Annons:
Etikettloa-och-relationer
Läst 1546 ggr
[Kathja]1
2012-07-02 22:55

Vi och våra respektive :)

Vi hamnade lite OT i fuck-tråden då vi kunde konstatera att flera av oss Attraktionslagare har respektive som inte helt och fullt var som alla andra. Och som framför allt inte var som oss själva.

Det var flera av oss som levde med lätt fyrkantiga män med högt iq och vissa svårigheter för det där med empati och mellanmänskliga grejer.

Intressant att se vad man attrahera, och attraheras av! Kanske fler som känner igen sig?

Annons:
MissInAction
2012-07-02 23:18
#1

Det var intressant Glad

Historik:
Första förhållandet var med en mycket bestämd, kontrollerande kille med både asperger och social fobi konstaterat i efterhand, samt tekniskt lagd, kunde prata lite känslor.
Andra förhållandet var med en vääääldigt känslosam kille, social och pluggade etnologi och idéhistoria - jag gjorde slut efter ett år. 
Tredje förhållandet var återigen med en ingenjörstyp, tekniskt intresserad men också social, uttrycker sig väl och pratade gärna känslor. 

Ja min sambo är väl lite på gränsen också. Han är definitivt inte som andra. Det tog ett år från att jag blev kär i honom till att vi blev ihop tex - han är lite trögstartad, hahahaha Flört

Väldigt lugn och liksom lågmäld, men samtidigt bestämd och med åsikter om det mesta. Pratar dock inte mycket. Men han är väldigt smart och allmänbildad och teknisk. Inte så intresserad av personlig utveckling, fengh shui, healing eller vad det nu kan vara som jag vill prata om.. det går liksom inte med honom.

Visst, han kan prata känslor. Första dagen vi blev ihop så sa han flera fina saker. Men nu är det inte ofta, eller det händer väl i princip aldrig om jag tänker efter. Men han visar på andra sätt att han tycker om mig.


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Alexandraea
2012-07-02 23:44
#2

Kathja; måste bara säga att ditt sista inägg i fuck-tråden; "Själv höftar jag ihop allt i livet" var en perfekt beskrivning av mitt sätt att leva också, haha. Glad Jag blir oerhört uttråkad av att läsa instruktioner, recept, långa fakta-beskrivingar osv. Jag kör hellre lite trial and error, testar mig fram.

SHIAWASE
2012-07-03 00:27
#3

Kul att lasa om era respektive pa gnall-tradenFlört

Min man ar social bara med de han vill, han "anpassar" sig inte till omgivning, gar sin vag. Jag som ar valdigt oppen och social med alla tyckte det var jobbigt i borjan (for tjugo ar sedanFörvånad) Men Tack vare att han ar som han ar sa har jag lart mig att LATA ANDRA VARA SOM DE AR. Det ar inte mitt problem att forsoka fa honom att bete sig pa ett visst satt sa att MIN omgivning ska tycka om honom. Sa det har varit valdigt vardefullt for mig.

Det dar med Crinalinas tak kanner jag ocksa igen!!! Han ar valdigt  noggrann, och allt ska goras "ordentligt" och precis, medan jag har som Kathja sa, "hoftar ihop allt".

Men dessa olikheter gor att man lar sig att min lycka har helt med mig att gora , hans lycka har med honom sjalv att gora…

Nu ar ju han andligt intresserad, har alltid varit sa,,, men ingen kan "tala" om for honom hur han ska tycka och tanka. MEN hicks bok Attraktionslagen, kom till mig pa ett lustigt satt, och jag hittade perfekt timing att "vidarbeforda" den till min man (i en valdigt valbehovligt period), och sedan dess har allt bara skjutit ivag!!! Han utvecklas at sitt hall, jag at mitt, men vi har ett battre forhallande an nagonsin. Vi later oss sjalva vara som vi ar (tidigare kunde han forsoka fa "ordning" pa mig och mitt "hoftande":) aven fast det ar omojligt)

Sa med andra ord, att leva med nagon som inte ar riktigt som "andra" , inte ar som en sjalv, ar nog bara bra for ens egen utvecklingGlad

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

crinalina
2012-07-03 11:15
#4

Mycket intressant!

Min man har ju som sagt ett ovanligt högt IQ, och precis som Shiawase säger så när han gör någonting så gör han det alltid välidgt noggrant. Han är också, precis som Shiawases man, social med de han vill vara social med och han anpassar sig inte för någon. Man får ta honom som han är annars så får det vara. Take it or leave it.

Vag gäller hans emotionella sida så är ju hans fall lite speciellt eftersom han var alkoholist under större delen av sina tonår och hela 20-åren plus ett par år in i 30. Han blir 40 i år och har varit nykter i 8 år nu. Han säger själv att det känns konstigt att fylla 40 för när han drack så trodde han inte att han skulle bli så gammal. Hade han fortsatt dricka hade han inte blivit så här gammal.

Hur som helst så har ju hans alkoholism gjort att han blev underutvecklad på en del områden, som tex känslor, han hanterade alltid känslor med att dricka. Så han är lite som ett blankt, men lätt motsträvigt, blad att jobba med. Jag har fått lära honom att känslor inte är någonting farligt, och hur man kan hantera olika känslor. Han var nämligen av den åsikten att han inte hade några känslor, ända tills jag ifrågasatte hur han då kunde säga att han älskar mig.

Jag å andra sidan är överutvecklad när det gäller känslor. haha

Hmm, lite rörigt?

Jag har absolut medvetet attraherat en man som honom, även om jag fick lite mer än jag frågade efter inom vissa områden.

Vi kompletterar varandra otroligt väl för övrigt. Jag kan plocka ner honom på jorden när han svävar iväg i rädslor, stress och nya marker som han inte vet att hantera. Han å andra sidan är fenomenal på att få mig att känna mig älskad och trygg, när min gamla osäkerhet kommer smygandes (vilket blir mer och mer sällan).

Min man, eller ja sambo då, är inte andlig och inte heller har han någonsin läst någonting om LoA så vitt jag vet, men på något vis så har han ändå en del av rätt tänk.

Jag älskar din beskrivning Kathja. Att höfta ihop allt i livet! Precis så är jag också, och min sambo är noggrann.

Min blogg om livskvalitet och hur man skaffar det; http://qualityinsideandout.com/

Sajtvärd på Law of Attraction

[Kathja]1
2012-07-03 11:30
#5

Sitter på jobbet och har egentligen inte tid men var bara tvungen att titta in här helt kort (återkommer mer i kväll då jag är själv kvar här) - men vill iaf säga att det är otroligt roligt att se att det är så lika.

Fyrkantiga män som kör sitt rejs, går sin väg (på gott och ont), med mycket ordning och reda och så vi som höftar ihop det mesta. Intressant kombination…

szirius
2012-07-03 15:16
#6

Skrev ett BAUTALÅNGT inlägg som jag lyckades trycka bort….universum säger mig att tänka lite på saken och omformulera mig tydligenTungan ute

Puh, får vänta på ny inspiration då…Flört

Annons:
SHIAWASE
2012-07-03 15:22
#7

Ser fram emot det inlagget Szirius!!

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

szirius
2012-07-03 15:46
#8

Klistrar in från Kathja :

Det är kanske så att eftersom de har svårt med att läsa av andra osv så "måste" de leva med kvinnor som oss, som är grymma på att fokusera på det positiva! Och vi får bra träning i att välja känslor… Flört

Detta tema är under processande hos mig kan man säga, jag försöker åter landa i valet jag gjort att leva med denna make som ALLTID vill gå sin egen väg, oavsett vad andra tycker och tänker om honomFlört.

Många gånger kan jag bli sårad och frustrerad av hans beteende, just detta att han omöjligt förstår det här med att ibland anstränga sig för andras skull…gillar han nåt så gör han det, annars får det vara, liksom. Och det kan upplevas egoistiskt i relation till andra.

Jag pendlar i min självkänsla och tycker ofta att det är jobbigt då jag märker att makens släkt stör sig på honom, medan han tycker att jag ska sluta bry mig så himla mkt vad andra tycker.

Svår balansgång detta…när man följer sitt eget hjärta och när det går över gränsen till egoism…förstår ni hur jag tänker…Obestämd

_Men visst lär jag mig mkt av min make. Ett ex:
_

Nu senast hade vi en heldag på stranden där mostrar o kusiner o sysslingar slöt upp. Maken satt och läste i skuggan 80% av tiden. Vilket de självklart klagade högljutt på (sydländskt temperament här, varma konflikter, allt ska uttalasFlört) de sa att han var så osocial, dålig pappa för att han inte umgicks med sin son, han gav inte sin släkt nån uppmärksamhet etc etc. Det blev liksom nästan temat på dagen, att kritisera min man. Jag sjönk som en sten ett tag o liksom " skämdes".

När vi kom hem och jag frågade honom om detta så sa han :

" Jag kom dit för att slappna av, jag har jobbat hela veckan och det här är min tid att varva ner. Jag hade inte lust att bygga sandslott , men jag såg att min son var fullkomligt nöjd med att leka med sina sysslingar och ni hade ju fullt upp med att prata med varandra".  Punkt slut.

Underbart och helt rätt, kände jagGlad ! Min besvikelse rann bort på ett ögonblick. För när jag tänkte på saken så gjorde det inte MIG nåt att han satt och läste. Jag hade det jättemysigt och jag var glad att han kunde slappna av också. Sonen hade det ju också jättebra. Och egentligen tror jag knappast att släkten hade nåt egentligt behov av att prata med honom hellerFlört.

Jag önskar bara att han sagt detta vid stranden, givit SIN syn på saken. Ofta är han bara tyst och då får de på nåt sätt vatten på sin kvarn, att alltid ha rätt att kritiseraObestämd

Haha, nu blev inlägget ett helt annat.Det var väl meningenTungan ute

szirius
2012-07-03 15:55
#9

För övrigt är han faktiskt gängets clown, bland sina FÅ UTVALDA vänner. Där är det HAN som drar igång fotbollsturneringar, pokerkvällar etc.

Hans mor fick en smärre chock på vårt bröllopSkrattande då hon insåg att det fanns en HELT annan, utåtriktad och rolig sida hos sin son, som hon ju enbart känner som ett inåtvänt, småtråkigt geniFlört Under alla dessa år har hon inte haft nån aning om detta…han pratar ju aldrig om sina vänner eller vad han gör, så hur kunde hon veta…

Att bjuda på sig själv bland bekanta o släkt existerar nämligen inte för honom…och det kan göra ont i mitt EGOOskyldig, jag vill ju att alla ska se vem det är jag älskar…

Jag tycker dock att detta är mer genuint. Han är ju världens bästa pappa när han är själv med sonen. Men bland folk drar han sig tillbaks, och de tror ju att han alltid är sån….

I andra familjer kan det ju faktiskt vara tvärtom, har jag förstått bland vänner…att bland folk anstränger männen sig och verkar vara sociala,supertrevliga och världens lekpappor…medan det ser HELT annolunda ut bakom stängda dörrar hemmaTyst

SHIAWASE
2012-07-03 15:58
#10

haha! Valkommen till "klubben" SziriusGlad

Min man gor pa precis samma satt,,,(och det verkar som om manga av "vara" man verkar vara liknande…)

Jag har lart mig med aren, lat honom fa vara,,, om andra tycker att han inte ar tillrackligt social sa ar det ju inte mitt problem JATTEBRA att han mar bra, och JATTEBRA att jag mar bra.

Sedan vad omvarlden tycker, det ar ovasentligt!!!

Nar vi gifte oss, sa var det ingen i Sverige som sa "grattis" utan de sa " Ja, du har ju valt det sjalv , sa lycka till"FörvånadEn Japan, dessutom en renodlad KARATE-person, som gar sin egen vag, och som ser ut som en "Yakuza" Förvånad:):)

Men nu , efter tjugo ar sa har val de flesta slutat oroa sig:)

Ett STORT TACK till alla vara man som hjalper oss att hitta lyckan inom oss sjalva !  Och genom det, aven lyckan tillsammans med dem!

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

crinalina
2012-07-03 16:01
#11

szirius, just det där är intressant. Min man kan sitta helt tyst en kväll om vi möter upp med vänner på en bar. (Han har inga problem med att vi andra dricker så länge vi eller andra runt omkring blir fulla). Jag visste dock det om honom innan vi blev ett par eftersom vi var vänner redan innan och umgicks med samma personer då. Ibland så kan han dock vara i centrum för diskussionerna också. Det beror helt och hållet på vilket humör han är på. Precis som att han ibland kan vara så rolig så vi viker oss av skratt, men ibland är han den som vet allt (och retfullt ofta så vet han faktiskt allt, hehe).

Jag har fått lära mig att han är precis den han är. Punkt. Det har hjälpt mig jättemycket i att låta andra, och framförallt mig själv, vara precis de som dem är eller mig själv som jag är.

Fler borde göra som din man, tycker jag!

Jag var dock ändå relativt bra på att låta andra vara som du är redan innan. Jag har alltid varit stolt över att jag inte gör, och nästan aldrig har gjort, saker på det viset som andra gör det bara för att man ska. Jag har nästan alltid gjort saker på mitt sätt. Jag har också lyckats uppfostra min son till att våga vara den han är, oavsett vad omgivningen anser om det.

Men det jag lärt mig allra mest är nog just att jag visste hur min sambo var redan innan vi blev ett par och jag valde honom tack vare det (och ett par småsaker trots det). Så när jag någon gång ibland retar upp mig någon av alla de sakerna så stannar jag upp och så minns jag att jag visste och jag valde. Och sedan så tänker jag att tänk om han helt plötsligt skulle få för sig att reta upp sig på mig för någon av alla mina konstiga idéer eller fasoner, som han visste från början, hur skulle det få mig att känna mig. Hur orättvist skulle inte det vara?

Jag vet att det är precis det här som jag attraherade och jag var medveten i min attraktion av min drömman. Jag var fullt på det klara med var jag ville ha och vad jag önskade mig. Även om jag inte hade så mycket koll på LoA just då.

Min blogg om livskvalitet och hur man skaffar det; http://qualityinsideandout.com/

Sajtvärd på Law of Attraction

Alexandraea
2012-07-03 18:11
#12

Mitt ex hade ju också som sagt väldigt svårt för relationer, det emotionella och det sociala, och det även med mig. Så för mig fick det mig snarare att inse vad jag inte ville ha i en relation, i alla fall mot slutet. (Clarity through contrast som Michael Losier pratar om.) När vi träffades var det ju precis vad jag behövde, som jag beskrev i andra tråden, men när jag sedan började hitta mig själv igen insåg jag att jag ville ha någon som jag kan prata mer med och ha diskussioner och ett utbyte av tankar och funderingar. Någon som kan ha förståelse för min mer andliga sida, även om han inte nödvändigtvis behöver tro exakt som jag om saker och ting. Men att ha en diskussion på en djupare nivå än vilket hemmabio-system vi ska köpa…ehm, förlåt, fick en liten halvbitter minnesflashback där… Skäms Nä men jag är faktiskt tacksam över vårt förhållande, det hjälpte mig upp ur en rejäl livskris och var precis vad jag behövde då.

[Kathja]1
2012-07-03 18:40
#13

Det är så roligt att läsa era inlägg kring era män, för jag kunde ha skrivit dem själv.

När jag träffade min man så hade jag då inte önskat mig en ny karl, var nöjd med mitt liv som nyskild, men jag hade önskat mig att få bli hel, lära mig älska mig själv och att komma hem. Det har han hjälpt mig med, han har visat mig vägen genom att vara där själv. Skrattande

Innan jag träffade honom så levde jag i 13 år med mina barns pappa. Vi var lika i så mycket. Rädda, osäkra, ångestfyllda osv - han dålde det bara bättre än mig. Sedan insåg jag att jag var långt mycket starkare än honom, tröttnade på det mesta med honom (är en lååååång historia) och lämnade honom.

Och så träffade jag min man… Stor, stark, trygg, håller vad han lovar, en kul kille med glimten i ögat - men precis som flera av er säger om era män sjukt asocial när han inte vill! Han har inga problem med att lämna sällskapet om vi har gäster. Saker och ting ska vara på hans sätt annars får det vara, och står det att gurkfröna ska planeras i raka rader med 2,5 cm mellanrum då åker måttstocken fram. En annan hade klart "ögonmåttat" dit dem. Tungan ute

De första åren var det ganska tufft, framför allt denna brist på empati. Men eftersom jag vet att han älskar mig över allt på jorden och utan problem hade gått i döden för mig så har det varit värt att lära mig förstå honom. Och när man väl insåg att han inte är som alla andra och bara städade bort alla föreställningar om hur det brukar vara har det inte varit några större problem.

Det som har hänt är att vi på dessa nio åren har utecklats mot varandra. Han har blivit bättre på känslor, empati och det mellanmänskliga och jag har blivit trygg, positiv och jag har lärt mig älska mig själv och vara ego.

Så nog kan man se att det är bra att man träffar sin raka motsatts. Men det är ju intressant med tanke på att lika attraherar lika…

Annons:
crinalina
2012-07-03 19:09
#14

När min sambo väl slappnade av och började förstå att han älskar mig och att det är ingen fara. Jag tänker inte dra, skälla på honom eller skylla allt dåligt som händer på honom.

Han är nu väldigt kärleksfull och visar mig hela tiden hur mycket han älskar mig både i handling och i ord. Han kan säga 10 ggr på en dag att han älskar mig och jag vet att han menar det varenda gång han säger det. Han kan köpa en paviljong för att jag vill ha en, även fast han först måste jobba om det till att det är hans idé hehe. Och han pussar och kramar på mig hela tiden. Så nog är han emotionell alltid.

Det du säger Kathja om att ni har utvecklats mot varanda är en bra beskrivning av hur vi har utvecklats också. Han har blivit bättre på känslor, empati och det mellanmänskliga och jag har blivit trygg och lärt mig älska mig själv för den jag är. Tidigare kände jag alltid att jag aldrig riktigt räckte till. Och då gjorde jag ju naturligtvis inte det.

Det var faktiskt i en krisperiod mellan mig och min nuvarande sambo som jag aktivt sökte vägledning på nätet och ramlade över LoA (igen). Jag hade tidigare påbörjat lite lärande om det men blev abruten av att min pappa blev sjuk.

Min blogg om livskvalitet och hur man skaffar det; http://qualityinsideandout.com/

Sajtvärd på Law of Attraction

målle
2012-07-04 16:33
#15

vill ni förklara det där "mellanmänskliga" lite mer ingående? Skrattande

Kathja - hahahah det där med gurkfröna är ju som min sambo i ett nötskal! Jag var tom tvungen att fråga honom om han brukar kamma mattfransarna, men nej han kammar de inte, han slänger liksom till mattkanten så fransarna hamnar rätt på så sätt ist… hahaha! Och har man flyttat på ngn möbel eller sak för man tex städat och sedan har möbeln eller saken hamnat typ 3 mm mer åt vänster ser han det direkt.

LoAEmma
2012-07-04 17:10
#16

Shit, ni har verkligen speciella män!

*Det blir som det ska*

Medarbetare på Gravid iFokus

[Kathja]1
2012-07-04 20:24
#17

Det mellanmänskliga är det där med samspel, att läsa kroppspråk, ta in andras tankar, åsikter och behov - att kunna möta andra där de befinner sig, att kunna sätta sig in i andra människors situationer och varande, förstå det underliggande budskapen osv.

Som idag, vi satt vid matbordet och hans son har dubbelsidig öroninflammation efter för mycket badande - pojken säger "nu har jag varit utan värktablett en lång stund och då känns det mer i det örat än i det andra" - sedan fortsätter han att äta. Och jag frågar honom om han vill ha en värktablett, för det var ju det han ville ha.

Efteråt frågar jag min man om han hade förstått att det var det ungen ville, då fick jag till svar att idag visste han därför att igår sa pojken samma sak och då fattade min man inte och tio minuter senare kom han och bad om en tablett. Så nu hade han lärt sig. Tungan ute

Upp till toppen
Annons: