Som jag skrev forut i den tidigare traden, sa ar ju doden inget daligt. Vi bestammer ocksa sjalva  nar vi vill do,dels har vi bestamt mycket innan vi kom in i var fysiska kropp, och dels bestammer vi under var livsgang, och sedan aven nar vi borjar narma oss doden.

Fascinerande faktiskt hur de som ar sjuka, bestammer exakt NAR de ska lamna den fysiska existensformen. Den sista tiden ar ofta till for omgivningen, personen i fraga (som ar sjuk, doende) har ofta gjort klart allt som ska goras, men i och med att "dra ut" pa det med sjukdom sa ger det ofta de kvarvarande en massa att tanka pa.

Min svarfar dog haromveckan,, han drog ut pa det lite langre an vad alla trodde, och vi insag att det var for att framst min mans syskon skulle klara ut lite bitar, motstand, etc.

Min pappa dog for manga ar sedan, jag var 25. Han var sjuk i cancer, jag akte da hem i tva veckor for att saga hejda, vi hade tva jattefina veckor tillsammans, doktorena sade att han hade val ca tre manader kvar, men eftersom jag bor sa langt bort sa skulle jag inte kunna komma tillbaka, utan vi visste bada tva att detta var HEJDA. Sa vi sa hejda, kvallen innan jag skulle aka tillbaka. MItt flyg gick sju pa morgonen, fyra pa morgonen ringde de fran sjukhuset, han hade dott, sa jag akte dit, han saga hejda en gang till och akte sedan.

Detta var hans beslut. Det fanns nu ingen anledning att dra ut pa det.

Sa din vans pappa fattar sina beslut om han ska leva eller inte.

Forr eller senare sa kommer vi alla att lamna var fysiska existens, och alla fysiska relationer ar tidsbegransade, var tacksam for den tid som vi har fatt tillsammans. Kanske att prata med din van om sadant, ge honom en bok, fa honom att se pa doden ur annat  perspektiv,, sadant kan underlatta.

OCH LIVET AR HELT RATTVIST Vi far ALLT som vi ber om . Ur dessa kontraster som din van gar igenom, fods nya insikter for honom.

Jo du kanske har rätt men det är jobbigt se på när någon inte mår bra. Plus att detta är hans närmsta, hans familj. Ingen vill vara själv, utan familj. Eller det kanske finns sådana människor, vad vet jag, alla är olika. Men det är svårt acceptera att livet kan förändras så från en dag till en annan.

Precis som SHIAWASE så är döden för den som dör, inget hemskt utan bara en del av livet. Däremot kan det vara väldigt jobbigt för dem som finns kvar. Största delen i det som vi kallar sorg är inte sorg för den som är död, utan det handlar om sorg för en själv och det man har förlorat. Och där handlar det ju helt och fullt om vilken inställning man väljer att ha.

Självklart är det inte alltid så lätt att bli ensam kvar, alla beslut som ska fattas, alla saker man inte kommer att kunna berätta för den som nu är borta osv. Det är ju där sorgen ligger.

LoA verkar alltid för alla, men om du tänker att du ska skicka glada tankar till personen och han ska må bättre så - ja, det funkar, om han är mottaglig! Så vi kan höja någon annans energi genom att vara positiv och glad själv. Vi kan dock inte önska något för någon annan.

Men genom att själv vara så glad det går, sända tankar av kärlek och lycka, samt visa honom allt det fina som finns i livet trots att mamma är borta och pappa är sjuk - det är där du kan göra skillnad på ett positiv sätt.

Visst kan du tänka bra tankar för deras skull! Man kan ju aldrig ändra på någon annan än sig själv, sin egen vibration, men jag tror att du kan påverka andra saker med din vibration, dina tankar.

Det känns också skönt att kunna göra något! Tänd ett ljus, meditera en stund och tänk ljusa fina tankar om din vän och hans pappa, att din vän ringer dig och berättar att hans pappa mår bättre, att dom hittar på roliga saker tillsammans osv.