Åååååh middag, middag, middag! Denna ibland förbannat jobbiga måltid! Hungern börjar så smått ge sig till känna, men vad ska vi äta? Jag har ingen lust att laga mat, jag är inte sugen på ngt och sambon känner typ likadant. Gå ner på pizzerian? Jovisst, men jag äter lchf och då stoppar jag inte i mig allt..och kebabsallad åt jag häromdagen…Suck!!

Vi har kött i frysen, just det ja..i frysen, dessutom åt vi av det igår..

Jag vill liksom bara att en god, lchf-vänlig måltid ska ploppa upp ur matbordet nu typ..

Åååååh vad jag känner igen mig i det där. Sådana dagar brukar jag låta sambon äta typ micro pizza eller något annat medan jag själv äter typ ägg och ost bara. 

Mjo det blir väl ngt liknande här..ägg vill jag inte ha, äter det med försiktighet nu då jag vääääldigt lätt föäter mig på det så de står mig upp i halsen, stekt ägg funkar visserligen..jag är sugen på ngt med köttfärs dock…typ hemgjorda pannbiffar, men orka stå och joxa ihop det nu kl 18.30!!

Nu ska sambon kila bort på affären iaf, jag sa han fick köpa precis vad han vill, jag joxar ihop ngt med ägg och ost eller nåt..fick lite gotteinspiration med hjälp av ett recept och dej crinalina, på msssa smält ost typ, så jag ska steka lite köttfärs och några ägg och smälta ost på…haha vilken middag! Sambon får äta vad han vill!

Men visst är det så jädrans jobbigt med middagsmaten ibland!!!

Ja, det är ett av mina ångestområden vissa dagar. Att komma vad som ska ätas till middag. Här är ju 18.30 inte någon tid för middag, sommartid äter vi inte förrän mellan 21 och 23. Tänk dig att stå och laga mat kl 22.30 på kvällen….. Men jag planerar det jul tidigare förstås. Idag ska vi ialla fall äta rester från grillningen igår så det blir enkelt och jag kan äta när jag vill och sambon när han vill. För mig blir det nog en hamburgare (med tacosmak) och en massa smält ost på.. Muuuums!!! :D

(dreglar)

Jag har nyss stekt på köttfärs med lite grillkrydda och svartpeppar, lade sedan över det i en djup skål och öste riven ost på, över med folie så osten ska smälta medans jag steker två ägg som jag lägger ihop som en dubbelmacka med gräddost emellan som smälter, sedan lade jag ägg-ost-dubbelmackan ovanpå min ostfärs, det ska säkert smaka mumma, om inte så är det världens lchf-gotte-middag iaf!

Det låter inte helt fel. Mumsfilibaba!!

Målle, jag vet inte om du tycker det är ok men jag är också lchf-are sen något år tillbaks och när jag blir så där riktigt pizzasugen (pizza är faktiskt en av de få sakerna jag verkligen kan sakna) så köper jag antingen en calzone eller en vanlig med mycket olika saker uppepå och skrapar loss gegget från botten helt enkelt och äter bara det. Det är inte riktigt samma, det ska erkännas, men hyfsat nära ändå. Sen är det ju inte bäst ekonomiskt och det tar emot att slänga bort mat men iom att jag är Gastric Banding-opererad så kan jag ändå inte äta en hel pizza.

Ja just det man kan ju äta pizza på det viset oxå! Men jag tror jag kanske blir sugen på att äta botten oxå… hihi, så lika bra att låta bli. Dessutom är jag inget större pizza-fan, ytterst sällan jag känner sug efter pizza men gojset uppepå är ju alltid gott!

Jag tycker det är SKIT att jag måste skaffa Premium på Spotify för att kunna använda det i mobilen!

Håller med! Det är därför jag lyssnar på radion istället. Fast vi har nog bättre kanaler här än ni har i Sverige. :D

Jag har ju spotify på daton, gratisversionen med reklam, men jag tycker inte det är värt att betala 99:-/mån för att få Premiumversionen bara för att jag ska kunna lyssna i min mobil, Då får det vara!

Orättvist! För hade jag haft en iPhone hade jag kunnat men nu har jag en Windows Phone!

usch, nu har jag varit så otroligt inaktiv idag så jag känner mej, trött, uttråkad och rastlös. Imgn måste jag nog åka och träna och sedan vill jag dammsuga huset. Ska sätta kl på 8 imgn och då SKA jag kliva upp! Visst är det skönt att sova hur länge man vill, men jag orkar inte vara inaktiv just nu, jag vill aktivera mig! Får nog bli en PW ikväll minsann!

Ja, jag har märkt att inaktivitet gör mig mer trött och hängig, och jag blir nästan apatisk.

Jag försöker fortfarande skapa mig rutiner de dagar jag är ledig, men jag ha stora problem med det. Jag skulle behöva riktiga deadlines för att komma igång och få det gjort som jag vill ha gjort.

Om det krävs att jag tex skriver dygnet runt under veckorna så är det helt okej för mig så länge jag har helgerna lediga. Jag och min sambo har bara söndagar lediga tillsammans och här är allting stängt på söndagar så vi kan aldrig tex åka till IKEA eller göra annan shopping tillsammans. Jag saknar tiden som jag var ledig på lördagar då vi åkte till olika köpcentrum och shoppade. Hmmm…. Jag behöver inspirerad aktion…

Aaargh! Har tappat bort mig själv idag. Skulle behöva ligga i sängen och bara vara, filura på livet och hitta hem igen. Och givetvis går jag på ett jobb-pass idag, inte ledig igen förän fredag morgon.

Får ge mig själv tillåtelse att vara av banan en stund tror jag.

Idag är jag så trött att jag bara vill gråta. Hade en fin dag igår, men idag…

Namen Kathja! och Snifff! Kram pa er

Tack

Gulle du!

Hittade orsaken till mitt min dipp, förutom faktumet att jag ska jobba. Hade omedvetet halkat in i gamla tankebanor kring "hur ska jag få detta att gå ihop" istället för att bara göra det som känns rätt och lita på att resten ordnar sig. Nu har jag gjort det jag behövde med en bra tanke, och känsla, att resten kommer att lösa sig - så nu känns det bättre.

Fast jag hade gärna stannat kvar hemma i sägen iaf.

Åh hur får man sådär fina smileys?

Jag får klaga på mej själv nu! Varför måste jag SLÄNGA i mig maten jag äter! Jag får ju ont i magen! Och eftersom jag kör PF nu är ju magen rätt tom vid första målet och hur sjysst är det att slänga ner en fläskkarré då??

Jag måste lära mig att äta sakta och njuta av maten!!

Kathja, vad skönt att du hittade källan. Det är ju nästan alltid något gammalt tankemönster som gör sig påminnt när man mår så. Iaf för mig. 

målle, att äta långsamt och njutningsfullt uppfyller en massa olika saker. Dels är det bättre för matsmältningen, rätt logiskt, dels är det ju så att du har manifesterat din fina mat och eftersom du har manifesterat det så bör du ju känna tacksamhet för det, och det betyder i sin tur att bör njuta av det. Dessutom så när man njuter av det man äter, och äter långsamt så går man faktiskt ner i vikt lättare också. Sååå njuuuuuuuuuut av varenda tugga, ordentligt och långsamt. 

Åh jag vet jag har alltid slängt i mig maten, kan tro många av mina magproblem uppstår pga det, då jag känner att magen mår toppen om jag äter bra mat på lagom tid. Normalt brukar magen vara lugn och fin av lchf-mat men jag slänger i mig maten på fastande mage…det säger ju sig självt att magen blir irriterad och chockad..stackars min lilla mage! Jag ska vårda den ömt från och med NU!

Ska tappa upp ett varmt härligt bad lite senare och bara relaxa så kanske magen med kan slappna av lite.

Finns det ngn "generell tid" som anses vara bra att äta sin måltid på? Jag äter en hel middag på 5 min typ..

Jag kan inte göra något idag. Mamma vill att jag tvättar, men jag minns inte vad som skulle tvättas hur och jag vågar inte gå till tvättstugan om vi inte har bokat tid. Jag får mig själv att må dåligt, och av alla fina ord om mig som har sagts så väljer jag ut dem som sårar mig. När jag verkligen behöver någon att prata med så finns det ingen där. Och mamma kommer bli så sjukt arg på mig när hon kommer hem. Jag kan inte andas.

Jag behöver en kram

Jag har ingen aning om ifall det finns någon rekommenderad tid, men å andra sidan så tror jag inte så på det som rekommenderas heller, då skulle jag ju knappast äta lchf. haha

Jag tror helt enkelt att det handlar mer om att faktiskt njuta av maten, känna hur den känns i munnen, se hur den ser ut, smaka hur den smakar, lukta hur den doftar osv. Att helt enkelt använda sina sinnen och verkligen uppskatta och njuta av vad det är man stoppar i sig. Det som händer då är att man automatiskt saktar ner och äter långsammare och dessutom så blir man nöjd på mindre mängd mat. Så prova det när du äter, i början får man påminna sig själv ganska ofta men så småningom så går det mer och mer av sig självt. Sedan så är det ju lättare att foksera och njuta av maten om man inte äter framför tvn som jag nästan alltid gör, då krävs det mer av mig i fokusering.

Jag har också i perioder varit sådan som kastat i mig maten och jag har också märkt en stor skillnad i min vikt beroende på om jag gör det eller äter långsamt.

Kathja! Harligt att du kom tillbaka till dig sjalv sa snabbt,,, for mig ocksa,,, i princip alltid gamla tankemonseter.

Smileysarna kommer fran Smiley Central:) finns massor av roliga

Och ata langsamt ar ju nagot jag ocksa har svart men, FAST JAG VET,, att det ar bra sett fran alla aspekter,,men det kommer val det ocksa , sa smaningom

Sniff - du kan prata med mig! (och alla andra fina här inne) bara skriv vad du vill och känner för så lyssnar vi och svarar på bästa sätt.

Vad är det för ngt du ska tvätta? Vi kanske kan hjälpa till? Varför vågar du inte gå till tvättstugan? Är det ngt som skrämmer dig där?

Sniff, jag säger som målle, du kan prata med mig och alla andra fina här inne,

Först och främst så försök att inte tänka på dig själv i negativa ord för att du är rädd, vi är alla rädda ibland. Rädsla handlar oftast om en känsla av okunskap och att man inte vet hur man ska göra.

När din mamma kommre hem så tala om för henne att du glömde bort och be henne skriva ner tvättråd och regler på en lapp som ni kan sätta upp någonstans tills nästa gång. Var ärlig, det mår du bäst av.

Om det är något som skrämmer dig i tvättstugan så tala om även det för din mamma, och tala om varför det skrämmer dig. Ofta så försvinner sådana rädslor när man uttalar dem högt.

Nästa gång kanske du kan planera in att ha en kompis hos dig som kan följa med dig ner som sällskap?

Vad det än är så finns det en lösning på problemet. Men du måste vara ärlig mot dig själv och din mamma.

Kraam

Tack Målle! Jag vet inte vad jag är så ledsen över egentligen, tror att det kan bero på för lite sömn. Igår var en väldigt bra dag, men det kom fram några saker som jag borde ha blivit väldigt upprörd över, men jag kände mig märkligt lugn. Vaknade med samma känsla, som om någon hade satt skumgummikanter på mitt liv och alla mina tankar. Allt var mjukt och lugnt. Men så lossnade skumgummit lite… Fortfarande känns det som hände igår bra, men lite av det som sas hängde sig kvar. Jag är underviktig och jobbar på att gå upp i vikt, därför kändes det inte så roligt att få höra då att killar gillar kurviga tjejer. Vill inte se mig i spegeln idag.

Jag har social fobi och är väldigt osäker i nya situationer. Det blir värre när jag mår dåligt, som nu. Tvätta brukar jag inte göra, så jag vet inte riktigt hur allt funkar. Jag vet inte om mamma har bokat tvättstugan eller inte, och om hon inte har gjort det så vågar jag inte gå dit för då kanske det är någon annan där. Ju mer jag skjuter upp det, desto värre känns det.

Jag vill helst av allt vara med någon kompis idag, men hon jag skulle vara med har inte svarat på mina sms idag, så det blir nog ingenting. Jag slösar bara bort den här fina soliga dagen på att ligga i sängen och gråta.

Nu har jag fått skriva av mig lite, det känns skönt! Tack

Sniff!! Det var sa manga inlagg pa engang,, sa jag hann inte med.. Men som Malle och Crinalina sager,,har finns manga som hjalper, vi kan bade skriva och prata !!

Kanner du for att ligga och grata , gor det,, efter att du har gratit en stund, sa kanske du far inspiration till nagot annat! Lasa lite inspirerande inlagg har tex TItta pa nagon film,, elle vad som helst som kan hjalpa dig att vanda kanslan. Tank bara inte at du slosar bort dagen, for det ar ocksa viktigt ibland att fa ut allting..

Prata med din mamma:) eller kanske att du kan prata med din pappa (har for mig att du skrev nagot om att du har bra kontakt med honom?)

I vilket fall som helst,, os ur dig har om du behover!!! KRAMAR i massor till dig:)

Tack Shiawase! Ringde mamma och hon sa att tvättstugan är upptagen nu, så jag hade ändå inte kunnat tvätta. Så nu känns det mycket, mycket bättre! Käkar lunch i sängen nu, hihi tänk vilken tur att jag är ensam hemma och kan göra vad jag vill!

Tänk vad bra det är att det här fina forumet finns!

Thohoo! Sniff!!Duktiga du, som kunde vanda sa snabbt!  NJUT i sangen och NJUT av din lunch!!!alldeles ensam hemma!! Visst ar varat forum BAST!!  Kram pa dig:)

Hurra vad du är bra Sniff!  Fantastiskt bra vänt! Bra jobbat! Njut av att kunna göra vad du vill nu och var stolt och glad över att du är så duktig!

Kram

Så skönt Sniff! Du vet, allt ordnar sig, alltid, oavsett vad det är!

Kram.

Jag betalar 99 i månaden för spotify och tycker det e värt det om man lyssnar varje dag. Hade gratisverisonen förut men sen satte de en gräns på max 5 lyssningar (heter det så?! :)) per låt så du skaffade jag denna. För om man gillar en låt mkt kan man ju lätt lyssna på den mer än 5 ggr :)

jag lyssnar typ aldrig på spotify så det är inte värt för min del att betala för det, men hade det varit gratis i telefonen hade jag velat ha det där..men jag klarar mig utan!

Ja lyssnar man inte så känns det inte lönt lägga pengar på det i onödan. Men synd man inte kan ha gratisverisonen i mobilen.

Kan ni ibland också vakna på morgonen o vara så påverkad av vad man drömt? Jag har drömt konstigt i flera nätter nu och känner mig smått orolig då vissa drömmar brukar ge mig svårigheter i verkligheten. Känns som att de varnar mig. Usch hoppas jag har fel. Vill bara skaka av mig känslan jag har och ska försöka tänka på hur bra mitt liv snart blir :) Men ibland kan man ju drömma bra saker så känslan av drömmen sitter i ett tag och ger en glädje. Konstigt det kan påverka en så.

Ooooh ja!! Faktisk fick jag le lite smått då jag hade en sån dröm inatt! Inatt handlade det lustigt nog om lösviktsgodis. Har ätit lchf-kost nu i snart 6 veckor och då uteslutit allt som är sötsaker, så det var längesedan jag åt godis nu och inatt drömde jag att jag var på en stor godisaffär som ligger här i stan som har MAAAASSOR med sorter och jag sa att jag nog skulle ha lite, men bara de bitar jag absolut vill ha. Det blev ju såklart att påsen blev på tok för tung iaf plus att jag gick och smååt godis under tiden jag lade ner i påsen så jag mådde så illa! Och när jag mår illa i drömmarna är det ett riktigt äckligt illamående (haft en liknande dröm om illamående för svartvinbärs-te) Så nu när jag vaknade kände jag detta "drömillamåendet" i halsen, hua!

Jag gnäller väl egentligen inte över det utan jag ser det som ngt bra för jag hoppas jag känner detta illamåendet för godis i framtiden haha!

Jag vill gnälla lite på att friidrotts-finalerna i OS inte är förrän ikväll! Ska jag behöva vänta så länge?!

Fuck! Nåt är fel med min diskmaskin, tabletten löser inte upp sig och den sköljer dåligt! Ett plus är att jag har hyresrätt så bara att gå till hyresvärden och säga till…

annars har jag en till salu!

Haha bra att veta!

Har haft en mysig dag på stan med min mamma. Shoppat, fikat och pladdrat massor. MEN jag blir så ledsen på att min mamma alltid, varje gång vi träffas, måste passa på att slänga in en känga om hur dålig jag är på att ringa. Lite så där i förbifarten och gärna lite martyraktigt. Typ du är så dålig på att ringa, men men det är väl bara så det är…suck…stackar mig…jag skulle ju kunna ligga död här hemma utan att någon märkte det….

Och jo hon har väl på sätt och vis rätt. Jag ringer inte var och varannan dag. Det kan gå veckor i mellan. Men vi spelar wordfued varje dag, hörs på facebook och mail. Så jag vet ju att hon inte ligger död där hemma och vi håller varann hyfsat uppdaterade. Dessutom har jag påtalat att hon ju faktiskt kan ringa mig också, men det är så besvärligt för då kan hon ju råka ringa när det inte passar eller så….

Jag tycker bara att det är så trist att vi inte kan träffas och ha trevligt utan att jag på något sätt ska förses med dåligt samvete först.

Men annars hade vi en trevlig dag .

Fuck för att jag inte kunnat boka någon resa än :( Mitt resesällskap krånglar o jag manifesterar att jag ligger i en pool i solen om några veckor. Åhhh. Vill ha lite sol och sommar innan kylan helt tar över.

Men suck och fan! Nu får jag antingen släppa detta eller sluta vara så mesig att jag inte vågar ta upp problemet!

Fick sms för ca 30 min sen att sambon kommer hem senare för han skulle åka till sitt ex/hans sons mamma för att fixa hennes cykel…ibland känner jag att jag inte alls bryr mej men jag tror innerst inne att jag visst gör det, annars hade jag inte reagerat som jag gör så fort det är ngt som rör henne och att hon behöver hjälpreda. Hon har ju ett till ex som är pappa till hennes två äldre barn, varför kan aldrig han hjälpa henne med ditten och datten?

Nu vill jag passa på att ta upp detta med sambon när han kommer hem, men jag är så rädd för att förstöra resten av dagen, att det ska bli en konflikt eller liknande och jag HATAR att vara sur på ngn och att ngn annan är sur på mej! Åh varför kan jag inte stå upp för mig själv och ifrågasätta detta utan att känna skuld, rädsla etc?

Klart att du kan! Ut med det bara. Antagligen tror han att det är okej därför att du inte säger något annat. Du kan inte utgå ifrån att han är tankeläsare.

Men se till så att du är i en bra känsla när du tar upp det, sitt även gärna innan och måla upp hur du vill att samtalet ska gå. Det fixar du.

Usch jag hatar sånt! Jag ver ju att han inte är ngn tankeläsare, egentligen vill ju jag att han ska fråga mig om det är OK så jag slipper "öppna upp" problemet..men hur ofta händer det egentligen? Tycker man ngt är fel får man ju säga det!

Det blir väl som vanligt…att han kommer hem och jag vågar inte säga ngt om det…Ååååh varför ska jag vara sån fegis!

Jobbigt jobbigt jobbigt!

Jag kan kort berätta om mig själv…

I mitt första äktenskap, det med pappan till mina barn, lät jag rädslan styra. Jag tog väldigt sällan upp något jag mådde dåligt av, och då fanns det en hel del, jag tänkte att det löser sig väl. Det resulterade i att jag drog det så långt så jag insåg att vi aldrig skulle hitta tillbaka utan jag valde att lämna honom efter drygt 14 år där det mesta till slut var ångest och oro.

Så här i efterhand kan jag ju se att jag aldrig gav honom en ärlig chans att ändra på sig, eller möta mig i där jag var.

Nu är jag omgift och jag använder mitt förra misslyckande till att denna gång göra så det blir bra - och en av grejerna (som inte var lätt i början!!!!) är att PRATA. Älskar man varandra så kan man ta varandras olikheter, oro och ångest  -då ska man inte behöva vara rädd.

Så mitt råd till dig är att ge honom en chans att få dig att må bra!

Jag hade nog lättare för att prata i mitt förra förhållande tror jag, men då var det för jag var mer "tvungen" att prata då han ständigt ljög och var otrogen..här känner jag inte alls ngn rädsla över att det ska ske för det evt jag att det inte gör, dock tycker jag att hon ska sluta stjäla hans tid. Hon har liksom inte rätt att be honom om saker på det sätt hon gör såvida det inte gäller deras son självklart!

Jag har ännu inte tagit upp det..vet liksom inte hur jag ska lägga upp det..och det är inte lätt när man som jag har så förbannat svårt för att prata! Jag oroar ju mig för vad han ska säga och tycka..och jag gillar inte jobbiga samtal..föredrar hellre att sopa det under mattan tills mattan hamnar "på sne" igen..tog ju upp det här "ex-problemet" för inte så länge sedan!

Nåväl, jag ska nog se till att fokusera på att få bort den här blockeringen, att inte kunna prata ut om hur jag ser på saker och känner. Sedan, när jag känner mig trygg och säker på hur jag ska göra, kommer jag ta upp det. Ska tom kontakta min terapeut igen angående detta då det kommit fram att jag har svårt rent allmänt att tycka och tänka högt..sätter liksom andra framför mig i rädsla för att såra eller göra ngn besviken, och jag var inte sån innan…undrar vart jag vände på mig själv någonstans..?

Kathja - du skriver så fint och klokt! ♥

Blääääääööö vad jag är sådär irriterad-trött! Ni vet när man har somnat en stund och vaknar… Kommer att gå och duscha och sen lägga mig tidigt och skita i killen som inte hört av sig än! :(

Det är bra det! Skit i honom och fokus på dig. Sov gott.

Gaaah, jag är så jäkla arg på min man just nu så jag borde gå ut i skogen och sätta mig på sten och skrika!!!

Tack Kathja!
Håbe, jag kan skrika med dig om du vill!!!

Ja tack! Gör det .

Jag är färdigarg nu. För- och nackdelar med det men det går snabbt över. Jag orkar inte vara arg så länge. Ibland vore det bra om det kunde hålla i sig lite.

Varför inte prova att skrika på honom?

Jodå, det gjorde jag. Men just det här handlar om en återkommande grej som är ett stort problem för oss. Eller för mig får jag väl säga. Och varje gång tänker jag att nu jäklar är det nog, imorgon ska vi ta ett allvarligt snack. Men så rinner ilskan av mig och då orkar jag inte dra igång något.

#42 Håbe, har du sagt rakt ut till din mamma vad du känner? Jag menar, verkligen vad du känner? Att du känner att det förstör det roliga i er relation?

Jag hade problem med att min mamma alltid hittade någonting att beklaga sig över när det gällde mig, olika saker från gång till gång. Till slut tröttnade jag och sa helt enkelt till henne att det inte var okej längre och så pratade vi inte på ett halvår. Min syster förklarade då för min mamma hur hon var mot mig (jag hade inte kunnat göra det för mamma hade inte tagit det rätt), att hon behandlade mig annorlunda mot mina syskon (vilket alla mina 3 syskon var medvetna om också) och fick mig att må dåligt. Mamma hade ingen aning om att hon gjorde det, hon var helt enkelt inte medveten om hur det hon sa påverkade mig, och att hon var annorlunda mot mig.

Den andra saken är denna; vad är det hos dig själv som orsakar detta beteende från din mamma?

Det var nämligen nästa sak jag insåg. Det handlade ju inte om min mamma utan om mig. Jag skapar ju min egen verklighet, varför skapar jag denna? Har du dåligt samvete kanske för att du inte ringer din mamma oftare, är det ditt dåliga samvete som din mamma uttalar högt? Du hittar svaret inom dig, och ingen annan stans.

#48 målle, jag har ju ganska många tidigare förhållanden bakom mig och jag har stor erfarenhet av att inte vara öppen och ärlig med mina känslor. Speciellt när det kommit till andra tjejer, vare sig det varit ex, goda vänner osv. Jag lärde mig steg för steg, genom de olika förhållandena.

Idag lever jag med en man som jag uttrycka min oro för och jag också helt ärligt vid sådana tillfällen säga till honom att det handlar inte om att jag tror att han någonsin skulle vara otrogen mot mig, utan det handlar om att jag har känslor att bearbeta från gammalt och det handlar om att vara respektfull mot den man valt att leva med. Min sambo kallar mig kärleksfullt för "silly sweetie" och så kramar han om mig och säger att han älskar mig när jag har dem stunderna, de blir färre och färre och kortare och kortare tack vare det. Både han och jag vet att det inte handlar om oss och vi vet att det är så för att jag varit ärlig om det. Att jag varit ärlig och öppen om det gör också att jag inte behöver gå och känna ångest för det utan kan släppa det snabbare och istället fokusera på det positiva.

Du behöver vara ärlig med din sambo. Förklara att du personligen anser att det finns en viss brist på respekt för dig som hans val av livspartner, att du inte är ett dugg orolig för att han ska vara otrogen men att det väcker känslor från ditt gamla förhållande som du vet vill få bort. Förklara att du vet att det inte är rättvist mot honom som får leva med ditt gamla bagage men att du faktiskt får leva med hans bagage på ett mer påtagligt sätt när han fortfarande är hennes allt-i-allo. Tala om att du vill hitta en balans som fungerar för er båda två.

Har du någonsin frågat honom varför han gör sådana saker för henne fortfarande? Har han dåligt samvete? Spelar hon på hans dåliga samvete?

Fråga också dig själv varför du fortsätter manifestera att han ställer upp på henne hela tiden? Vad är det hos dig som gör att det kommer upp titt som tätt?

#57 crinalina. Helt klart är det mycket dåligt samvete.  Jag vet ju att jag är dålig på att höra av mig. Och ju mer hon klagar på det, desto jobbigare blir det. För då blir det som att jag hör av mig för att hon har tjatat på mig. Inte för att jag själv ville det. Och det är väl helt enkelt så att jag inte tänker på att hon skulle behöva att jag ringer. Jag är lite så där att om jag inte vill något så har jag ingen anledning att ringa. Är inte så mycket för att småprata i telefonen.  Sen är det mycket så där att jag tycker det är jobbigt att prata i telefonen för att barnen blir som iglar på mig då.

Mycket av det dåliga samvetet kommer av att jag ska vara så himla duktig jämt. Gick hos en psykolog för något år sen när jag drabbades av utmattningsyndrom och blev sjukskriven. Jag pratade på om alla måsten och vad alla andra behöver av mig och då tittade hon på mig med världens vänligaste ögon och frågade "men du då? Vad behöver du?" och jag började störtböla. Vaddå vad jag behöver? Det uttrymmet fanns helt enkelt inte. Jag får ofta väldigt dåligt samvete om mitt behov krockar med någon annans och jag skulle stå på mig och kräva att det blir som jag vill och den andra ger med sig. "ok vi gör som du tycker" Då kommer värsta ångesten och så backar jag så att den andra blir nöjd i stället.

Och nej, jag har inte pratat med min mamma. Vet inte ens om jag klarar av det. Hon är en bestämd och ganska oflexibel dam. Ganska hård. Fanns en period när jag var tonåring då jag på alvar tvivlade på att hon alls älskade mig. En sorglig historia när jag 9-10 år kommer hem väldigt mycket för sen (hon var ju orolig förstås) och hon blir helt rasande och knuffar mig så jag slår huvudet i väggen. Den händelsen bet sig fast som en sorts tröst. Hon måste ju älska mig eftersom hon blev så orolig, eller hur? Nu som vuxen kan jag se det på ett annat vis. Jag vet att hon älskade mig men att hon inte klarar av att visa det på ett bra sätt. Idag kan jag faktiskt känna väldigt mycket empati för henne och tänka att det faktiskt är henne det är synd om och jag kan förlåta henne för det. Som vuxna har vi kommit närmare varandra och vi har faktiskt ofta vansinnigt roligt ihop. Det är få personer jag kan skratta så hysteriskt med som med min mamma. Men hon är fortfarande ingen person jag konfronterar. Jag tror inte att jag klarar det helt enkelt. Spontant känns det helt otänkbart.

Men jag får väl försöka att åtminstone inför mig själv vara medveten om att hon får vara ansvarig för sina egna problem och inte ta åt mig så himla mycket. Jag kan bara ändra på mig själv.

Otroligt vad lätt det är att bli väldigt personlig här inne :-) Det är bara för att det är sån tillåtande och varm atmosfär här tror jag. Och för att man får så himla mycket bra saker att ta till sig hela tiden. Man lämnar alltid det här forumet lite klokare. Ni är toppen allihop!

Om du vänder lite på det? Du vill ju säkert att dina barn ska ringa till dig lite regelbundet när du flyttat ut och skaffat sina egna liv? Isf måste du ju börja med dig själv och ge din mamma det du vill ha av dina barn i framtiden.

Det jag menade med min fråga om ifall du kanske har dåligt samvete var inte menat som att du har dåligt samvete pga att din mamma tjatar, utan om du har dåligt samvete helt enkelt för att du VILL ringa henne oftare men inte lyssnar på den känslan? Dåligt samvete kommer mer oftan än sällan av att vi vet att vi egentligen vill göra något på ett sätt men inte lyssnar på oss själva..

Visst är det lätt att bli personlig här inne?! Och visst är det härligt att vi kan vara det?! Och det är ju för att vi alltid blir klokare och på bättre humör som vi fortsätter komma hit och bli personliga och ge våra synvinklar på saker och ting. 

…jag vet faktiskt inte om jag har dåligt samvete för att jag vill ringa oftare eller för att jag tycker att jag borde det? För att det förväntas av mig.

Helt klart vill jag ju att mina barn ska höra av sig hyfsat ofta när de flyttat hemifrån, men samtidigt känner jag att jag kanske också har grundat för det redan nu genom att bry mig om deras behov nu? Inte av den anledningen förstås. Men någonstans att man kan inte stunta i någons känslor och bara kräva lydnad en hel barndom och sen förvänta sig att samma barn ska ha en önskan om att bry sig om tillbaks sen. Var skulle den känslan komma ifrån?

Men jag kanske borde höra av mig mer regelbundet för min egen skull, inte för hennes. Fast min spontana känsla när jag skriver det är att " Men då får ju hon som hon vill. Då vann hon ju igen då" och den känslan kanske jag behöver försöka reda ut först.

Intressant diskussion!
Ja det är verkligen lätt att bli personlig här…vi är ett jättebra gäng :)

Aaaarg, eller sur och besviken! Har hela veckan planerat att mysa upp mig i soffan och kolla på film ikväll. En positiv gråtfilm som jag älskar, för att nicka igång mina bra känslor lite. Hela dagen idag har jag känt att det blir en kanonbra start på min make overvecka, en tjuvstart liksom. Sambon skulle gå över till grannen eftersom grannens sambo ska ut med vänner som är på besök, men eftersom tjejerna skulle göra sig klara innan så började killarna här. Tjejerna skulle ha gått vid halv tio-tio men har foryfarande inte gått ut, så killarna är kvar här och det är jag som får ta smällen och får mina planer förstörda… Ingen har brytt sig om att ens fråga om jag hade nåt planerat och nu är det för sent…. Det suuuuuger, jag ville gråta till den filmen ikväll.

Habe !  Crinalina och du har ratt ut sa mycket,,, sa jag har inte mycket att tillagga:)  men i dessa ord: Men då får ju hon som hon vill. Då vann hon ju igen då ligger nog mycket. I relationer ar det sa latt att fa den kanslan, bade familje-relationer, par-relationer, van-relationer etc.

Men det ar ju  en helt onodig tanke, eftersom det inte finns nagot "vinna eller forlora" .

Vilket kanns bast, att strunta att ringa men anda kanna att du borde, att ringa oftare, men kanna att "hon vann" ,,,? valj det som kanns  bast av de tva, men se till att du alltid ar "uppkopplad" till dig sjalv nar du ringer,,,, du berors du inte av kommentarer som annars skulle fa dig ur balans

Ja, jag reagerade också väldigt mycket på just den meningen och den formuleringen. Där ligger hela ditt svar, Håbe.

Relationer handlar inte om att vinna eller förlora. När man tänker så är det ingen som mår bra, och ingen vinner. Relationer handlar om att må bra och njuta av varandra. Det handlar om att hela tiden hitta en gemensam grund att stå på. Det som har hänt har hänt och ingenting du säger eller gör, ingenting din mamma säger eller gör, kan förändra den saken. Din mamma gjorde med största säkerhet det bästa som hon kunde göra för stunden utifrån hennes grund och hennes bakgrund. Det kanske är dags att förlåta henne och försöka hitta och se de fina och bra sakerna som säkert och fanns där. För ni verkar ju trots allt ha en fin relation i övrigt, och det får man inte bara utan anledning. Förlåt din mamma, och förlåt dig själv för att du låter det som hänt förr stå ivägen för er idag. Släpp det som varit och fokusera på det ni har NU, idag, och njut av det istället. Se din mammas fina sidor.

Se det så här, dina barn kommer en dag att växa upp, och de kommer med all säkerhet ha sina åsikter om hur du var som mamma, dessa åsikter kommer bestå av både bra och dåliga saker. Vissa saker kommer påverka dem positivt och vissa saker kommer att påverka dem mindre positivt. Det är så det funkar. Ingen är perfekt, ingen är felfri. Vad vill du att dina barn ska fokusera på när de om 20 år ser tillbaka på sin barndon? Allt det bra du gjorde för dem och hur du gjorde det bästa av du kunde utifrån din grund? Eller vill du att de ska minnas och fokusera på de traumatiska och dramatiska stunderna då du gapade och skrek?

Du väljer själv vilken relation du ska ha med din mamma. Det är DITT val. DU har ansvaret för det du väljer att känna och minnas och fokusera på. Din mamma gjorde säkert sitt bästa utifrån hennes förutsättningar då. Vad de förutsättningar var vet du säkert inte helt och hållet. Döm inte någon innan du har gått i dennes skor en hel livstid.

Kram 

Fuck!

För känslan av att jag kanske missar något jag borde göra! Alla är så peppade just nu, alla har planer och fullt av visioner - och jag är mest nöjd med det som är och lugn i att allt är som det ska vara, och att allt håller på att falla på plats. Men trots det flyger tanken av att jag kanske ska göra mer genom huvudet - nu då ni andra kör på för fullt. Även om jag var gång jag frågar mina vägledare coh mitt högre jag vad jag ska göra så får jag till mig att jag ska fortsätta med det jag gör.

Men tänkt om?…

Blääääääk!

Andas…

#64 och 65

Jo jag reagerade också på den meningen. Det var därför jag skrev den. För att jag var inte medveten om att det var så jag kände. Det var verkligen min spontana reaktion på den tanken. Vilket såklart inte betyder att jag inte inser att det är helt galet. Som jag skrev- "och den känslan kanske jag behöver försöka reda ut först"

Helt klart har min mamma bra sidor också och för det mesta kommer vi bra överrens nu för tiden. Det är väl mest det där att hon fortfarande, fast jag är 45 år, måste tala om vad jag är dålig på istället för att visa att hon är glad att se mig.

Jag får försöka hitta rätt i de där känslorna. Det lär nog ta ett tag men nu vet jag ju om dem i alla fall. Jag är trött på att vara arg.

Att din mamma har ett behov av att tala om för dig vad du är dålig på stämmer ju ihop med vad du skrev om din barndom och att hon har svårt att visa sin kärlek till dig. Det finns kanske någonting i hennes bakgrund som orsakar det.

Visar du henne din kärlek för henne?

Fokusera på hennes goda sidor, skriv gärna en lista med allt du kan komma på. Bra minnen, och goda egenskaper, bra känslor hon gett dig eller som ni delat. Som att ni skrattar mycket och har roligt ihop.

Fokusera sedan på dina bra känslor för henne, skriv gärna ner dom också om det hjälper dig.

Det fina är att du nu är medveten om att du har dem känslorna som du har, och när man väl har konstaterat att man har dem så behöver man faktiskt inte reda ut mer. Det räcker med dem känslorna, det behövs inte rotas i det. Du behöver bara konstatera och acceptera att du har din anledning till att du är som du är och din mamma har sin anledning till att hon är som hon är. Från och med nu kan du lägga de sakerna bakom er, och istället lägga allt fokus och alla känslor och tankar på det positiva i nuet.

Visualisera gärna också den känslomässiga relation du vill ha med din mamma när du känner dig redo för det.

Det viktiga är att sluta titta bakåt, det enda som sker är att du får mer av det som du alltid har fått.

Tack. Det där var bra. Jag ska skriva en sån lista. Och så ska jag läsa igenom den en extra gång innan jag ringer henne eller innan vi träffas.

Kathja - om det hade varit så att det funnits mer för dig att göra nu utöver det du så fint gör, så hade du redan gjort det!

Åh, Kathja förlåt, jag glömde bort att svara dig. målle har ju svarat så bra också nu. Ditt jobb just nu är ju att bara vara och njuta och lära dig att sitta tillbakalutad och låta andra, och annat, sköta saker och ting åt dig. Det kanske är där som din känsla ligger? Du behöver lära dig att släppa kontrollen.

målle - Tack fina du! Är lite så jag tänker (för det mesta) att så länge som det känns rätt att göra det jag gör så bli det rätt och blir det rätt så är det bra.

Självklart är det så! Känns det inte rätt så ÄR det ju inte heller rätt, och känns det rätt så ÄR det rätt. Det ÄR ju bara så enkelt ♥

Sant, det är ju bara så enkelt. Jag överlåter åt er andra att förändra och kickstarta, hi hi. Själv fortsätter jag att göra det jag gör ett tag till…

jag har ju själv legat i den lilla…ska vi kalla det "dvala" som du nu gör Kathja och kände ett tag en sån stress över allt ni skrev, det var långa inlägg hit och dit och den ena efter den andra kom på ditten och datten och jag ville liksom bara hänga med, vara med er där i den där virveln, men det gick inte! Jag orkade inte ens läsa era inlägg men jag lät det bara vara, jag visste ju HUR jag kände och sa ju att jag skulle läsa de där inläggen sen, om jag vill. Sen släppte jag det och nu har jag hamnat på ngn liten topp i virveln Så man ska bara fortsätta göra det man gör sålänge det känns bra, så blir allt bra! Precis så som det ska vara!

Vill inte påstå att jag är i dvala, jag är i lycka och harmoni!

hahah men jag kunde inte komma på ngt bättre ord, jag skulle först skriva att dvala kanske lät lite…negativt? men det fick liksom bli ordet dvala iaf, men jag förstår ju att du är i lycka och harmoni.

Fan, av vilken mening ska kroppen binda vätska runt PMS? Det sabbar min snygga kropp!! Det dallrar lite mer på magen nu och jag ser smått gravid ut…MEN jag får väl försöka att inte tänka så mkt på det utan bara längta och se fram emot när min riktiga kropp är tillbaka igen om sisådär 2 veckor ngnting

Jävla månatliga besvär man ska behöva stå ut med! SUCK!

#78 Ja USCH! Men det är bra att ha något att skylla på

Hahaha ja jag skyller absolut på det nu så jag hoppas verkligen jag ser ut som vanligt om ngn vecka haha!

Men redan idag är det fastare, så jag bekymrar mig inte så mkt om det!

Ibland blir jag helt hysterisk (inombords)på min man som ibland så inte kan ta att man kritiserar hans söner. De är 12 och 15 år gamla och borde kunna sitta som folk vid matbordet, torka sig på ett papper och inte på handen/kläderna, ta på sig sina kläder rättvända, går och duscha utan att man tjatat i två dagr, fatta när man snackar med dem osv - men icke! De funkar kring sådana basala saker som vore de fem år!

Och vem är det som ska se till att det funkar? Vem är det som tvättar deras kläder och ser till så att de inte börjar lukta illa? Jo det faller såklart på min lott. Bajs på dem alla! Är glad att sommarlovet är över, alltid värst då de är här längre perioder.

Så nu släpper jag detta och går ut i solen…

Här hemma får jag ibland slänga lillmannens kläder i tvätten för sambon lägger de bara på bänken i tanke om att pojken kan ha de imgn oxå…en 7-åring blir skitig, vad han än gör så att ha samma kläder i 3 dagar, nej, definitivt inte när han har lika mkt kläder som en hel H&M-butik och dessutom tvättar jag så där klämmer inte skon iaf!

Tack och lov säger min sambo inget om jag säger åt pojken att göra si eller så eller inte göra si eller så. Men ibland får jag nästan påminna sambon om att lillmannen nog ska bada…eller? men då hade han redan tänkt samma sak….säger han iaf…haha. Men jag tycker egentligen att pojken bör iaf duscha varannan dag, åtminstone, för det är latjo och lajban i skolan och skitiga händer och lortiga knän!

Men en bortskämd 7-åring med egen vilja..jojo det vet väl ni som har barn hur de kan vara?

För att gnälla nu vill jag faktiskt gnälla på detta varma, svettiga, kvava väder! Jag svettas!!! Jag har fått värmeutslag på och under brösten!

Så nu går jag BH-lös här hemma till sambons glädje

Kul att läsa erat gnäll :) finns inte särskilt mycket gnällkänsla i orden dock, mer kärleksgnäll, och då är det ju trevligt att också

haha ja det behöver ju inte vara gnäll-gnäll det kan ju vara kärleks-gnäll oxå

Känner mig mest som en GNÄLL-KÄRRING faktiskt. Och nog har vi det lika dant här, deras ömma fader har noll koll på duschdagar och rena kläder. Men när en unge på 12 år inte fattar att man byter kalsonger och t-shirt när man duschar, men är byxerna rena (vilket de är då man tillbringar dagen med att sitta framför datorn) kan man allt använda dem en dag till. Men nej då, man byter byxor men kör på samma SMUTSIGA t-shirt och samma kalsonger. SUCK!

Men jag ska hitta på något annat till nästa gång de kommer, på något sätt ska jag väl lära dem basala ta-hand -om-sig-själv-grejer. Kunde jag lära mina ungar det ska jag väl kunna lära bonus-ungarna det. Även om deras mor antagligen uppskattar att det är så här…

Så jag gnäller på riktigt! Så det så! För jag kan vara gnällig visst.

Haha!! Kathja! uppfriskande:) Tur att jag bara behover fostra mina egna barn,,, jag har ju samma alder 11, 14 (och 4) alla flickor visserligen,, och vi har vara sammandrabbningar, sarskilt 11-aringen och jag!! som jag skulle kunna fa ihop sidor om har pa gnall-traden,,,, !!!Vilken personlighet sager jag bara , wow!! (det finns de som sager att hon och jag ar enormt lika,,,, hur kan det komma sig, det forstar jag inte ) Vi ryker ihop enormt,,, titt som tatt!!

Problemet med att ha bonusbarn, i alla fall för mig, är att då det gäller ens egna ungar så får man så mycket tillbaka och då det kommer till bonus barn så handlar det mest om att ge.

Men, men det är väl någon mening med detta oxå. Om inte annat så får jag bekräftat att vi gjorde rätt som inte skaffade några gemensamma barn. Är så nöjd med att ha stora ungar! Och jag är så nöjd med mina stora ungar.

Härligt Kathja, ut med skiten! Måste vara otroligt frustrerande när det inte är ens egna barn heller… Svårare att säga till utan att uppfattas som gnällig och man får mindre tillbaka som sagt.

Min kille har ju en femåring och ibland blir jag sjukt frustrerad på henne! Och ibland är hon en härlig unge som man blir alldeles kär i haha.
Men han är helt ok med att jag säger till henne, särskilt när vi är hemma hos mig, för då måste ju mina regler gälla.

Extra svårt i början, och när man inte har egna barn!

Fuck för att jag inte vaknat på bra humör. För att jag vill ha en kille som inte verkar vilja ha mig på det sättet jag vill. O jag kan inte släppa honom. Fuck för att jag ska till mitt jobb nu där jag blev bestulen på mina skor i personalrummet?!?! Lagom kul att gå dit då.

Fuck för att det visst skiter sig ännu mer med honom. Trots positiva tankar. Känns inte som att det är meningen det ska bli vi då. Vi förstår inte varann.

Det jag önskar mig mest är äkta kärlek och ett bra kul utvecklande jobb. Varför ska det vara så svårt? Och hur släpper man en person man tycker om så fruktansvärt mycket?

Jag har tråååkigt! Skulle lunchat med mamma i Malmö idag men det regnade väldigt mkt i morse när jag vaknade och visserligen är det uppehåll nu, men det skulle komma skurar under dagen och nu halvstormar det! Vi ska luncha på fredag istället..men jag vill göra ngt idag! Se lite folk, vara lite social! Lunchen hade varit perfekt idag!

Börjar för övrigt bli lite rastlös på min situation, börjar mer och mer känna mig frisk. Det går framåt på mina möten och snart är jag ute i arbetslivet igen! Jag ska söka 1-2 YH-utbildningar och förhoppningsvis får jag börja studera i vår! Åh vad jag längtar! Jag vill ha ngt att göra om dagarna, jag vill träffa folk, jag vill ha ansvar och jag vill ha mål för dagen!!

Kan det inte bli vår snart! I want to start my new life now! Men man ska skynda långsamt, med allt! Det kommer! Chilla! Ta vara på min situation som den är IDAG. Min tid kommer!

Ja Malle!! harligt att du langtar,, att du kanner att du vill gora nagot,,,traffa folk och allt!! Det ar pa ingaende!! Sa slappna av och se fram emot det, som du sager sjalv,, CHILLA! Ta vara pa nuet,,, det ar pa ingaende!

Åh ja men när jag vill ngt så mkt så vill jag ju såklart att det ska hända nu nu nu! Vem vill inte det? Men jag vet oxå att det är på väg, och jag vill det SÅ gärna!!

Dagens quote fran Abraham-hicks passar dig perfekt Malle:

Be glad that you don't have instant manifestation. This buffer of time is really your friend. It's your opportunity to observe and to ponder and to visualize, and to remember. It's your opportunity to take an Emotional Journey that might be different from what your're actually observing.

Vi vill alla ha det JUST NU!! att det ska handa NU!! Men som sagt, sa ar denna tid viktig for oss, just for att fundera som du gor just nu Malle, just for att definiera kanslan vad jag verkligen vill ha annu battre,,,,, for att manifistera nagot annu battre an vad vi nagonsin hade tankt, for att na annu narmare oss sjalva, for att na en annu hogre lyckokansla!!!  Men du verkar vara pa bra vag!

Va skönt att du mår bättre Målle! Har du varit utbränd?

Härligt när det börjar spritta i kroppen sådär :)

SHIAWASE - Jag har ju varit inne på att studera redan i våras, men skulle precis då börja på arbetslivsresurs och i sista sekund bestämde jag mig för att inte skicka in ansökan till den utbildningen, och nu…nu är jag inte helt 100 på om jag ska söka just DEN utbildningen, det har dykt upp 2 andra av intresse. Så jag går på min magkänsla, det gör jag alltid och den har alltid rätt! Så tiden som kan tyckas "vänta" är en mkt bra tid!

LoAEmma - ja, det tog stopp pang bom i höstas och har varit sjukskriven sedan slutet av november och nu i våras (maj) började jag på detta sk arbetslivsresurs som sja hjälpa mig att komma tillbaka igen utifrån mina personliga förutsättningar, ingen stress, ingen press, precis allting sker utifrån mig, min diagnos och vad jag klarar av. Jag har under denna tiden lärt mig massor om mig själv och fått upp ögonen för helt andra yrkesintressen. Jag har till och från nu under sommaren känt en önskan om att få komma tillbaka, bli så nära som möjligt den person jag var före sjuksjrivningen, men nu har jag dessutom all chans i världen att få till den här nya "jag" ännu bättre!

Bajs på PMS!!!!!!!!!!!! Och ännu mer BAJS på PMS i kombintation med att gå av långledigheten för att börja jobba igen. Bläk, urk, piss. Deppig, ångest , ofokuserad och off - vill bara gå och lägga mig igen och sova över helgen.

Kram pa dig Kathja!!

Gulle du! Tack.

Blä för en kollega som skäller på mig för att jag inte rett ut en härva arbetsuppgifter som jag i min tur "ärvt" Jag var sjukskriven för flera år sedan och orkade inte reda ut detta. Nu har chefen bestämt att hon ska ordna upp det jag inte mäktade med. Det är inte mitt fel att vår avdelning hade taskiga rutiner och alla handlngar inte är samlade.

Blä!

Blä för att rita päls!

Fast jag älskar det

Rita päls?? Exlplain! :)

Jag sov som en riktig åsneröv inatt! Nästan ingenting, bara dåsade till emellanåt, vred och vände på mig och drömde konstiga drömmar och idag mår jag lite illa, är dåsig, hängig, anar en huvudvärk, anar en mensvärk (förmodligen därför jag mår som jag gör) Skönt är iaf att jag kan slappa i hemmet idag med sambon och lillmannen.

Jag håller på med en beställning, det är en hund med väldigt vild päls och det blir så pilligt. Men det går bättre och bättre och blir fint till slut, hoppas jag

Men det är så sjukt jobbigt ibland, alla detaljer som måste bli bra.

Jag har ont i magen!! Tror jag åt min äggröra alldeles för snabbt efter träningen!

Har varit på ett mindre roligt humör idag. Borta är all frid och lugn. Eller tillfälligt på semester i alla fall. Lite för hängig för att orka hantera tjafsiga barn på ett bra sätt.

Är genomförkyld och näsan bara forsar. Det är som så många andra just nu men jag skulle ju ha min alldeles egna mysdag, ensam på ny ort imorgon. Jag ska bo på hotell och bara rå om mig själv, sitta ensam på tåget dit. Har laddat väskan med "Be så ska du få" som jag ska frossa i. Och sen på torsdag börjar min nya utbildning. Sitta i klassrum i två dagar, lyssna och ta in information och även lära känna nya människor. Så känner man sig bara mosig och ofräsch. Det ingick inte i min planering för de här dagarna så det känns riktigt surt. Men det är väl bara att gilla läget och försöka göra det bästa.

Ja men du hinner ju tillfriskna tills imorgon, eller hur? :)

Kanske finns en anledning till att du mår så? Motstånd som släpper? Spänningar som försvinner?

Tänker att anledningen antagligen är att jag någonstans när barnen på förskolan började bli sjuka började jag tänka "Gaah, bara jag inte blir sjuk tills jag ska åka…" Typ något sånt .

Och LoAEmma, jag tror det krävs någon som kommit lite längre än jag för att lyckas manifistera bort en förkylning på en natt. Jag räknar med att komma dit, men än är det en bit kvar :-)

På jobbet rådde de mig att ta en Irish men det ingår inte i min lchf-kost så det får duga med en alvedon och en kopp hett te.

Habe! Nar man har haft den harliga kanslan sa kanns allt sa mycket varra nar den som du sager "tillfalligt har gatt pa semester"

Men forkylningar kan ibland forsvinna snabbare an vad man tror!!!

Motstand som slapper, som haller pa att rensas ut,,, Du har befunnit dig i topp, hojt din vibration,,,, men det finns kvara massa gammalt motstand inom dig, som ville ut ur din kropp nu, innan den nya inspirerande kursen!!

Tank vad fantastisk var kropp arbetar!

Så med andra ord ska jag vara tacksam för att kroppen hjälper till att rensa ut lite gammalt skräp som ska ut? Ok då tackar jag så hemskt mycket för att min kropp hjälper mig så att jag kan ta ett steg vidare framåt. Tack tack!

…men var det nödvändigt att ta vägen ut genom näsan???.

Håbe, du kan göra en Irish fast utan sockret! Min sambo dricker Irish ibland (han äter inte lchf) men han gör alltid extra grädde så jag har vispad grädde i mitt kaffe, nu klarar jag bara inte av smaken av whisky men nog kan man väl göra en Irish på bara kaffe, whisky och grädde?

Ha ha, det här forumet är ju bara bäst! Första gången i mitt liv som jag sitter och ler belåtet åt varje gång jag måste snyta mig. " yes! Där blev jag av med lite negativitet till! Mer plats i min kropp för bara positiva saker." nästan så jag blev besviken när rinnandet verkar ha dämpat farten lite :-) Symboliskt också på något vis nu när jag sitter på tåget. Bort från det gamla livet och mot något nytt och spännande som väntar. Att vi dessutom åker mot solen förstärker känslan. Häftigt! Målle, man kan så klart göra irish utan socker men whiskyn innehåller tillräckligt många kolhydrater i sig själv.

Håbe - aha okej! Trodde inte det var så illa med whisky, tur då att jag nästan kräks av lukten av det Förresten tror jag att du kommer känna dig betydligt piggare och fräschare när du väl kommer fram till din destination! No doubt!

Håbe, du är så fantastiskt underbart uppfriskande och inspirerande. Så lätt du har för att ta till dig, och vända negativt till positivt! En riktig förebild för oss andra! Tack!! :-)

Ja du har verkligen lätt för att ta till dig! Som sagt, en inspiration!!

Jag börjar fatta nu att alla mina fina hamstrar får börja flytta härifrån i helgen. Oj vad jag kommer sakna dem! Min Rymdis får bo kvar, men jag vill så väldigt gärna behålla hennes fina syster Fantasia också, för henne älskar jag minst lika mycket. De två är lite speciella för mig. Fantasia är tingad av en familj som inte var mycket pålästa alls, och nu börjar jag tveka… Jag får inte behålla henne säger mamma, hon tycker att jag inte ska behålla någon av ungarna, men nu känner jag att jag inte vill släppa iväg älskade lilla Fantis.

Usch vad hemskt det känns, vill inte vill inte vill inte, hon ska stanna här hos mig ju

Gaaaah! Vad enerverande flugor kan vara! Har en halvslö jävel som absolut tvunget SKA sitta på mej! I håret, i örat, på armen, på benet, på foten! Har försökt slå ihjäl den men den kommer undan den jäveln!

Och gnäll gnäll att nagellack ska ta sån tid att torka!

Idag e jag bara så ledsen för att jag är singel…:( Jag e så trött på det. Det var inte såhär mitt liv skulle se ut var min plan när jag skulle vara 27…Men nu e det såhär…o jag vet inte vad jag ska göra men än att gilla läget. Vissa stunder är jag positiv o glad, men mitt humör kan ändras på två sekunder, från glad till ledsen, från ledsen till glad. Jag är kräfta också som stjärntecken och läste här på astrologisajten att kräftans planet är månen och därför påverkas kräftans humör av månens faser. Joo det kan man ju säga. Det kan ligga något i det :) Det funkar dock nog inte som ursäkt när jag råkar bli ovän med någon för att jag inte är på mitt bästa humör :) "Men det är månens fel , månen har ändrat form" :) Iaf idag e jag nere över att vara singel. Men jag är kräsen, jag tar inte vem som helst. Plus att det finns en jag tycker om mycket…Som jag vet tycker om mig…Men?!?!..Man får det man tänker på och idag är jag ledsen och enligt attraktionslagen får jag inte tänka så negativt som jag gör idag för då får jag mer av det. Så ska försöka ändra mina tankar och tänka positivt…Men ibland behöver man bara gråta av sig allt…för att orka vara positiv igen.

Jag är inte på mitt bästa humör. Jag är arg! Kanske stressad egentligen, för jag har massor med läxor tills imorgon som jag inte orkar göra. Skit samma liksom. BLÄ!!

Fast jag tror att jag mest är ledsen egentligen.

Nu är jag bara ledsen. Känner så mycket saknad, vill få ha kvar mina älskade pälsbollar. Och nu i september var det ett år sedan min katt blev påkörd.

Jag behöver en kram

Sniff - varför fick du inte behålla dina små djur?

FUCKFUCKFUCK!!

Var på dejt med min kille ikväll, restaurang. Sen på vägen hem börjar vi prata och gör slut!

Märklig kväll som slutar i tårar kan jag säga….

För att jag inte kan ha 11 hamstrar, jag får inte för mina föräldrar och jag har inte tid för dem alla. Vi har suttit i karantän, de borde ha fått flytta för länge sedan. Det är alltså en kull, vi parade mamman innan vi visste om att vi skulle behöva sitta i karantän.

Egentligen vill jag att de flyttar, för mitt liv kommer bli enklare när jag har färre att ta hand om. Men samtidigt vill jag behålla alla, för jag älskar ju de små pälsbollarna!

Bu för att jag skulle till en föreläsning ikväll och inte hittade dit. De hade skrivit en konstig adress, jag tog med mig en karta över orten (jag hittar dit men är inte så bekant med byn). Dessutom kollar jag på eniro.se över var det ligger. Väl i närheten så får jag fråga vart föreläsningen ska vara och det är 6 km därifrån!!!

Blä för dålig vägbeskrining. Man kan ju inte skriva orten när stället ligger 6 km utanför!!!!

Nåja När jag kom fram 20-25 minuter för sent var jag ledsen och förbannad och grät i bilen. Jag ville naturligtvis inte gå in utan vände hem igen.

Väl hemma igen efter 45 minuter till så tog jag en skön skogspromenad och jordade mig. Det var väl det jag behövde ikväll istället.

Blä och fy för vilda, okontrolletade skogsbränder som kryper närmre!! Det brinner i bergen och vi kan se det från vår terrass. Det är fortfarande långt ifrån oss men man ser att det kryper hitåt. Blä också för att vi upptäckte, och släckte en brand, på grannens takterrass mitt i alltihopa. Hurra för att vi bor så pass långt ifrån att vi sannolikt inte påverkas, hurra för att vi ställde oss på stolar på terrassen för att se bättre och upptäckte branden hos grannen tack vare det! Hurra för att vi såg och släckte den branden. Men jag lär ju inte sova mycket inatt…..

Oj, #125 Det kanske inte var meningen att du skulle gå på föreläsningen . Loaemma

Nä, det var nog inte meningen. Jag kunde väl fått tecken tidigare så jag slapp åka bil 1,5 timme. Fast jag kanske fick tecken men inte kände efter, men det kändes inte så.

Crinalina, läskigt med skogsbrand. Jag hoppas på stiljte och ösregn :-)

Sniff - oj har du så många, då kan jag förstå att det tar mkt tid. Men du får tänka att de små liven kommer till bra andra familjer som har tiden att ta hand om de ordentligt och bra och du kan ju alltid fråga köparna om de inte kan uppdatera dig lite emellanåt hur det går för dina små liv. Men jag förstår att det är svårt att sälja/lämna bort sina husdjur.

crinalina - fy vad läskigt med skogsbränder! Men de får nog bukt på de snart får vi hoppas! Och GUD vilken tur ni upptäckte branden hos grannen! Läskigt!

Torahzen - usch jag kan känna frustrationen över att inte hitta dit man ska och dessutom under tidspress! Jag hade gjort precis samma sak som du!

LoAEmma - men hur kunde en dejt sluta på det viset?

Det var en valdig fart pa den har traden

Crinalina!!! Brander,, att ni har sadana stora! Hoppas du fick lite somn i alla fall,, KRAM.

Fore er andra:

UT med ALLT, och IN med NY harlig energi och vibration!!

satt er och meditera!

eller ta en simtureller ta och dansa en svang

Mm, det var inte kul att det blev så fel när jag tyckte att jag förberett meig med adress, karta över orten och dessutom kollat eniro innan. BläH!

Vilka underbara smilysar!

Det kanns faktiskt lite bättre idag. Börjar kunna tänka positivt igen!

Ja hur kunde en dejt sluta så…. det har varit dåligt ett tag när det borde vara nykära gnistor varje dag.

Skit skit. Nu gäller det att kliva upp, torka tårarna och hitta det positiva.

Ja, Emma,, men lat tararna komma ocksa:) acceptera dina kanslor, och sedan nar du har fatt ut dem, borja vanda lite,,,alltsa, alta INTE erat fohallande,utan nar du har gratit ut,, varit arg, eller vad det nu kan vara,,, hitta nagon lattsam film,, eller nagot annat:) Men som du sa i ett annat inlagg, sa var detta det ratta,,, kanner du sa ,, sa kan det har vara ett jattekliv uppat ocksa kanske!!

Kram pa dig

Jag vet bara att jag inte mådde bra av mkt i relationen, men inte vill jag ha det så här heller.

Tacksam för alla era råd!!!

Känns som att det har blivit mycket skrivande för mig i den här tråden. Har helt tappat greppet och gått vilse. Jag drömmer på nätterna om hur jag stänger någon ute, jag försöker ta avstånd från mina känslor. Jag vet inte vilka känslor. Jag vet inte vad som händer om jag släpper in dem.

Jag behöver en knuff åt rätt riktning.

Sniff, det handlar inte om att du behöver släppa in dina känslor, och det sista du bör göra är att ta avstånd ifrån dem.

När du tar avstånd ifrån känslor så kämpar du emot, när du kämpar emot så lägger du energi på dem. Och när du lägger energi på något så får du mer av det. Så ju mer du försöker ta avstånd ifrån känslor desto mer levererar Universum till dig som ger dig dem känslorna.

Det du behöver göra är att acceptera att du känner som du känner. Vilken känsla det än är som inte är en bra känsla.

Identifiera känslan. Ilska, sorg, saknad, ångest osv.

Konstatera att detta är så som du känner.

Acceptera att du känner så för att du är en kännande person, med en massa olika känslor.

Var glad för att du har känslor, oavsett vilka dem är. Var tacksam.

Börja vända känslan genom att tex nynna på en låt som gör dig glad, tänk på någonting som får dig må bra.

Ta sedan tanken som gav dig den dåliga känslan och tänk att du vill bra, lägg känslan (i dina tankar) på ett moln och blås på molnet tills det försvinner bort.

Gör detta så ofta som du behöver göra det tills det känns lättare, oavsett vilken dålig känsla det är.

När du blåst iväg molnet, gör något som får dig må bra. Måla, rita, skratta, dansa.

Tack så mycket, det känns redan lite bättre.

Älskar den här sajten, tack för all vägledning!

Kram Sniff!

Känns det inte så pga att du lämnade bort flera av dina djur igår?

Tack, kram till dig också!

Jo, det är nog mycket saknad som ligger och trycker. Det var tungt att skiljas från mina älskade bäbisar, jag har ju följt dem sen de föddes. Och nu den 14de är ett ett år sedan min katt dog, det var nog den värsta kvällen i mitt liv, så den dagen ser jag inte fram emot. Saknar honom så enormt mycket!

Är lite besviken på mig själv. Trillade in i att anklaga andra för att vara inkompetenta igen. Sitter nu och försöker förlåta mig. Det är lite jobbigt att se sina mindre bra sidor.

 Inser ju att det förmodligen grundar sig i att jag själv är rädd för att vara inkompetent, inte duga. Då tror jag att jag höjer mig om jag tar ned andra…

Jag inser det i alla fall. Det är ju bra. Dags att BRYTA det mönstret!!

Jag duger som jag är!!!

Otroulig, du duger inte som du är. Du är fantastisk som du är!!

 haha du har alldeles rätt Crinalina! Den där gamla affirmationen är alldeles för mesig!

Precis, varför nöja sig med ett litet äpple när man kan ha en hel trädgård med äppelträd! Typ! 

#140 Sniff, jag tycker det är så fint att läsa om hur mkt kärlek du känner till dina små djur - en väldigt fin egenskap. Jag tycker att det hjälper mig mkt att tänka på min saknad som ett tecken på att jag känner mkt kärlek. På det sättet kan saknad bli en väldigt fin upplevelse, inte alls smärtsam…

Håller absolut med dig där szirius, saknad är en fin känsla - det innebär att du kan känna kärlek till något/någon - det innebär att du har haft lyckan att ha något som gjort dig glad.

Precis som att hemlängtan är en underbar känsla därför att det innebär att du har ett hem du trivs i, ett hem att längta till.

Jag kan inte annat än hålla med er. Saknad är en känsla som man bara kan känna om känner kärlek. 

Fan nu rasade jag ihop igen!!!
Tårsprut :(

FUCKFUCKFUCK!

Mitt liv känns så innehållslöst…

Jag har kommit att hata när min mens är sen! Nu är jag typ på dag 43 och såhär sen har den aldrig varit, de två senaste gångerna har jag ju trott jag var gravid, men det var nog bara önsketänkande, nu när jag faktiskt insett att jag inte vill ha bebis just nu blir jag senare än någonsin…tror verkligen inte att det är pga bebis..bara sen, men nu är det jobbigt! Magen är så svullen, bubblig, gasig och det spänner och känns allmänt jobbigt och irriterande i "tjejmagen" det känns som jag är sprängfylld (ber om ursäkt för diverse äcklig beskrivning) men det känns verkligen så! Nu vill jag bara ha mens!!

Har nog aldrig längtat så efter mensen som jag gör nu! Jävla mensskit!

Mens kan verkligen påverkas oerhört mkt av tankarna!! (Ja det gör ju allt men där är det så tydligt…) Typ en minut efter man köpt ett gravtest så kommer mensen…

LoAEmma - läs vad du själv skrev… Ditt liv "känns så innehållslöst" - det ÄR det inte, det är bara en känsla. Och känslor kan man styra. 

Haha ja det har ju varit så, sist jag var sen kände jag mig verkligen gravid (obs "kände"), så lillsyrran tvingade mig att köpa ett test, testade, men det var ju såklart negativt, några dagar senare kom mensen, så jag får väl gå och köpa ett test då så jag kan få min mens någon gång!

P.S. Håller med Kathja, det KÄNNS bara innehållslöst, det ÄR inte alls innehållslöst, det VET jag! Kram på dig LoAEmma! ♥

LoaEmma, jag kan bara berätta hur det varit för mig, jag var längst nere i brunnen och behövde tydligen det för att vakna. Kram på dig! Det är mörkast innan gryningen

Ja, gå och köp dig ett test målle! Antingen får du mens eller så får du ju iaf veta om du är gravid eller inte.

LoAEmma, såklart ditt liv känns innehållslöst, det är det väl? Du har nog ingenting alls att leva för. Du har inga vänner, ingen familj, inget företag, inget jobb, du är känslokall och elak och…. Eller vänta nu… Hur var det egentligen??  Hitta de känslor som du och ditt liv är värd istället. Hitta de känslor som du och de personer du har i ditt liv är värd.

Hitta känslor du och ditt liv är värda istället.

Ooh så bra!!!

Såklart, hade du väntat något som inte var bra? Du fick det du ville ha, som alltid. 

Känner mig som Super Sura Sunk Sara i "En superhjältejul"

A-a-arg!
Arg, jätte-jättearg, som en varg, som är suuur
Jätte-jätte-sur, som ett odjur, som har ätit citroooon
Jag är arg
Som en explosion

Vet inte om det är lite pms eller något annat. Jag försöker tjura klart i lugn och ro så kanske jag kan sjunga fortsättningen på sången sen.

Men när jag vrålat min melodi
Har åskan i mig dragit förbi

Sakert har den dragit forbi , Habe!! Jag hade ocksa en sadan stund idag!!!

Men jag har sedan jag liten, varit stenhard pa att aldrig  prata om det,, jag ger UTLOPP for mina kanslor, har alltid, gjort,, men diskuterar dem aldrig,, NU forstar jag ju varfor, men det har alltid varit naturligt, fast mina tjejkompisar har inte tyckt om det.. SA det ar darfor jag inte skriver i gnalltraden,, MEN SKRIV PA NI, jag menar inte att det ar daligt!!

NU visar de surstromming pa tv:n ar , Ah!!! jag vill ata surstromming!!!

Varldens mest illa-luktande matratt!!! sager de:) GOTT, GOTT, GOTT!!!!!!sager jag:)

Nu är jag trött på min mage! Vet inte varför den bråkar så som den gör nu! Började i tisdags, svullen, bullrig, ballongmage och så fort jag äter ngt blir den ännu värre och tom värker emellanåt! Det spelar ingen roll vad jag äter, den bråkar iaf! Och mensen dröjer, nu vill jag faktiskt ha den för ngt säger mig att det är därför resten av magen krånglar! Jag känner mej smått nedstämd idag oxå..har inte ätit ngn middag för magen är så obekväm, både innan och efter måltider. Och jag kan inte känna vad jag vill äta, vet inte ens om jag är hungrig, känns som alla känslor är på paus! Så jobbigt!

Jag lär ju snart bli hungrig, men jag vill inte riktigt äta heller för magen blir väl ännu jobbigare då! Däremot skulle jag kunna tänka mig att äta ett äpple, ett svenskt äpple, de goda svenska sorterna som finns i butikerna nu…ska nog gå bort och köpa lite äpplen…

BAAAAAAAAAAAAAJS!! Skit! Mög! Åh!

Vovven fick tag i kycklingben från soporna, jag skulle ta ut dem från munnen på honom och han råkade bita mig. HÅRT. Så nu har jag jätteont i pekfingret. Det är lite svårt att skriva utan det 

 Jag sitter bara och gråter. Över fingret, över min förkylning som gör att jag inte orkar något och över massa andra småsaker. Buhuhu liksom.

Kraaam till er allihopa!

Fuuuuuuuck vad jag är trött på att de inte bara landar på kontot! Nu har PENGARNA hängt och retats precis utom räckhåll så länge. Komsi, komsi, komsi - ni vet ju att ni hör hemma hos mig. Ni vet ju att det kommer att komma mycket gott av att ni lägger er till ro på mitt konto. Så varför vänta? Kom igen nu!

Så det kanske är dags att ta reda på varför ni väntar på varandra? Vad håller er tillbaka?Kan det kanske vara väntan i sig, eller det stundvis bristande tålamodet? Behöver du kanske njuta mer av de pengar och saker du redan har? Behöver du känna mer medveten tacksamhet och kärlek till det som är erat NU?

Ja, något av det är det ju! Det är inte alltid lätt att känna tacksamhet över något man, ännu, inte har. Men när de väl sitter på kontot så ska jag jubla högt i skyn och berätta för alla hur man kan gå från asa-fattig till asa-rik med rätt tänk.

Tills dess är jag mer än nöjd över att jag nästan på alltid iaf KÄNNER mig rik, asa-rik.

Det är bra, men jag pratar om tacksamheten, uppmärksamheten och det innersta njutandet och uppskattningen an det som REDAN HAR, det som redan är i fysisk form. Pengarna du redan tjänar, det du använder pengarna till. Beduiner du dig i känslan av djup tacksamhet och glädje över varenda liten detalj i ditt liv?

För det flesta men inte alla hela tiden, det tröttnar jag på.  Men jag sänder alltid tankar av tacksamhet över mitt hus, vår bil, vattnet i kranen, taket på huset, att alla är friska, min fina familj osv osv - bara inte varje liten grej hela tiden. 

Men pengarna håller jag mig ifrån då det blir lite väl svårt. Får varje månad välja vilka räkningar jag ska betala och vilka jag ska skita i, och varje månad så är pengarna slut runt den 10e. Så jag får säga att med tanke på hur vår ekonomi ser ut IRL så känner jag mig förvånandsvärt rik, hi hi.

Men då jag har pengar är jag mega glad varje gång jag handlar, typ mat och sånt. Brukar stå och fånle då jag packar mina varor, jag har helt slutat att räkna kronor för att se att det ska räcka och handlar det jag vill, ja utifån vad jag behöver just då. Och jag vet ju att det alltid löser sig. Finns väl en anledning till att alla mina andra jobb alltid dyker upp då lönen är slut. Tack för det!

Om sanningen ska fram så är jag inte helt säker på varför det ser ut som det gör då jag tycker att jag sköter mig bra! Men det ger sig väl…

Läs vad du skrivit i det andra stycket. Där har du det du behöver jobba med. Att blunda för något tar inte bort de dåliga känslorna med det. Det stycket utstrålar dåliga känslor från dig. Att välja vilka räkningar som ska betalas. Att inte kunna betala alla räkningar. Den biten är måste du se med öppna ögon på.

Tack för tipset, men jag lovar dig att jag har vidöppna ögon vad det gäller det där.

Det jag menar är att det blir inte så mkt möjlighet att jobba med känslan till de pengarna jag har eftersom de bara finns i typ en vecka, sedan är de slut. Att jobba med pengarna som bara finns i känslan är det som står till buds och det gör jag.

Men åter igen,självklart finns det blockeringar annars hade jag varit asa-rik NU. Det gäller ju oss alla. De områden där vi är utan stopp eller hinder i flödet där manifestera vi i princip direkt.

Skit skit SKIT, katten vi tagit hand om i några dagar släpptes mot min vilja ut i morse och har inte kommit tillbaka. Jag är så grymt orolig för att han ska ha sprungit iväg igen, tänk om han aldrig kommer tillbaka? Han var redan vilse, han behöver komma bort från mig också!

Och jag har anmält honom som upphittad överallt, tänk om de ringer och vill ha tillbaka katten och så är han borta! Usch vad hemskt det skulle vara!

På fredag är det ett år sedan min katt dog, jag som var så glad över att få ha en katt hos mig den dagen, tänk om lilla kissen skadar sig eller dör nu? Jag blir så nojig, jag kan inte tänka på något annat. Kom hem igen!

SKITSKITSKIT!

Min ångest tar sönder mig inifrån och ut, varje dag går jag sönder på nytt, all den lilla motivation jag försöker bygga upp under dagarna rasar samman direkt ångesten tar fart.. Fan ta allt.

Jag vägrar stiga upp igen. Orkar inte, bryr mig inte. Vill inte påminnas om allt.

#172 Påminnas om vadå?

#173 Allt… katten, alla läxor jag måste göra, alla saker som ska fixas. Jag orkar inte ta tag i allt.

Ibland behöver man ha dagar när man bara ligger, och kopplar bort världen. Men huvudsaken är att man tar sig upp igen.

Styrkekramar till dig.

Sant. Kraften återvänder nog.

Tack detsamma!

Nu måste jag få gnälla av mig ordentligt.

Vi håller på och anordnar en möhippa åt en tjej som jag bara har träffat en gång men gick med på att vara med på för att dels lära känna nytt folk och samtidigt ha nåt att göra. Det planerades för en halvdag och jag gick med i planeringsgruppen och trodde att det bara gällde planering. Inget mer, dvs att jag ska vara med och köpa saker mm. Men nu har jag blivit sjuk så jag sa att jag inte är med på aktiviteten utan bara på middagen på kvällen och jag ska inte dricka heller. Tjejen vi ska till bor hyfsat nära så jag tänkte passa på att ta en promenad dit.

Allt är planerat och klart och nu tycker dom som står henne närmast att jag ska köpa lite ingredienser till maten. Det jag inte förstår är varför dom som redan köper andra ingredienser till maten inte kan göra det och varför jag blir tillfrågad och inte de andra två tjejerna som inte har gjort något hittills. Dessutom har jag ont i ryggen som det är och hålla på att bära dom där grejerna. Finns mer att berätta men hon som vill att jag ska göra det här, känns som att hon vill markera nåt. Bara för att jag har bil tycker hon att jag ska ställa upp med ditten och datten och skjutsa henne hit och dit och hämta henne när hon bokstavligen bor på andra sidan stan… Gah, vad frustrerad man kan bli på "småsaker" och vad arg jag blir på mig själv som inte markerar tydligare.. Hon säger att hon ska släpa på köttet som hon ska förbereda på förmiddagen och abra för att jag inte ska vara på med aktiviteten så har jag tid på mig att åka iväg och storhandla och öpa ingredienser till maten… Can't argue with that logic. Usch usch usch,

Sen vill jag inte hålla påa tt bråka om allting. Jag kan gå med på saker om nån har ett vettigt argument. Den tjejen som vi ska till bor precis vid affärn så jag sa att då köper jag allt på väg dit… Varför kan inte dom göra det själva?? Gah…

Kan ta det andra nån annan gång eller senare idag ;)

Och nu blev det bråk. Varför kan jag aldrig hålla käft och bara gilla läget??? Varför???

Låter som att det är läge att säga tack men nej tack jag stannar hemma och ligger under en filt och kollar film istället…

Det ar bra! Ut med det!

Och sedan,,,, titta pa dig sjalv:) Det behover du inte gora idag,,

Bara man ar medveten om att man har attraherat hela denna roran (sa kanns det for mig,,,) sjalv,, MEN det ar ocksa ok,, for det har lugnat sig litet, sa kommer du upptacka varfor du attraherade detta, och da tar du ett skutt framat, och blir sa dar thojhoo-glad!!!! Sa se fram emot det ,,,,, nar du handlar och fixar

Ja Kathja, det känns lite så men vi får se hur det går.. Problemet är att säger jag tack och hej har jag inte många vänner kvar i den här staden…

Shiawase, hm, jag står fast vid att jag har rätt. Jag tycker att man inte behöver göra mer än vad man har sagt och hennes sätt att uttrycka sin fråga (som var mer en förväntning) var mer att det är självklart att du ska göra det här… Förstår du väl, för du har inte bidragit tillräckligt.

Jo, jag vet att jag attraherat denna röra. Hon är lite speciell den här tjejn och på vissa sätt är vi lika så jag lär mig av hennes sätt att vara. Men jag undrar om det inte börjar bli för mkt…

Till en annan sak hon gjort. Vi var ett gäng som firade midsommar ihop och däribland var det en kille som var intresserad av mig. Och då säger min kompis, vi kan kalla henne X att (trots att hon visste att killen var intresserad av mig) jag försökte flörta med den killen men han visade ingenting. Och sen hade hon sagt till en gemensam tjejkompis som försökte para ihop mig och den här killen att den här killen gillar bara en viss typ av tjejer och jag platsar in där och inte hon. Så det var därför hon inte hade fått napp… Men alltså herregud, trots att hon vet att killen är intressrad av mig så stöter hon på honom. Och hennes argument är, det är så jag närmar mig alla killar. Så när hon berättade det här tänkte jag att när jag väl skaffar pojkvän så försvinner hon ur mitt liv. Men just nu känns för tidigt..

Jag är väldigt principfast och jag har svårt att inte visa vad som försiggår i mitt inre. Känner mig falsk då och vill helst inte umgås. Jag tror inte det är bra för mig att vara sån egentligen, kanske bra för andra ;). Men jag "förlorar" ju vänner på det hela tiden..

Sen ska hon gå och bli vän med alla mina vänner också, både på FB och utanför och hon har gjort likadant med vår gemensamma vän att hon börjat umgås med dem och nu så försvarade hon dem till och med. Illa..

Det är ju självklart som Shia säger, att du har bjudit in detta i ditt liv och att det finns en orsak till det. Men det är inte alltid läge att "meditera på det" när man är mitt upp i, oftast blir det bäst att ta det så man har klarat att mentalt backa ur situationen lite.

Jag tror dock att bli kvar i detta för att du annars kommer att vara utan vänner är rent ologiskt om du tänker större. Jag fattar att du här och nu vill vara där de är trots det som sker nu, men vad är det för vänner, vilken sorts vänskao ha ni?

Genom att ta hand om sig själv, fokusera på det som gör dig gott och hela tiden sträva efter att må bra och älska dig själv och andra så kommer du att dra till dig vänner som ge dig något positivt.

Jag håller med både Shia och Kathja. Du har attraherat det här själv av någon anledning, men det är ofta svårt att se och ta till sig när man är mitt upp i det. Det är också som Kathja säger vad gäller vänskap.

Fråga dig själv så här:

Vilken typ av vänskap och vänner vill du ha, innerst inne? Det är den känslan du ska ha fokus på i vänskap.

Vilka alternativ till handling har DU, utan att tänka på vad andra anser eller vad du vill eller inte vill. Lista dina alternativ rent konkret som de är.

När du tittar på dessa alternativ, vilket av dem får dig att må BÄST? Eller åtminstone minst dåligt. Det är det alternativ du ska välja.

Vad gäller vänskap så är det precis som med andra förhållanden. Man ska alltid sträva efter det som är rätt för en. Kvalitet före kvantitet. Vad är det för mening med att ha "vänner" som inte behandlar dig som en vän, och som får dig att må dåligt? En vän ska lyfta upp, stötta, vara ärlig men vilja ditt bästa osv. En vän utnyttjar inte, en vän ger dig inte dåligt samvete för att du inte gör som hon eller han vill eller tycker är bäst för dem, en vän har inte en massa krav på hur du ska vara.

En riktig vän är en riktig vän för att ni matchar varandra, ger varandra frihet och kärlek, förståelse och för att man känner innerst inne att oavsett om man pratar bara en gång per år så finns man där för varandra när man behöver det och vill det. Min absolut bästa vän har jag känt i 22 år och under de senaste 15 åren har träffats kanske 10 ggr. Varje gång är som om senast vi sågs var i förrgår. Vi har inga idéer om att hon måste höra sig den här gången för jag hörde av mig senast eller annat sånt. Vi vet var vi finns, vi vet att vi finns i varandras hjärtan och vi är bästa vänner. Sedan har jag ju naturligtvis vänner som jag umgås med där jag bor, men även där är det samma sak. Det kan gå veckor emellan ibland. Alla ställer upp när man behöver dem, och alla respekterar varandra om man inte kan eller inte vill göra något bara för att någon annan ville det.

Varför har jag då sådana fina och underbara vänner? För att jag själv är sådan. Jag har attraherat dessa vänner genom att vara det jag själv vill ha. Jag ställer inga krav på andra som jag inte kan själv kan stå för och jag respekterar dem genom att vara ärlig, ibland vid behov brutalt så, i alla lägen. Men på ett kärleksfullt och respektfullt sätt. Mina vänner älskar och uppskattar mig för att jag älskar och uppskattar dem.

Så efter den här röran, ta en titt på vad du vill ha ut av dina vänner och börja vara den person du vill att dem ska vara.

Tack för era ord!! Har läst igenom och tagit till mig. :)

Har lite ont i magen just nu men jag skriver mer nä rjag har läst det ni har skrivit fler gånger. Det är så kloka ord så jag vill gå igenom dem fler ggr för för varje gång får jag nya insikter.

Men en sak kan jag säga rent spontant att jag själv är ju inte den bästa vännen och ibland vill jag ju ha fler chanser och att andra ska förstå mig. Är i en lite knivig situation eftersom jag just nu jobbar så enormt mycket med mig själv och det känns som att jag inte borde ha några vänner med tanke på att jag är uppe ena stunden och nere i andra. Märker att fö rvarje gång jag tror att nu är jag klar med mig själv så dyker det upp nya saker att lära. Och just den här tjejen är lite som jag i många avseenden och det är väl det som har attraherat mig, för trots att vi blir irriterade på varandra så lär hon mig väldigt mycket om mig själv. Och jag tror jag lär henne också för det har hon sagt.

Hon var här precis och vi pratade ut och hon bad om ursäkt och sa att hon förväntar sig mer av mig eftersom hon ser mig som en bättre kompis. Men samtidigt vill jag ju ha mer respekt också för att jag är en bättre kompis men det får hon jobba på ;). Får se hur länge vi orkar stå ut med varandras umgänge ;)

Kameleonten, vad bra att ni kan prata med varandra iaf! Det är en mycket fin egenskap vänner emellan!

Och det är ju så att vår omgivning speglar oss själva. Så det du ser hos din vän och i andra är de saker som du själv behöver jobba på. Och det verkar du vara medveten om det är bra.

Sättet att jobba på de sakerna är ju just att fokusera på dig själv. Hur du är. För ju närmare du är ditt kärnjag, desto mer kommer du att märka att dina vänner kommer att vara så som du vill att dina ska vara, eller så försvinner de på en naturlig väg ut ur ditt liv och nya som matchar ditt nya jag kommer in istället.

Vänner är viktiga, och vänner kan man vara på många olika sätt. Här inne är många av oss vänner tex, fast vi aldrig har träffats. Inte än iaf. Vi har ju Hawaii att se fram emot nu. hehe

Men var själv det du vill se i andra. Förändra dig själv för att förändra andra.

Fy och blä, jag behöver gnälla lite.

I förrgår kände jag mig väldigt låg, trots detta så bestämde jag mig för att gå å träna, tränar kampsport. Träningen resulterade i ett stukat knä (uttöjt inre ledband) och en spark i ansiktet. Så nu haltar jag fram och har rivmärken i ansiktet, det ser inte klokt ut! Jag skadar mig aldrig och är aldrig sjuk, så jag blir även förvånad över hur detta kan hända samtidigt!?

Jag var på vårdcentralen igår bara för att kolla att det inte var något allvarligt i knäet, så det genererade onödiga kostnader också.
Det enda positiva är att såren i ansiktet läker väldigt snabbt, och svullnaden på knäet har gått ner så nu kan jag nog få på mig ett par byxor. Jag är ändå arg över händelserna, och idag ska jag jobba och kommer träffa massa folk.

Allt gjorde att jag stagnerade till viss del, jag hade saker jag tänkte göra, t.ex. mitt headhuntande. Men jag fick lägga det åt sidan. Var det meningen att jag skulle vänta med saker för att få ett bättre långsiktigt resultat? eller ska jag kanske gå över till en annan sorts träning? Jag förstår inte riktigt syftet..

Ja du Tiskella , jag 28års erfarenhet av fullkontakt!mycket blåmarken ,brutet och annat särskilt i början, och skado sker när man är ofokuserad, alltid:)Jag har ett par roliga historier om blåögon, haha,sommar påverkat jobb situationer, men allt som sker är till det bästa, så var lugn och ha tillit!

Shiawase, :) jasså du tränar också? vad roligt! Jo det var säkerligen något bra med det inträffade även om man blir lite insnöad ibland och bara ser det som är.

Tack för orden.

Jag är så ledsen att det inte funkar mellan mig och honom. Jag tänker inte negativt ändå blir det tjaffs. Jag vill bara ha trevligt och resa iväg. Ändå blir det tjaffs och vi förstår inte varann. Jag vill bara alkt ska vara bra och har tänkt bra men det blir tvärtom. Vissa ggr bra men när det blir såhär gör det så ont :( Kanske dax o inse att det inte är lönt längre. Att det aldrig hade funkat. Livet ska vara kul. Och lätt. Man ska inte behöva gråta så mkt så många ggr efter tjaffs. Man ska inte behöva tjaffsa så mkt. Jag har så svårt släppa denna person för han har bott i mitt hjärta i sex år…Men när det ger mer smärta en glädje kanske det ger en en tankeställare? Livet ska vara bra och glatt. Jag vill ha det så. Skratt, glädje och kärlek.

Sugercream - tycker att det låter som en bra plan, att ha ett liv med skratt, glädje och kärlek. Det är du värd.

Sugarcream, har du läst tråden The Secret Daily Teachings? Om inte så föreslår jag att du läser igenom den. Speciellt från nummer 5 och ner.

Kanske är du redo att ta till dig något av det som står där, och en del av diskussionen som följer det.

Sugarcream, tjafs brukar betyda att man inte kommunicerar. Du säger att ni inte förstår varandra. Hur kan ni lära er det? Hur kan du lära dig det? Den enda du kan påverka och utveckla är dig själv. Att vara tydlig, berätta vad du känner och vad du har för behov. Sen lyssna på vad din partner har för känslor och behov. Kram

Tack för era svar! Ska läsa igenom det Crinalina. Det är svårt när hjärtat säger en sak och hjärnan en annan. Jag lyssnar oftast till hjärtat men i detta fall verkar det bli kaos.

Det är inget gnäll precis jag tänkt komma med men det är negativitet och då får det passa i denna tråd.

Jag har sedan onsdag morgon känt mig trött, hängig, orkeslös, nästan febrig (fast ingen feber) ovanligt varm och jag kan inte förstå hur jag gjort för att dra till mig detta..jag har inte ens tänkt på sjukdomar eller det tillstånd jag känner nu..kan det vara "stress" över mina känslor inför svärmors besök? För just nu känns det inte längre så jobbigt, vi satt å snacka en massa igår (som vanligt när vi babblar) efter att jag skrev i klottertråden igår och det kändes ju bara bra..men jag känner mig fortfarande slö…kanske är det bara så att jag äter för dåligt..för lite..hmm egentligen kan jag sitta här och filurea på VARFÖR i en evighet..så kanske ska jag bara be er om hjälp med att bli av med detta energilösa tillstånd!

Låter som mina utbrändsymptom.. blir så när jag blir utmattad. Som influensa fast jag är bara sjukt trött.

Ja fråga hur du kan hitta tillbaka istället  Behöver du vila, sova, röra på dig, äta nåt som kroppen vill ha typ grönsaker, antioxidanter eller vatten, eller bara hitta nåt som inspirerar dig o ger en energikick?

Jag är också gnällig.. vill ha nåt meningsfullt att göra som jag kan dela med nån jag tycker sjukt mycket om!!! Ge mig nåt meeeeeeeningsfullllllllllttttt tack!!!!! Och nån att dela det med!!!!!!!

Visst har du ocksp varit med på ABC på healing.ifokus?

Kan inte dina känslor av trötthet mm vara pga det? Du skrev ju i den andra tråden om kontrollbehov, vilket jag också har. Och jag såg i ABC-tråden att en annan hade det också och hen hade fått ABC-hjälp och frågade varför hen var trött varvid Kent svarade att det är pga ditt kontrollbehov som du är trött. SÅ vila bara. Samma sak med dig?!

Jag har ju också kontrollbehov och har kört ABC och har känt mig trött, orkeslös mm de senaste dagarna. Skönt med helg för nu får jag sova ut :)

linnease - jag har ju den där diagnosen jag med, men jag brukar känna mig på ett helt annat vis då, detta är inte just "den" känslan, men visst kan det vara för att jag har en del på G nu, svärmor är här i flera veckor, jag har redan innan hon kom "stressat" upp mig över alla de känslor och tankar jag får då plus att jag ska börja med min praktik nu. Så det kan mkt väl vara att kroppen och sinnet har mkt fast jag inte känner det så…mer än i orkeslöshet, men det kommer och går liksom…igår morse var jag supertrött, framåt kvällen vart jag pigg igen och mådde som vanligt, imorse var allt som vanligt fram till i eftermiddags, efter jag ätit. Så egentligen tror jag det kan bero på hur min kost varit de senaste två veckorna ungefär, jag tror jag äter för lite nämligen.

Kameleonten - nej jag har inte varit med på ABC-healingen. Men kanske kan det vara mitt kontrollbehov, mitt nyupptäckta kontrollbehov som får mig att vara trött och orkeslös, det kan mkt väl vara så!

Just det där med att hålla uppsikt över när man blir trött är väldigt bra. Ofta har man " slösat" sin energi tokigt då. Kanske man går omkring och spänner sig för nåt, mer eller mindre omedvetet- då kan man bli jättetrött.

Aaah, nu när jag skriver det kommer jag ihåg en talande bild jag läste om en gång. Apropå att inte försöka vara någon annan än den man är:

Om man hela tiden går omkring och  döljer något så kräver det oerhört mkt energi. Tänk dig att du har en citron i handen och du hela tiden, så fort du är bland folk måste dölja den, fast du har den i din hand. Ganska så ansträngande. Då är det mkt bättre att  stå för att man har en citron i handen, sen får folk tycka att man är konstig om de vill

Det är inte svärmor som är orsaken till min trötthet! Jag är otroligt tacksam över henne så jag vill be om förlåtelse, jag vet vad orsaken är och jag har skrivit en helt egen tråd om det.

Nu verkar all energi bara rinna ur mig. Jag har jobbat rätt hårt sedan i somras med att bli medveten om vad jag känner och vad jag tänker, och påminna mig själv, och så gott jag kan vända känslorna. I somras var jag inne i ett skönt flow och nu känns det heeelt bortblåst.

De enda stunderna nuför tiden då jag känner hopp och tillit och kärlek, är då jag läser böcker som Kraften. Oftast är det innan sängdags och sedan är det som att jag "sover bort" det positiva inom mig.

Vad är det för mening liksom med att tänka positivt och känna sig glad och tacksam varje morgon när man vaknar, när man ändå bara är trött? Och när små och stora saker går en emot ändå, dag ut och dag in? Jag ger upp och orkar inte och då försvinner energin och så är jag inne i en negativ spiral. Just nu känner jag bara "fuck it all - varför bry sig" och känner ingen som helst lust till att göra nånting. Alls. Okej, jag vill, men jag drar mig för jag stöter bara på saker som prövar min ork och tålamod. Och jag dräneras även på energi här hemma.

GNÄÄÄÄÄÄLL!

Låter inte kul det där!!
Börja definitivt där du står, alltså hemma!
Visst är du intresserad av Feng shui också? Hittar man inte vilsamhet, trygghet och ny energi hemma, vart ska man då hitta den?

Menar du mig, Emma? Jo visst, jag gillar och tror på Feng shui!!
Står två stora ikea-kassar fulla med kläder i hallen, samt ett dator-chassi - de har inte kommit längre för det behövs en bil
Jag vet nog var energin har fastnat också, eller varför. Det kommer att krävas underverk från sambons sida för att jag ska lyckas få rörelse i det.

MissInAction, det krävs inga underverk alls från sambons sida eftersom allt du har i ditt liv handlar om DIG. Om du ändrar din vibration så kommer hans ändras med den, det är det enda du kan göra när det gäller din relation. Du måste ha en hög och positiv vibration om det, en bra känsla, trygghet, kärlek och allt annat du vill ha från sambons sida. Det börjar hos dig, fortsätter hos dig och slutar hos dig. Det är du, du och du. Inte din sambo. Ändra din egen vibration och hans kommer också att ändras.

Japp missin!

Och jag håller med Crina, det handlar bara om dig, gör inte mitt misstag och lägg "allt" på din sambo…

#204 och #205
Om det där resonemanget ska hålla, så är det likadant åt andra hållet med. Han har alltså manifesterat att jag ska irritera mig på att han aldrig lyfter ett finger? Eller att hans ignorans ska få mig att må dåligt?
Och han har själv manifesterat att han ska vara passiv? Och jag reagerar på hans vibrationer. 

Hur man än vrider på det så drabbas ju båda när man bor ihop.

Då är det nog lika bra att ge upp för jag kan inte ha positiva känslor när jag varenda kväll ligger och trängs och trycker ihop mina armar för att kunna få plats i sängen och får ont i axlar och höfter, blir irriterad och frustrerad och sover inte bra.. alltså mår jag inte bra och jag blir aldrig utvilad. Detta har jag sagt till honom och vad jag tror krävs är att jag bokstavligen bär ut honom, så att han fattar att han ska ta sig till lägenheten och stanna där, tills den är fixad. Usch jag är så himla frustrerad och uppgiven, jag trodde på det här från början men det har banne mig inte hänt ett skit på länge nu 

Härom dagen var jag i lägenheten för att hämta vinterjackor, och då stannade jag var lite extra för att föreställa mig hur det skulle se ut när det var färdigt - inte som han sagt, utan som jag vill - och hur det kulle kännas. Då kändes det bra. Men vad hjälper det nu, tänker jag…

Jag läste ju härom dagen i Kraften att det fungerar inte som så att man ska vända på det negativa och tvinga sig att ha positiva känslor kring det - utan man ska hitta andra positiva känslor kring det. När man känner kärlek, så kan inte negativitet få plats att finnas!

Men nu känns det bara.. bläh!

Uscha, jag känner din frustration och lider med dig!!

Tänker ändå på mitt förra tips, förra gången vi pratade om det här ;)

Du ska överhuvudtaget inte fundera på vad han manifesterar eller inte. Du ska ha HELA ditt fokus på dig. Låt han sköta sitt och sina manifesteringar. Du ändrar det som är i ditt liv genom att ändra på dig. Även om det kanske skulle innebära att han försvinner ur ditt liv. Det är fortfarande du som skapat precis varenda liten detalj, och den stora helheten, som ditt liv består av och är.

Om tex min sambo är på ett sätt som jag inte gillar så ser jag till att ignorera det och höja min egen vibration ännu mer. Jag fokuserar på mig, på att se allt det fina med vårat förhållande, alla underbara vi känner för varandra, allt bra jag har skapat till mitt liv. Jag minns hur jag, genom att ha gjort de val jag har gjort, känt de känslor jag känt och tänkt de tankar jag tänkt, har manifesterat denna man in i mitt liv. Att jag har valt honom. (Att han har valt har ingen som helst betydelse i mitt liv) Att jag har valt mitt liv med honom. När jag minns det så förstår jag också att om det är någonting jag behöver, eller vill, förändra i vårat gemensamma liv så är det jag som måste manifestera det in i det.

Jag vet att min sambo älskar mig över allt annat, gör allt för att göra mig lycklig, respekterar mig, är mig trogen på alla sätt osv eftersom det är det jag har valt att manifestera in i mitt liv. Jag vet också att han visar mig allt detta hela tiden eftersom jag har manifesterat en man som gör det.

Vid ett par tillfällen så har jag märkt att han inte visat mig lika mycket och då har jag också förstått och märkt att min egen vibration har flyttats och att jag har hamnat i en känsla av osäkerhet (gamla känslor), som kommer från tankar om gammalt, och då har jag flyttat tillbaka mitt fokus dit där jag vill att det ska vara.

Så det du behöver göra är att ändra din vibration, ditt sätt att tänka och hitta det du vill ha inom dig och lägga ditt fokus där. Inte på det som är, utan på det du vill ha och det du vill känna.

Kan du inte göra det med honom där så behöver du nog backa och kicka ut honom och se om det där förhållandet är det som du verkligen innerst inne vill ha. Utifrån dig.

Och glöm alla tankar på vad andra har manifesterat, det har ingenting med dig att göra. Det som finns i ditt liv är dina manifesteringar. Allt och alla, personer, saker, känslor, beteenden och tankar. Allt är ditt och ingen annans. Allt är ditt eget ansvar.

Tack!! ♥ 
Framför allt tack, för att ni inte bara avfärdade mitt gnäll med "nähä, passar det inte så kan du väl gotta dig i eländet då" 
För det är precis det här som jag behöver höra! Jag vet det egentligen, men det faller undan och när saker inte går min väg fastän jag tycker att jag anstränger mig och förändrar mig… så blir jag så frustrerad och tappar lusten.

Numera är jag rädd för att ha såna riktiga depp-dagar och dagar då allt bara är elände. Rädd att minsta tanke ska föra mig till avgrunden. Men så lätt händer det kanske inte… utan det handlar om hur vågskålarna ligger. Just nu behöver jag lägga i mer i den positiva!!

Bra MissInAction! Bara under dessa inlagg har du lyckats skifta vibrationen lite:) Du ar sa medveten om hur det fungerar, sa dessa tankar for dig inte till avgrunden sa latt!!

Godmorgon!
#210
Jag önskar jag kunde tro det!! Det kändes faktiskt bättre igår kväll. Men jag la mig mellan 23.30-00 och - sambon sov på soffan - det var varmt och tankarna började snurra, jag somnade inte förrän vid kl 02. Skulle upp 06.30 men väcktes av sambon vid 06 och sedan satt han vid datorn bredvid sängen, och smaskade på hårt bröd. Gick inte att somna om
Och sedan jag duschat och skulle ta på mig glasögonen, upptäckte jag att jag sovit med linserna i!! Argh. Nåja, jag har ju inte sovit länge. Men jag tyckte väl att det var disigt i rummet igår när jag tvättat av mascaran… hade inte lampor på..

Så… än ser jag inte mycket tecken på att jag har förändrat mig. Blir bara så ledsen

Jobbcoach med grupp-workshop idag på förmiddagen, varför jag är uppe tidigt!

Har förresten flyttat ut soffa, soffbord, säng och sängbord från väggarna nu, så att energierna ska få röra sig lite när jag är borta. Ska göra detsamma med bord och stolar i köket, samt mitt skrivbord om det går för alla sladdarna.

Bra tips att flytta ut möblerna från väggarna ett tag!

Jag använder daglinser, men jag har dom i ögonen i 3-4 veckor. Alltså jag sätter i en lins och låter den sitta i tills jag märker att jag behöver byta, men aldrig mer än 4 veckor. Tipset fick jag för övrigt från en väldigt duktig optiker. Dagens linser är så tunna så syret går igenom lätt ändå. Så inte tror jag det är någon fara om du sover med linsen i i några timmar.

Det där med sömn är också något som sitter i huvudet. I Sverige blir vi så itudade att man måste sova ett visst antal timmar osv, men egentligen så är det sällan man behöver 8 timmars sömn. Precis som med mat, då man "behöver" äta var 3e timme…. Det funkar inte så utan det är vårt inlärda beteende som gör att vi tycker att det funkar så.

Visst behöver vi sova, men vi överlever utan problem med att sova bara några timmar vissa nätter.

Jag har lärt mig att avdramatisera det om jag ligger i sängen och inte kan sova. Jag gör annat istället, spelar spel på mobilen, kollar på tv, läser, räknar får eller positiva saker i mitt liv. Och så tänker jag att jag somnar när jag somnar och jag är ändå pigg nästa morgon och nästa dag. Och det är jag. För jag bestämmer mig för att jag är det.

Inställning. Det är det det handlar om.

Jag har också avdramatiserat det där med sömnen….kan jag inte somna tänker jag " åh, EGENTID!"

Jag har en kompis som är helbestämd med att hon MÅSTE ha sina 8 h sömn varje natt, annars "fungerar hon inte". Så har hon somnat en timme senare nån kväll så är hon arg, irriterad gnällig, you name it hela nästa dag. Inställning…?

Det är nog snarare så att vi känner oss så trötta pga VÅRA STRESSADE TANKAR om att vi inte sovit tillräckligt!!!

Det gäller f.ö det mesta. Att det är tankarna som tröttar ut oss, inte själva sysslorna i sig som vi gör om dagarna….

Absolut! Jag håller med dig där, det är tankarna som tröttar ut oss mer än sysslorna!! Bra ordsatt!!

Jag har tycker det är skönt och mysigt att inte kunna somna ibland just för att det ger mig sådan anslappning, nästan som meditation, att få ligga där och bara njuta av tystnad och ro och tänka på positiva saker. Sedan har jag också lärt mig tricket med att räkna får. När jag känner att nu börjar jag slappna av i huvudet så bestämmer jag mig för att räkna får som kryper under en grind, de vill inte hoppa för de är för trötta, och att jag sover innan jag kommit till 20. Än så länge har jag inte ens kommit till 10. :D hehe

Och jag är pigg och utvilad dagen efter för att jag inte har stressat över det och för att jag haft positiva tankar.

Ja jag blir inte så ofta stressad av insomningsproblem numera, för jag vet att då blir det bara värre. Och världen går inte under, om jag får några timmar mindre sömn ibland. 

Men trött är jag, alltid när jag vaknar!! Har inte känt mig utvilad på morgonen sedan tonåren… då kunde jag sova en hel natt och så gick jag upp då jag vaknade. Men nu vaknar jag stup i kvarten, och somnar om snabbt också, men det stör liksom vilan.
Ibland känner jag mig piggare då jag sovit 4-5 timmar och ska gå upp, men då hänger tröttheten över mig som en tungt moln istället, det kännns långt ifrån tillräckligt och kroppen skriker efter mer.

Idag hade jag ju tänkt vila när jag kom hem, men istället vädrade jag och dammsög. Sedan har jag läst ifokus-trådar och nu fikar jag. Får se om det blir vila eller inte. Lär ju somna lätt inatt annars!

Jag har säkert skrivit i någon annan tråd att jag är en B-människa. Ett B-samhälle vore schysst. Jag tror att det till viss del finns i Danmark sedan en tid tillbaka. Så allt som oftast kommer min kreativitet igång på kvällen och natten! Därmed inte sagt att jag älskar morgonluften och morgonljuset också. Morgonen har helt klart sin charm! Skulle önska att man orkade vara vaken jämt 
http://www.b-samfundet.se/

En behaglig sak att göra innan man somnar är att föreställa sig att man ligger på en sandstrand - enklare blir det nog iofs om man ligger på en yogamatta eller liknande på golvet - och att sanden liksom kramar varje del av kroppen, som nuddar sanden. Du arbetar dig långsamt - i tanken förstås - från hälarna och upp till huvudet. Man riktigt känner hur man sjunker ner i sanden! 
Om man sedan vill kan man fortsätta och föreställa sig att man ligger i ett ökenlandskap, med inga som helst levande växter i närheten, utan bara ödslighet och blåst. Vinden viner och bit för bit, försvinner delar av din kropp, tills bara benknotor finns kvar. Så stannar du kvar i den känslan en stund. Sedan vänder du tillbaka och känner hur livet återvänder till landskapet och hur din kropp börjar formas igen. En lite kuslig övning, men kraftfull. Den heter något i stil med återfödande tror jag? Kanske måste googla på den!

Hmm, som boende alldeles i närheten av en låååååååååång sandstrand så finner jag den övningen mycket obehaglig. Sanden är inte så skön när den kryper in i alla hål den hittar, och fler ändå tror jag ibland. 

hehe

Det är dumt att klassa sig som en speciell typ av människa. Varje sådan stämpel du sätter på dig själv, även om det i stämmer in, gör det svårare för dig att bli flexibel och vara öppen för lösningar och förändringar som passar dig. Istället för att kalla dig själv för B-människa så låt bli att kalla dig för någonting speciellt. Du är den du är, vare sig mer eller mindre. Vare sig bättre eller sämre. Men du är precis den du är. Ibland är du säkert piggare på morgonen och njuter av att vara vaken tidigt, men om du ständigt talar om för dig själv att du är en B-människa och är trött på morgnarna så kommer du att ha det hängande över dig varje gång du är vaken tidigt. Så bort med stämplar som försöker förklara hur du är. Du är du.

Ahh fast nu tänker jag mig ganska kompakt sand, som liksom kramar kroppen  Hur som helst - skön sand! Inte besvärlig sand!

Och vad gäller stämplar. Jag har alltid sagt att det är dumt att begränsa sig - det är bland annat därför jag klassar mig som bisexuell - men jag tycker verkligen att det moderna samhället är rätt sunkigt. Tvinga upp folk i ottan, man ser varje morgon hur folk går och huttrar och tittar ner i marken och gäspar och har sig. Vem har sagt att samhället fungerar bättre för att folk måste gå upp kl 4-6? Nu lever vi inte i bondesamhället längre, så det har tappat sin funktion. Precis som att väldigt många lagstiftningar bygger på ett äldre, krykligt samhälle. 

Vad gäller sömn så har vi historiskt sett sovit mer på vinterhalvåret, då det har varit mörkare och kallare - dvs. mindre sysslor att göra utomhus. Vi tar det lite lugnare, helt enkelt. Och sedan återvänder energin med ljuset på vårkanten. Helt naturligt. Är man trött på vårkanten så har man inte vilat tillräckligt under vintern!

Håller helt med dig Miss!! Jag är precis likadan…
Men B-människa låter ju hemskt, som jag sagt tidigare. Låter som att man är sämre på nåt vis.

#219
Det handlar inte alls om bättre eller sämre och för mig finns inga såna känslor inblandade heller Inte vad gäller människorna åtminstone! Det är samhällsutvecklingen och normerna som jag är kritisk till.

Nä jag vill inte heller att det ska vara så, bara så det känns i mig…men visst är man ju kritisk till att det ska vara så, att normen är sådan.

Gah!! Jag blir fullkomligt tokig!!! Varför nämnde jag för svärmor att jag tänkt dammsuga idag!!! Vad tror ni att hon gör just nu?? Jag så tom till henne att genast ställa in dammsugaren i skåpet igen för det där ska JAG göra idag!! Jag tom VILL dammsuga, det var min planering idag och jag tycker det är behagligt att dammsuga. Men hon insisterade! Vad gör man då? Fan vad irriterad jag blir! Jag var tom lite upprört irriterad när jag bad henne ställa undan den för jag ska dammsuga, men inte då! Fan! Varför accepterar hon inte det jag säger? Jag ska ALDRIG mer säga till henne när eller om jag ska städa, diska eller tvätta. Jag fattar att hon gör det av ren välvilja men när hon inte slutar när jag faktiskt bestämt ber henne sluta tycker jag inte att det är kul alls! Jag ville dammsuga och torka golven! Nu orkar jag inte med henne längre och jag vet att hon planerar stanna i minst 2 veckor till! Fan jag är rädd att hela min arbetsträning sk gå åt pipan nu eftersom jag inte kan få vara ifred i lugn och ro på mina lediga dagar! Jag vill vara ifred! Så typiskt hon skulle komma just nu när jag har så mkt att ta med mig själv! :( jag blev riktigt frustrerad och grät nästan när jag insåg att jag inte FÅR göra vad jag tänkt och planerat idag!! Vad gör jag nu?? Hjälp mig!!!

målle,
Andas!! 
Har du möjlighet att gå ut en stund? Ta en promenad, sitta på en bänk eller en sten någon stans. Att komma ut i naturen brukar kännas stärkande och helande och säkert lugnande i såna här stunder.

Själv känner jag väl att jag skulle vilja tala om för kvinnan att hon är gäst i ditt hem, och hon måste därmed respektera dig och din vilja. 

Kan du säga en sån sak till henne? Exempelvis att du har mycket som händer nu och du vill ta hand om städningen själv, för att det är avkopplande för dig och det är vad du behöver nu.

Ja nu är det ju ett tag sedan du skrev här, så jag hoppas att du har kunnat hitta på något sätt att lösa situationen.

Sedan måste jag också säga att detta och praktiken är två olika saker, och på praktiken är du i en annan roll, med andra uppgifter.

MissInAction - det är nästan som du är synsk Då hon inte accepterade eller förstod då jag faktiskt sade till på skarpen att jag ska och vill dammsuga här idag blev jag så frustrerad så jag gick faktiskt ut på en promenad, en låååång och jag hade kunnat gå hur långt och länge som helst och jag sade till mig själv att jag går inte hemåt förrän jag fått en bättre känsla! Sms:ade lite med lillsyrran om saken och hon och mamma skulle äta i stan och kolla på IKEA och ville jag skulle komma till de, men jag var halvvägs i promenaden och skulle behövt duscha innan så jag tackade nej, men ska träffa lillsyrran på fredag, då jag är ledig från praktiken igen och inte vill sitta hemma med svärmor.

Jag tyckte jag sa till nog idag om dammsugningen men jag tror inte jag kan säga för mkt till henne, tror hon kan bli besviken..men att säga det så som du skrev att jag gärna vill göra det som avkoppling skulle kunna funka. Nu är det försemt idag men nästa gång det ska städas ska jag hålla tyst innan och bara städa!

Under min promenad pratade jag med mig själv, som jag brukar göra när jag behöver en promenad och ett samtal. Det är så effektivt för mig då jag verkligen lyssnar på mig själv. Det är precis som om den delen av mig som talar är en del av ngt annat, ngt mkt högre, typ en del av Universum som talar till min andra del och jag blir altid lugn och lyssnar och tror till den andra delen som talar till mig. Även jag kom fram till att just praktiken är en del för sig själv, det jag har problem med är svärmor, praktiken funkar utmärkt så jag ska låta bli att blanda ihop de, men jag ska ärligt säga att jag föll i gråt under min promenad för jag blev fullkomligt livrädd att ngt skulle förstöras nu, men så fick jag den insikten att praktiken är ett annat "segment" i livet, en annan sak och svärmor är en sak för sig. Så nu känns det lite bättre, dock skulle jag stannat ute längre för hemmet är totalt ommöblerat för att hon ska komma åt med dammsugaren och moppen och precis som jag visste håller hon även på att moppa golven nu….men å andra sidan var det så jag tänkte när jag gick ut att "snor hon dammsugningen ifrån mig kan hon tamejfan moppa golven oxå!

Det känns lite extra skönt nu att du MissInAction skriver precis samma saker som jag gjort och själv känt under promenaden! Tack!

Hihi nja, jag är nog inte synsk, men jag tog det första bästa råd som jag själv gärna tar till i liknande situtioner! Skönt att höra att du tog dig ut 
Prata med sig själv är ju prefekt också, då får man så kloka svar!! Och jag brukar ha precis samma känsla som du beskriver, häftigt!

Jaha så då har du med andra ord manifesterat att få huset städat och en fin långpromenad! Inte så tokigt, om du kan släppa att du inte fick lov att göra det själv. Du kanske verkligen behövde lite egentid utanför huset och få leva ut frustrationen. Inte vet jag.. men jag letar bra förklaringar till varför det var bra att du inte fick städa

Jag sade ingenting till henne om moppningen när jag kom tillbax. Jag tänker inte ens tacka för städningen! För hon stal den ifrån mig! Jag plocka fram datorn och satte mig för nu vägrar jag känna mig ivägen i mitt eget hem! JAG bor här, jag får gå och göra vad tusan jag vill här och jag ska ge blanka tusan i vad hon tycker och tänker! Det är den biten jag behöver jobba med mig själv med, att sluta göra mig till ngn annan bara för att göra ngn annan glad och tillfreds, det är därför jag mår dåligt. Så jag ska försöka bara vara mig själv, den jag är och vill vara hädanefter! Har folk sen problem med det är det ju som vi alla vet DERAS problem!

Hmmm, Malle! Jag tror att det basta ar att du forsoker prata med prata med din sambo om detta, och  att inte dｉｎ　svarmor kommer till er pa ett tag. Det kan kannas kallt, kyligt, eller vad som helst. MEN just nu behover du hitta dig sjalv,,, och dar har intei　varmor plats,, just nu. Helt enkelt

Hon ar dar nagar veckor till, sa det ar ok. MEN se till att hon inte komme igen forran DU har hunnit ikapp dig sjalv, och ALLT kanns OK! Annars blir det samma sak nasta gang igen,,, Inget fel fran nagons sida, varken dig eller svarmor,,

MEN vanta tills du kanner att du kan hantera det:)

Jo jag har tänkt prata med min sambo om att jag tycker det är så lång tid hon är här och att jag (som är hemma mest) då får umgås med henne. Jag vet att min sambo hade tyckt det var lika jobbigt om det vore min mamma som kom flera veckor i streck. Det är ju bara 3 månader sedan hon var här i 4 veckor…

Hon kommer ju ner för sitt barnbarns skull men det blir ju alltid mest mig hon är med då pojken är i skolan! Hon träffar ju inte barnbarnet mer för att hon kommer 4 veckor i streck! Det är lov här om 2 veckor och hon hade ju kunat komma då och kanske stanna en vecka efter eller så men nä hon kommer 3 veckor INNAN lovet, stannar lovet och ja gud vet när hon åker hem egentligen för ngn biljett hem är inte beställd….

Det ar i vilket fall som helst viktigt att du sager vad du tycker. HON har inget gjort nagot fel!! Hon vet ju inte ens vad du tycker. Sa se till att prata med din sambo,, och sedan direkt eller inderekt med henne!  Det ar ditt ansvar. att tala om hur du vill ha det. MEN om du inte gor det,, sa har du inte heller nagon "ratt att klaga"… NU later dessa ord harda, men jag sager de for att du vet att de inte AR MENAT HARDA:)

MEN du maste tala om for din omgivning , gora klart for din omgivning hur du vill ha det, gor du inte det, kan du heller inte klaga, for du har skapat situationen sjalv!

SAAA KRAAAM pa dig,, prata med din sambo,, hitta en losning som passar er alla och NJUT av er tillvaro!!!

Men det med städningen idag, jag sade ju till henne på så skarp ton jag kan (utan att göra henne ledsen/besviken) att JAG ska städa idag! Det vill JAG göra idag. Men hon lyssnade inte! Hon bara vifta bort mej! Sade att hon kan oxå dammsuga och när jag påpekade att hon inte ska dammsuga när hon är här på besök och dessutom haltar för hon har skadat knät säger hon bara att hon dammsuger inte med knäet! Vad säger man då? Hon bara viftar bort mig, så jag vet ju inte HUR jag ska tala om det för henne! Jag tyckte det var klart nog, men tydligen inte!

Innan jag gick ut på promenaden sade jag till henne att nu lämnar du golvmoppningen till mej, men hon bara skrattade och viftade bort mig! Vad gör jag åt det? Hur ska jag göra då för att få henne att förstå?

Jag tror att hon förstår att jag kanske vill dammsuga men sen är hon så envis att hon minsann ska dammsuga iaf. att hon inte respekterar det jag säger..

Och sen det här med hur länge hon stannar etc, min sambo säger ju ingenting! Han lär inte säga ngt heller för det är för barnbarnets skull hon kommer ner och min sambo skulle aldrig någonsin säga till sin mamma att hon inte kan/får stanna så länge. Han kanske tycker samma sak, men han säger inget.. För det kommer bli som att vi säger nej till att hon ska få träffa sitt älskade barnbarn…

Ja,, det later ju som en kranglig situation. Men det kan ju vara sa att hon vill hjalpa till, efteresom hon ar hos er sa lange. Sa nar du sager att DU ska stada sa, kanske hon tror att du anda  tror att du blir glad voer att fa slioppa. Att du sager att du ska gora det bara for av hansyn till henne, och inte for att du verkligen VILL stada sjalv…

Jag skulle tycka det var harligt med nagon som damsuger at mig!!!  Kanns det omojligt for dig att bara acceptera det, att uppskatta att du far mindre sysslor nar hon ar dar? Att fortsatta med din vardag som alltid, aven under de veckor honar dar? Att inte lagga sa mycket fokus pa att hon ar dar?

OM det kanns omojligt, da ar det ju bara att prata med din sambo, och pa sa vis komma fram till ett upplagg som passar er alla.

Hon vll traffa sitt barnbarn visst, men om du kanner att du just nu inte kan hantera langa,  och tata besok, sa har hon inget val att acceptera.

Kann efter hur du vill ha de, vilket upplagg som kanns bast for dig!