LoA-generellt

Begränsing och Frihet

2015-03-25 09:06 #0 av: SHIAWASE

Jag har fått så många insikter här idag,, wow!  Inga speciella så, mer som att saker har fallit på plats,, började i diskussionen vi hade om begränsningar, fortsatte sedan med några händelser och diskussioner idag med mina närmaste bästaste high flying, insiktsfulla vänner,, samt en ung "novis" haha,

Nåväl,, jag har tidigare pratat om att leva i sanning gentemot mig själv, att vara fri,, och,, nu insåg jag VAD det är som binder mig. Jag vill kunna leva i ett större tänkande, där det inte finns dömande, där vi inte begränsar oss till en viss grupp, till en viss ram,, FÖR de flesta som pratar i dessa termer som vi gör härinne,, de ingår ofta i en GRUPP av något slag, och de pratar om frihet och skapande ,  MEN med utgångspunkt från den "gruppen" att den skulle vara det rätta stället att utveckla skapandet och friheten i,,

MEN jag vill ju BORT från detta jag vill hoppa ut ur detta och gå till en bredare, högre nivå,, där man ser bortom allt som begränsar!!!

Ta allt till nästa nivå liksom.  Och på den "nivån" kan man inte begränsa genom att skapa grupper och samlingar,, där kan det bara existera tillåtelse, uppskattning och genuin kärlek.  och där existerar FRIHETEN.

Där kan inte finnas något dömande eller försök till att kontrollera eller vända andra människor så att de ska agera, prata eller handla  utifrån mina normer. MEN däri finns också ärligheten där man SER varandra, och där man är ärliga och sanna mot både sig själv och mot sin omgivning.

haha, väldigt flummigt kanske, men ni som förstår, förstår!!!

Sajtvard, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2015-03-25 09:15 #1 av: rore

Inte alls flummigt!

Känns klockrent att läsa, även om jag snavar ibland, mitt mänskliga ego. När rädslan tar vid och jag får för mig att klamra mig fast i tankekonstruktioner.

Tack och lov så ser jag det allt fortare nu för tiden.

Kärleken har ju ingen begränsning och det är ju så fantastiskt när den insikten bor inom.

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2015-03-25 09:45 #2 av: [Kathja]1

Jag förstå precis! Och kan inte annat än hålla med, det är tydligt hur lätt människan hamnar i kategorisering och i det är steget inte långt till att tänka vidare i dualitet och sant/falskt - rätt/fel. Hur lätt det är att halka in i tankar kring "de som inte har förstått" - med andra ord jag vet mer än andra. Vilket är så skruvat! För alla har rätt i sina liv och vi kan aldrig, aldrig, aldrig göra fel - allt är i sin ordning och just som det ska vara. Alltid.

Så viktigt påminnelse Shia! Partajar

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2015-03-25 09:51 #3 av: Theleonora

Tack för påminnelsen Shia!
Jag tror alla snavar då och då Rore! Det är ju lätt att säga saker men svårare att praktisera, enligt min erfarenhet. Och så länge jag ser bevis på det utanför mig själv också så vet jag ju att jag har att jobba på.
Är också tacksam för en massa insikter. Tråkigt bara stödet gör sååå ont n

Anmäl
2015-03-25 10:22 #4 av: [::Vera::]

Shia, jag känner att din insikt är speciell! :)

Vi är eller kan bli mer eller mindre bundna till varandra genom olika grupper, vänner, arbetsplatser, familj etc. När vi inser att det är så, först då kan man utforska om det ligger någon begränsning i det. Det behöver inte göra det. Men jag tror ofta att det gör det. De man litar på, delar åsikter med och tycker om, slappnar man kanske dessutom av tillsammans med, och man kan vaggas in i ett gemensamt synsätt där man tillslut inte lägger märke till nyanser. Det blir ett vi-tänkande utan att verkligen känna efter.  Några har också behov att kontrollera och "bunta ihop" människor i grupper pga rädsla. Det brukar nog vara vanligt om man känner sig mycket liten och ensam.

Det är bra att ifrågasätta sig själv i olika sammanhang. Är jag verkligen fri tillsammans med dessa människor? Tillåter jag andra att vara fria i sina tankar, skapande och utan dömmande?

Ordet norm är t ex ett ord som begränsar skapande och frihet. Jag väljer bort att prata i termer som normal och norm. För mig finns inget som är normalt :)

Anmäl
2015-03-25 13:12 #5 av: SHIAWASE

Vera ,, (och alla andra också!)

Just när det gäller min insikt idag  är lite svårt att sätta ord på ,,, men det handlar om personer inblandade med exakt samma tänkande som jag ,,, alltså som vi här inne tex. ,, vi har alltid intressanta diskussioner. Det är främst tre personer i min tillvaro som var involverade i min insikt, dessa tre är helt oberoende av varandra,, de umgås inte, känner varandra inte (direkt) MEN de har alla i princip samma "världsuppfattning , livsåskådning som jag".

Nu var det en ung kille involverade också,,,, han hade  gjort en miss,,,,, och hade undvikt att kontakta K (en av ovan tre personer) för att be om ursäkt och förklara,,,

Jag kontaktade alltså F (den unga killen) och vi pratade igår,, och han lovade att ringa K,, vilket han gjorde efter att jag hade pratat med honom igen,,, De tre ovan och jag är mer eller mindre i samma ålder, medans F är  24,, Sååååå vad jag reagerade på var hur K pratade med F,,, han säger självklart Bra saker,,  saker som vi pratar om härinne, att man skapar sitt liv själv, har eget ansvar etc.  Men jag kände någon hake där ändå, för jag känner att F har en potential, och med rätt "vägledning" kan han hitta sin väg (även om det i slutänden är hans beslut,,, självklart)

Sedan pratade jag ju med M om detta,, och vi var ju självklart på samma linje (han känner också F) ,, OCH då kom jag att tänka på detta att K , som tillhör en viss "grupp" av människor, organisation, som det mesta centrerar runt , samt S (som inte var inblandad i just denna händelse) som också tillhör en speciell "värld" ,,,, när de "vägleder" andra personer, så är allt , kanske omedvetet, baserat på deras "värld" och då kom jag på att det är just därför som jag inte vill vara involverad i dessa två världar  på ett djupare sätt för jag känner att där kan jag inte fortsätta min expansion till högre höjder. Jag trivs bra i båda världar, men jag vet nu varför jag måste ta steget ut därifrån. Men däremot M,, som självklart han också har sina grupper, sin värld etc. som vi alla har,, han har det där tänket att  SE personer som de är, och se saker ur ett mycket större perspektiv, där begränsningar inte finns.

Så,,,haha , ni blir väl alldeles snurriga av alla bokstäver,,, men ni skulle bli snurrigare av namnen eftersom det är japanska,, nåväl,,, K och S,,, som har samma tänk och som jag kan ha otroligt intressanta diskussioner med,,, har begränsat sig själva någonstans där,, FAST de är båda väldigt respekterade och "högt" ansedda som mentor, som vägledare, som någon som "vet" mycket som kan förklara och prata om vår existens om alla saker vi pratar om härinne,,,

Och för att själv kunna tillåta andra (både K och M och S och F och alla andra) vara som de är, och inte döma ,, så måste man själv,  i detta fall jag,,, frigöra mig själv ,, är jag fri och sann i mig själv, så finns där inget att döma hos andra heller,,,

Så,, för mig var detta en väldig aha upplevelse för jag insåg vad jag menar när jag behöver vara sann mot mig själv, leva i sanning och i frihet ,,,,,,

Det "låter" bättre i mitt huvud än när man skriver ner dessa ord...

Sajtvard, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2015-03-25 19:59 #6 av: retep

Intressanta insikter du gjort Shia och bra tankar du har om att frigöra dig själv. Tänker om, att inte fastna eller binda upp sig själv kring relationer, personer och grupper, så som du beskriver. Det handlar som jag ser det inte enbart om de fysiska möten man har med andra, inte bara om personligt angagemang med känslor och tankar om att hjälpa och vägleda. Det handlar först och främst om sig själv, om hur man förhåller sig . Det kan vara viktigt och bra att bryta upp och gå vidare. Huvudsaken är att hos sig själv hitta hur att i kommande möten och relationer, vara distanserad och i harmoni, samtidigt som man är aktiv och delaktig i andras liv och utveckling.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2015-03-25 20:08 #7 av: Otroulig

Det här tycker jag är så spännande, för jag tror att de flesta av oss har såååå mycket  programmerat i oss. Som sitter omedvetet. Just det här med normer och vad som är normalt. Värderingar som vi tagit till oss för att passa in i gemenskapen. 

För jag tror (vet inte om några här av läst Fältet) att vi har haft ett stort behov att känna samhörighet, gemenskap och solidaritet. Vilket gör att det kan kännas som ett motstånd till att vara helt sann mot sig själv. Att ens veta var ens innersta sanning är för den delen.  Att frigöra sig från allt det är en stor grej tror jag. 

Att hela tiden utgå ifrån varje individ som unik...är det inte egentligen det du säger ovan Shia? Att varje människa är unik och har sin egen väg att gå, kanske inte alls den vägen  gruppen K och S står för? 

Lite spännande tycker jag också att det är att jag det sista året själv utmanats att se vilka egna gamla värderingar och "normer" jag har - när jag träffar människor som är gränsöverskridande. Som gör det "onormala" i min gamla värld.

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2015-03-25 22:26 #8 av: szirius

jag förstår vad du menar. Tror jag Skämtar

Åh, vad mkt klokt ni skriver! Kramas

Håller helt med Kathja i #2!  Jag har hittills inte upplevt en grupp där folk kan vara ett "vi" utan att det samtidigt, underförstått finns ett "dem" för så många, som det ska mätas emot.  Att kategorisera handlar väl om behovet att skapa sig en falsk kontroll över tillvaron...ofta syns det först efter några sammankomster...Tyst

och Vera i #4, verkligen djupa iakktagelser du gjort. Så sant!

En grupp kan ju bli en begränsning om man som dus kriver glider med och slutar lyssna inåt....men det kan vara ett enormt stöd om man  är SANN och uttrycker sig, och alla andra gör detsamma, och man respekterar och stöttar.

Ofta pratar vi om att "hitta  likasinnade" - men kanske det viktigaste i en grupp är att det finns acceptans för oliktänkande!

Det krävs ju MOD att ingå i en grupp och vara sann mot sig själv hela tiden, oavsett hur de andra är. Om 18 personer hummar instämmande när nån pratar och man känner själv att sådär ser inte jag alls på det...vad ska jag då göra med det? Vågar jag säga det, eller ska jag sitta tyst? Man blottar ju sig själv och går "utanför gemenskapen" iom det.  Men-det är ju egentligen först DÅ man "prövar" om gruppen verkligen är ett sammanhang där jag får finnas som den jag är. Jag har inte haft lätt för detta alls tidigare, men numera har det börjat flöda upp av sig själv inifrån, att jag uttrycker MITT. Det beror nog främst på att jag släppt fokus på vad folk tycker om mig, jag har nog inte förstått riktigt hur mkt jag brytt mig om det tidigare  faktiskt....

Visst är det så att jag bara kan ta hand om mina egna tankar och behålla friden i mig själv, men det vore så VILSAMT om andra inte ens behövde in o trampa i det där med "vi och dem", någonsin, på olika möten. ......jaaa, Shia, grupper där den främsta energin är TILLÅTELSE OCH UPPSKATTNING, acceptans och fritt! 

Jag tänker Shia ...att ingen "ledare" är ju en bra ledare om den bara får ryggdunkningar o gillanden av alla hela tiden....det blir ju osunt i längden....nästan sektlikt...hur kan dina killar ta "kritik"? 

För mig känns det som att det varit en resa, att först ha känt BEHOV av en grupp, som en längtan efter just gemenskap och tillhörighet, att få känna mig sedd och accepterad, ha ett sammanhang kanske, till att sen släppt ALLA grupper och funnit trygghet inom mig själv, till att nu känna en lust efter de här STÖRRE sammanhangen, en grupp men utan att behöva "anpassa" det till nåt.

Anmäl
2015-03-26 00:41 #9 av: SHIAWASE

Peter,

Huvudsaken är att hos sig själv hitta hur att i kommande möten och relationer, vara distanserad och i harmoni, samtidigt som man är aktiv och delaktig i andras liv och utveckling

Precis! Och som Otroulig skriver om att varje människa är unik,,, och som Szirius säger inget handlar om bara ryggdunkningar,,, båda vägar,, en som är ledare, mentor etc. bör självklart kunna ta kritik, vara öppen för inputs etc. (vilket "mina" killar,kanske inte alltid är,,hehe) Men samtidigt den som tar emot vägledning, etc. Där är inte alltid vägledningen bara rosa duttinutt, eftersom ibland måste man visa en kärlek som kommer rakt ut, och nå in, etc.

Acceptans och välkomnande av mångfald är ju oerhört viktigt,, men samtidigt så är det också viktigt med klar och stark och tydlig vägledning,,  OCH SAMTIDIGT att man måste SE personen ifråga.

När det nu gällde den här unga killen F,  så hade han ju undvikt att kontakta K, förmodligen för han helst ville fly från situationen och inte ville ta itu med den, trots att vår gemensamma andra unga vän N att sagt till honom flera gånger att han måste reda ut situationen.  Jag visste inte om detta förrän K ringde mig,, så jag ringde upp F,, och jag var klar och tydlig med att allt är hans val, att  han inte alls behöver vara kvar "inom" det nätverket (grupp) ,, att jag tex. har valt att vara nära vänner med dem, men jag har sagt klart och tydligt att jag står "utanför" gruppen, och det är accepterat.  MEN, jag sa också att det INTE är acceptabelt att fly från situationen, det genererar inget positivt för varken honom eller någon annan, dessutom handlade det om pengar han var skyldig.

Så på en gång så kontaktade han N samma kväll och bad om ursäkt,, MEN nästa dag hade han fortfarande inte ringt K,, så jag ringde upp igen och pratade en sväng, han ringde K på en gång, och fick väl höra både det ena och det andra, hehe (ingen utskällning, men väldigt rakt och tydligt )  MEN eftersom K är sååå inne i sin grupp  ( (det är en nätverksbusiness organsation, typ amway, herbalife etc)  så alla bra saker som han säkert säger,  binder han samman med gruppen, så jag tror inte något ord nådde fram till F. Däremot, känner jag ju att mina ord gjorde det.  (Samma sak skulle ha hänt om det hade tex. varit S i en liknande situation, har sett det så många gånger). 

F, står i en situation där han inte vet hur han ska göra, mycket tryck från föräldrar och omgivning på hur man "ska" leva livet, så jag vet att han vill hitta sig själv.

Jag tror absolut att vi har behov ofta att höra till en grupp, men att i den gruppen kunna vara sig själv, som Peter också säger. Och det spelar ingen roll vad för slags grupp det är, men att man har förmåga av att SE varje unik person, ,,, Och dessa två K och S tex. som egentligen är "långt"  utvecklade, har någonstans stannat upp i expansionen, eftersom de har begränsat sig, MEN de är nog inte medvetna själva om det ,, när man hör de ord och de uttryck som de använder. DÄREMOT, när de gäller de som väljer att VARA medlem i gruppen, så är dessa två personer verkliga mentorer och hjälper många personer framåt, och att hitta sig själv.

M däremot, har en mycket vidare syn, och mycket större perspektiv, och det är JUST det perspektivet som jag vill ha som jag är på väg emot, som är nödvändigt för min expansion. (Och den andra unga killen N,,, som är med I  Gruppen, har också distansen och det vida perspektivet helt naturligt, vilket är underbart att se och känna av)

aaa, långt igen!!   Utvecklar detta mest för mig själv,,  så jag ser saker och ting lite tydligare,,

Sajtvard, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2015-03-26 10:18 #10 av: linnease

#7  - "För jag tror (vet inte om några här av läst Fältet) att vi har haft ett stort behov att känna samhörighet, gemenskap och solidaritet. "

Hm jag undrar om vi verkligen har ett behov av det.. eller om rädslan att hamna utanför gruppen egentligen är det stora? 

Anmäl
2015-03-26 10:27 #11 av: SHIAWASE

Åh!!!! DÄR tror jag att du sade något som känns BRA för mig Linn!!!

Vi TROR att vi har behov av det, men när vi ÄR ett med oss själva, så har vi egentligen inget BEHOV av samhörighet,, MEN som fysiska varelser som inte hela tiden är upplajnade med oss själva så uppstår detta BEHOV

Sajtvard, Law Of Attraction iFokus

Anmäl
2015-03-26 10:50 #12 av: [Kathja]1

VARA samhörighet är inte samma sak som att KÄNNA det. Jag tänker att vi ÄR samhörighet i allt som är, alltid och det är vårt naturliga tillstånd då allt är ett. Men att KÄNNA samhörigheten är en mänsklig grej och för att kunna känna det måste vi distansera oss från det vi är. Vi måste se oss som en dualitet för att kunna uppleva det vi är och i det skapar vi ett avstånd till det vi redan är  -  vilket gör att vi upplever att vi inte har samhörighet. Livets paradoxer. Cool

HjärtaSajtvärd på Tro Hjärta

Medarbetare på LawOfAttraction 

Anmäl
2015-03-26 11:30 #13 av: szirius

Linn, precis de där orden är vi ju matade från psykologin, att vi är flockdjur, gemenskap för överlevnad, att vi behöver känna oss accepterade för att känna oss trygga osv.  Jag tror att många skräms lite av att bejaka sina perioder av enstörighet, för att det "anses" onormalt, ja utanför normen som vi talat om, och att det då är nåt "felande".  Medan jag tror att det är superviktigt att alla då och då bara umgås med sig själv. Jag kan ju tycka att "normen" är den ofriska, att man ska vara så upptagen och social veckans alla dagar...så mkt praaaat hela tiden....då hinner man ju inte lyssna på sig själv....

(Haha, kom att tänka på nåt ironiskt program jag såg om alla hipsters på söder...alla anser sig vara superindividuella, fast alla ser exakt likadana ut och har samma åsikter...och så var det en bild på en man i stort skägg, smala jeans, converse, halsduk och en gammal cykelSkrattarTyst)

Tänker oxå på att motsatsen till att vara social för att bli bekräftad är ju att vara osocial av rädsla att inte bli bekräftad....det finns många lägen man kan vara på innan man hittar till grundbulten, trygghet i alla lägen liksom...

Jag ser det snarare som en insiktsprocess, att gå från behov av gemenskap som kan ha att göra med att bli bekräftad utifrån, till att släppa det, gå in i ensamheten och finna sig själv, förstå att min egen bekröftelse är det enda viktiga, och sen därifrån se att jag inte BEHÖVER gemenskap - men att det öppnas en önskan och nyfikenhet att dela upplevelser med andra, bara för att det är så härligt och kul! Det är en STOR skillnad.

När vi trivs med oss själva och vårt eget sällskap, så behöver vi inte en gemenskap för att känna oss trygga, sedda, älskade osv, men vi letar upp folk av en spirande glädje och kärlek och nyfikenhet för andra...att co-creata ÄR ju high flying, inget snack om saken, enligt mina upplevelser av det.

För mig handlar det om att i ett möte skapas en större, tredje energi än bara från de som är närvarande, det finns en magi i att helheten blir större...när många människor är upplajnade på samma plats öppnas ett ÄNNU större fält upp ( själv har jag upplevt det tex när jag sjungit i kör, vid bön i kyrkor, i dans eller vid gemensamma meditationer)

Anmäl
2015-03-26 12:15 #14 av: retep

Håller med szirius "När vi trivs med oss själva och vårt eget sällskap, så behöver vi inte en gemenskap för att känna oss trygga, sedda, älskade osv, men vi letar upp folk av en spirande glädje och kärlek och nyfikenhet för andra..." Ser det inte som en motsättning egentligen. När vi har kontakt med och är i harmoni med oss själva. Då har vi också naturligt en distans till andra och händelser vi möter och deltar i. Utan att för den skull vara osociala eller oengagerade.
Vi behåller lugnet, stillheten och kontakten inom, samtidigt med att vi deltar i olika aktiviteter och händelser.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.