Annons:
Etikettloa-generellt
Läst 3403 ggr
saarah
2012-01-21 16:29

Ska man förlåta?

Hej alla fina! Jag tänkte vi skulle diskutera förlåtelse. Ska man förlåta? Otrohet, en dålig uppfostran/uppväxt, en vän som behandlat dig illa? Kärlek!! :)

Annons:
[Howard]
2012-01-21 16:34
#1

Otrohet bör aldrig förlåtas, är känslorna inte mer än så för personen man har en relation med så bör man åtminstone respektera den personen tillräcjligt för att avsluta relationen innan något nytt påbörjas.

retep
2012-01-21 23:17
#2

Howard! Kanske skall man börja med att fråga sig själv…om förlåtelse…t.ex. om vad det egentligen är och skulle betyda om det var en själv det gällde?!

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Seerina
2012-01-22 00:07
#3

Allt kan förlåtas.

De sköna befriande känslorna föds ur förlåtelsens källa.

Du kan välja att förlåta din partners felsteg för att själv slippa drunkna i bitterhet. Du kan dessutom välja att inte fortsätta relationen trots att du förlåtit snedsteget.

Så länge man upplever stark sorg, bitterhet, hat eller känslor av hämnd så tyder detta på att något behöver förlåtas för att en inre frid ska kunna uppnås. Människan har en fri vilja och väljer därför fritt vad helst hon önskar uppleva.

retep
2012-01-22 00:32
#4

Du sa det Seerina!

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

[Cleopatra]
2012-01-23 20:30
#6

Förlåtelse handlar om att man släpper de negativa känslorna från sig och går vidare. Förlåtelse är därför en sak man gör för sin egen skull, för sitt egna välmående.

Verklig förlåtelse handlar om att man förstår ett handlande och accepterar det och inser att det inte var riktat mot en själv personligen även om det var man själv som fick lida för det.

Allt dåligt handlande hos människan är speglingar av människan själv.

Annons:
Vintersnö
2012-01-24 14:07
#7

Jag tycker att man skall förlåta i princip allt, som Cleopatra säger; för sin egen skull.

Om ens älskade varit otrogen mot en tycker jag man skall förlåta det, men det betyder inte att man nödvändigtvis måste stanna i förhållandet. Förlåta och gå vidare till något bättre är nog ibland det bästa.

Har man haft en dålig uppväxt tycker jag att man skall förlåta sina föräldrar, för de gjorde säkert så gott de kunde. Om de inte klarade att ta hand om en väl så betyder det säkert att de hade problem med sig själva, var olyckliga och inte riktigt kunde hantera sin negativitet. Det är ingen ursäkt när man har ansvar för ett barn, men det är ändå något att ha i tankarna innan man dömer för hårt. Det är ju inte alltid lätt att vara människa.

Sedan finns det saker som i mina ögon är oförlåtliga (bättre än så är jag tyvärr inte). Människor i Asien som flår hundar och katter levande för att sälja deras päls kan jag t ex inte förlåta. Det är för stort för mig.

[Cleopatra]
2012-01-24 14:24
#8

Håller med vintersnö om att man får förstå att människor ibland inte kan bättre för att de inte vet bättre.

Det om djuren däremot kanske vintersnö reagerar på då det egentligen kan verka vara en medfödd kunskap att inte plåga något levande. Det är hårt att det finns kulturer som blivit så "onaturliga" att de begår grymheter.

retep
2012-01-24 14:52
#9

Grymheter…?!

Kanske är det ingen grymhet för den som uppfattar en hund eller ett djur som "en sak, ett något" utan något annat värde än deras päls.

Okunskap och allahanda föreställningar kan effektivt blockera för både hjärta, känsla och förnuft!

Slavar runt om i världen och trälar i vårt eget land, behandlades som ägodelar och fick utstå mycket grymheter och orätter av ren dumhet, i en kollektiv föreställning om att så skulle det vara.

Och då var det inte heller grymhet då ägaren piskade och slog en slav blodig…eller våldförde sig på kvinliga slavar. Det var bara…?!

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

[Cleopatra]
2012-01-24 14:59
#10

Nr9, förklara hur du reagerar med irritation på att jag skriver att det vintersnö skrivit är grymheter?

retep
2012-01-24 15:16
#11

#10

Om du uppfattade det som att jag svarade med irritation, ber jag om ursäkt.

Det var ingen irritation, bara ett konstaterande från mig. Mest utifrån vad vintersnö skrev i#7

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Vintersnö
2012-01-24 20:54
#12

#4 Ja, det är verkligen sorgligt att det finns sådana kulturer. Tror du förresten på det här med den nya "tidsåldern" som lär vara på väg enligt vad många säger just nu, då vi människor kommer förändras och bli godare, mer medkännande och mer andliga? Jag är inte alls påläst och vet inte riktigt vad det innebär eller ens vad jag tror, men att hela mänskligheten skall utvecklas till det bättre och komma i kontakt med den naturliga inneboende godheten jag tror att vi alla har, det hoppas och önskar jag verkligen. :)

#9 Hur det än ska vara nu eller hur än det skulle vara förr så tycker jag ändå att alla människor som finns och funnits i alla tider har ett eget ansvar att känna efter vad som är grymt och vad som är gott. Att skylla på hur samhället är utformat räcker därför inte som ursäkt för att begå grymma handlingar. Självklart blir man påverkad av samhället, men jag tror att jag vågar påstå att det i alla tider har funnits djurvänner och människovänner som har gått emot tidens gällande normer. På slavarnas tid fanns det säkert människor som insåg att även dessa var levande och förtjänade att behandlas väl och med respekt, och även i länder där djur idag inte har mycket större värde än saker borde det finnas folk som inser vilka underbara, kännande varelser de är. Så nej, jag tror inte på det där med att en kollektiv föreställning kan bestämma vad som är grymt och vad som inte är det. Att plåga något levande är alltid grymt!

szirius
2012-01-24 22:56
#13

Att förlåta betyder inte nödvändigtvis  att man säger att det som hänt var ok gjort. Man förlåter för att ge sig själv frid från de tankar som skapar smärta.Förlåtelse är en inre process som frigör en från trauman, så ser jag det iaf.

Annons:
[trumman]
2012-01-24 23:05
#14

Att förlåta betyder att man TILLÅTIT någon att såra en. Har man ett orubbligt hjärta, en starkt rotad attityd finns inte handligen förlåta med i ekvationen.

Ser man på annans handling som inget mer än en avslöjande yttring av den personen, ja, då finns heller inget att förlåta. Då finns bara förståelse.

szirius
2012-01-24 23:18
#15

#14 Har man ett orubbligt hjärta, en starkt rotad attityd finns inte handligen förlåta med i ekvationen.

Det stämmer nog , men kanske man inte lyckas ha det alltid och till 100%….Oskyldig

Ofta är det ju sig själv man behöver förlåta, för att man, som du skriver, tillåtit sig att bli sårad.

Förlåtelse och förståelse tycker jag går hand i hand.

[trumman]
2012-01-25 16:36
#16

Behöver man förlåta sig själv har man en touch av personlighets-klyvning.

Man tar val och lever med dom. Gör man bara saker hipp som happ och sedan biter sig i tummen och ångrar dom får man LÄRA av det, finns inget att förlåta.

Givetvis är det orubbliga hjärtat (om vi nu fortsätter att kalla attityden det)  inget man föds med, det krävs, som med allt annat träning.

Stella_Polaris
2012-01-25 16:46
#17

Man kan svika sig själv och vad man står för ganska duktigt och just det tog väldigt lång tid för mig att förlåta eller försonas med eller vad man ska kalla det.

[trumman]
2012-01-25 16:47
#18

Idel val.

Stella_Polaris
2012-01-25 16:51
#19

Ja det är klart att det var val, baserade på mer eller mindre kloka grunder. Kanske just det som gjorde att det var ännu svårare att förlåta mig själv. Hur kunde jag frivilligt välja att svika mig själv så illa?

crinalina
2012-01-25 17:58
#20

Hmm, förlåta.. Frågan är stor men hänger mycket på vad man lägger in i begreppet förlåta. Jag väljer att acceptera saker (betyder inte att jag tycker den är okej), och gå vidare med mitt liv som jag vill leva det. Vill jag leva i ett förhållande med otrohet så gör jag det, vill jag leva i ett förhållande med ömsesidig kärlek och respekt så gör jag det. Har någon varit otrogen så inser jag att han inte är rätt för mig, tackar för insikten och går vidare mot mitt mål i livet. Sedan kan jag vara vän med personen i fråga om jag skulle vilja, för det är en annan relation. Men framförallt så handlar det om att ingen annan än jag själv mår dåligt när jag går runt och tycker illa om någon eller något som någon har gjort mot mig. Mitt mående drabbar mig! Jag väljer att må bra, om det innebär att ta bort en person ur mitt liv så gör jag det, om jag fortsätta må bra med den personen i mitt liv så gör jag det. Oavsett vem det handlar om. :D

Min blogg om livskvalitet och hur man skaffar det; http://qualityinsideandout.com/

Sajtvärd på Law of Attraction

Annons:
retep
2012-01-25 18:36
#21

Att förlåta någon eller sig själv är i det yttre ett val man gör! I det inre, i sig själv är det något som sker. Det är då inte längre ett val och inte bara acceptans, eller förståelse. Det är helt enkelt något som går upp i Kärlek och ditt högre Jag!

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Seerina
2012-01-25 22:04
#22

En gång när jag mediterade över en person som betett sig illa mot mig, där jag inte kunde se min egen delaktighet, fick jag plötsligt uppleva den andre personens känslor.

Efter denna upplevelse förstod jag plötsligt varför personen agerat som hon gjorde. Detta gav mig förståelsen att kunna förlåta för det är alltid lättare att förlåta när man förstår varför den andre betett sig illa.

Jag har också förlåtit mig själv för saker som tyngt mig och gett mig starka skuldkänslor. Det är inte alltid så lätt att bara lära av misstagen och gå vidare när en stor kärlek är inblandad till den man sårat.
I detta fallet var det mitt eget barn.

[Olaf]
2012-01-30 11:50
#23

En svår fråga.

Jag tror inte att någon kan förlåta utan att först tillåtit sig själv att känna.

Känna sorgen, smärtan till och med hatet.

Att intellektualisera känslorna kan ha motsatt effekt. De trycks undan och lever sitt eget liv istället i det undermedvetna.

Och från den platsen fortsätter dessa frusna känslor att attrahera liknande upplevelser.

Så för mig är förlåtelsen först och främst en process som i bästa fall kan leda till inre befrielse och ge nödvändig livserfarenhet.

Först då kan man göra medvetna val!

Innan dess blir allt prat om förlåtelse bara….ord….fruset hjärta, önsketänkade och intellektuella idéer.

Och sist…den som är gränslös skapar hela tiden nya anledningar att tvingas förlåta övertramp.

Sätter man gränser så betyder det att man lärt sig läxan….och attraherar därmed inte på samma sätt gränskränkning och svek.

Stella_Polaris
2012-01-30 12:56
#24

Så väldigt klokt skrivet Olaf, tack för ditt inlägg! :)

szirius
2012-01-30 12:59
#25

#23 tack för dina klokheter Olaf Glad

retep
2012-01-30 13:56
#26

Jag tycker det samma om Olofs inlägg! Det är kanske något vi glömt att ta upp i tråden…vikten och betydelsen av att först få känna alla känslorna och tänka tankarna. Samtidigt är det kanske just vårt intellektualiserande som är boven i dramat!? Ibland är det inte möjligt att förhindra eller undvika andras handlingar och dess påverkan på oss! Gränslös betyder då inte att man låter bli att sätta upp en gräns, för att markera vilket beteende man kan acceptera från andra. Gränslös handlar som jag upplever det mer om hur man själv hanterar det som hänt och de känslor, tankar som följer! Känslor, tankar och eventuella handlingar från oss….som ett resultat av frustration och hämnd o.s.v. Är alla uttryck för vårt intellekt och hur vi intellektualiserar och skapar föreställningar! Därför ser jag inte det som en säker metod och vill igen peka på det jag skrev i #21. Upplösningen och normaliserandet av alla liknande känsloformer och bindningar sker på en djupare nivå…på hjärtat och själens nivå. Ofta på natten, i sömn och dröm eller i djup meditation. Med den kontakten och medvetenheten utvecklas vår förmåga att välja…att intellektuellt och medvetet avbryta destruktiva känslor och tankar och befria oss, så att det spontana attraktionsflödet återställs till det normala.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

[Olaf]
2012-02-01 18:03
#27

#23 och #25 :-)

#26 retep "Ibland är det inte möjligt att förhindra eller undvika andras handlingar och dess påverkan på oss! "

Nej vissa saker bara händer ändå…håller med dig helt där.

Ja ordet gränslös kan nog tolkas på olika sätt i sitt sammanhang. Som du sa allt kan man inte styra.

"Gränslös handlar som jag upplever det mer om hur man själv hanterar det som hänt och de känslor, tankar som följer"

Kanske det… eller att man man blockerar sig själv från att känna på de känslor som rörts upp pga av händelsen…då är det inte riktigt att man är "gränslös" utan snarare "kontrollerad".

"Känslor, tankar och eventuella handlingar från oss….som ett resultat av frustration och hämnd o.s.v. Är alla uttryck för vårt intellekt och hur vi intellektualiserar och skapar föreställningar!"

Ja absolut ibland kan man elda på känslor genom tankemönster…som till exempel hämndlystan som du nämner.

Men det är bara återigen för att man försöker smita från att verkligen KÄNNA. Hämnden är bara ett redskap att försöka "ta bort" smärtan….att neutralisera känslan genom hämnd. Det är med andra ord ett försök att undvika att känna.

Annons:
retep
2012-02-01 18:45
#28

Det är därför jag nämner meditation och tekniker som går djupt i sinnet, kroppen och bortom alla känslor. Det är där, bortom, som upplösningen och normaliseringen av känsligheten och känslorna sker som bäst.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

willas
2012-02-11 06:56
#29

En definition jag hörde en gång är : Att förlåta är att sluta hoppas att det skulle ha varit annorlunda. Jag gillar den för att den är rätt konkret. Jag gillar den för den innebär att man går vidare och inte ältar det längre. Man har inte förlåtåtit om man dagligen offrar krafter och tid på att tänka på det hemska som hände. Då har man en önskan – bara det aldrig hade hänt.

JanGBG
2012-02-11 15:54
#30

Har läst era inlägg och kommentarer.

Gläder mig in i själen hur fint och bra era inlägg är.

Tycker att man ska förlåta det mesta.

Men själv skedde vissa svåra oförrätter när jag var barn och ung, dem har jag än i dag, nu när jag är en gammal "Gubbe" svårt att förlåta, tror att det beror på att jag inte kan förstå dem.

Men det är helt rätt för att gå vidare måste man"skaka" dem av sig, inte bära det med sig.

[[Katten09]]
2012-02-15 04:42
#31

Visst ska man förlåta. Även om man inte vet vad man har att förlåta. Hur gör man då?

retep
2012-02-15 09:13
#32

#31 …inte vet vad man skall förlåta! Hur menar du då? Jag tänker att om man har den känslan, av att behöva förlåta något/någon, utan at veta vem eller vad. Då kanske man går och bär på något som inte har någon egentlig relevans, kanske är en känslokonstruktion, en olustig illusion?

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

[[Katten09]]
2012-02-15 13:06
#33

Så är det säkert. Man kanske letar fel ibland bara för att…jag vet inte. För att ha något att göra..som när mamma är i köket mesta delen av tiden bara för att slippa tänka, även om hon inte måste. Jag ser inga fel egentligen. Allt är bra perfekt på alla sätt.

Kalli
2012-02-20 23:22
#34

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/att-forlata-ar-inte-alltid-bast

Gillar denna artikeln och håller med, jag ser ingen anledning att förlåta vissa saker. För mig skulle det vara samma sak som att säga att det som hänt var okey. Att inte förlåta är för mig inte samma sak som att leva kvar i det förflutna, man kan gå vidare utan bittherhet utan att förlåta.

Annons:
[trewq]
2012-02-21 22:13
#35

Intressant artikel men skillnaden är väl att författaren vände på det och skrev att man skulle vara neutral till händelsen. Själva begreppet förlåta innebär för mig att man släpper det och går vidare. Då kan det neutrala vara en bit på väg till förlåtelse men innan man har släppt det är det ju inte heller förlåtet.

Dock ska man ju inte tvinga sig till att acceptera något, det stoppar ju förlåtelsen. Bättre att vara neutral då och låta upplösandet ske spontant då man kanske funderar minst på saken.

Mvh

Kalli
2012-02-22 10:17
#36

Vi ser det nog på olika sätt, för mig är förlåtandet ett mer aktiv process. Att bara acceptera det som hänt, sluta älta det och gå vidare med sitt liv är inte samma sak som att förlåta personen som gjort en illa.

Ibland tror jag dock att den sk. förlåtelsen är något människor blivit intalade att man måste göra för att gå vidare. Vilket såklart inte är fallet. Många som säger sig förlåta gör det antagligen inte heller helt och hållet helst när det handlar om "oförlåtliga" handlingar som mord, våldtäkt, pedofili utan deras förlåtelse är mest ett uttryck för en vilja att gå vidare.

retep
2012-02-22 11:34
#37

Som jag ser det handlar det ytterst om att förlåta sig själv.

Då behöver man först inse att alla händelser man på ett eller annat sätt är involverad i har man varit med att skapa…och kanske är det så att de först händer när du reagerar på det…

När man väl har ett känslomässigt förhållande och engagemang kring händelsen är det ingen annan än du själv som kan ändra på det.

Häri ligger möjligheten att acceptera, om man kan ser helhetsperspektivet kring det som skett.

Då är förlåtandet något som handlar om sig själv, eftersom det inte finns någon annan.

Detta i sig är inget hinder för att du reagerar på saker som sker, eller att du har medkänsla…utan helt enkelt vad du kan göra med det.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

[trewq]
2012-02-22 11:38
#38

#36 Kanske var jag otydlig i mitt tidigare inlägg? Förlåtelse är nog missförstått genom religion, osv. Menar inte att man bara ska acceptera något men tills att man kan förlåta på riktigt, dvs släppa det totalt och gå vidare så finns det inte så mycket göra än att acceptera. Klart man kan försöka, leta efter förlåtelse dock är det till en viss gräns och resten får man låta vara tills det kommer öppning för förlåtelsen.

Människor har nog blivit intalade till förlåtelse som du skriver men det är skillnad på yttre och inre förlåtelse. Att förlåta sig själv är inte riktigt samma sak som att förlåta personen som har gjort någonting. För ärligt så tänker jag att det för det mesta är en själv man inte förlåtit då man satt sig i en situation, inte sagt ifrån, tagit avstånd, kämpat emot, eller liknande.
Att ta det ett steg längre med karma och orsak och verkan det betyder att man ser att faktiskt varje situation har man skapat. Om alla lade skulden på sig själv för allt ont de har då skulle snart alla vara i meditation upptagna med att förlåta sig själva vilket som jag ser det i nuläget skulle leda till invärtes förlåtelse och att kunna gå vidare…till :)

Mvh

[trewq]
2012-02-22 11:57
#39

Och det är väl åt det hållet retep skriver i inlägg #37 som jag uppfattar det även om vi har lite olika uttryck och tillvägagångssätt kanske.

Kalli
2012-02-22 14:43
#40

#38: Eller så har vi bara olika syn på vad förlåtelse innebär. Att förlåta sig själv för saker man inte haft någon skuld i (och såklart även saker man delvis haft skuld i) är väl en grundförutsättning för att kunna gå vidare, vilket är positivt. Men jag ser inte det positiva i att alltid förlåta andra, vilket var det artikeln syftade på och också så jag tolkade TS.

[trewq]
2012-02-22 15:30
#41

#40: Så klart ska man inte alltid förlåta andra det är ju onaturligt och blir fel. Har själv flera som man väl inte har förlåtit, ett uttalat förlåtande som man inte gjort och kanske är det där neutraliteten kommer. Kommer inte gå runt och förlåta alla bara för att, eller för att man ska.

Annons:
linnease
2012-02-22 16:05
#42

Jag upplevde en del drama när jag växte upp, skilsmässa när jag var 11, pappa var sjukt bitter och bråkade om ALLT med mamma efter det. Han kändes mer och mer hotfull, skickade helt psyko hotbrev, en liten del fysiskt våld men ännu mera psykiskt, han förlorade jobbet och blev ännu mer bitter. Jag gick som på äggskal de dagarna jag bodde hos honom. Var rädd för min egen säkerhet, och tvingades göra grejor jag inte ville och smyga runt och bara göra 'rätt' för att han inte skulle explodera. Att uttrycka min egen vilja kändes livsfarligt. Till slut kulminerade det i att han ströp min lillasyster och hängde sig själv.

Kategori oförlåtligt?

Så länge jag inte föstod, men inte nu!! :)

För mig har det handlat det mycket om att fatta, dels hur allt hänger ihop och hur verkligheten och medvetandet och människors psykologi är uppbyggd, dels förstå min egen story som gjorde att jag hamnade i situationen, dels förstå storyn för alla de andra inblandade, var de kom ifrån och hur de kunde hanmna där, och deras enorma önskan att må bättre. OCH att döden inte finns - att det var snabbaste vägen till vilka de verkligen var för far och syster ifrån den situationen.

Det har också handlat om att ta tillbaka min power genom att förstå vem jag verkligen är och inse att jag skapat 100% av alltihop, och att det är såååååå coooooooolt att vara på den här planeten och göra vad som helst, och uppleva att om man kör vilse ett tag, så blir bara resan tillbaka till inspiration och glädje och frihet och superpowers så mycket mäktigare. :)

Förlåta har liksom blivit irrelevant, vem ska jag förlåta, mig själv? För vad?

Det har tagit ett tag, men jag har skiftat mitt perspektiv till ren glädje och entusiasm över världen och mänskligheten och de fantastiska varelser vi är, och tackar hela familjen för det spännande äventyret att växa upp med dem! :) När jag kollar tillbaka på det från mitt nu-perspektiv är det med ren humor, hur kan vi som är barn av oändlig intelligens och eviga varelser fatta saker så fel?! Så länge? :D Och med enorm uppskattning för hur stor och bred min värld och mitt känsloregister har blivit efter det här, och vilken insikt och förståelse jag har fått i hur världen fungerar! Och för att jag hittat LoA och Abraham-Hicks som ett resultat av min enorma längtan efter frihet under åren av upplevd instängdhet! ♥

retep
2012-02-22 16:41
#43

Tack linnease för att du delar med dig! Så härligt att läsa hur du omvandlat händelser i ditt liv.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

crinalina
2012-02-22 18:14
#44

Wow linnease, häftigt att du har omvandlat ditt liv så som du har gjort. För mig handlade det om att min mamma alltid pratade illa om min pappa (de separerade när jag var 4), hon gick bakom ryggen och hindrade oss att träffa honom och gjorde allt hon kunde för att jag och min syster skulle börja tycka illa om och kanske till och med hata vår far. Jag visste alltid inom mig att det mamma sa inte var sant och att det fanns något bakom det hon sa. Under hela min uppväxt, och ännu mer under vuxna år så har jag föraktat min mor för det hon gjorde. Jag återskapade själv kontakten med pappa som 17-åring och min syster något år senare, men de åren vi var barn var ju liksom borta.Pappa däremot yttrade aldrig ett ont ord om mamma förrän han var döende, då han berättade att han gråtit sig till sömns varje natt av saknad efter oss. Att han ångrade att han inte kämpat och stått på sig.

Hur som helst, efter pappas död så trillade jag över LoA och har sedan dess insett att jag själv skapade allt det. Jag föraktar inte min mamma längre, det är inte min sak att göra det. Jag älskar henne, hon var en fantastisk mamma på alla andra vis och min barndom i övrigt var jättebra. Jag har inte förlåtit för det behövs inte, jag har bara lagt det bakom mig och skapar nytt nu istället.:D Massor med kärlek och bra saker, och inga dåliga saker existerar i min värld. :D

Min blogg om livskvalitet och hur man skaffar det; http://qualityinsideandout.com/

Sajtvärd på Law of Attraction

retep
2012-02-22 19:32
#45

Så bra crinalina, hur du har hanterat händelser i din barndom, kunnat omvandla o kommit till insikt. Jag har inget från min barndom eller uppväxt som jag behövt ta hand om. Det enda som jag kan komma i tanke om, är att jag blev blind inför allvaret kring min frus sjukdom och död. Att jag inte var påstridig och krävande med att hon skulle kontakta sjukvården. Ta hänsyn och ansvar gentemot barnen och familjen. Men jag har aldrig känt något behov av att förlåta henne eller mig själv, utan accepterat att det hände, hur och varför.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

[trewq]
2012-02-22 21:38
#46

En hel del positiv och negativ läsning, inspererande att se vad ni kan.

Så hemskt linnease med din pappa och lillasyster, det fick mig nästan att börja gråta i duschen.Obestämd

Och självklart en tanke till retep och berättelsen om din fru.

linnease
2012-02-22 22:38
#47

♥♥ #43, 44, 45, 46 ♥♥

Oj, trewq, så var ju inte min mening att det skulle bli :) Fast gråta brukar ju bli när man släpper nåt, flyttar nånting till en högre vibb än det var, så det kanske var nåt fint..

Kanske ska väga upp min story och tråden med alla fina stunder, superhärlig barndom på massor av sätt när jag var mindre, och massor av fina minnen med både mamma och pappa, frihet, natur, skridskoåkning, grilla med hela släkten, plommonträd och fika i farmors trädgård, bada, simma, fika, baka med mamma, tälja pilbågar och skjuta luftgevär och smyga på fisk i bäckar ute på mossarna tidiga mornar med pappa…

Kärlek!

All is really truly very well! ♥

[trewq]
2012-02-23 12:34
#48

Så skulle jag också placera att gråta. Härliga minnen du delar!

Annons:
gonzo56
2012-04-24 00:14
#49

#27:

Hämnden är bara ett redskap att försöka "ta bort" smärtan….att neutralisera känslan genom hämnd. Det är med andra ord ett försök att undvika att känna.

Hämnd tror jag är ett sätt för människan att skipa så kallad rättvisa i en för den personen orättvis situation. Man vill rättfärdiga sin egen del i situationen och det gör man enklast genom att skylla på den andre. Om allt är den andres fel så bör denne också få sig ett straff - därav hämnden.

Upp till toppen
Annons: