Annons:
Etikettloa-generellt
Läst 1670 ggr
Sugarcream
2012-07-18 16:26

Döden och LoA

Ingen kul rubrik. Men om man nu attraherar allt, innebär det även död? Eller andras? Detta tvivlar jag på men nu är det så att en nära person gått bort för mig och jag och andra fått drabbas och må dåligt. Har man attraherat detta dåliga till en eller ska jag lära mig något? Förlåt om frågan är konstig. Kanske inte någon som kan svara heller. Men just nu är mkt tungt och man förstår inte.

Annons:
SHIAWASE
2012-07-18 16:42
#1

Skrev precis om min svarfars overgang i tacksamhetstraden:)

For det forsta (ur MIN synpunkt) DOD ar INGET DALIGT!!!

Det ar bara en forandring i existensform fran fysisk TILLBAKA till icke-fysisk.

Vi valjer SJALVA (varat hogre jag) vilka foraldrar vi ska fodas hos, vad vi ska ga igenom, och aven nar vi sak ga tillbaka till den icke-fysiska formen.

Overgangen kan komma snabbt, tidigt, plotsligt, sent,,, etc. Men det ar inget ONT, och inget DALIGT vi valjer sjalva , helt enkelt!!!

OCH ja,, detta ar ocksa nagot som vi attraherar och bestammer sjalva.

Vi slutar aldrig att existera, vi andrar bara form,, och doden ar absolut inget DALIGT, nar vi dor,sa atergar vi till kallan, till varat hogre JAG,,, det finns INGET daligt med detta!!! Personen som har gatt over, kanner inget "daligt",, men de som finns kvar i fysisk form kan kanna saknad, och sorg,,,

MEN om vi vet att doden inte ar nagot slut,,,, utan bara fortsatting, forandring,  sa skullle vi istallet for sorg kanna gladje for att denna person nu far fortsatta sin resa,,, .Var tacksam for den tid ni fick tillsammans, Gladj dig for att din van nu har atergatt till icke-fysiska och mar helt utmarkt!!!

Det ar mina tankar runt detta:)

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

linnease
2012-07-18 17:08
#2

Mina tankar och min känsla om det är helt i linje med Shiwases efter massa grejor jag läst, hört, upplevt de sista åren. Inte heeeelt hundra på det förren jag upplevt det själv :) , men det känns väldigt bra (och väldigt logiskt för mig) att tänka så!

Kram!

Alexandraea
2012-07-18 17:58
#3

Jag tänkte skriva om min syn på döden men Shiawase hade redan formulerat det så klockrent att jag vet inte riktigt vad jag ska tillägga. Glad Vad som fick mig att förlora all rädsla för döden var när jag läste Många liv, många mästare av Brian Weiss för ett par år sedan. Om du inte redan läst den så kan jag varmt rekommendera den. Allt kändes så logisk och liksom bara föll på plats.

Huruvida vi attraherar döden eller inte så kanske vi gör det på en viss nivå utan att vi är medvetna om det. Har inte tänkt på det så mycket så jag spekulerar bara nu. När vi är klara med vad vi ska lära oss i det här livet och är redo att gå vidare så kanske vårt högre jag ser till att vi får möjlighet att lämna det fysiska livet och "komma hem igen." Döden är ju som sagt inget hemskt utan bara ett byte av miljö och medvetandenivå fö att gå vidare i vår själautveckling.

Jag förstår att du saknar din vän och att det känns jobbigt, men jag är helt övertygad om att han/hon mår jättebra och är trygg och lycklig i den andliga dimensionen.

linnease
2012-07-18 18:40
#4

och - det verkar som vi inte är så hemskt separerade heller.. man kan kommunicera med det icke-fysiska och med dem som inte är fysiska för tillfället om man vill.. :)

provat ett par gånger med vänner och familj som gått bort.. funkar! behöver inte vara större skillnad än att nån flyttar till en annan kontinent och man mest hörs på mejl o telefon..

crinalina
2012-07-18 19:00
#5

Jag är mer eller mindre på samma linje som ovanstående talare, alla, men jag har kanske inte funderat så mycket på det egentligen. Men jag vet av erfarenhet att det jobbiga är för de som blir lämnade kvar. De som går vidare blir lugna och trygga när slutet är nära.

För mig så känns det inte så viktigt att veta varifrån vi kommer och var vi ska eftersom jag är fokuserad på mitt liv nu. Det enda jag kan påverka vad som sker när jag dör är att leva mitt liv så värdigt och lyckligt som möjligt. På det viset så vet jag att jag dör lycklig oavsett när och hur det sker.

Jag vet också att de som dör finns kvar runt omkring oss och det vet jag för att jag nästan bevisligen fick besök av min pappa när jag nyss flyttat till Spanien. Jag drömde nämligen om honom en natt, att han kom hit och hälsade på mig och mådde jättebra och han njöt av solen och havet och stranden och han blev alldeles solbränd (och det var ingenting han normalt blev eftersom han var rödhårig). Två dagar senare så fick jag ett sms från min syster i Sverige där hon sa att hon drömt om pappa under natten, men att det var så konstigt för han var alldeles solbränd och det brukade han ju inte vara. Då skrattade jag och berättade att det var ju inte så konstigt alls eftersom han precis varit här och hälsat på mig.

Cool

Vad gäller din fråga om du ska lära dig något av det, så är svaret absolut att "ja, det ska du". Det finns ALLTID en lärdom i saker som sker. Av min pappas död så lärde jag mig att leva mitt liv efter mitt hjärta. "Var lycklig och gör det bästa av era liv", sa han till oss när han var sjuk. Jag lärde mig också att döden är inte jobbig, det är saknaden för de anhöriga som är det jobbiga. Och jag lärde mig att när man accepterar saker man inte kan undvika så blir det lättare (hellre än att kämpa emot).

Min blogg om livskvalitet och hur man skaffar det; http://qualityinsideandout.com/

Sajtvärd på Law of Attraction

szirius
2012-07-18 19:50
#6

Delar syn med #1 - underbart beskrivetKyss

Sedan är det ju alltid en process man går igenom när någon dör. Man får vara snäll med sig själv, ha tålamod. Ofta är det så många blandade känslor - framförallt precis i början, av både sorg över att inte kunna ses fysiskt längre, till glädje och tacksamhet över tiden man haft osv.

Låt alla känslor finnas, låt dem komma och gå och bedöm dem inte som negativa eller positiva. De bara ÄR.

Gråt kan man lika gärna se som ett känslouttryck för kärlek som rinner över.

De som gått vidare vill inte att vi ska gräva ner oss o sorg och saknad, de vill att vi ska leva vidare**. **

Annons:
Sugarcream
2012-07-22 15:39
#7

Tack för era svar. Det är min bästa vän/mitt ex mamma som gått bort. Helt plötsligt sådär. Kom som en chock för alla. Och det tar tid att förstå att det verkligen hänt. Ska på begravningen nästa vecka och det är väl då det kommer gå in att det är verkligt. Jag är ledsen för hon var en underbar människa och vi hade planerat att ses i sommar. Annars hade vi inte så mkt kontakt. Men min vän o hon hördes dagligen. De stod varann så nära. Så är mest ledsen för hans skull. Man känner sig så otillräcklig nu. Jag finns där för honom om han vill ses, prata mm och lyssnar och tröstar. Känns inte som jag kan göra mer. Jag tycker om honom så himla mycket. Jag är ledsen när han är ledsen och glad när han är glad. Tror nog man kan säga jag älskar honom även om jag inte erkänt det. Och jag känner hans smärta. Önskar att han ska få bli lycklig en dag. Han e en underbar människa precis som sin mamma och han förtjänar det bästa. Jag har börjat läsa böcker om livet på andra sidan mm och det är intressant. Jag hoppas hon finns där och tittar på sin fina familj som mår så dåligt. Jag har också sagt till min vän att han får lov att må bra och skratta. För det e vad hans mamma hade velat. Hon vill nog att vi ska vara lyckliga och må bra. Och hon finns ju alltid inom oss. Bara inte fysiskt, och det är det som gör så ont :( Och chocken av att det kom aå plötsligt.

Upp till toppen
Annons: