädslorna, känn med hjärtat.

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2012-11-15 21:21 #51 av: [luneri]

Jag har ett riktigt dilemma här som jag inte vill prata med någon hemma förrän jag har bestämt mig.

Jag började en utbildning i höstas som är lätt att få jobb inom efter att utbildningen är klar. Jag har sökt så oerhört mycket jobb tidigare och är trött på det nu och tyckte den här utbildningen var en bra lösning för mig att komma igång med mitt liv.

Men nu är jag väldigt osäker om detta verkligen är vad jag vill jobba med. Jag har under hela terminen vart osäker till och från. Ibland känner jag att det här vill jag göra, och ibland känner jag raka motsatsen. Men det känns som att det är mer som tar emot. Men jag vill inte gå tillbaka till arbetslösheten heller... Om jag hoppar av förlorar jag en säker framtid och jag är tillbaka på ruta ett igen.

Medarbetare på Konstnärer I Fokus

Anmäl
2012-11-15 22:45 #52 av: MissInAction

Otroulig,
Jag ska ta och fundera ordentligt på det och föreställa mig alla möjliga situationer där allt känns lätt och bra! Spontant när jag tänker på det så känns det ju bra, naturligtvis Glad
Det svåra men förmodligen nödvändiga blir att inte titta bakåt, för det är ju inte dit jag ska!!

luneri,
OJ vad jag känner igen mig i det du skriver!! Sådär har jag känt i ungefär hela mitt vuxna liv. Har således pluggat både pedagogik, ryska och religionsvetenskap på universitet, och nu senast en teknisk säljutbildning på folkuniuversitetet. För mig ligger det en rädsla i tanken på att "fastna" i ett yrke för resten av livet. Tänk om det är fel för mig och det inte går att byta bana sedan?
Är det så du tänker också när du är osäker på utbildningen?

Att plugga för att "ha något att göra" tycker jag personligen inte är någon höjdare, men har själv gjort det i flera år tyvärr. Om det är något som LoA och mitt inre har lärt mig så är det att om något ska bli riktigt bra, så ska man göra dte som man älskar och mår bra av! Det är då man känner passion och tillit och man ger av sig själv - och då kan allt annat också växa.
Därmed inte sagt att man aldrig bör tänka praktiskt. Som nu, då du vet att du kommer att lätt få jobb efter utbildningen. Då är frågan om tryggheten i den vetskapen är värt det? Eller kan det vara värt att tänka vidare?
Är det en lång utbildning som kommer kosta dig mycket i studielån? För om du rätt nyligen har börjat så "hinner" du ju byta utbildning väl?
Jag hoppas att jag inte rör till det för dig ännu mer Skäms


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-11-15 23:00 #53 av: crinalina

Visst är det så att relationen med barn är LoA, precis om relationen med alla andra också är det! Barn gillar den lugna, trygga typen av människor och sätter sig väldigt sällan upp mot den typen av person. Så länge du håller dig lugn inuti är barnen lugna. Och är du lugn och säker så är barnen lugna och säkra, sedan kan de ju vara busiga och leka vilt men de är lugna i sitt inre. Barn är perfekta spegelbilder av den energi som de vuxna omkring dem sänder ut. Det är vuxna också, men där finns det ju också en del andra faktorer som spelar in. Samma sak gäller ju även med djur. Om du är nervös och rädd för hundar tex, så reagerar de med att vara nervösa och rädda och "försvarar" sig mot det. Har man katter och är rastlös och orolig så blir de rastlösa och oroliga. Om man däremot är ledsen så är både barn, hundar och katter tröstande i sitt sätt.

Till både MissI och luneri, lyssna till era hjärtan. Skala bort alla tankar på borden och gamla erfarenheter och bra lösningar osv och lyssna inåt. Tänk inte på något speciellt yrke, men känn er fram till hur ni vill att ert jobb ska kännas. Kan ni hitta detta i det ni är på väg mot?

luneri, vad är det du med det du studerar som gör att du känner att det är vad du vill göra, och vad är det som gör att du känner det motsatta? Kan det vara så att du är på rätt spår men med fel inriktning?

När vi känner oss splittrade så där så är det ofta så att det vi gör har en del av det vi egentligen vill göra, innerst inne, men att det är i fel format/format.

Jag har tex påbörjat utbildningar till revisor/engelsklärare/socionom för att det funnits något som känts rätt i alla dem. Men inget av dem kändes helt rätt i slutänden så jag valde att hoppa av alla tre. Idag vet jag att jag det som kändes rätt med revisor var det självklara och organiserade inom det, med engelsklärare var det språket och lärandet (men inte i det forumet som en lärare jobbar i), och med socionom att hjälpa människor som behöver hjälp. Idag håller jag på att sammanfoga de tre i och med boken jag skriver, vilket även får in den viktigaste delen i det jag vill göra (skriva).

 

Anmäl
2012-11-15 23:00 #54 av: [luneri]

Ja precis så känner jag. Jag är rädd att jag väljer fel yrke som jag fastnar i, och jag vet inte vad jag passar in i. Jag har jobbat med lite allt möjligt, men en fast anställning har jag aldrig haft. Den tryggheten skulle jag vilja ha.

Nu valde jag den här utbildningen för det lät som ett bra yrke, men jag tror tyvärr ändå att det är fel... det känns inte naturligt för mig.

Precis, jag funderar också om det är värt det för tryggheten. Men sedan vet jag att många i min omgivning är glada att jag äntligen har studier som leder till något, och det känns inte så roligt att göra dem besvikna heller.

Jag började på utbildningen i höstas, så det är snart en termin jag gått. Nu ska jag snart ut på praktik, och jag känner då ännu starkare att det inte passar mig. Änsålänge har jag bara tagit bidraget, så inga större utgifter har jag inte lagt ut. Det är rätt skönt.

Nejdå, inte alls:)

Medarbetare på Konstnärer I Fokus

Anmäl
2012-11-15 23:11 #55 av: MissInAction

#54
Ursäkta språket men SKIT i vad andra tycker!! Om du gör något för att "inte göra någon besviken" så kan det i slutändan vara du som är besviken och olycklig, och det är det aldrig värt!! Du är viktigast i ditt liv Kyss
Jag förstår absolut din tanke där, men jag säger bara: bort med den!!


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-11-15 23:16 #56 av: SHIAWASE

luneri!

Kanns det helt fel, hoppa av!

Hitta stunder dar du kan sluta tanka och bara kanna.

Andras asikter har ingen betydelse.  Att fortsatta for att inte gora andra besvikna ar inte rattvist gentemot dig sjalv, DU ar viktigast, att satta dig sjalv forst ar viktigast..

Nar det galler sadana har situationer sa ar det som sagt viktigt att kanna vad du verkligen kanner,, ibland kan tankar vara inblandade sa det kan vara svart. Ibland kan man tro att det ar ratt att hoppa av, fast det egentligen ar att man man vill "fly" fran nagot , en situation eller sa,, i sadana fall ar sluta , hoppa av ingen losning.

Men detta kan inte vi kanna at dig.  Ta i alla fall bort alla yttre faktorer  som omgivning , man "bor" ha fast anstallning, etc. Smaka pa denna aterkommande kansla,,,

det ar for dessa s.k "stora" beslut" som det ar sa viktigt att trana upp sig att kanna av sina kanslor i de sma saker i vardagen:)Glad

Och en sak till luneri! Du kan aldrig gora fel, det KAN INTE GA FEL i livet, allt ar som det ska och det ar bra! Allt sker for att vi sjalva har bjudit in det och allt ar till for det basta for just MIG.  Sa vrid och vand inte for mycket,, ALLT AR OK! INGET KAN GA FEL! Slappna av , och njuta av att kanna av dina kanslor!Kyss

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Anmäl
2012-11-15 23:25 #57 av: crinalina

I januari i år så började min son den andra terminen av två på en utbildning på en folkhögskola. En utbildning som leder honom, och kommer hjälpa, honom till/i hans slutmål. Han fick dock inget studielån för den terminen då han redan använt alla veckor på den nivån. Han stod inför alternativen att hoppa av och söka jobb, jobba på kvällar och helger (om han fick tag i ett jobb), eller att söka en distanskurs som han kunde få lån för (att läsa samtidigt som utbildningen han redan gick). Han valde det sista alternativet, men han valde att enbart söka kurser som han var passionerad för. Det slutade med att han pluggade japanska för att få studielån, ett ämne han brunnit för i flera år och tom pluggat på egen hand.

Det jag vill säga med den lilla anekdoten är att visst kan man plugga för att ha något att göra, för att komma framåt, utan att det är den stora drömmen. MEN jag tror att det är viktigt att det är något som kan leda en vidare mot det man drömmer om för framtiden. Min son har tex planen att flytta till Japan i framtiden så han kommer att han nytta av kursen han läste då. Att plugga något man inte är intresserad av, inte vill jobba med och som inte hjälper en framåt mot sina mål tror jag personligen inte är någon höjdare.

Det du behöver göra är att ta reda på vad det är DU vill göra med DITT liv! Plocka ut vad som känns rätt och vad som känns fel med det du läser nu. Känn efter i ditt inre. Och byt inriktning på dina studier om det är så att det känns fel det du gör nu. Hitta det DU vill plugga till och satsa på det.

Anmäl
2012-11-16 18:21 #58 av: [luneri]

Jag har både känslor av att det här är jättebra, och samtidigt som att det inte alls är bra, men jag upplever mer motgång än positiva känslor. och jag kan inte känna att jag är sådan som person, som krävs för jobbet.

Visserligen är den här utbildningen en ren chansning i något helt nytt för mig, och som jag egentligen tidigare inte haft särskilt stort intresse av, men tänkte att det kunde vara värt att testa för att kanske upptäcka att det var något jag gillade. Det är jättesvårt att veta innan man fått chansen att testa.

Jag pluggar inom pedagogik, och det är intressant, men jag känner alltmer att jag hellre skulle vilja plugga till bildlärare, eftersom det är ett stort intresseområde för mig (har dock ingen erfarenhet av pedagogik sen tidigare), men det är förmodligen svårt att komma in på den utbildningen om jag nu har behörighet. Sedan är det svårt att veta om det är vad som passar mig iome att det är en ide jag har framför mig. Vet inte heller om jag är kapabel att hålla lektioner då jag har väldigt svårt för redovisningar fortfarande. Det gick helt katastrofalt på senaste redovisningen... Men jag vet inte om det är annorlunda som lärare inom praktiska ämnen.

Den första kursen ska tydligen vara densamma inom alla pedagogutbildningar så det borde jag kunna komplettera om jag skulle läsa till bildlärare.

 

#57 det ska jag göra! Jag känner ganska starkt vad som känns fel för mig i det här yrket, men jag funderar vad den rätta kombinationen av arbete skulle kunna vara.

Medarbetare på Konstnärer I Fokus

Anmäl
2012-11-16 20:06 #59 av: MissInAction

Har du pratat med studievägledare då? Det finns vid alla universitet och högskolor.


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-11-16 20:35 #60 av: [luneri]

Nä det har jag inte gjort, men har funderat på det. Det är nog ett bra alternativ.

Medarbetare på Konstnärer I Fokus

Anmäl
2012-11-22 13:28 #61 av: MissInAction

Hjälp?
Hur kan jag komma upp på dagarna?
Imorse hade jag ställt klockan på 9, eftersom jag la mig vid midnatt så tänkte jag att det bör väl räcka!! Men tydligen inte, jag snoozade en gång och sedan lyckades jag tydligen stänga av larmet, och sov till 12.15!!  Det är närmare tolv timmar. Jag är ju ingen tonåring längre!

Såhär har det varit ungefär sedan sena tonåren ungefär, att jag gärna vill somna om när jag än vaknar... tidigare studsade jag upp ur sängen direkt när jag vaknade! Det som jag har hakat upp mig på är att jag behöver en anledning till att gå upp. När jag har ett arbete, eller möte, eller djur att ta hand om, då går jag upp såklart! Men annars... näe.

Jamen sätt klockan på 8 och gå upp då, så är du trött till kvällen, och så är du snart inne i en positiv cirkel igen! Jag önskar det funkade så. Jag kommer ju inte upp!! Hur ska jag göra? Rynkar på näsan

Edit: Detta blir ju problematiskt eftersom sambon jobbar och han går upp kl 6 på morgonen. Och eftersom min lägenhet är en etta så kan jag inte sitta uppe vid datorn när han lägger sig, såvida jag inte vill att han ska bli sur. Detta är jag extremt less på - att inte kunna leva som jag vill i mitt hem bara för att det dröjer med hans lägenhet! Skrikandes


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-11-22 13:35 #62 av: Stella_Polaris

Jag är likadan. För mig hjälper det att min sambo serverar kaffe på sängen varje morgon och sedan går jag upp och vinkar hejdå till honom och då är jag uppe. Jag har nött in det som en morgonritual och det fungerar för mig.

Anmäl
2012-11-22 13:51 #63 av: crinalina

Jag var så förr, är det fortfarande ibland men nu vet jag att jag är det när jag är extra trött.

Först och främst så behöver vi i grunden mindre sömn än vi tror att vi behöver så att sova 6 timmar kan visa sig vara mer energigivande än att sova 8 timmar.

Jag har det dock som Stella_Polaris, min sambo serverar mig kaffe på sängen på morgonen innan han går vid 9 och då sätter jag mig upp i sängen och slår på teven. Sedan kan jag välja om jag vill stanna i sängen och titta på teve, läsa eller skriva eller om jag vill gå upp och göra någonting. I vissa perioder stannar jag i sängen nästan hela dagen, och skriver eller inte. Andra perioder, som just nu, så går jag upp med mitt kaffe och sätter mig i soffan med det istället. Med laptopen i knät och går igenom här och fb och sedan blir det lite spelande och skrivande en stund innan jag pysslar i huset, och gör annat som jag mår bra av att göra.

Så mitt råd är att be din sambo servera dig kaffe/te/frukost på sängen innan han går. Prova också att skapa en rutin, vilken som helst, som du måste gå upp för att göra. Något du tycker om. Jag går tex upp om morgnarna nu för att jag tycker om ljuset i vardagsrummet den tiden på dygnet, det är det som drar upp mig. Kanske har du något bageri runt hörnet så du kan göra det till en rutin att gå dit och köpa färskt bröd? Nej, just ja du äter ju inte bröd. hahha Okej, så kanske inte just det. Men försök att skapa dig en morgonrutin att tex göra en ansiktsmask? Eller en hårinpackning? Eller något annat välgörande.

Gör du förresten ABC:healingen? Isf så kan du ju specifikt tänka på att lösa upp blockeringar kring detta ett par kvällar.

Anmäl
2012-11-22 14:55 #64 av: MissInAction

Gå upp kl 7 känns okej faktiskt men jag vet inte om jag är stark nog att övertala mig själv att få en ny rutin att fungera. Jag äter vad jag vill sedan i somras förresten ;-) men tyvärr inget bageri i närheten. Jag skulle vilja gå upp och antingen dansa, träna med rockringen eller meditera, så det är det jag kan tänka mig!

Jag avskyr att äta i sängen. Är en riktig prinsessan på ärten! :-D

Det var en bra idé att använda ABC kring det!


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-11-22 15:04 #65 av: crinalina

Hur känner du inför tidiga morgonpromenader? Eller om du har någon fin och relativtt lugn naturplats i närheten av där du bor kanske du kan gå dit och meditera?

Att få en ny rutin att fungera hänger för mig på hur jag känner, såklart, med det rutinen innebär. Också att jag har friheten att välja om jag ska gå upp eller inte. Jag tillåter mig själv att somna om om jag känner att jag behöver det, jag tillåter mig själv att stanna i sängen hela dagen om jag känner för det, men jag sätter vissa gränser. Detta har gjort att jag har frihet inom rutinen.

Jag äter också vad jag vill sedan någon månad tillbaka, mår kanonbra på alla sätt och vis.

Anmäl
2012-11-22 16:47 #66 av: Otroulig

Skaffa hund ;)
Älskar mina morgnar med halvtimmes promenad och stor frukost efter det.
Men jag är nog en kvällsmänniska, hade jag inte jycken skulle jag sova till 10 11 lätt på helgerna. Nu har jag Flex och är på jobbet halv Nie. Hade jag inget jobb skulle jag inte komma upp. Jag mår verkligen bra av att arbeta och ha rutiner. Jag skulle vara betydligt värre än dej Miss. Jag måste ha nåt att gå upp till.

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2012-11-22 16:54 #67 av: MissInAction

I teorin gillar jag tidiga morgonpromenader! Och ja, jag gillar dem väl, men det har nog aldrig hänt att jag gjort det frivilligt Obestämd Däremot så älskar jag ju morgonljuset och morgonluften.

Haha, hund ja... jag är mer kattmänniska, och sambon är hundmänniska. Men jo, jag har tänkt på hund också faktiskt, men behöver vänta tills vi har större boende.

Mm rutiner mår jag också bra av!! Det är nog ett måste för mig. Samtidigt avskyr jag att känna mig "låst" och behöver friheten också. Det är väl det att jag behöver någon slags rutin för att fungera.


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-11-22 18:16 #68 av: szirius

Jag är också som dig - tack och lov har jag sonen! Upp varje morgon och göra frukost, packa väskor, kolla läxor och vinka av. Sen kan jag inte somna om.Annars skulle jag lätt sova till 12 varenda dag. Mitt tips är att göra scheman. Skapa saker att göra så att det känns meningsfullt att kliva upp. Att du varje dag SKA göra nåt mellan 8-9 tex. Snabb promenad och sen meditation texGlad. För mig är det ett MÅSTE med rutiner nu, annars ligger jag i sängen och grubblarTyst.

Sover man för mkt så blir också ofta sovkvalitén sämre, så man blir i själva verket tröttare, det blir en ond cirkel.

 

Anmäl
2012-11-22 19:27 #69 av: [Kathja]1

Skaffa hund är ett dåligt förslag (sorry) de är nämligen INTE programerade att vilja gå ut klockan åtta utan anpassar sig så fint till husse och matte. Det vet jag som har tre och en man som sällan är ur sängen innan kl.10-11.

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2012-11-22 23:29 #70 av: LoAEmma

Jag ääälskar att sova länge på morgonen, jag mår bra av det och jag känner mig fri och glad när jag inte måste upp tidigt.

Min kille sover här ibland och han vill oftast upp före mig även fast vi är lediga, beror på humöret, och han kallar mig ofta "latis" vilket jag avskyr.

Har lidit av detta jämt, att jag har känt mig som en latmask bara för att jag mår bra av att sova/ligga i sängen länge på morgonen... Och nu är jag vuxen, har ett jobb där jag ofta börjar senare på dagen, har inga barn eller så, så jag tänker att jag faktiskt kan UNNA mig att njuta på morgonen utan att vara en sämre människa för det.

Men livet verkar ju klart enklare när man är morgonpigg....Obestämd

Anmäl
2012-11-23 00:09 #71 av: MissInAction

Nää skaffar vi hund så kommer det inte vara av den anledningen Flört
Men åh jag har två raser som jag är förälskad i. Bichon och Australian shepherd! De är så otroligt fina ♥

Sedan älskar jag ju individen såklart. Blandraser brukar ha bra temperament. Jag kände en hund en gång, Elis, som var som en människa. Det var som att han förstod allt vi sa, och han var en riktig vän och ett perfekt sällskap på en gammal gård och i ett gammalt hus! Bordercollie, någon norsk ras... tror det var fyra-fem raser i honom.  

Det här var mitten på 90-talet. Elis och mina tre systerbarn. Hm jag blev visst lite sentimental nu när jag tänker på honom ♥


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-11-25 16:12 #72 av: [luneri]

#70 Förstår att det är jobbigt att få en sådan kommentar när du känner så. Men alla människor är ju faktiskt olika. Jag tycker inte att man ska upp tidigt för att sin pojkvän är morgonpigg om du själv tycker det känns bättre att sova ut. Om det fungerar för honom så är det bra, men samtidigt borde du respekteras för dina vanor.

Kanske du kan prata om det med honom hur du känner ang detta. Om han går upp tidigare så kan han alltid göra något annat under den tiden, medan du sover. Dessutom är vi alla olika, och att lära sig leva med varandras olikheter kan vara svårt ibland, men man måste ge varandra det utrymme som behövs för att vi ska må bra.

Att man är morgonpigg betyder inte att det är bättre, och du är precis lika bra även om du väljer att sova längre. Kanske du får ut mer av dagen på kvällarna istället för morgonarna, och om det är så att du trivs med det, så tycker jag du ska fortsätta med det oavsett.

Medarbetare på Konstnärer I Fokus

Anmäl
2012-11-28 22:58 #73 av: Theleonora

Har funderat på det här i några dagar men inte kommit till nån lösning på egen hand så därför slänger jag ut frågan i hopp om att ni kloka kan komma med idder och tips.

Av nån anledning så spänner jag mig konstant. Bara nu när jag sitter i soffan och har benen utsträckta och på varandra så trycker jag jättehårt med ena benet på det andra. Om jag sen väljer att avlasta benen som en lösning så sitter jag och trycker jättehårt med båda benen mot underlaget, som i det här fallet är bordet. Det här var ett exempel men jag är konstant spänd och samma sak gäller hela kroppen men dom ställen det märks mest på är ju nackregionen/ryggen och benen. Jag har kollat runt vad spändhet kan bero på, jag tänker mig kanske ilska, frustration? Har kollat upp chakran mm.Ska dels fråga rakt ut och sen även be ABCn om hjälp inatt. Tills dess, har ni varit med om det? Vad har ni för förslag?

 

Anmäl
2012-11-28 23:11 #74 av: LoAEmma

Gå till en massör och be omavslappnande massage :) Låter helt klart som om du bär mkt inom dig!

Anmäl
2012-11-28 23:19 #75 av: Theleonora

Jag passar på när det finns erbjudanden, är ju inte direkt billigt och lindrar ju bara tillfälligt. Känns som att jag behöver komma underfund med grundorsaken. :)

Anmäl
2012-11-28 23:57 #76 av: MissInAction

Mm jag säger också massage. Går man regelbundet så märker man snart en stor skillnad, dels i att man blir mjukare i musklerna och dels att man får påfyllning av må bra-hormon och det gör gott i själen Glad
Det rättar "bara" till symtomen men det är ändå välgörande!

Jag vet inte vad det kan tyda på annars, om det gäller spänningar rent allmänt. Men det är intressant, så jag hoppas att någon annan har koll på det!


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-11-29 00:12 #77 av: Theleonora

Hade egentligen tänkt ta upp det nästa vecka inför min kärleksbombning men skadar ju inte att hitta orsaken innan så kan jag fokusera på att "heala" mig nästa vecka :)

Usch och jag som trodde att det inte var så mycket mer...

Anmäl
2012-11-30 12:59 #78 av: [Sniff]

Jag vill bara gå hem och gråta, men jag vet inte varför. Träffade min kompis och hans flickvän och nu vet jag inte hur jag känner eller vad jag tänker. Vet inte vad som hände... Allt är bara tomt nu. Kanske är det för att det är första gången jag träffade honom sen i augusti och jag vill så väldigt gärna får mer tid med honom. Han är alltid på väg någon annanstans, med någon annan.

Så jag behöver lite uppmuntrande ord från er, tack!

Anmäl
2012-11-30 16:17 #79 av: LoAEmma

Kram, Sniff...

Jag vet inte vad jag ska ge för råd men ville skriva en rad till dig iaf :)

Anmäl
2012-11-30 16:32 #80 av: [Sniff]

#79 TackKyssKyssKyss

Anmäl
2012-11-30 16:40 #81 av: Theleonora

Kram Sniff! Hoppas det känns bättre nu.

Kan det ha varit nåt som sades som gjorde att du fick upp en massa gamla känslor? Eller har du också lätt för att ta och känna in andras känslor? Så det kanske inte ens är dina?

Själv kände jag mig ganska balanserad och rofylld men jag åkte iväg till mekanikern och nu när jag kom hem blev jag helt matt (med all rätt iofs, är ju fortf sjuk) och sen började jag tveka på en massa saker som jag sitter och jobbar med nu :S

Anmäl
2012-11-30 17:01 #82 av: [Sniff]

Med lite skratt och mat i magen känns det bättre. Jag vet inte vad det var... Det blev så hoppigt och okoncentrerat. Några andra vänner kom förbi och jag började prata med dem lite, och så pratade jag mycker (mer) med flickvännen. Hon är så trevlig trots att jag vet att hon inte gillar mig.

Tror nog mest på att det handlar om att jag vill träffa honom mer. Nu när jag har börjat se ljust på saken igen så känner jag tacksamhet över de få minuter vi fick tillsammans idag. Så nu känns det lite bättreSkrattande

 

Det lät ju inte så roligtObestämd Samla kraft och njut av att det är FREDAG! Skrattande

Anmäl
2012-11-30 18:01 #83 av: Otroulig

Sniff det är inte så konstigt att du kände dig ledsen. När vänner som man verkligen tycker om försvinner, så blir det lite som en sorg.
Men så är det ju här i livet, vänner kommer och går, några har man ingen kontakt med på lång tid men sen kanske man tar upp kontakten igen.

Jag hade en väldigt nära vän, kille, som nog vet mer om mitt innersta än någon annan gör. Han träffade en tjej och " försvann". Jag tyckte det var ledsamt i början och sen när de flyttade ihop och vi umgicks ett helt gäng så verkade det som att det var naturligt att "tjejerna" skulle umgås för sig och "killarna" för sig. Helt Värdo tyckte jag, visst hon är ju trevlig men det var ju honom jag ville umgås med!
Stötte faktiskt ihop med honom på ICA häromdagen bara och insåg hur mycket jag tycker om honom. Men det verkar som att vår tid inte är nu.
Men han finns där, långt i bakgrunden som en mycket älskad vän ❤

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2012-11-30 20:22 #84 av: [Sniff]

Tack för ditt svar Otoulig! Det finns sånna människor som man inte vill leva utan, och när man inte får den behövda dosen av kontakt känns det inte bra. Vad fint att du har en som fin vän som finns där ändå, fastän han inte är en "aktiv" vän. Nu har jag ju inte förlorat den här kompisen, vi är mer på väg att lära känna varandra. Det här med att en kompis har en pojk/flickvän känns ju lite jobbigt, tycker jag, då jag ofta tänker att jag betyder mindra än henne i hans ögon. Men att bara få vara någonstans i den personens liv är värdefullt för mig.

Usch vad jag är låg ikväll, har inte lust med någonting. Vill bara kura ihop mig och gråta sönder, men det känns inte heller helt rätt. Usch.

Anmäl
2012-11-30 21:28 #85 av: MissInAction

Men Sniff, det kanske är läge för det? Sätt på någon riktig snyftarfilm och bara få ur dig allt sorgligt Glad Finns en hel del såna filmer, säg till om du vill ha tips. Netflix har bra utbud på både filmer och serier.


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-11-30 21:34 #86 av: [Sniff]

Ja det kanske vore bra! Tips mottages tacksamt Glad

Anmäl
2012-11-30 21:34 #87 av: crinalina

Sniff, kontakt är inte det viktigaste i en stark och bra vänskap. Kärleken är. Alltså den vänskapliga kärleken.

Min allra bästa vän har jag träffat irl kanske 20 gånger under de senaste 23 åren, vi pratar aldrig i telefonen och vi chattar aldrig. Bara nåt ord ibland för att kolla att allt är bra. Hon lever sitt liv och jag lever mitt liv, men vi är fortfarande bästa vänner.

Detsamma gäller ju för övrigt resten av mina nära vänner som jag hade när jag bodde i Sverige, de har jag ju fortfarande kvar, fast vi ses aldrig och har väldigt lite kontakt. De är fortfarande nära vänner.

Lika med min familj, som alla utom min son, som jag träffar ungefär en gång vartannat år sedan jag flyttade till Spanien. Vi betyder ju inte mindre för varandra för att vi inte har ständig kontakt. Ibland går det flera veckor emellen, ibland någon dag, ibland (med ett par stycken) flera månader.

Vi är alla energi, olika grenar av samma stora energi. Kärlek (av alla slag som finns) är också energi, och oavsett vilket avstånd vi har så är vi förenade med de vi älskar. Kontakt eller inte kontakt.

Skicka din vän din vänskap och kärlek genom Universums energifält och nöj dig med det för stunden.

 

Anmäl
2012-11-30 21:47 #88 av: MissInAction

Hm jag vet inte vad du tycker är sorgligt iofs Tungan ute eller hur känslig du är. Jag gråter exempelvis när jag blir rörd och jag gråter av lycka. 
Men den film som nog tar priset är I am Sam, den gråter jag mig igenom!! 

En annan film som jag tyckte var otroligt sorglig och rörande är Simon Birch

The curious case of Benjamin Button är en annan sådan film.  

Vi diskuterade faktiskt filmer som berör oss här inne, i en annan tråd! Gör en sökning på sajten och skriv filmer så bör den komma upp. Det var både glada och lyckliga filmer och filmer som vi tyckte berörde och var sorgliga Glad

Instämmer med #87


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-11-30 22:25 #89 av: Otroulig

Precis som Crinalina säger, det kanske inte gick igenom i mitt inlägg.
Jag vet att han bryr sig, vi har fortfarande vänskaps kärlek mot varandra.
Men ibland blir fokus på något annat.
Din vän behöver det här i sitt liv.
Ibland får man släppa en del människor ifrån sej, för att de sen kan komma tillbaka.

Kram Sniff ❤

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2012-11-30 22:30 #90 av: [Sniff]

TACK för era fina svarKyss

Det känns bättre nu, nu ska jag läsa igenom det ni skriver noggrant igenGlad

 

Tusen miljoner tack för att ni tar er tid att svara och finnas där för migKyssKyssKyss

Anmäl
2012-11-30 22:37 #91 av: MissInAction

<3


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-12-02 22:06 #92 av: MissInAction

Klistrar in här det som jag började skriva i Klotterplanket!

Idag har jag ju städat, och jag har rensat ur det mesta ur brudkistan, och idag har jag dessutom kastat ett par pocketböcker som jag känner att jag inte vill ha längre. Typ Varför väljer jag alltid fel partner, Energitjuvar, Sockerbomben och Att ta sig upp när man är nere. Alla dessa har jag läst, förutom den första. Men jag vill inte ha dem kvar i mitt hem. 

Så kom jag till två böcker som jag var påväg att kasta, men hejdade mig. Det var Helhetsmetoden: Nå din hälsovikt med KBT & LCHF och Hjärnkoll på maten. Båda dessa köpte jag i våras/vintras och jag har läst en del i dem men inte mycket. Instinktivt tänkte jag att de är del av mitt "gamla" liv, men något hindrar mig från att göra mig av med dem. Jag tänker att även om jag följer LoA och därmed käkar jag bara LCHF-mat när jag vill och inte som en livsstil... jag känner att LoA och LCHF krockar... så tänker jag att jag kanske ändå inte måste förkasta allt!

Det kanske finns ett och annat vettigt som är värt att lära i böckerna. Och samtidigt är jag rädd att de ska begränsa mig, att jag omedvetet ska ta in budskap att den och den maten gör mig sjuk och jag kan bara gå ner i vikt om jag gör si och så.


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-12-02 22:19 #93 av: Otroulig

Miss, jag tänker som så att en diet kan vara ett verktyg för LOA, om man börjar en diet med avsikt att gå ned i vikt och man TROR på den så är det ju helt enligt LOA. Det är ju när du känner saknad av det du inte får äta som det kommer negativa tankar. Men om du helhjärtat går in för det med glädje och tillit så funkar det ju. Det är ju bara att välja rätt tankar som med allting annat.

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2012-12-02 22:26 #94 av: MissInAction

Ja exakt, Otroulig!!! Och det är nog där skon klämmer för min del. Jag har fått stämpeln sockerberoende. Jag kan stålsätta mig och bli abstinent men så fort jag tar minsta lilla sötsak igen så är jag fast. Och det tänket funkar inte med LoA. Åtminstone inte i min värld.
För mig var LCHF en del av hälsan. En hormonell obalans, IBS och så övervikten då... allt blev faktiskt mycket bättre med LCHF. Men jag har inte kunnat helt och hållet avhålla mig från socker mer än max en-två månader.

Menar du att jag kan avhålla mig från socker med hjälp av rätt tankar också? Det har jag faktiskt inte provat. Typ jag klarar mig bra och mår jättebra när jag äter såhär (tänker omedvetet att jag menar utan socker)?


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-12-02 22:36 #95 av: Otroulig

Ja det tror jag, jag körde rätt strikt med bara långsamma kolhydrater ett tag och märkte precis som du hur jag gick igång direkt på snabba kolhydrater. Så jag slutade med dom. För att vara snäll mot mig själv. Jag var i en sån period när det var viktigt att förändra min kropp och att vara stark och fit.
Nu sitter jag i soffan och käkar lussebullar ;)
Men jag börjar känna behovet av en sån där period igen, det börjar bli dags.... Men jag känner att jag verkligen måste vilja då, ha lite mer jävlar anamma än jag har nu. Men det kanske är på G :)

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2012-12-02 23:49 #96 av: MissInAction

Jag blir alltid lite provocerad när jag läser att folk bara har slutat äta socker. Nog för att jag vet att man kan. Men när man utvecklat ett biokemiskt beroende så är det inte så bara. Det funkar inte för mig. Så jag tänker inte befatta mig med beroende-tänket längre. Av erfarenhet känner jag igen att så fort jag "inte får" så blir det snart till en besatthet och ännu svårare att låta bli. Bäst att njuta av det goda!


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-12-03 00:03 #97 av: SHIAWASE

Precis Miss!!!  Njut av det goda! Tycker jag later utmark!:)

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Anmäl
2012-12-03 14:33 #98 av: Torahzen

Kameleonten, är du fortfarande spänd? Ta ett hett bad om du har badkar, så slappnar du av. Gå promenader i naturen också, det lugnar.

Kan det vara så att du är rädd att gå framåt? Är du rädd för att ta till dig andra synsätt och blir därför stel i nacken (enkelspårig i sinnet)?

Miss, jag håller med Shia, njut a vdet goda!!!

♥♥♥ Livet är nu - lev det väl! ♥♥♥
Tora, Sajtvärd på Feng Shui

Anmäl
2012-12-11 19:54 #99 av: Håbe

Nu behöver jag verkligen lite handfasta råd kring en situation på jobbet. Jag har skrivit lite om det tidigare men inte bett om hjälp kring det.

På min avdelning där jag arbetar är vi ett arbetslag på tre personer. Det är härliga, duktiga, trevliga tjejer som jag gillar jättemycket. Men... Den ena kollegan, P, är så negativ så jag vet inte vad jag ska ta vägen snart. Hon klagar på allt. Går igång på allt och tolkar saker som någon säger mer eller mindre som ett direkt angrepp på henne. Det kan tex vara en förälder som påtalar något i verksamheten som den inte gillar, eller bara funderar över, då blir hon jättekränkt och förnärmad. Och ältar det om och om igen. Det finns föräldrar som inte är jättebäst på att sätta sina barn före jobbet när de är så där lite halvhängiga och kanske skulle behöva få vara hemma, då ska det pratas om dem. Suckas och förfasas. Jag har försökt prata om att vi alla är olika. Det som är uppenbart för oss kanske inte är det för andra. Att de allra flesta faktiskt gör det som den tror är det bästa även om det kanske inte är det i andras ögon. Och vi vet ingenting om hur läget är i någon annans liv. Man kanske måste vända på slantarna varje månad och några extra vabb-dagar kan vara förödande. Eller kanske har man en chef eller kollegor som gör livet riktigt surt för en om man är hemma? Vi kan inte förutsätta att någon helt enkelt inte bryr sig om sina barn.

Idag insåg vi att platsen på gården där vi alltid brukar ha vårt luciatåg är fullkomligt igensnöad. Ingen har tänkt på att skotta undan där och nu är det tjockt med snöhögar där. Snabbt började vi diskutera en alternativ lösning. Hinner vi skotta? Orkar vi? Kan vi stå någon annanstan och hur löser vi i så fall så föräldrarna får plats att se utan att komma för nära? Då blev hon jättesur och tjatade om det flera gånger under dagen att hon minsann inte skulle sitta med i festkommitten längre eftersom ingen ändå bryr sig om vad som bestämms utan ska hålla på och ändra på saker och ting. Då kan lika gärna de som tycker sig veta bättre hålla i planeringen från början så slipper hon ägna tid och energi åt det.

En annan kollega tyckte antagligen att hon var snäll när hon drog om en sladd till en julstjärna. Den räckte inte fram till eluttaget och vi skulle skaffa en förlängningssladd men det blev inte av. Så kollegan, på en avdelning, drog om den en annan väg, till ett annat uttag en morgon när hon öppnade och hade lite barn. Och det blev inte vackert, men stjärnan lyste. P blev jättesur över att den andra kollegan hade varit inne och fixat hos oss utan att fråga. Hon kände sig trampad på tårna. Och så var det minsann superfult. Jag har försökt säga att ok det var inte den snyggaste upphängningen, men tanken var ju god. Hon hon ville väl och nu kan vi ju faktiskt tända stjärnan fram tills någon av oss fixar en förlängningssladd.

Det är gnäll på vädret, sjukdomar, röriga barn, föräldrar, den egna maken, kollegor, jobbet i stort, chefer, arbetstider, snöröjningen.....allt. Varje dag. Många gånger.

Jag behöver inte fundera på hur eller varför jag har fått in den negativiteten i mitt liv. Inte alls. Den var min också, även om jag höll den mer inombords, men jag har också suttit där och klagat. Det är väldigt lätt att sugas med i negativitet. Det blir nästan som en njutning att sitta där och beklaga sig över andra. Det betyder ju att man är väldigt bra själv. Eller hur?Obestämd

Men jag vill inte ha den längre. Jag har valt bort den och jobbar jättemycket på att välja positiva tankar istället för negativa och jag märker en stor skillnad. Från att jag fick tänka väldigt aktivt på att inte ge mig in i gnället. Att välja det som är gott och kärleksfullt istället. Till att det kommer mycket mer automatiskt. Förut fick jag aktivt stänga öronen och vända fokus, nu känner jag att jag gör det mer naturligt. Jag kopplar bort det mycket bättre. Jag ser på tv, läser tidningarna, lyssnar på andra människor helt annorlunda mot vad jag gjorde förr. Ganska mycket utan att ens fundera på det. Det bara är så.

Men hennes klagande, skitsnackande och negativitet kan jag inte värja mig emot. För det är varje gång hon öppnar munnen just nu och vi jobbar så tätt så jag kan inte välja bort henne. Jag kan inte gå därifrån och jag har mycket svårt att tänka mig att be henne skärpa till sig för hon tar åt sig så himla mycket av allt. Jag vet att hon har perioder av depressioner och att hon äter antidepressiva mediciner. Så det här är något hon har djupa problem med. Men det får vara hennes sak att ta ansvar för. Jag måste försöka lösa hur jag mår av det. Och tidigare berörde det mig inte eftersom jag sögs med av det. Men nu har jag kommit till ett stadium där jag får taggarna ut väldigt snabbt och det är ju inte direkt positiva och kärleksfulla känslor det heller.

Och ja, jag har gjort övningen med att skriva ner allt positivt jag kan komma på om henne och det blev ganska många saker. Men just nu är hon så inne i sitt klagande (för det har eskalerat) så de sakerna håller på att tunnas ut.

Anmäl
2012-12-11 20:06 #100 av: Torahzen

Har du prövat att skydda dig inom en bubbla? Säga ifrån att nu är det för mycket klagomål? fråga henne hur hon kan lösa en situation? Försök avbryt henne med " och hur kan du lösa ..."? Något som får henne ur spår.

Har du kommit med en positiv kommentar när hon säger något negativt? Det gäller att hålla fokus på det positiva och det du vill ha. Tänk er att ni har en jättebra relation. Tänk bara gott om henne.

Det kräver nog mycket övning, för jag vet hur lätt det är att haka på och sjunka till samma låga nivå.

Om du inte ser någon lösning, kan du tänka dig att söka dig någon annanstans? Testa frågan på henne. Bara nämn iförbigående något om "undra hur det vore att byta arbetsplats efter X år som du varit där.

Lycka till!

kram
Tora

♥♥♥ Livet är nu - lev det väl! ♥♥♥
Tora, Sajtvärd på Feng Shui

Anmäl
2012-12-11 20:12 #101 av: crinalina

Det låter ju minst sagt som en inte helt lätt situation. Som jag känner det så kan det ju knappast vara särskilt hälsosamt för barnen att ha en sådan negativ person närvarande hela tiden heller, för de påverkas ju naturligtvis också på ett eller annat sätt.

Hur är möjligheterna att prata med er chef om problemet? Att vara helt ärlig och lyfta fram personens alla goda sidor, som du ju redan har listade, men samtidigt tala om att hennes negativitet påverkar omgivningen negativt. Att hon säkert inte är helt medveten om att det är så, men att hon kanske behöver någon som talar om det för henne ´på ett bra sätt.

Som jag ser det så är det en del av en chefs jobb att ha sådana samtal med sina underordnade. Nu vet ju inte jag hur det fungerar hos er dock, eller om du är villig att göra det.

Du har redan gjort övningen och du gör redan allt du kan utifrån dig själv (eller snarare inom dig själv).

Fortsätt precis som du gör, och gör övningen varje dag i dina tankar redan på morgonen. Se personen som glad och positiv i dina tankar innan du går till jobbet. Gå undan om hon blir för mycket och du kan, tex på toaletten och framkalla en bild av henne skrattande och harmonisk tex. Gör detta så ofta du kan.

Alternativt kan du föreställa dig själv på din arbetsplats med en kollega som är glad, positiv och harmonisk så ofta som du kan, utan att sätta just den här personen i rollen som kollegan.

Det viktiga är att din arbetsplats blir som du vill ha den, och att du har kollegor som är som du vill ha dem. Det får man genom att manifestera det, fokusera på det och lägga positiva tankar och känslor på det.

Skrattande

Anmäl
2012-12-11 20:26 #102 av: Håbe

Nej bubblan har jag inte prövat. Men positiva kommentarer försöker jag hela tiden. Det verkar bara trigga henne att bli ännu mer irriterad. Men jag försöker verkligen påvisa det som är positivt i situationen, som med sladden.

Jag hakar inte på längre. Men säger ifrån gör jag inte heller. Hon är så himla överkänslig hela tiden så jag törs inte riktigt.

Jag har tänkt tanken att om det inte blir bättre så kanske jag ska försöka byta arbetslag till hösten. Ofta blir det rätt mycket rotationer varje höst. Samtidigt känns det som att jag inte vill det. Inte av den anledningen i alla fall. Jag är i det här av en anledning och jag tänker att om jag tar den enkla vägen och "smiter" så har jag inte löst något. Problemet hos mig själv finns kvar.

Hon har sagt flera gånger att hon är less på det här. Att hon inte vet om hon vill fortsätta inom det här jobbet. Att hon kanske skulle göra något annat. Vad ska man säga då? "Ja det tycker jag" Har försökt prata lite om att hon måste känna efter vad hon vill och göra det som känns rätt. Kanske jobba med lite äldre barn tex. Och det är mycket klagomål just på vår förskola och eftersom det är den enda hon har erfarenhet av så har jag sagt att det vore synd om hon lämnar förskolevärlden med den känslan. Att varje förskola har sin kultur och själ. Vår kanske inte passar henne helt enkelt. Att hon kanske ska söka sig till en större förskola. Där är det oftast mycket mer strukturerat och effektivt än var det är på en liten, som våran. För det krävs mycket mer planering och struktur när det ska fungera med många människor. Men det händer inte så mycket mer.

Anmäl
2012-12-11 20:32 #103 av: Torahzen

Bra idé att ta upp detta med chefen. Kanske tipsa kollegan om någon kurs hon kan gå. något som får henne att byta fokus.

Jag förstår att du inte vill "fly" utan att du har dragit till dig situationen. Enligt egen erfarenhet när jag har försökt klura ut en situation så har jag fokuserat på det dåliga. Fortsätt fokusera på det positiva och strunta i om det inte kommer en aha-upplevelse med budskapet som du skulle lära dig. Det är lättare att förstå med situationen bakom sig.

♥♥♥ Livet är nu - lev det väl! ♥♥♥
Tora, Sajtvärd på Feng Shui

Anmäl
2012-12-11 20:32 #104 av: Håbe

Crinalina- Jag har småpratat lite med chefen. Vi har en bra relation och jag har lätt att prata med henne. Jag kanske ska ta det lite mer på allvar med henne.

Jag ska tänka på att göra övningarna mer konsekvent och medvetet kring just henne. Och arbetsplatsen. Börjar i morgon bitti.

Är det oartigt att bara helt enkelt inte ge henne uppmärksamhet alls när hon klagar? Alltså bara låtsas att jag inte ens hör henne? Nu blir det ju lite så att man lyssnar men inte säger så mycket, alternativt försöker komma med motargument som någonstans driver på henne ännu mer.

Anmäl
2012-12-11 21:33 #105 av: Torahzen

Det är ju oartigt av henne att gnälla på! Att utöva sin rätt till att inte lyssna tycker jag är helt ok!

♥♥♥ Livet är nu - lev det väl! ♥♥♥
Tora, Sajtvärd på Feng Shui

Anmäl
2012-12-11 21:50 #106 av: crinalina

Jag håller med Tora där. Jag tycker att det är väldigt oartigt att gnälla på så du kan absolut låta bli att lyssna.

Bra att chefen redan är lite insatt, ta ett mer ordentligt snack med henne och berätta mer om hur det ligger till.

Anmäl
2012-12-12 05:26 #107 av: Håbe

Tack tjejer! Nu har jag fått lite mer kraft att möta henne på ett sätt som gör att jag själv kan må bra.

Det sköna med att skriva här är att man egentligen inte får några svar som kommer som en blixt från klar himmel "Jaha! Oj!" utan mer som att man får ord på det man innerst inne redan vet men inte kan sortera ut själv när man står mitt i det. Tack för hjälpen med det Skrattande

Anmäl
2012-12-12 10:11 #108 av: [Kathja]1

Så är det, vi har redan våra svar - vi ska bara komma ihåg dem. Skrattande

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2012-12-12 10:19 #109 av: SHIAWASE

Harligt Habe! Jag laste allt imorse,, men ni hade liksom "bearbetat" det hela under natten(hihi) sa ja bara laste, log, och kande att allt var bra,, och det ar det ju ocksa tydligen, kram pa dig:)

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Anmäl
2012-12-14 06:33 #110 av: Håbe

Lite intressant igår. Jag kom på medan jag gick till jobbet att jag hade glömt att "bubbla in mig". Försökte att göra det medan jag gick men det var svårt att försöka hålla balansen mellan isfläckarna och göra bubblor samtidig. Ville inte hamna liggandes i någon snödriva helst. Så jag väntade tills jag kom in på jobbet oh hängde av mig kläderna. Stod där någon minut och tänkte mig in i den där bubblan och fick en känsla av att idag når hon mig inte med något negativt. Skönt! Så kom jag ut i korridoren där vi har en stor tavla där vi skriver upp allt som gäller för dagen och det första jag ser är att P är hemma med sjukt barn. En ganska lyckad manifestation i och för sig, men ruskigt opraktisk.

Anmäl
2012-12-14 11:44 #111 av: Otroulig

Haha Håbe!! Kanon bubblerskan!
Bra jobbat:)

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2012-12-16 21:30 #112 av: Theleonora

Jag har ju varit på diverse festliga aktiviteter i helgen med alkohol inblandat. Det jag ntoerade var att till viss gräns (i fredags) så var jag fortfarande mitt jag, den som jag är nu och som alla gillar inkl mig själv.

Däremot igår och i kontakt med en person från mitt förflutna trädde ett annat jag fram, ett mer sårat jag, som inte betedde sig så som jag hade önskat. Vilket har resulterat i en del ångest idag som jag har behövt ta itu med.

Nu är det ju lite svårt att avgöra hur jag hade betett mig om inte alkoholen var inblandad.

Men det som gör mig fundersam (och lite orolig) är att: kan det vara så att alkoholen tar fram de undermedvetna tankarna, vilket i princip skulle betyda att jag har en lång väg att gå till positiva tankar.

Anmäl
2012-12-16 21:37 #113 av: MathildaF

Jag känner mig lite frustrerad och skulle behöva någon slags push till attraktionslagen.
Från att förrut har "övertänkt" och kanske velat för mycket med attraktionslagen så har jag gått till att inte använda den medvetet alls. Jag liksom "glömmer bort". Jag gör aldrig någon av övningarna för jag glömmer av att göra dom. Förrut var jag alltid med på gruppmanifestation men nu glömmer jag alltid av den så har slutat att ens skrivs upp mig.
En sak som jag märkt är att jag känner mig så neutral, alltså jag drar varken till mig positivt eller negativt.
Jag saknar uppmärksamhet från killar och även gamla vänner. Jag måste utstråla något som gör att de flesta håller sig borta. Jag minns inte senast jag ens pratade med en kille som inte är en killkompis eller pojkvän till en kompis. Det brukar alltid vara någon kille som ger uppmärksamhet, oftast någon jag inte vill ha något med på det sättet, men nu har de liksom upphört. Kanske har förklarat konstigt men känner mig nästan lite osynlig ibland. Jag går inte runt och är ledsen varje dag mm känns konstigt iaf. Någon som har tips på att komma tillbaka i rätt vibration?

Anmäl
2012-12-16 21:43 #114 av: Otroulig

Alkohol har ju en tendens att göra att gränser suddas ut, ditt omdöme avtrubbas. Du har ju alltid en säck med olika känslor och kan välja ur den säcken, ibland medvetet och ibland omedvetet. Jag tänker som så att när man är berusad kan man kanske välja att plocka fram en viss känsla i en situation och om du varit nykter hade du kanske plockat fram en annan.
Ibland kanske det är bra, vissa gånger mindre bra.

Jag tror nog mer på att under alkohol påverkan tenderar man att agera mer "primitivt"
Jag tror inte du ska övertolka nåt. Lita att du är på rätt väg.
Vi gör alla knäppa saker på vägen, får lite bakslag. Shit happens, förlåt dig själv❤❤

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2012-12-16 21:53 #115 av: Torahzen

Alkohol brukar förstärka känslor. Är du glad blir du jätteglad. Är du arg blir du jättearg.

En del av dig reagerade på personen från förr. Du är inte den känslan. Somsagt, förlåt dig och tänk gott om personen (och dig själv) Släpp.

 

♥♥♥ Livet är nu - lev det väl! ♥♥♥
Tora, Sajtvärd på Feng Shui

Anmäl
2012-12-16 21:57 #116 av: Otroulig

Mathilda, du kanske ska vara där?
Ibland behöver man bara vara.
Ibland är det bra med lugnt och stilla och kunna landa i sig själv.
Tänk inte så mycket på responsen du får från andra.
Tänk och framför allt känn hur det känns i dig.
Att känna tacksamhet för allt som är bra i ditt liv ger dig en bra vibration.
Det kommer säkert andra tips också❤❤
Kram på dig

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2012-12-16 22:06 #117 av: Theleonora

Tack för era svar! Det är lite så jag har tänkt och trots mina goda tankar har jag inte kunnat (valt/känt mig redo) att släppa på dessa jobbiga känslor... Jag vet ju bättre, men det finns en lärdom i detta med.

Intressant Otroulig att jag just fick till mig på affirmationssidan igår att "jag litar på mitt livs flöde och följer med dit det tar mig" .Ja, just beteendet mot denna kille känns som ett bakslag (jag vill ju visa alla kärlek oavsett vad som hänt) och även ältandet idag. Men det kanske behövs för att jag ska ta mig upp på spåret igen.

Grejen är den att jag var glad igår (på topp innan och under tiden) men trots det något dryg mot enbart den här killen så han fick ju fram den gamla känslan i mig och det var mitt då som reagerade på honom.

En viktig lärdom är iaf; dricka mindre!! Förlåta mig själv!! Ska meditera senare och tänka gott om personen och sen släppa det! Det gynnar mig inte längre.

♥♥♥

 

Anmäl
2012-12-16 22:10 #118 av: Theleonora

MathildaF, jag tänker också som Otroulig! Var i den känslan och pusha inte dig själv, chilla :).

Jag har också dagar då jag inte riktigt känner att jag vibrerar med attraktionslagen och för mig har det då varit att jag dragits mer till en del artiklar på personlig utveckling, videor på youtube och sen är jag tillbaka här igen. För dig kanske det bara räcker med att bara vara! Alt lyssna inåt och se vart känslan leder dig.

Jag förstår din frustration men så fort jag blir medveten om att jag är frustrerad över att saker och ting verkar så stilla så har jag en text som om det var Kathja eller Shia som skrev att även under dessa stilla stunder händer det mycket med en.

Kram

Anmäl
2012-12-16 22:18 #119 av: [luneri]

Kan det vara så att du fortfarande inte kommit över det som den personen sårade dig? Isf är det inte konstigt att det kommer fram när du är berusad. Det är viktigt att leva ut sina känslor, men kanske inte så bra om det går ut över andra. Kanske du kan skriva av hur du känner angående detta, eller bearbeta det på annat sätt så att du sedan kan släppa och gå vidare.

Medarbetare på Konstnärer I Fokus

Anmäl
2012-12-16 22:19 #120 av: MathildaF

Tack för era svar. Kanske måste jag uppskatta dessa stunder också men samtidigt kan de få mig att tvivla på attraktionslagen.
Jag vet liksom inte heller hur jag ska lyssna inåt.
Får hoppas att svaret kommer till mig på något sätt:)
Kramar

Anmäl
2012-12-16 22:33 #121 av: Theleonora

Tack Luneri! Ja, omedvetet kanske jag inte hade kommit över hans beteende. Fasän jag trodde det, för andra killar har jag ju gått och ältat öppet om men aldrig honom. Slutade tänka på honom efter nån vecka efter att vi slutade höras. Men människan är ju komplicerad så jag kanske bara la lock på mina känslor då och det ledde till att de kom upp starkare på det här sättet. Ska meditera nu och om jag fortf håller kvar det imorgon skriver jag ner allt på papper och bränner pappret :)

Anmäl
2013-01-25 06:46 #122 av: Theleonora

Behöve lite goda råd nu. Jag känner ju att jag har gjort bort mig inför en kille och visat på min okunskap. Samtidigt vet jag ju att det är egot som tänker så. Men det jag vill ha hjälp med är: varför känner jag så? Har det med kärlek till mig själv att göra? Att jag slår på mig själv? Och försöker övertyga mig sj om att jag faktiskt var dum? Sen håller jag ju kvar i känslan men det är ku för att jag måste komma till en insikt tror jag så därför skriver jg här.

Tack!

Anmäl
2013-01-25 07:16 #123 av: [Kathja]1

Kan det vara så enkelt att du vill vara omtyckt? Du vill alltid visa ditt bästa jag och du är inte (alltid) nöjd?

I så fall, sänk kraven på dig själv. Du är människa precis som alla andra, ingen av oss är perfekt - men vi är bäst på att vara oss själva. Skrattande

Fokus på det du är nöjd med vännen! Och det som är gjort är gjort, idag är en ny dag och nya möjligheter att göra bort sig. Flört

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2013-01-25 07:40 #124 av: Theleonora

Ja, livet ska ju vara enkelt så varför komplicera det. Men jag måste tillägga att så oengagerad har jag aldrig varit som jag var i veckan och inför just honom. Det där är långtifrån jag. Men jag vet ju att jag blir nervös i hans närhet...

Vet inte om jag har så höga krav mer än att jag vet att jag alltid varit högpresterande, men känner väl just nu att jag tappat gnistan. Tyvärr låter jag ju min omgivning påverka mig. Hm, måste bli mig själv igen. Eller rättare sagt: jag är!!

Hehe, idag är en ny dag med nya bra möjligheter för jag förtjänar det bästa och jag tar emot av universums överflöd!!!

Anmäl
2013-01-25 17:32 #125 av: MissInAction

#122
Jag har läst ditt inlägg flera gånger och jag tror inte att jag förstår vad det är du undrar över Skäms så om jag verkar helt ute och cykla, så är det för att jag har fattat fel!

Om du delar upp olika delar av ditt liv i kategorier. Jobb, vänner, kärlek, självförverkligande, hälsa etc. och kategoriserar så gott det går. Är det något eller några områden som då känns mer seriösa eller mer viktiga för dig? I betydelsen... det är viktigt att allt klaffar för att du ska känna dig lycklig? Eller finns det utrymme för att göra "misstag" och växa och utvecklas? Förstår du vart jag vill komma? Tänk om kärlek är ett sådant område där du av någon anledning känner att du inte har råd att göra misstag eller att förlora möjligheter. Och du ser varenda (attraktiv) kille som en möjlig partner.. och därför höjer du kraven på dig själv något enormt när det gäller den personen.. och stress och press är känt för att göra folk nervösa och man kanske inte "tänker klart".

Låt oss säga att du har obegränsat med pengar, men vill arbeta för att ha en meningsfull sysselsättning. Du råkar göra bort dig på jobbet, som du trivs med, men det gör dig inget för du vet att din lycka inte hänger på om du presterar på topp på ditt arbete eller vad kollegorna tycker om dig. 
Vet inte om du fattar någonting... men jag hoppas det Oskyldig


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2013-01-25 21:19 #126 av: Stella_Polaris

#122: känner du att du måste vara perfekt inför andra? Det låter ganska mänskligt och oförargligt att göra bort sig ibland, det gör vi väl alla.

Vänd på saken. Om killen hade visat sin okunskap inför dig, hur skulle du se på honom då? Döma ut honom som dum, okunnig, spånig eller ha överseende?

Anmäl
2013-01-25 23:27 #127 av: Theleonora

#126: ja, jag känner att jag måste vara perfekt inför en del, ffa inför dem som jag bryr mig om. Eller är intresserad av. Har jobbat mycket med det där och nu är det begränsat till en framtida partner. Jag vill och kan inte visa mig svag inför en potentiell partner.

Tidigare har jag dömt andra hårt men det är ju för att jag har varit så dömande mot mig själv. Nu dömer jag verkligen ingen och inte ens en framtida partner. Inte på dessa grunder iaf. Jag kan döma på annat (men här är jag medveten om att det är mina egna svagehter jag ser hos andra) men inte prestationsmässigt. Jag har gått från att tycka att jobb, skola mm är superviktigt till att tycka att det inte alls är det viktigaste i livet.

Jag tror jag måste bli ännu mer säker i mig själv. Trots allt har det inte gått så lång tid sen sista polletten trillade ner. Det tar väl ett tag för ett beteende att sätta sig också :)

 

MissI: jag har kanske lite åldersnoja men jag känner att jag har inte råd att mislyckas på nåt område. Men samtidigt så blir det väl det man gör när man nojar för mkt.Och tro mig jag gör misstag och växer så det knakar. Hela tiden.

Jag förstår vad du försöker säga i ditt exempel och jag är med. Kanske är det så att kontrollbehovet inte är helt släppt. Vad kan det mer vara förutom kontrollbehov, stress/press?

Anmäl
2013-01-26 00:04 #128 av: [luneri]

#127 Jag måste bara fråga hur du gör för att bli självsäker i dig själv? Det är något jag jobbar på också just nu. Och tro på mig, så att folk inte kör över mig bara sådär.

Jag vill bara påpeka det, att visa att man har svagheter visar också att man är mänsklig. Inför en partner kan det kännas skönt att man inte är den där perfekte personen, och det kan göra det mer avslappnat i en relation. Istället att utvecklas tillsammans, både relationen och sig själv är något väldigt fint i en relation, när man finns där och hjälper varandra. Kanske du har en brist, men som inte är av så stor betydelse för honom, eller att han har en brist, men som du inte stör dig på särskilt. Bara man vågar acceptera att vara den man är så tror jag det blir bra ändå.

 

 

Medarbetare på Konstnärer I Fokus

Anmäl
2013-01-26 03:28 #129 av: linnease

127: kanske omdefiniera svag? liksom sluta kalla nagot for att vara svag? Jag tanker att alla fods vi och vet inte sarskilt mycket om det mesta har i varlden (iaf i det vanliga varddagliga medvetandet), kan inte ens ga eller prata, ar det svag? Och sedan lar vi oss olika saker i valdigt olika ordning och hastighet jamfort med andra, och snappar upp olika monster fran omgivningen vi vaxer upp i. Om man sen tar tva olika personer tio eller tjugo eller trettio ar senare och jamfor dem, da maste de ju vara olika bra pa olika saker.

T.o.m saker som sjalvkansla, den ena kanske har valt att fodas in i en miljo dar sjalvkansla inte alls uppmuntras eller knappt exiserar i dem runt omkring heller for att kunna uppleva och vaxa fran det, medans den andra fotts in i en trygg, harmonisk miljo och uppmuntrats och fatt massor med berom.. Kan man kalla den ena svag och den andra stark da?

Som vanligt vet jag inte om jag lyckas foklara vad jag tanker.. :) Bara en luddig ide i huvudet. Sag forresten den har videon for ett tag sedan, har for mig att jag tyckte den var riktigt bra!!

Youtube: How To Let Go of Mistakes; Ask Teal Episode about Success After Failure

Edit: Kollade just pa de forsta fem minuterna igen. Riktigt riktigt bra klipp om att slappa misstag!!

Anmäl
2013-01-26 08:30 #130 av: SHIAWASE

Kameleonten,,

Vad ar att vara svag? Ar det att vara svag att vara precis den man ar ? NEJ

Att alltid visa en perfekt fasad gor att man kanns otillganlig fran andra personer, en potentiell partner vill ju ocksa kunna se dig som en potentiell partner, och jag tror inte att manga soker en potentiell partner hos nagon som aldrig visa hela sitt jag. En sadan partner kan daremot vara "kul" att umgas med ett tag.

Men for att leva tillsammans maste man kunna visa ALLA sina sidor, radslor, gladje , karlek, sorg, tarar, skratt , ilska,  etc. etc.

Misstag? vad ar det

Det ar bara du som ser det som misstag, svaghet, etc.

Var dig sjalv, forst da kommer du att kunna hitta en potentiell partner som du verkligen tycker om !

Okar ditt varde som manniska for att du utat sett ar perfekt (vad nu det ar??) NEJ

Okar ditt varde som manniska for att du har ett perfekt jobb och perfekt liv (materiellt sett) NEJ

Okar ditt varde som manniska for att du utat sett har en perfekt partner NEJ

Blir du lyckligare for att du har ovan NEJ,,, Lyckan gar aldrig att hitta dar , aldrig,,,, skala av dig ALLA LAGER,,,, dar kommer du att hitta lyckan:)

 

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Anmäl
2013-01-26 15:11 #131 av: Theleonora

Tack Luneri, Shia och Linnease för era kloka ord och råd. Ni har gett mig en hel del att tänka på. Skriver lite snabbt här, ska snart iväg ut och resa. :)

Jag har alltid fått lära mig att man inte visar sina "brister" och/eller svagheter (bra fråga om definition, måste omvärdera det ordet, helt rätt!!) för det finns de som kan använda det mot dig. Man ska inte vara öppen, alltid vara stark och på den banan är det. Perfektionist har jag varit i hela mitt liv, eller strävat efter det. Och det är verkligen uttröttande.

Luneri, hur jobbar du med att stärka dig själv? Jag försöker iaf vara uppmärksam på mina tankar, säger jag nåt negativt om mig själv vänder jag det till nåt positivt. Försöker göra en del av övningarna sm finns inne på loa, speciellt den framför spegeln. Allt är ju lätt att göra när jag har distans och inte identifierar mig med händeslen/tanken/känslan som gör ont. Men ibland så tappar jag det helt och dras med i ältandet, ångesten och grubblar över det som har hänt. Går igenom det gång på gång... Övning ger färdighet. ;)

Kram på er

Anmäl
2013-01-26 22:04 #132 av: [luneri]

Jag vet inte om jag gör framsteg, men någonstans måste jag börja så jag känner just nu att jag måste fokusera på mig själv. Då, har jag lugna stunder oftast på kvällarna som jag bara kan slappna av, lyssna på meditationsmusik med tända ljus och ta det lugnt. Ibland skriver jag ner mina tankar.

Med fokus på att stärka mig själv så har jag insett att jag måste lyssna på mig själv och min inre önskan. Jag är sådan som gör som alla andra vill, och jag har alltid varit sådan vilket har gjort mig frustrerad på mig själv ibland när jag inser att mitt liv inte ser ut som jag vill ha det. Det är ju inte min önskan som skapat livet utan andras ideer. Jag står just nu inför ett vägskäl och det är om jag ska gå den säkra vägen med något som inte känns som jag, eller om jag ska chansa på något helt annat och börja på något som jag känner är rätt för mig, utifrån det jag kan bedömma i detta läge. I det läget försöker jag sortera och separera mina egna känslor, tankar och andras ideer. Det är min känsla jag vill åt, och då vill jag vara stark nog att faktiskt göra "mitt" val, så jag fokuserar just nu på min känsla över beslut och tänker till noggrant så att det inte är att jag är styrd av någon annans vilja. Det är ju inte så att folk vill mig illa, men alla har olika synsätt på saker och ting, och deras synsätt betyder inte att det är rätt för just mig.

Så, jag försöker lyssna på min inre röst, och jag försöker göra sådant som "jag" uppskattar och tycker om, är med de jag vill vara med, säger nej till folk när det är sådant jag inte vill vara med på eftersom jag oftast säger ja. Det är en utmaning, men jag tror det är värt det i slutändan. Jag vet inte om det är tillräckligt för att bli stärkt på insidan och jag funderar fortfarande om det finns nåt mer sätt att jobba med mig själv på. Jag känner fortfarande en tomhet inom mig, och jag vet inte riktigt hur jag ska fylla den. Vanligtvis brukar jag känna mig hel när jag har en partner, men jag vill reda ut det och kunna må bra även som singel.

Medarbetare på Konstnärer I Fokus

Anmäl
2013-01-26 23:02 #133 av: SHIAWASE

Kameleonten,,

Det ar ju sa att sadant som vi har fatt lara oss under uppvaxten sitter hart fastprantat inom oss, men det ar nog dags (eller du ar ju pa god vag) att slappa dessa forestallningar,,, for du mar ju inte bra av att halla fast vid dem! Enkelt.

 

Nar man borjar att vara sig sjalv, precis som man ar,, sa blir livet sa latt och ljust och enkelt. Nar man kanner att man inte bevhoer forestalla sig, spela nagon roll, vara pa ett visst satt for att bli accepterad~ Det ar da livet borjar dansa!!!Glad For att na dit, maste man ju som sakt hitta in till sig sjalv,, och det ar ju dit du ar pa vag! Sedan att det kommer lite dippa da och da,,, det ar en del av vagen:)

Luneri! Later valdigt klokt och bra! och precis i linje med dig sjalv. Du kommer nog att fatta precis ratt beslut ocksa:)Glad

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Anmäl
2013-01-27 14:03 #134 av: crinalina

Det där med att vara svag är för mig något helt annat än det som vi ofta fått lära oss av samhället. Jag omvärderade det ordentligt efter mitt sammanbrott som jag fick efter att i alla år ha försökt vara den "starka".

Idag anser jag att det är svagt att inte våga vara sig själv, att inte våga stå för alla sina bra och dåliga sidor. Jag är idag exakt den jag är, alltid. Jag har är inte perfekt, jag har mindre bra sidor precis som alla andra, och det har min sambo också. Vi använder inte dessa sidor mot varandra utan vi försöker föregå som goda exempel och visa den andra ett bättre sätt att vara. Vi är öppna och ärliga med vilka vi är, och det gör att vi utvecklas tillsammans och växer tillsammans och som individer.

Jag är uppväxt med en mamma som ansåg att det var mycket viktigt vad man visade utåt, man visade inte sina svagheter och skiten. För mig kändes det alltid oärligt men jag tog ändå med mig mycket av det. Vilket var anledningen till att jag till slut krashade också.

Att inte visa svaghet är i mitt tycke en större svaghet än att visa sig svag. Om man nu ska använda ordet svag. Detsamma kan sägas för brister. Att inte visa sina brister är i mitt tycke en större brist än att visa sina brister. Skrattande

Anmäl
2013-01-27 17:22 #135 av: linnease

Så sant Crinalina!

Anmäl
2013-01-27 18:14 #136 av: Otroulig

Att våga se sina skuggsidor och erkänna dom är mod. Att acceptera dom, våga dela dom och visa dom för andra kräver tillit.
Speciellt kanske för någon man verkligen inte vill mista ur sitt liv.
Att våga ha tilliten och våga berätta om sina svagheter är oerhört befriande.
Det jag talat om tidigare att vara skör, är hur jag kände/ känner mej precis i det läget när jag visat mej naken, berättat om känslor/ tankar som tillhör mina skugg sidor. Innan jag får det befriande accepterandet, förståelse, medkänsla.
Skör förresten, det är väl en rädsla inblandad kanske, att inte bli accepterad.

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2013-01-28 21:16 #137 av: crinalina

Jag tänker som så att det enda accepterande och godkännande som man ska behöva är det från sig själv. Det är ju naturligtvis en process att komma dit, men det är dit jag vill nå och det är dit jag är på väg med stora steg blandat med små steg. Förr behövde jag bekräftelse från alla möjliga olika håll och personer, idag behöver jag inte det längre. JAG vet mitt värde mycket bättre idag än jag gjorde förr. Det är så otroligt skönt att inte behöva oroa sig för vad andra ska tycka eller tänka.

Igår tex så var jag på en Zumbaklass som jag inte varit på tidigare. Jag hade en kompis med mig men förutom det så kände jag ingen där. Förr hade jag gjort som alla andra gjorde (utom en) och försökt att ställa mig längst bak för att ingen skulle kunna se mig. Nu ställde jag mig längst fram, var ju gott om plats där haha, och istället för att fundera över hur jag såg ut och om jag gjorde rätt så gjorde jag mitt bästa, struntade i om jag snurrade åt "fel" håll ibland och struntade i att jag kunde ses. Och DET var så befriande. Skrattande

Anmäl
2013-01-28 21:33 #138 av: Otroulig

Ja visst är det härligt att bli av med bekräftelse behovet. Just när man är i förälskelse fasen så vill man ju bara att det ska fungera. ( I alla fall är jag sån....eller rättare sagt jag var nog sån hahaha) jag ville inte skrämma iväg mannen.

Men i mitt sista förhållande så var jag verkligen helt rak och sa precis vad jag kände och tyckte om vårt förhållande. Och JA han blev skiträdd när jag berättade om mitt bekräftelse behov - för det var helt SJUKT stort då. Men han lämnade mig inte pg.a det.

Däremot så var hela historien nödvändig (tydligen) för att jag verkligen skulle ta itu med och arbeta bort mitt bekräftelse behov.

Jag kan tänka mej att är det någon gång man är rädd att visa sina skuggsidor så är det i början eller starten av ett förhållande.

 

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2013-01-29 08:28 #139 av: SHIAWASE

Jag har nog antligen pa sista veckorna jobbat bort de sista bitarna av tankar som att inte vilja visa mig helt och hallet som den jag ar.

I och med att jag bor i ett land dar jag standigt ar annorlunda, ar foremal for folks blickar, beteer mig annorlunda,, sa ar jag van vid det,,

Men jag har haft ett par "issues" som har legat kvar,,,

Bade gamla komplex,, som ar olosta och nya uppkomna saker,,

En sak  ar ju kroppsmassgt, eftersom jag nu ar lite storre an vad jag egentligen skulle onska,, och aven utseendemassigt eftersom alla japanskor ser sa unga ut,,, och rynkor och annat knappt existerar i detta land(haha)

MEN , TACK VARE!!  de tv-inspelningar som jag har varit inblandad i pa sistone sa har liksom allt slappt,, Jag ar den jag ar, ser ut som jag ser ut och jag ar underbar!!! Ar val summan jag har fatt fram!!

Jag har insett att jag har saaa mycket att ge, och ar saa attraktiv bara genom att vara jag,, trots nagra kilon mer an min idealform, trots nagra rynkor mer,,eller hud som inte ar sa stram som den brukade (haha),,, (haha,,, vilken beskrivning,,, Flört) Jag ar den jag ar helt enkelt, och det ar fantastiskt.

En annan bidragande faktor till detta ar Kameleonten!!! TACK:)  Genom den dialog som har forts har jag kommit till annu storre insikt hur viktigt det ar att acceptera sig sjalv precis som den man ar!

Sa nu kanns det som om jag faktiskt har landat  i mig sjalv...

Det ar bara dessa utseende-grejor som jag har haft ,,, annars har jag INGA problem att vara mig sjalv,.. satter mig alltid pa forsta bank, eller langst fram (som Crinalina) nar det ar nagot:)

Sa darfor ser jag framemot morgondagens tv-inspelning,, eftersom jag bara kan ga in och vara mitt underbara jag!!!!  Tjohoo!!

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Anmäl
2013-01-29 08:54 #140 av: Otroulig

Åh vad härligt Shia, du kan liksom inte springa undan och gömma dig direkt:) fasiken vad skönt det låter.
Jag har en del issues här känner jag. Just bilden med tanterna är så träffande!! Min mamma har alltid pratat illa och sett ned på tanterna på första raden och jag känner ibland hur jag tar tredje radens plats ( det är när jag blir Trulig ;) och jag gillar det INTE. Jag vill vara på första raden och FRI!!!!

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2013-01-29 09:25 #141 av: SHIAWASE

haha,, Otroulig,,

Men som du sa i tipping-point traden, sa ar det viktigt att fastna i kanslan, sa nu ska jag suga at mig den ordentligt!!! Njuta av att sitta pa forsta raden !!!!! Bland dessa lyckliga kvinnor!

 

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Anmäl
2013-01-29 23:01 #142 av: szirius

Ber om goda råd. Jag är inge bra på att hålla rutiner i saker just nu, inte ens ,eller kanske framförallt sånt som får mig att må bra!

Nästan varenda kväll kommer jag på först vid den här tiden att nehe, nu kom jag inte ut på nån promenad idag heller....och ingen yoga har jag gjort...och ingen tapping...fast jag mår så bra av att göra dessa 3 saker! Jag mår ALLTID bättre av att göra det, det tar inte mkt tid, allt kan jag göra på en timme, men jag lyckas skjuta på det, hittar andra saker som jag anser vara viktiga( ja tjena, fastna i bloggar är jätteviktigt...)eller så glömmer bort det på nåt undermedvetet sätt...varför gör jag det? Finns det fortfarande nåt skav att jag inte tycker mig vara värd att ha det bra?

Jag är med min son otroligt mkt, ändå finns en slags " jag skyndar mig" med allt som är "mitt" för att vara med honom....jag skulle tex LÄTT kunna stanna kvar efter sista danslektionen och köra 15 min yoga...men...jag skyndar mig upp! Vill gärna få bukt med detta, för jag har tänkt det så många dagar, ja sedan 10 jan då jag startade upp igen. Och så blir jag arg på mig själv...tycker att jag har dålig självdisciplin som inte fixar att bara GÖRA.

Samma sak med sömnen....har hamnat i nån underligt som BARA kommer inifrån, att jag tycker mig behöva vara uppe på kvällarna bara för att maken är det, fastän jag varit sugen på att lägga mig 21 flera kvällar. Nu när han nyss kom hem från träningen så sa han "men varför går du inte och lägger dig då, när du behöver sova?" Jaadu, why???

 

Anmäl
2013-01-29 23:15 #143 av: Otroulig

Alltså jag vet inte om det här är rätt råd och jag är lite i samma situation, men mitt spontana svar till dig var. SKIT I DET!
Jag skulle nog inte ge mig själv det rådet, haha!

Men nånstans så kanske det inte är meningen att man ska göra allt????
Framför allt bör man förlåta sig själv för att man inte gör allt man förutsatt sej. Själv försökte jag tappa bort min passivitet igår. Men jag märker att jag verkligen behöver vila...

Men har i alla fall köpt ny hallmatta idag eftersom hunden försökt gräva igenom plastmattan när jag inte är hemma....det blev en ny favorit för honom. Han har knappt lämnat den sen den kom på golvet:)

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2013-01-30 07:10 #144 av: [Kathja]1

Szirius - var står du här och nu? Är du värd att må bra? Vill du att kroppen ska vara fit for fight igen? Hur ser livet ut då du gör som nu och hur blir det när du gör de där sakerna som du, iaf innan, mår bra av?

Vi gör aldrig något om vi inte vinner på det - vad vinner du genom att skita i att göra det?

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2013-01-30 10:48 #145 av: crinalina

Jag har också hamnat i sådana perioder och jag har kommit fram till att det är för att jag behöver det just då. Det är något inom mig som håller på att bearbetas coh som behöver få göra det i lugn och ro och i sin egen takt. Om jag går ut och promenerar så kommer kanske tankarna på det upp och då blir det som bearbetas förstört för att jag blir medveten om det. Om jag knackar så samma sak, och lika med yoga kan jag tänka mig. Ibland är saker bäst lämnade i fred.

Acceptera att det här är så det är just nu, och det är som det ska. Fortsätt att planera för att göra de sakerna, men döm inte dig själv om de inte blir gjorda. Om det är meningen att du ska göra dem så kommer du att göra dem. Låt det ta den tid det tar. Hitta ett sätt att njuta av hur det är just nu. Var sak har sin tid. Det är ju inte så att du är totalt inaktiv och inte gör någonting alls och är helt apatisk hela tiden. Det är, om jag utgår från mina egna erfarenheter, bara din hjärnas sätt att stoppa dig från att medvetengöra tankar och känslor som inte ska medvetengöras än. När det är dags för det så kommer dem.

Anmäl
2013-01-30 12:37 #146 av: [luneri]

#142 För mig brukar det vara som så att när jag släpper alla krav på måsten, så kommer inspirationen och lusten av sig självt. Förmodligen för att man slipper kraven. Krav gör mig nämligen väldigt oinspirerad, för då kommer det egentligen inte från hjärtat utan från ett måste.

Så mitt tips är att släpp kraven och ta det bara lugnt. Då är det lättare att känna när du verkligen vill tex gå på yogan, och det finns en helt annan inspiration då. För mig är träning viktigt, och den har förändrat mitt liv. Jag har gymkort och tränar precis när jag känner för det, men jag har inget fast träningsschema som exempelvis träna 3 ggr varje vecka. Denna veckan kanske jag tränar 4 ggr, och nästa kanske jag bara tränar en gång. Det har ingen betydelse för mig om det varierar så länge jag vet att jag kommer fortsätta och då spelar det ingen roll hur mycket jag tränar för jag kommer ändå må bra utav det ändå. Om det blir gjort ibland är ändå bättre än aldrig. Man ska göra det som känns bra.

Ett annat tips, fundera vad du upplever som är så bra av dessa aktiviteter. Det ger också inspiration att sätta igång och uppnå den känslan igen.

Medarbetare på Konstnärer I Fokus

Anmäl
2013-01-30 14:25 #147 av: szirius

Tack finingar för svar! Det ligger definitivt saker i det ni sägerKyss

Dels känner jag nog ett "måste" iaf med yogan för det tycker jag inte är så kul....men efter att jag har gjort det tycker jag att det är värt det, för jag får verkligen mindre ont...menmen, det får väl vara ett tag till.

(Känslan jag vill uppnå är mindre fysisk värk i nacken, och bättre kondition för att jag tycker om känslan att vara vältränad)

Dels tror jag också att det är mkt som Crinalina skriver, kanske jag inte ska peta för mkt i min process...låta det som bearbetas nu få den tid det behöver på sitt egna sätt...även om  jag inte själv fattar varför jag inte vill "jobba på" med kroppen så mkt som i vanliga fall....jag har ju trots allt varit med om nåt ganska dramatiskt och kanske den behöver stillhet Obestämd

Tänkvärt - tack Crinis, den tanken slog an i migKyss

Knackningarna får jag se hur det kommer att kännas. Min intention är ju att köra på from 4 feb, men jag ska försöka att inte känna skuld om jag inte får till det....Oskyldig

Idag har jag iaf promenerat 1, 5 hSkrattande

Anmäl
2013-01-30 14:55 #148 av: crinalina

Det gäller att lita på att allt är som det ska, och så flyta med och chilla i känslan av det. Kör på den 4e om det känns rätt, kör på dem som det känns rätt att köra på. Det kan ju vara så att det är dags att ta tag i det just nästa vecka, med just EFT i dagarna 10. Även om ämnet inte behandlar just det så kan det slå an på det ändå.

Allt har sin tid, och sitt sätt att komma till ytan. Och det gör det inte förrän vi är redo för det, om vi bara lyssnar inåt och har tillit. Kyss

Anmäl
2013-01-30 15:31 #149 av: MissInAction

szirius, vill du verkligen uppnå mindre fysisk värk? Varför inte slå till med värkfri?? Förvånad

Jag har velat svara dig tidigare men jag har inte ett enda klokt råd att ge, känner jag.... tur att det finns andra här som har det ♥ Glad
Det kan ju vara så som du säger, att kroppen behöver stillhet. Och motion och träning behöver inte vara någon specifik typ av träningsform heller! Jag läste en gång, och brukar tänka på, att den bästa träningen är den som blir av. Och om det är en promenad i veckan, så fine! Så länge det känns bra. Om vi såg till vårt inre så skulle vi nog knappast känna skuldkänslor och press så mycket som vi gör idag. Men det är vad jag tror Tungan ute


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.