Förhoppningsvis har jag snart oxå vänt mitt blä till ett yeah. Ska ta upp alla mina boendeönskemål med min älskade sambo så fort det bara är han och jag så vi i lugn och ro kan prata med varann.

Tack crinalina!

Jag tycker att man vänder blääääääääääää till yeah! mest hela tiden, i stora och små saker.

Har vänt mitt sätt att se på mig själv, på livet, på pengar, skulder, jobb, framtid - ja det mesta.

Närmast på tur är att vända min syn på mitt jobb… Eller så säger jag bara upp mig därför att det löser sig alltid. Fick förvisso just fast anställning, men what the heck, jag blir på dåligt humör varje gång jag kommer dig. Inte på jobbet i sig utan på vissa kolleger som inte fattar att om de inte gör det de ska göra på sina pass så får jag göra det då jag jobbar istället (vi är tre som avlöser varandra). Uppskattar inte att känna mig som en surtant!

Men jag tror att det är där jag ska lägga krutet, på min inställning till min egen reaktion, jag får faktiskt reagera då de inte gör sitt jobb och jag därmed får mer att göra. Jag får vara en surtant! Ska se det som en tillgång, att det är bra att jag lyssnar på mig själv då jag reagerar på något som inte får mig att må bra. Ha ha, nu kändes det genast lättare! Tack för det.

Haha, visst är det så Kathja-R, att vi gör det hela tiden i smått och stort. Jag var mer ute efter rejält påtagliga saker, där man verkligen ser en direkt effekt på saker och personer lite "utanför" sig själv från ena dagen till den andra.

Visst är det så att när du erkänner din egen reaktion och accepterar den så jobbar du med den istället för emot den. Det gör ju att man släpper motståndet och då sänder man ju inte heller ut en massa negativa energier som man bara får mer och mer av. Det var väl en del av vad som hände mig, när jag väl erkände och accepterade att jag inte var så lycklig på jobbet som jag varit så släppte jag motståndet och kunde se andra sidor, och då sända ut positiv energi istället.

Jag kan inte komma på någon såndär från ena dagen till den andra förändring faktiskt… Här blir det mer gradvis.

Ja, det är ju också jättebra. Huvudsaken är ju trots allt att sådant som är blä förändras till Yeah, hur lång eller kort tid det tar är ju irrelevant. Det är ju ändå bara en uppfattning.

Visst är det så, men det är lite fräckt att kunna vända saker från ena sekunden till den andra.

Ja, det var verkligen häftigt att det blev så påtagligt. Det sista beviset var när jag fick betalt och insåg att den där sista halvtimmen var med där. Den har jag inte fått betalt för en enda gång det senaste halvåret. :D

Jag har ändrat ett tankesätt jag haft inpräntat väldigt länge! Jag ansåg att jag inte var värd det ena eller det andra, inte värd en bra kille, inte värd att ha det lätt. men nu tänker jag att jag är faktiskt värd det bästa! är värd att ha det lätt i livet. och tror faktiskt på det med

Hände faktiskt nåt udda när jag började tänka jag var värd det bästa helt plötsligt blev jag uppsagd från lgh av en märklig orsak men har nu hamnat i en lya som är modern och topprenoverad och jag tror helt enkelt det var universum som gav en spark i rumpan för att få mig åt rätt håll, för det var verkligen inte en bra bostad vi bodde i då…här trivs jag mkt bättre! fast det är bara en bit på vägen, sen blir det drömhuset=)

När jag spelade the Secret memory game för några veckor sedan fick jag rådet:

Make a decision that you are going to do everything you can to be as happy as you can in every moment.

Det är nog det bästa rådet jag fått, jag går väldigt mycket upp och ner i humöret beroende på vilken dag det är, och ibland kan jag inte låta bli att oroa mig för framtida ekonomiska problem, jobbsituation etc, även fast jag vet att jag genom att göra det bara kommer att förvärra situationen. Och då börjar jag även att oroa mig för att jag tänker negativt och därmed attraherar mer negativitet. Har nästan fått panik ett par gånger för att jag inte kan få mig själv att tänka positivt igen. MEN jag upptäckte att om jag istället för att fokusera på helheten av mitt liv och försöka tänka optimistiskt om min fantastiska framtid, bara fokuserar just på det lilla ögonblick jag befinner mig i, och frågar mig själv; kan jag vara lycklig just nu, den närmaste timmen, så blir svaret alltid ja. För just nu så är ändå allt bra. När jag promenerar hem i solskenet så är allt bra, när jag sitter vid symaskinen så är allt bra, när jag är i affären och handlar mat så är allt bra, inget jobbigt och traumatiskt alls. Vi pratar alltså minismå bebissteg här, en timme i taget, och det funkar faktiskt. Jag lyckas oftast vända mina blä-dagar till yeah-dagar. Ju fler lyckliga mini-stunder man har desto lättare blir det att komma tillbaka in i den där uppåtgående lyckospiralen som jag har på mina bästa dagar. 

Alexandraea - det är är bra och viktig insikt! Du har bara nu, inget annat, och om du bara ser till att göra ditt nu till ett så bra nu som det bara går kommer livet utan tvekan att bli helt underbart!

vi ska kanske hitta på ett nytt Carpe Diem, istället för att fånga dagen bryter vi ner det i timmar. Carpe…..vad nu timme heter på latin…??!

Carpe punctum - heter det.

Så jävla bra! Carpe punctum!!

åååhh.. riktigt bra. det ska jag göra idag!

Carpe punctum!

Jag mår bra NU!!!!!

Yess, carpe punctum är det som gäller! 

Carpe Punctum = Bara vara = Chilla!

alltid gillat carpe diem men carpe punctum ruular jue

Kathja -

Evigheten - Jag har oxå gillat carpe diem länge men som du säger carpe punctum är bättre!

Målle: Jaa nu e jag verkligen inspirerad att fånga varje ögonblick av dagen och göra nåt positivt av varje lilla steg man tar under en hel dag!

tjohoo, ni, vi är så grymma här!! :) :)

Vi äger. hi hi

Absolutivt!! Men, undra vad Fånga Nuet kan heta på latin då….?!

Carpe punctum betyder ju fånga ögonblicket så det är väl ungefär samma sak. Nu var det ca 14 år sedan jag läste latin så jag minns inte så mycket av det, men just ordet nuet tror jag inte fanns med i språket. Hora betyder timme, dock låter inte carpe hora särskilt trevligt kanske, haha.  Hodie betyder idag, fast det blir vä ungefär samma sak som att säga fånga dagen. Tycker carpe punctum är perfekt!

Och ja, vi är så himla grymma här!  Tillsammans skulle vi kunna lösa alla världsproblem!

Nu ska jag sy vidare här! Godnatt på er!

Jahaa men då är ju det alldeles passande här, trodde punctum betydde timme :-)

Carpe Punctum är det bästa sättet att leva sitt liv på!! :D

Jag har ändrat inställning till min svärmor och därmed fått en mycket bättre relation till henne. I början av min relation till min man för tjugo år sen irriterade jag mig på alla hennes jobbiga sidor. Hon var kontrollerande, städfreak kunde inte släppa taget, otroligt jobbig när vi kom hem efter förlossningarna med barnen etc etc. Minsta förskolebarn fattar ju att ser man bara detta hos en människa förstärks det bara. På senare år har jag börjat betrakta min svärmor som en helt vanlig medmänniska osm skulle kunna vara min väninna. Vi kan nu samtala om allt möjligt, dela saker som rör barnen och jag kan uppskatta att hon faktiskt varit och är en kärleksfull mamma till min man. Förr kunde jag känna bläh när hon skulle komma, för att hon var så kontrollerande. Nu tycker jag att det är trevligt när hon kommer. Hon känner av det förstås och är oerhört mycket mer avslappnad, sätter sig i sin favoritstol gungstolen direkt etc. Så mycket roligare för alla.

Åååh, vad härligt! Ja visst är det väl så att minsta förskolebarn borde förstå det, men så enkelt är det ju inte. När man växer upp så proppas man ju så full av diverse saker som påverkar ens tänkande. Och det är ju precis det vi jobbar med här, att lära oss se och ändra de tankemönster vi har som hindrar oss från att vara ultimata på alla sätt.

I min yttre vänskapskrets finns en tjej som i stort sett alla retar upp sig på. Hon har en väldigt stor tendens till att bara prata och prata och prata, utan att låta någon annan komma till tals. Inte ens när hon själv ställer en direkt fråga så låter hon personen hon frågat svara utan pratar över den personen, med högre röst om så behövs. (nu är ju just detta lite av hur spanjorerna uppför sig i grupp och trots att hon är brittiska så är hon uppväxt i Spanien). Detta beteende går dock inte hem i vårt sällskap men ingen har någonsin sagt något om det, förutom min sambo (innan vi träffades). Detta ledde till att de två nu inte alls pratar med varandra. Jag bestämde mig iaf för att se det fina hos tjejen, och fokuserad på det, och när andra flyttade sig bort från henne så satte jag mig bredvid henne. Och vips så började vi ha mer eller mindre riktiga samtal. Med ala andra så var och är hon fortfarande likadan, men med mig så lyssnar hon när jag pratar och hon låter mig komma till tals. En riktgt gulig tjej. :D

En fin berättelse.

Någon har sagt att kanske är vår livsuppgift att stärka det ljus som vi alla bär inom oss, att se det bästa hos alla.

Jag är övertygad om att det går att träna upp att se bortom skalen.

Skal=att vara si eller så.

Men visst är det svårt i bland, när man är stressad, slutkörd hur lätt är det inte då att reta sig på andra?