LoA-generellt

Hur gör man?

2010-12-30 14:40 #0 av: Allamej

När sorgsenhet sköljer över en och man bara gråter...

Hur kan man då sända ut positiva signaler till resten av universum? Hur kan man då göra för att inte bara få mer av denna vara?

Hur ska man kunna vara positiv och öppen om man bara känner hopplöshet?

 

Är det helt kört för mig? Kommer jag någonsin att få något annat än mer av denna fruktansvärda sorg över det förlorade hoppet?

Jag har verkligen försökt vara positiv och rikta om tankarna när dom vandrar åt det negativa hållet men när hopplösheten sköljer över mig så är det precis som att jag är Artax som bara sjunker ner mer och mer i leran...

Anmäl
2010-12-30 15:49 #1 av: rore

#0

Känner igen mig i din beskrivning. Nej!! Det är inte kört för dig...för du söker,,,,

Det är svårt när hopplösheten biter sig fast och possitiviteten inte vill infinna sig,,, ( Det blir till en inneboende dragkamp)

Kanske behöver du acceptera din hopplöshet, (du behöver inte gilla den) men ändå försöka känna acceptansen utav hopplöshetens närvaro...

Tårar är renande och behöver rinna ur oss. För att lämna ny plats i våra hjärtan,, även om det käns smärtsamt,,,

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2010-12-30 15:55 #2 av: Allamej

Tack Rore... För när man sitter och inte kan annat än gråta, utan att egentligen veta varför... Då är det svårt att finna något gott i det...

Att acceptera hopplösheten får jag jobba på... eftersom det trots allt sägs att det sista som dör är hoppet... det är bevisligen inte sant.

Anmäl
2010-12-30 16:02 #3 av: rore

Allamej!!

Ja! Det krävs ett visst jobb för att kunna komma till acceptansen och erkänn sin ledssenhet.

Jag håller med dig om att det är svårt innan det lossnar och bitarna inom en själv faller på plats.

Hoppet har vi alltid, även om det inte käns så,,,,

Tillåt dig själv att känna,,

Det är det enda råd som jag kan ge dig och acceptansen kommer till dig.

 VågDet förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom Regnbåge



 

 


Anmäl
2010-12-30 17:21 #4 av: Indiania

#0 Allamej!

Vi har både glädje och sorg som vi får uppleva. Varför skall det inte vara lika naturligt att gråta och vara ledsen som att skratta och vara glad?

Det är inte kört för dig kära du, tillåt dig att vara sorgsen gå igenom din smärta det tar lite tid men det är en bra investering att tillåta sorgen och gråten för när du bearbetat dessa känslor hos dig själv och kommer ut på andra sidan kan du känna tillförsikt och glädje igen.

Gråten renar ditt sinne och det är inte " farligt " att gråta, det är en jobbig process men du känner dig mycket helare som individ när du kommit ur den tunga sorgen, hoppas ditt leènde kommer tillbaka snart igen!

Sedan kommer hoppet tillbaka och då känner du dig starkare än du gjort innan Flört Kram till dig!

" Var nära naturen - var när dig själv "

 

Anmäl
2010-12-30 19:02 #5 av: SandraBo

#0 Jag håller med ovanstående om att sorg är något som måste få ta tid, och även att det är en lärorik tid. Även om det kanske inte känns så för stunden.

Det som jag tror att du behöver göra är att försöka hitta vad som kan få ditt humör att lättas för stunden. Om det så är att gråta en skvätt eller två, Gör det. Eller om det är att sitta och skriva ner allt du känner på ett papper, Gör det. Allt som får dina känslor att lätta något kommer i slutändan att resultera i att du inser att du faktiskt lättat på ganska mycket, vilket kommer resultera i att du lättas ytterligare.

Det finns inga gränser för vad du kan åstakomma i ditt liv. Fokusera på de känslor du Vill ha, så kommer resten utav sig självt.

Testa att fråga dig själv: "Vore det inte härligt om jag hittade ett sätt att lätta på mina sorgsna känslor, om det så vore en smula lättnad?".
Och lyssna på vad du får för svar.

You will make it <3

 

Anmäl
2011-01-01 03:38 #6 av: NiklasEri

#0

Så här tänker jag. Hoppet kan vara bra, om man inte litar för starkt på det. För efter hoppet, så kommer lätt hopplösheten. Jag tror att ingen lever hela livet på hopp. Hoppet är något som finns, och tröstar... Men det är övergående. Som sorgen, är övergående.

Förlora dig inte i varken sorg, eller hopplöshet... Låt tårarna komma, när dom kommer. Låt tårarna ta slut. Vet, att det finns något bakom sorgen. Något ljust.

Anmäl
2011-01-01 11:22 #7 av: Howliten

Gråt lättar på trycket. Ibland sätter jag mig och lyssnar på musik som är sorglig och låter minnet hitta sorgliga ögonblick, kan vara egna upplevda eller sorgliga filmklipp. Sedan kommer tårarna. De renar mig på något sätt. Efteråt känner jag mig lättare. För många herrans år sedan så skämdes jag lite efteråt tills jag fattade att det här var en bra grej för mig.

Vi är ju ett medvetande. Vi tar in många intryck av andras sorg. Det räcker att man läser om någon bilolycka med dödlig utgång så VET man att det just nu finns det människor som är utom sig av sorg över att ha förlorat någon de älskar. Sådant samlas på hög. Sådan sorg måste komma ut.

Hopp ensamt löser ingenting. Förlitar man sig helt och hållet på hopp så händer ingenting. Det är vi själva som måste arbeta fram framgången med hoppet som inspiration. Hoppet fungerar bara på oss själva. Om vi arbetar framåt. Använda hoppet att fylla dig med tillförsikt så att du arbetar dig framåt i vad det nu än är som du vill göra. När hoppet glöder inom en arbetar man hårdare och når ockaså framgång, hur liten den än är. Men slutar man arbeta kommer hoppets glöd att dö ut. Det är då hopplösheten kommer in. Så blås liv i hoppet och håll det glödande. Och så sätt fart och jobba på.

Anmäl
2011-01-01 12:24 #8 av: SandraBo

#7 Bra sagt, ibland måste man rensa i röran och gråta en skvätt för att få ur sig allt som samlats på hög.

Anmäl
2011-01-01 14:03 #9 av: NiklasEri

#7

Att gråta kan vara skönt. När det kommer ur hjärtat. Ibland vill man gråta, men inga tårar kommer.

Hoppet är som en spegel... Den reflekterar förväntningar. Nu, finns inget hopp. I nuet finns inre glöd. Ta vara på den...!

Hälsning/Niklas

Anmäl
2011-01-01 19:01 #10 av: Indiania

#9 Du skriver ibland vill man gråta men inga tårar kommer......

Det tycker jag är ännu värre, för det gör ont att inte få lätta på trycket men förr eller senare lossnar det och då blir vi levande på ett annat sätt igen.

Hoppas du förstår hur jag menar, ibland har jag svårt att uttrycka mig i ord.

Håller med om att i nuet finns vår inre glöd!Glad

" Var nära naturen - var när dig själv "

 

Anmäl
2011-01-01 20:29 #11 av: NiklasEri

#10

Jag förstår!! =)

Att känna sorg, att vara ledsen, är att leva. Att stänga ned, att trycka undan tårarna... Gör ont. Det är att kämpa emot.

Anmäl
2011-01-01 23:13 #12 av: Indiania

#11 Ja så är det! Glad

" Var nära naturen - var när dig själv "

 

Anmäl
2011-01-02 10:28 #13 av: Howliten

Varför kämpa emot? Befrielsen som kommer av att släppa taget är underbar. Man blir flera ton lättare.

Är det rädsla kanske? Som ibland får en att kapsla in, beskydda, sin sorg? Man vet vad man har, sin sorg, och ser ett liv utan den som något främmande och skrämmande?

Anmäl
2011-01-02 13:16 #14 av: NiklasEri

#13

Det kan vara så. Att man är rädd. Man skapar sig nog trygghet, även med sorgen. Den känns nästan som en kompis. "Om den försvinner, vad finns då?" undrar man... Det är då man ska veta, att i tomhet så finns ljus. Att släppa taget, är nog att plocka fram ljuset... som alltid fanns där.

Jag grät igår, kände stark smärta inom mig. Men det var skönt. Smärtan hade funnits där, men den visade sig... Sedan mediterade jag.

Detta är kanske en annan tråd, men ibland får man slåss mot sig själv, för att släppa taget. Ibland får man också slåss mot sina mörka varelser, för att de ska släppa taget.

/ Niklas

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.