LoA - Personligt

Ang att hjälpa någon annan, vad är ok?

2016-06-27 13:15 #0 av: Sagaliten

LoA om det gäller någon annan

Jag är generellt så att jag inte lägger in andra i mina önskningar eller missiler eller så annat än at om någon har det jobbigt eller mår dåligt så kan jag önska att det löser sig till det högsta bästa för personen snarast typ

Men nu har jag hamnat i ett läge där någon nära mig är i en situation som inte är bra för henne. Eller den va inte bra redan innan, men nu blivit ännu värre och kommer ge en permanent skillnad.
Att det varit dåligt är inte mitt eget hittepå utan det kommer från henne själv + att såväl släkt som vänner är riktigt oroliga över det som sker.

Så nu till min fråga till er som kan lite mer om LoA.
Kan jag göra någon? Eller är det helt enkelt inte min ensak? Eller är det så att eftersom lösningen innebär en smärtsam sak så blir det av ondo vilket det eg inte är.
Allt jag vill är att det ska bli bra, men för att det ska kunna bli det så måste björnfällan lossas OM nu universum tycker att det är det rätta för henne dvs.

Känner att jag vacklar mellan att jag är en elak jävel som tänker som jag gör till att jag ju bara vill hennes bästa.

Tankar någon

(Sorry för långa utläggningen men blir så ibland)

Anmäl
2016-07-06 19:36 #1 av: Otroulig

Det du kan göra är att inspirera henne. Genom att vara våra bästa jag, smittar vi oss till andra och de kan få en annan syn. 

Sen kan det vara så att alla inte är mottagliga - må så vara då. Du kan se henne må bra och att problemen redan är lösta. Genom att du gör det så kan din egen vibration "smitta" hennes. 

Jag ser det faktiskt som en stor och viktig del mitt liv just nu. Att vara den goda förebilden - utan att för den skull pådyvla någon min tro. Om jag det allra minsta kan påverka min omgivning så har det gett ringar på vattnet. Om vi alla gör det så blir det tillräckligt starkt för att ändra vår omgivning. 

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2016-07-10 20:37 #2 av: Sagaliten

Nä jag vill absolut inte tvinga på mina tankar på någon. Försöker också vara en positiv förebild som "smittar av"
Antar att rädslan och oron är det sista jag ska lägga fokus på också för då är det fel fokus...

Tack än en gång för dina kloka och uppmuntrande svar 😊

Anmäl
2016-08-31 14:20 #3 av: SuzanneV

Hej alla! Länge sedan jag skrev här nu. Behöver lite hjälp av er kloka att reda ut tankar.

Har en fundering kring detta med att hjälpa någon annan. Håller verkligen med om det du skriver #1 om att inspirera och vara en god förebild. Försöker vara det så mycket som möjligt utan att vara för på. Ge på ett kärleksfullt sätt utan att kväva. Utan att glömma bort mig själv. Har jobbat mycket med detta som HSP och tillfrisknande medberoende.

Hur ska jag tolka följande? Om någon uttryckligen ber om min hjälp, vänder sig till mig, öppnar upp, anförtror sig och ber om pepp och inspiration och healing. Jag ger detta, får tack och svar ibland, förväntar mig dock absolut ingenting tillbaka, eftersom jag VILL ge henne från mitt hjärta. Vet också att tystnad ibland kan vara det bästa svaret och att jag kan lyssna på det som inte sägs. Lära mig något.

Trots detta blir jag dock förvirrad och osäker när det blir helt tyst från henne. Som nu. Tystnad. Får en känsla av att min hjälp inte behövs längre, och att jag liksom bara ska förstå det. Förstår det på ett sätt men mitt EGO stökar till det och samtidigt triggar det igång gamla jobbiga känslor hos mig. Detta med tystnad är i o f sig inte första gången, utan sker ganska ofta. Har vant mig, haft tillit o hon har alltid hört av sig igen. Men ibland sårar det mig enormt. Blir till en känsla av att jag gjort fel.

Är det kanske så att jag har tillåtit det för länge utan att säga hur jag känner? Kan tystnaden betyda att hon vill vara i fred fast hon inte kan säga det rakt ut? Är det kanske så att det inte alls handlar om mig? Vad vill hon att jag ska förstå? Är hon rädd? Tar för mycket energi av mig som jag just nu behöver till mig själv! Försöker ge mig self care och släppa, men tankarna far hela tiden tillbaka till Henne. Får ingen ro!

Hur skulle ni göra? Fråga henne om min känsla stämmer, liksom stämma av med henne, eller blir det att vara för på? Eller bara släppa det och bli lika tyst tillbaka? Lita på att allt är bra och som det ska liksom. Det här är någon som betyder väldigt mycket för mig, så jag antar att detta är en rädsla jag bär på. Vad ser och känner ni? Ibland behöver även hjälpare hjälp.

Tacksam för alla tankar och reflektioner! ❤️

Suzanne - medarbetare för personligutveckling 

Arbetshälsocoach på Fram i Kraft - för jobbet och livet

Anmäl
2016-09-04 00:30 #4 av: Sagaliten

Min absolut första tanke som slår mig är om det inte kan vara så att du läser in för mycket i hela situationen.

Men måste också fråga är det så att det är tyst även när du pratar? Tv-spel att det är tomt eller glest med respons. Kan ibland bli så att personer som ofta "tar mycket plats" i pratsammanhang främst om det gäller problem kan få perioder av tystnad för att de känner att det alltid är de som pratar och fokus på dem och deras problem och genom att vinkla om och prata om något annat en stund så kan det tippa över vågskålen så de känner att den är mer i balans igen.

Sen ibland kan de vara så atr de trots att de behöver hjälp inte vill be om det för de inte vill belasta eller för att de skäms och så gäller det bara att visa att man finns där när/om de behöver en och att det inte är något tvång eller press att prata.

Så länge kanske du ut LoA-synpunkt kan tänka på personen i vägar som
Jag är så tacksam att x har det bra nu
Jag är så tacksam att x litar på och vilar i att jag finns här när så behövs
Jag är så tacksam att X mår så bra att inget annat än tystnaden behövs nu.

Sen skicka kärleksfulla tankar och healing till personen.
Man kan aldrig hjälpa någon som int vill bli hjälpt

(Samtidigt så borde man ju eg kunna med attraktionslagen. Tex om en vän till en blir misshandlad i en relation borde man genom den kunna hjälpa personen ur det genom att affirmera jag är så tacksam att x har blivit fri nu MEN samtidigt där kommer ju lite det där med hur långt man får gå och fria viljan in då...
Är det ok att sträcka sig så långt in i en annans liv även om det "bara" gäller tankar?

Anmäl
2016-09-04 23:13 #5 av: SuzanneV

#4 Tack för ditt svar och kloka tankar! Ja, helt klart läste jag in för mycket. Ser det nu när jag fått lite distans och rensat tankarna. Mådde inte så bra när jag skrev inlägget. Inser nu att jag redan hade svaret men lyssnade inte på MIG.

Nej, det är inte tyst när vi pratar. Ibland har det dock hänt att hon förvinner och säger att batteriet tog slut. Vilket jag kände inte var sant alla gånger.

Känner nu att hon vet att jag alltid finns om hon behöver mig. Tystnaden handlar inte om mig. Hör vad det är nu utan att hon behöver svara. Känner och litar på att hon uppskattar det jag gör utan att få respons. Är inte rädd längre. Tacksam!

Jättebra med affirmationerna. Jag är så tacksam att hon mår bra nu så inget annat än tystnaden behövs. Tack!

Så sant! Man kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Ibland önskar man dock, speciellt i fall som du nämner. Så ja, det är okej ibland tycker jag. Även om det bara är tankar. Om det kan hjälpa någon som inte vill på grund av rädsla. 💖

Suzanne - medarbetare för personligutveckling 

Arbetshälsocoach på Fram i Kraft - för jobbet och livet

Anmäl
2016-09-18 16:37 #6 av: Otroulig

Om det tar energi av att hjälpa någon - då är jag lite fel ute. 

Vi kan inte lyfta någon om vi själva inte står trygga och säkra i vår egen energi.  När jag kan känna mig stark och stadig och att inget kan rubba mig -- det är då jag ger bäst råd. Hur medmänniskan tar emot eller vågar genomföra de steg som ligger och väntar - det har inte med mig att göra.  

Om jag förväntar mig någon typ av reaktion - då ligger det ett villkor i kärleken/råden jag gett.  Då blir det inte villkorslös kärlek. 

Då är det bara att backa tillbaka och se in i mig själv- då handlar det om mig igen. 

Som jag agerar och känner nu ,skulle jag för 8 år sen sett som egoistiskt. För jag visste inte bättre.  Då gick jag in och tog över min medmänniskas smärta och ångest. Jag trodde det var det som var medmänsklighet.

Nu vet jag att det inte är så. Nu vet jag att jag inte kan omhänderta/ärva någons ångest och på det viset förbättra situationen. Nu vet jag att det är precis tvärtom - jag förstärker bara ångesten - håller den vid liv. 

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl