LoA-generellt

2016 - spännande men utmanande

2016-01-03 20:20 #0 av: Happybird

Hej!
2016 skulle starta med ny energi och nya mål. Allt har gått som på räls 2015. Jag och min vän gick för en tid sedan igenom våra "önskelistor" vi gjorde inför 2015 och jag kunde konstatera att i princip det mesta på den hade slagit in. Under året har jag även önskat en massa, mer eller mindre helt omedvetet, och därmed också omedelbart släppt det. Det har aldrig felat. Jag har fått allt. Allt utom ett par saker.
Min ekonomi är stabil och god. Mitt företag växer och växer och jag får hela tiden nya kontakter och spännande upplevelser precis som jag önskat i hela mitt liv egentligen och jag får kontinuerligt erkännande för min kapacitet i yrkeslivet. Och jag tänker flera ggr per dag på hur tacksam jag är över vad jag har.

Det enda som gått käpprätt åt helvete är väl kärlekslivet. Inte för jag skriver här så ofta, men gjort det några gånger. För nästan exakt ett år sedan träffade jag en kille som helt förändrade min framtida syn på relationer och vad kärlek är. Jag kallar honom J. Vi möttes på det mest märkliga sätt och allt var fyllt av så märkliga sammanträffanden. Och jag fann snart att orsaken till att vi ens mötts var LOA, för det var jag själv som önskat att vi skulle träffas, en helt obetänkt önskan några månader tidigare som jag helt glömt bort.
Vid första mötet kände jag genast att jag kommer älska honom. Det var bara en känsla jag hade, han var rätt. Ju mer jag lärde känna honom och ju mer vi pratade desto starkare blev känslan. Det var bara som att allt klickade när det gällde allt. Allt stämmer liksom.
Vilken annan kille som helst som jag dejtat eller haft långa relationer med har det alltid varit ngt som inte känts ok och som gjort att man inte kunnat knyta an. Jag har aldrig älskat ngn på det sättet tidigare.
Jag har hela tiden varit fast i min önskan att vi två är som gjorda för varandra. Det är den känsla jag har och alltid haft, men detta vet han naturligtvis inte. Han däremot har velat och haft sig hela tiden. Först skulle han tillbaka till sitt ex. Sedan gjorde dem slut. Då skulle han vara med mig fast han skulle inte ha en relation. Helt plötsligt tappade jag kontakten och vet egentligen inte varför. Han svarade inte nämnvärt på sms ens, och jag är inte den klängiga typen som ligger i så jag lade ner det hela. Ett break tänkte jag. Jag måste för min egen skull bara släppa honom, som jag försökt ett par ggr innan. Jag har då dejtat andra killar under tiden, men det känns inte rätt bara. Den "där" känslan infinner sig inte och min känsla av att just J är den rätta blir bara starkare. Första killen jag dejtade blev en katastrof. Då J lade sig i och uppenbarligen blev svartsjuk trots att han sagt det var ok och att han inte ville ha en relation. Den andra killen jag träffat nu, vet han inte om, men varje gång vi umgåtts eller gjort ngt tillsammans stöter jag på J eller ser honom. Omöjligt att glömma J, eller få ngn annan relation att fungera.
Nu har den här senaste dejten dessutom gjort slut. Jag blev ledsen även om jag vet att det ändå var oundvikligt. Satt här och funderade. Jag vet inte vad J har för resistans när han velar som han gör, men jag har vid ett flertal tillfällen lyckats attrahera tillbaka honom bara för att mista honom igen. Jag har iallafall kommit fram till att mitt största problem är att jag är livrädd för relationer. Jag är i övrigt inte rädd för någonting. Jag är framgångsrik och duktig på alla plan och har självförtroende när det gäller det mesta. När det gäller relationer har jag bara känt att ingen uppskattar mig och respekterar mig för den jag är och att jag bara är till för att ligga med för att jag ser bra ut. Jag är såååååå sårad för allt som tidigare hänt i tidigare relationer. Jag kan älta detta i evighet och jag blir lika ledsen varje gång, som om det känns som att ingen någonsin skulle kunna älska mig på riktigt utan att låsa fast sig vid utseende och sex och sedan bara göra sig av med mig när det inte är roligt längre. Jag slår det ifrån mig allsom oftast. Hanterar det med att jobba mkt så slipper jag bearbeta och känna mig ensam.
Nu har jag varit ledig i 10 dagar. Jag längtar tillbaka till jobbet. Jag är ledsen och förstörd och känner mig bara ensam. År 2016 kommer bli det år då jag kommer bli det mest utmanande året någonsin, då jag kommer att få ta itu med den värsta och kanske enda rädslan jag någonsin haft och släppa taget om den.
Kanske får jag inte tillbaka J, men det är ju egentligen inte honom specifikt jag vill ha utan känslan av att höra ihop med någon och älska någon, som faktiskt älskar en tillbaka. Är det med någon annan så är jag lika glad naturligtvis. Men en sak är säker. I det här tillståndet får jag vare sig en relation med J eller någon annan. Har ni några värdefulla tankar från era egna erfarenheter?

Anmäl
2016-01-04 20:16 #1 av: Otroulig

Det första jag kom och tänka på är att du har bra självförtroende vad gäller prestationer, hur du är i ditt jobb, din karriär osv.  Däremot när det kommer till självkänsla kanske det finns lite att bygga på. 

Jag känner igen mig i just det där. När jag berättar för vänner att jag haft dålig självkänsla så tappar de hakan. För jag framstår som en stark och framåt kvinna. Men när det kommit till relationen till mannen så är det trögare. 

Jag trodde precis som du att jag träffat mannen i mitt liv.  Han fick mig att känna mig älskad för första gången.  Jag var livrädd för att jag skulle förlora honom och jag gjorde naturligtvis det ;) Samma sak där - lite velande från hans sida - kunde inte bestämma sig. Men jag dödade allt för JAG var klängig Skämtar

Resultatet av hela den historien var ju att jag började hänga här och har utvecklats enormt vad gäller att sänka mitt stora bekräftelse behov.  För jag insåg rätt snabbt att jag hade STORT bekräftelsebehov.  Främst vad gällde kärleksrelationer men även generellt. 

Det låter lite patetiskt - men ingen kommer att riktigt kunna älska dig om du inte älskar dig själv.  Om du har den inställningen till dig själv som du nämner ovan så är det ju en bit kvar.  MEN det som är bra är att det går att göra något åt. 

 Jag körde spegel övningar - jag tror jag lagt upp någon övning här..får leta lite. Men testa att ställa dig framför spegeln se dig djupt i ögonen andas djup och säg Jag älskar dig, Jag älskar verkligen dig ..(ditt namn) .. jag älskar dig..(ditt namn) . 

Om det blir för kraftigt och för svårt så sänk ribban och säg jag gillar dig. 

I början när jag gjorde denna övningen grät jag, sen kom en lång period när det rykte i ögonmusklerna, men nu kan jag säga det och verkligen mena det Partajar

Nu är ju jag kanske inte den bästa att ge råd - för jag är fortfarande singel. Men jag har accepterat det och mår bra ändå. En relation ska inte vara det viktigaste i livet - det ska DU vara. En relation är grädde på moset, desserten i en middag. Du är förrätt och huvudrätt. 

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2016-01-08 12:54 #2 av: poweriam

Jag fastnar vid dessa meningar:
"Jag kan älta detta i evighet och jag blir lika ledsen varje gång, som om det känns som att ingen någonsin skulle kunna älska mig på riktigt utan att låsa fast sig vid utseende och sex och sedan bara göra sig av med mig när det inte är roligt längre. Jag slår det ifrån mig allsom oftast. "

Någonstans innerst inne är det detta du tror på och som vi alla här inne vet så är det vad du tror och känner du får. Ditt arbete ligger alltså i att hitta ett sätt att älska dig själv på tillräckligt för att lita på att andra verkligen på fullaste allvar faller för DIG, för den du är och allt du står för. Det är i orden ovan dit motstånd ligger.
DU måste tro på ditt eget värde, så snart du gör det är jag övertygad om att din stora kärlek kommer farande som en raket ;-)

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.