Hej Spejsan,

Du verkar ju vara på rätt spår.

Det som är viktigt är att uppmärksamma de första oros tankarna. Om du kan styra bort dom tankarna så har du kommit långt. Ett sätt kan vara mindfullness, att t.ex fokusera på en blomma, ett ljus eller vad som helst - att stilla tankarna och bara vara.

Att bryta såna här mönster tar tid. Var snäll mot dig själv, var tacksam för att du försöker.

Att oroa sig är ju faktiskt slöseri med tid och energi. Det mesta man oroar sig över kan man ju inte påverka.

Ett sätt att komma från oron är att HA TILLIT. Att lita på att universum vill dig väl att allt som händer är till det bättre.

Det finns många böcker om olika metoder att ändra sitt tanke mönster.

Katie Byron är en författare.

Kram och lycka till

Att zooma ut en bit och vara mindre specifik och detaljerad kan funka bra. Istället för att tänka hur ska det gå med det här och det här och tänk om det händer eller detta, ta ett steg tillbaka och lämna ute detaljerna, tänk mer generella tankar som 'oj, jag oroar mig visst nu'   'alla oroar sig ibland'  'det är OK att oroa sig'  'det kommer nog ordna sig det här med'  'alla som är där jag vill vara har säkert oroat sig ibland på vägen dit de oxå'   'solen gick upp idag oxå, det är ju najs!'  'mm, det här kaffet luktar gott'

:)

#0

Även om du redan har fått bra tips, tillägger jag lite om vågen av oro du skriver om.

Denna våg uppstår då tankar, som din oro är, inte ger upp innan de har fått sin plats…Antingen i form av upplösningen av blockeringen…Eller då tanken kommer till ytan. Både och är tanke i olika stadier…

Tankeformen som byts, eller styrs undan, kommer alltså därför att växa. Som att en ballong brister vid en viss gräns då man fyller den med vatten, kommer tankeformen att brista… Kanske då i ditt oroshav.

När oroshavet sänker sig brukar en del av blockeringen vara upplöst. Som du är inne på gäller det att då ta sig genom havet och ut på andra sidan utan att skapa fler orosformer, eller fylla andra hav med oron.

/ Niklas

Du har fått jättebra råd i den här tråden!

När mina tankar börjar spinna iväg i katastroftänkande så brukar jag försöka bryta tankegångarna direkt genom att konstatera att "jaha, här sitter jag och oroar mig igen" och försöka fokusera på något annat. Det som hjälper mig bäst är faktiskt att dra på mig träningskläderna och bara ge mig ut och GÅ snabbt i 30-60 minuter så att jag får upp pulsen rejält och blir trött. Efter det så brukar både tankarna och den krypande oroskänslan i kroppen vara borta.

Motion är bästa boten för katastroftankar för mig, mycket bättre än att försöka tänka bort eländet.

#4  Åh, super!!

Du har redan fått jättebra tips och knep, och #4 pekar på en viktig sak. Det gäller att hitta det som passar just dig! Försök vara uppmärksam på vad som kan få dig att byta tankegångar, för det är det handlar om, det kan vara en massa olika saker. För en del är det en fysisk atktivitet och för andra att styra tankarna. För mig är det olika vid olika situationer, ibland säger jag bara till mig själv att "jaha, här sitter jag och oroar mig, det är ju dumt" och så väljer jag att medvetet styra över tankarna på det motsatta av det jag tänker. Tex, så har jag oroat mig för att artiklarna som jag skrivit till mitt nya jobb på ett magasin inte ska vara bra nog och när jag kommit på mig själv med att tänka så så har jag tvingat mig själv att komma ihåg att de hade aldrig anställt mig om de inte trott att jag kunde göra ett tillräckligt bra jobb.

I andra situationer så kanske det är en må-bra-film som får mig på rätt spår och tillbaka i rätt känsla. Ett tag tittade jag på The Secret flera gånger i veckan för att lära mig att styra över och känna skillnaden i känslor.

Lysana på en favoritlåt kan vara ett knep, eller sitta ute i mörker och titta på stjärnorna. Vad som än funkar för dig är bra, det gäller bara att vara uppmärksam på det tills du hittat din grej. :D

TACK SÅ MYCKET!!! Snälla rara människor som delar med sig! Jag blir jätteglad över att ni ger mig lite tips. Jag ska absolut ta till mig detta och tänka på när en orosvåg börjar närma sig.

Vilka härliga människor ni är!  ♥

Tack det samma Spejsan!

Och ha det bra.

Vänligen
Niklas

Somflera redan har sagt så är det inte alltid helt bra att bara stoppa/bryta en negativ känsla för då finns den kvar i ditt jag. Det du kan göra är att ge dig själv lite tid att vända känslan. Med fördel så sitter du med penna och papper, men om du inte har möjlighet till det går det att göra det "i huvudet". Det du gör är att du börjar med att vräka ur dig allt du vill gnälla över "jag kräks på min dumma chef" "jag är sjukt trött på att behöva tjata på ungarna" "jag hatar min tjocka mage och mina dallriga lår" osv. Efter att ha fått ner allt det på pränt, papper eller i dator spelar ju mindre roll (men tänk på att du kanske inte vill att alla ska kunna läsa det…), så börjar du med vändandet. Nu tar du sak för sak och vänder den "jag vill ha en chef som uppmuntrar mitt arbete", "jag vill att barnen ska se fördelen med att städa sina rum" "jag vill väga 7kg mindre och komma i stl.40" - du kommer att märka att efter att detta är gjort mår du mycket bättre! Om du så sedan lägger på ytterligare ett steg, känslovinsten, kommer du att nå ännu längre, och må ännu bättre. Tex - "jag vill ha en chef som uppmuntrar mitt arbete för det får mig att känna mig uppskattad" osv Avslutar du så sedan det positiva du har skrivit med ett - Jag manifesterar detta, NU, och nöjer mig med detta eller bättre - så har du även skickat en välformulerad beställning till Universum (Attraktionslagen). Gör det förbehållslöst, helt utan krav, låt tankarna flöda fritt men beakta dina känslor - målet är att vända den negativa känslan till en positiv. Sluta när du känner att du fått ett lyft och mår bra. Inte för att du riskerar att förstöra något om du fortsätter utan för att man ska sluta när det är som bäst. Och du kan ju alltid återkomma fler gånger under dagen :) Samma process kan du använda då du inte vet vad du vill (just här och nu eller i livet i stort) - börja med vad du inte vill och vänd det sedan. Vips har du fått fram vad du vill. Och kan göra din beställning till universum!

Kathja-R, vilken underbar och bra metod!! Tack för att du hittat hit och att du delar med dig av din kunskap och erfarenhet. :D

# 9 bra övning…men en tanke… att säga " jag VILL" innebär ju att man bara bekräftar vad man vill, inte att man har det eller får det.Därför stannar det kvar "där ute" som ett " jag vill" utan att bli manifesterat….

Ska man inte hellre försöka med " min chef ÄR….jag ÄR…TACK för att…" osv?

#11 Där pekar du på en bra sak, som jag missade. Visst tror jag att du har helt rätt i det.

Jag har i flera månader tänkt att jag försörjer mig på att skriva, och även om jag ännu inte kan leva helt och hållet på att skriva så är jag delvis där iaf. Tidigare så tänkte jag att jag VILL kunna försörja mig på att skriva och då hände ju inte ett jota. :D

Orden kvittar, det är vibrationen bakom dem som räknas. Det handar bara om att lyckas skifta sin känsla om en situation till lite bättre (eller mindre dålig) än den var nyss, få den att stabilisera sig där, och sen kan man fortsätta skifta igen och igen.

Känn känslan i

'jag kräks på min dumma chef'

jämfört med

'jag vill ha en chef som uppmuntrar mitt arbete för det får mig att känna mig uppskattad'

För mig känns det senare bättre än det första! I den senare meningen fokuserar jag ju trots allt på nåt jag skulle gilla och inte på nåt jag verkligen inte gillar.

Och man kan säga den senare meningen och ha helt olika känsla: Säg att du just pluggat färdigt och dagdrömmer om ditt nya jobb och har massor av anställningsintervjuer på gång, och folk runt omkring dig har berättat om hur himla bra klimat det är på flera av företagen du sökt till och vilka bra förmåner de har - då kan 'jag vill ha en chef som uppmuntrar mitt arbete för det får mig att känna mig uppskattad' ju kännas som ååååhhh, jaaaaa, vad kul det här ska bli!! Ser fram emot det här!

Om man däremot är väldigt medveten om att det inte finns en enda jä*#a vettig person i hela min sketna branch och jag ORKAR bara inte sadla om samtidigt som man säger 'jag vill ha en chef som uppmuntrar mitt arbete för det får mig att känna mig uppskattad' - då blir ju känslan bara yeah, right! Lär ju inte hända på tusen år.

Så orden kvittar helt, bara känslan som räknas!

#11 Jag är Abraham Hicks fan och enligt vad de lär så spelar det ingen roll, precis om linnease #13 aäger - det är KÄNSLAN bakom som är det viktiga. Jag brukar välja det som känns bäst och mest! Och den funkar kanon om man, eller någon man pratar med, inte vet vad de vill för men vet nästan alltid vad man INTE vill. Så börja i det och vänd det sedan.

Det handlar ju hela tiden om att snäppa upp känslan ett (eller tio!) steg närmre LYCKA och Flow, eller vortex som A.H kallar det - själv kallar jag det den "Goda känslan". Låter man Den Goda känslan styra, om man alltid har intentionen att må så bra det bara går - ibland bara ett pytte steg åt gången - men alltid åt samma håll så är man på rätt väg och då får man resultat enligt sina drömmar och önskningar.

Och går inte det inte att styra känslorna mot det positiva så tillåter jag mig att "dampa loss", jag väljer att släppa lös det som annars skulle blivit ett negativ gnagande - för att sedan ta nya steg emot glädje och den goda känslan-.

Visst är det känslan som betyder något, men bakom ord ligger känslor och olika ord skapar omedvetna olika känslor. En tanke att man vill kan därför omedvetet skapa känslan av att det ligger i framtiden vilket medför att det stannar i framtiden. Därför kan ordvalet vara väldigt viktigt.

linnease, du har ju kommit så långt så du litar helt på känslan, men har man inte kommit lika långt som du så kan orden ha en väldigt stor betydelse i att hitta den rätta känslan, även bakom det uppenbara, så att säga. :D

# 15

Du har helt rätt i det du säger - ord har olika laddning! Men de har olika laddning för olika personer - allt handlar om sematik, ett ord betyder inte det samma för mig som för dig. Men visst är det bra att göra som du säger innan man har fått klämm på hur man känner kring det man säger. Om du är med på vad jag menar. Och ibland så kanske man inte har någon klar och tydlig känsla och då är det helt klart en fördel att välja att tänka framtid som NU - men det gäller att jag tror och känna att framtiden är nu.

Sedan är våra hjärnor relativt lätta att manipulera, du behöver inte tro och känna att en sak är san, upprepar du den bara tillräckligt många gånger så kommer den att kännas äkta. Lite som att le trots att man känner sig off och nere - gör det en stund och du kommer att bli gladare!

#16 Visst är det så att ord, precis som annat, har olika betydelse för olika personer. Det är också så att det är känslan som är det man är ute efter, men det är inte alltid så lätt att hitta den känslan bara sådär och om det är så att man behöver hjälp att hitta den så kan de ord man väljer att tänka ha en större betydelse än man är medveten om.

Vad gäller affirmeringar så är det jättebra, för de som dem funkar för och det gäller ju tyvärr inte alla. Jag är en av dem, men då tar man till afformeringarna istället. Saken är väl helt enkelt den att vi alla ÄR olika och att man måste hitta sitt alldeles egna sätt för att hitta den känsla man vill ha.

Däremot så tror jag att man mer eller mindre behöver tro och känna någonstans inom sig att man tror på det man önskar sig. Annars har man motarbetande känslor och då kommer det inte funka, iaf inte lika enkelt och lika snabbt.

Det handlar väldigt mycket om att våga lita på sig själv och sina känslor, vad det än är man är ute efter.

# 17

Visst är det väl så att det kan vara svårt att hitta känslan! Tror att vi är allt för vana att tränga undan känslor, och för en del är felet att man fastnar i känslor och ältar dem år ut och år in - man glömmer vad de från början kom ifrån och vad de berodde på. Att lära känna sina känslor är absolut ett led i att lära känna sig själv! Och kanske ofta en anledning till att man slutar jobbamed sig själv, speciellt när man jobbar på egen hand. Känslorna skrämmer en, man kanske inte vet vad man ska ta sig till med dem, man vet inte vad det kommer att sluta med ifall man börjar att släppa dem fria - därav är det nog bra att ha någon att jobba med,någon som speglar vad som händer, puttar på då man fastnar och hjälper en att sätta ord på det man känner. Behöver ju inte vara en professionell, bara det är någon med nog skinn på näsan att göra nytta och lite koll på hur sånnt här fungerar.

Sedan är det som du säger, man får prova sig fram! Även om vi i grunden är lika och har samma behov och samma förmågor så har vi alla olika kunskap och framför allt olika blockeringar som gör att vi iaf i början får prova olika vägar för att finna den väg som funkar bäst för var och en av oss.

Blev lite nyfiken på "afformeringar", vad är det? Har nog aldrig hört ordet förrän nu!

Det här blev ju en oerhört spännande tråd, tack för att ni delar med er! ♥

Spejsan - Tack själv! Att be om råd och hjälp är oxå att dela med sig

Jag har kommit på; att knuffa på oroliga tankar, låta de få sin plats kan skapa plats för mindre oroliga sådana

Aaah, nu minns jag en annan övning som jag glömt bort ett bra tag: att se på sina oroliga tankar som oroliga små barn.

Vad gör man med dem? Jo, man lyssnar och tröstar dem, man tar dem i famnen, man läser kanske en fin saga som har symboliken att världen är god, man kokar varm mjölk med honung, man bäddar ner dem skönt.

#22: Hur menar du att man kan bädda ned sina tankar? Känns ju som att de hamnar mer under mattan då, he he.

#23 Tar man hand om sina oroliga tankar så försvinner de oftast.Precis som ett oroligt barn som man bryr sig om ofta blir lugn. Jag menar inte att man ska sopa något under mattan.

Snarare är det effekten att tillåta, acceptera tankarna att finnas som får dem att förändras, att göra en skillnad mellan MIG och MINA TANKAR gör dem mindre laddade och man kan se på dem på ett annat sätt.

Ett annat sätt att bli av med sina oros-tankar är att hålla upp dem i ljuset, sätt ord på dem och ifråga sätta dem.  Hur ofta har man inte då man hör sina egna ord fått insikten - det där var ju inget att oroa sig för! Vänd och vrid på dem för att komma fram till vad som är det värsta som kan hända ifall din oro blir sann, och då menar jag det värsta som kan hända (brukar sällan vara att man dör och så länge man fortfarande lever så kan man alltid återhämta sig igen!). Det finns en metod som heter "The Work" är en kvinna vid namn Byron Katie (tror att det stavas så) - hennes metod är enkel och effektiv då man vill punktera sina villfarelser.

#25 tycker mkt om the work.

#18 Om du inte redan hittat artikeln här på forumet om vad afformeringar är så finns det iaf en sådan.

I korthet kan man säga att afformeringar är frågor du ställer till dig själv som du bara kan ge positiva svar på.

Varför är jag så rik? Då börjar hjärnan automatiskt leta efter positiva svar på den frågan. Du kanske inte får svaret att du har mycket pengar, men du får garanterat positiva svar. Tex, för att jag har många underbara vänner, för att jag har tak över huvudet, för att jag vet att vara lycklig osv..

Till skillnad från affirmationer så finns det inte något utrymme för de negativa tankarna att krypa fram, så fokus hamnar alltid på det positiva vilket gör att man alltid försätter sig i ett positivt tillstånd och flöde.

Jag har också lätt för att oroa mig, och ibland lite mer än vad som är hälsosamt. men ibland orkar jag bara inte fortsätta oroa mig. och då släpper jag det helt och accepterar att det går som det går. Jag är beredd på konsekvenserna.

Men det är då som saker faktiskt blir till det bättre.

# 28 Det är just så man ska sträva efter att göra - släppa oron fri, se den för vad den är (hjärnspoken!) och tänka att det löser sig alltid. Att acceptera, inte spjärna emot. När man väl får kläm på det där kommer du se att hela ditt liv förändras till det bättre

Det är bara det att jag måste komma till den gräns då jag inte orkar mer:P men Jag tror att jag börjar greppa det och kanske jag kan sluta oroa mig så mycket snart.

Det är så lustigt för, för 2 årsen oroade jag mig aldrig. och saker och ting löste sig rätt bra också. Men jag förstår inte varför jag ska vara så orolig nu.

Men det måste du inte, det går att vända känslan med en gång. Du kan tex använda dig av en Vända känslan övning - du hittar en här på min Hemsida

Tack för länken:)

Var så god! Hoppas att det kan vara till nytta…