LoA-generellt

Kvinnor och LoA

2012-07-02 04:21 #0 av: SHIAWASE

Vad tror ni? Har vi kvinnor lattare att ta till oss LoA medveten an vad man har? Ofta sags det att vi ar mer kanslomassiga, sa kanske darfor ar det lattare for oss att "kanna" oss fram??


Kom och tanka pa detta eftersom det verkar  nastan bara vara kvinnor som ar aktiva har just nuGlad

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Anmäl
2012-07-02 05:19 #1 av: szirius

Intressant fråga....jag tror att kvinnor iaf har större intresse av detta med personlig utveckling etc, iaf om man ser till att det alltid är en stor majoritet kvinnor som går såna kurser, är på såna bokevenemang osv.

Men...jag tror också att kvinnor ganska ofta har en förmåga att överanalysera och på det sättet göra det krångligare för oss än vad det ärFlört

 

Anmäl
2012-07-02 08:53 #2 av: Alexandraea

Jag tror att kvinnor uppfostras till att vara mer öppna om känslor och tänka och analysera mer och därför är det lättare för oss att som vuxna fortsätta på den linjen och intressera oss mer för det spirituella och alternativa tankesätt. Medans män uppfostras till att inte visa sina känslor öppet och ett mer vetenskapligt sätt att tänka. (Självklart finns det undantag hos båda könen.) Det är tråkigt för detta handlar ju endast om könsroller som vi fostrats in i, inte om vilka vi egentligen är. Vi är själar inte kön. Kön är bara en fysisk manifestation för att vi ska kunna föröka oss.

Anmäl
2012-07-02 12:04 #3 av: crinalina

Intressant fråga, som säkerligen har många olika aspekter. Jag tror att det är så att kvinnor, i regel med undantag, är mer utvecklade känslomässigt. Det har till viss del att göra med att vi är uppfostrade så av samhället men också för att män och kvinnor använder sina hjärnor lite annorlunda från varandra.

Att vi är mest kvinnor här inne just nu beror nog på att vi attraherar kvinnor som vi kan diskutera och få hjälp om känslobiten av LoA av.

Jag tror att män, i regel med undantag, är mer påtagliga i sitt LoA-agerande. De bryr sig inte så mycket om den känslomässiga sidan och hur det fungerar med det utan de bara gör saker direkt istället. Medan vi här inne söker total lycka genom våra känslor, söker männen det kanske på annat vis?

Anmäl
2012-07-02 19:11 #4 av: [Kathja]1

Jag tror oxå att det är så att vi kvinnor har ens större benägenhet än män att krångla till livet, därför behöver vi LoA för att göra det lättare för oss, hitta tillbaka till det som är. Männen är redan nöjda med det som är.

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2012-07-03 17:59 #5 av: linnease

Jag tänker som Alexandraea :)  De pojkar jag gillar har en tendens att bli som fnissande femåriga småtjejer när de hänger med mig, haha.. Och så tar de på sig masken igen när de går ut på stan, försöker agera som de tänker att de förväntas vara som män.. roligt :) de är så söta ♥♥

Men nån mer skillnad borde det ju kunna vara oxå.. Annars borde vi ju inte skapat två kön..? Även om det är så att vi hoppar fram och tillbaka mellan dem i olika livstider, så borde intentionerna vara lite olika om man väljer att bli kvinna eller man.. olika upplevelser, spela ut olika roller, olika erfarenheter..

Könsrollerna borde spela in där oxå.. (alltså hur de är i den tid och den plats man föds in i - man väljer det som passar ens intentioner?!) Jag tänker att eftersom vi levt i ett mansdominerat samhälle sååååååå länge, kanske extra många själar som vill balansera upp det hela väljer att vara kvinnor i denna livstiden?

Vi kommer hit som extra uppkopplade, extra kraftfulla, extra intentioner att balansera manligt-kvinnligt-fysiskt-spirituellt..? Och våra intentioner för oss samman på forum som det här när vi börjar bli redo för det!!??

Vad tror ni? Känns som det stämmer med vem jag är iaf :)

Anmäl
2012-07-03 18:27 #6 av: Alexandraea

#5

Åh vad intressant det där med att man har olika intentioner beroende på vilket kön man väljer att vara! Har ofta funderat på just det, om det är ett aktivt val eller bara ett genetiskt lotteri som avgör om man blir man eller kvinna. Särskilt pga att jag själv känner mig så bekväm in kvinnorollen/kroppen att jag har svårt att tänka mig att jag skulle vilja vara man någon gång. Kanske är jag någon gammal kvinnorättskämpe som har svårt att släppa taget... Flört

En av mina bästa vänner här i Spanien är en kille, han har berättat att han föredrar att umgås med tjejer då han känner att han kan vara mer öppen och ärlig med oss än vad han kan med sina killkompisar. Han analyserar ofta och gärna de tjejer han dejtar och varför de beter sig som de gör, och krånglar gärna till det mer än nödvändigt, det stereotypiska "kvinnliga" beteendet. Glad

Anmäl
2012-07-03 18:46 #7 av: szirius

Hoho, ett ämne att gå igång påFlört.

Jag tycker att hela könsrollsfrågan lätt hamnar helt virrigt...för vad man vill uppnå är väl att DET SKA VARA OK ATT VARA DEN MAN ÄR, eller hur?

Jag har mött en stor tendens där de som flaggar med att vara feminister helt omedvetet drar mot att slå på det som "anses vara kvinnligt"...dvs att skriva ner värdet i att vara omvårdande, känslig etc. Varför skrivs dessa egenskaper ner (iaf om det är en kvinna som har dem, men mer o mer upp,i vissa kretsar, om det är en man som har det) ?  Är inte grejen att det INTE ska spela nån roll vilket KÖN man har bakom sin personlighet???

Varför ska tex normen inom chefsyrken o högt betalda jobb fortsätta vara det dominanta där man ska armbåga sig fram? Varför fortsätter jobb inom sjukvård och skola vara lågavlönade? Kommer det förändras först när det är 50/50 kvinnor/män i de yrkena? Vad har vi då bevisat?

Hos flera familjer har jag också mött ett nästan skrattretande "tvärtom- tema" bland deras barn. De är sååå stolta över sin "pojkflicka som minsann bara vill ha tuffa kläder o klättrar i träd...lillkillen däremot gillar rosa, klär sig gärna i klänning, vill ha långt hår  o är lite försiktig av sig"...och de anser att dessa barn är helt FRIA i sina könsrollerObestämdJag ser ju bara att de gjort tvärtom! Och TRO mig när jag säger att detta är rätt vanligt förekommande bland "medvetna" föräldrarTyst.

Jag tänker på en familj som jag känner...där feministmamman dundrar ut att hon minsann går till jobbet en månad efter förlossningen och hon bakar minsann INGA bullar, det får maken göra. Och detta får stående ovationer, hurra så fritt från genus! Men detta var väldigt förväntat...redan innan de ens väntade barn.....jag är bara rädd att det här kan vara en snara likväl för många... för tänk om man nu VILL vara hemma med sitt barn...tänk om man GILLAR att baka bullar...men man råkar vara kvinna, och det där är ju en kvinnofälla har de ju fått lära sig på genuskursen...Obestämd

För mig handlar det här med könsroller( nu med fokus på uppfostran) om att få testa ALLA roller, utan att nåt ska vara fel eller rätt. Man ska kunna vara modig OCH rädd. Man FÅR gråta om man slår sig. Man FÅR tycka att det är roligt med glittriga halsband. Man FÅR också ryta och vara ett argt monster en hel förmiddag. Bara genom att testa så kan ju barnen få mångfald i sitt känsloliv.

Jag ramlade nyss in på nån genusblogg på mama, där jag blev rätt upprörd, där mamman förbjöd sin dotter att ha rosa klänningar o leka prinsessa. Visst är det osunt om man ska fastna helt i en enda roll redan som liten, att man tex som tjej ska vara liten, vän o söt o vänta på prinsen, men HERREGUD, var med och ändra bilden av en prinsessa då! De kan vara superhjältar o slåss med svärd, varför ska det vara FULT med rosa egentligen?

oj, det blev långtTyst

Anmäl
2012-07-03 18:53 #8 av: [Kathja]1

szirius - just det där hade jag ett snack med en kollega om idag. Jag är absolut feminist, men fattar inte varför jag inte kan vara kvinnlig för det?! Precis som du säger låt människor vara som människor vill vara!

Och varför det är mest kvinnor här inne, det tror jag beror på en massa saker. Dels har vi ett annat behov av att prata och öppna oss, och så är det nog lättare och mer okej att vara i känslan, i det andliga och lite "flummig" om man är tjej.

Och det beror ju på både det genetsika, därför att vi är faktiskt olika, och dels inlärda tankemöster osv. Men det är intressant att se att det är en sådan skillnad.

Men samtidigt är det långt många fler män som är kända (läs tjänar pengar!) på att snacka om dessa ämnena. Och det är ju oxå en intressant aspekt tycker jag.

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2012-07-03 19:04 #9 av: linnease

haha.. gött szirius!! helt med på spåret..

#6 Åh vad intressant det där med att man har olika intentioner beroende på vilket kön man väljer att vara! Har ofta funderat på just det, om det är ett aktivt val eller bara ett genetiskt lotteri som avgör om man blir man eller kvinna. Särskilt pga att jag själv känner mig så bekväm in kvinnorollen/kroppen att jag har svårt att tänka mig att jag skulle vilja vara man någon gång. Kanske är jag någon gammal kvinnorättskämpe som har svårt att släppa taget... Flört

Visst är det! Jag är supernyfiken på sånt. Jag är nästan tvärtom förresten.. alltid känt mig så stark och fri och oövervinnerlig, och där jag växte upp var kvinnor fortfarande ganska ..  ofria och undertryckta?  Så jag kunde inte identifiera mig med dem - jag var fri som männen! Så jag identifierade mig med dem, hängde med pappa, farfar, killar, gjort alla killgrejor och hatade och vägrade göra allt som är tjejigt - ville inte att nån skulle se mig som svag och ta ifrån mig min power eller nåt sånt! Fått öva på att vara mer tjejig efter att jag kom på det och hur skevt det är, hihi!!

Nu skiter jag i vilket.. vill bara vara jag och göra och vara vadhelst jag har lust med!! :)

Ganska kul att leka med det här dock, testa olika roller på stan ibland, och se hur både jag själv och folk runtomkring reagerar olika.

Anmäl
2012-07-03 19:59 #10 av: crinalina

Intressant. Jag var förmodligen vad man kan kalla för pojkflicka när jag växte upp. Jag älskade att klättra i träd och höga berg (läs klippor), jag trivdes bättre i kort hår än i långt, jag ville bli militär när jag blev stor (vi bodde bredvid en militäranläggning och de stora starka militärkillarna var ju alltid så glada och trygga när man träffade på dem). Jag lekte hellre med bilar än med dockor, fast allra helst så läste jag ju när jag lärt mig det. Jag hade klänningar och kjol ibland, och byxor eller shorts ibland. Det enda som jag minns sades i mitt hem var till mina småbröder och det var att killar inte gråter.

När jag var 17 flyttade jag så hemifrån och hem till min dåvarande pojkvän och hans föräldrar och syster. Snacka om kulturkrock!!

I deras hem var det kvinnan som lagade mat, vare sig hon skulle äta eller inte och det var kvinnan som städade och tvättade. Männen de meckade i garaget och kollade på tv. Ville min pojkvän eller hans pappa ha en macka så var det någon av oss tjejer som skulle göra den.

Då insåg jag vilket könsneutralt hem jag ändå vuxit upp. Min mamma var den som tapetserade, målade, lade in nya golv och mattor. Min styvpappa var den som bakade godast bullar och lagade godaste maten. Men det var ingen som gjorde någonting för att de var ett visst kön eller för att de skulle motverka könsrollerna utan de gjorde helt enkelt det dem tyckte var roligast och det de var bäst på. Mamma sydde också kläder och gardiner och hon gjorde julgodis och pyntade till jul och påsk. Styvpappan grejade i garaget. Mamma byggde om hela bakdelen på en folkabuss (inredingen) och styvpappan fixade under huven.

Ju äldre jag sedan har blivit så har jag glidit mer och mer in i att vara en kvinna, men för att det är jag och inte fö någonting annat.

Jag håller helt och hållet med om att feminism bör handla om att alla ska ha rätt att vara olika, alla ska ha rätt att vara den de är och den de vill vara. Jag spyr på det nya ordet hen, som helt försöker sudda ut det manliga och det kvinnliga. Båda behövs och alla skalor däremellan också.

Anmäl
2012-07-03 20:10 #11 av: Alexandraea

#7

För mig (och faktiskt alla feminister jag känner) är feminismen och genusmedevetenhet just det, att alla ska få vara hur de vill. Det är okej om en tjej vill vara en rosa prinsessa men det är lika okej om hon inte vill vara det, precis som för killar. Därför tycker jag det är tråkigt att feminismen fått så dåligt rykte i dagens samhälle då man tror att vi försöker skapa något slags könslöst samhälle med barn in bruna overaller. Sedan finns det ju självklart dessa undantag som kallar sig feminister som vänder på könsrollerna eller de som hatar män och vill skapa ett matriarkalt samhälle, dock anser jag att säga att dessa är korrekta representanter för feminismen är som att kalla alla muslimer för terrorister. Det finns alltid extrema tolkningar av en "tro" men det betyder inte att den är rätt.

Jag nämnde min vän som ett exempel på att bara för att en person är född som man så är man inte genetiskt förutbestämd att ha "det typiska manliga beteendet", utan det är troligare att det är sociala konstruktioner och förväntningar som skapar det.

Anmäl
2012-07-03 20:19 #12 av: Alexandraea

Hen måste vara det mest missförstådda ordet just nu. Det är ett pronomen som ska användas vid de tillfällen man inte vet könet på personen man pratar om, för att förenkla och att man ska slippa säga "han eller hon" hela tiden. Något som underlättar vid t ex skrivande av uppsatser eller instruktionsmanualer där man måste referera till en person vars kön är oviktigt. Det är alltså talversionen av "h*n". Vet man könet på personen så använder man fortfarande han resp hon. Att hen skulle vara någon slags feministiskt vapen till att sudda ut könen är bara en stor lögn spridd av (gissningsvis) antifeminister som inte brytt sig om att kolla upp alla fakta, så tro inte på det snälla! Glad Tycker det är så tråkigt då det är ett mycket användbart ord som berikar svenska språket.

Kan rekommendera Lady Dahmers blogg, hon skriver mycket vettigt om genus, könsroller och feminsim.

Anmäl
2012-07-03 20:27 #13 av: [Kathja]1

Jag är nog väldigt mycket kvinna tror jag, trots att jag har jobbat 6 år som ordningsvakt. Men jag trivs väldigt bra med att vara kvinna, det har ju mest fördelar tycker jag.

Jag tycker väldigt illa om en sådan uppfinning som kvotering, jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja ha tex ett jobb bara för att jag är kvinna. Ska jag ha det ska det ju vara för att jag är mest lämpad.

Jag växte upp med en kämpande feminist mamma på det glada 70-talet, men det formade inte mig till att vara speciellt könsneutral faktiskt. Tvärtom, jag är nog väldigt tjejig i det jag gör oxå. Här hemma är det jag som lagar maten, tvättar, fixar kaffe osv - men det är bara för att jag vet att det uppskattas. Skulle det komma en dag då det togs förgivet skulle jag sluta med en gång!

Jag har två döttrar och det är roligt att se hur olika de har blivt, den ena är en riktigt hönsmamma och hon är bara 18 år, och denna andra är väldigt mycket en rakt fram lite "grabbig" tjej. Och nog har jag uppfostrat dem ganska lika.

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2012-07-03 20:59 #14 av: MissInAction

Instämmer med #8 Glad och #12


Jag tror också att kvinnor generellt har större behov - och kanske utbyte - av att diskutera och vända och vrida på saker och utforska. Tänker då på när det handlar om sådant som inte är fakta och precist, som kan tolkas och vridas lite hur som helst. 

Män generellt kanske inte har samma behov av att umgås, hitta likasinnade och diskutera?

Det finns ju forskning som visar på generella skillnader i hjärnan mellan män och kvinnor, så det vore väl konstigt om vi inte var olika? 



Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-07-03 21:08 #15 av: crinalina

#12, jag vet om ordet hens existens enbart för att jag läste om det i svenska kvällstidningarna för ett tag sedan. Oavsett vad ordets rätta använding är så tycks det ändå vara så att det används på särskilda förskolor och dylikt där de aktivt jobbar MOT könsroller. Att använda det i ett sammanhang som du beskriver är helt okej, men tyvärr så tycks det ju inte vara så det används ute i det verkliga livet. Därav min motvilja mot ordet.

#13 Ja, jag är den som oftast lagar mat (karln sköter grillningen, jag sköter marineringen och alla förberedelser). Det är jag som städar, tvättar gör vi båda två. Det är också jag som handlar. Men jag gör de här sakerna av två anledningar, dels för att jag vet att det uppskattas men också för att jag bara jobbar deltid och gubben jobbar heltid och ibland mer. Han betalar allt utom maten till oss och katterna. Det är mitt sätt att visa min uppskattning till honom, och jag har ju mer tid.

Hmm, min son är tyvärr väldigt påverkad av sin styvpappa och hans familj när det gäller könsroller och har ibland en lite inrutad bild av saker. Dessa försöker jag ju naturligtvis ta ur honom. Fast jag gillar att han håller upp en dörr och låter mig gå före och säger damerna först. Det är sådana saker som jag gillar att de finns kvar.

Anmäl
2012-07-03 22:47 #16 av: szirius

#11 och #12 , jag hoppas att du inte kände dig påhoppad på något sätt och jag är jätteglad över att du har bättre erfarenhet än migFlört.

Jag tror att feminism tyvärr fått negativ klang just för att det är främst dominanta, arga kvinnor som syns och hörs mest, vad tror du? Om man i en feministisk grupp får höra att man inte kan vara feminist om man rakar armhålorna, tja,då blir ju hela debatten tyvärr rätt uteslutande i stället för accepterande...(har hänt en bekant)

Vad gäller hen så tänker jag som du, att det är ett sätt att uttala det man i skrift använder som h*n och det funkar ju bra (min bebis i magen är ju tex en hen). Men det finns förskolepersonal som fått strikta order av föräldrar att inte berätta barnets kön för andra( som har ett könsneutralt namn)och bara använda ordet hen. Detta för att, enligt föräldrarna,låta barnet slippa sättas in i nån könsrollskategori. Men är det inte lite att backa från att lösa det riktiga problemet, nämligen att det ska vara exakt lika fritt hur man bemöts oavsett om man är tjej eller kille...det är ju fortfarande målet, väl?

Ska kolla in Lady DahmerGlad, tack för tips.

...............................................................................................

F.ö : Att så tvärsäkert kunna säga att kvinnligt/manligt är biologiskt betingat som flera verkar(?) tycka här, är jag nog inte med påFlört...det här är en oerhörd komplex sak...där samhälle, kultur etc påverkar oss enormt mkt.

Och bara för att man väljer nåt UTANFÖR normen behöver det inte  HELLER betyda att det är av ren frihet : jag var också en "pojkflicka" men faktiskt för att jag ville bli accepterad av killarnaFörvånad( jag hade en storebror som jag såg upp till och hans kompisars ord att han hade en " tuff lillasyrra" var liksom guld värt...(ja, bekräftelsebehov redan där...) Trots att jag var så liten (5-6 år) kan jag fortfarande minnas hur jag valde bort blommiga klänningar, som jag FAKTISKT tyckte var fina, för att ta shorts o t-shirt just av denna anledning...Obestämd

Vad vill jag säga med det här då? Jo, att det inte är enkelt att förstå sig på varför man är som man är och vad som lett till det...men huvudsaken är likväl att oavsett anledning, så ska man bli accepterad för den man ärGlad.

Anmäl
2012-07-04 00:41 #17 av: SHIAWASE

Oj ! vad den har traden har exploderat under natten!

Jag haller med om massor av allt som har sagts!

Jag haller ofta foredrag om Sverige, jamstalldhet etc har, och ordet "hen" har jag ocksa tagit upp! (Hur det tydligen felaktigt verkar anvandas i forskolor etc)

Nar jag kom till Japan da for 23 ar sedan, sa kommer jag ihag att jag kande mig sa lattad over att det ar tillatet att vara kvinna, kvinnlig har! Man behovde inte kampa, eller bevisa nagot. Sedan har ju samhallet har naturligtvis mycket jamstalldhetsproblem ur samhallssynpunkt.

Samhallet borde ju fokusera pa att skapa ett samhaller dar alla individer kan vara precis som de ar, dar det ar accepterat att vara som man ar. Det ar val ocksa darfor som det i dag, ar sa manga som valjer att fodas  som personer med sa manga olika starka drag och personligheter, som samhallet inte kan "rama in" eller "bestamma over" utan som man bara maste lata fa vara som de ar.

Jag ar helt overtygad om att vi medvetet valjer om vi ska fodas till man eller kvinna ! Vilket kon vi fods till paverkar ju stort var uveckling, sarskilt beroende pa vilken kultur vi valjer ocksa! Pa andlig niva har ju konen inte nagon betydelse men i var fysiska manifestation sa ar det ju ett "verktyg" i var utveckling.

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Anmäl
2012-07-04 07:27 #18 av: [Kathja]1

Jag anser att det där att man tror att man kommer ifrån sina egna könsföreställningar, och därmed sitt könsrelaterade förhållningsätt, är ren idioti!!! Givetiv är det inte så enkelt att "sudda bort" alla föreställningar kring kön, alla inlärda "så är det", bara för att man använder ett könsneutralt ord.

Och vad är det för fel med att vara män och kvinnor? Jag tror att de flesta är ganska nöjda med att det finns två kön... Att föra diskussioner kring detta känns som att man klankar ner på MÄN och KVINNOR, och då har vi helt tappat tillåtandet i livet, vilket är väldigt trist.

Att vara feminist innebär att man är för jämlikhet så som lika lön lika arbete, lika värde oavsett kön osv - det handlar, och har aldrig handlat om att sudda ut könsskillnaderna. Sedan finns det klart olika falanger och avarter, men det gör det alltid.

Vi har fått olika kön och de är av yttersta betydelse i våra liv, varför då inte vara tacksam över skillnaderna istället för att sträva efter att sudda ut dem? Tänk så trist om alla var likadana. Tungan ute

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2012-07-04 09:03 #19 av: Alexandraea

#16

Nej då, ingen fara, känner mig inte påhoppad. :) Jag är bara väldig passionerad när det gäller feminism och genus och att debattera detta. :)

Jag tror att så som feminism framställs i media påverkar allmänhetens uppfattning om det. Då de flesta kanske inte är aktiva inom feministiska grupper och därmed inte kan bilda en uppfattning utifrån det, utan istället endast har media som sin informationskälla. Kvällstidningarna t ex vill skapa rubriker och drama för att sälja lösnummer. (Som LCHF-are ser jag ofta detta också, då var och varannan dag är det stora skrämmande löpsedlar om feltolkade "forskningsstudier" som visar att alla som äter LCHF kommer att dö imorgon i princip.) De använder gärna stereotyper, eller vrider och vänder på sanningar för att locka fler läsare, och tråkigt nog är inte alla så kritiska mot vad de läser utan tar allt som Aftonbladet och Expressen skriver för sanningar. (Därför väljer jag även att tolka detta med dagispersonalen som inte får veta könet på barnen med en nypa salt, säkerligen finns det extrema situationer som förekommit, men det betyder inte att det är en korrekt representant för verkligheten.)

Och ja, jag håller med om att det inte är så enkelt som att män och kvinnor endast är olika pga biologi, jag tror att vi oftast är omedvetna om vilken påverkan milöjn har på vårt beteende. Sedan jag började läsa på mer om genus har jag haft flertalet aha-upplevelser om hur vi redan som barn blir påverkade av omgivningens förväntningar på oss beroende på vilket kön vi tillhör, saker som vi är så vana vid att säga och göra att vi inte reflekterar en sekund över det. Flickor får t ex oftare komplimanger för sitt utseende, medans pojkar får höra att de är tuffa superhjältar. (Älskar den här artikeln, How to talk to little girls av Lisa Bloom.) Men problemet, som många verkar tro är ju inte att flickor inte ska få vara flickor, och pojkar inte ska få vara pojkar. Problemet är att mallen för vad som räknas som flicka och pojke är för snäv. En flicka som har kort hår och gillar fotboll istället för att leka med dockor räknas som en "pojkflicka" (ingen riktigt flicka?) inte bara som en flicka som gillar fotboll. Genusmedvetna vill inte sudda ut könen, vi vill bara bredda begreppen. Det finns en bok som handlar om detta som tydligen ska vara bra, jag har tyvärr inte läst den själv än då jag inte bor i Sverige och har lite svårt att få tag på den, men den ligger högst på insköpslistan vid nästa Sverigebesök, den heter "Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två". Jag tycker att titeln i sig sammanfattar genusprincipen rätt bra.

Anmäl
2012-07-04 12:31 #20 av: crinalina

Fast jag måste säga att min uppfattning av en pojkflicka inte på något vis är negativ och det har inte hindrat mig eller stoppat in mig i något som helst fack där jag inte ville vara. Jag var nöjd med att gilla både killsaker och tjejsaker. Det är då vissa i samhället som skriker ut att det är fel att använda ord som pojkflicka. I mina ögon är ju inte det att låta folk vara som de är och det är inte heller att bredda begreppen, utan för mig så ger det snarare vibrationer och tankar om att man ska vara det ena eller det andra.

Under mina år på jorden så har jag i perioder varit pojkflicka, jag har även tjej som föredrar sällskapet och vänskapen av killar för att de förstod mig bättre, därefter var jag tjej som föredrog vänskapen av tjejer för att de förstod mig bättre, och nu har jag hamnat i ett läge där jag trivs lika bra med både manliga och kvinnliga vänner eftersom det helt enkelt inte handlar om kön utan om vem jag är som person, mina erfarenheter och känslor. Vissa vänner kan jag prata vissa saker med, andra människor kan jag prata om andra saker med. Detta oberoende av kön utan enbart baserat på kemi och vilka vi är som personer.

Jag tycker att hela könsrollsdebatten är banal och omogen. Vi är två olika kön på denna jord och vi är det av en anledningen och vi behöver fortsätta vara det. Det ena könet är inte sämre än det andra, MEN de är olika. Vissa biologiska saker är olika hos oss, fler än många tror och färre an andra tror. Vi bemöts olika och så vad gör det om man är lika värderade. Och det är det som är jämlikhet. Lika lön för lika arbete, det har ingenting med kön att göra. Att fler män än kvinnor är chefer behöver inte nödvändigtvis bero på brist på jämlikhet utan det kan helt enkelt bero på att män strävar ett chefsskap oftare än tjejer gör. Att tjejer oftare stannar hemma med barnen behöver inte bero på ojämlikhet utan kan helt enkelt bero på att tjejer har en genetisk och inneboende att ådra att vårda och ta hand om sina nära (och tro mig det har vi).

Så låt folk vara dem de är, oavsett kön, och ge lika lön för lika arbete. Att män och kvinnor är olika tycker jag är fantastiskt för jag är inte lesbiskt lagd, och det vet jag för jag har provat det också Cool

 

Anmäl
2012-07-04 12:39 #21 av: [Kathja]1

Alexandraea - även jag har läst genusfrågor, förutom att jag är uppväxt med det - och "problemet" är ju dels att vi behandlar varandra utifrån vilket kön vi själva har och dels beroende på vilket kön den vi möter har. Men det kommer vi aldrig att komma ifrån, hur mycket vi än diskuterar och debatterar - därför att allt vi ser, uppfattar, säger, hör, uttalar osv har gått genom oss själva som filter. Allt är min uppfattning av verkligheten. Och där påverkar våra inlärda tankemönster och beteenden oss hela tiden, ovasett om vi vill eller ej.

Det är därför det gärna går övert styr, man vill skapa jämvikt med man överkompenserar istället och så blir det "fel" åt andra hållet.

Vi påverkas genom hela livet av hur andra ser oss, det är så vi skapar oss själva, och det är svårt, kanske t.o.m omöjligt att komma förbi. För som sagt det är så vi är skapade - vi speglar oss hela tiden i andra.

Det är viktigt att alla respekteras för vad de är och vill vara och jag tycker att det är där man borde föra diskussionen (vilket passar väl in i LoA) - tillåt alla att vara som de själv vill vara och är. Döm ingen och se inte någon som förmer än någon annan. Se fördelarna i skillnaderna istället för nackdelarna! Att fokusera på nackdelarna vidmakthåller dem ju bara. Det gäller att ha rätt fokus. Tungan ute

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2012-07-04 13:30 #22 av: SHIAWASE

Haller med ovan talare !! Jamlikhet ar inte att gora samma saker, lika mycket. Jamlikhet ar att kunna vara sig sjalv, och inse att vi ALLA,,, vad vi nu an kan ha for "olikheter" ar lika mycket varda.

Sa enkelt ar det helt enkelt. Nar det gallar man och kvinnoroller, sa ar det helt individuellt vad som passar for varje person, for varje familj. Lat alla gora pa sitt satt,,,,,Lat barnen utvecklas i sin takt, utvecklas att hitta sig sjalva, och sin "roll". Acceptera de val som barnen gor, och uppmuntra dem till att hitta SIN vag. Lat dem veta att vad de an valjer sa ar det OK.

Det ar ju , precis osm Kathja sager, vad LoA handlar om...

Sedan ar det viktigt att man SJALV ocksa varderar sig sjalv hogt!! Sa att man inte (vilket ar vanligt) nervarderar sig sjalv for att man ar pa ett visst satt, for att man ar "hemmafru", for att man inte "passar in in nagon mall" etc.

Alla ar OK precis som de ar, ALLT ar ok sa lange man ar sig sjalv, och inte forsoker leva efter normer som andra har stallt upp.

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Anmäl
2012-07-04 16:43 #23 av: Alexandraea

Ja, jo det är ju exakt det jag säger också... Genus och jämställdhet handlar ju om att alla ska få chansen att få göra exakt det de vill, utan att behöva bli påverkade åt något håll. Ge båda könen alla möjligheter så får de välja fritt vilka de vill ha.

Angående ordet pojkflicka är det som stör mig att man måste påpeka att fast hon är en flicka så gillar hon pojkiga saker, och därför måste man ge henne epitetet pojke. Varför kan hon inte bara vara en flicka som gillar barnsaker? Varför finns det pojkleksaker och flickleksaker? Om båda könen kan leka med båda så borde det ju rimligtvis bara vara barnleksaker? Genom att kalla något för pojksaker så begränsar man ju genast användningsområdet till enbart pojkar. Tänk om man skulle göra samma sak med hudfärg eller nationalitet? Nej, den här saken är enbart till för vita, eller svenskar...? Då får det hela genast en annan vibb.

Självklart finns det biologiska skillnader mellan könen, även våra hjärnor är olika utformade men det är ännu inte fastställt huruvida dessa skillnader är relevanta för att utgöra en såpass grundläggande skillnad i våra personligheter.

Anmäl
2012-07-04 17:07 #24 av: SHIAWASE

Alexandraea ,

Jag haller med dig. Japan ligger ju samhallsmassigt "efter" i dessa fragor, men det ar mycket som ar bra ocksa, sa jag brukar inte bry mig sa mycket.

Men,min 11 ariga dotter fick en ny larare nu i April (En kvinnlig larare med mycket problem psykiskt , kande jag av pa en gang, sa detta ar ingen "medel-typ" av larare har i japan) .

Och i borjan pa terminen (Har borjar man april) sa gor de alltid hembesok.

Min dotter ar "oformelig" kanslomassig, glad och arg, aktiv, vet vad hon vill, leker mycket med killar etc. etc. Hon argumenterar emot, om det ar nagot hon inte tycker om, och hon kanske inte alltid sager saker pa det mest "eleganta" sattet gentemot kompisar etc. Det gar inte att "forma" henne, inte heller gar det att placera henne i nagot fack, elle ram.

Det ar saker jag vet om, och jag prater mycket med det om henne ocksa (hur viktigt det ar med ord, att anvanda dem pa ratt satt).

MEN, den har lararen sa till mig " Kanske Reia kunde bli lite mera flickaktig" !!! Och DA gar ju jag igang pa engang. Inte ens har i Japan, ar det ok att en larare uttrycker sig pa det sattet. Hon ville val att Reia skulle bli lite "lugnare" eller sa,, kan jag tanka mig. Jag var valdigt tydlig med vad jag tyckte,,,

Sa , jag  haller med dig nar de galler tex. pojkflickor etc. absolut! Lat barnen fa vara som de ar ,,, helt enkelt!

You are the Creator of YOU, not of things...If you Create the YOU that you want to be everything else will fall in place.

Shiawase

Anmäl
2012-07-04 17:18 #25 av: Alexandraea

Shiawase,

Oj, jag hade blivit helt galen om någon sa så! Bra att du sa ifrån! Glad

Anmäl
2012-07-04 17:37 #26 av: crinalina

Jag fick en gång höra av en dagisfröken att min son inte var normal och du borde ta honom till en psykolog.... Detta för att han var FÖR DUKTIG på att klippa efter linjer, inte ville leka med de andra killarna (för han var inte ett dugg intresserad av att vara tuff och bråka med andra) utan han föredrog att leka med dockor och med tjejer, och för att han var lite duktigare än samma killar på att uttrycka sina känslor...

Tilläggas kan att jag faktiskt tog honom till BUP (som det heter där jag bodde) och de tog in oss i olika rum och sedan började de fråga mig om när han lev pottränad osv, därefter började de fråga mig om när jag blev pottränad osv. Vi gick aldrig dit igen.

Fröken i fråga sa jag ifrån till rejält vid ett senare tillfälle, min son satt nämligen där när hon sa de där sakerna om honom till mig, och jag lämnade också in klagomål till både chefen där och chefen över henne.

 

Anmäl
2012-07-04 17:57 #27 av: szirius

När min son bröt armen o grät inne på akuten sa en läkare " är du en liten tjej eller"  - JÄKLAR VAD ARG JAG BLEV DÅSkrikandes!  Han fick minsann höra att det är HELT OK att min son gråter...atta ALLA borde gråta mer, om det är vad man känner att man behöver göra....jag började babbla om att studier visat att många män som får hjärtattacker är såna som hela sina liv gått omkring och inte visat sina känslor. Maken skämdes lite över mitt utbrott, hahaTungan ute

 

Anmäl
2012-07-04 18:26 #28 av: LoAEmma

Bra gjort av er!!!

Anmäl
2012-07-04 20:00 #29 av: [Kathja]1

Jag har ju en son på 21 år, en dotter som är snart 20 år en dotter som nyss fyllde 18 år. När den yngsta av de tre kom så var det mer än två personer som dök ner i vagnen och glatt utropade "men så roligt att du har fått en flicka oxå!"  -detta för att storasyster var ganska rejäl och fyrkantig. Men hallå?!? Man är väl glad för att man fick en frisk unge, jag bryr mig föga att det skulle vara både flickor och pojkar. Men det är väl för att det hänger ihop med idealfamiljen - mamma, pappa, en dotter och en son. = livet är perfekt.

Btw så blev sonen kallad flicka för han hade halvlångt, blont hår med fina lockar då han var liten (nu är han 190 cm med helskägg, hi hi)

Nu har jag en son som mest hänger med tjejer och två flickor som mest hänger med killar. De har alltid fått vara som de har varit, min son och den yngsta dottern är mjuka och omtänksamma och mellan ungen är en riktig tuffing. Och jag är glad för att de är tre välmående, lyckliga, harmoniska människor.

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2012-07-04 21:11 #30 av: Alexandraea

http://www.tjuvlyssnat.se/mellersta-sverige/”han-vill-inte-leka-kurragomma-i-garderoben-langre”

Glad

 

För övrigt så vill jag ha barn med Magnus Betnér! Flört

 

Anmäl
2012-07-04 22:08 #31 av: LoAEmma

Alltså jag är så nyfiken, hur gamla är ni här på forumet?
Jag är 32, blir 33 i november :) Inga barn, en karl på g som har en dotter dock! En katt, bor i lägenhet. Har eget företag (massage) samt halvtid i butik.

Sorry för OT men blev nyfiken och babblade lite om mig själv på en gång!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.