Annat. Jag går upp om jag vaknar innan klockan ringer (om det inte är flera timmar kvar så klart) för om jag somnar om och blir väckt av klockan, precis när jag börjar komma ner i djupsömn igen, så är det mycket värre än att missa 20-30 minuters sömn. Men skuttar ur sängen gör jag knappast :-)

Undrar om det faktiskt finns folk som skuttar upp ur sängen?  Jag gjorde det när jag var barn! Gick upp i 5-tiden och knatade uppför trappan till farbrorn som mina föräldrar hyrde undervåningen hos.. haha, och så väckte jag honom ifall han inte redan var vaken. Han och jag var bästisar. 
Fram till tonåren så gick jag alltid upp direkt när jag vaknade, jag liksom kunde inte ligga och dra mig och förstod inte de som gjorde det! 
Men sen i tonåren så började jag sova mer, det hör liksom till när kroppen och härnan utvecklas mycket. Men sen har det hängt i. Började sova sämre, vakna mycket och så om natten. Och nu känner jag aldrig utvilad när jag vaknar. Alltid bara trött. Så jag har tänkt på att göra som du, Håbe, att gå upp om jag misstänker att det inte är långt kvar till klockan ska ringa, för om jag ändå vaknar av mig själv så känner jag mig oftast bättre. Och jag får ett fruktansvärt otrevligt humör om sambon väcker mig för tidigt, eller håller mig vaken när han stökar runt om mornarna 

Långt inlägg det blev… det här med sömn är ändå rätt viktigt. Och jag såg att ni pratade lite om det i en annan tråd härom dagen.

Jag går upp direkt om det är arbetsdag.

Oftast vaknar jag då kring 04:00. Fixar mina morgonbestyr och går sedan till mitt jobb, ca tre km och börjar där 06:00.

#3
Oj! Är du i grunden en morgonmänniska - eller jag menar morgondrake - eller gör du det av ren vana nu?
Om jag började kl 06 och hade 3 km till jobbet tvivlar jag på att jag skulle gå dit Är imponerad!!!

Om jag jobbar så går jag naturligtvis upp direkt då klockan ringer. Ansvarskänslan väger trots allt tyngre än min morgonsnooze

Jag sover och sover och sover….. Sjukt länge nu för tiden! :( Känner mig lat, men jag mår bra av all sömn faktiskt.

Jag gör det jag känner att min kropp och jag bäst av. Vaknar jag och känner mig utvilad så fortsätter jag vara vaken, fast stannar oftast i sängen och läser eller nåt tills det är lämplig tid att gå upp. På vardagarna ringer klockan kl 8 första gången, andra gången 8.10 och sista gången 8.25. Går upp, eller vaknar gör jag när jag känner mig pigg eller sista gången om jag ska jobba. Är jag ledig ligger jag kvar så länge jag känner för det. Söndagar ringer ingen kl här och då vaknar vi när vi vaknar. Ibland kl 8, ibland kl 12. Går upp gör jag för att fixa kaffe, men sedan blir det oftast sängen igen. Somnar jag om är jag trött och behöver det.

Jag fick välja "skutta ur sängen" därför att det var närmst. Jag vaknar i princip alltid innan klockan (behöver sällan ha väckarklocka eftersom jag jobbar som jag gör) och brukar oftast ge mig själv någon minut att tankemässigt förbereda dagen. Men annars är jag en "skuttare".

Jag är ju också uppe tidigt, vid 4. Skulle jag vakna tidigare så väntar jag på klockan. Men jag snoozar aldrig. På helgerna så vaknar jag oftast vid 7, men då försöker jag somna om.

Morgonstund har guld i mund.

Ja eller hur Draken

Just precis.

Att stilla vandra genom stan när den vaknar upp är fint.

Jag är så van vid att vakna innan klockan ringer (brukar innan jag somnar bestämma när jag ska vakna) så de gångerna jag blir väckt av dem blir allt upp och ner. Känner mig alltid helt hur fas de gångerna.

Visst är morgonen vacker, det håller jag med om  Luften, ljuset, energierna… Så jag önskar att jag kunde vara uppe tidigt också, eller bara sova några timmar, för jag är oftast som mest kreativ runt midnatt. Är en B-människa, tror jag.

#12
Det är en ganska bra grej, tror jag! Min pappa brukar tipsa om det också, att bestämma en tid då man ska vakna.. och så gör man det! Eller han gör det iaf, det har inte riktigt funkat för mig, men jag kanske ska jobba lite mer på det

Det är ju som en vanlig manifestering. :-) Men B-människa? Hur menar du med det?

Jag är definitivt en A. Min dotter däremot är så mycket B det går att bli. Vi är inte alls synkade där fast vi är så otroligt lika i nästan allt annat.

Uscha vad det låter hemskt med A och B…. Bekräftar bara mina tankar om att jag är sämre som människa och lat för att jag sover så länge på morgonen

Nä, det har ju inte med det att göra! Fast det låter illa det håller jag med om. Det är bara två olika typer. Kunde ha haft vilken beteckning som helst.

Ja, det var dit jag ville komma. Vi är ju alla olika och jag valde Annat som svar för att jag aldrig har varit någon direkt morgonmänniska. Men jag är det vissa morgnar, eller perioder. Andra perioder är jag trött både morgon och kväll, medan ytterligare andra är jag i behov av väldigt lite sömn och kan vara uppe sent och vakna tidigt. Jag tillhör inte någon grupp i detta fall. Och anser för övrigt att alla är sin egna grupp i helhet.

A- och B-människor har ingenting alls att göra med bättre och sämre. 

En B-människa har en inre biologisk klocka, kan man säga, som gör att man mår som bäst när man får vara vaken på natthalvan av dygnet och sova på daghalvan. Tyvärr är samhället inte alls anpassat efter det, utan alla förväntas börja jobba mellan 6-8 och vara isäng före midnatt. Det är så vårt samhälle är uppbyggt, för A-människor. 

Men så finns det B-männisor som sagt, som gärna skulle se att man kunde jobba på andra tider och göra ärenden på andra tider på dygnet.

Läs mer om B-människor här

Jag gjorde den här frågan därför att jag var nyfiken på hur folk förhåller sig till morgonen och uppstigandet. Ville se en liten diskussion kring det 

Här inne kan det kanske vara svårt att få igång en diskussion då vi är ovanligt accepterande av, och uppmuntrande till, att vi alla är olika, har olika behov, drömmar känslor och sätt att se på saker. Vi liksom mer säger; jaha, är du så, coolt! Såhär är jag." Hah Fördelen med att bo i siestans förlovade land är att dagen börjar lite senare än i Sverige, och slutar betydligt senare på kvällen. Vi äter tex middag vid 23-tiden under sommaren, under vintern vid 21. Lunchen ligger också senare och börjar inte förrän vid 14-tiden då siestan börjar. Det är anpassat till en naturlig takt påverkad av ljuset och värmen. Det finns vissa kontor som jobbar mot tex Sverige där de börjar kl 7 på morgnarna, men de flesta administrativa jobb är 10-18(19). Sedan finns det ju yrken som börjar tidigt för att det är bättre tidiga morgnar, svalare och så. Men, jag förstår inte behovet som finns i bla Sverige där man hela tiden ska stoppas in i ett fack. Låt folk vara som de är, uppmuntra det istället. Jobba med det istället för mot det.

Jag är B-människa, en fantastisk sådan!

Älskar att vara uppe på nätterna, min kreativa ådra sprudlar bäst efter midnatt och jag sover som bäst mellan 6-9 på mornarna…om jag får…vilket jag nästan aldrig får…

Det är ju tur att man kan välja ett jobb och en livsstil som passar sitt "B" då - man måste ju faktiskt inte göra som alla andra.

fast, kan tillägga, att jag är lite som Crinolina, har olika perioder utanför detta…ibland mkt behov av sömn både morgon o kväll, andra gånger pigg för det mesta…i våras hade jag några veckor då jag vaknade vid 5 och klev upp och gick ut på promenader, det var väldigt mysigt det också

Jag kan lägga mig kl 23 och ändå sova till 11. Klart jag vaknar då och då, även under natten, men när jag vaknar på morgonen ligger jag och filosoferar och så ända tills jag somnar om. Kan som inte stiga upp förrän jag fått somna om nån timme.

#22 javisst, jag jobbar ju eftermiddagar mest och förbereder o grejar på nätterna…men den där UNGEN ska ju upp o ha frukost o komma till skolan också - dock ett VÄLDIGT KÄRT "problem"

Jag skulle lätt välja att alltid ha öppningen på mitt jobb. Dvs börja 6.30, och då sluta kl. 13. Jag är effektivast och kreativast före lunch. Sen säckar jag ihop lite. Nu jobbar jag bara deltid så jag stänger aldrig men förut när jag gjorde det tyckte jag det var superjobbigt att sluta 18. Tiden mellan 15-18 kändes lika lång som resten av dagen sammanlagt.

Vet att man diskuterat mycket kring det där med A och B-typer när det gäller skolan. Framförallt i tonåren. Att det borde finnas möjligheter att börja skolan senare på dagen för dem som fungerar bäst i den dygnsrytmen. Då skulle många kanske kunna prestera bättre och få ut mer av sin skoltid.

Jag har inget arbete att gå till så på det viset sätter jag inte klockan, däremot både vill och behöver jag kliva upp på morgonen (läste om min ayurvediska kroppstyp =kapha) och de ska tydligen behöva kliva upp på morgonen för att må som bäst så nu har jag börjat sätta kl på 07:00 och då kliver jag upp och tar mig ut på en härlig morgonpromenad och detta hoppas jag fortsätta med. Sätter jag ingen klocka brukar jag sova till 9-10. Och ibland sätter jag klockan på typ 8:30 men då blir det ibland MYCKET snoozande och det känns inte bra för mig!

Jag kan, när jag är ledig på sommarhalvåret, sova till 04:00 och då gå ut på en promenad. Sedan komma tillbaka och lägga mig vid 07:00 och sova till 09:00.

Om jag någon gång sover till 09:00 – 10:00, så känns det som jag slösat bort hela dagen.

Det jag menade med diskussion i det här fallet är precis det som vi haft här  Det är ofta mer lockande för folk att svara på en fråga med alternativ än att svara enbart helt fritt. 

Hm igår när jag la mig så satte jag en intention att jag skulle gå upp kl 07 idag. Men den slog lite fel!  När sambon gick upp 06.05 så vaknade ju jag också, som vanligt, men jag kunde inte somna om och jag låg och vände på mig och försökte att ta det lugnt och inte stressa. Men till slut när han åkt så tog jag och lyssnade lite på ljudbok i mobilen och sedan gick jag upp fem i 7! Inför imorgon ska jag sätta intentionen att vakna kl 7 istället!! Eller 8 eller vad det nu kan vara..