Hej,

Jag hoppas att någon kan ge min lite råd.

Jag vet förmodligen svaret själv… you always do, men sitter fast.. Jag behöver någon från ett annat perspektiv!

Jo, jag är en väldigt empatiskt människa och vill att alla ska må bra.

Jag vill utbilda mig till behandlingspedagog i framtiden, det säger en del…

Då jag har haft en tendens att innan nästan ta på mig andras karma och lösa det åt dem (mina vänner då)

Men det gjorde bara att jag också mådde dåligt.

Jag kom sedan till insikt och Jag har för några månader sedan, tagit en steg tillbaka och faktiskt levt som jag lär, att alla har sin egen karma och det är bara en själv

Som kan ta itu med den. Självklart med stöd och hjälp. Men det är aldrig någon annan som kan lösa problemen åt någon.

För man kan inte tänka andras tankar. " Vartenda medvetande i universum skapar sin egen upplevelse genom sin fokusering och eftersom ingen annan kan tänka någon annans tankar kan ingen heller skapa i någon annans erfarenhet.

"

Jag har mått skitbra sedan jag levde som jag lär, förstått karma bättre och LOA, och allt har flytit på.

Och har mina vänner mått dåligt, har jag hjälpt dem så gott jag kan utan att gräva mig in i deras problem och ta ansvaret för att det ska lösas… De har mått bra igen ganska fort.

MEN!
Nu är det så att en av mina bästa vänner, hon mår riktigt dåligt nu. Det har inte varit i några dagar, utan 2 veckor, år egentligen, Men riktigt nere i 2-3 veckor nu..
Hon vill inte riktigt säga vad det är, utan hon mår bara dåligt säger hon. (Vår bästa vän har flyttat till Tyskland för 10 dagar sen och det vet jag påverkar.)

Hon känner också att hon inte gör något av sitt liv. Hon har så många drömmar, men hon gör inget. Tex. Att hon vill testa att bo i London, men vågar inte åka dit själv. Osv.

Som vi har pratat om innan.

Och nu när våran bästa vän tar steget och flyttar till Tyskland, 3 veckor efter sin student och hon är 2 år yngre än min vän som mår dåligt, så kan jag tänka mig att min vän (av saker som vi har diskuterat innan) känner sig misslyckad osv. Då hon kämpar med sin vikt också, hon var varit överviktig sedan barnsben…

Jag gav henne mina råd, hur jag tänker, jag tipsade om LOA (vilket hon var inne på innan, men hon tycker inte det funkar, pga. hon är VÄLDIGT negativ)

Hon förstår nog inte hela LOA ännu. Vilket jag accepterar, men jag hoppas att hon kan tänka lite positivare, bara lite så att hon mår bra.
Jag tipsade om Abraham Hicks och sa, "testa, lyssna, det funkar för mig, testa, det ger dig kanske något, annars så hitta något annat som funkar för dig.."

För vi klickar på många andra sätt.

Jag har dock märkt att när hon frågar hur jag mår så säger jag bra/nice/toppen!! Och så dubbelkollar hon och ger min blickar "huh.. säkert? Är det inte något som är fel?" med tanken att det måste vara NÅGOT som inte bra. Sen frågar hon det också..

Hon tror att man inte kan må så bra. Då jag har varit duktigt deprimerad i 4-5 år, har äntligen kommit ut ur det. Man KAN må bra.

Ibland så hittar jag något som är mindre bra med mig bara för att hon frågar och tror att något är fel..

Det låter inte som en bra ingen bra vän … vet.

Men vi brukar ha riktigt kul ihop och vi har våra bra samtal, hon brukar alltid peppa mig till att göra det jag vill göra. Hon är en vän i min krets just nu som jag egentligen trivs bla. bäst med.. men de senaste veckorna så har det blivit ett

Större mellanrum pga. att jag tänker så positivt på allt och hon negativt på det mesta..

Tror hon blir lite avunsjuk på att jag är så optimistiskt, hon tycker nog det är jobbigt som fan ibland, samtidigt som hon är glad för min skull.

Jag träffade henne igår med 3 andra vänner, då jag såg, kände att hon mådde dåligt fortfarande.

Jag frågade henne men hon ville inte berätta, jag frågade om vi skulle prata en annan gång så sa hon att hon inte vill säga något, aldrig.

Då lät jag det va.

Och tänkte, att hon kommer när hon kommer, eller så får det vara så!

En annan vän som också var med igår, såg/kände jag också att han mådde dåligt. Ursh!

Jag känner mig lite hemskt att jag mår toppen nu och så ser jag mina vänner sjuka mer och mer..

Men när jag stack hem så tänkte jag inte på att de mådde dåligt, utan det löser dom själva och det kommer lösa sig.

Var helt positivt inställd.

Vi pratar när vi pratar om det, tänkte jag.

MEN I natt så vaknade jag av att jag drömde oroliga drömmar om båda mina vänner som mår dåligt och att jag försökte hjälpa dem allt vad jag kunde.

Var helt orolig. Sen kunde jag inte somna på ett tag, för jag tänkte
Att jag **sviker dem??
**Jag sa åt mig själv att det löser sig, detta får jag ta hand om i morgon. (så att jag kunde somna om)

Och det är jag nu också men jag fokuserar inte på den känslan, utan att det kommer lösa sig.

Min fråga är nu,

Hur ska jag göra? Ska jag försöka hjälpa dem? Prata med dem? Ge mina positiva svar på allt? För vill ju inte ljuga när jag ska ge råd. Jag vill inte säga saker som de vill höra, utan min åsikt.

Eller ska jag skit i det? vill ju inte svika dem i heller.

När vi träffas så (speciellt min vän som jag har pratat mest i inlägget om) avger hon energi om att hon inte mår bra, då är det inte kul att umgås med henne.

Så om jag ska skita i det, så kommer vi inte träffas mycket.

Vill heller inte lämna henne i sticket.

Vad ska jag göra????