Jag har börjat känna det som att jag överlåter skeendet till Universum. Jag har tillit till att om jag skickar ut goda saker i universum så ser universum till att ge mej det som är det bästa åt mej just nu.  

" Vad är det för plats"…det fattar jag inte riktigt?

När jag släpper taget avslutar jag min kamp mot förändring och välkomnar acceptansens smärtfria känsla. När jag släpper taget känner jag tryggheten omfamna mig och kärleken når fram till mitt hjärta.
Jag släpper taget om allt jag kan och förmår för däri ligger min inre frihet.

När jag släpper kontrollen växer min tillit och jag befrias från det onda. Jag befinner mig i flödet som fyller mig och mitt liv med saker jag inte ens visste fanns tillgängligt för mig. Jag släpper min kontroll genom att tillåta allt ont, allt svårt, allt jobbigt och jag välkomnar därmed livet i dess helhet.

Förklara gärna "nyskapandet" Peter. Menar du kanske att jag genom att släppa taget om det gamla kan välkomna det nya? I sådana fall förstår jag vad du menar.
Du kanske har andra ord/annan innebörd på detta?

En liten observation i vardagslivet.

Mitt skafferi har varit proppat med grejer, det har varit världens oordning och jag har knökat in och lagt på hög. Sen hittade jag små djur och rensade ut allt!!

Nu öppnar jag skåpet - det är ordning och gått om plats. Det finns utrymmen att fylla på med nya spännande produkter.

Är det så enkelt kanske?

Att gammalt måste rensas bort för att skapa plats för det nya?

Kontroll ar ett hart fenomen. Slappa taget och oppna upp for stillheten, ar som att vakna ur en drom.

Kontroll ar en spanning, som bottnar i radsla. Radslan slapper nar karleken har landat.

Karleken landar, nar livet borjar om, och kanske pa nytt.

Egentligen nar man har slappt kontrollen…

Platsen dit kontrollen tar sig, ar nog ingen plats, men just ett nyskapande, ett evigt sadant. Ett flode av nyskapande. Och kanske dar karleken bor?

Kanske är det så att den platsen man ägnade åt att önska ger plats för att det önskade ska få tillträde….

Intressant Kalendula. Jag förstår inte helt hur du menar dock… Vill du förklara mer, eller utveckla? :)

När du önskar dig något så lägger du ju energi på att önska dig, när man släpper taget om den tanken o den önskan så blir det ju ett tomrum, som då fylls med annan energi, nämligen det du har ägnat energi att önska dig.

Ritam para pragya är den plats, det område i medvetandet där det relativa uppstår ur det Absoluta.

Det är där var särskiljande mellan intellekt och transcendens sker.

Platsen där själen och personligheten möts.

Det är där var fröet spricker och skapandet tar form.

Det är platsen där stillheten i sinne och kropp normaliserar strömmen av tankar och känslorna får ro, rädslorna befrias och demonerna flyr.

Det är Kärlekens plats, där flödet möter biflödet i den personliga kärlekens olika uttryck.

På denna plats mellan det inre och det yttre uppstår nyskapandet, då vi frigör oss från rädslorna, från tankar, från för mycket känslor och känslighet. Här frigörs vi från våra föreställningars band och förväntningar.

På Ritam nivån öppnas och vidgas platsen för nyskapande, som ger möjlighet till nya och bättre val i livet.

Nyskapandet ligger i den uppmärksamhet du har och ger!

Det är den uppmärksamhet du har på dina tankar och känslors påtvingande och hämmande inverkan.

Och hur du genom din uppmärksamhet observerar att du inte längre uppmärksammar det som var, utan nyskapar genom medvetna val.

#7

Då förstår jag nog. Själv skulle jag se det som att energin som används till att önska, egentligen är samma energi som själva önskan. Energin bakom, ser nog bara olika ut på ytan.

Tomrummet som uppstår och verkar fyllas igen, är nog en liten del av ett stort tomrum, som nog aldrig fylls. Vilket kan förklara varför nyskapandet är evigt, och att alla önskningar egentligen redan är uppfyllda. Vilket ger känslan av att greppa något stenhårt inte alls är nödvändigt.

Det tomrum man ibland känner, där önskan, och annat får plats är nog det lilla i det stora… 

(menade inte att ta över tråden eller så, Peter…)

#9 Ja, jag håller med dig till fullo

#0

"Vad är det vi gör när vi släpper taget…hur släpper vi kontrollen?

Och vad är det för plats…hur ger den möjlighet till nyskapande?"

När jag släpper taget om kontrollen, så släpper jag taget om alla mina automatiska tankar som försöker förutse det som komma skall.

Jag trotsar rädslan när jag kliver ut ur huvudet och bara låter mig vara sann.

När jag lyckas med det. Då skapas utrymme för nya sätt  och ideer. Kreativiteten vaknar till liv och mitt liv får ett mjukt omhuldande flöde.

Jag ÄR!

OJ då!!

Tack för din förklaring Peter, såg den inte tidigare.

Peter,

Platsen där själen och personligheten möts.

Det är Kärlekens plats, där flödet möter biflödet i den personliga kärlekens olika uttryck.

När jag läser det så inser jag att naturligtvis finns det en sån plats. Som till och med har ett namn! Så vackert!

Tack!

#3 det verkar som att du funnit magin inom feng shui rensa i det yttre och du rensar i det inre.

För mig funderar det oftast att släppa kontrollen när jag tänker "större". När jag släpper vardag och yta och känner i hela mitt väsen att vi alla är andliga varelser och här för att minnas detta.

Jag läste någonstans att meningen är att lära sig älska, att känna kärlek, vara i kärlek som den mest naturliga plats, alltid. Svårare än så är det inte.Accepterar jag detta i mig så känner jag ju att varje minut, varje sekund har en magisk kärna - i kärlek.Och i det släpper jag kontrollen.

Oj såna djupingar ni är!  Här sitter ett riktigt kontrollfreak ska ni veta, som aldrig har lärt sig att släppa taget. Eller lärt sig, som aldrig litar på slumpen snarare, utan lever efter mottot; själv är bäste dräng. Däremot så känner jag full tillit till mig själv och har en ganska stor portion av självkänsla i kroppen. Låter väl hemskt eller hur?  I vilket fall som helst så överlåter jag ingenting åt slumpen.

Tuva-Lena!

Att du inte överlåter något åt slumpen får du nog fundera på!

Är du uppmärksam på dig själv, så skall du se att du varje dag överlåter olika saker och händelser åt slumpen.

Eller rättare sagt det du kallar slumpen, för vad jag vet så finns det ingen slump.

Så vad är det då du överlämnar allt det åt, som du inte kontrollerar och inte heller kan kontrollera?

Ja…vad är det vi överlämnar oss åt?

Själv överlämnar jag mig åt skeendet, som jag vet på något sätt redan har skett, och därför inte går att inverka på.

Jag har ingen aning om vad det är vi överlämnar oss åt, och jag bryr mig faktiskt inte om vad det är heller. Huvudsaken för mig är att det funkar. Vad det är som gör att det funkar och varför det funkar överlåter jag till vad det nu är att ha koll på.  :D

Släppa taget kan betyda så många olika saker, eller snarare så kan man släppa taget på många olika sätt. Jag har sällan svårt att släppa taget om det gamla då jag lärt mig att veta att det nya alltid kommer med någonting roligare och bättre för mig. Däremot så kan jag ha svårt att släppa taget om önskningar som jag vill ska inträffa. Jag håller fast lite för hårt, och vill lite för mycket, men till slut så kommer jag till någon sorts gräns när jag känner att jag kan inte påverka utvecklingen, det ligger inte längre i mina händer. Det som sker sker av en anledning och oavsett om det är exakt vad jag önskade så kommer det att leda till något som är bättre fö mig och som passar bättre in på min önskan. När jag når den gränsen så känner bara ett stort lugn inom mig som är otroligt skönt, Jag känner tillförsikt och vet att min framtid kommer att vara bättre än min nutid, och då är min nutid redan perfekt.