LoA-generellt

Förändringar - bra eller dåligt?

2011-10-11 13:40 #0 av: crinalina

Vad betyder förändringar för dig? Ser du förändringar som någonting bra eller som någonting dåligt? Är du rädd för förändringar eller ser du fram emot nästa förändring som kommer din väg?

Färändringar är någonting som man inte kan undvika, de kommer vare sig man vill eller inte ibland. Trots det så är många rädda för förändringar, de tycker inte om när någonting ändras i deras "trygga" värld, när de måste tänka om. Men sanningen är ju att utan förändringar så skulle vi aldrig ens finnas här. Allting som sker är en förändring mot hur det har varit. Evolutionen, ett barn blir till, föds och växer upp, och dör. Allt det är en förändring. Vädret förändras, solens ställning på himlen, den blå färgen i skyn. Blommor knoppar och dör.

Förändringar hör till livets naturliga gång. För mig gäller samma sak med allt i mitt liv. Jag tycker att det är tråkigt om någonting stannar till för länge på samma punkt, jag vill att mina förhållanden, mina jobb, min hjärnkapacitet eller min emotionella kapacitet ska förändras och utvecklas. Var och vem vore jag annars idag? En nyfödd liten bebis?

Man kan inte undvika förändringar, man kan bara välja hur man ser på dem. Man kan välja att ALLTID göra det bästa av dem, eller så kan man välja att lägga energi på att jobba MOT dem.

Ta tex den senaste tidens förändringar på Facebook, som många säkert känner till, och fundera över din egen och andras reaktion på dem. Personligen så valde jag att inte bry mig utan att helt enkelt acceptera dem och lära mig hur det funkar nu. Många av mina vänner valde istället att beklaga sig och gnälla, utan annat resultat än att de mådde dåligt av den dåliga sinnesstämning de försatte sig i.

Jag älskar förändringar! Förändringar för mig betyder någonting nytt, att någonting har utvecklats och det i sin tur betyder att jag har en möjlighet att utvcklas och det är någonting jag älskar att göra.

Ibland så kan ju naturligtvis en förändring vara negativ, vid första anblick, men med rätt inställning och viljan så kan man ALLTID vända någonting negativt till att bli ett tillfälle och en förändring som ger en chans till att växa och förbättra sig själv och sitt liv.

Så, jag vill gärna veta hur ni ser på förändringar. Har någon särskild händelse förändrat er extra mycket? Har ni haft hjälp av LoA i dem stunderna, eller har ni insett efteråt att LoA har haft ett finger med i allting?

Kram

Carina

Anmäl
2011-10-11 16:27 #1 av: szirius

Eftersom förändringar är oundvikliga kan man inte göra annat än älska demTungan ute

Handen på hjärtat så kan jag automatiskt bli rädd för förändringar, för att jag kan tvivla och inte ha tillit inför vad som kommer att ske. Men sanningen är ju att man aldrig kan ha några garantier för vad som ska ske i livet, och att undvika förändringar kan i stället göra att man målar in sig i ett hörn som till slut kan bli ganska ensamt och tråkigt.

Förändringar i sig ger ju utveckling, men vad jag tror är svårigheten i dagens samhälle är att förändringarna sker snabbare och snabbare. Arbetsklimatet med korta vikariat kan göra att man aldrig hinner landa någonstans - å andra sidan får man den bästa övningen i att försöka hitta den kvarvarande tryggheten i stället- som man bara kan finna inom sig själv.

Inom buddismen säger man att det enda bestående i livet är att det ständigt förändras.Sedan kan man odla en inställning till denna förändring, genom att försöka följa flödet och alltid göra det bästa av det man möter, i stället för att streta emot.

"Alla förändringar leder till det bästa för mig" är en bra affirmation tycker jag.

Anmäl
2011-10-12 11:03 #2 av: Stella_Polaris

Jag har alltid varit rädd för förändringar som jag inte har valt själv. Nu har jag levt i total stagnation i ett antal år (inte enbart självvalt) och inser att det är mycket värre än förändring. Flört Förändringar kan vara jobbiga, men det är av dem man växer. Om inget ändras så ändras heller inte jag och det känns ganska hopplöst.

Jag är nog fortfarande inte helt avspänd inför stora förändringar i livet (nytt jobb, nya bostäder, ny bostadsort) men har också lärt mig att det mesta går att ångra om allt är katastrof.

Nu önskar jag mig mer förändringar i livet, på alla plan. *skickar önskning till Universum*

Anmäl
2011-10-12 12:08 #3 av: crinalina

Ja, precis så är det ju szirius! Allt handlar ju om vilken attityd och inställning man väljer att ha till förändringar, och allt annat i livet. Om man alltid försöker göra det Din affirmation är bra och om man, som jag, använder sig mer av afformationer så kan man helt enkelt ställa sig frågan; "Varför är förändringar bra för mig?" :D

 

Åh, vad härligt att höra att du ändrat din inställning Stella_Polaris. Visst är det värre att leva i total stagnation än att leva i förändring. Fast det kan ju vara skönt med en stunds stagnation mellan förändringarna så man hinner njuta av det nya ett litet tag. :D

Stora förändringar som jag inte valt själv kan jag fortfarande, vid första reaktion, tycka är jobbiga men nuförtiden inser jag snabbt att det hänt av en anledning och när jag insett det så kan vänta med spänning på vad anledningen är. Jag har också lärt mig att visa saker sker kanske inte för att jag ska komma närmare en ny situation utan helt enkelt för att jag ska komma bort från en annan snabbare än jag tänkt annars. Som förra året, då hade jag bestämt mig för att börja leta nytt jobb, men jag tänkte vänta till efter jul och nyår. Anledningen var för att jag inte gillade min chef som person, och vi hade personer gemensamma på det personliga planet. En vecka efter jag bestämt mig så fick jag sparken, för att hon inte gillade att jag såg igenom henne. Jag blev chockad först för det var ju inte min plan att få sparken, men jag insåg ju snabbt att det troligen var för mitt eget bästa. Hade jag stannat så hade jag blivit negativt påverkad av henne och den miljön och jag var ute efter något bättre. Idag har jag någonting mycket bättre. Jag har två jobb, med chefer som både respekterar och gillar mig, och jag stortrivs på båda jobben. :D

 

Mitt val att flytta utomlands efter att min pappa gick bort, är ett av de största besluten jag tagit. Fött ur sorg, men det ledde till att jag hittade lyckan och glädjen.

Jag önskar mig också mer "positiva" förändringar, på alla plan! :D

Kram

Anmäl
2011-10-12 12:17 #4 av: szirius

Jag pratade om detta tema med en vän igår, och vi kom  fram till att förändringar skrämmer oss för att man inte känner kontroll.Man står inför något nytt, som man inte kan och vet tillräckligt mkt om ( tex nytt jobb) och det kan kännas svårt för självförtroendet och självkänslan. Vi försätter oss då lätt i en stress då vi tror att vi måste kunna mer än vi faktiskt kan! Men åter igen - att tro att man kan ha kontroll över allt i livet är en illusion, det man KAn lära sig är dock att ta förändringarna med rätt inställning, dvs öppet sinne och nyfikenhet inför att något nytt kommer- och säga ja och tack till det.Glad

 

Anmäl
2011-10-12 13:20 #5 av: crinalina

Precis! Jag brukar säga att utan förändringar och alla sorters erfarenheter så hade jag inte varit den jag är idag, och jag älskar mig själv som jag är (även om det alltid finns plats för att utvecklas och växa). Hur man ser på allt som sker i livet är en av de största och viktigaste lärdomarna man kan få, i mitt tycke. Och allt handlar om rätt inställning. :D

Visst är det brist på kontroll som gör att det känns skrämmande med oväntade, och väntade förändringar. Jag lär mig dock mer och mer att lita på att det som händer är ett steg mot målet jag är på väg mot, även om steget är ett helt annat än det jag trott att det skulle vara. Ett steg, oavsett vad det är, är alltid ett steg i rätt riktning. Att lära sig lita på sig själv och sin kapacitet är viktigt för att kunna känna trygghet i förändringar. :D

Anmäl
2011-10-12 13:36 #6 av: Stella_Polaris

Absolut crinalina, jag vill inte leva i en torktumlare, utan vill gärna få tid att landa mellan förändringarna. Just ställtid är viktig för mig, för att jag ska fungera har jag kommit fram till med åren.

szirius, jag tror att ni har helt rätt där. Man vet åtminstone vad man har och hur man kan förhålla sig till det, även om man inte är nöjd med det eller lycklig. Inför en ny situation har vi ingen kontroll alls och inget att förhålla oss till utan det blir en period där vi måste hitta nya förhållningssätt och det tar ofta tid och energi och kan te sig jätteskrämmande.
Det är väl därför så många håller sig kvar i dåliga förhållanden, bostäder vi inte är nöjda med, arbetsplatser vi vantrivs på. Man vet vad man har, men man vet inte vad man får.

Själv har jag kommit över den värsta rädslan genom att fråga mig "Vad är det värsta som  kan hända?" (sällan så farligt som man tror, inget av mina svar har blivit "jag/någon annan dör" tex) och "Kan jag ångra mig?" (där kan man svara ja på allt utom att man inte kan ångra eller göra sig av med sina barn eller vem man fått dem tillsammans med).

De två frågorna har varit isbrytare för mig. Nu är jag fortfarande rätt feg, men inte lika livrädd inför nya saker.

Anmäl
2011-10-15 15:42 #7 av: Otroulig

Jag har funderat en del på det här och kommit fram till att jag alltid varit rädd för förändringar - redan som barn. Jag hade t.om separations ångest och sorg när vi skulle byta bil. Vägrade sätta mej i den nya. Jag tror inte det har så mycket med kontroll att göra utan mer en sorg över det jag förlorar.

Jag har fastnat i sorgen och haft svårt att acceptera och gå vidare.

Numera försöker jag acceptera och har en större tillit till att förändringar leder till något bättre. Även om jag just i nuläget inte kan se vad det ska leda till. Detta kommer förmodligen att få mej mer i flödet så att LOA kan fungera på ett mer positivt sätt för mej.

Däremot har jag gladeligen hoppat på nya saker utan att ha kontroll. Det är nog de erfarenheterna som fått mej att växa mest.

 Men nu när jag tänker efter så har jag då aldrig lämnat nåt... jag har alltid först förlorat något och blivit klar med det innan jag kunnat hoppa på den nya lite utmanande saken. 

Intressant...

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2011-10-15 19:20 #8 av: szirius

Vi kan nog alla hitta orsaker till varför vi reagerar med rädsla för förändringar ifrån våra tidigare upplevelser. Vad som gäller är ju att försöka finna en ny inställning till det hela, vända fokus och våga hoppas och tro på det goda.

Jag reagerar också på separationer...korta,långa, valda, ovalda - de triggar all igång en stark känsla i kroppen.För mig hjälper det att tänka att livet skapas hela tiden, som ett pärlband träs nya pärlor på. Vissa pärlor kanske man vill byta ut, andra blir gamla och faller av osv.Att inte döma detta, bara se på livet som sådant...

OCH kanske viktigast av allt: att tillåta mig att känna! Att inte bedöma det heller...att känna saknad vid en separation är naturligt  - om man upplever det som en katastrof är för att man i så fall bedömer känslor av saknad som negativa.

Anmäl
2011-10-16 19:22 #9 av: crinalina

Jag som bor i Spanien, långt borta från min son, syster, bröder och mor med familjer, har fått lära mig just det där med att hantera separation och saknad och jag har insett att det är positiva känslor. Det är ju känslor av kärlek. Redan innan jag flyttade så hade jag alla utom min son på annan ort och jag insåg att även om jag bott kvar på den orten jag då bodde så skulle inte min son (som flyttat hemifrån redan) inte bo kvar där så länge till pga studier. Visst det skulle vara närmare och jag skulle kunna träffa dem något oftare än jag gör idag, men idag uppskattar jag och tar vara på den tiden jag istället får med dem. Något som man lätt tar för givet annars. :D

Så visst handlar det om inställning, att lära om, att se saker från ett annat håll och ur ett annat perspektiv. Om man kan göra det i livets alla situationer så har man vunnit mycket. :D

Min pappa gick bort för snart 3 år sedan, och ibland kommer saknaden över mig jättemycket. Jag har dock lärt mig att uppskatta den känslan och den saknaden som ett tecken, ett bevis, på att jag fortfarande har honom nära, att han finns lättillgänlig i mitt minne och mitt hjärta. Att han fortfarande är en del av mig och mitt liv. Vilket är en tröst, istället för att vara någonting jobbigt.

Anmäl
2011-10-16 21:13 #10 av: szirius

# 9 jag skulle ha kunnat skrivit det där själv Glad. Bor också i annat land och tänker att min ibland så starka saknad bara är ren kärlek - så den känns fin, jag kan vara tacksam som har så många som jag älskar. Och nu så får vi vänner faktiskt ut så mkt mer av varandra när vi ses intensivt och många dagar, än vad man får över en kopp kaffe lite då och då. och jag ser släkten ungefär lika ofta nu som då jag bodde i Sverige, då vi redan då bodde ca 60 mil från varandra.

Det är vackert, det du beskriver om din pappa.Kyss

Anmäl
2011-10-17 19:49 #11 av: Otroulig

#9 och 10. Jag tror att det kan vara en mognads process oxå. Om man förlorar något ur sitt liv som man älskade så behöver man nog bearbeta sorgen innan man kan känna kärlek och tacksamhet för det man har fått.

Det jag funderar över är t.ex att jag i mitt yrkesliv flera gånger känt att jag varit på fel plats och velat ur. ( är just nu i ett sånt läge)  .....inser just mitt problem - jag har alltid velat ur och aldrig till nånting!!!Skrattande

Haha det är förmodlligen därför jag först måste ur det - sen kommer ett vacum tills jag kommer till nånting.

Just nu känns det som att jag blir puttad hela tiden att jag ska vidare - men jag förstår ju inte riktigt vart. Jag har ju mitt mål men förstår inte hur jag ska ta mig dit. 

Idag undrade jag om det var meningen att jag skulle säga upp mej bara för att sätta sprutt på energierna så det började hända någonting. Men eftersom jag tidigare levt för mycket i känslorna så är jag rädd att det är de som styr. Logiskt borde jag hänga mej kvar för att leta o veta vart jag ska gå.

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2011-10-17 20:01 #12 av: Otroulig

Ähh det här visste ni ju redan. Ni har ju berättat för mej hur jag skulle tänka. Jag ska tänka FRAMÅT och inte UR!!!!

Kram på er!

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2011-10-18 09:58 #13 av: crinalina

Otroulig, visst handlar det till viss del om mognad, men inte enbart. Det handlar om inställning och den väljer man. :D

Levt för mycket i känslorna? Nja, det är ju känslorna du SKA leva i, inte i logik eller det du tror. Låt hjärtat styra, det är då det blir rätt till slut.

Tänk framåt, men uppskatta nuet. Om du vet var du är påväg så är det bara att följa tecknen, situationerna, tankarna och whatever som dyker upp. Vägen är troligtvis inte rak, men den är framåt och leder till slutmålet. :D

Våga lita på dig själv! :D :D

Anmäl
2011-10-24 16:01 #14 av: Elpida

Hemma är både maken och barnen ofta rädda för förändringar. Jag tror det hör ihop mycket med sin grundtrygghet. Är man trygg i sig själv har man nog lättare att klara förändringar. Det är väl ganska naturligt att vara lite rädd för det man inte vet, det som komma skall. Men eftersom det oftast kommer ändå är det ju bättre att vara förberedd, inställd, än att motarbeta. Allt blir ju så himla tungrott annars.

Din affirmation var mycket bra Szirius: Alla förändringar leder till det bästa för mig! Den ska jag ta med hem!Glad

"Du har alltid två val"

Medarbetare på Spiritualism iFokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.